4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.
Er 14.
Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 19SO kl. lh 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
ändring i § 13 av förordningen om allmänt kyrkomöte.
Närvarande: herrar Clason, Sehlyter, Johansson i Kälkebo, K. J. Ekman, Thulin,
Ljunggren, von Geijer*), Modig, Larsén, Almkvist*), Hallén*), Zander.
Hansson i Gärda, Kahlström*), Persson i Tofta, Nilsson i Antnäs, Hansson
i Sölvesborg, Runefors, Eliasson och Persson i Fritorp.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 10, har herr Ekman,
K. J., hemställt, att riksdagen ville besluta, att arvode och reseersättning
hädanefter må utgå jämväl till kyrkomötets självskrivna ledamöter
efter enahanda grunder som till de valda ledamöterna, samt att § 13 i
kyrkomötesförordningen den 16 november 1863 i överensstämmelse därmed
må erhålla följande ändrade lydelse: »Arvode till mötets ledamöter
så ock övriga kostnader därför skola av allmänna medel gäldas.»
Till stöd för sin hemställan anför motionären följande:
»I § 13 av kungl. förordningen den 16 november 1863 angående
allmänt kyrkomöte finnes stadgat, att arvode skall utgå till mötets valda
ledamöter av allmänna medel. Ifrågavarande paragraf är nämligen av
följande lydelse: »Arvode till mötets valda ledamöter så ock övriga
kostnader därför skola av allmänna medel gäldas».
I avseende på dagsarvodets storlek ävensom i fråga om reseersättning
ha kyrkomötets valda ledamöter varit likställda med riksdagens
ledamöter och äro det fortfarande. Sedan riksdagsarvodet höjts, beslöt
riksdagen nämligen år 1918 med anledning av enskild motion i ärendet
att även höja dagsarvodet för valda kyrkomötesledamöter till samma
belopp som det, vilket utgår till riksdagsman.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Ii.
5
I kyrkomötet finnas emellertid icke blott valda ledamöter utau
även självskrivna. Dessa utgöras av rikets biskopar och pastor primarius
i Stockholm.
Till de självskrivna ledamöterna utgår varken arvode eller reseersättning.
De måste alltså helt och hållet själva bekosta sin vistelse
vid kyrkomötena liksom ock sina resor till och från desamma.
Om också detta onus tidigare, när penningvärdet var ett helt annat
än nu, icke kändes så tryckande, har det återigen numera, åtminstone
för de svagare avlönade biskoparna, blivit mycket betungande. Med
nuvarande höga priser både på rum och mat är det icke möjligt att
uppehålla sig i Stockholm på mindre än 20 kronor om dagen. Då ett
kyrkomöte i regeln pågår 30 dagar, blir kostnaden för uppehållet vid
detsamma 600 kronor. Därtill komma resekostnaderna samt vivre under
resorna. För exempelvis biskopen i Luleå stiga dessa kostnader till
minst 200 kronor.
För de biskopar, vilkas lön utgör 12,000 kronor eller däromkring,
är en dylik extra utgift ganska kännbar, låt vara att den i regeln icke
återkommer oftare än vart femte år.
Det torde icke kunna förnekas, att det vore förenligt med billighet
och rättvisa, att den undantagsställning i fråga om ersättning för deltagande
i kyrkomöte, som hittills gällt för de självskrivna ledamöterna,
numera på grund av ändrade förhållanden avskaffades och att arvode och
reseersättning tillerkändes dem för deltagande i kyrkomöte efter enahanda
grunder som de, vilka gälla för de valda ledamöterna. Då jag härmed
tillåter mig väcka förslag därom, vågar jag räkna på, att riksdagen
skall finna fog för framställningen.»
Det i motionen framställda yrkandet är enligt utskottets mening
väl värt beaktande. Några skäl för den nuvarande ordningen beträffande
kostnadsersättning till medlemmar av kyrkomöte, enligt vilken gottgörelse
skall utgå till de valda men ej till de självskrivna medlemmarna
av mötet, torde icke kunna förebringas. Den allmänna princip, enligt
vilken kostnader för med offentliga uppdrag förenade särskilda resor
och dylikt skola av staten ersättas, bör även i fråga om de självskrivna
medlemmarna av kyrkomöte komma till sin rätt.
På grund härav får utskottet hemställa.
att riksdagen, med bifall till förevarande motion,
måtte för sin del antaga följande:
Lag om ändrad lydelse av § 13 i kungliga förBihang
till riksdagens protokoll 1920. 5. sand. 12 höft. (Nr 13—14.) 2
Utskottets
yttrande.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.
ordningen angående allmänt kyrkomöte av den 16
november 1863.
Härigenom förordnas, att § 13 i kungliga förordningen
angående allmänt kyrkomöte av den 16
november 1863 skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 13.
Arvode till mötets ledamöter så ock övriga kostnader
därför skola av allmänna medel gäldas.
Stockholm den 18 mars 1920.
På konstitutionsutskottets vägnar:
SAM. CLASON.
STOCKHOLM, I8AAC M ARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.