Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

1

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1920 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
angående vissa anslag till lantmäteriäsendet m. m. jämte
fem i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I punkten 86 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition
angående vissa under rubriken »lantmäteriväsendet» i riksstaten ingående
anslag, som Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen,
för detta ändamål beräkna anslag dels å ordinarie stat till belopp av
1,618,500 kronor och dels å extra stat till belopp av 95,000 kronor.

Vidare har- Kungl. Maj:t under samma huvudtitel föreslagit riksdagen
dels i punkten 115 att beräkna böjning i förslagsanslaget till
ålderstillägg till 250,000 kronor och dels i punkten 129 att i förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar beräkna höjning till 1,000,000
kronor.

I en till riksdagen den 12 mars 1920 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 235, har nu Kungl. Maj:t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, jämte det Kungl. Maj:t förklarat sig hava för avsikt
att, därest riksdagen bifölle nedan framställda förslag, utfärda förordning
angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten m. m. (mätningsförordning)
samt förordning angående den gottgörelse, lantmätare äger
uppbära av sakägare (lantmäteritaxa) i huvudsaklig överensstämmelse
med de vid statsrådsprotokollet såsom bilagor 1 och 3 fogade förslag,
att träda i tillämpning den 1 januari 1921, föreslagit riksdagen att:
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 27 höft. (Nr 67.) 1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

l:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslaget till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande
av lantmäteriförrättningar, att tillämpas från och med år 1921;

dels förklara, att för åtnjutande av de å denna stat för distriktslantmätare
uppförda avlöningar skola gälla de villkor och bestämmelser,
som föreskrivits beträffande avlöning till distriktslantmätare å nu gällande
stat, dock med de av departementschefen tillstyrkta tillägg;

dels medgiva, att distriktslantmätare må för rätt till ålderstillägg
enligt den nya staten tillgodoräknas tjänstetid såsom sådan, innan
nämnda stat trätt i tillämpning;

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett
anslag av 769,500 kronor till lantmäteripersonal, som sysselsättes med
utförande av lantmäteriförrättningar, enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag..................................................... kronor 749,500

ersättning för publik renovation, förslagsanslag............. » 20,000

Summa kronor 7 69,500

2:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslaget till stat för lantmäterikontoren i länen, att tillämpas från och
med år 1921, ävensom de av honom föreslagna villkor och bestämmelser
för åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna
avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter ingången av år 1921 tillträder
ordinarie befattning å lantmäterikontor, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förstelantmätare, som icke för viss av Kungl. Maj:t bestämd
dag anmäler, att han vill övergå till den nya avlöningsstaten samt
underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda
bibehållen vid de för honom i nu gällande stat upptagna avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt
till pension, som dittills tillkommit honom;

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

3

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett anslag
av 309,200 kronor till lantmäterikontoren i länen, enligt följande
uppställning:

avlöningar, bestämt anslag ..................................................... kronor 305,200

renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen,

reservationsanslag .................................................................. » 4,000

Summa kronor 309,200;

3:o

vid bifall till de i punkterna l:o och 2:o framställda förslagen om
uppförande i riksstaten av särskilda ordinarie anslag dels till lantmäteripersonal,
som sysselsättes med lantmäteriförrättningar, och dels till
lantmäterikontoren i länen ur riksstaten utesluta det nuvarande ordinarie
anslaget å 463,400 kronor till lantmäteristaten i orterna;

4:o

å extra stat för år 1921 under nionde huvudtiteln anvisa till extra
arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen ett reservationsanslag av

59,000 kronor;

5:o

å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra såsom bidrag
till jord avsöndringar och ägostyckningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade
grunder, ett förslagsanslag av 50,000 kronor;

6:o

å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra såsom bidragtill
skiften och hemmansklyvningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder,
ett förslagsanslag av 150,000 kronor;

7:o

besluta, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till skiften och
avvittringar skall från och med år 1921 benämnas allenast »avvittringar»,
ävensom minska detta anslag från 100,000 kronor med 10,000 kronor
till 90,000 kronor;

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

8:o

upptaga det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till utflyttningshjälp
efter skiften under förändrad benämning »bidrag till utflyttningsocb
väganläggningskostnader i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar»,
att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de av chefen
för jordbruksdepartementet förordade grunder, samt öka detta anslag
från 50,000 kronor med 50,000 kronor till 100,000 kronor;

9:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslaget till stat för lantmäteristyrelsen, att tillämpas från och med år
1921, ävensom de av honom föreslagna villkor och bestämmelser för
åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna
avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter den 1 januari 1921 tillträder ordinarie
befattning i lantmäteristyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning i nämnda styrelse,
vilken icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag anmäler, att han
vill övergå till den nya avlöningsstaten och underkasta sig de för avlöningens
åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibehållen vid de honom enligt
dittills gällande avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,
i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit honom;

dels och höja ordinarie anslaget till lantmäteristyrelsen från 73,000
kronor med 81,800 kronor till 154,800 kronor;

10:o

höja nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till ålderstillägg
från 140,000 kronor med 110,000 kronor till 250,000 kronor;

ll:o

höja samma huvudtitels ordinarie förslagsanslag till rese- och
traktamentspenningar från 710,000 kronor med 290,000 kronor till
1,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 5

I sammanhang med propositionen har utskottet till behandling forell
aft följande inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade
motioner, nämligen

1) Nr 265 i första kammaren av herr Lamm m. fl., likalydande
med nr 389 i andra kammaren av herr Liibeck m. fl., vari hemställts,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

dels att tillsynen å städernas och de stadsliknande samhällenas mätningsväsen
måtte ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanelagskommitténs
förslag, upptaget i motionen bifogat kungörelseförslag;

dels att den mätningsförordning, vartill förslag åtföljer propositionen,
måtte utfärdas att lända till efterrättelse endast vid förrättning,
som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående
delning av jord å landsbygden gällande författningar, ävensom vid förrättning,
som företages på grund av 6 kap. i lagen om fastighetsbildning
i stad;

dels ock att utredning måtte genom personer, som äga särskild
sakkunskap i fråga om städernas stadsplaneväsen, mätningsteknik och
allmänna förvaltning, anordnas för åstadkommande av en efter städernas
behov lämpad mätningsstadga.

2) Nr 359 i andra kammaren av herr Sjöblom, vari anhållits, att
riksdagen ville hemställa, att 50 § i den blivande mätningsförordningen
måtte erhålla följande lydelse:

»Lantmäteristyrelsen äger att i enlighet med grunderna i denna
förordning meddela de allmänna eller för särskilt fall gällande verkställighetsforeskrifter,
som finnas erforderliga.»

3) Nr 412 i andra kammaren av herr Norman m. fl., vald hemställts,

a) att riksdagen måtte vidtaga den förändring i Kungl. Maj:ts
förslag till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsättes med lantmäteriförrättningar,
att i staten upptaga 180 distriktslantmätare med en
ingångslön av 2,700 kronor och 3 ålderstillägg a 500 kronor efter 5,
10 och 15 år i tjänsten och ortstillägg å 400 kronor för 5 i Stockholm
stationerade; 120 extra lantmätare därav 40 med ett arvode av 1,600,
40 med dito 1,200 och 40 med 800 kronor, ävensom oförändrat förslagsanslag
för publik renovation å 20,000 kronor. Vid bil all härtill komme
statens slutsumma att sänkas från 769,500 till 652,000 kronor;

b) att riksdagen måtto godkänna den av Kung]. Maj:t föreslagna
stat för lantmäteristyrelsen med den förändring att ur densamma uteslutcs
1 byråchef och 1 byrådirektör med respektive 8,100 och 6,800
kronors avlöning. Vid bifall härtill komme statens slutsumma att minskas
med 14,900 till 139,900 kronor, samt

Motioner.

6

Jordbruksutskottets utlåtande iVr 67.

4) Nr 390 i andra kammaren av herr Molin i Dombäcksmark,
vari hemställts, att riksdagen måtte

dels i samband med godkännande av förslag till stat för lantmäterikontoren
i länen hemställa, att Kungl. Maj:t måtte se till, att alla
upplysningar, som kunna erhållas av de kartor och handlingar, vilka
finnas i lantmäterikontoren i länen, måtte tillhandahållas allmänheten
utan annan kostnad, än den som kommer att utgå såsom stämpel till
statsverket, ävensom att lantmäterikontoren skola hållas tillgängliga för
allmänheten å tjänstetid alla söckendagar;

dels för sin del besluta ej mindre lindring i villkoren för statsbidrag
till jorddelningsförrättningar minst i den utsträckning, som motionären
uti sin motion nr 371 vid 1919 års riksdag avgivit, än även att
staten skall gälda kostnaderna för gode mäns biträde vid lantmäteriförrättningar
i enlighet med det förslag, som 1917 års lantmäterikommission
avgivit i ämnet, samt i anledning härav höja nionde huvudtitelns
ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar med 200,000
kronor;''

dels ock att riksdagen ville besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts
förslag, att de synpunkter, som angivits i herr Vasseurs reservation till
1919 års jordbruksutskotts utlåtande nr 103 rörande lantmäteristyrelsens
inspekterande verksamhet, måtte vinna beaktande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de gjorda framställningarna,
hänvisas till motionerna.

Redan för 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition
nr 355 åtskilliga förslag i frågor, som berörde lantmäteyiväsendet,
samt äskade höjda anslag för ändamålet ävensom till ålderstillägg
samt rese- och traktamentskostnader. Jordbruksutskottet yttrade sig i
utlåtande nr 103 över propositionen jämte sju i ämnet väckta motioner.
Utskottet hemställde om avslag å nämnda proposition samt att de av
propositionen berörda anslagen till lantmäteriväsendet och till ålderstillägg
måtte för år 1920 upptagas med oförändrade belopp i överensstämmelse
med 1919 års riksstat ävensom att anslaget till rese- och
traktamentspenningar måtte höjas allenast med ett mindre, av annan
orsak föranlett belopp. Vid utskottets utlåtande voro fogade fem reservationer,
av vilka två mot motiveringen. I de tre övriga reservationerna
tillstyrktes Kungl. Maj:ts förslag med vissa jämkningar. Enär kamrarna
stannade i olika beslut, i det att första kammaren följde utskottsmajoriteten
och andra kammaren för sin del antog den reservation, som avgivits
av herr Öberg m. fl., skedde gemensam votering, varvid utskottets
förslag segrade med 148 röster mot 139.

Ytterligare utredning i detta ämne har nu, såsom år 1919 inom

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

7

riksdagen ansågs önskvärt, verkställts under medverkan av på stadsplane-
och stadsmätningsväsendet speciellt sakkunniga personer samt
byggnadsstyrelsen. Den nu framlagda propositionen omfattar i huvudsak
samma förslag som i fjol, dock med jämkningar i vissa hänseenden,
beträffande vilka utskottet under den kommande redogörelsen
kommer att i behörigt sammanhang uttala sig.

Så till vida har emellertid det föreliggande förslaget mindre omfattning
än fjolårets proposition, som Kungl. Maj:t beträffande fyra i
fjolårets proposition inbegripna ämnen, vilka intogo en fristående ställning
mot övriga förslag, redan framlagt förslag i årets statsverksproposition.
Dessa frågor, beträffande vilka utskottet redan i sitt utlåtande
nr 24 A angående regleringen av utgifterna under nionde huvudtiteln
avgivit förslag och som nu lämnas å sido, röra dels lantmäteriundervisningen,
dels inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen, dels
anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av kopior av vissa kartor
m. m. och dels anskaffande för lantmäterikontoren i länen av kopior
av kartor m. m. angående statens järnvägars jordområden. I fråga
om anslag till lantmäteristyrelsens nuvarande reproduktionsanstalt och
anslag för tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark, varom särskilda
propositioner avlåtits, har utskottet avgivit särskilda utlåtanden.
Dessa bägge ämnen innefattades även i fjolårets proposition.

De uti riksstaten för år 1920 under rubriken »lantmäteriväsendet.»
upptagna anslag, som beröras av propositionen, äro följande:

Ordinarie

Extra

Ordinarie

Extra

i

anslag

anslag

anslag

anslag

Lantmäteristaten .............................................

Ökat arbetsbiträde hos lantmäteristyrelsen, för-slagsanslag, högst .......................................

i Arvoden åt vissa lantmäteriauskultanter, förslags-anslag, högst................................................

j Kostnader för vissa av lantmätare företagna tjänste-resor, förslagsanslag ....................................

I Reparation och renovation av kartor i lantmäteri-kontoren i länen, reservationsanslag...............

| Nya registratur och arkivens ordnande i lantmäteri-kontoren i länen, reservationsanslag...............

Skrivhjälp å lantmäterikontoren i länen, reserva-tionsanslag ................................................

536,400

18,300

105,000

20,000

15.000

8,000

40.000

630,400

212,300

Skiften och avvittringar, förslagsanslag ............

—

—

100,000

Utflyttningshjälp efter skiften, förslagsanslag......

—

—

50,000

Summa kronor

—

— ,

680,400

212,300

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Huvuddragen
av den nuvarande
organisationen.

Organisationen av lantmäteriväsendet undergick vid riksdagarna
1908 och 1909 så genomgripande förändringar, att de nuvarande förhållandena
på detta område kunna anses datera sig från denna tid.

Ny stat för lantmäteristyrelsen antogs sålunda av 1908 års riksdag,
innefattande att styrelsen under ledning av en överdirektör såsom
chef organiserades på två byråer jämte en lantmäterifiskal och en arkivarie.

Vid samma riksdag omorganiserades förstelantmätartjänsterna. I
stället för att dessa tjänstemän förut dels liksom övriga lantmätare ute
i orterna varit sysselsatta med praktiskt lantmäteri och dels därjämte
omhänderhaft skötseln av länets lantmäterikontor med där förvarat arkiv,
förändrades de till chefer för lantmäteripersonalen i länet och fingo sin
verksamhet nästan uteslutande förlagd till lantmäterikontoren, varemot
de icke skulle få utföra lantmäteriförrättningar åt enskilda. Deras löner
reglerades samtidigt.

Vid 1909 års riksdag fortsattes omorganisationen av lantmäteristaten
i orterna. Under det att förut den med praktiskt lantmäteri
självständigt sysselsatta lantmäteripersonalen utgjorts av kommissionslantmätare
och vice kommissionslantmätare, vilka icke åtnjöto statsavlöning
utan erhöllo sina inkomster från vederbörande rekvirenter för
arbete enligt taxa samt ägde med varandra konkurrera om dylikt arbete,
indelades nu landet i distrikt, vart och ett med sin distriktslantmätare,
vilken skulle äga utföra de inom distriktet förekommande förrättningar.
För arbetets utjämnande inrättades jämväl ett antal extra lantmätartjänster.
Såväl distriktslantmätarna som extra lantmätarna erhöllo statsavlöningar,
varjämte arvoden av statsmedel anslogos till ett antal
auskultanter. Dessa avlöningar och arvoden avsågo dock icke att bereda
tjänstemännen hela den erforderliga inkomsten, utan skulle huvuddelen
härav fortfarande erhållas genom arbete enligt taxa.

Till följd av de erhållna statsavlöningarna ansågs emellertid inkomsten
av arbete enligt taxa kunna nedsättas, och ny lantmäteritaxa
utfärdades därför den 23 december 1909 (nr 166). Denna taxa äger
dock enligt dess 28 § icke tillämpning i fråga om ersättning till lantmätare
för mätning, uträkning eller annan åtgärd, som utföres efter
siffermetod.

Instruktion för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare utfärdades
den 22 oktober 1909 (nr 138). Härvid stadgades emellertid i 57 §, att
närmare bestämmelser angående kartors upprättande, verkställande av
ägomätningar, avvägningar och arealuträkning, upprättande av beskrivningar
samt utstakning av ägoskillnader m. m. skulle meddelas i särskild
författning, samt i övergångsstadgande att beträffande de sålunda i 57 §

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 9

angivna arbetena förut gällande föreskrifter skulle i tillämpliga delar
komma till användning, intill dess den avsedda författningen blivit utfärdad.
De sålunda åsyftade äldre bestämmelserna innefattas i huvudsak
i artikel V i lantmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864.

Under tiden efter år 1909 hava åtskilliga ändringar vidtagits i de
sålunda beslutade anordningarna samt anslag å extra stat anvisats för
ett flertal olika lantmäteriändamål.

Frågan om lantmäteriväsendets omorganisation och vissa därmed
i samband stående frågor var såsom ovan erinrats redan förlidet år
föremål för behandling inom riksdagen i anledning av ett av Kungl.
Maj:t då i ämnet framställt förslag (proposition nr 355). Efter gemensam
votering blev emellertid propositionen av riksdagen avslagen och
anslagen till lantmäteriväsendet uppförda med samma belopp som i 1919
års riksstat. Anledningen till denna frågans utgång torde av såväl jordbruksutskottets
ovannämda avstyrkande utlåtande som av den inom kamrarna
vid ärendets behandliug förda diskussionen att döma berott dels
därpå att Kungl. Maj:t ej samtidigt framlagt definitivt förslag till mätningsförordning
och lantmäteritaxa, vilka båda författningars innebörd
ansågs vara av avgörande betydelse för ett rätt bedömande av organisations-
och löneregleringsförslaget dels ock på den omständigheten att
från städers och stadsliknande samhällens sida invändningar rests mot
den omfattning, vari det i propositionen åberopade förslaget till mätningsförordning
avsett att reglera mätningsväsendet inom sådana samhällen.

Det i först angivna avseende uttalade önskemålet har Kungl. Maj:t
i nu föreliggande proposition tillmötesgått genom att vid densamma
foga förslag till mätningsförordning och lantmäteritaxa, i enlighet med
vilka förslag1 Kungl. Maj:t förklarat sig hava för avsikt att, därest
riksdagen bifölle övriga förslag beträffande lantmäteriväsendet, utfärda
respektive författningar. Föreskrifter angående tillsynsmyndigheten har
departementschefen i likhet med såväl stadsplanelagskommittén som lantmäterikommissionen
ansett böra meddelas i särskild författning i huvudsaklig
överensstämmelse med det förslag till kungörelse, vilket finnes
såsom bilaga 2 fogat vid detta utlåtande. I fråga om den föreslagna
mätningsförordningens omfattning m. m. hava vissa modifikationer gjorts
med hänsyn till städernas ovanberörda krav. Härtill återkommer utskottet
här nedan.

1 Finnas såsom bilagor fogude vid detta utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 27 höft. (Nr 67.)

2

Utskottet.

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Berörda kungörelse är avsedd att ersätta den 1918 års kungörelse
i ämnet, som vid förlidet års riksdag underkastades skarp kritik.

Då utskottet nu övergår till en närmare granskning av Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag, vilka kunna i stort sett sammanfattas i dels frågor
om lantmäteriväsendets omorganisation beträffande såväl centralförvaltningen
(lantmäteristyrelsen) som lantmäteripersonalen uti orterna, dels
ock frågor om statsbidrag till vissa lantmäteriförrättningar eller kostnaden
för vissa med sådana förrättningar förenade utgifter (utflyttningskostnader
och väganläggningskostnader), följer utskottet i huvudsak den uppställning,
som i propositionen angivits.

l:o

Mätningsförordningen.

Vad först angår frågan om i vad mån det i Kungl. Maj:ts förevarande
proposition framställda förslaget kan sägas ingripa i städernas
mätningsväsen framträda tre särskilda moment, nämligen frågan om
förordningens omfattning, sättet för meddelande av verkställighetsföreskrifter
samt tillsynsbefogenheten.

Enligt lantmäterikommissionens ursprungliga förslag avsåge författningen
enligt § 1 »planmätning och höjdmätning ävensom kartas upprättande,
arealuträkning samt utstakning och utmärkande av ägogräns,
där dylikt arbete utföres av lantmätare eller mätningsman i stad eller
samhälle på grund av för dessa tjänstemän gällande bestämmelser, så ock
där det utföres av annan person på grund av förordnande enligt stadgande
i lagen om fastighetsbildning i stad». Enligt dessa bestämmelser skulle
alltså författningen tillämpas å lantmätares och stadsmätningsmäns alla
tjänstegöromål av ovan uppräknade slag och därjämte å samma slags
arbeten, då de på grund av förordnande enligt fastighetsbildningslagen
utfördes av annan. Det nu föreliggande förslaget till mätningsförordning
inskränker, med utgångspunkt från, såsom stadsplanelagskommittén föreslagit,
att lantmäteristyrelsens tillsynsbefogenhet bör ligga till grund för
författningen, densammas omfattning till allenast förrättningar enligt 2,
5 och 6 kap. i 1917 års lag om fastighetsbildning i stad, d. v. s. avstyckning,
tomtmätning och laga skifte, varjämte förordningen skall tillämpas,
därest mätningen sker i stad eller stadsliknande samhälle på grund av
beslut av stadsfullmäktige eller motsvarande kommunala myndighet och
är av grundläggande art för mätningsväsendet därstädes. All annan
mätning faller däremot utanför förordningen. Dessa bestämmelser finnas
angivna i förordningens 1 §.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 11

Beträffande tillsynsmyndigheten skulle enligt § 50 i lantmäterikommissionens
ursprungliga förslag, där ej i lag eller författning vore
eller bleve annorlunda föreskrivet, överinseendet över mätningsförordningens
tillämpning oinskränkt utövas av lantmäteristyrelsen, vadan dennas
tillsynsbefogenhet alltså måste betraktas såsom mycket vidsträckt. I
det i nu förevarande proposition framställda förslaget, enligt vilket
nämnda befogenhet skulle regleras genom en särskilt kungörelse, vartill
förslag på sätt ovan nämnts bifogats propositionen, skulle lantmäteristyrelsens
tillsynsbefogenhet gälla allenast laga skiftesförrättningar samt
tomtmätningar och avstyckningar.

Vad slutligen angår frågan om verkställighetsföreskrifters meddelande
i anslutning till mätningsförordningens bestämmelser tillkommer
det enligt § 50 lantmäteristyrelsen att meddela dylika föreskrifter endast
ifråga om sådana förrättningar, som avses i 1 § första stycket av mätningsförordningen
(laga skifte, tomtmätning och avstyckning). Däremot
skulle vederbörande kommunala myndighet äga att meddela verkställighetsföreskrifter
med avseende å mätningsarbete, som omförmälts i andra
stycket av sistnämnda paragraf, eller sådana förrättningar som triangelmätningar
och andra stommätningar.

Att förrättningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen (laga skifte)
falla under mätningsförordningens tillämplighetsområde likasom att tillsynsbefogenheten
i detta fall ankommer pa lantmäteristyrelsen, därom
råder full enighet.

Däremot hava skilda meningar fortfarande i sådant avseende gjort
sig gällande i fråga om tomtmätning och avstyckning samt i 1 § andra
stycket omförmälda förrättningar. Under det att stadsplanelagskommittén,
vars mening omfattats i de likalydande motionerna av herr Lamm m. fl.
och av herr Liibeck m. fl., icke velat inrymma sistnämndaförrättningar
i mätningsförordningen, har lautmäterikommissionen, med vilken departementschefen
förenat sig, gjort gällande, att såväl tomtmätnings- som avstyckningsinstitutet
såsom varande att anse såsom legala jorddelningsförrättningar
tillhöra lantmäteristyrelsens tillsynsområde och följaktligen
borde — med såsom i det föregående angivits tillsynsmyndigheten
såsom utgångspunkt för mätningsförordningens omfattning — falla under
förordningens tillämplighetsområde. Såsom särskilt skäl för inrymmande
under förordningen av de i andra stycket av § 1 angivna icke legala
mätningar, vilka vore av grundläggande art för stads mätningsväsende,
såsom triangelmätningar och stommätningar, har anförts deras betydelse

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

för alla efterföljande mätningar inom samhället ävensom statens intresse
av att dylika förrättningar verkställdes efter enhetliga bestämmeler, så
att de liksom andra dylika mätningar kunde ingå såsom ett led i ett
gemensamt kartverk över landet i dess helhet.

Herr Sjöblom har i sin motion framhållit angelägenheten av enhetliga
verkställighetsföreskrifter jämväl beträffande mätningar, som beröras
i sista stycket av 1 § — något som enligt motionärens mening
kunde befaras ej alltid komma till stånd, därest såsom i § 50 andra
stycket det skulle tillkomma den kommunala myndigheten att utfärda
sådana föreskrifter — och har motionären med hänsyn härtill funnit
1 antmäteristyrelsens rätt att utfärda verkställighetsföreskrifter böra utsträckas
jämväl till mätningsarbeten av nu ifrågavarande slag och förty
föreslagit förändrad lydelse av § 50.

För de huvudprinciper i nu förevarande avseende, som kommit
till uttryck i det vid propositionen fogade förslag till mätningsförordning
och kungörelse med särskilda föreskrifter, innefattande jämväl bestämmelser
i fråga om tillsynsmyndigheten beträffande mätningsarbete i stad
och sfadsliknande samhälle, synes utskottet i statsrådsprotokollet hava
anförts övertygande skäl. Ifråga om den detalj i det föreliggande förslaget
till mätningsförordning, som upptagits i herr Sjöbloms motion, kan
utskottet icke biträda motionärens förslag. Den omständigheten att det
tillkommer den kommunala myndigheten att besluta rörande i motionen
avsett mätningsarbete synes utskottet motivera, att denna myndighet
jämväl beredes rätt att utfärda erforderliga verkställighetsföreskrifter i fråga
om sådant arbete, på samma gång utskottet i likhet med departementschefen
finner detta vara ägnat att tillgodose kommunernas berättigade
åstundan om större frihet uti ifrågavarande avseende. Utskottet finner
sig emellertid böra uttala önskvärdheten av att de kommunala myndigheterna
härvid måtte i möjligaste mån söka befrämja enhetlighet i förhållande
till de föreskrifter, som meddelats rörande mätningsverksamheten
i övrigt inom samhällena. Med hänsyn till det anförda och då det
sålunda framlagda förslaget enligt utskottets mening innebär en acceptabel
kompromiss mellan de olika uppfattningar, som under ärendets utredning
brutits mot varandra, anser sig utskottet utan att närmare ingå på skälen
för och emot de olika meningarna kunna helt ansluta sig till Kungl. Maj:ts
förslag. Vad emellertid särskilt angår frågan om tillsynsmyndigheten,
vilken, sedan tanken pa byggnadsstyrelsen såsom sådan myndighet numera
av alla parter helt uppgivits, motionärerna ansett utan vidare kunna anförtros
åt byggnadsnämnderna finner sig utskottet — utan att vilja underskatta

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

13

dessa nämnders betydelse i nu ifrågavarande avseende — likväl som
. sin mening böra uttala, att byggnadsnämnderna framför allt i de
mindre städerna och stadsliknande samhällena, vilka dock utgöra det
stora flertalet, icke kunna förutsättas äga den kompetens, som synes
oeftergivlig för ett effektivt övervakande av mätningsförordningens efterlevnad.
I betraktande härav och då förordningen ifråga avser reglerande
av vissa offentliga samt för rättssäkerheten beträffande fastighetsväsendet
mycket betydelsefulla förhållanden, anser utskottet en sakkunnig
statlig kontroll i förevarande avseende vara oundgängligen av behovet påkallad.
Vissa i statsrådsprotokollet angivna fall bestyrka också riktigheten av
denna utskottets uppfattning. — Å andra sidan måste helt naturligt den
statliga tillsynen utövas med strängt hänsynstagande till den kommunala
självstyrelsens grundsatser. Utskottet har för avsikt att längre fram
föreslå, att lantmäteristyrelsen, som på sätt redan i det föregående antytts
bör utöva ifrågavarande tillsynsmyndighet, utrustas med för detta uppdrag
särskilt kvalificerad personal (stadsbyrå).

Med avseende å vad motionärerna särskilt framhållit i fråga om
denna lantmäteristyrelsens kontrollerande befogenhet bör icke förbises,
att dessa anmärkningar liksom förlidet år rikta sig mot bestämmelserna i
förenämnda 1918 års kungörelse och icke mot det nu föreliggande omarbetade
förslaget till författning i berörda hänseende, vari just ändringar
vidtagits i de delar, vari kritiken ansetts befogad. Sålunda drabbar
exempelvis motionärernas uttalande, att det enligt deras mening »skulle
vara en olycka, jämförlig med den, som hotade genom 1911 års förslag
om lantmätaremonopol för stadsplanernas upprättande, för den händelse
lantmäteristyrelsen skulle bliva kontrollmyndighet över mätningsväsendet
inom städerna på sätt är förutsatt i 1918 års kungörelse och den nu
föreslagna mätningsförordningen», icke det förslag till kungörelse med
vissa föreskrifter beträffande mätningsväsendet i rikets städer m. in.,
som utskottet här ovan förordat.

Vidare synes den i motionerna hävdade uppfattningen, att konsekvensen
av en lantmäteristyrelsens myndighet över kartläggningen i
städerna så småningom skulle bliva, att stadsplaneväsendet i dess helhet
måste överlämnas till lantmäteristyrelsen, sakna fog. Först är nämligen
att märka att enligt förslaget till mätningsförordning endast sådana
mätningsarbeten, som äro av grundläggande betydelse, således icke
upprättande av stadsplane- och tomtindelningskartor, beträffande vilka byggnadsstyrelsen
alltjämt skulle behålla sin tillsynsbefogenhet oförkränkt, inrymmas
under förordningeu. I betraktande därjämte av den grundväsentliga
skillnaden mellan stadsplaneväsendet såsom sådant och arten av de

14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

mätningsarbeten, som i förordningen avses, torde någon olägenhet av
det slag motionärerna synas vilja göra gällande icke vara att befara.

Motionärernas förslag att mätningsförordningen skulle utfärdas
att gälla endast vid förrättning, som verkställdes av lantmätare enligt
skiftesstadgan eller andra angående delning av jord å landsbygden
gällande författningar samt vid förrättning enligt 6 kap. i fastighetsbildningslagen
finnes icke ens upptaget av stadsplanelagskommittén,
vilken tvärt om ansett, att lantmäterikommissionens första förslag till
mätningsförordning med av kommittén angiven begränsning däri borde
utan alltför stor olägenhet kunna tillsvidare bringas till efterrättelse
även för städernas del. Med avseende vidare å den i motionerna ifrågasatta
utredningen angående särskild mätningsstadga för städerna vill
utskottet allenast uttala, att städerna givetvis såsom stadsplanelagskommittén,
vilken jämväl berört denna fråga, synes hava åsyftat, äro obetagna
att, om de så skulle finna lämpligt, söka åvägabringa en särskild stadga
för reglering av de mätningsförhållanden, som icke innefattas under
mätningsförordningens bestämmelser.

I fråga om den dyrbarare finmätningsmetodens användning riktades
vid 1919 års riksdag vissa anmärkningar mot den omfattning, i
vilken denna mätning enligt lantmäterikommissionens då föreliggande
förslag till mätningsförordning syntes vara avsedd att förekomma. Med
beaktande härav hava bestämmelserna i detta avseende i det nu föreliggande
förslaget undergått vissa förändringar. Förändringarna äro
gjorda i 4 paragrafens andra moment. Huvudregeln att finmätning
skall ske, när sakägarna samfällt äska sådan, är bibehållen. Men för
det fall att enighet ej vinnes, äro reglerna nu modifierade. Enligt
kommissionens förra förslag skulle i sådan händelse, så framt ej därom
funnes särskilt stadgat, forrättningsmannen bestämma, huruvida och i
vad mån finmätning skulle begagnas.

Nu hava olika regler givits för skilda fall. Vid förrättning, som
av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående
delning av jord å landet gällande författningar, må med undantag för
område, för vilket finnes fastställd stadsplan, finmätning ej mot bestridande
användas. I detta fall kan alltså en enskild sakägare genom bestridande
hindra finmätnings användande och det fordras sålunda enhällighet
för att sådan skall begagnas.

Vad åter beträffar sådan jorddelningsförrättning, som ovan nämnts,
vilken sker inom stadsplanelagt område å landet, ävensom förrättning
enligt 2, 5 eller 6 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad, har kom -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

15

missionen bibehållit bestämmelserna i det ursprungliga förslaget, allenast
med det tillägg, att lantmäteristyrelsen skall före ärendets avgörande
lämna även byggnadsnämnden, där sådan finnes, tillfälle att
yttra sig. I dessa fall skall sålunda finmätning äga rum, där sakägarna
samfällt äska sådan. Åro däremot sakägarna icke ense, ankommer det
på förrättningsmannen att bestämma, huruvida finmätning eller vanlig
mätning skall ifrågakomma, och skall, i händelse missnöje anmäles mot
förrättningsmannens beslut, ärendet underställes lantmäteristyrelsen, vars
beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t.

I fråga om sådana mätningar, som omförmälas i andra stycket
av 1 §, skall beslutanderätten angående mätningsmetoden tillkomma
den kommunala myndigheten.

De sålunda modifierade bestämmelserna synas utskottet kunna
godtagas.

Under åberopande av det anförda och då utskottet icke heller i
övrigt har något att erinra vare sig mot det av Kungl. Maj:t framlagda
förslaget till mätningsförorduing eller ovanberörda förslag till
kungörelse med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets
städer och sådana samhällen på landet, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas, m. m. får utskottet hemställa,

A) att riksdagen må med avslag å de av herr
Lamm m. fl. och av herr Liibeck m. fl. i ämnet
väckta motionerna förklara sig icke hava något att
erinra mot det vid förevarande proposition fogade förslaget
till mätningsförordning eller det propositionen
bifogade förslaget till kungörelse med vissa föreskrifter
angående mätningsväsendet inom rikets städer och
sådana samhällen på landet, där den för städerna
gällande ordning för bebyggande skall iakttagas
m. m.

B) att den av herr Sjöblom väckta motion i vad
den icke kan anses besvarad genom av utskottet här
ovan anfört ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Lanlmäteri taxa.

2:o

liese- och traktamentsförordning samt lantmäteritaxa.

Huvudreglerna i det nu framställda förslaget till lantmäteritaxa kunna
sammanfattas sålunda, att utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning,
som gäldas av statsmedel, lantmätare äger att för förrättning
eller åtgärd, som han på grund av gällande instruktion eller annan författning
är skyldig att utföra, bekomma gottgörelse av sakägare. Denna
gottgörelse utgår antingen enligt taxa eller enligt överenskommelse,
dock att densamma i vissa fall bestämmes av lantmäteristyrelsen. Gottgörelse
enligt taxa är dels arvode för verkställt arbete och dels lösen
för karta och handlingar. Arvode utgår antingen som detaljarvode, beräknat
efter figurtal, längd-, ytmått eller dylikt, eller ock som dagarvode
efter dagberäkning.

Beträffande detalj arvodet innehåller förslaget utförliga bestämmelser.
Användandet av dagarvode är i vissa avseenden utvidgat i jämförelse
med för närvarande. Dagarvodet är föreslaget till 12 kronor.

Den föreslagna höjningen av lantmäteritaxan beror på sätt i ärendet
framhållits till stor del av de arbeten, som tillkomma på grund av
den nya mätningsförordningens föreskrifter. Utom andra nya bestämmelser
däri, avsedda att giva mera stadga och noggrannhet i mätningsförfarandet
ävensom möjliggöra bestämd kontroll däröver, hava bestämmelserna
om finmätning beräknats medföra ökat och mera kvalificerat
arbete för den med praktiskt lantmäteriarbete sysselsatta lantmäteripersonalen.
Ersättning för finmätning har också i berörda taxeförslag
beräknats utgå med högre belopp än för vanlig mätning.

Lantmäterikommissionens i fjolårets proposition åberopade förslag
till lantmäteritaxa beräknades medföra en ökning av gottgörelsen till
lantmätare med 40 procent, varav 18.6 procent belöpte på arbeten, som
tillkommo på grund av mätningsförordningens bestämmelser, och 21.4
procent utgjorde verklig förbättring av den lantmätarna tillkommande ersättning.
Lantmätarnas inkomst i form av gottgörelse för utfört arbete
skulle sålunda enligt detsamma komma att ökas med i runt tal 20
procent eller samma procenttal, varmed dagarvodet höjts.

Av de i det nu omarbetade förslaget vidtagna ändringarna äro de
flesta endast av redaktionell art. I ett par avseenden anser utskottet
ändringarna böra- närmare omförmälas.

Sålunda har en enhetlig tariff införts att tillämpas beträffande all
kartkopiering, varjämte bestämmelse intagits om med 25 procent förhöjd

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

17

lösen för handritad kopia, därest av vissa angivna skäl verkligt hinder
möter för fotomekanisk kopiering.

Beträffande de i taxan upptagna avgiftsbeloppen av olika slag äro
dessa desamma som i fjolårets förslag med undantag för 49, Öl, 52, 53
och 54 §§. Ändringarna i dessa paragrafer bero av det behov, som
yppat sig, att i någon mån bereda lantmätarna större ersättning för de
i dessa paragrafer omförmälda arbeten, dels på grund av de starkt
ökade prisen å kartpapper och annat material och dels för atl de måtte
kunna utan egen förlust lämna de hos dem anställda biträdena, vilka
utföra berörda arbeten, en av dyrtiden nödvändiggjord ökning i betalningen.
Avgifterna i 49 § 1 mom. a), 50 § 1 mom. och 53 § hava
sålunda höjts med 75 procent samt i 52 och 54 §§ med 50 procent.
I 49 § 1 mom. b) hava avgifterna höjts med 75 procent i förhållande
till de av lantmäteristyrelsen den 28 januari 1919 föreslagna, gent
emot den nuvarande taxan med 13 procent nedsatta tarifferna. I förhållande
till den nuvarande taxan innebära alltså avgifterna i 49 § 1
mom. b) eu höjning med ungefär 52 procent. Departementschefen har
framhållit, att dessa förhöjningar icke innebära ökad nettoinkomst för
lantmätarna utan avse att i viss mån motväga sådana av deras tjänstutövning
för dem uppkommande direkta förluster, vilka förorsakats av
de under senaste tiden höjda materialpriserna och av ökade biträdesavlöningar.
Någon ändring i förut gjord beräkning av distriktslantmätarnas
nettoinkomster enligt taxa har departementschefen därför icke ansett
dessa jämkningar böra medföra.

I 69 § har i enlighet med lantmäterikommissionens påpekande
införts, att taxan icke gäller syn enligt dikningslagen, och har i samband
därmed 59 § jämkats.

Vad sålunda ifrågasatts ger ej utskottet anledning till någon
invändning från utskottets sida.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit skäl till erinran mot det
vid förevarande proposition fogade förslag till lantmäteritaxa.

Rörande rese- och traktamentsförordningen har departementschefen
biträtt och åberopat vad hans företrädare i fjolårets proposition anfört
utan annan ändring än att på sätt andra kammarens beslut då innebar
resekostnadsersättning till tekniskt biträde och elev icke torde böra utgå
av statsmedel. Förslaget innebär sålunda att staten, som för närvarande
endast bestrider utgifterna för dagtraktamenten till den med praktisk
lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen under tjänsteresor
och förrättningar, jämväl ikläder sig resekostnaderna för på eget ansvar
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 27 käft. (Nr 67.) 3

Rese-oeh tråktamentåfOr ordning.

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

arbetande lantmätare och dennes tjänstemedhjälpare ävensom att dagtraktamente
tillerkännes jämväl hos lantmätare efter lantmäteristyrelsens
tillstånd anställd elev. Häremot har utskottet intet att erinra.

I sammanhang härmed vill utskottet understryka vad i fjolårets
proposition jämväl framhölls, nämligen att åskilliga begränsningar i rätten
till reseersättning böra stadgas liksom skett exempelvis beträffande liknande
ersättningar till skogsstatens personal. I likhet med kostnaderna
för dagtraktamenten till lantmätare torde kostnaderna för lantmätarnas
resor böra bestridas från nionde huvudtitelns ordinarie anslag till reseoch
traktamentspenningar. Den ifrågasatta anordningen har beräknats
för statsverket medföra en ytterligare kostnad av 125,000 kronor, med
vilken summa berörda anslag sålunda bör höjas. Utskottet kommer
längre fram att göra hemställan härom.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må förklara sig icke hava något
att erinra mot det vid förevarande proposition fogade
förslaget till förordning angående den gottgörelse lantmätare
äger uppbära av sakägare (lantmäteritaxa).

3:o.

Lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande av lantmäteri förrättningar.

Statsmedel utgå för närvarande till avlöning åt 300 med praktiskt
lantmäteri sysselsatta personer, därav 110 distriktslantmätare, 40 extra
lantmätare och 150 auskultanter. Av de sistnämnda åtnjuta 30 arvoden
dels från medel å den ordinarie staten och dels från anslag å extra
stat, under det att övriga 120 auskultanters arvoden i sin helhet gäldas
av anslag å extra stat.

Det nu av Kungl. Maj:t framlagda förslaget, vilket för övrigt i
allo överensstämmer med fjolårets förslag, innebär uppförande av de 40
extra lantmätarna och 50 av auskultanterna såsom distriktslantmätare,
varigenom dessa senares antal skulle ökas till 200. Övriga 100 auskultanter
skulle förbliva extra tjänstemän under benämning extra lantmätare
och i avlöningsavseende indelas i tre särskilda grupper.

För distriktslantmätare, stationerad i Stockholm, har av Kungl.
Maj:t föreslagits 3,000 kronor i lön och 400 kronor i ortstillägg. För
annan distriktslantmätare har föreslagits allenast en lön av 3,000 kronor.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

19

Distriktslantmätare skulle dessutom åtnjuta tre ålderstillägg å 500 kronor,
efter respektive 5, 10 och 15 år. Med en beräknad nettoinkomst av
taxa efter utfärdande av den nya lantmäteritaxan per år av 3,200 kronor
skulle totalinkomsten uppgå till 6,200 kronor för distriktslantmätare,
som icke åtnjöte särskilt ortstillägg, och slutinkomsten med inräknande
av de tre ålderstilläggen belöpa sig till 7,700 kronor. Av extra lantmätarna
skulle 30 erhålla ett arvode av 2,000 kronor, 35 ett arvode
av 1,500 kronor och 35 ett arvode av 1,000 kronor.

I den av herr Norman väckta motionen föreslås, att distriktslantmätarnas
antal icke måtte överstiga 180 och antalet extra lantmätare
icke överstiga 120. Som motiv härför har åberopats en förlidet år av
samma motionär väckt motion av i huvudsak enahanda innehåll som
den förevarande. Däri anfördes, att Sveriges distriktslantmätarförening
i ett år 1917 avgivet yttrande i frågan, under förmenande att åtminstone
för den närmaste tiden en minskning i lantmätarnas arbeten vore att
beräkna, ansett någon annan ökning av distriktslantmätarnas antal än
en överflyttning av de 40 extra lantmätarna icke vore behövlig. Vidare
har motionären under i övrigt av Kungl. Maj:t angiven förutsättning
föreslagit begynnelseavlöningen för i Stockholm icke stationerad distriktslantmätare
till 2,700 kronor ävensom att de extra lantmätarnas arvoden
måtte bestämmas för 40 till 1,600, för 40 till 1,200 och för 40 till 800
kronor.

Vad första yrkandet beträffar synes visserligen vad i motionen
åberopats giva visst stöd för att distriktslantmätarnas antal bestämdes
till allenast 180. Utskottet är emellertid av den uppfattningen, att för
ett nöjaktigt tillgodoseende av en bland jordägarna allmänt närd önskan
att få lantmäteriförrättningarna utförda, icke såsom nu är fallet av
distriktslantmätarens mer eller mindre kvalificerade medhjälpare utan
av distriktslantmätaren själv, en icke obetydlig minskning av de nuvarande
distrikten torde vara av behovet påkallad. Härtill komma de
för närvarande relativt små befordringsutsikterna inom lantmäteri åren.
Utskottet har heller icke funnit vad motionären i övrigt anfört till förmån
för sitt förslag tillräckligt övertygande, för att utskottet därav
skulle föranledas att tillstyrka ett frångående av Kungl. Maj:ts förslag
beträffande antalet distriktslantmätare, vilket godkändes av andra kammaren
vid fjolårets riksdag. Utskottet biträder alltså Kungl. Maj:ts förslag
i nu avsedd del. Beträffande därefter förslaget om nedsättning av
de av Kungl. Maj:t för ifrågavarande personal föreslagna löneförmånerna
hava de skäl, som vid 1919 års riksdag åberopades för en sådan åtgärd
nämligen att distriktslantmätare genom sammanlagda ersättningen av

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

staten och enligt taxa skulle erhålla inkomster, vilka med hänsyn till de
för högre lantmäteri tjänstemän ifrågasatta avlöningarna befarades kunna
vålla svårigheter vid besättande av överlantmätarbefattningarna och de
högre tjänsterna i lantmäteristyrelsen, enligt utskottets mening förfallit
genom den utredning, som i förevarande avseende förebragts i statsrådsprotokollet.
Utskottet kan därför icke biträda motionärens yrkande, utan
ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag såväl i fråga om avlöningen åt
distriktslantmätare som ock beträffande de extra lantmätarnas arvoden.

Till herr Normans förslag i övrigt återkommer utskottet under
avdelningen »Lantmäteristyrelsen».

Det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till stat för den
lantmäteripersonal, som sysselsättes med lantmäteriförrättningar är av
följande lydelse:

Lön

Arvode

Orts-

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

3,000

400

3,400

Distriktslantmätare. stationerad i

5

17 000

3,000

—

—

3,000

Annan distriktslantmätare...............

195

585,000

602,000

—

2,000

—

—

| (

30

60,000

—

—

1,500

—

—

35

52,500

—

—

1,000

—

1 1

35

35,000

147,500

—

—

—

Ersättning för publik renovation,

förslagsanslag...........................

—

—

20,000

Summa

—

—

769,600

Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive
5, 10 och 15 år.

Beträffande avlöningsvillkoren har departementschefen lika med
lantmäterikommissionen funnit ett tillägg påkallat därom, att ortstillägg
skall följa samma bestämmelser som lönen. Därjämte har ansetts böra
stadgas, att föreskriften, att med distriktslantmätartjänst icke må förenas
tjänst å kommuns stat, icke må utgöra hinder för distriktslantmätare att
med vederbörligt tillstånd innehava befattning som mätningsman i stad
eller i samhälle på landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas. Då andra ändringar i avlöningsvillkoren icke
synts erforderliga, har någon särskild förklaring om övergång å ny
lönestat icke ansetts behöva avgivas av den nuvarande personalen.

Mot vad anförts beträffande avlöningsvillkoren har utskottet intet
att erinra.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

21

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Majrts
under punkt 1 av förevarande proposition gjorda
framställning och med avslag å punkt 1 i herr Normans
motion.

dels godkänna ovan intagna förslag till stat för
den lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande
av lantmäteriförrättningar, att tillämpas från och med
år 1921;

dels förklara, att för åtnjutande av de å denna
stat för distriktslantmätare uppförda avlöningar skola
gälla de villkor och bestämmelser, som föreskrivits beträffande
avlöning till distriktslantmätare å nu gällande
stat, dock med ovan tillstyrkta tillägg;

dels medgiva, att distriktslantmätare må för rätt
till ålderstillägg enligt den nya staten tillgodoräknas
tjänstetid såsom sådan, innan nämnda stat trätt i tilllämpning; •

dels och å ordinarie stat under nionde huvudtiteln
uppföra ett anslag av 769,500 kronor till lantmäteripersonal,
som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar,
enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag .................... kronor 749,500

ersättning för publik renovation, förslagsanslag
............................................ » 20,000

Summa kronor 769,500.

4:o.

Lantmäterikontoren i länen.

Mot att i ordinarie anslaget till lantmäterikontoren i länen liksom
forlidet år beräknas ett belopp av 4,000 kronor för renovation av kartor
för dessa lantmäterikontor har utskottet intet att erinra.

Underhåll av
arkivalier och
registratur i
lantmäterikontoren
i
länen.

Biträden d
lantmäterikontoren
i
lånen.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t liksom i fjolårets proposition beträffande
de examinerade biträdena att, med uteslutande av do för närvarande
i staten upptagna sex amanuensbefattningarna, såsom ordinarie
tjänster upptagas 16 befattningar under benämning assistenter och med

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Förstelant mätarna.

avlöning enligt första normalgraden med ortstillägg till vissa av dessa
befattningar. .Dessutom beräknas ett belopp av 16,000 kronor för anställande
av extra assistenter, 37,000 kronor till extra biträden å lantmäterikontoren
samt 6,000 kronor till vaktmästarbiträden. Detta gör
sammanlagt 59,000 kronor, vilket belopp föreslås att uppföras å extra
stat under benämningen »extra arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen,
reservationsanslag». Slutligen ingår i förslaget inrättande av 30 ordinarie
kvinnliga biträden, därav 25 i andra och 5 i första biträdesgraden.
Dessa förslag biträdas av utskottet.

Förstelantmätarna åtnjuta för närvarande en avlöning av 6,000
kronor, varav 4,000 kronor i lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar,
vartill kommer för förste lantmätaren i Stockholm 400 kronor
och för vissa andra förstelantmätare 200 kronor i ortstillägg. Ifrågavarande
befattningshavare åtnjuta dessutom rätt till ett ålderstillägg å
500 kronor. Det föreliggande förslaget går nu liksom förlidet års förslag
ut på förstelantmätarnas uppförande under förändrad benämning av
överlantmätare till befattningshavare i tredje normalgraden med löneförmåner
av 7,500 kronor, varav 5,000 kronor i lön och 2,500 kronor
i tjänstgöringspenningar utom vad angår överlantmätaren i Kopparbergs
län, beträffande vilken tjänstgöringspenningarna föreslagits till 2,900
kronor. Härtill kommer beträffande överlantmätaren i Stockholms län
600 kronor i ortstillägg och för vissa andra överlantmätare 300 kronor
i sådant tillägg. Med överlantmätarbefattning skulle dessutom vara
förenad rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem år. Vad sålunda
föreslagits biträdes av utskottet.

I samband med denna lönereglering har föreslagits borttagande
av den förstelantmätare nu tillkommande rätt till lösen för avskrifter
och kopior. Allmänhetens avgifter i nu ifrågavarande avseende skulle
i stället erläggas till statsverket i form av stämpelavgift.

I den av herr Molin väckta motionen har bland annat framhållits,
att statens uttagande av kostnaderna för avskrifter och kopior i form
av stämpel lätt skulle kunna leda därtill, att vederbörande överlantmätare
i stället komme att påfordra ersättning för verkställd utredning,
varför motionären hemställt, att beslut måtte fattas därom, att överlantmätare
icke äger av allmänheten uppbära någon som helst ersättning.

Utskottet anser visserligen lämpligt, att såsom i Kungl. Maj:ts
förslag förutsatts överlantmätares rätt till lösen för avskrifter och kopior
borttages i samband med löneregleringen ifråga. Å andra sidan skulle
enligt utskottets mening ett åliggande för överlantmätarna att på sätt

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

23

motionären antytt i obegränsad omfattning nian rätt till någon som
helst ersättning gå allmänheten till hända med utredningar och dylikt,
lätt kunna för överlantmätaren medföra ett så väsentligt ökat arbete,
att behov av anställande å lantmäterikontoren av ytterligare arbetskrafter
kunde befaras göra sig gällande, om nämligen icke allmänhetens
berättigade krav på en möjligast skyndsam behandling skulle behöva i viss
mån åsidosättas. Utskottet kan därför icke biträda motionärens hemställan
i nu ifrågavarande del. Utskottet är emellertid förvissat, att
Kungl. Maj:t skall hava sin uppmärksamhet fäst på att något missbruk
i nu ifrågavarande avseende icke förekommer.

Med avseende å överlantmätares inspekterande verksamhet har
departementschefen åberopat ett vid fjolårets riksdag reservationsvis
framfört uttalande, vilket synts departementschefen vila på en riktig
åskådning och böra så vitt möjligt beaktas vid avfattande av ny lantmäteriinstruktion.
Det åberopade uttalandet är av följande lydelse:

»Enligt gällande lantmäteriinstrukUon tillkommer det visserligen vederbörande
förstelantmätare att övervaka, att lantmäteritjänstemännen på föreskrivet sätt med
noggrannhet och flit fullgöra sina åligganden, och förstelantmätaren kan av lantmäteristyrelsen
förordnas att på ort och ställe verkställa undersökningar i detta
hänseende.

Med hänsyn till lantmäteriinstruktionens uppenbar] igen mycket vaga bestämmelser
i fråga om förstelantmätarnas inspekterande verksamhet, och då det synes
utskottet, som om man velat lägga inspektionen i alltför stor utsträckning i handen
på vederbörande byråchefer inom lantmäteristyrelsen, har utskottet föranletts göra
ett uttalande i ämnet. Hittills torde förstelantmätarna så gott som uteslutande hava
ägnat sig åt arbetet inom respektive lantmäterikontor. Enligt utskottets uppfattning
bör emellertid därjämte inspektion och kontroll beträffande det praktiska lantmäteriet
inom länet ingå såsom ett led i överlantmätarnas verksamhet. På samma
gång därigenom skulle vinnas den närmare kännedom om förhållandena uti ifrågavarande
avseende inom länet, varförutan det icke torde vara möjligt för överlantmätaren
att med auktoritet upprätthålla den honom tillkommande chefsmyndigheten,
torde ett sådant förfarande från överlantmätarens sida jämväl vara ägnat att i hög
grad stärka sakägarnas tillit till lantmäfer iförrättningar nas behöriga utförande. Utskottet
vill ock uttala önskvärdheten av att i lantmäteriinstruktionen intagas bestämmelser,
åsyftande att mer än hittills framhålla överlantmätares skyldighet och
befogenhet uti nu ifrågavarande avseende. En sådan överlantmätares inspekterande
verksamhet utesluter visserligen icke behovet av tillsyn från lantmäteristyrelsens
sida. Utskottet är emellertid i detta avseende av den uppfattningen, att, när sådan
inspektion anses böra ske, den bör verkställas av ämbetsverkets chef och endast i
händelse av förhinder för honom av därtill förordnad byråchef.»

Herr Molin har uti nu förevarande avseende i sin motion hemställt
om sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att de synpunkter med
avseende å lantmäteristyrelsens inspekterande verksamhet måtte vinna

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

beaktande, som angivits i en vid utskottets utlåtande nr 103 fÖrlidet
år rörande lantmäteriväsendet fogad reservation, vari sista delen av
ovan återgivna uttalande formulerats sålunda:

— — — »En sådan överlantmätares inspekterande verksamhet utesluter
givetvis ingalunda behovet av tillsyn från lantmäteristyrelsens sida. Det ligger
nämligen i sakens natur, att överlantmätares inspektioner oftast måste inriktas på
speciella fall, där särskild anledning till undersökning föreligger. Den tillsyn och
inspektion, som måste anses erforderlig från lantmäteristyrelsens sida, bör däremot
avse, förutom undersökning i sådana speciella fall rörande det tekniska utförandet
av mätningar m. m., där särskild sakkunskap är av nöden, bland annat att utöva
kontroll över att gällande bestämmelser efterlevas på ett över hela riket ensartat
sätt, som överensstämmer med bestämmelsernas inneboende syfte. Lantmäteristyrelsen
förskaffar sig därigenom även en närmare kännedom om lokala förhållanden
och behov samt kan tillvarataga och för hela lantmäteriet nyttiggöra uppslag och
metoder, som må hava framkommit i olika landsändar. Då detta givetvis är av
den största betydelse för styrelsens ledande verksamhet och lantmäteriets utveckling,
får utskottet framhålla önskvärdheten av, att i lantmäteriinstruktionen denna
styrelsens inspekterande verksamhet mer än hittills betonas samt att därvid bestämmelser
inryckas, som möjliggöra icke allenast för ämbetsverkets chef utan
även för av denne därtill förordnad byråchef att företaga resor i inspektionsändamål.»

För egen del ansluter sig utskottet till departementschefens ovan
intagna ståndpunkt i ämnet.

Till herr Molins motion i övrigt återkommer utskottet under avdelningen
»Statsbidrag».

Det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till stat, vilket är
lika med det förra året framställda, är av följande utseende:

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

25

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

5,000

2,500

600

8,100

Överlantmätaren i Stockholms län

1

8,100

5,000

2,500

300

7,800

Överlantmälarna i Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norr-

bottens län ..............................

4

31,200

5,000

2,900

—

7,900

Överlantmätaren i Kopparbergs län

1

7,900

5,000

2,500

—

7,500

Annan överlantmätare ..................

18

135,000

182,200

2,200

1,500

300

4,000

Assistenten i Stockholms län.........

1

4,000

2,200

1,500

150

3,850

Assistenterna i Västernorrlands, Jämt-

lands, Västerbottens och Norrbot-

tens län .................................

4

15,400

2,200

1,500

—

3,700

Annan assistent...........................

11

40,700

60,100

1,300

500

200

2,000

Kvinnligt biträde i Stockholms län

1

2,000

1,300

500

100

1,900

Kvinnliga biträden i Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norr-

bottens län ..............................

4

7,600

1,300

500

—

1,800

Annat kvinnligt biträde ...............

20

36,000

1,100

300

200

1,600

Kvinnligt biträde i Stockholms län

1

1,600

| 1,100

300

100

1,500

Kvinnligt biträde i Västernorrlands

län..........................................

1

1,500

1,100

300

—

1,400

Annat kvinnligt biträde ...............

3

4,200

52,900

—

—

—

—

Vikariatsersättning för uppehållande

av överlantmätarbefattning.........

—

—

10,000

Renovation av kartor för lantmäteri-

kontoren i länen, reservationsan-

slag .......................................

—

—

4,000

Summa kronor

—

—

809,200

Anm. 1. Överlantmätare åtnjuter ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.

Anm. 2. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.

Anm. 3. Kvinnligt biträde åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter respektive 5, 10 och 15

år, skolande av varje ålderstillägg 100 kronor utgöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Beträffande avlöningsvillkoren för ordinarie befattningshavare har
i huvudsaklig överensstämmelse med vad lantmäterikommissionen föreslagit
framlagts följande förslag: 1

1 fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening
av tjänster in. m.:

att innehavare av ordinarie befattning å staten för lantmäterikontoren i länen
skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 27 käft. (Nr 67.) 4

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

en möjligen inträdande förändrad organisation av lantmäteristaten eller särskilda
delar därav eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, eller därest viss personal
tillhörande göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad
arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl. Maj:ts
förordnande, tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;

att ordinarie befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av
den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av
Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen
med liknande arbetsuppgifter, i sådant hänseende även till annan ort, dock
i sistnämnda fall mot ersättning för flyttningskostnad;

att med ordinarie befattning å lantmäterikontor icke må förenas annan tjänst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning å lantmäterikontor ej heller, må förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Majrts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår överlantmätare Kungl. Maj:t och,
vad angår innehavare av annan befattning, lantmäteristyrelsen uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å lantmäterikontoret, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

att innehavare av ordinarie befattning å lantmäterikontor icke äger utföra
lantmäteriförrättningar åt enskilda;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägget, där sådant utgår, men att den, som eljest undfår
ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig
ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit
sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunnat styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i
häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära
något därav;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester eller
när förordnande av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, manlig befattningshavare
av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

27

å lantmäterikontor, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader
under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest överlantmätare till följd av tjänsteresa eller under
erhållen ledighet för handläggning av särskilda ärenden under allenast några få,
högst sex dagar är hindrad att i övrigt sköta sin befattning, assistent skall vara
pliktig att utan särskild ersättning fullgöra de till överlantmätarbefattningen hörande
göromålen;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget, där sådant förekommer, utgå till månadens
slut;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig under- ''
kasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed;

i fråga om ålderstillägg:

att tidpunkten för i lönestaten medgiven förhöjning av avlöningen efter viss
tids fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad bestämmes att inträda,

första förhöjningen efter fem år, under villkor att innehavaren under mer
än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning,
med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan
statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att därvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av
värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem år, på
samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare fem år ävenledes
på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda förhöjningar angår, att
den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter
det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;

att befattningshavare må för åtnjutande av löneförhöjning tillgodoräknas den
tid, han inom samma lönegrad innehaft annan ordinarie statstjänst, och överlantmätare
tillika tjänstetid såsom förstelantmätare;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt å
lantmäterikontor och antages till ordinarie biträde från nämnda tidpunkt, må för
åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, biträdet därförinnan haft
stadigvarande sysselsättning av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet å lantmäterikontor; att

likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,
redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från
tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas av överlantmätare under en och en halv månad samt av
assistenter och kvinnliga biträden under en månad;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt
till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av
befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter
i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade
angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
under punkterna 2 och 4 i förevarande proposition
gjorda framställningar samt med avslag å punkterna
1 och 3 i herr Molins motion.

A) dels godkänna ovan intagna förslag till stat för
lantmäterikontoren i länen, att tillämpas från och med
år 1921, ävensom ovan intagna villkor och bestämmelser
för åtnjutande av å samma stat för ordinarie
befattningshavare upptagna avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter ingången av år
1921 tillträder ordinarie befattning å lantmäterikontor,
skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor
och bestämmelser; samt

att förstelantmätare, som icke före viss av Kungl.
Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå till
den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för
avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kan därtill förbindas,
skall varda bibehållen vid de för honom i nu gällande
stat upptagna avlöningsförmåner ävensom, i den mån
ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt
till pension, som dittills tillkommit honom;

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 29

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln
uppföra ett anslag av 309,200 kronor till lantmäterikontoren
i länen, enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag..................... 305,200 kronor

renovation av kartor för lantmäteri kontoren

i länen, reservationsanslag 4,000 »

Summa 309,200 kronor;

B) å extra stat för år 1921 under nionde huvudtiteln
anvisa till extra arbetskrafter å lantmäterikontoren
i länen ett reservationsanslag av 59,000 kronor.

5:o.

Uteslutande av nuvarande anslaget till lantmäteristaten i orterna.

I anslutning till Kungl. Maj:ts under punkt 3 i förevarande proposition
därom framställda förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må, vid bifall till de här ovan
framställda förslagen om uppförande i riksstaten av
särskilda ordinarie anslag dels till lantmäteripersonal,
som sysselsättes med lantmäteriförrättningar, och dels
till lantmäterikontoren i länen, ur riksstaten utesluta
det nuvarande ordinarie anslaget å 463,400 kronor
till lantmäteristaten i orterna.

6:o.

Statsbidrag.

Först har såsom bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar
föreslagits ett förslagsanslag av 50,000 kronor, i samband varmed det
nuvarande anslaget till vissa av lantmätare företagna tjänsteresor skulle
uteslutas ur riksstaten.

Detta förslag biträdes av utskottet.

I avseende å grunderna för bidrags utgående från anslaget föreligger
den olikheten mot fjolårets förslag, att det däri intagna stadgandet,
att av sakägare förvärvad ägolott ej (inge överstiga viss angiven
areal, icke ansetts böra tillämpas rörande vissa i statsrådsprotokollet
angivna förrättningar i Kopparbergs län, liksom ej heller villkoret att
sakägare skulle med intyg styrka, att honom åliggande kostnader måste

30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

anses för honom betungande i förhållande till hans ekonomiska ställning:.
Viss tveksamhet torde visserligen kunna råda beträffande lämpligheten
av att för ifrågavarande läns vidkommande förorda ett frångående av
de enligt utskottets mening riktiga principer, som innefattas i ovanberörda
villkor. Med hänsyn emellertid till, att, enligt departementschefens
uttalande, ett sådant förfarande torde vara av viss betydelse
för åstadkommande av mera ordnade fastighetsförhållanden i sagda län
och torde kunna bidraga till genomförande av de med statsmakternas
beslut om upprättande av förslag till skifteslagsindelning åsyftade åtgärderna,
vill utskottet icke motsätta sig förslaget ifråga.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t nu liksom nästlidet år uppförande
av ett ordinarie anslag å 150,000 kronor såsom bidrag till skiften och
hemmansklyvningar. Rörande de villkor, som torde böra stadgas förutgående
av bidrag från detta anslag, har lantmäterikommissionen föreslagit
bland annat, att förrättningen skall hava avsett åstadkommande
av bättre indelning av jorden för rationellt jordbruk, uppdelning i flera
brukningsdelar, småbruk eller beredande av ökade odlingsmöjligheter.
I motsats till vad kommissionen föreslagit beträffande ovannämnda anslag
till jordavsöndringar och ägostyckningar, har kommissionen icke
föreslagit villkor om viss maximiareal.

Kungl. Maj:t har liksom förra året i förstnämnda villkor uteslutit
orden »åstadkommande av bättre indelning av jox-den för rationellt jordbruk»,
ävensom intagit bestämmelse om maximiareal i överensstämmelse
med vad skett beträffande anslaget till jordavsöndringar och ägostyckningar.

I det vid fjolårets proposition fogade statsrådsprotokollet uttalade
nämligen dåvarande departementschefen, vars mening hans efterträdare i
ämbetet förklarat sig dela, att, för att icke dylikt statsbidrag skulle utgå
även i sådana fall, där detsamma icke voi''e av behovet påkallat eller föranleddes
av något mer framträdande statsintresse, det vore nödvändigt,
att anslagets användning bleve något snävare och i synnerhet mer bestämt
begränsat, än de av kommissionen föreslagna villkoren innebure, helst
bidraget skulle enligt förslaget kunna bestämmas ända till hälften av
den lantmätare för förrättningen tillkommande ersättning enligt lantmäteritaxan.

Herr Molin har i sin motion hemställt om avfattning av ifrågavarande
villkor i nu angivna delar i överensstämmelse med lantmäteidkommissionens
ovanberörda förslag och i vissa andra avseenden (i fråga
om bidrag till förrättningar, som avsett främjande av reda i fastighetsväsendet
och i fråga om förslagen bestämmelse om nymätning) i

Jordbruksutskottets utlåtande Nr ,

31

anslutning till av lantmäteristyrelsen i ärendet avgivet förslag. Jämväl
i sistberörda hänseenden har departementschefen av ovan angivna skäl
ställt sig avvisande.

Utskottet delar för egen del departementschefens uppfattning och
kan följaktligen ej biträda motionen i nu ifrågavarande del.

I samband med uppförandet av sistnämnda nya anslag i riksstaten
har det nuvarande anslaget till skiften och avvittringar ansetts böra
gälla endast avvittringar samt nedsättas från 100,000 kronor till 90,000
kronor. De nu från detta anslag utgående understöden till laga skiften,
i Jukkasjärvi och Karesuando socknar ävensom till vissa andra skiften,
enligt särskilda beslut av riksdagen, torde nämligen enligt departementschefens
uppfattning böra framdeles utgå från det nya anslaget och
enligt de för bidrag ur detsamma gällande regler, i den mån dessa äro
för delägarna fördelaktigare än de nu för dylika bidrag meddelade
särskilda bestämmelserDa.

Vad som föreslagits i fråga om bidrag till utflyttningar och väganläggningar
i samband med vissa lantmäteriförrättningar finner jämväl
utskottet välbetänkt och har utskottet intet att erinra mot storleken av
det härför beräknade anslaget.

Lantmäterikommissionen har i sitt år 1916 avgivna betänkande
upptagit frågan om överflyttande å staten av kostnaderna för ersättning
till gode män vid lantmäteriförrättningar. Härvid har kommissionen
särskilt framhållit, att om det i det särskilda fallet vore fråga om en
större förrättning saken givetvis för den enskilde ej hade någon större
betydelse. Sedan emellertid numera det långt övervägande antalet förrättningar
vore av jämförelsevis obetydlig omfattning, verkade ersättningen
till gode männen ofta betungande. Då vidare de förrättningar,
vid vilka biträde av gode män i största utsträckning förekomme, vore
laga skiften och hemmansklyvning, vilka vore av särskild betydelse för
främjande av jordbruket och odlingsarbetet, torde enligt kommissionens
mening goda skäl tala för att statsverket för framtiden övertoge ersättningen
åt gode män. Kommissionen har ock föreslagit att för ändamålet
ordinarie anslaget till rese- och traktamentspenningar under nionde
huvudtiteln måtte höjas med 200,000 kronor.

Herr Molin har upptagit detta lantmäterikommissionens förslag
och hemställt, att riksdagen måtte besluta i överensstämmelse härmed.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet vid fjolårets proposition
uttalade dåvarande departementschefen, att, då genom bifall till vad
Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om höjd avlöning till lantmäteripersonalen,
resekostnadsersättning åt densamma och särskilda statsbidrag i olika

32

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

a vseenden m. fl. åtgärder, staten skulle åtaga sig en väsentligt ökad del
av lantmäterikostnaderna, han icke ansåg sig böra biträda förslaget, att
staten därutöver även skulle övertaga kostnaderna för gode män. Dessa
kostnader förekomme för övrigt huvudsakligen vid förrättningar, där
föremålet vore av jämförelsevis större värde. Vad lantmäterikommissionen
anfört om, att i enstaka fall gode män måste anlitas ifrån avlägset
belägna orter, torde enligt departementschefens uppfattning icke böra
tillmätas någon större betydelse på frågans avgörande. Den sålunda
intagna ståndpunkten har nuvarande departementschefen funnit böra
vidhållas.

För egen del håller utskottet före, att skäl tala för, att staten i
någon vidare mån, än som nu av Kungl. Maj:t föreslagits och av utskottet
tillstyrkts, bidrager till nedbringande av särskilt de mindre bemedlade
sakägarnas kostnader för lantmäteriförrättningar. Däremot är
utskottet icke övertygat, att detta mål vinnes genom lämnande av statsbidrag
till täckande av ersättningen till gode män vid sådana förrättningar
på sätt motionären föreslagit utan någon begränsning med hänsyn
till fastighetsägarens verkliga behov. Tvärtom har det synts utskottet,
som skulle ett realiserande av detta förslag kunna föranleda,
att staten i vissa fall nödgades utbetala bidrag, där sådant med hänsyn
till sakägarens ekonomiska ställning icke gärna kunde anses av behovet
påkallat.

Vid angivna förhållande håller utskottet före, att det spörsmålet
fortast möjligt bör utredas, huruvida mindre bemedlade eller obemedlade
sakägare lämpligen kunna beredas några ytterligare lättnader i de av
lantmäteriförrättningar förorsakade kostnaderna utöver dem som redan
nu kunna erhållas eller här ovan tillstyrkts, ävensom rörande de villkor,
under vilka detta bör ske.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må

A) med bifall till Kungl. Maj:ts under punkterna
5, 6, 7 och 8 i förevarande proposition gjorda framställningar
samt med avslag å den av herr Molin väckta
motionen, i vad den rör villkoren för statsbidrag till
jorddelningsförrättningar,

1) å ordinarie stat under nionde huvudtiteln
uppföra såsom bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar,
att utgå i huvudsaklig överensstämmelse

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

33

med de av chefen för jorbruksdepartementet förordade
grunder, ett förslagsanslag av 50,000 kronor;

2) å ordinarie stat under nionde huvudtiteln
uppföra såsom bidrag till skiften och hemmansklyvningar,
att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med
de av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder,
ett förslagsanslag av 150,000 kronor;

3) besluta, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget
till skiften och avvittringar skall från och
med år 1921 benämnas allenast »avvittringar», ävensom
minska detta anslag från 100,000 kronor med

10.000 kronor till 90,000 kronor;

4) upptaga det nuvarande ordinarie förslagsanslaget
till utflyttningshjälp efter skiften under förändrad
benämning »bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader
i sammanhang med skiften och
hemmansklyvningar», att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de av chefen för jordbruksdepartementet
förordade grunder, samt öka detta anslag från

50.000 kronor med 50,000 kronor till 100,000 kronor;

B) i anledning av den av herr Molin väckta

motionen, i vad densamma rör statens bidrag till kostnaderna
för ersättning till gode män vid lantmäteriförrättningar
i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla om
skyndsam utredning huruvida mindre bemedlade eller
obemedlade sakägare lämpligen kunna beredas några
ytterligare lättnader i de av lantmäteriförrättningar
förorsakade kostnaderna utöver dem, som redan nu
kunna erhållas eller här ovan föreslagits, ävensom
rörande de villkor, under vilka detta bör ske, samt för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.

7:o.

Lantmäteristyrelsen.

Enligt den år 1908 antagna organisationen arbetar lantmäteristyrelsen
för närvarande på två byråer, lantmäteribyrån och administrativa byrån.

Den ordinarie byråpersonalen på vardera byrån utgöres av en
tredjegrads tjänsteman i egenskap av byråchef och en förstagrads tjänsteman,
som benämnes byråingenjör.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 27 höft. (Nr 67.) 5

34

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Alltsedan år 1909, då arbetet med jordregistrets uppläggande
började, har för styrelsens andel i samma arbeten funnits en särskild
avdelning inom styrelsen, bestående av föredragande med biträden.
Under de sista åren hava å denna avdelning tjänstgjort en och tidvis
två föredragande samt tre å fyra biträden. Kostnaderna härför hava
bestritts av det till uppläggande av ett jordregister för rikets landsbygd
under andra huvudtiteln anvisade anslag å extra stat.

Dessutom har riksdagen på framställning av Kungl. Maj:t för
vartdera av åren 1918 och 1919 å extra stat såsom förslagsanslag, högst,
anvisat dels för anställande under samma år hos lantmäteristyrelsen av
en tjänsteman, benämnd byrådirektör, 6,600 kronor, varav 2,000 kronor
skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, dels ock till extra tjänstemän
och biträden samt vikariatsersättning hos nämnda styrelse, utöver
härtill i styrelsens stat upptaget anslag, 11,700 kronor, eller tillhopa
18,300 kronor.

Det av Kungl. Maj:t nu framställda förslaget, vilket endast skiljer
sig från det förlidet år framlagda däri att i staten upptagits ett särskilt
anslag å 5,000 kronor till bestridande av kostnader vid inspektioner,
innebär först uppförande till komplettering av personalen å de nuvarande
två byråerna, i förslaget benämnda administrativa byrån och utredningsbyrån,
av två byrådirektörer i audra normalgraden med 3,600 kronor i
lön, 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar och 400 kronor i ortstillägg;
däremot skulle byråingenjören å utredningsbyrån överflyttas till den ena
av nedan angivna två byråer, vilka föreslås nyinrättade. Av dessa skulle
den ena benämnas landsbyrån. Dit skulle förläggas icke blott styrelsens
befattning med vanlig mätning och jorddelnings verksamheten i övrigt,
såsom tillsyn över skiftesläggning och gradering o. s. v., utan även de
på lantmäteristyrelsen beroende åtgärder i fråga om de ovan föreslagna
statsbidragen. Vidare skulle till samma byrå förläggas styrelsens befattning
med jordregistret. Jämväl sedan detta register blivit fullbordat,
torde nämligen enligt vad utredningen ger vid handen styrelsen få åtskilligt
arbete med tillsynen över registrets förande. Den andra byrån,
som föreslagits benämnas stadsbyrån, skulle utöva ledning av och tillsyn
över mätningsväsendet i städer och stadsliknande samhällen, övervaka
finmätning i allmänhet samt vidtaga alla på styrelsen ankommande åtgärder,
som sammanhänga särskilt med fastighetsbildningslagen.

Personalen å vardera av dessa byråer har föreslagits att utgöras
av en byråchef, en byrådirektör och en byråingenjör. Av byrådirektörsbefattningarna
har den å stadsbyrån ansetts böra med hänsyn till
de särskilda kvalifikationer, som måste ställas på denne befattningsha -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

35

vare, uppföras i kvalificerad andra grad, d. v. s. med löneförmåner av
6,800 kronor, varav 4,200 kronor i lön, 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar
och 600 kronor i ortstillägg.

Dessutom föreslås uppförande av ett biträde åt arkivarien, benämnd
arkivbiträde, med 2,800 kronors begynnelseavlöning jämte tre
ålderstillägg å 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år. Dessa avlöningsförmåner
motsvara vad som nu utgår till underinspektörerna vid
fartygsinspektionen. Registratorsgöromålen hava hittills varit förenade
med arkivariebefattningen. För handhavande av dessa göromål, vilka
enligt vad i statsrådsprotokollet anförts i alltför hög grad tagit arkivariens
tid i anspråk, föreslås nu inrättande av en särskild befattning i
första normalgraden. De ordinarie kvinnliga biträdenas antal är för
närvarande tre, varav ett i andra och två i första biträdesgraden. Nu
föreslås uppförande av ytterligare två sådana biträden i andra graden.

Slutligen har föreslagits, att såsom en konsekvens av den föreslagna
ökningen av såväl lantmäteristyrelsens personal som lantmäteri personalen
i orterna åt ämbetsverkets chef, vilken i den nuvarande staten upptages
som överdirektör, gives generaldirektörs ställning och avlöning.

I den av herr Norman väckta motionen har föreslagits uteslutande
ur det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till stat för lantmäteristyrelsen
av en byråchef och en byrådirektör.

Stadsplanelagskommittén har såsom departementschefen jämväl
erinrat, oaktat densamma tillstyrkt en så stark inskränkning av lantmäteristyrelsens
tillsyn över städernas mätningsväsende, att styrelsens
befattning med dessa ärenden faktiskt skulle bliva helt ringa, likväl
ansett en byrå böra upprättas för handläggande av finmätningsärenden
och vissa andra ärenden. I betraktande härav och med hänsyn till den
av utskottet förordade omfattningen av styrelsens tillsyn över stadsmätningar
finner utskottet icke anledning frångå det av Kungl. Maj:t
framlagda förslaget med avseende å personalens antal och kan följaktligen
ej biträda motionärens förslag i nu ifrågavarande del.

Rörande den till kostnader för inspektion beräknade anslagsposten
synes denna utskottet högt tilltagen i betraktande av den ställning utskottet
i det föregående intagit till sättet för inspektionens utförande.
Utskottet har emellertid icke velat motsätta sig att anslaget upptages
till föreslaget belopp. Utskottet har ej heller i övrigt funnit skäl till
erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.

Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till'' stat för lantmäteristyrelsen
är av följande lydelse:

36

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

J Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

7,000

3,000

1,000

11,000

Generaldirektör.................................

1

11,000

5,000

2,500

600

8,100

Byråchef........................................

4

32,400

4,200

2,000

600

6,800

Byrådirektör å stadsbyrån ...............

1

6,800

3,600

1,800

400

5,800

Byrådirektör....................................

3

17,400

3,600

1,800

400

5,800

Lantmäteriflskal ..............................

1

5,800

3,600

1,800

400

5,800

Arkivarie .......................................

1

5,800

2,200

1,500

300

4,000

Byråingenjör....................................

3

12,000

2,200

1,500

300

4,000

Registrator.......................................

1

4,000

1,600

900

300

2,800

Arkivbiträde ...................................

1

2,800

1,300

500

200

2,000

Kvinnligt biträde..............................

3

6,000

1

1,100

300

200

1,600

Kvinnligt biträde..............................

2

3,200

1,100

650

150

1,900

Förste vaktmästare...........................

1

1,900

900

550

150

1,600

Vaktmästare....................................

2

3,200

112,300

—

—

—

—

Till extra tjänstemän och biträden samt

vikariatsersättning ........................

37,500

—

—

—

—

Till bestridande av kostnader vid in-

spektioner ...................................

5,000

Summa kronor

| 154,8001

Anm. 1. Byråchef ävensom byrådirektör å stadsbyrån åtnjuta ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.

Anm. 2. Annan byrådirektör, lantmäteriflskal och arkivarie åtnjuta två ålderstillägg till lönen å 500 kronor
efter resp. 5 och 10 år.

Anm. 3. Byråingenjör och registrator åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter resp. 5, 10
och 15 år.

Anm. 4. Arkivbiträde åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

Anm. 5. Kvinnligt biträde åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år, skolande
av varje ålderstillägg 100 kronor tillhöra lönen och 100 kronor tjänstgöringspenningarna.

Anm. 6. Förste vaktmästare och vaktmästare åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter resp.
3, 6 och 9 år.

Anm. 7. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats, anvisas
förste vaktmästaren eller vaktmästaren, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300
kronor för år samt för lyse 25 kronor om året. Därest befattningshavare, som nyss nämnts,
åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom
då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall
det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för
dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning
av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall befattningshavaren
själv bekosta armatur och lampor. — I övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. m. i
tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november
1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare (Svensk författningssamling 1918 nr 836).

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

37

För åtnjutande av de å denna stat för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningar har föreslagits följande villkor och bestämmelser.

I fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening
av tjänster in. in.:

att innehavare av ordinarie befattning å staten för lantmäteristyrelsen skall,
därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen
inträdande förändrad organisation av ämbetsverket eller särskilda delar därav
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad eller därest viss personal tillhörande
göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibehållande av den
tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;

att ordinarie befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av
den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av
Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen
med liknande arbetsuppgifter;

att med ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t
och, vad angår innehavare av annan befattning, lantmäteristyrelsen uppå därom
gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner
uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

att innehavare av ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen icke äger, byråchef,
byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie utan Kungl. Maj:ts och annan
tjänsteman utan styrelsens efter särskild prövning i varje fall lämnade tillstånd
utföra lantmäteriförrättningar i orterna;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra uti den särskilda
befattning inom graden, där lantmäteristyrelsen, till befordrande av arbetets oavbrutna
gång, finner honom lämplig och behövlig;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande in. in.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för
svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå

38

Jordbruksutskottets utlåtande AV 67.

så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder lian avhållit
sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i
häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära
något därav;

att byrådirektör skall vara skyldig att, när byråchef åtnjuter semester eller
är stadd på tjänsteresa, utan särskild ersättning förvalta närmast högre tjänst jämte
sin egen;

att, när det eljest erfordras för beredande av semester eller när förordnande
av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, ävensom vid sjukdomsförfall, manlig
befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre
befattning i lantmäteristyrelsen, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt
tre månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för
egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna
tjänstgörings penningar, men eljest däremot svarande belopp;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed;

i fråga om ålder still äg g;

att tidpunkten för i lönestaten medgiven förhöjning av lönen efter viss tids
fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad bestämmes att inträda,

för första förhöjningen efter, vad angår förste vaktmästaren och vaktmästare,
tre år men beträffande annan befattningshavare fem år, under villkor att innehavaren
under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av
förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
därvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet
för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare tre respektive
fem år på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare tre respektive
fem år ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår,
att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst
efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

att befattningshavare må för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas
den tid, han inom samma lönegrad innehaft annan ordinarie statstjänst;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt hos
lantmäteristyrelsen och antages till ordinarie biträde hos styrelsen från nämnda tid -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

39

punkt, må för åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, hon omedelbart
därförinnan mot fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet
hos ämbetsverket;

att likväl löntagare, som, då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning
intjänats, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från
tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas av generaldirektören, byråchefer, byrådirektör, lantmäterifiskal och
arkivarie under en och en halv månad, av byråingenjör, registrator, arkivbiträde
och kvinnligt biträde under en månad samt av vaktmästare under femton dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestämmes, begagna
sig av semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt
till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare
av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter
i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade
angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
under punkt 9 i förevarande proposition gjorda framställning
samt med avslag å punkt 2 i den av herr
Norman m. fl. väckta motionen

dels godkänna ovan intagna förslag till stat för
lantmäteristyrelsen, att tillämpas från och med år 1921,
ävensom ovan intagna villkor och bestämmelser för
åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningar;
dels förklara,

att envar, som med eller efter den 1 januari
1921 tillträder ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen,
skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda villkor
och bestämmelser; samt

40

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning
i nämnda styrelse, vilken icke före viss av Kungl.
Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå till
den nya avlöningsstaten och underkasta sig de för avlöningens
åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall
varda bibehållen vid de honom enligt dittills gällande
avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,
i den män ej annat föranledes av bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnebavares rätt till pension,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
honom;

dels ock höja ordinarie anslaget till lantmäteristyrelsen
från 73,000 kronor med 81,800 kronor till
154,800 kronor.

8:o.

Nionde huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg samt reseoch
traktamentspenningar.

I statsrådsprotokollet har framhållits, att ovan behandlade förslag
påverkade jämväl andra anslag å riksstaten än dem, som rörde lantmäteriväsendet,
nämligen dels förslagsanslaget till ålderstillägg och dels
förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar.

Förstnämnda anslag är i riksstaten för år 1919 upptaget till ett
belopp av 140,000 kronor. Det har nu ansetts böra höjas med 110,000
kr-onor till 250,000 kronor. Häremot har utskottet intet att erinra.

Anslaget till rese- och traktamentspenningar är nu upptaget i
riksstaten med 710,000 kronor. Utskottet har ovan tillstyrkt höjning
däri med 125,000 kronor för statens övertagande av ersättning för
resekostnaderna till lantmätare. Med hänsyn emellertid till vad i statsrådsprotokollet
framhållits rörande de stegrade utgifterna från de''ta
anslag torde höjningen i detsamma icke böra göras mindre än 290,000
kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
under punkterna 10 och 11 i förevarande proposition
gjorda framställningar

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

41

dels höja nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag
till ålderstillägg från 140,000 kronor med 110,000
kronor till 250,000 kronor;

dels ock höja samma huvudtitels ordinarie förslagsanslag
till rese- och traktamentspenningar från

710,000 kronor med 290,000 kronor till 1,000,000
kronor.

Stockholm den 11 maj 1920.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Herrar greve Hamilton, Ericsson Aaby, Norin, Träff, Elisson, Ingeström,
greve Wachtraeister, Oberg, Olsson i Broberg, Johansson i Uppmälby,
Sävström, Pettersson Olaus, Berge, Flognfält, Ericsson i Arboga och
Anderson i Knapasjö.

Reservation

av herrar Träff, Sävström och Ericsson i Arboga som anfört:

»På grund av det nära sambandet mellan å ena sidan stadsmätningar
av olika slag och å den andra sidan stadsplaneväsendet bör det
enligt vår åsikt tillkomma byggnadsstyrelsen och ej lantmäteristyrelsen
att utöva uppsikt över städernas mätningsväsende.

Till följd härav anse vi att den å lantmäteristyrelsens stat i propositionen
föreslagna s. k. stadsbyrån bör ur staten utgå, ävensom att
den i samma proposition föreslagna mätningsförordningen endast bör
avse förrättning, som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 27 käft. (Nr 67.) 6

42

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

andra angående delning av jord å landsbygden gällande författningar
ävensom vid förrättning, som företages på grund av 6 kap. i lagen
om fastighetsbildning i stad.

I stället synes en utredning böra vidtagas — vilken utredning
torde, böra uppdragas åt personer, som äga särskild sakkunskap ifråga
om städernas stadsplaneväsen, mätningsteknik och allmänna förvaltning
för åstadkommande av en efter städernas behov lämpad mätningsstadga.

I händelse av bifall härtill förutsättes att för nödig tillsyn över
mätningsväsendet i städerna kommer att inrättas något särskilt tillsynsorgan
inom byggnadsstyrelsen, varom givetvis Kungl. Maj:t i så fall
skulle komma att framställa förslag i samband med det vidare ordnandet
av mätningsväsendet i rikets städer och stadsliknande samhällen.

Med godkännande av vad utskottet i övrigt hemställt föreslår vi,

I) att riksdagen må, med bifall till de av herr
Lamm m. fl. och av herr Liibeck m. fl. väckta motionerna,
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

dels att tillsynen å städernas och de stadsliknande
samhällenas mätningsväsende måtte ordnas i
huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanelagskommitténs
förslag upptaget i de kungörelseförslag, som
finnes bifogad denna reservation;

dels att den mätningsförordning, vartill förslag
åtföljer propositionen, måtte utfärdas att lända till
efterrättelse endast vid förrättning, som av lantmätare
verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående
delning av jord å landsbygden gällande författningar,
ävensom vid förrättning som företages på grund av
6 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad;

dels och att utredning måtte genom personer, som
äga särskild sakkunskap i fråga om städernas stadsplaneväsen,
mätningsteknik och allmänna förvaltning, anordnas
för åstadkommande av en efter städernas behov
lämpad mätningsstadga.

II) att riksdagen må,

dels godkänna följande stat för lantmäteristyrelsen,
att tillämpas från och med 1921, ävensom de
i detta utskottsutlåtande å sid. 37—39 intagna villkor
och bestämmelser för åtnjutande av å samma stat för
ordinarie befattningshavare upptagna avlöningar:

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

43

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-*

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

7,000

3,000

1,000

11,000

Generaldirektör ............................

1

11,000

5,000

2,500

600

8,100

Byråchef .......................................

3

24,300

3,600

1,800

400

5,800

Byrådirektör ...............................

3

17,400

1 3,600

1,800

400

5,800

Lantmäterifiskal..............................

1

5,800

3,600

1,800

400

5,800

Arkivarie .....................................

1

5,800

2,200

1,500

300

4,000

Byråingenjör .................................

2

8,000

2,200

1,500

300

4,000

Registrator ....................................

i

4,000

1,600

900

300

2,800

Arkivbilräde...................................

i

2,800

1,300

500

200

2,000

Kvinnligt biträde .......................

3

6,000

1,100

300

200

1,600

Kvinnligt biträde ...........................

2

3,200

1,100

650

150

1.900

Förste vaktmästare ........................

1

1,900

900

550

150

1,600

Vaktmästare .................................

2

3.200

93,400

—

—

—

—

Till extra tjänstemän och biträden samt

vikariatsersättning........................

37,500

_

—

—

—

Till bestridande av kostnader vid in-

spektioner....................................

5,000

\

Summa

135,900

Anm. 1. Byråchef åtnjuter ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.

Anm. 2. Byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie åtnjuta två ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter
resp. 5 och 10 år.

Anm. 3. Byråingenjör och registrator åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter resp. 5, 10
och 15 år.

Anm. 4. Arkivbiträde åtnjuter tre ålderstilllägg till lönen å 300 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

Anm. 5. Kvinnligt biträde åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år, skolande
av varje ålderstillägg 100 kronor tillhöra lönen och 100 kronor tjänstgöringspenningarna.

Anm. (i. Förste vaktmästare och vaktmästare åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter resp.
3, 6 och 9 år.

Anm. 7. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats, anvisas
förste vaktmästaren eller vaktmästaren, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300
kronor för år samt för lyse 25 kronor om året. Därest befattningshavare, som nyss nämnts,
åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom
då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall
det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för
dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning
av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Åtnjutes lyse, skall befattningshavaren
själv bekosta armatur och lampor. — 1 övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. in. i
tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november
1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare (Svensk författningssamling 1918 nr 836).

44

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

dels förklara, att envar, som med eller efter den
1 januari 1921 tillträder ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen,
skall vara pliktig att underkasta sig
.ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning
i nämnda styrelse, vilken icke före viss av
Kungl. Maj:t bestämd dag anmäler, att han vill övergå
till nya avlöningsstaten och underkasta sig de för
avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen därtill kan förbindas,
skall varda bibehållen vid de honom enligt dittills
gällande avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit honom;

dels ock höja ordinarie anslaget till lantmäteristyrelsen
från 73,000 kronor med 62,900 kronor till
135,900 kronor.»

samt av herr Norm.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

45

Bilaga.

Förslag

till

Euugl. Maj:ts nådiga kungörelse med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet
inom rikets städer;

given Stockholms slott den 1920.

VI GUSTAF etc. göra veterligt, att VI, efter vederbörandes hörande, funnit
gott förordna som följer:

1 §•

1 mom. Tillsynen å stads mätningsväsen utövas av byggnadsnämnden.

2 mom. I fråga om förrättningar, som omförmälas i 6 kap. av lagen om
fastighetsbildning i stad, åligger det lantmäteristyrelsen att hava överinseende över
tillämpningen av samma lag.

2 §•

Beträffande förrättningar, som omförmälas i 6 kap. av lagen om fastighetsbildning
i stad, tillkommer det lantmäteristyrelsen

att utfärda allmänna anvisningar med därtill hörande modeller och formulär
samt på begäran meddela råd och upplysningar;

att från vederbörande infordra kartor och handlingar till förrättning, som
här avses;

att, där sålunda infordrade kartor och handlingar därtill föranleda samt det
befinnes nödigt, låta verkställa erforderlig undersökning å ort och ställe, samt

att, om anledning till anmärkning förekommer, vidtaga de åtgärder, som för
vinnande av rättelse erfordras.

3 §•

Byggnadsnämnd åligger att till lantmäteristyrelsen insända uppgift å i staden
anställd mätningsman, och skall hos lantmäteristyrelsen föras förteckning över mätningsmannen.

4 g.

Beträffande förrättningar, varom förmäles i 6 kap. av lagen om fastighetsbildning
i stad, skall, där de verkställas av mätningsman i stad, i tillämpliga delar
gälla vad i 48 § 1 mom. och 50 § 1 mom. i instruktionen för lantmäteristyrelsen
och rikets lantmätare finnes stadgat i fråga om redovisning.

46

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

5 §.

Där ej Konungen på särskild framställning annorlunda förordnar, skola kartor
och handlingar rörande stadsplan, tomtindelning, tomtmätning, avstycking och
arealavmätning så ock kartor och handlingar rörande andra mätningsförrättningar,
som angå ägogränser, på stadens bekostnad under byggnadsnämndens vård förvaras
i brandfri lokal.

Saknas tillgång till brandfri lokal, åligger det byggnadsnämnden att till lantmäterikontoret
i länet överlämna kopior och avskrifter av kartor och handlingar,
som nu sagts; dock att denna bestämmelse icke gäller:

a) karta eller handling, varav exemplar å lantmäterikontoret finnes eller till
följd av meddelade bestämmelser skall av förrättningsmannen dit redovisas;

b) tomtkarta, som upprättats före den 1 januari 1918; och

c) stadsplanekarta med beskrivning, där styrkt avritning av kartan jämte
styrkt avskrift av beskrivningen efter vad i 11 § mom. 3 av byggnadsstadgan för
rikets städer sägs skall förvaras i civildepartementet.

6 §•

Yad i 1—5 §§ stadgas om stad skall äga motsvarande tillämpning i avseende
å samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall
iakttagas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1920, då kungörelsen den 16 augusti
1918 med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets städer och
sådana samhällen å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas, med däri genom kungörelsen den 29 november 1918 företagna
ändringar upphör att gälla.

Det alla, som etc.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

47

Bilaga 1.

Förslag

till

förordning: angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten in. ro.

(miitningsförordning).

1 Kap.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Denna förordning skall lända till efterrättelse vid förrättning, som av lantmätare
verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående delning av jord å
landet gällande författningar, så ock vid förrättning, som företages på grund av 2,
5 eller 6 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad.

Förordningen skall jämväl lända till efterrättelse i avseende å sådant mätningsarbete,
som i stad eller samhälle på landsbygden, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas, äger rum på grund av beslut av stadsfullmäktige
eller motsvarande kommunala myndighet och som är av grundläggande
art för mätningsväsendet därstädes.

2 §•

Vid arbeten, som i denna förordning avses, skall längdmått angivas i meter
samt ytmått i hektar eller kvadratmeter. Angående indelning av dessa mått är
stadgat i gällande förordning om mått och vikt.

Vinkelmått skall med nedan omförmälda undantag angivas i nygrader och
indelas sålunda, att en rät vinkel utgör 100 nygrader, en nygrad 100 nyminuter samt
en nyminut 100 nysekunder (centesimaldelning). Dessa vinkelmått betecknas på följande
sätt: en nygrad lc, en nyminut 0”.oi eller 1'' och en nysekund 0°.oooi eller 1".

Där med hänsyn till förut verkställda arbeten eller särskilda förhållanden
användning av nu angiven indelning skulle medföra olägenheter, vare tillåtet använda
äldre indelning (sexagesimaldelning). Enligt denna delas en rät vinkel i 90 grader
(90°), en grad i 60 minuter (60 ) och en minut i 60 sekunder (60").

Förordningens
ojnfattning.

Mått: deras
indelning
och beteckning.

48

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

2 Kap.

Om planmätning.

Avd. A. Allmänna grunder.

3 §•

Huvud- Planmätning skall hänföras till horisontalplan. Med hänsyn till noggrannheten

rUlanmätPl'' dylik matning, enligt vad i denna förordning närmare sägs, utföras antingen

ningsme- såsom finmätning eller vanlig mätning.
toder. Planmätning sker i allmänhet på det sätt, att först bestämmas vissa med

hänsyn till mätningens ändamål erforderliga huvudpunkter och huvudlinjer, stommätning,
och att därefter verkställes inmätning av detaljerna, detalj mätning.

Numerisk kallas sådan mätning (finmätning eller vanlig mätning, stommätning
eller detaljmätning), vid vilken längder och vinklar erhållas i siffror på sådant sätt,
att karta enligt dessa sedermera kan upprättas.

Grafisk kallas sådan mätning (finmätning eller vanlig mätning, stommätning
eller detaljmätning), vid vilken längder och vinklar vid mätningstillfället helt eller
delvis direkt avbildas å karta.

4 § ''•

1. Finmätning bör äga rum, då mätningens ändamål sådant kräver, och
företrädesvis användas i fråga om mark med högre värde såsom i stad eller annan
ort med större sammanträngd befolkning eller där större byggnadsverksamhet är
att förvänta, så ock eljest då särskilda förhållanden påkalla sådan mätning.

2. Vid förrättning, som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller
andra angående delning av jord å landet gällande författningar, må med undantag
för område, för vilket finnes fastställd stadsplan, finmätning ej mot bestridande
användas.

Avser sådan förrättning område å landet, för vilket finnes fastställd stadsplan,
eller är fråga om förrättning enligt 2, 5 eller 6 kap. i lagen om fastighetsbildning
i stad, skall finmätning äga rum, där sakägarna samfällt äska sådan. I övrigt
bestämme vid nu nämnda förrättningar förrättningsmannen, huruvida och i vad mån
finmätning eller vanlig mätning skall ifrågakomma. Anmäles missnöje med förrättningsmannens
beslut, skall denne ofördröjligen underställa frågan lantmäteristyrelsens
prövning. Ej må styrelsen avgöra frågan, med mindre vederbörande sakägare
ävensom byggnadsnämnd, där sådan finnes, lämnats tillfälle att däri yttra sig.

I fall, som i 1 § andra stycket avses, ankommer det på stadsfullmäktige
eller motsvarande kommunala myndighet att bestämma, om och i vad mån finmätning
eller vanlig mätning skall ifrågakomma.

Avd. B. Finmätning.

Stommätning.

5 §•

Sätt för stom- Vid finmätning skall stommätning utföras numeriskt och ske medelst triangel mätningens

och polygonmätning eller endera av dessa mätningar.
utförande.

Användning
av finmätning
och
vanlig
mätning.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

49

6 §•

1. För alla triangel- och polygonpunkter skola beräknas plana, rätvinkliga Projektionskoordinater
i det för mätningsområdet gällande koordinatsystemet, vilka koordinater, ^system
när hänsyn till jordytans buktighet så betingar, erhållas genom jordellipsoidens mym.
projektion på planet.

Härvid skola ellipsoidens dimensioner antagas vara följande:

meridianellipsens halva storaxel = 6,377,397,15417 meter
» » lillaxel = 6,356,078,9 6200 »

2. Projektionsmetoden skall vara vinkelriktig och i övrigt sådan, att en
meridian, medelmeridianen, avbildas såsom en rät linje, och att varje del av medelmeridianen
blir till sin längd riktigt avbildad.

3. Såsom medelmeridian användes någon av de meridianer, som gå genom
Stockholms observatorium eller 2.5 eller 5 nygrader öster eller 2.5 eller 5 eller 7.5
nygrader väster därom.

De härigenom uppkommande projektionssystemen skola allt efter den medelmeridian,
som användes, betecknas:

0°, 2c.s Ö, 5c Ö, 2c.5 W, 5c W och 7C.5 W.

4. Varje projektionssystem uppdelas i koordinatsystem genom linjer, som
tänkas dragna vinkelrätt mot medelmeridianen på 100,000 meters inbördes avstånd
med utgång från ekvatorn. Medelmeridianen utgör koordinatsystemets abscisseller
x-axel, räknad positiv åt norr; systemets södra begränsningslinje är dess ordinat
eller y-axel, räknad positiv åt öster.

5. Är stomnät ej anslutet till rikets eller annat triangelnät, och skall sådan
inpassning, som omförmäles i 7 § 3 mom., ej äga rum, skola stomnätets punkter
till sina lägen bestämmas genom koordinater i fristående koordinatsystem, varvid
abscissaxeln skall läggas i ungefärlig nordriktning och räknas positiv åt norr samt
ordinataxeln läggas i lämplig, däremot vinkelrät riktning och räknas positiv åt öster.

7 §•

1. Rikstrianguleringen bör, så vitt ske kan, utgöra grundval för annan triangulering.

2. Därest inom eller i närheten av mätningsområdet finnas minst två
punkter, som tillhöra antingen rikstrianguleringen eller annan triangelmätning och
för vilka kunna erhållas användbara koordinater, bör ancluining till förutvarande
mätning äga rum.

3. Därest i fall, som i 2 mom. avses, anslutning till rikstrianguleringen
prövas ej böra äga rum, skall dock det nya triangelnätet med största möjliga noggrannhet
inpassas i det för mätningsområdet jämlikt 6 § 4 mom. gällande koordinatsystemet.
Detsamma galle, då allenast en till rikstrianguleringen hörande punkt finnes
inom eller i närheten av mätningsområdet, liksom då ingen sådan punkt finnes,
men mätningsområdets storlek fordrar hänsynstagande till jordytans buktighet.

I det nya triangelnätet böra medtagas punkter, som tillhöra annan triangelmätning.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 27 höft. (Nr 67.)

Anslutning
till annan
triangelmätning

in. m.

7

50

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Olika ordningar
för
triangel -mätning.

Plan för
triangelmätning.

Markering
och beskriv
ning av
triangelpunkt.

8 §•

1. Triangelmätning indelas i avseende å noggrannheten i fem ordningar. I
varje särskilt fall användas den eller de ordningar, som med hänsyn till mätningens
omfattning eller eljest äro erforderliga. Triangelmätning av högre ordning skall
utgöra stöd för sådan av lägre ordning.

2. Som första och högsta ordning galle av rikets allmänna kartverk utförd
triangelmätning av första ordningen.

9 §''

1. Till grund för triangelmätning skall efter noggrann rekognoscering upprättas
plan för dess utförande. Denna plan skall innehålla uppgift på triangelnätets
belägenhet och form, anslutning till annan triangelmätning, där sådan förekommer,
det antal ordningar vari triangelmätningen skall ske, erforderlig basmätning, sätt för
markeringars anordnande samt huru mätningar och beräkningar skola utföras. Skola
för mätningen gälla strängare felgränser än denna förordning angiver, bör planen
jämväl innehålla uppgift härom.

2. Därest i samband med triangelmätning jämväl polygonmätning skall utföras
över mätningsområdet i dess helhet eller viss del därav, bör rekognosceringen omfatta
och planen utvisa även läget för viktigare delar av polygonnätet.

8. Vid upprättande av plan för triangelmätning, till vilken plan skall höra
lämplig karta eller skiss över triangelnätet, skall bland annat iakttagas:

att triangelnätet erhåller bästa möjliga form;

att triangelpunkterna bliva så jämnt som möjligt fördelade över mätningsområdet; att

bästa möjliga anslutningar vinnas för baslinjer och polygontåg;

att goda uppställningsplatser och varaktiga markeringar erhållas;

att all nödig försiktighet iakttages till undvikande av skada å egendom;

att kostnader för uppställnings- och signalbyggnader bliva så små som
möjligt; samt

att framtida utvidgning av triangelnätet så vitt möjligt underlättas.

4. Det åligger förrättningsman att, innan triangelmätning påbörjas, därom
hos lantmäteristyrelsen göra skriftlig anmälan med uppgift om triangelmätningens
avsedda beskaffenhet och omfattning.

10 §.

1. När triangelpunkt ej utgöres av tornspira eller annan s. k. högpunkt,
skall den markeras på så vitt möjligt orubbligt och varaktigt sätt, och må markeringen
under i övrigt lika förhållanden icke bereda mindre trygghet än vad beträffande
gränsmärken stadgas i 43 §. Markeringen skall utföras på sådant sätt, att
därav tydligt framgår punktens egenskap av fixpunkt inom finmätt stomnät, och
skall för den skull anbringas en triangel kring eller vid punkten, där ej hinder
möter. I lös mark bör markeringen sträcka sig till frostfritt djup. Därjämte
böra, då sådant lämpligen kan ske, för kontroll av punktens läge och dess framtida
återställande, utsättas försäkringsmarkeringar till det antal, som för ändamålet
erfordras.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

51

Med undantag för nyss omförmälda försäkringsmarkeringar skall markeringen
av triangelpunkter vara fullbordad, innan vinkelmätning eller basmätning
beträffande samma punkter påbörjas.

3. Triangelpunkterna skola numreras, och må desamma jämväl åsättas namn.

Över triangelpunkt, som sålunda numrerats och namngivits, skall i anslutning
till skiss och, där så anses lämpligt, jämväl fotografi upprättas noggrann beskrivning.
upptagande punktens och markeringarnas läge och beskaffenhet.

11 §•

1. Anslutes icke triangelnät till annan triangelmätning på sätt i 7 §2 mom- Basmätning,
sägs, skall en eller flera baslinjer uppmätas.

2. Är baslinje längre än 1,200 meter, bör densamma uppdelas i sektioner
på omkring 600 meter, vilka skola mätas och beräknas var för sig.

Baslinje eller, där densamma är uppdelad i sektioner, varje sektion därav
skall mätas minst en gång i vardera riktningen, och bör därvid användas Jäderinska
basmätningsmetoden med mätsträngar av invar, dock att, där basmätning
verkställes endast för triangelnät av lägre ordning än den tredje, mätningen må
ske med sträng eller band av stål under för varje fall erforderlig spänning.

Strängar och band, som användas vid basmätning, skola längdbestämmas
omedelbart före och efter mätningen.

8. Baslinje skall hänföras till medelhavsytan.

4. Över basmätning skall å fältet föras protokoll, och må därvid gjord anteckning
ej utplånas eller ifyllas.

5. Det ur mätningsresultaten beräknade medelfelet i medeltalet av mätningarna
må ej överstiga vid basmätning för triangelnät av andra ordningen 1 : 160,000,
för triangelnät av tredje ordningen 1 : 80,000 och för triangelnät av fjärde och
femte ordningarna 1 : 40,000 av baslinjens hela längd.

Resultaten av de före och efter basmätningen utförda längdbestämnmgarna
av sträng och band må ej avvika från varandra mera än nyss nämnda bråkdelar
av strängens eller bandets längd.

12 §.

1. Vinkelmätning i triangelnät skall verkställas med teodolit och utföras Vinkeimätantingen
såsom likformig vinkelmätning eller som riktningsmätning, vilken senare tri“^ät
företrädesvis bör utföras i fulla satser.

2. Därest i samma punkt förekomma riktningar i triangelmätmngar av olika
ordningar, och dessa riktningar skola anslutas till varandra, bör sådan anslutning
ske till minst två riktningar av högre ordning.

3. Inom en och samma ordning skall vinkelmätning ske på ensartat sätt.

4. Inom samma utjämningsgrupp skall vinkelmätning så vitt möjligt ske
med ett och samma instrument.

5. Över vinkelmätning skall föras protokoll med iakttagande av bestämmelsen
i 11 § 4 mom.

13 ?j.

1 Alla beräkningar skola verkställas på överskådligt sätt ocli anordnas så, Beräkning av

_ , . .n ioii triangeln åt

att erforderlig kontroll erhälles. m. m.

52

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Felgränser
för triangelmätning.

Polygonmätning
och dess
anslutning
till triangelnät.

Olika ordningar
för
polygonmätning.

Plan för
polygonmätning.

2. De oundvikliga mätningsfelen skola utjämnas enligt teoretiskt riktiga
grunder och vad angår andra och tredje ordningens nät enligt minsta kvadratmetoden.

3. Över triangel punktera as koordinater skall upprättas särskild förteckning,
koordinatförteckning.

14 §.

1. Medelfelet hos en riktning, vare sig detta erhållits efter utjämning enligt
minsta kvadratmetoden eller beräknats enligt formeln

m = l/ w , där w betyder triangelslutningsfelet och n antalet slutna trianglar,
r 6 n

må till sitt numeriska värde ej överstiga

i triangelnät av 2:a ordningen 6"

» » » 3:dje » 10"

» » » 4:de » 20"samt

» » » 5:te » . 35".

2. Relativa punktfelet, vare sig detta erhållits efter utjämning enligt minsta
kvadratmetoden eller grafiskt framställts genom felutvisande figur, må icke för
någon triangelpunkt överstiga O.os meter.

15 §.

1. Mellan punkter i triangelnätet skall utläggas ett nät av polygontåg med
det antal punkter, som erfordras för att triangel- och polygonnäten må kunna giva
tillfredsställande stöd åt detalj mätningen.

2. Finnas ej inom eller i närheten av mätningsområdet triangelpunkter, till
vilka anslutning lämpligen kan ske, må polygonmätning utan stöd av triangelnät
ifrågakomma, dock i regel ej, om mätningsområdet är större än 100 hektar.

16 §.

Polygontågen indelas i avseende å noggrannheten i tvänne ordningar.

Till första ordningens polygontåg räknas dels sådant, som går från en triangelpunkt
till en annan, dels ock polygontåg, som går från en triangelpunkt till en
punkt (knutpunkt), som bestämmes förutom av tåget i fråga av minst tvänne andra
likaledes från triangelpunkter utgående polygontåg.

Övriga polygontåg äro av andra ordningen.

17 §.

1. Till grund för polygonmätningen skall efter noggrann rekognoscering upprättas
plan för dess utförande; och bör sådan plan upptaga jämväl de delar av
polygonmätningen, som jämlikt 9 § 2 mom. upptagits i förut upprättad plan för
triangelmätning.

2. Vid upprättande av plan för polygonmätning, till vilken plan skall höra
lämplig karta eller skiss, skall bland annat iakttagas:

att polygontåg gives så sträckt form som möjligt;

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 53

att i allmänhet polygontågen ej erhålla större längd än 1,000 meter och de
särskilda sidorna i tågen ej större längd än 250 meter;

att polygonsidorna inom ett och samma tåg i regel erhålla ungefär samma

längd;

att för långt gående förgreningar så vitt möjligt undvikas;

att polygonpunkterna utväljas så, att deras markering kan ske med minsta
möjliga svårighet och kostnad för mätningen i dess helhet; samt

att polygonsidorna erhålla sådana lägen, att deras uppmätning och användning
vid efterföljande arbeten så vitt möjligt underlättas.

Sådant fristående polygonnät, som avses i 15 § 2 mom., bör anordnas genom
slutna polygoner, där ej betryggande kontroll på annat sätt erhålles.

'' 18 §•

Vad i 10 § stadgas om markering, numrering och beskrivning av triangelpunkter
skall i tillämpliga delar gälla jämväl polygonpunkter, dock att markering
må ske på enklare sätt, där polygonpunkterna utläggas endast för tillfälligt begagnande.

19 §.

1. Längdmätning av polygontåg skall verkställas med band eller sträng
under för varje fall erforderlig spänning och utföras på sådant sätt, att ny mätning
börjas för varje polygonsida. Mätningen skall, om den ej anordnas på särskilt
betryggande sätt, utföras två gånger, i regel en gång i vardera riktningen.

2. Vinkelmätning i polygonnät skall verkställas med teodolit och utföras
som riktningsmätning i satser.

3. Inom samma utjämningsgrupp böra mätningarna ske med samma instrument
eller redskap.

4. Över mätningarna skall föras protokoll med iakttagande av bestämmelsen
i 11 § 4 mom.

20 §.

Vad i 13 § stadgas om beräkning av triangelnät och upprättande av koordinatförteckning
skall i tillämpliga delar gälla även för polygonnät, dock att vid
felens utjämning minsta kvadratmetoden ej behöver användas.

21 §.

1. Två bestämningar av eu polygonsidas längd, må, vare sig polygontåget är
av första eller andra ordningen, icke avvika från varandra mera än O.0003 1 + 0.01
meter, där 1 betecknar polygonsidans längd i meter.

2. Vinkelslutningsfelet i ett polygontåg må icke uppgå till mera än, i första
ordningens polygontåg 0c.oi v n och i andra ordningens polygontåg 0''. 02 \/ n, där n
betecknar antalet mätta vinklar i polygontåget.

3. De beräknade koordinaterna för slutpunkten må icke avvika från de givna
koordinaterna så mycket, att punktfelet f, beräknat ur formeln f = V L2 + f/i där
fx och fy äro avvikelserna i koordinaterna, blir större, än vid första ordningens

Markering
och beskrivning
av
polygonpunkter.

Mätning av
polygontSg.

Beräkning
av polygonnät
m. m.

Felgränser
för polygonmätning.

54

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Mätnings föremfll.

Mätnin^s linjeniit.

Detaljmätningens

utförande
m. m.

polygontåg O.00025 1 -j-O.o6 meter och vid andra ordningens polygontåg O.00035 l-f-0.06
meter, där 1 betecknar polygonsidornas sammanlagda längd i meter.

Detaljmåtning.

22 §.

Vid detaljmätning, som tillhör finmätning, skall såsom mätningsföremål upptagas
vad som med hänsyn till mätningens ändamål anses erforderligt, såsom i regel
ägogränser, gator och vägar, varaktiga hägnader, fasta fornlämningar, elektriska
högspänningsledningar, vattenledningar, diken, sjöar och vattendrag samt byggnader
och gränser mellan olika ägoslag.

23 §.

1. Detaljmätning, som i 22 § omförmäles, skall, så vitt den ej direkt utgår
från triangel- eller polygonnät, stödja sig på ett nät av mätningslinjer.

Dessa skola utgå från punkter i triangel- och polygonnäten eller genom inmätning
bestämda punkter å linjer i dessa nät samt böra dragas raka till andra
punkter av nu angivna slag. Till dylika mätningslinjer eller till dem och punkter
eller linjer i triangel- eller polygonnät anslutas ytterligare sådana mätningslinjer till
det antal och på sådant sätt, som fordras för detaljernas lämpliga inmätning. Där
områdes bebyggande eller andra lokala omständigheter omöjliggöra framdragandet
av raka, dubbelsidigt anslutna mätningslinjer, må brutna eller ensidigt anslutna
mätningslinjer användas.

2. För punkterna i mätningslinjenätet skola i regel beräknas plana, rätvinkliga
koordinater i det för handen varande koordinatsystemet. Mätningar och beräkningar
skola ordnas så, att betryggande kontroll erhålles, och skall förty ensidigt
ansluten mätningslinje mätas två gånger.

3. I fråga om dubbelsidigt ansluten mätningslinje må skillnaden mellan dess
på marken uppmätta och med användning av ändpunkternas koordinater beräknade
längd ej överstiga O.0006 1 + 0.06 meter, där 1 betecknar linjens längd i meter.

Beträffande ensidigt ansluten mätningslinje må två bestämningar av en dylik
linjes längd ej avvika från varandra mera än O.0005 1 -4- O.o 1 meter, där 1 betecknar
linjens längd i meter.

24 §.

1. Inmätning av till läget fullt bestämda detaljer, såsom byggnader, gränspunkter,
varaktiga hägnader och dylikt, skall vid finmätning ske numeriskt.

Mätningen bör utföras så, att kontroll erhålles, särskilt i fråga om gränspunkter
samt andra punkter av större betydelse, och ordnas på det sätt, att koordinater
för dessa punkter kunna beräknas med minsta möjliga svårighet.

2. Inmätning av detaljer, som ej äro till läget fullt bestämda, såsom i allmänhet
stränder och sjöar och vattendrag samt gränser mellan olika ägoslag, må
ske numeriskt eller grafiskt.

Finnes i fråga om ägogräns, som i sin helhet ej är fullt bestämd, vissa
punkter, som äro till läget fullt bestämda, skola dessa punkter inmätas numeriskt,
även om ägogränsen i övrigt inmätes grafiskt.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

55

3. Över sådan detaljmätning, som i 1 mom. avses, skall å fältet föras tydlig
mätskiss, som skall upptaga alla vid detaljmätningen använda punkter och linjer
samt därvid funna mått ävensom de inmätta föremålens natur och ungefärliga form.
Längdmåtten skola antecknas med i regel två decimaler av meter.

Över numerisk mätning, som i 2 mom. avses, skola föras mätskiss och protokoll
eller endera, allt eftersom för varje fall erfordras för kartas upprättande.

4. Numerisk inmätning av gränspunkter och andra punkter av större betydelse
skall utföras med sådan noggrannhet, att två likvärdiga bestämningar av
dylik punkt i förhållande till linje i stomnätet eller mätningslinjenätet icke avvika
från varandra mera än högst 0.2 meter.

Vid. numerisk detaljmätning i övrigt liksom vid grafisk detaljmätning skall
detaljpunkternas läge i förhållande till stomnätet eller mätningslinjenätet bestämmas
med så stor noggrannhet, som kan tillgodogöras i avsedda eller förhandenvarande
skalor.

Avd. C. Vanlig mätning.

Stommätning.

25 §.

Vid vanlig mätning må stommätning utföras såväl numeriskt som grafiskt
och ske såväl medelst polygonmätning som medelst stomlinjemätning.

26 §.

1. Oberoende av mätningsområdets storlek må polygonmätning, som i 25 §
avses, utföras fristående utan stöd av triangelnät. Finnes sådant nät, bör polygonmätningen
anslutas därtill, om så lämpligen kan ske.

2. För alla polygonpunkter skola beräknas plana, rätvinkliga koordinater i
förut befintligt eller för det särskilda fallet antaget koordinatsystem.

3. Polygonpunkterna skola markeras på så vitt möjligt orubbligt och varaktigt
sätt medelst borrhål utan dubb i berg, jordfast sten, betong eller dylikt.
Borrhålet skall omgivas av en cirkel, och må markeringen under i övrigt lika
förhållanden icke bereda mindre trygghet än vad beträffande gränsmärken stadgas
i 43 §.

4. Vad i 3 mom. sägs galle ej, då polygonpunkter utläggas endast för tillfälligt
begagnande, i vilket fall enklare markeringssätt må användas.

5. För polygonmätning, som i denna paragraf avses, skola bestämmelserna
i 17, 19 och 20 §§ angående plan för polygonmätning samt mätning och beräkning
av polygontåg ävensom upprättande av koordinatförteckning i tillämpliga delar
gälla, dock med undantag för vad i 17 § stadgas beträffande viss längd för polygontåg
och polygonsidor.

6. Vid polygonmätning, varom här är fråga, må avvikelsen mellan två bestämningar
av en polygonsidas längd så ock vinkelslutningsfelet och punktfelet, det
senare beräknat på sätt i 21 § 3 mom. sägs, icke uppgå till mera än två gånger
vad i sistnämnda paragraf i nu berörda hänseenden är medgivet i fråga om andra
ordningens polygontåg.

Sätt för
stommätningens

utförande.

Polygon mätning.

56

Jordbruksutskott el s utlåtande Sr 67.

Stomlinje mätning.

Stödpunkter.

27 §.

1. Vid stomlinjemätning skall efter erforderlig rekognoscering till grund
för detaljmätningen utstakas ett nät av stomlinjer, om och i den män sådant för
ändamålet erfordras.

2. Vid anordnande av stomlinjenät skall iakttagas:

att en eller, där så erfordras, flera av stomlinjerna behandlas såsom baslinje
och därför framdragas i för stallning och mätning gynnsam terräng samt upphuggas
till sådan bredd, att säkerhet för stakningens riktighet vinnes;

att, därest kontroll å linjenätet icke på annat sätt erhålles, särskilda linjer,
kontrollinjer, utläggas, och skall, därest yttergräns för mätningsområdet icke lämpligen
kan användas såsom baslinje eller kontrollinje, dylik linje förläggas i närheten
av sådan gräns;

att, därest erforderligt antal vinklar i stomlinjenätet ej kan med tillfredsställande
noggrannhet direkt mätas eller på annat sätt tillförlitligt bestämmas, en
eller flera särskilda linjer böra utstakas och mätas på sådant sätt, att dylik linje
tillika med tvänne andra för nätets säkerhet betydelsefulla linjer bilda en triangel,
i vilken ingen av vinklarna må vara mindre än 40c; samt

att all nödig försiktighet iakttages till undvikande av skada å skog
eller eljest.

3. Baslinjer och andra stomlinjer, som äro särskilt normerande för linjenätets
konstruktion, skola mätas två gånger, helst i motsatta riktningar.

4. I fall, då stomlinje mätes två gånger, må skillnaden mellan de båda
mätningarna såväl för linjen i dess helhet som för särskilt markerad del därav ej
överstiga O.ooi l + O.oi V 1 + O.i meter, där 1 betecknar den uppmätta längden
i meter.

Därest stomlinje, som ej mätes två gånger, vid nätets konstruktion erhåller
grafisk kontroll, må skillnaden mellan å marken mätt och å kartan uttagen längd
ej uppgå till mera än O.002 1 + O.or V 1 + O.0004 s, där 1 betecknar uppmätt
längd i meter och 1: s kartans skala.

28 §.

1. Att tjäna till ledning vid stomlinjenätets framtida återställande samt för
kontroll å ägogränsers läge skola, där ej markens beskaffenhet sådant omöjliggör,
stödpunkter utläggas, dock ej till större antal än som för nämnda ändamål kräves,
och skola härvid företrädesvis utväljas skärningspunkter mellan viktigare linjer i
linjenätet. I den mån läget av stomlinjenät genom mått till byggnad eller dylikt
bestämts med erforderlig säkerhet och kontroll å ägogränsers läge på enahanda
sätt kan erhållas, vare stödpunkters utläggande ej nödigt.

2. Beträffande markering av sådana stödpunkter galle vad i 26 § 3 mom.
finnes stadgat om markering av polygonpunkter vid vanlig mätning.

3. Såsom stödpunkter kunna även användas inom eller i närheten av mätningsområdet
befintliga triangel- och polygonpunkter, vad polygonpunkter angår
vare sig desamma bestämts genom finmätning eller vanlig mätning.

4. Därest stödpunkter icke sammanfalla med skärningspunkter mellan linjer
i stomlinjenätet, skola de på ett betryggande sätt numeriskt inmätas i förhållande
till samma nät.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

57

Detaljmåtnmg.

29 §.

Vid detalj mätning, som tillhör vanlig mätning, skall i fråga om mätningsföremål
gälla vad i 22 § är sagt om dylika föremål vid detaljmätning, som tillhör
finmätning.

30 §.

1. Därest detaljmätning, som i 29 § omförmäles, ej direkt utgår från stomnätet,
vilket må hava bestämts antingen genom finmätning eller vanlig mätning,
skall detaljmätningen stödja sig på ett från stomnätet utgående nät av mätningslinjer
av sådan omfattning, som för detaljernas bestämmande erfordras.

2. Mätningar och beräkningar av mätningslinjenätet skola anordnas så, att
betryggande kontroll erhålles.

3. Då mätningslinjenätet utgår från triangel- eller polygonnät, må skillnaden
mellan mätningslinjes på marken uppmätta och med användning av ändpunkternas
koordinater beräknade längd ej överstiga O.0012 1 + 0.12 meter, där 1
betecknar linjens längd i meter.

Då mätningslinjenät utgår från stomlinjenät, och mätningslinje därvid erhåller
grafisk kontroll, galle om tillåten avvikelse vad i 27 § 4 mom. 2 stycket
stadgas om stomlinje.

31 §.

1. Vare sig detalj mätning, som i 29 § omförmäles, sker numeriskt eller
grafiskt, skola till läget fullt bestämda detaljer inmätas på det sätt, att erforderligt
antal punkter bliva i förhållande till stomnät eller mätningslinjenät eller stödpunkter
bestämda med så stor noggrannhet, som kan tillgodogöras i avsedda eller förhandenvarande
skalor.

Till läget icke fullt bestämda detaljer skola inmätas med den noggrannhet,
som ändamålet kräver och förhållandena medgiva.

2. Därest befintliga ägogränser äro till läget fullt bestämda och, så vitt
vid mätningstillfället kan avgöras, jämväl därefter skola bibehållas såsom sådana,
skola de, även om mätningen i övrigt är grafisk, under erforderlig kontroll inmätas
numeriskt i förhållande till stomnät eller mätningslinjenät eller stödpunkter. Detsamma
gälle i fråga om till .läget fullt bestämda punkter i ägogräns av nyss angiven
beskaffenhet, vilken i sin helhet ej är fullt bestämd.

Vid numerisk detaljmätning, som tillhör vanlig mätning, gälle i fråga om
förande av mätskiss och protokoll vad som stadgas i 24 § 3 mom. 2 stycket.

3. Inmätning av till läget fullt bestämda punkter i ägogräns skall utföras
med sådan noggrannhet, att två likvärdiga bestämningar av dylik punkt i förhållande
till linje i stomnätet eller mätningslinjenätet eller till stödpunkter icke avvika
från varandra mera ån högst 0.4 meter.

Mätnings föremål.

Mätnings linjenät.

Detaljmätningens

utförande
m. in.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 27 haft. (Nr 67.)

8

58

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Anslutning.

ITuj eif ixpunkter.

Tillvägagångssätt
vid
höjdmätning.

Felgränser
vid höjdmätning.

3 Kap.

Om höjdmätning.

32 §.

1. Vid höjdmätning bör anslutning äga rum till rikets precisionsavvägning,
därest fixpunkt tillhörande densamma finnes tillgänglig inom eller i närheten av
mätningsområdet. Även om sådan punkt ej finnes, bör höjdmätningen direkt utgå
från medelhavsytan eller med användning av tillgängliga höjduppgifter ungefärligen
hänföras till densamma.

Tydlig redogörelse skall alltid lämnas angående det sätt, varpå anslutning
skett, eller det utgångsplan, som eljest använts.

2. Vid höjdmätning böra, där så lämpligen kan ske, medtagas höjdfixpunkter,
som utsatts av Sveriges geologiska undersökning eller statens meteorologiskhydrografiska
anstalt liksom denna anstalts peglar.

33 §.

1. Höjdmätning skall stödjas av höjdfixpunkter, om och i den mån sådant
med hänsyn till höjdmätningens ändamål är erforderligt, och skall härvid iakttagas,
att höjdfixpunkterna bliva fördelade så jämnt som möjligt över mätningsområdet
samt erhålla sådant läge, att deras användning, så vitt ske kan, underlättas.

Höjdfixpunkt skall markeras på så vitt möjligt orubbligt och varaktigt sätt,
och bör densamma utmärkas med ett kors, där ej hinder möter.

2. Över höjdfixpunkterna skall upprättas förteckning, angivande punkternas
nummer, markering, läge i planet och slutgiltiga höjd, och böra skisser över desamma
upprättas, där sådant för vinnande av tydlighet erfordras.

34 §.

1. Höjdmätning bör, evad den sker genom avvägning (finavvägning eller
vanlig avvägning) eller annorledes, anordnas så, att kontroll erhålles. Där ej mätningens
ändamål annat föranleder, bör densamma förty, utom i fråga om detaljpunkter,
verkställas två gånger, såvitt ej kontroll på annat sätt erhålles.

Över höjdmätningen skall föras protokoll med iakttagande av bestämmelsen
i 11 § 4 mom.

2. I fall, då större noggrannhet erfordras, såsom i fråga om viktigare höjdfixpunkter,
skall höjdmätningen verkställas genom finavvägning. Denna utföres i
slutna polygoner eller med anslutning till två eller flera fixpunkter, vilkas höjdlägen
äro bestämda med sådan noggrannhet, som i varje fall för ändamålet erfordras,
och skall i övrigt iakttagas, att de oundvikliga mätningsfelen utjämnas
enligt teoretiskt riktiga grunder.

35 §.

1. Vid finavvägning av höjdfixpunkter må det ur utjämningen framgående
medelfelet för en kilometer ej överstiga O.oi meter.

2. Vid höjdmätning av markyta må felet i höjdläge för en punkt vilken
som helst i regel ej uppgå till mera än 0.5 e + 5 e n meter, där e betecknar
ekvidistansen i meter och n markens lutningsförhållande.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

59

4 Kap.

Om kartas upprättande.

36 §.

1. Plankarta, som i denna förordning avses, skall, där ej i lag eller för- Skala för
fattning finnes annorlunda stadgat, upprättas i någon av nedan angivna skalor. plankarta.

Där ej särskilda förhållanden påkalla undantag, skola följande skalor användas
för nedan omförmälda ändamål:

a) 1:100, 1:200 och 1:400 för karta över tomt, kvarter eller annat mindre
område med högt markvärde;

b) 1 : 1,000 och 1: 2,000 för karta över stad, köping samt annan ort med
större sammanträngd befolkning eller där större byggnadsverksamhet är att förvänta,
med undantag dock för till densamma hörande större skogsområde;

c) 1: 2,000 och 1 : 4,000 för karta över dels skogsområde, som under b) sägs,
dels ock i allmänhet ägor å landet, dock att 1 : 8,000 bör användas för karta över
större skogsområde med mindre antal skiljaktigheter; samt

d) 1: 8,000, 1 : 10,000, 1 : 16,000, 1 : 20,000, 1: 50,000 och 1 : 100,000 för
översiktskarta.

Vid upprättande av annan plankarta än översiktskarta skall i övrigt iakttagas,
att så stor skala väljes, ätt endast undantagsvis må förekomma ägofigurer med
mindre yta än 10 kvadratmillimeter verkligt mått å kartan.

2. Vid förrättning, som avses i 1 § 1 stycket äger förrättningsmannen
bestämma, vilken av förenämnda skalor, som skall användas. Anmäles missnöje
med förrättningsmannens beslut, skall denne ofördröjligen underställa frågan lantmäteristyrelsens
prövning.

I fall, som avses i 1 § andra stycket, äge vederbörande kommunala myndighet
bestämma, vilken av förenämnda skalor, som skall användas.

37 §.

1. Plankarta, som grundas på finmätning, skall vara försedd med noggrant Särskilda be kvadratiskt,

minst med avseende på varje rutas hörn utmärkt rutnät med 10 centi- stämmelser
meters sidor, vilka sidor skola ligga parallellt med koordinataxlarna och på vissa för plankarta
å kartan antecknade avstånd från desamma. matning

2. Karta, som i 1 mom. avses, skall upprättas i blad av rektangulär form med
i allmänhet ett normalformat för ritytan av 60 centimeter i höjd och 80 centimeter
i bredd. Kartbladens höjdriktning, skall, där ej särskilda omständigheter annat
föranleda, vara parallell med koordinatsystemets abscissaxel.

3. Vid kartering av detaljmätning, som tillhör finmätning, skola först samtliga
koordinatbestämda punkter utmärkas enligt koordinaterna och med utgång i
regel från närmaste linje i rutnätet. Därefter skola i anslutning till sålunda utmärkta
punkter numeriskt inmätta detaljer inläggas enligt innehållet i mätskisser
och protokoll och grafiskt inmätta detaljer med stöd av samma punkter överföras
och inpassas å kartan.

4. Över finmätt stomnät skall för mätningens åskådliggörande upprättas
särskild karta enligt koordinaterna; och må, om härvid såväl triangel- som polygon -

60

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Särskilda bestämmelser

för plankarta
vid vanlig
mätning.

Särskilda bestämmelser

för karta vid
höjdmätning.

Sättet för arbetets
utförande.

mätning utförts, båda näten utmärkas å samma karta, där så med hänsyn till
tydlighet och andra förhållanden anses kunna äga rum.

5. Rutnät skall utmärkas med sådan noggrannhet, att en rutas sidolängd
ej må avvika från den i 1 mom. angivna med mera än O.0002 meter. I fråga
om karta av normalformat må rutnätet i sin helhet vid utmärkandet ej i någon
utsträckning avvika från den riktiga storleken mera än O.ooos meter.

Koordinatbestämda punkter skola utmärkas med så stor noggrannhet, att
skillnaden mellan deras läge enligt koordinaterna. och i förhållande till närmaste
linje i rutnätet ej må överstiga O.00025 meter. Övriga detaljer skola inläggas å
kartan med så stor noggrannhet, som mätningen och den antagna skalan medgiva.

38 §.

1. För plankarta, som grundas å vanlig mätning, skall, i det fall stomätning
skett genom polygonmätning, i tillämpliga delar gälla vad i 37 § 1, 3 och 4
mom. stadgas.

På omständigheterna i varje fall må bero, om karta skall upprättas i blad
eller icke. Uppdelas kartan i blad, bör vad i 37 § 2 mom. finnes stadgat om form
och normalformat lända till efterrättelse.

2. I det fall stomlinjemätning skett, skall stomlinjenätet konstrueras å karta
i den bestämda skalan. Därefter insättas mätningslinjer och de inmätta detaljerna
antingen å nämnda karta i befintligt skick eller å karta i blad, till vilken senare
stomlinjenätet dessförinnan överförts, och bör i sistnämnda fall vad i 37 § 2 mom.
finnes stadgat om form och normalformat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3. Vid mätningen tagna och vid kartans konstruktion använda mått beträffande
stomlinje- och mätningslinjenäten liksom och de mått, som avses i 28 §
4 inom., skola antecknas å kartan med minst en decimal av meter. Kan detta ej
ske, utan att kartan därigenom bliver otydlig, skall särskild mätskiss upprättas för
ändamålet. Å karta och mätskiss böra ock stödpunkterna på lämpligt sätt angivas.

4. Yad i avseende å noggrannhet i fråga om plankarta, som grundas å
finmätning, finnes stadgat i 37 § 5 mom. galle i tillämpliga delar jämväl beträffande
plankarta, som grundas å vanlig mätning.

39 §.

För karta, varå resultatet av höjdmätning angives, galle i tillämpliga delar
vad i 36—38 §§ stadgas om plankarta.

5 Kap.

Om arealuträkning.

40 §.

1. Arealuträkning skall verkställas på sådant sätt, att föreliggande mätningsoch
kartmaterial fullt utnyttjas för vinnande av noggrannast möjliga resultat.
Med hänsyn härtill sammanföras å kartan utmärkta särskilda områden i en eller
flera s. k. kontrollgrupper, vilka i avseende å storlek och form lämpa sig för säker
arealuträkning. Härefter bestämmes dels arealen av kontrollgrupp och dels arealen
av de särskilda delarna därav.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

61

2. Arealuträkning, som sker ur givna mått eller koordinater, kallas numerisk;
annan arealuträkning kallas grafisk.

3. Utföres arealuträkning såväl numeriskt som grafiskt, skall resultatet av
den numeriska uträkningen gälla.

Utföres arealuträkning av kontrollgrupp eller särskild del därav grafiskt,
skall den verkställas minst två gånger och medeltalet mellan uträkningarna tagas,
där ej särskilda omständigheter annat föranleda.

Då arealerna för de särskilda delarna av kontrollgrupp uträknas grafiskt,
skall utjämning verkställas så, att summan av delarnas arealer kommer att överensstämma
med kontrollgruppens areal.

4. Vid grafisk arealuträkning må skillnaden mellan två uträkningar av
kontrollgrupp eller del därav ej överstiga O.0004 s Va, där A betecknar arealen
i kvadratmeter och 1 : s kartans skala.

41 §.

Arealuträkningens resultat skall införas i särskild längd. Denna skall utvisa Areallängd.
de särskilda uträkningarna samt om och på vad sätt den i 40 § 3 mom. omförmälda
utjämning skett.

6 Kap.

Om utstakning och utmärkande av ägogräns.

42 §.

1. Utstakning av ägogräns, vars läge är bestämt genom siffror, skall verk- Utstakning
ställas med användning av dessa eller för ändamålet ur desamma uträknade mått. av ägogräns

2. Vid utstakning enligt karta av annan ägogräns skall åtgärden i fråga
verkställas efter å kartan tagna mått, och skall härvid hänsyn tagas till den
krympning, som kartan må hava undergått, ävensom till andra omständigheter,
som inverka på riktigheten av kartans visning.

3. Vid utstakning av ägogräns i andra fall än som i 1 och 2 mom. omförmälas,
skall så förfaras, att ägogräns å marken kommer att så tillförlitligt som
möjligt följa vad urkunder eller förhandenvarande förhållanden i övrigt utvisa.

4. Innan utstakningen avslutas, må ej verkställas åtgärder, som i 43—46 §§
omförmälas.

5. Utstakning av ägogräns, som i 1 mom. omförmäles, skall verkställas så,
att utstakade punkter bliva bestämda, vid finmätning med den noggrannhet, som
angives i 24 § 4 mom. 1 stycket, och vid vanlig mätning med den noggrannhet,
som angives i 31 § 3 mom.

43 §.

1. För ägogränsers utmärkande på marken må ej, utom i fall, som i 46 § Olika slug av
2 mom. omförmäles, anbringas andra än följande märken, nämligen råsten, rör eller gränsmärken,
stång av järn, glaserat rör, borrhål med dubb samt träpåle.

2. Såsom råsten må användas hållbar sten eller betong, alltid med inhugget
eller ingjutet kvadratiskt märke i eller utan förening med dubb. Råsten bör vara
omkring 0.7 meter hög och hava form av en rät stympad pyramid, vars plana

62

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Användning
av de i 43 §
omförmälda
gränsmärken
i allmänhet.

toppyta och basyta böra hava, den förra omkring 0.15 meters sidor och den senare
minst dubbelt så störa sidor. Råsten må dock även vara av ungefärligen nämnda
form och storlek så ock av annan form och storlek, om blott dess egenskap av
råsten tydligt framträder. Där markens beskaffenhet det medgiver, skall råstenen
på lämpligt sätt nedgrävas. Den bör vila på säkert underlag samt, om och i den
mån så erfordras, kringskolas på betryggande sätt.

3. Rör eller stång av järn, som helst bör vara galvaniserat, skall, i eller
utan förening med glaserat rör, nedsättas i marken eller ingjutas i sten eller betongblock.
Markeringens hela längd får icke understiga 0.7 meter och dess underkant
skall ligga minst 0.5 meter under markens yta.

4. Glaserat rör skall vara av omkring 0.5 meters längd och nedsättas i
marken så, att rörets överkant, där så erfordras, kommer under plogdjup.

5. Borrhål skall vara försett med dubb av järn eller annan metall och anbringas
i berg, jordfast sten eller byggnad av sten eller betong. Då borrhål ej
anbragts i byggnad, skall det omgivas av ett inhugget eller ingjutet kvadratiskt
märke med omkring O.i meters sida.

6. Träpåle skall vara av sådant träslag, som är motståndskraftigt för röta.
Den skall lodrätt neddrivas i marken, och bör dess övre del vara fyrkantig med
sida av omkring O.i meter.

44 §.

1. Utmärkande av ägogräns, som bildar en rät linje, skall i regel ske på
det sätt, att gränsmärken av i 43 § angivna slag anbringas ej mindre i ägogränsens
ändpunkter än även i själva gränslinjen dels såsom utliggare dels ock såsom visare
eller ledare. Utliggare skall utsättas på högst 25 meters avstånd från ändpunkt.
Avståndet från ändpunkt till närmaste visare eller ledare eller mellan dessa märken
inbördes må i regel ej överstiga 200 meter. Där gränsen går över annan mark
än åker och tomtmark, må nämnda märken anbringas på mindre inbördes avstånd,
om någon sakägare det begär och förrättningsmannen så prövar lämpligt. Understiger
avståndet mellan ändpunkterna 100 meter, eller äro gränspunkter inom sådant
område, som i 4 § 1 mom. omförmäles, bestämda genom siffror i förhållande till
finmätt .stomnät, må märken anbringas allenast i ändpunkterna.

År ägogräns krokig, skola gränsmärken av i 43 § angivna slag utsättas,
förutom i gränsens ändpunkter, i så många punkter i gränslinjen, som erfordras
för bestämmande av gränsens huvudsakliga sträckning.

2. I fråga om mark, som omförmäles i 4 § 1 inom., må, där ej någon
sakägare vill bekosta varaktigare märken, träpålar användas för markering av gräns i
sådana punkter, som äro med siffror bestämma i förhållande till finmätt stomnät.

Då ej är fråga om mark, som nyss sagts, må icke mot någon sakägares
bestridande användas annat gränsmärke än råsten av enklare beskaffenhet eller
borrhål med dubb eller träpåle. Såsom märke i själva gränslinjen må träpåle icke
användas i annat fall, än då marken är sank eller råsten icke kan anskaffas utan
avsevärda kostnader, i vilket senare fall emellertid träpåle icke får användas i
större utsträckning, än att andra märken förekomma på omkring 400 meters inbördes
avstånd. Träpåle må icke heller användas såsom märke i ändpunkt i annat
fall, än då marken är så sank, att endast med omfattande åtgärder kan beredas
säkert underlag för råsten eller rör eller stång av järn.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

63

Glaserat rör må användas endast, där annat märke skulle utgöra hinder för
jordbruket.

3. I fall," då utmärkande av ägogräns på sätt i 1 mom. sägs ej lämpligen
låter sig göra, såsom där gränsmärke skulle komma att stå i vattendrag eller i
brant sluttning eller åstadkomma väsentligt hinder i samfärdseln eller sådant utmärkande
eljest på grund av särskilda förhållanden icke anses böra ifrågakomma,
må gränsmärke utsättas annorstädes i ägogränsen.

45 §.

Yad i 43 och 44 §§ är stadgat gälle ej, i den mån redan befintliga gränsmärken
äro av beskaffenhet att fortfarande kunna på tillfredsställande sätt tjäna
som gränsmärken eller för sådant ändamål iståndsättas.

46 §.

1. I skogbevuxen mark, som ej är att hänföra till park, plantering, tomt
eller dylikt, skall ägogräns, utöver vad i 43—45 §§ sägs, utmärkas antingen genom
upphuggning av rågata till 1 å 2 meters bredd eller, där någon sakägare det föredrager,
genom fällning av i gränslinjen stående träd, som ej äro särskilt värdefulla,
samt märkning av närmast därintill växande träd på 30—50 meters inbördes avstånd.
Märkningen skall ske sålunda, att träden omkring 1.5 meter från roten kringmålas
med två ringar av rödfärg, vilka på den åt ägogränsen vettande sidan förenas
genom ett likaledes rödfärgat tvärstreck.

2. I fråga om ägogräns i vatten må, där hinder möter för dess utmärkande
såsom i 44 § sägs, dylik gräns utmärkas på sätt lämpligt prövas, och därvid även
andra märken användas än sådana, som i 43 § omförmälas, dock må jämväl i fall,
som här avses, i 43 § angivna gränsmärken ej anbringas annorstädes än i ägogräns.

3. För kontroll å gränspunkts läge och för dess framtida återställande må
anbringas försäkringsmarkeringar, där så befinnes lämpligt. Till försäkringsmarkeringar
må ej användas sådana märken, som enligt denna förordning beteckna
triangel-, polygon-, stöd- eller höjdfixpunkt, ej heller gränsmärke, som i 43 § omförmäle».

47 §.

1. ^ Har läget av ägogräns ej redan vid mätningen blivit bestämt, på sätt
i 24 och 31 §§ omförmäles, skall gränsens läge säkerställas genom att erforderligt
antal punkter angivas genom koordinater i förhandenvarande koordinatsystem eller
genom mått i förhållande till stomnät, mätningslinjenät eller stödpunkter; och må,
där sådant för ändamålet erfordras, nya punkter i dessa nät eller nya stödpunkter
utläggas och inmätas. Vad nu är sagt gälle ej, där erforderligt säkerställande i
stället sker genom mått till byggnad eller dylikt.

Där ägogräns följer stranden av sjö eller vattendrag eller anledning därtill
eljest förekommer, må gränsen säkerställas uteslutande genom grafisk bild.

2. Vad i 24 § 3 mom. och 38 § 3 mom. stadgas om antecknande å karta
eller mätskiss av där avsedda mått skall, allt eftersom finmätning eller vanlig
matning förekommer, äga motsvarande tillämpning i fråga om mått, som i denna
paragraf avses. Vad nu sagts utgör dock ej hinder för, att måtten i stället iuföras
i särskild handling.

Användning
av äldre
gränsmärken.

Utmärkande
av ägogräns
i särskilda
fall ävensom
försäkringsmarkering.

Säkerställande
av ägo •
gräns.

64

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Redskap och
instrument
vid arbeten
enligt denna
förordning.

Redovisning.

Över ägogränsen och de utsatta gränsmärkena skall upprättas fullständig
och noggrann beskrivning, som tecknas å kartan eller införes i särskild handling,
allt eftersom i lag stadgas eller för varje fall prövas lämpligt.

3. I fråga om mätningar, som erfordras för sådant säkerställande, som i
1 mom. första stycket omförmäles, skola bestämmelserna i 24 § 4 mom. första
stycket och 31 § 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

7 Kap.

Allmänna bestämmelser.

48 §.

1. Med iakttagande av vad i 11 § 2 mom. är stadgat därom, att i vissa
fall basmätning bör utföras med användning av Jäderinska basmätningsmetoden,
skall längdmätning i övrigt verkställas med band eller sträng av stål eller invar,
dock att i avseende å detaljmätning jämväl annat jämngott mätningsredskap må
användas.

2. Kontrollband om 20 meters längd, vilket redskap skall vara tillgängligt
för den, som verkställer mätningsarbeten enligt denna förordning, och för vilket
lantmäteristyrelsen äger fastställa modell, skall vara längdbestämt samt förfärdigat
av stål eller invar.

För kontroll i övrigt av arbeten, som i denna förordning avses, må förrättningsman
jämväl använda kontrollstång av stål eller invar om en meters längd
likaledes enligt av lantmäteristyrelsen fastställd modell. Kontrollstång skall vara
justerad såsom precisionsmått i enlighet med gällande förordning om mått och vikt
och må därjämte på särskild begäran längdbestämmas.

Dessa redskap må ej användas vid arbete på fältet.

3. Mätskalor, som användas vid arbeten enligt denna förordning, skola vara
justerade såsom precisionsmått, på sätt om lantmäteriskalor finnes stadgat i förordningen
om mått och vikt.

4. Förrättningsman är ansvarig för riktigheten av instrument och andra
redskap, som användas vid arbeten enligt denna förordning.

Mätband eller mätsträng, som vid jämförelse med kontrollband befinnes avvika
från rätta längden med mera än O.os procent därav, må icke användas utom i fall,
då längdbestämningskorrektion skall anbringas.

Angående längdbestämning av i 11 § 2 mom. omförmälda mätsträngar av
invar och i 2 mom. här ovan avsedda kontrollredskap är stadgat i förordningen
angående längdbestämning i vissa fall av redskap för mätningsarbeten.

49 §.

Den, som verkställer triangelmätning, som i denna förordning avses, åligger
att inom ett år efter förrättningens avslutande till lantmäteristyrelsen insända styrkt
kopia av den över triangelnätet upprättade kartan så ock styrkt avskrift av beskrivning
och koordinatförteckning över triangelpunkterna.

> Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

65

50 §.

I fråga om förrättningar, som i 1 § första stycket avses, äger lantmäteri- Verkstäliigstyrelsen
att i enlighet med grunderna i denna förordning meddela de allmänna keteföreeller
för särskilt fall gällande verks tällighetsföreskrifter, som finnas erforderliga.

Meddelandet av verkställighe tsföreskrifter i avseende å mätningsarbete, som
omförmäles i 1 § andra stycket, ankommer på vederbörande kommunala myndighet.

51 §.

Anser samhälle eller enskild sakägare sin rätt vara förnärmad genom lånt- Fullföljd av
mäteristyrelsens beslut i frågor, som avses i denna förordning, äge att däröver
anföra besvär hos Konungen inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921, då vad i artikel Y av
lantmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864 ävensom i särskilda författningar i övrigt
finnes stadgat häremot stridande upphör att gälla; skolande dock beträffande arbete,
som vid nämnda tid redan påbörjats, bestämmelserna i denna förordning tillämpas
endast i den mån så utan större olägenhet kan ske.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

It) samt.

27 höft. (Nr 67 .)

9

66

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Bilaga 2.

Lantmäterikominissionens förslag

till

kungörelse med vissa föreskrifter angående mätnings väsen det inom rikets
städer och sådana samhällen på landet, där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas, m. m.

Med upphävande av kungörelsen den 16 augusti 1918 med vissa föreskrifter
angående mätningsväsendet i rikets städer och sådana samhällen på landet, där den
för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, förordnas som följer:

1 §■

I avseende å den tillsyn över mätningsväsendet i rikets städer, som åligger
lantmäteristyrelsen, tillkommer det styrelsen:

a) beträffande förrättningar, som omförmälas i 2, 5 och 6 kapitlen i lagen
om fastighetsbildning i stad, utöver vad därom finnes stadgat i samma lag samt i
Vår denna dag utfärdade förordning angående sättet för utförande av vissa mätningsarbeten
m. m.:

att för vinnande av fullständighet, tydlighet och likformighet utfärda erforderliga
allmänna eller för särskilt fall gällande föreskrifter, modeller och formulär

att på begäran meddela råd och upplysningar;

att, när anledning därtill förekommer, förordna om inventering av kartor och
handlingar;

att i den ordning instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare
sägs förrätta inspektion samt att förordna tjänsteman vid verket eller förste lantmätare
att på ort och ställe verkställa undersökningar, mätningar eller andra åtgärder,
där sådant är av behovet påkallat för utövande i särskilt fall av den styrelsen
åliggande tillsyn;

att, därest anledning till anmärkning förekommer, vidtaga åtgärder till vinnande
av rättelse samt att genom lämpligt vite, högst etthundra kronor, tillhålla
vederbörande förrättningsman att fullgöra sina åligganden;

att föra förteckning över i städers tjänst för utförande av ifrågavarande förrättningar
anställda mätningsmän samt å personer, som förordnats att i stad verkställa
viss förrättning eller visst slag av förrättningar;

b) beträffande annat mätningsarbete:

att på begäran meddela råd och upplysningar, tillhandagå med verkställighetsföreskrifter,
lämna biträde vid upprättande av planer, kostnadsförslag och avtal
angående utförande av sådant arbete samt utöva kontroll över detsamma.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

67

Hos lantmäteristyrelsen skall föras särskilt diarium över ärenden, som föranledas
av bestämmelserna i denna paragraf.

2 §•

Den närmare tillsynen över stads mätningsväsen tillkommer byggnadsnämnden.

Av byggnadsnämnden äger lantmäteristyrelsen att äska och erhålla de upplysningar,
det biträde och den handräckning, som ligga inom området för byggnadsnämndens
befogenhet och som för styrelsens verksamhet erfordras.

Byggnadsnämnden åligger att till lantmäteristyrelsen insända uppgift å i
stadens tjänst anställd mätningsman samt å person, som förordnats att verkställa
mätningsförrättning eller mätningsförrättningar inom staden. I samband härmed
skall, där fråga ej är om lantmätare, meddelas upplysning om de kunskapsprov den
avlagt, som uppgiften avser, samt om den verksamhet på mätningsväsendets område,
han utövat.

3 §.

1 mom. Rörande förrättningar, som i 1 § a) avses, skall, enligt vid denna
kungörelse fogat formulär föras diarium, varav framgår tiden, då ärendet inkommit,
uppdragsgivarens eller sökandens namn, förrättningens eller åtgärdens beskaffenhet,
förrättningsmannens namn samt tiden, då arbetet börjats och slutats, karta och
handlingar utgivits till sakägare, akten överlämnats till myndighet, fastställelse meddelats
eller förrättningen vunnit laga kraft samt redovisning skett jämte aktens arkivnummer
så ock kostnad, som skall gäldas av sakägare.

2 mom. Med ledning av diarium, som i 1 mom. avses, skall, i enlighet med
de föreskrifter lantmäteristyrelsen äger meddela, före den 1 februari till lantmäteristyrelsen
insändas redogörelse, utvisande verksamheten under nästföregående år.

4 §•

Rörande förrättningar, som omförmälas i 6 kap. i lagen om fastighetsbildning
i stad, skall i tillämpliga delar gälla vad i 48 § 1 mom. i instruktionen för lantmäteristyrelsen
och rikets lantmätare finnes stadgat.

5 §•

Där ej Konungen på särskild framställning annorlunda förordnar, skola kartor
och handlingar rörande stadsplan, tomtindelning, tomtmätning, avstyckning och
sådan mätning, varom förmäles i 1 § andra stycket i förordningen angående
sättet för utförande av vissa mätningsarbeten m. m., så ock kartor och handlingar
rörande andra mätningsförrättningar, som angå ägogränser, på stadens bekostnad
förvaras uti brandfri lokal eller, om tillgång till sådan lokal saknas, kopior och
avskrifter av dessa kartor och handlingar överlämnas till lantmäterikontoret i länet,
dock ej där exemplar av desamma därstädes finnas eller till följd av meddelade
bestämmelser skola av förrättningsmannen dit redovisas.

I fråga om insändande av kopia till länets lantmäterikontor skall denna
paragraf dock icke äga tillämpning å tomtkarta, som upprättats före den 1 januari
1918, och ej heller å stadsplanekarta med beskrivning, där styrkt avritning av kartan
jämte styrkt avskrift av beskrivningen efter vad i § 11 mom. 3 av byggnadsstadgan
för rikets städer sägs skall förvaras i civildepartementet.

68

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

6 §•

Vad instruktionen för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare innehåller i
fråga om styrelsens och lantmäterifiskalens rätt och skyldighet att beträffande
tjänsteman hos styrelsen föranstalta om åtal vid domstol skall i fråga om förrättningar,
som i 1 § a) avses, äga motsvarande tillämpning beträffande i stads eller
samhälles tjänst anställd mätningsman samt person, som förordnats att i stad verkställa
viss förrättning eller visst slag av förrättningar.

7 §•

1 mom. Vad i 1—6 §§ stadgas om stad skall äga motsvarande tillämpning
i avseende å samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas.

2 mom. Vad i 1 § a), 3, 4 och 6 §§ stadgas i fråga om förrättningar, som
där avses, skall äga motsvarande tillämpning beträffande tomtmätning inom område,
som omförmäles i 1 kap. 42 och 43 §§ i lagen om fastighetsbildning i stad, även
där förrättningen verkställes av annan än distriktslantmätare eller extra lantmätare.

8 §•

Denna kungörelse gäller icke förrättningsman för upprättande av registerkarta
eller registerförare.

9 §•

Viten, som ådömas enligt denna författning, tillfalla kronan.

10 §.

Den, som icke åtnöjes med lantmäteristyrelsens beslut i ämnen, som i denna
kungörelse avses, må däröver hos Kungl. Maj:t anföra besvär, vilka skola till
jordbruksdepartementet inkomma innan klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen
del av beslutet, dock att menighet, som klagar, äger tillgodonjuta femton
dagars längre besvärstid.

Denna kungörelse träder i kraft den

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

69

Bilaga. 3.

Förslag

till

Förordning angående den gottgörelse lantmätare äger uppbära av sakägare

(lantmäteritaxa).

1 Kap.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning, som gäldas
av statsmedel, äge lantmätare att för förrättning eller åtgärd, som han på grund
av gällande instruktion eller annan författning utför, bekomma gottgörelse av
sakägare.

Denna gottgörelse utgår antingen enligt taxa eller enligt överenskommelse,
dock att densamma på sätt framgår av 7 § 2 mom. samt 47 och 60 §§ i vissa fall
bestämmes av lantmäteristyrelsen.

2 §•

Gottgörelse enligt taxa, vari inbegripes ersättning för papper samt övrig
skriv- och ritmateriel, är dels arvode för verkställt arbete och dels lösen för karta
och handlingar.

Med detalj arvode förstås i denna förordning sådant arvode, som beräknas
efter figurantal, längd, ytmått eller dylikt.

Dagarvode utgår efter dagberäkning.

3 §.

Gottgörelse, som enligt denna förordning tillkommer lantmätare, skall, där
sakägarna äro två eller flera, fördelas mellan dessa enligt de grunder, som finnas
stadgade för fördelning av förrättningskostnader.

Gottgörelse, som belöper å civilt boställe, skall helt gäldas av boställshavaren,
om han är sökande till förrättningen och denna avser boställshavarens enskilda
nytta, men eljest med 1/6 av boställshavaren och 6L av kronan.

Huru gottgörelse, som belöper å ecklesiastikt boställe, skall gäldas, därom
galle, vad särskilt är eller varder stadgat.

70

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Kallelse och
kungörelse.

Ägomätning
vid vanlig
mätning.

4 §•

Gottgörelse, som enligt denna förordning bör gäldas, skall utan avseende å
tvist om ägande- eller besittningsrätt erläggas av den, som vid räknings avgivande
eller, då fråga är om förrättning, som erfordrar fastställelse, senast vid fastställandet
innehar jorden.

2 Kap.
Detaljarvode.

För varje utfärdad kallelse eller

50 öre.

5 §•

kungörelse till förrättning

utgår arvode med

6 §•

1. För ägomätning vid vanlig mätning utgår arvode, när karta upprättats i
i skala 1:4,000, med:

a) ersättning dels för varje kilometer av mätningsområdets yttergränser samt
sjöstränder och stränder av vattendrag med en medelbredd av minst 15 meter, så
ock av sådana ägogränser, som så vitt vid mätningstillfället kan avgöras jämväl
därefter skola bibehållas såsom sådana, med i åker 3 kronor för rak och 5 kronor
för krokig linje samt i annan mark 5 kronor för rak och 11 kronor för krokig
linje och dels, då inmätning av ägogräns skett med direkta mått, med 50 öre för
varje på sådant sätt inmätt änd- eller brytningspunkt;

b) om stommätning utförts genom polygonmätning, ersättning med 6 kronor
för varje polygonpunkt; dock att ersättning icke mot sakägarnas bestridande utgår
för större antal punkter än sakägarna på förhand medgivit;

c) en efter de olika ägoslagen och ägofigurernas medelareal lämpad ersättning
enligt följande tariff:

Tariff I.

Mätningstariff.

Medelareal
för ägofigur;
hektar

Åker, tomt, trädgård
o. d.

Äng och odlingsmark

Avrösningsjord och
impediment

Öre tal fö

r

ägofigur

hektar

ägofigur

• hektar

ägofigur

hektar

1

i O —0.125 .........

5

212

5

156

)

> 0

88

0.125—0.25 .........

17

116

14

84

1

0.25 —0.5 ............

24

88

18

68

14

52

0.5 —1...............

36

64

''26

52

20

40

1 —2...............

50

50

42

36

31

29

2 —3...............

72

39

52

31

41

24

3 — ...............

78

37

61

28

47

22

71

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Vid beräkning av ersättning enligt denna tariff skall impediment sammanläknas
med avrösningsjord, varvid dock iakttages, att vid sådan sammanräkning
loke må av någon impedimentfigur medtagas mera än 25 hektar. För eventuellt
överskjutande areal tillkommer ersättning med 22 öre för hektar.

2. Har karta upprättats i någon av skalorna 1:1,000, 1: 2,000 eller 1: 8,000,
enligt 1 mom., dock skall ersättning enligt a) och c) höjas för skalorna

! : , 1 : 2’000 med respektive 60 och 30 procent samt sänkas för skalan

1 : 8,000 med 15 procent.

•• , ,3'' 1 fråga ,om arvode för ägomätning, då karta upprättats i större skala

än 1: 1,000 eller mindre skala än 1: 8,000, därom stadgas i 44 §.

7 §-

• F?r PolySonmätning, utförd såsom vanlig mätning och utan att detaljmätning
verkställts i sammanhang med densamma, utgår arvode med 9 kronor för
varje polygonpunkt.

2. Har ägomätning ägt rum med stöd av redan befintlig stomme eller har
stommätnmg verkställts såsom finmätning, för vilken ersättning utgår efter överenskommelse,
skall det enligt 6 § beräknade arvodet skäligen jämkas.

Därest sakägare sådant påfordrar, skall fråga om jämkningens storlek underställas
lantmäteristyrelsens prövning.

8 §.

Ändring i lantmäteristyrelsens beslut i fråga, som avses i 7 § 2 mom., sökes
hos Kungl. Haj:t genom besvär, vilka skola till jordbruksdepartementet inkomma
innan klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet; dock att
menighet, som klagar, äger tillgodonjuta 45 dagars besvärstid.

9 §•

.k ägofigur, som avses i 6 §, förstås varje å kartan upptagen inom

\issa
ning eller gradering eller ock, om kartan upprättats i blad. till en del utgöras av
begränsmngslinje för ritytan.

a'' brokig linje förstås i 6 § sådan linje, där sammanlagda längden av

avstånden mellan tre på varandra följande krökar eller knän understiger 200 meter.

10 §.

Arvode för mätning av torvmosse, då sådan skall särskilt skiftas, beräknas
såsom för åker. 11

11 §-

J det j b § 1 mom. omförmälda arvode inbegripes ersättning för kartas upprättande
med undantag dock för dess förseende med rubrik, ramar, kringskrifter,
skala, norrstreck och dylikt. Arvode härför utgår med 4 kronor för första regalarket
och 1 krona för varje följande eller, om kartan upprättas i blad,

72

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

för första bladet med...........

för varje följande blad med

normalblad
(60 x 80 cm.)

6 kronor
2 »

halvblad
(60 x 40 cm.)

4 kronor
1.50 »

12 §.

Arealuträk- För numerisk arealuträkning av helt mätningsområde eller i sådant ingående

ning. fastighet eller ägoområde utgår arvode med 40 öre för varje hörnpunkt i särskilt
redovisat och beräknat område. Att gottgörelse i detta fall jämväl må utgå enligt
överenskommelse, därom stadgas i 57 §.

13 §.

1. För annan arealuträkning å karta än i föregående paragraf omförmäles
utgår arvode, lika för alla ägoslag, med en efter kartans skala och ägofiguremas
medelareal lämpad ersättning enligt följande tariff:

Tariff II.

Uträkningstariff.

Medelareal
för äeofigur;

Skala

1 : 1.000

Skala

1 : 2,000

Skala

1 : 4,000

Skala

1 : 8,000

Skala

1 : 16,000

Skala

1 : 20,000

Ö r

e t

i 1 för

hektar

ägo-

figur

hektar

ägo-

figur

hektar

ägo-

figur

hektar

ägo-

figur

hektar

ägo-

figur

hektar

ägo-

figur

hektar

0 —0.5

15

40

11

20

9

10

8

5

7.5

3

7.5

2

0.5—1

23

24

15

12

11

6

9

3

8

2

8

1

1 —2

31

16

19

8

13

4

10

2

9

1

8

1

2 —

39

12

23

6

15

3

11

1.5

9

1

9

0.5

2. I fråga om arvodet för sådan arealuträkning, som i denna paragraf avses,
därest densamma skett å karta i annan skala än de i tariff II upptagna, därom
stadgas i 44 §.

14 §.

Vid tillämpning av 13 § galle om ägofigur vad i 9 § sagts.

15 §.

För arvode enligt 12 och 13 §§ skall jämväl föras den i mätningsförordningen
föreskrivna särskilda längd över arealuträkning samt ägobeskrivningen kompletteras
med avseende å arealen.

16 §.

Agobeskriv. För införande i ägobeskrivningen av ägofigurernas nummer samt ägornas

ning- namn och fördelning i särskilda ägoslag utgår arvode med 2 öre för varje figur,
och inbegripes i detta arvode ersättning för kartans numrering.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

78

17 §.

För införande i ägobeskrivningen av uppgift om ägornas naturliga beskaffenhet,
gradtal och uppskattningsinnehåll utgår arvode med 5 öre för varje graderad
figur, som icke utgöres av impediment.

I detta arvode inbegripes ersättning för uträkning av uppskattningsinnehållet
samt för detsammas kontrollering och summering.

18 §.

För upprättande av hävdeförteckning utgår arvode, när varje ägofigur särskilt
redovisas i förteckningen, med 75 öre för varje påbörjad sida, som förteckningen
med dess sammandrag upptager, och, när ägofigurerna i förteckningen sammanföras
traktvis, med 2 kronor 50 öre för sida, dock att arvode för dylik sammandragen
hävdeförteckning icke får överstiga det arvode, som skulle hava utgått,
därest förteckningen upprättats på först nämnda sätt.

19 §.

1. Arvode för ägodelning skall, när kartan upprättats i någon av nedan i
tariff III angivna skalor utgå med 2 kronor 50 öre för varje ägolott och 7 öre för
varje i delningsbeskrivningen upptagen ägofigur samt dessutom

a) med 50 öre för varje hektar inrösningsjord och 10 öre för varje hektar
avrösningsjord intill 500 hektar och 5 öre för varje hektar avrösningsjord därutöver,
allt av den i delningen ingående totala arealen av nämnda ägoslag;

b) med en efter kartans skala och figurernas medelareal lämpad ersättning
för varje genom delningen tillkommen ägofigur uti inrösnings- och avrösningsjord
enligt följande tariff:

Tariff III.

Delning stariff.

Skala 1: 1,000

Skala 1 :2,000

Skala 1 :4,000

Skala 1:8,000

Medelareal
för ägo-figur;
hektar

Öre

tal f

ö r

figur

;

|

Grund-

belopp

Grundbelop-pet ökas efter
helt hektar
av medel -arealen med

Grund-

belopp

Grundbelop-pet ökas efter
helt hektar
av medel-arealen med

Grund-

belopp

Grundbelop-pet ökas efter
helt hektar
av medel-arealen med

Grund-

belopp

Grundbelop-pet ökas efter
helt hektar
av medel-arealen med

0

1

p

o«

48

160

32

80

24

40

20

20

0.5-1

80

96

48

48

32.

24

24

12

i —2

112

64

64

,''12

40

16

28

8

2 _

114

48

80

24

48

12

32

6

Antalet figurer, för vilka ersättning enligt b) må utgå, erhålles såsom skillnaden
mellan antalet i delningsbeskrivningen och i ägobeskrivningen upptagna figurer
uti ifrågavarande ägoslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 saml. 27 höft. (Nr 67.) 10

Hävdeför teckning.

Ägodelning.

74

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Ändring

skifte.

Vid beräkning av medelarealen må impedimentfigurer icke medräknas.

2. I fråga om arvodet för ägodelning, när kartan upprättats i annan skala
än någon av de i tariff III upptagna, därom stadgas i 44 §.

20 §.

1. Med ägolott, som avses i 19 §, förstås sammanfattningen av alla de
skiften, vilka tilläggas by, hemman, hemmansdel, utjord, urfjäll eller lägenhet, som
särskilt utbrytes. Alla vid skiftet utlagda undantag för samfällt behov skola tillhopa
räknas såsom en ägolott.

2. Med ägofigur, som avses i 19 §, förstås varje å kartan upptagen inom
vissa linjer eller avprickningar innesluten areal, vars gränser tillkommit genom
mätning, gradering eller delning eller ock, om kartan upprättats i blad, till en del
utgöras av begränsningslinje för ritytan.

21 §.

För delning av torvmosse, då sådan särskilt skiftas, utgår arvode såsom för
inrösningsjord.

22 §.

9

För delning av fiske utgår arvode såsom för avrösningsjord.

23 §.

För arvode enligt 19 § skall summarisk beräkning utföras och provisionel!
plan för delningen upprättas ävensom skiftet slutligt uträknas och delningsbeskrivning
med sammandrag upprättas.

24 §.

Varder skifte, sedan provisionel! plan till skiftesläggning utvisats för delägarna,
men innan detsamma slutligt uträknats, återkallat eller eljest inställt, utgår
endast hälften av delningsarvodet.

Detsamma galle, om delningen ägt rum efter areal.

25 §.

Vid ändring av verkställt skifte enligt domstols beslut utgår arvode för de
åtgärder, som av beslutet föranledas, sålunda:

a) för den uträkning, som i vissa delar kan erfordras i följd av föreskriven
ändring i ägograderingen, enligt de i 12—15 §§ stadgade grunder;

b) för upprättande av ny ägobeskrivning i koncept med 60 öre för varje
påbörjad sida och dessutom 3 öre för varje ägofigur, vars gradvärde blivit ändrat;

c) för upprättande av ny hävdeförteckning i koncept med 60 öre för varje
sida; dock må, därest ägofigurerna i förteckningen äro sammanförda traktvis, ersättningen
höjas för sida, som undergått ändring, till 2 kronor;

d) för bestämmande av de nya skifteslinjernas läge å kartan i allmänhet med
delningsarvode enligt 19 §, likväl beräknat endast i den mån skiftet ändrats; skolande
härvid samtliga ändrade skiften tillsammans betraktas såsom ett nytt del -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

75

ningsområde samt delningsarvodet alltså utgå efter detta områdes arealer och inom
detsamma befintliga ägofigurer;

e) för upprättande av ny delningsbeskrivning i koncept med 60 öre för varje
påbörjad sida, räknat för de delar av beskrivningen, som angå icke ändrade skiften.

26 §.

När på vederbörande delägares begäran ändring verkställts i skiftesläggning,
sedan skiftet blivit uträknat och delningsbeskrivningen upprättad, skola de i 25 §
stadgade grunder i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

27 §.

Vid ägostyckning utgår arvode för styckning dels för varje utlagt skifte,
dels ock för varje väg, dike eller annat för gemensamt behov undantaget eller eljest
för de särskilda lotterna gemensamt avsatt område, som särskilt uträknas och beskrives,
efter dess areal enligt följande tariff:

Tariff IV.
Styckninystariff.

1

Areal, liektar

:

Arvo

Skifte

kronor

de för

Hektar

öre

0— 10

1: 50

27

10— 25

2: 20

20

25— 50

3: 90

13.2

50— 100

7: oo

7

100— 500

11: 00

3

500—1,000

15: 50

2.1

1,000—

24: 50

1.2

Minsta styckningsarvode utgör 10 kronor.

28 §.

I styckningsarvodet inbegripes ersättning för fördelning av hemmanets mantal
mellan de särskilda lotterna eller, där ägostyckning verkställes å lägenhet, bestämmande
av den kvotdel varje utlagd lott utgör av hela lägenheten, ävensom för
verkställande av den uppskattning, som för nämnda ändamål erfordras, samt för
upprättande av beskrivning över ägostyckningen.

29 §.

1. Om gränslinje inmätes genom vanlig mätning och kartlägges, utgår arvode,
då karta upprättats i skala 1:4,000, dels för varje kilometer av linjens längd
i åker med 4 kronor för rak och 6 kronor för krokig linje samt i annan mark
med 6 kronor för rak och 12 kronor för krokig linje samt dels, då inmätning av
ägogräns skett med direkta mått, med 50 öre för varje på sådant sätt inmätt punkt.

Styckning.

Inmätning av
ägogräns.

76

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Utstakning
av ägogräns,

Utmärkande
av ägogräns,

Markering av
stödpunkt
in. m.

Säkerställande
av
ägogräns.

2. Har karta över gränslinje upprättats i skala 1:2,000, höjes i 1 mom.
omförmälda arvode med 30 procent. För skalan 1:1,000 höjes samma arvode med
60 procent och för större skala med 100 procent.

Har karta åter upprättats i mindre skala än 1:4,000, nedsättes arvodet med
15 procent.

30 §.

Om krokig linje, som i 29 § avses, galle vad i 9 § finnes stadgat.

31 §.

I det i 29 § omförmälda arvode inbegripes ersättning ej mindre för inmätning
av de särskilda sträckningar av gränslinjen, som kunna inmätas från samma
staklinje, så ock av därintill befintliga mätningsföremål, som kunna vara av betydelse
för gränsens bestämmande, än även för upprättande av karta, dock att i fråga
om ersättning för kartas förseende med rubrik, ramar, kringskrifter, skala, norrstreck
och dylikt gälle vad i 11 § finnes stadgat.

32 §.

Mätas erforderliga bas- eller stomlinjer mera än en gång, utgår härför, oberoende
av den skala, i vilken karta upprättas, 2 kronor för varje kilometer av
dessa linjer.

33 §.

För utstakning vid vanlig mätning av ägogräns utgår arvode dels med 2
kronor för varje stakad linje, vilkens längd är mera än 200 meter, dels ock med
2 kronor i åker och 4 kronor i annan mark för varje kilometer av gränslinjerna.

Minsta arvode för utstakning utgör 3 kronor.

34 §.

För utmärkande av ägogräns utgår arvode med 60 öre för änd- eller brytningspunkt
samt 40 öre för visare eller utliggare.

35 §.

I det enligt 34 § utgående arvode inbegripes även ersättning för upprättande
av beskrivning över ägogränsen och de utsatta gränsmärkena.

36 §.

1. För markering av stödpunkt utgår arvode med 50 öre; samma belopp
utgår för inmätning med direkta mått av stödpunkt, polygon- eller triangelpunkt.

2. Erfordras för inmätningen särskilda mätningslinjer, utgår arvode för stukning
och längdmätning av dessa linjer med i åker 3 kronor och i annan mark
6 kronor för varje kilometer.

37 §.

1. För säkerställande av ägogräns, vars läge ej vid mätningen bestämts
med direkta mått, utgår arvode med 50 öre för varje änd- eller brytningspunkt,
som inmätts med direkta mått.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

77

2. Erfordras för säkerställandet särskilda mätningslinjer, utgår arvode för
stakning och längdmätning av dessa linjer med i åker 3 kronor och i annan mark
6 kronor för varje kilometer.

38 §.

1. För verkställande av skogslikvid utgår arvode, när skogen av lantmätaren
eller hans tjänstebiträden värderas huvudsakligen genom mätning och räkning av
träden, med dels 0.4 öre för varje uppmätt och räknat träd och dels med 20 öre
för varje hektar av den i likviden ingående ägovidden. I detta arvode inbegripes
ersättning för trädens uppmätning, räkning och värdering, upprättande av besiktnings-
och värderingsinstrument samt likvid mellan delägarna.

Att emellertid gottgörelse för verkställande av skogslikvid i nu nämnda fall
jämväl kan utgå med dagarvode eller enligt överenskommelse, därom stadgas i 46
och 57 §§.

2. I fråga om arvode för verkställande av skogslikvid, när skogen värderas
på annat sätt, än i 1 mom. sägs, därom stadgas i 44 §.

39 §.

När vid förrättning karta kopieras till konceptkarta, utgår arvodet enligt de
i 49—53 §§ stadgade grunder, dock med förhöjning av 25 procent av den enligt
tariff Y i 49 § utgående ersättning.

40 §.

Har ägogräns eller annan längdsträckning blivit insatt å karta utan att i
sammanhang därmed inmätning av densamma förekommit, utgår arvode för insättningen
efter de å kartan insatta längdsträckningarna med ett grundbelopp om 1
krona samt därutöver 3 öre för varje centimeter verkligt mått å kartan.

41 §.

Vid förrättning för avsöndring av lägenhet utgår arvode med sammanlagt
12 kronor för mätning, arealuträkning, erforderliga utredningar samt för upprättande
av karta med beskrivning och utlämnande till sakägare av ett exemplar därav, dock
endast för så vitt nu nämnda arbeten äro av beskaffenhet att i sin helhet kunna
medhinnas på en dag. Eljest utgår för de särskilda åtgärder, som innefattas i
förrättningen, arvoden enligt vad i denna förordning för varje fall angives.

42 §.

Vid förrättning, som avser vägs indelning till underhåll, utgår arvode:

a) för vägens mätning med 3 kronor för första kilometern och 1 krona 50 öre
för varje följande kilometer;

bl för uppskattning av kostnaden för underhållet med vad därtill hörer (gradering)
med 6 kronor för första kilometern och 4 kronor för varje följande kilometer;''

c) för delning med 4 kronor för kilometer;

d) för utstakning av väglotterna med 40 öre för varje lott, som å marken
utmfirkes.

Skogslikvid.

Upprättande
av konceptkarta
genom
kopiering.

Insättning
av ägogräns
eller annan
längdsträckning
å karta.

Vissa åtgärder
i fråga
om avsöndring.

Vissa åtgärder
i fråga
om väg.

Vissa åtgärder
i fråga
om hägnad

78 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Därest i en och samma förrättning ingå flera vägar, må vid arvodets beräknande
varje väg betraktas såsom en enhet för sig.

Uti ovan stadgade arvoden ingår ersättning för erforderliga beskrivningars
upprättande i koncept.

43 §.

Vid förrättning, som avser liägnadsdelning, utgår arvode:

a) för hägnaders mätning med 3 kronor för första kilometern och 1 krona
50 öre för varje följande kilometer, dock att, om delningen verkställes efter förut
befintlig karta, därå hägnademas längd uttages, arvode för denna senare åtgärd
utgår endast med 1/i av mätningsarvodet;

b) för gradering med vad därtill hör med 1 krona 20 öre för första kilometern
och 60 öre för varje följande kilometer;

c) för delning med 2 kronor för varje kilometer;

d) för utstakning av hägnadslotter med 40 öre för varje lott, som å marken
utmärkes.

Uti ovan stadgade arvoden ingår ersättning för erforderliga beskrivningars
upprättande i koncept.

3 Kap.

Dagarvode.

44 §.

Där ej annorlunda i 17, 28, 38, 40, 41, 42 och 43 §§ stadgas, utgår
dagarvode:

1) för sammanträde med sakägare samt för uppsättande av protokoll, utlåtande
och förening;

2) för nödig utrednings och undersöknings verkställande;

3) för ägomätning vid vanlig mätning, då karta upprättas i större skala än
1 : 1,000 eller mindre skala än 1: 8,000;

4) för urskiljande av inrösnings- och avrösningsjord;

5) för gradering, besiktning och .värdering;

6) för sådan arealuträkning, som avses i 13 §, därest densamma skett å karta
annan skala än i nämnda paragraf omförmäles;

7) för undersökning och komplettering av äldre karta ävensom för granskning
av arealuträkning;

8) för ägodelning å karta i annan skala, än som omförmäles i 19 §;

9) för utvisande å marken av provisionel! plan för skifte;

10) för upprättande av besiktnings- och värderingsinstrument;

11) för upprättande av likvid;

12) för vanlig avvägning, skattläggning samt biträde vid domstol;

13) för andra, lantmätare författningsenligt åliggande åtgärder, för vilka ej
detaljarvode enligt 2 kap. utgår, och vilka ej skola gottgöras enligt överenskommelse
på sätt i 58 och 59 §§ sägs.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

79

45 §.

Dagarvode utgår med 12 kronor för varje dag, som lantmätare eller tekniskt
biträde varit sysselsatt med de i 44 § angivna åtgärder. Ej må för samma dag
beräknas mer än ett dagarvode för varje person.

Har en person å samma dag varit sysselsatt dels med åtgärd, för vilken
detaljarvode utgår, och dels med åtgärd, för vilken dagarvode utgår, och har den
å sistnämnda åtgärd använda tiden understigit 8 timmar, skall dagarvodet jämkas
i förhållande till den sålunda använda tiden.

46 §.

1. Därest tillämpning av i 2 kap. angivna detalj arvoden skulle befinnas
medföra, att arvode för förrättning i dess helhet blir lägre än vad förhållandet
skulle bliva, om dagarvode utginge för samtliga i förrättningen ingående åtgärder,
må, därest lantmätaren så önskar, för förrättningen i dess helhet utgå dagarvode.

2. Detsamma gälle i fråga om arvode för:

a) mätning och delning eller endera av dessa åtgärder vid ägoutbyte, och
då torvmosse särskilt för sig skiftas;

b) delning av fiske;

c) mätning och räkning av skog för skogslikvid.

47 §.

Därest i fall, som i 46 § 1 mom. samt 2 mom. a) och b) avses, dagarvode
skulle utgå för mera än sex dagar, skall frågan om arvodet, i fall någon sakägare
det påyrkar, underställas lantmäteristyrelsens prövning; och äger styrelsen i sådant
fall såväl bestämma angående beräkningsgrunderna för arvodet som fastställa dess
totalbelopp, det sistnämnda dock ej högre, än vad lantmätaren begärt.

Angående ändring i lantmäteristyrelsens beslut i fråga, som här avses, gälle
vad i 8 § stadgats.

48 §.

Det åligger lantmätare att i protokollet göra anteckning om de dagar, som
använts för åtgärder, för vilka dagarvode utgår.

Är förrättning av sådan beskaffenhet, att protokoll icke föres, skola sådana
anteckningar göras å sluträkning.

4 Kap.

Lösen för karta och handlingar.

49 §.

1. För kopia eller utdrag av fullständigt uträknad geometrisk karta i någon
av nedan i tariff V omförmälda skalor utgår lösen:

a) för kartans förseende med rubrik, ramar, kringskrifter, skala, norrstreck

80

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

och dylikt med 7 kronor för första regalarket och 1 krona 75 öre för varje följande
eller, om kartan upprättas i blad,

normalblad halvblad
(60 x 80 cm.) (60 x 40 cm.)

för första bladet med ................................................................ 10.5 o kronor 7 kronor

för varje följande blad med........................................................ 3.50 » 2.75 »

b) med en efter kartans skala och ägofigurernas medelareal lämpad ersättning
enligt följande tariff:

Tariff V.
Kopieringstariff.

Medelareal
för ägofigur;
hektar

Skala

1 :400

Skala

1 :1,000

Skala

1 :2,000

Skala

1 :4,000

Skala

1: 8,000

Skala

1 : 16,000

Skala
1:20,000 j

Ö

r e

t a

i

f ö

r

ägo-

figur

hekt

ar

ägo-

figur

hekt-

ar

ägo-

figur

hekt-

ar

ägo-figur |

hekt-

ar

ägo-

figur

hekt-

ar

ägo- hekt-figur. ar

ägo-

figur

hekt-

ar

0 —0.5

32

140

15

56

10

28

7 j

14

6

7

5 4

5

3

0.6 — 1

60

84

26

34

16

16

10 ;

8

7

5

6 2

6

1

1 —2

88

56

38

22

21

11

13 |

5

9

3

7 '' 1

6

1

2 -

116

42

49

16.5

27

8

15

4

10

2.6

7 1

7

0.5

Härvid må, därest skifteslinje är utmärkt å kartan, ägofigurernas antal och
medelareal beräknas enligt delningsbeskrivningen.

Därest på grund av hinder, som det icke berott på förrättningsmannen att
undanröja, kopian eller utdraget icke kunnat åstadkommas medelst fotomekanisk
reproduktion eller sådan reproduktion icke kunnat verkställas inom den tid, då
kopian eller utdraget bort till sakägaren utlämnas, och har på grund härav kopian
eller utdraget måst åstadkommas för hand, må i fråga om kopia eller utdrag å
ritpapper den enligt tariff V beräknade ersättning höjas med 25 procent.

Minsta avgift enligt b) må utgöra 2 kronor.

2. Utgår samtidigt lösen för flera exemplar av samma karta, nedsättes

avgiften enligt 1 mom. b):

för varje av två exemplar med ....................................................... 20 procent

» » » tre » »........................................................... BO »

» » » fyra eller flera exemplar med ................................ 40 »

50 §.

Angående lösen för kopia eller utdrag av annan geometrisk karta, än som
i 49 § omförmäles, ävensom angående lösen för kopia eller utdrag av geografisk
karta, härads- eller sockenkarta eller äldre s. k. delineation eller avritning, därom
stadgas i 58 §.

81

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

51 §•

1. För kopia eller utdrag av karta över ägogräns eller annan längdsträckning
utgår lösen,

dels för kartans förseende med rubrik, ramar, kringskrifter, skala, norrstreck
och dylikt med de i 49 § 1 mom. a) angivna belopp.

och dels efter de å kartan utmärkta längdsträckningarna med ett grundbelopp
om 1 krona 75 öre samt därutöver 5 öre för varje centimeter verkligt mått
å kartan.

2. Lösen för nätkarta utgår efter de i 1 mom. stadgade grunder, dock att
den efter längdsträckning utgående avgift nedsättes med 50 procent.

52 §.

Minsta lösen för karta, som omförmäles i 51 §, må utgöra 9 kronor.

53 §.

Lösen för kopia av mätskiss utgår med 7 kronor för varje blad.

54 §.

För avskrift eller utdrag av protokoll, beskrivning eller annan handling utgår
lösen med 75 öre för sida.

55 §.

Angående sättet för expeditioners avfattande är stadgat i gällande förordning
angående expeditionslösen, och äger lantmäteristyrelsen utfärda närmare
föreskrifter.

56 §.

Sakägare vare icke skyldig att lösa kopia av kartor eller avskrifter av
handlingar i andra fall, än då sådant är i lag eller eljest föreskrivet.

5 Kap.

Gottgörelse enligt överenskommelse.

57 §.

Utan hinder av bestämmelserna i 12, 38 och 46 §§ äge lantmätare frihet
att med sakägare överenskomma om arvode för:

a) numerisk arealuträkning av helt mätningsområde eller däri ingående fastighet
eller ägoområde;

b) mätning och räkning av skog samt uppgörande av skogslikvid.

58 §.

De i 2, 3 och 4 kap. meddelade bestämmelserna äga icke tillämpning i fråga om:

a) finmätning, finavvägning, upprättande av karta efter finmätning samt utstakning
och säkerställande, som tillhöra finmätning;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 27 höft. (Nr 67.)

11

82

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

b) åtgärder, som angå trafikleder, med undantag av sådana åtgärder, som
angå ägogräns mellan trafikled och annan fastighet eller som omförmälas i lagen
angående väghållningsbesvärets utgörande å landet den 23 oktober 1891 eller i
lagen om enskilda vägar å landet den 5 juli 1907;

c) åtgärder, som angå elektriska anläggningar, kraft- eller transportledningar
eller annat dylikt, så ock åtgärder, som angå egentliga vatten- och kloakledningar;

d) åtgärder, som angå område inom stad eller köping eller område inom
hamnplats, fiskläge eller annan ort med större sammanträngd befolkning, där antingen
på grund av förordnande, som meddelats enligt före den 1 januari 1908 gällande
föreskrifter, byggnadsstadgan för rikets städer gäller eller Konungen förordnat, att
1 kap. i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad skall äga tillämpning,
eller , ock annat område å landet, beträffande vilket Konungen förordnat, att stadsplan
skall upprättas;

e) lösen för kopia eller utdrag av geometrisk karta, som antingen icke är
fullständigt uträknad eller är upprättad i annan skala än någon av de i kopieringstariffen
i 49 § omförmälda;

f) lösen för kopia eller utdrag av geografisk karta, häradskarta, sockenkarta
eller äldre s. k. delineation eller avritning.

För de under a, b, c och d omförmälda åtgärder samt därtill i förekommande
fall hörande karta och handlingar ävensom för kopia eller utdrag av sådana
kartor, som omförmälas under e och f, tillkommer lantmätaren gottgörelse enligt
överenskommelse.

59 §.

Vad i 58 § stadgas beträffande vissa slag av åtgärder galle jämväl beträffande
samtliga åtgärder vid förrättning, som lantmätare utför utan myndighets förordnande,
dock med undantag av förrättning för avsöndring.

60 §•

Därest i fall, som i 57 § a) samt 58 och 59 §§ avses, överenskommelse ej
kan träffas angående gottgörelsens belopp, skall frågan härom underställas lantmäteristyrelsens
prövning.

Angående ändring i lantmäteristyrelsens beslut i fråga, som här avses, galle
vad i 8 § finnes stadgat.

6 Kap.

Om räkning och klander därav ävensom handräckning m. m.

61 §.

1. Utom i det fall att blott en sakägare finnes samt därjämte gottgörelse
för förrättning i dess helhet bestämts genom överenskommelse eller myndighets
beslut, åligger det lantmätare att vid förrättnings avslutande avgiva sluträkning,
upptagande i specificerade poster vad lantmätaren har att av sakägare fordra i de
avseenden, som i 2, 3, 4 och 5 kap. omförmälas.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

83

2. Där grunderna för kostnadernas fördelning mellan de olika sakägarna ej
tinnes angiven i vid förrättningen fört protokoll, skall sluträkningen innehålla upplysning
om dessa grunder. I varje fall skall i sluträkningen utföras vad på varje
sakägare belöper av den lantmätare tillkommande gottgörelse.

3. I sluträkning skall angivas, inom vilken tid, varest och i vilken ordning
densamma må klandras.

62 §.

Sluträkning skall uppgöras i två exemplar. Det ena exemplaret skall till
sakägarna utgivas, och tage lantmätaren om utgivandet bevis av gode männen eller
sakägarna,

63 §.

År lantmäteriförrättning av den vidlyftiga beskaffenhet, att den icke kan
medhinnas första året, eller uppskjutes den utan lantmätarens vållande, må lantmätaren
utställa förskottsräkning å vad han för dittills utförda arbeten och vidtagna
åtgärder har att fordra i de avseenden, som i 61 § 1 mom. omförmälas.
Vid förrättningens slut skall dock sluträkning upprättas över hela gottgörelsen.

Om förskottsräkning galle i tillämpliga delar vad i 61 § 2 och 3 mom.
sägs om sluträkning.

64 §.

När sluträkning blivit till sakägarna avgiven på sätt i 62 § sägs, vare lantmätare
berättigad att uppbära hela den gottgörelse, som enligt räkningen tillkommer
honom.

Å förskottsräkning må lantmätaren uppbära tre fjärdedelar av vad, som ensådan
räkning tillkommer honom.

65 §.

Tredskas sakägare att betala gottgörelse, som i denna förordning avses,
njute lantmätaren hos överexekutor skyndsam handräckning till dess utbekommande.
Ej må dock sådan handräckning lämnas, utan att lantmätaren styrker, att
räkning på sätt i denna förordning stadgas blivit upprättad och till sakägare utgiven,
ävensom, när fråga är om gottgörelse för avslutat laga skifte, hemmansklyvning,
ägoutbyte, ägostyckning eller avstyckning, att handlingarna i föreskriven
ordning blivit till delägarna utgivna.

66 §.

Sakägare må hos överlantmätaren i länet erhålla biträde med granskning av
sluträkning och förskottsräkning.

67 §.

Sakägare, som förmenar, att lantmätare i sluträkning beräknat för hög gottgörelse
i ett eller annat avseende, vare berättigad att genom stämning å lantmätaren
anhängiggöra klandertalan inom tre månader från det räkningen blivit utgiven
på sätt i 62 § sägs.

84

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Förskottsräkning må av sakägare klandras endast för det fall, att den, som
utfärdat räkningen, upphört att hava vidare befattning med förrättningen. Tidén
för klandertalans anställande räknas i så fall till tre månader från den dag, då
sakägare erhöll kännedom om, att lantmätaren upphört att hava vidare befattning
med förrättningen.

Klandertalan, som av en sakägare instämmes, galle jämväl till förmån för
övriga sakägare.

68 §.

Oberoende av deh sakägare tillkommande klanderrätt äge lantmäterifiskalen
att, på anmälan av överlantmätare eller annan eller då anledning därtill eljest
förekommer, i laga ordning tilltala lantmätare för tjänstefel vid upprättande av
sluträkning eller förskottsräkning.

7 Kap.

Om undantag från denna förordnings tillämpning.

69 §.

Denna förordning äger icke tillämpning beträffande överlantmätare och ej
heller i fråga om gottgörelse,

a) för awittringsförrättningar i rikets norra län,

b) för sådan syn, som omförmäles i 27 § av lagen om dikning och annan
avledning av vatten den 20 juni 1879,

c) för upprättande av registerkarta eller uppdrag såsom registerförare,

d) för förrättning eller åtgärd, som utföres av lantmätare, anställd antingen
hos offentlig myndighet eller för särskilt offentligt ändamål.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921, då vad i taxan på
arvode för lantmäteriförrättningar den 23 december 1909 finnes stadgat häremot
stridande upphör att gälla. I fråga om gottgörelse för åtgärd, som vid förstberörda
tidpunkt är påbörjad men icke slutförd, skola bestämmelserna i denna förordning
i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Så länge angående gottgörelse,
som belöper å ecklesiastikt boställe, ännu icke meddelats sådant särskilt stadgande,
som avses i 3 § av förevarande förordning, skola, intill dess dylikt stadgande tillkommer,
hittillsvarande bestämmelser i 21 § 3 mom. i 1909 års taxa fortfarande
äga tillämpning.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.