14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1920 kl. 2 e. ra
Utlåtande i anledning av Kung!- Maj:ts ''proposition till riksdagen
angående avtal om inköp av bränntorv för statens räkning.
(l:a avd.)
1 en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 160, har Kungl. Maj:t under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag föreslagit riksdagen medgiva, att för statens räkning må före
utgången av år 1920 avslutas kontrakt med torvfabrikanter inom landet
om inköp av tillsammans högst 100,000 ton lufttorkad, maskintillverkad
bränntorv årligen under fem år från den tid, om vilken överenskommelse
kan träffas, dock senast från den 1 juli 1921, i huvudsaklig överensstämmelse
beträffande pris och övriga villkor med vad torvkommittén
föreslagit i utlåtande den 31 december 1919, dock att priset per ton torv
skall utgöra allenast 45 procent av det på angivet sätt beräknade stenkolspriset.
I proposition nr 146 den 23 mars 1917 föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen medgiva, att för statens räkning finge före utgången av år
1919 avslutas kontrakt med torvfabrikanter inom landet om inköp av
tillsammans högst 100,000 ton lufttorkad, maskintillverkad bränntorv
årligen under tio år från den tid, om vilken överenskommelse kunde
träffas, dock senast från den 1 juli 1920, i huvudsaklig överensstämmelse
beträffande pris och övriga villkor med vad torvkommittén i sådant
avseende föreslagit. Torvkommitténs sålunda åberopade förslag var
avgivet den 17 april 1916, varefter kommittén i yttrande den 21 februari
1917 tillstyrkte vissa jämkningar i detsamma. Utförlig redogörelse för
ärendet är lämnad i statsrådsprotokollet vid förenämnda proposition.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
15
Enligt skrivelse nr 332 den 12 juni 1917 biföll riksdagen det i
propositionen framlagda förslaget.
Den 22 september 1917 fattade Kungl. Maj:t med anledning härav
följande, i brev till järnvägsstyrelsen meddelade beslut:
»att för statens räkning skall, under förutsättning att säljare finnas därtill
villiga, före utgången av år 1919 avslutas kontrakt med torvfabrikanter inom landet
om inköp av tillsammans högst 100,000 ton lufttorkad, maskintillverkad bränntorv
att levereras årligen under tio år räknat från den tid, om vilken överenskommelse
kan träffas, dock senast från den 1 juli 1920;
att Ni skall efter samråd med vederbörande verk och myndigheter verkställa
utredning beträffande den lämpliga fördelningen av den sålunda till upphandling
ifrågasatta mängden bränntorv, varvid i främsta rummet såsom förbrukare böra
ifrågakomma under Eder samt fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen och medicinalstyrelsen
lydande inrättningar;
att den av staten upphandlade mängden bränntorv skall, sedan resultaten av
nämnda utredningar blivit kända, så fördelas mellan fabrikerna, att varje fabrik erhåller
rätt att till staten försälja intill hälften av den tillverkning av salutorv, som
genom intyg av någon statens torvingenjör kan styrkas vara igångsatt eller förberedd
före 1919 års utgång, därest denna mängd kan förbrukas vid statens verk
utan att transporteras på järnväg längre, än att transportkostnaderna stå i skäligt
förhållande till varans värde;
att det pris, som vid dylik upphandling skall av staten erläggas för bränntorv
fritt å järnvägsvagn vid fabriken, skall utgöra hälften av det medelpris, som
under näst föregående kvartal erlagts av statens järnvägar för stenkol med 7,000
effektiva värmeenheter eif Stockholm, Norrköping, Malmö, Hälsingborg och Göteborg,
dock att, då det så beräknade stenkolspriset per ton understiger 28 kronor,
priset å ton bränntorv skall vara 14 kronor och, då stenkolspriset per ton överstiger
42 kronor, priset å ton bränntorv skall vara 21 kronor;
att det så bestämda stenkolspriset skall genom Eder försorg offentliggöras
i allmänna tidningarna minst en gång varje kvartal;
att det fastställda minimipriset skall underkastas revision en gång före utgången
av år 1920 och en gång före utgången av år 1924 av en genom statens
försorg utsedd nämnd av tre personer, bland vilka en skall utses efter förslag av
leverantörerna;
att upphandling, transport och distribution av ifrågavarande torvbränsle skall
tillsvidare omhänderhavas av Eder;
att Ni äger att i huvudsaklig överensstämmelse med vad torvkommittén anfört
och föreslagit samt, där så erfordras, efter samråd med vederbörande förbrukande
myndigheter, utfärda bestämmelser angående beskaffenheten av den torv, som
skall upphandlas, ävensom om avdrag å priset för torv med vattenhalt överstigande
30 procent samt om premiering av torv med vattenhalt understigande 25 procent;
att Ni skall efter samråd med vederbörande förbrukande myndigheter verkställa
utredning angående lämpligaste sättet för torvens distribuering och magasinering
samt om anordnande av kontroll å varan, ägande Ni, i den mån så erfordras,
till Oss inkomma med förslag i dessa avseenden; samt
att dot skall åligga en var av statens verk och inrättningar att under av -
16 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
talstiden ovillkorligen mottaga den mängd torv av leveransgiltig beskaffenhet, som
inom ramen av från dess sida lämnad uppgift å erforderlig torvmängd blivit för
dess del upptagen i fördelningsplanen.»
Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till
berörda statsrådsprotokoll.
Till grund för Kungl. Maj:ts förevarande framställning ligger ett
av torvkommittén avgivet förslag av den 31 december 1919 av följande
lydelse:
att beslutet om upphandling för statens räkning av intill 100,000 ton bränntorv
årligen på vissa närmare angivna villkor måtte äga bestånd,
att det pris staten skall erlägga måtte bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad tidigare skett, dock så att bestämmelserna om maximi- och
minimipris bortfalla,
att tiden för avtals ingående framflyttas till utgången av år 1920,
att kontraktens giltighetstid måtte bestämmas till 5 år samt
att bestämmelserna om revision av priset måtte bortfalla.
Departementschefen har för egen del till statsrådsprotokollet anfört
följande:
»I likhet med torvkommittén och kommerskollegium anser jag den
omständigheten, att inträdda förändringar i prisläget å stenkol och torv
orsakat, att något avtal om upphandling av torv enligt riksdagens beslut
år 1917 icke kunnat inom den bestämda tiden komma till stånd, icke
böra medföra, att tanken på dylik upphandling för statens räkning nu
övergives. Såväl kommittén som kollegiet synas mig hava anfört övertygande
skäl för att åtgärder må vidtagas för fortsatt möjliggörande av
dylik upphandling, vilken kan för stödjandet av den inhemska torvindustrien
vara av stor betydelse.
På de av kommittén anförda skäl böra emellertid villkoren? vissa
hänseenden nu förändras. Mot vad kommittén i sådant avseende med
instämmande av kollegiet föreslagit, finner jag mig endast i ett hänseende
höra göra någon erinran. Det vill nämligen synas mig, att torvpriset
blir väl högt, om det utan någon begränsning sättes till 50 procent av
stenkolspriset. En reservant i kommittén har också yrkat på prisets nedsättning
till 40 procent. Det bör visserligen beaktas, att den torv, som här
skall komma i fråga, måste uppfylla vissa ganska stränga fordringar i avseende
å beskaffenheten och alltså hava högt värmevärde samt att dess pris
därför icke kan utan vidare jämföras med det allmänna marknadspriset
å bränntorv. _ Såsom kommerskollegiet framhållit, är det icke heller uteslutet,
att priset å importerade stenkol kommer att sjunka, varemot en
mera väsentlig minskning i tillverkningskostnaden för bränntorv, vilken
kostnad till största delen består i arbetslöner, synes mindre sannolik.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 17
Men. det bör å andra sidan icke lämnas ur sikte, att genom en
prisberäkning efter 50 procent torvpriset skulle, när järnvägsstyrelsens
stenkolsimport på grund av ogynnsamma valutaförhållanden eller av
andra orsaker ställer sig särdeles dyr, kunna stiga ganska betydligt över
det gällande marknadspriset. Jag finner mig därför böra förorda, att torvpriset
sättes till allenast 45 procent av stenkolspriset. Enligt det av
kommerskollegiet uppgivna stenkolspriset år 1919 av 132 kronor 40 öre
för ton skulle torvpriset då bliva 59 kronor 58 öre. Den skillnad detta
pris innebär utöver priset i öppna marknaden, 50 kronor, torde ej vara
större, än att den väl motsvarar den högre kvaliteten.»
Utskottet ansluter sig till vad departementschefen i ärendet anfört,
och hemställer alltså,
att förevarande proposition må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 13 april 1920.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Närvarande: se utlåtande nr 49.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 20 höft. (Nr 48—52.)
3