Jordbruksutskottets utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 29 januari 1920 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående
avsättande till nationalpark av ett område vid berget
Vaddetjåkko i närheten av Törne träsk.
(2:a avd.)
I eu till riksdagen den 5 december 1919 avlåteu, till jordbruksutskottets
förberedande behandling överlämnad proposition, nr 5, har
Knngl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att såsom nationalpark må avsättas ett å kronomark nordväst
om Torneträsk i Jukkasjärvi socken av Norrbottens län beläget område,
innefattande berget Vaddetjåkko och upptagande ungefär 24.5 kvadratkilometer,
med rätt för Kungl. Maj:t att bestämma de närmare gränserna
för nationalparken.
I proposition nr 19 till 1915 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen medgiva, att såsom nationalpark finge avsättas ett område av
omkring 7.4 kvadratmil i Jukkasjärvi socken av Norrbottens län, bestående
av dels kronomarken norr och nordväst om Torneträsk intill
riksgränsen dels ock norra delen av nämnda sjö, med rätt för Kungl.
Maj:t att bestämma de närmare gränserna för nationalparken.
I samband härmed förehade riksdagen till behandling två inom
riksdagen väckta motioner, däri sammanstämmande hemställdes om
avslag å nämnda framställning.
I skrivelse den 10 maj 1915 (nr 100) anmälde riksdagen, att propositionen
icke vunnit riksdagens bifall. Härvid anförde riksdagen efter
att först hava återgivit innehållet i de i ämnet väckta motionerna ävensom
bemött vissa i desamma gjorda uttalanden följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 3 käft. (Nr 5.) 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 5.
•
»Ehuru riksdagen icke anser de i motionerna sålunda anförda skälen vara
av den betydelse, att riksdagen skulle allenast härav föranledas icke bifalla Eders
Kungl. Maj:ts förevarande framställning, bär riksdagen emellertid vid granskning
av densamma icke kunnat undgå att finna, det ärendet icke blivit föremål för en
så fullständig utredning, som riksdagen ansett önskvärd för ett rätt bedömande av
de verkningar, vilka inrättandet till nationalpark av ett så högst betydande område
som det ifrågavarande skulle medföra i olika avseenden, bland amiat vad rörer befolkningens
i dessa trakter möjligheter att efter nationalparkens inrättande förskaffa
sig sin utkomst. I detta hänseende vill riksdagen särskilt framhålla vad i den senare
motionen berörts, nämligen att den i närheten av den föreslagna nationalparken
belägna byn Kattovuomas innebyggare för sin existens äro till väsentlig del
hänvisade till jakt och fiske, och riksdagen har icke kunnat bilda sig någon uppfattning,
huruvida ett bifall till förslaget skulle för dessa medföra några menliga
följder. Det synes därför riksdagen lämpligt, att, innan definitivt beslut om nationalparkens
bildande fattas, för utredning av nu berörda förhållanden yttranden i
ärendet inhämtas från vederbörande ortsmyndigheter, vilka icke torde underlåta att
lämna ortsbefolkningen tillfälle att giva tillkänna sin mening i ämnet. Först sedan
denna utredning blivit verkställd, torde frågan böra bliva föremål för ett slutligt
avgörande, varför riksdagen anser sig för närvarande icke kunna biträda Eders
Kungl. Maj:ts framställning »
Utredningen i detta ärende, vari ingå två särskilda yttranden axprofessor
Gunnar Andersson, återfinnes i det förevarande proposition
bilagda statsrådsprotokollet.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Under den ytterligare utredning i förevarande fråga, som verkställts
i anledning av riksdagens uttalande i förenämnda skrivelse vid 1915
års riksdag, hava olika meningar gjort sig gällande. Alla, som yttrat
sig i ämnet, synas med undantag av vetenskapsakademien och dess
naturskyddskommitté vara ense därom, att avsättande till nationalpark
av hela det ursprungligen därtill föreslagna området icke bör äga rum,
och även nämnda akademi och kommitté hava eventuellt frånträtt yrkandet,
att i nationalparken skulle inbegripas visst vattenområde i Torneträsk.
Däremot hava förslag framställts om upplåtande i mindre omfattning
av mark för ändamålet i fråga. Sålunda hava professor Gunnar
Andersson, med vilken länsstyrelsen i Norrbottens län och domänstyrelsen
instämt, ansett det ifrågasatta nationalparksområdet böra begränsas till
två särskilda å den vid Anderssons första yttrande fogade kartan med
röda streckade linjer utmärkta områden. Ovannämnda sakkunniga för
utredning om tillgodogörandet av kronans fisken samt jakten å viss
kronomark hava ansett det västligare av dessa områden böra erhålla
visst föreslaget tillägg men ställt sig tveksamma i fråga om det östligare
området.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 5.
3
Utredningen i ärendet synes mig giva vid handen, att avsättande
till nationalpark av hela det år 1915 föreslagna området icke är ur
naturskyddsynpunkt av behovet påkallat. Vidare skulle enligt min meninggenom
realiserandet av naturskyddskommitténs förslag vissa ortsbefolkningens
skäliga intressen komma att motverkas. Visserligen äger,
såsom nämnda kommitté och de sakkunniga framhållit, ortsbefolkningen
icke någon allmän rätt till jakt och fiske å ifrågavarande kronomärke!-.
Men genom avsättandet till nationalpark skulle denna befolkning berövas
möjligheten att, såsom enligt vad lorenämnda sakkunniga upplyst nu
i viss utsträckning sker, inom detta synnerligen vidsträckta område
erhålla vederbörlig myndighets tillstånd till jakt och i synnerhet fiske,
vartill de för sitt uppehälle äro hänvisade.
Emellertid anser jag tillräckliga skäl hava anförts för att i viss
mindre omfattning den inom ifrågavarande område förefintliga säregna och
för det nordliga läget ovanligt frodiga och omväxlande växtligheten bör
beredas särskilt skydd utöver vad gällande författningar eljest medgiva.
För detta ändamål synes mig vara tillfyllest, att ungefärligen det av
professor Andersson därtill föreslagna västligare området fridlyses såsom
nationalpark. Med hänsyn till vad professor Andersson i sitt
sista yttrande anfört synes den av de sakkunniga ifrågasatta utvidgningen
av detta område icke böra förordas.
För fridlysning av det östligare området kring berget Ortovare
synas mig ej lika starka skäl vara anförda. Detta område synes icke
i någon större grad innefatta märkvärdiga och för skadegörelse utsatta
naturföremål, som icke finnas även å det västligare området, och dess
västra gräns är i hög grad artificiell. För ett flertal sällsynta växter
är skydd redan berett genom länsstyrelsens i ärendet omförmälda kungörelse.
Det definitiva bestämmandet av gränserna för det av mig nu förordade
nationalparksområdet bör tillkomma Kungl. Maj:t.
Karta, utvisande det av mig nu föreslagna områdets läge, torde
få biläggas detta protokoll.
Rörande vad i ärendet anförts i fråga om åtgärders vidtagande
för åstadkommande av effektivare bevakning av do till nationalparker
avsatta områdena vill jag erinra, att professor Lönnberg redan år 1914
gjort framställning i sådant avseende samt att, sedan utlåtanden däröver
inhämtats från åtskilliga myndigheter, framställningen remitterats
till omförmälda sakkunniga, vilka emellertid ännu icke avgivit utlåtande
i ärendet. Sådant utlåtande lärer emellertid vara att snart förvänta.»
Utskottet.
4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 5.
Den ytterligare utredning i förevarande fråga, som verkställts med
anledning av 1915 års riksdagsskrivelse, har givit vid handen, att det
ur naturskyddssynpunkt ingalunda kan anses vara nödvändigt att till
nationalpark avsätta hela det år 1915 föreslagna området. Kungl. Maj:t
— som på sätt ovan framhållits år 1915 ansåg sig böra föreslå riksdagen
medgiva, att såsom nationalpark finge avsättas ett område av ej mindre
än omkring 740 kvadratkilometer — har även i den nu föreliggande
propositionen, med hänsyn till vad som efter 1915 års riksdag i ärendet
framkommit, inskränkt sig till att hemställa om riksdagens motsvarande
medgivande beträffande ett område av allenast ungefär 24.5 kvadratkilometer,
innefattande berget Vaddetjåkko och dess närmaste omgivningar.
Mot bifall till denna framställning har utskottet icke något att
erinra. Måhända skulle det dock därjämte kunna ifrågasättas, huruvida
icke — såsom professor Gunnar Andersson i det första av ovan omförmälda
yttranden föreslagit — såsom nationalpark jämväl borde avsättas
berget Ortovare och närmast norr därom belägna trakt. Då
emellertid Kungl. Maj:t icke gjort framställning härom, har utskottet
saknat anledning att ingå i prövning av denna fråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva att såsom nationalpark
må avsättas ett å kronomark nordväst om Torneträsk
i Jukkasjärvi socken av Norrbottens län beläget område,
innefattande berget Vaddetjåkko och upptagande
ungefär 24.5 kvadratkilometer, med rätt för Kungl.
Maj:t att bestämma de närmare gränserna för nationalparken.
Stockholm den 29 januari 1920.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Närvarande: se utlåtande nr 4.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.