Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.
1
Nr 23.
Aukom till riksdagens kansli den 23 mars 1920 kl. */> 2 c. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om
ändringar i § 16 av förordningen om kommunalstyrelse
på landet och § 12 i förordningen om kyrkostämma m. in.
Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Clason, Schlyter, Hellberg, Johansson
i Kälkebo,*) K. J. Ekman, von Geijer, Modig, Vindahl, Larsén,
Magnusson i Tumhult, Hallén,*) Henrikson,*) Hansson i Gärda,
Leander, Vennerström,*) Persson i lotta, Nilsson i Antnäs*) och
Runefors.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I motion i första kammaren, nr 39, av herr Tjällgren, och i andra
kammaren, nr 59, av herr Edberg, hemställes, »att riksdagen måtte besluta,
att 16 § första stycket i kungl. förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet måtte få följande ändrade lydelse:
Kungörelse om kommunalstämma utfärdas av ordföranden eller, i
händelse av hans förhinder, av vice ordföranden och skall innehålla bestämd
uppgift om tid, ställe och överläggningsämnen, vilka senare skola var för
sig särskilt angivas, för sammanträdet. Kungörelsen uppläses minst fjorton
dagar därförut i kyrkan. Hör till kommun jämväl annex — eller kapellförsamling
— och hålles i dess kyrka gudstjänst inom nämnda tid, skall
kungörelsen uppläsas jämväl därstädes. År kommunalstämma utsatt till dag, då
gudstjänst hålles, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas.»
Till stöd för detta sitt yrkande anföra motionärerna:
»Rörande kungörandet av kommunalstämma föreskrives i 16 § första
stycket uti gällande förordning om kommunalstyrelse på landet, att kungöBihang
till riksdagens protokoll 1920. 5 sand. 17 käft. (Nr 23.)
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.
Utskottets
yttrande.
relse om stämma skall innehålla bestämd uppgift om, bland annat, överläggningsåmne
för sammanträdet. Enahanda bestämmelse gäller ock ifråga
om kallelse till kyrkostämma. (12 § första stycket uti gällande förordning
om kyrkostämma.) På grund av dessa bestämmelser har också på vissa håll
den uppfattningen gjort sig gällande beträffande kommunal- och kyrkostämmors
kungörande, att varje ärende eller fråga, som skall vid sådan stämma
förekomma till behandling, hör i kungörelsen särskilt angivas eller specificeras.
Emellertid lärer ordinarie stämma vara lagligen utlyst även om
kungörelse därom endast innehåller — förutom bestämmelser om tid och
plats — uppgift om att i lag föreskrivna ärenden skola förekomma till behandling.
Detta förfaringssätt praktiseras också inom ett jämförelsevis stort
antal kommuner och församlingar, i synnerhet i fråga om kyrkostämma.
Det är uppenbart, att genom sådant tillvägagångssätt en stor för att icke
säga större delen av de vid dylika stämmor röstberättigade icke kunna i god
tid före en stämma bliva satta i tillfälle att erhålla nödig kännedom om de
frågor, som därvid föreligga till behandling. Att detta missförhållande, som
i synnerhet gör sig gällande när val till olika befattningar förestå, bör rättas,
torde icke från något håll kunna förnekas. En rättelse härutinnan torde
lämpligast ske genom eu ändring av åberopade förordningar.»
I motion i första kammaren, nr 40, och i andra kammaren, nr 92,
ävenledes undertecknade av respektive herrar Tjällgren och Edberg, hemställes,
»att riksdagen måtte besluta, att 12 § första stycket i kungl. förordningen
den 21 mars 1862 om kyrkostämma måtte erhålla följande ändrade
lydelse:
Kallelse till kyrkostämma — — — — — — — ställe och överläggningsämnen,
vilka senare skola var för sig särskilt angivas, för sammanträdet.
»
Beträffande motiveringen hänvisas i dessa motioner till den förebragta
motiveringen för förslaget om ändring av § 16 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet.
De i motionärernas motivering anmärkta förhållandena kunna ej,
enligt utskottets mening, motivera vidtagandet av de lagändringar, som i
motionerna påyrkas. Begagnandet av den i motionerna påtalade formen
för kungörelse, enligt vilken i kungörelsen blott säges, »att i lag föreskrivna
ärenden skola förekomma till behandling», torde nämligen i många fall
vara praktiskt att föredraga framför den form, som enligt motionärernas
förslag ensam hör komma till användning. Att i den kungörelse, som från
predikstolen skall uppläsas, upptaga varje överläggningsämne specificerat
för sig, är utan tvivel ofta onödigt och opraktiskt. Dessutom är att märka,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.
3
att don för tillgodoseende av det praktiska behovet viktigaste formen för
kungörelse numera torde vara annonsering genom tidningarna, och beträffande
denna gäller enligt 16 § 5 st. i förordningen om kommunalstyrelse
på landet och 12 § 7 st. i förordningen om kyrkostämma m. m., att kommunal-,
respektive kyrkostämman själv äger besluta, med vilken utförlighet
förevarande ärenden i densamma skola angivas. Något praktiskt skäl
för de av motionärerna föreslagna lagändringarna synes alltså icke föreligga.
På grund härav får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 mars 1920.
På konstitutionsutskottets vägnar:
VIKTOR LARSSON.