Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31,

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1920 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion
om ändring av §§ 10 och 89 regeringsformen.

Närvarande: herrar Larsson i Västerås, Clason, Strömberg, frih. Adelswärd, Schlyter,
Hellberg, Johansson i Kälkebo, K. J. Ekman, Thulin, Modig, Stendahl,
Magnusson i Tumhult, Janson i Kungsör, Hallén, Jansson i Edsbäcken,
Hansson i Gärda, Nilsson i Antnäs, Forssell, Eliasson och Karlsson i Vadstena.

I en i första kammaren väckt motion, nr 223, hemställer herr Lindhagen »att

riksdagen ville för sin del besluta följande ändrade lydelser av
nedannämnda paragrafer i regeringsformen:

»§ 10. Innan ärendena hos Konungen i statsrådet föredragas, skola
de, utom då ärendet på grund av sin brådskande natur ej tål uppskov,
genom nödiga upplysningars inhämtande från vederbörande ämbetsverk
av den föredragande beredas.»

»§ 89. Uti riksdagens kamrar---i 87 § 1 mom. stadgat.

/ lagfrågor i övrigt må Konungen ock, när det gäller brådskande angelägenhet,
som ej tål uppskov, kunna utfärda lag att gälla provisoriskt,
intill dess nästa riksdag sammanträtt och fattat beslut i ärendet.))

Tilläventyrs föranleda dessa formuleringar även en eller annan jämkning
i andra lagrum.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Vad först beträffar det förslag till ändrad lydelse av § 10 regeringsformen,
som i förevarande motion framlägges, finner sig utskottet, då,
enligt vad erfarenheten hittills givit vid handen, ifrågavarande paragraf
ej kan anses stadga någon otillbörlig begränsning av möjligheten att
snabbt avgöra ett brådskande ärende, icke kunna tillstyrka detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 samt. 21 käft. (Nr 31.) 1294 20 1

TJtskottets

yttrande.

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.

Vad motionärens‘förslag om ändrad lydelse av § 89 regeringsformen
beträffar, kan utskottet av flera skäl icke biträda detsamma. Den vidsträckta
självständiga lagstiftningsmakt, som Konungen enligt vår statsrätt
äger i den s. k. ekonomiska lagstiftningsmakten, torde i stor omfattning
täcka de fal], i vilka enligt motionärens mening en provisorisk
lagstiftningsrätt vore av behovet påkallad. Härtill kommer, att erfarenheterna
från utlandet nogsamt visa, att den provisoriska lagstiftningsmakten
lätt leder till svårartade slitningar mellan regering och riksdag;
i flera europeiska länder har, som bekant, dess tillämpning vid olika
tillfällen givit upphov till ödesdigra konflikter. Och även om i detta
hänseende det parlamentariska styrelsesättet kan anses innebära en viss
garanti för, att en provisorisk lagstiftningsrätt icke skulle av regeringsmakten
egenmäktigt missbrukas, synes detta ej vara tillräckligt
skäl för, att riksdagen, om också blott i viss omfattning, avhänder sig
en synnerligen betydelsefull statsrättslig funktion.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 april 1920.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri. 1920.