16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 47.
Motioner.
Nr 47.
Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1920 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
grunder för bestämmelser i fråga om användande av
sax för fångande av djur jämte tre i ämnet väckta
motioner.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 14 februari 1920 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 110, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över joidbruksärenden
för samma dag, förklarat sig vilja inhämta riksdagens
yttrande över i statsrådsprotokollet intagna grunder för bestämmelser i
fråga om användande av sax för fångande av djur.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft tre inom
andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) nr 330 av herr Alvin, som hemställt, att riksdagen måtte besluta
bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 110 med sådan ändring, att fångande
av räv medelst sax må vara tillåtet inom hela Norrland, Kopparbergs
och Värmlands län;
2) nr 339 av herr Ericson i Funäsdalen, som föreslagit, att riksdagen
uttalar sig för sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att länsstyrelsernas
tillstånd icke erfordras - för rätt att fånga djur med, sax,
samt att även hermelin och vessla upptagas bland de för saxfångst
tillåtna djur;
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 47.
17
3) nr 341 av herrar Edberg och Viklund i Oviken, som föreslagit,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 110 måtte
uttala sig för:
a) att särskilda bestämmelser böra utfärdas beträffande rävsaxskalmarnas
höjd och tjocklek;
b) att bestämmelsen om länsstyrelsens tillstånd för utövande av
djurfångst med sax måtte utgå; samt
c) att förbudet mot fångande av lekatt (vessla) i trampsax måtte
upphävas.
Beträffande de skal, som anförts till stöd för dessa framställningar,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.
Enligt föreskrift i jaktstadgan den 8 november 1912 får sax användas
endast för fångande av sådana fåglar, som upptagits bland de
i 13 § i lagen om rätt till jakt omnämnda skadliga djur, d. v. s. örn,
falk, berguv, duv- och sparvhök, korp och kråka. Det är sålunda för
närvarande förbjudet att med sax fånga övriga i sistnämnda lagrum
såsom skadliga upptagna djur, eller varg, lo, järv, räv, utter, grävling,
iller, mård, hermelin, vessla, sälhund och vildkanin. För fångst av
sälhund får emellertid enligt kungörelsen den 9 maj 1919 tillsvidare
och till och med den 31 maj 1920 inom Gävleborgs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län sax, som är gillrad under vattenytan,
användas. Kungl. Maj:t har dessutom för visst fall medgivit
användandet av sax för fångst av utter vid dammar för fiskodling.
Grunderna för de nu av Kungl. Maj:t ifrågasatta ändrade bestämmelserna
angående användandet av sax för fångande av djur hava i
statsrådsprotokollet sammanfattats sålunda:
»Sax må ej användas för fångande av andra djur än dels varg,
järv och sälhund samt vid vatten, där fiskodling bedrives, utter, dels räv
inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dels
ock sådana fåglar, som omförmälas i 13 § i lagen om rätt till jakt,
vid hönsgård, fasaneri, hargård eller dylik anläggning eller eljest under
tiden från och med den 1 november till och med februari månads utgång.
Djurfångst med sax må icke företagas av annan än den, som
erhållit särskilt tillstånd av vederbörande länsstyrelse.
Sax med tandade skalmar må ej brukas för fångande av räv. Vid
sälfångst med sax skall denna vara gillrad under''vattenytan. Till fångst
av fåglar må ej brukas trampsax utan allenast sax med bulvan.
Gillrad sax skall vittjas minst en gång varje dygn.»
Kungl. Maj:ts förslag grundar sig huvudsakligen på den i statsBihang
till riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 19 höft. (Nr 42—47). 3
Utskottet.
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 47.
rådsprotokollet närmare omförmälda utredning, som verkställts av särskilda,
inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga.
De i ämnet väckta motionerna avse dels utsträckning av rätten till
fångst med sax, i det att förslag sålunda framställts därom, att räv på
angivna sätt skulle få fångas inom hela Norrland, Kopparbergs och
Värmlands län, samt att hermelin och vessla måtte upptagas bland de
för saxfångst tillåtna djuren, dels oek att särskilda bestämmelser borde
utfärdas beträffande rävsaxskalmarnas höjd och tjocklek, dels slutligen
att den ifrågasatta föreskriften om länsstyrelsens tillstånd för utövande
av djurfångst med sax måtte utgå.
Såsom i statsrådsprotokollet erinras, höra bestämmelser uti omförmälda
ämnen till Kungl. Maj:ts ekonomiska lagstiftning. Emellertid
har Kung]. Maj:t ansett tillfälle böra beredas riksdagen att yttra sig,
innan ändring i gällande bestämmelser om saxfångsten sker.
Av den i ärendet förebragta utredningen synes utskottet framgå,
att sax försedd med tandade skalmar bör såsom fångstmedel få tillgripas
i kampen mot varg och järv, att det för salens efterhållande
är önskvärt att äga tillgång till sax, vilken, då den är gillrad under
vattenytan, icke torde behöva befaras medföra djurplågeri, att vid vatten,
där fiskodling bedrives, sax, och jämväl dylik med tandade skalmar, bör
tillåtas för fångst av utter, sär-kilt som något djurplågeri knappast
torde vara därmel förenat, samt att sax för fångst av rovfåglar fortfarande
torde hora vara tillåten i den av departementschefen föreslagna
omfattningen.
Vad beträffar användandet av sax för fångst av räv, synes utskottet
bärande skäl tala för att i delta hänseende genomföra samma
föreskrifter för hela landet. Emellertid har utskottet icke kunnat undgå
att finna, att de hittills lör denna fångst använda saxarna icke varit av
den beskaffenhet, att djurplågeri genom deras konstruktion i möjligaste
mån uteslutits. Det har därför synts utskottet, att, innan medgivande
till rävfångst med sax lämnas, utredning bör verkställas för åstadkommande
av en rävsaxtyp, varigenom djurplågeri i största möjliga mån
undvikes. Lyckligast vore, om en sådan saxtyp kunde utfinnas, vare
verkan på det fångade djuret vore ögonblickligen dödande.
Det motionsvis Iramförda förslaget om ratt till saxfångst av hermelin
och vessla har utskott t på de av de sakkunniga anförda skälen
icke kunnat bbräda.
Med hänsyn till angelägenheten av erforderlig kontroll över djur -
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 47.
19
fångster med sax synes jämväl enligt utskottets mening föreskrift om
särskilt tillstånd därtill av vederbörande länsstyrelse böra stadgas.
Emellertid vill utskottet framhålla önskvärdheten av, att formerna för
dylikt tillstånds utverkande göras så enkla som möjligt.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
X
1) att riksdagen i anledning av förevarande proposition
må förklara,att,med ovan angivna undantag,från
riksdagens sida icke något är att erinra mot de i statsrådsprotokollet
intagna grunderna för bestämmelser i
fråga om användande av sax för fångande av djur;
2) att de i ämnet väckta motionerna må, i den
mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
här ovan under punkt 1 hemställt, ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 april 1920.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Närvarande: Hrr greve Hamilton, Ericsson Aaby, Norm, Hellström, Elisson, greve
Wachtmeister, Lindskog, Öberg. Johansson i Uppmälby, Lundström och
Sävström, Dalberg, Andersson Karl Andreas, Flognfält, Ericson i Funäsdalen
och Ericson i Oberga.
Reservation
av herr Ericson i Funäsdalen.