Konstit it tion sutskottets utlutande. Nr 13.
1
Är 18.
Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1920 kl. ’/« 1 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
omläggning av den s. k. nöjesskatten till en landstingsskatt.
Närvarande: herrar Clason, Strömberg, Schlyter, Johansson i Kälkebo, K. J. Ekman,
Thulin, Ljunggren von Geijer*), Almkvist*), Hallén*), Zander, Henrikson*),
Hansson i Gärda, Leander, Persson i Tofta, Hansson i Sölvesborg,
Runefors och Persson i Fritorp.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en i andra kammaren väckt motion, nr 144, av herr Erlansson
m. fi., hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse anhålla, det Kungl. Maj:t.
täcktes låta utreda och för riksdagen framlägga förslag till sådana förändringar
i nuvarande förordning angående den så kallade nöjesskatten,
att inkomsterna därav må utgå i form av landstingsskatt.
Beträffande den förebragta motiveringen hänvisar utskottet till
motionen.
Förslag om nöjesskattens utgående i form av landstingsskatt framfördes,
såsom motionärerna framhålla, inom konstitutionsutskottet vid
föregående års riksdag. Av flera skäl stannade emellertid utskottet vid
att tillstyrka nöjesskatten i den form, som i Kungl. Maj:ts proposition
föreslagits, nämligen såsom en till primärkommunerna utgående skatt.
1 sin motivering härför framhöll utskottet särskilt, att den föreslagna
skatteformen, såsom ny och oprövad i vårt land, borde göras fakultativ,
och att detta blott kunde ske genom att bestämmanderätten över densamma
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 samt. 12 höft. (Nr 13—14.) 1
Utskottets
yttrande.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.
utövades av primärkommunerna. Mot skattens utgående i form av landstingsskatt
talade även, anförde utskottet, »det förhållande, att skattens
anordning såsom landstingsskatt skulle medföra, att de för indrivningav
skatten och för uppbörden därav nödiga kontrollåtgärderna svårligen
skulle kunna anordnas på ett så enkelt och litet kostsamt sätt, som
torde vara nödigt, för att utgifterna därför icke skulle komma att taga
i anspråk eu oproportionerligt stor del av inflytande skattemedel».
Slutligen anfördes beträffande denna fråga i utskottets utlåtande:
»Utskottet vill ingalunda bestrida, att det kan framdeles befinnas lämpligt
att låta en nöjesskatt ombildas så, att vissa därigenom uppkommande
intäkter även skulle komma landstingen och staten till del. Eu
sådan omläggning av skatten förutsätter emellertid med nödvändighet,
att man på området vinner ökad erfarenhet. Just genom att genomföra
skatten i den föreslagna formen skulle man vinna tillfälle att inhämta
en sådan erfarenhet, varigenom en framdeles skeende förändring
av densamma skulle kunna underlättas.»
Dessa av 1919 års konstitutionsutskott framförda synpunkter synas
fortfarande äga full giltighet. Den erfarenhet av huru nöjesskatten i
sin nuvarande form verkar, som måste vara en ovillkorlig förutsättning
för upptagandet av frågan om en sådan omläggning av densamma som
den av motionärerna föreslagna, har ännu ej vunnits. Åven om utskottet
liksom föregående år ej ställer sig obetingat avvisande mot tanken på
en omläggning av nöjesskatten i sådan riktning, att därigenom uppkommande
intäkter icke'' skulle uteslutande tillfalla vederbörande kommun,
kan utskottet alltså icke för närvarande tillstyrka frågans upptagande.
På grund härav får utskottet alltså hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 mars 1920.
På konstitutionsutskottets vägnar:
SAM. CLASON.
KonstxtuHonsutskoHets utlåtande Nr US.
Reservationer:
1) av herrar Johansson i Kälkebo, Ekman, K. •/., Henrikson, Persson
i Tofta och Bunefors, som ansett,
att riksdagen måtto i skrivelse till Knngl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida icke i förordningen den 30 maj 1919
om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga
uöjestillställningar må kunna införas bestämmelse därom, att viss del
av denna avgift skall tillgodokomma landstinget att för länets gemensamma
behov användas, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda;
2) av herr Zander mot motiveringen.