Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

3

Nr 69.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1920 kl. V* 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till statens reproduktionsanstalt.

(l:a avd.)

I en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 190, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att

dels besluta, att den nu vid lantmäteristyrelsen inrättade försöksanstalten
för reproduktion av kartor m. m. skall under namn av statens
reproduktionsanstalt från och med år 1921 inrättas för stadigvarande
drift i enlighet med av chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet
tillstyrkta grunder;

dels besluta, att arvodet till anstaltens föreståndare skall utgöra

10,000 kronor för år;

dels i riksstaten för år 1921 upptaga å inkomstsidan ett belopp
av 155,000 kronor under titel »inkomster av statens reproduktionsanstalt»
och å utgiftssidan ett anslag å samma belopp sålunda: »till upprätthållande
av statens reproduktionsanstalts verksamhet, förslagsanslag,
att i första hand direkt utgå av inkomster av reproduktionsanstalten»;

dels ock såsom kapitalökning för statens reproduktionsanstalt för
år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor, att utgå av
andra statsinkomster än lånemedel.

Sedan riksdagen under åtskilliga år anvisat anslag å extra stat
till fotomekanisk reproduktion av lantmäterikartor, vilken verksamhet
bedrives vid eu hos lantmäteristyrelsen inrättad reproduktionsanstalt,

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

framlade nämnda styrelse i skrivelse den 11 november 1916 förslag till
ordinarie stat för anstalten. Emellertid ansågs frågan om reproduktionsanstaltens
framtida ställning och om stat för densamma böra liänskjutas
till ytterligare utredning i samband med den utredning angående vissa
andra lantmäteriväsendet berörande frågor, som visat sig erforderlig.
Under det denna utredning pågått, hava fortfarande anslag å extra stat
— till belopp av 6,000 kronor årligen — anvisats för att i mån av
behov användas till bestridande av de utgifter för anstalten, som icke
kunde gäldas med dess egna inkomster.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.

Efter att hava redogjort för ett av 1917 års lantmäterikommission
den 27 maj 1919 avgivet betänkande i ämnet och yttrande däröver av
lantmäteristyrelsen och statskontoret, har departementschefen för egen
del anfört följande:

»I likhet med myndigheterna anser jag tiden nu vara inne att giva
en fastare organisation och en ordnad ställning i budgeten åt den vid
lantmäteristyrelsen inrättade reproduktionsanstalten. Denna anstalts
verksamhet har företett en ganska stark utveckling, och, såsom utredningen
visar, finnes anledning antaga, att omfattningen av denna verksamhet
skall ytterligare ökas, bland annat såsom en följd av de bestämmelser
rörande kartkopiering, som innefattas i föreliggande förslag till
ny lantmäteritaxa. Utredningen synes mig till fullo ådagalägga fördelarna
av att för reproduktionsändamål hava att tillgå en statens egen
anstalt, vilket även av riksdagen erkänts genom att sedan länge årligen
anslag beviljats till anstaltens upprätthållande.

Lantmäterikommissionen har ansett anstalten icke böra organiseras
såsom ett ämbetsverk med viss av riksdagen godkänd stat, vari upptagas
avlöningar med bestämda belopp för ordinarie personal, utan bär
förordat, att anstalten måtte organiseras efter mer affärsmässiga grunder.
Personalens antal och avlöningar borde anpassas efter vad förhållandena
krävde och dess anställande borde ske under sådana former, att man
hade möjlighet att entlediga befattningshavare, som visat sig olämplig
för sin syssla. Denna åsikt, vari lantmäteristyrelsen och statskontoret
numera instämt, biträdes även av mig. Det är uppenbarligen för eu
anstalt av ifrågavarande slag, vilken är avsedd att utöva en tekniskt
industriell verksamhet lik den, som bedrives av enskilda företag i facket,
av stor vikt, att organisationen erhåller tillräcklig anpassningsförmåga
efter de växlingar, förhållandena kunna medföra. Då statskontoret i
visst avseende hänvisat till jämförelse med statens provningsanstalt, vill
jag därför framhålla, att olikhet mellan dessa anstalter bör äga rum

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69. 5

därutinnan, att under det provningsanstalten har fastställd ordinarie stat,
vilken upptager avlöningar för ordinarie befattningshavare, detta icke
bör äga rum beträffande reproduktionsanstalten. 1 avseende på den budgettekniska
behandlingen av anstaltens inkomster och utgifter — vartill
också statskontorets jämförelse inskränker sig — är jag emellertid fullt
ense med statskontoret, att förfaringssättet beträffande sagda provningsanstalt
nu kan i vissa avseenden läggas till grund. Jag återkommer
senare till denna fråga.

Såsom lantmäterikommissionen framhållit, utesluter emellertid icke
anstaltens organiserande från nu angivna synpunkter behovet av eu
plan för dess verksamhet och organisation.

I spetsen för hela anstalten bör uppenbarligen ställas en föreståndare.
Därjämte har ansetts böra vara å anstaltens kontorsavdelning
placerade ett manligt och ett kvinnligt biträde. Den närmaste ledningen
och tillsynen över anstaltens tryckeriavdelning skulle tillkomma eu
tryckeriföreståndare eller faktor. Dessa fyra befattningshavare skulle
anställas enligt grunder, som borde fastställas av Kungl. Maj:t, och har
lantmäterikommissionen i sådant avseende föreslagit personliga kontrakt
med viss uppsägningstid. För den övriga personalen å tryckeriet borde
såväl formen för anställandet som avlöningsförmånerna rättas efter vad
som gällde för motsvarande yrken inom enskild verksamhet. Dessa av
kommissionen framställda förslag finner jag välgrundade och ägnade
att bereda verksamheten vid anstalten erforderlig rörelsefrihet. Jag tillstyrker
ävenledes vad kommissionen föreslagit i fråga om arbetstiden å
tjänsterummet för kontorspersonalen och angående semester.

Kommissionen, som framhållit att personalen genom det föreslagna
anställningssättet erhölle en osäkrare ställning än statens ordinarie tjänstemän,
har föreslagit en avlöning av 9,000 kronor för föreståndaren och
betonat, att denne måste vara en skolad och driftig affärsman. Lautmäteristyrelsen
har föreslagit 12,000 kronor eller ock ett något lägre
belopp i förening med tantiem till viss procent å nettobehållningen av
anstaltens verksamhet. Statskontoret har hållit före, att den av lantmäteristyrelsen
sålunda föreslagna avlöningen vore större än som betingades
av befattningens vikt och den för dess skötande erforderliga kompetensen.
Det bör vidare uppmärksammas, att såväl kommissionen som,
efter vad det vill synas, även lantmäteristyrelsen förutsatt, att till de
föreslagna avlöningarna skulle komma vederbörliga tillskott genom till- *
fällig löneförbättring ävensom dyrtidstillägg. Statskontoret har häremot
framhållit, att, då personalens arvoden syntes skola årligen fastställas
av Kungl. Maj:t, någon tillfällig löneförbättring icke behövde

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

här ifrågakomma, varemot dyrtidstillägg borde utgå liksom till statens
övriga tjänstinnehavare. Med inberäknande av det för en till 9,000
kronor uppgående avlöning nu bestämda tillskottet å 1,200 kronor genom
tillfällig löneförbättring kan alltså kommissionens förslag anses innebära
en effektiv avlöning för föreståndaren av 10,200 kronor förutom därå
utgående dyrtidstillägg.

För min del ansluter jag mig i avseende å föreståndarens avlöningsbelopp
närmast till kommissionen. I likhet med statskontoret
håller jag emellertid före, att tillfällig löneförbättring ej bör i detta fall
tillämpas. På grund härav bör den av kommissionen föreslagna avlöningen
höjas, dock ej till mera än jämt 10,000 kronor. Lägre avlöning
synes icke böra ifrågakomma för föreståndaren. Det är nämligen
för anstaltens verksamhet och utveckling av största betydelse,
att i spetsen för densamma erhålles en på ifrågavarande område verkligt
kvalificerad person. På hans duglighet, energi och affärsförmåga
vilar snart sagt anstaltens hela rörelse. Visserligen synas mig beaktansvärda
skäl kunna anföras för att låta någon del av avlöningen utgå
i form av tantiem, men då anstaltens verksamhet och det ekonomiska
resultatet av denna ännu ej vunnit tillräcklig stadga, torde svårigheter
möta att för närvarande meddela några bestämmelser angående en dylik
avlöningsform.

I viss analogi med vad som finnes bestämt i fråga om de affärsdrivande
verken synes beloppet av föreståndarens avlöning böra bestämmas
av riksdagen.

För de tre övriga härovan särskilt nämnda befattningshavare
skulle arvodena bestämmas av Kungl. Maj:t. Detta finner jag lämpligt.
Mot kommissionens förslag i avseende å de belopp, som från
1921 års början skulle fastställas, har jag ej annat att erinra än att
för det manliga kontorsbiträdet och faktorn torde böra göras tillägg
ungefär motsvarande tillskotten genom tillfällig löneförbättring för jämförliga
befattningshavare.

Den övriga personalens avlöningar skulle bestämmas av den myndighet,
som finge stj^relsen över anstalten sig anförtrodd. Detta finner
jag riktigt.

För all personal bör utgå dyrtidstillägg efter samma grunder som
för statens befattningshavare i allmänhet.

På av kommissionen anförda skäl anser jag överinseendet över
anstalten böra tillkomma lantmäteristyrelsen. Jag ansluter mig i huvudsak
till vad kommissionen anfört angående denna styrelses befogenhet.
Närmare regler torde böra meddelas genom instruktion.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

7

I likhet med statskontoret anser jag, att samtliga utgifter för anstalten,
alltså även för lokalhyra och dyrtidstillägg, böra uppföras att
bestridas av anstaltens medel liksom vid övrig av staten bedriven affärsverksamhet.
Beträffande statens provningsanstalt har visserligen icke
beräknats, att dyrtidstillägg skulle utgå av anstaltens inkomster, men
denna anstalt är också organiserad mera som ett ämbetsverk och har
personal å ordinarie stat.

I avseende å sättet för upptagande i budgeten av reproduktionsanstaltens
inkomster och utgifter ansluter jag mig till statskontoret.

Det återstår då att angiva dessa belopp. På begäran har jag från
lantmäteristyrelsen erhållit följande beräkning över anstaltens utgifter:

Avlöningar............................................................. kronor 110,000

Lokalhyra ................................................................. » 4,000

Värme, ljus och elektrisk energi ........................ » 11,000

Förbrukningsartiklar............................................... » 30,000

Nyanskaffning av maskiner och inventarier ... » 50,000

Summa kronor 205,000.

Avlöningarna till de fyra ovan särskilt nämnda befattningshavarna
kunna beräknas tillhopa till 22,200 kronor. För övrig mera stadigt
anställd personal har avlöningen efter visst belopp per vecka beräknats
till inalles omkring 36,000 kronor. Återstående beloppet, omkring
51,200 kronor, har ansetts erforderligt till dyrtidstillägg, ålderstillägg,
vikariatsersättning, övertidsarbete och tillfällig personal. Lokalhyran
har upptagits till det belopp, som synts böra påföras reproduktionsanstalten
för de lokaler, som för denna och för lantmäteriundervisningen
gemensamt förhyrts i Östermalms gamla läroverkshus.

Anstaltens inkomster hava av lantmäteristyrelsen beräknats till

155.000 kronor. Styrelsen har framhållit, att de föreslagna nyanskaffningarna,
vilkas kostnad utgjorde skillnaden mellan de beräknade inkomsterna
och utgifterna, hade naturen av kapitalökning. Jag har inhämtat,
att nyanskaffningen, vilken ansåges nödvändig dels för anstaltens
nuvarande verksamhet och dels för att möjliggöra dennas utvidgning
till att omfatta även blankettryck samt kartor i så stora upplagor som

20.000 å 30,000 exemplar, skulle avse bland annat en offsetpress, en
boktryckssnällpress med stilar, ett par digeltryckpressar, en stenslipningsmaskin,
litografiska stenar, en del böcker och kaster samt åtskilliga
möbler och andra inventarier.

Jag vill erinra, att lantmäteristyrelsens ovanintagna utlåtande den
11 oktober 1919, vari begärdes ett anslag å endast 20,000 kronor ut -

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

Uiskottet.

över anstaltens inkomster, utgick från att tillskott genom tillfällig löneförbättring,
dyrtidstillägg och lokalhyra icke skulle bestridas av anstaltens
medel. Däremot antogs påtagligen, att vissa nyanskaffningar skulle
bekostas av inkomsterna. Jag finner styrelsens sista beräkning icke
giva anledning till någon anmärkning från min sida. Jag vill dock
framhålla, att det synes mig nödvändigt, att taxorna för reproduktionsarbetet
från anstalten höjas.

Då ifrågavarande anstalt ju i framträdande grad är avsedd för
statlig affärsverksamhet, bör den också budgettekniskt behandlas såsom
ett affärsdrivande verk. Dyrbarare maskin- och inventarieanskaffningar
och dylikt torde därför böra bestridas genom anslag till kapitalökning
liksom sker vid kommunikationsverken. Det bör utgå av andra statsinkomster
än lånemedel.

Det för kapitalökning till anstalten nu behövliga beloppet har icke
beräknats i förslaget till riksstat. Chefen för finansdepartementet lärer
komma att uppmärksamma, huruvida genom uppförandet av detta nya #
anslag i riksstaten någon ändring i inkomstberäkningen behöver vidtagas.»

Såsom framgår av departementschefens ovan intagna yttrande, avser
den nu föreliggande propositionen närmast att skapa vissa fastare former
för den verksamhet för fotomekanisk reproduktion av lantmäterikartor,
som sedan åtskilliga år bedrives vid en hos lantmäteristyrelsen
inrättad reproduktionsanstalt.

Utredningen ger också vid handen, att en sådan anordning är
betingad av den omfattning, verksamheten icke minst genom dess anlitande
i stor skala av vissa statens egna ämbetsverk och institutioner
numera erhållit och som kan antagas bliva än större bland annat
såsom en följd av de bestämmelser rörande kartkopiering, som innefattas
i av Kungl. Maj:t till innevarande års riksdag framställt förslag till ny
lantmäteritaxa.

Enligt förslaget skulle i spetsen för anstalten, vars verksamhet fördelas
på två avdelningar, en kontorsavdelning och en tryckeriavdelning,
anställas en föreståndare. Personalen å kontorsavdelningen skulle utgöras
av ett manligt och ett kvinnligt biträde. Den närmaste ledningen
och tillsynen över tryckeriavdelningen skulle tillkomma en tryckeriföreståndare
eller faktor. Dessa fyra befattningshavare skulle enligt förslaget
icke uppföras på ordinarie stat utan anställas genom personliga
kontrakt med viss uppsägningstid i syfte att såmedelst bereda anstalten
den rörelsefrihet, som med hänsyn till verksamhetens art vore önskvärd
och erforderlig. Med avseende å avlöningsförmånerna har föreslagits,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

9

att dessa för anstaltens föreståndare skulle bestämmas av riksdagen och
till ett belopp av 10,000 kronor. För de övriga tre nu nämnda befattningshavarna
vore enligt förslaget avlöningen avsedd att fastställas
av Kungl. Maj:t. Avlöningsbeloppen hava från 1921 års början beräknats
för det manliga kontorsbiträdet och faktorn såsom för tjänsteman i första
normalgraden eller till 4,000 kronor, vartill Skulle komma tillägg motsvarande
tillskotten genom tillfällig löneförbättring för jämförliga befattningshavare
och för det kvinnliga biträdet såsom för kvinnliga biträden
i tredje biträdesgl-aden eller till 2,400 kronor. För övrig erforderlig
personal å tryckeriet borde såväl formen för anställandet som avlöningsförmånerna
rättas efter vad som gällde för motsvarande yrken inom
enskild verksamhet och avlöningarnas belopp bestämmas av lantmäteristyrelsen,
vilken myndighet enligt förslaget skulle hava överinseendet
över anstalten i fråga. Dyrtidstillägg vore avsett att utgå till all
personal.

Utgifterna för anstalten har enligt ovannämnda yttrande beräknats
till sammanlagt 205,000 kronor, fördelade på sätt där angivits. Inkomsterna
hava beräknats till 155,000 kronor. Skillnaden mellan nämnda
belopp eller 50,000 kronor äro avsedda till nyanskaffningar för anstalten.

Utskottet, som till fullo uppskattar betydelsen av ifrågavarande
anstalts verksamhet, anser de av Kungl. Maj:t nu föreslagna anordningarna
vara välbetänkta och ägnade att ytterligare befordra anstaltens
utveckling. Någon erinran synes utskottet heller icke böra göras mot
de beräknade utgiftsbeloppen. Med avseende å departementschefens uttalande
att dyrtidstillägg vore avsett att utgå till all personal vid anstalten
vill utskottet framhålla, att enligt utskottets mening vid lönernas
bestämmande bör tillses, att dessas belopp jämte dyrtidstillägg icke
under några förhållanden överstiga de löner, som utgå på den allmänna
arbetsmarknaden. Med avseende på frågan, huru anstaltens inkomster
och utgifter lämpligast böra upptagas i riksstaten, har departementschefen
ansett, att anstalten borde budgettekniskt behandlas såsom ett
affärs drivan de verk och förty ovannämnda nyanskaffningar bestridas
genom anslag till kapitalökning. Denna uppfattning kan utskottet
emellertid icke dela, då den enligt utskottets mening icke torde stå i
överensstämmelse med av riksdagen antagna principer i fråga om riksstatens
uppställning. Utskottet håller sålunda före, att de för nyanskaffningar
avsedda medlen böra nppföras såsom anslag under riksstatens
nionde huvudtitel.

Under åberopande av det anförda och då vad departementschefen
Bihang till riksdagens -protokoll 1920. 10 scml. 28 höft. (Nr 68—70.) 2

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 69.

i övrigt anfört ej ger anledning till någon utskottets erinran, hemställer
utskottet,

riksdagen

att riksdagen mä
dels i riksstaten för år 1921 upptaga å inkomstsidan
ett belopp av 155,000 kronor under titel »inkomster
av statens reproduktionsanstalt» och å utgiftssidan
ett anslag å samma belopp sålunda: »till upprätthållande
av statens reproduktionsanstalts verksamhet,
ordinarie förslagsanslag, att i första hand direkt
utgå av inkomster av reproduktionsanstalten»;

dels ock till nyanskaffningar vid anstalten å extra
stat för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 50,000
kronor.

Stockholm den 11 maj 1920.

På jordbruksutskottets vägnar:

A ABY ERICSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 68.