.Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

1

Nr 85 A.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1920 kl. */» 12 f. m.

Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning för
år 1921 i vad, angår jordbruksärendena.

(l:a avd.)

Med anledning av de till jordbruksutskottet hänvisade framställningar,
som röra utgifter för kapitalökning, får utskottet avgiva följande
yttrande och förslag.

Statens affärsverksamhet.

Statens domäners fond.

l:o) 1 den till innevarande riksdag avlåtna statsverkspropositionen, jägmästa,-avdelning: utgifter för kapitalökning, i vad angår jordbruksdepartementet, bostäder
punkten 1, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för anordnande av
jägmästarbostäder i Porjus, Malmesjaurs, Malå, Bjurholms, Bjurbäckens,
östra Älvdalens, Västra Älvdalens, Västra Idre och Gullbergs revir
såsom kapitalökning för statens domäners fond för år 1921 anvisa ett
reservationsanslag av 630,500 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa
till det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet i ämnet.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Samma skäl, som förut anförts för anordnande på statens bekostnad
av jägmästarbostäder i sådana trakter av landet, där lämpliga bostadslägenheter
icke eljest stå jägmästarna till buds, föreligga givetvis
även beträffande de nu föreslagna bostäderna till åtta jägmästare i revir
i Norrland och övre Dalarna.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1920. 10 samt. 15 höft. (Nr 35 A—35 B.) 1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

Vad beträffar Gullbergs revir, som är beläget i Östergötland i
trakten mellan Boren och Roxen, har saken synts mig i viss mån tvek:
sam. Någon stad linnes visserligen icke inom revirets gränser, men
Motala och Linköping ligga ej särdeles långt därifrån med goda järnvägsförbindelser
till revirets centralpunkt Boresberg. Emellertid uppgives
svårighet förefinnas på grund av bostadsbrist att förhyra bostadslägenhet
i någon av dessa städer och det har för övrigt med styrka
framhållits, att det särskilt för detta revir skulle medföra betydande
olägenheter, ifall revirförvaltaren vore bosatt på jämförelsevis långt
avstånd därifrån. Den nuvarande tillförordnade revirförvaltaren hyr i
Borensberg eu mindre lägenhet i ett hus tillhörigt Motala kraftaktiebolag,
men denna lägenhet uppgives ej kunna få disponeras längre än
under den närmaste tiden, enär bolaget lär ämna upplåta densamma åt
en veterinär, som skall anställas därstädes. Lägenheten är för övrigt
för liten till jägmästarbostad, enär expeditionslokal där kan endast med
svårighet inrymmas. Möjlighet att å annat håll i Borensberg förhyra
bostad för jägmästare lär ej finnas. Under mer än ett år har jägmästaren
förut varit bosatt å annan ort inom reviret men har uppgivit,
att detta varit förenat med synnerliga olägenheter för tjänstens skötande.

Att det befunnits önskvärt, att revirförvaltaren är bosatt i Borensberg,
beror av beskaffenheten av kronans skogsskötsel i detta revir.
Huvudkomplexen av kronans skogstillgång i reviret utgöres av KungsNorrby
och Gullbergs kronoparker om tillhopa 9,440 hektar, belägna
norr om Motala ström. Dessa kronoparker besökas lättast från Borensberg,
enär allmänna och enskilda vägar därifrån leda genom desamma.
Vid Sjöbacka ångsåg, belägen 8 kilometer från Borensberg och tillhörigkronan,
försågas årligen omkring 40,000 stockar och denna verksamhet
kräver upprepad tillsyn från jägmästarens sida. Å kronans skogar i
reviret finnas 107 brukare och arrendatorer, för vilka Borensberg är den
lättast tillgängliga platsen. Åven för virkesspekulanter är Borensberg
lämpligt för personligt sammanträffande med revirförvaltaren. Där finnas
järnvägs- och kanalstation, skjutsstation, post- och telegrafstation, bankkontor
m. m., varjämte regelbundna torgdagar hållas. Lämplig tomt
att bebygga till jägmästarbostad finnes i omedelbar närhet av Borensberg
å Kungs-Norrby kronopark i östra kanten av samhället.

Med hänsyn till att den intensiva skogsskötsel, som i förening
med virkesförädling bedrives inom detta revir, torde kräva ett effektivt
personligt övervakande från revirförvaltningens sida och i betraktande
av de förefintliga svårigheterna att genom förhyrning erhålla en lämplig
och välbelägen revirförvaltarbostad, anser jag mig böra biträda förslaget,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A -

3

att bostadsbyggnad även för denne jägmästare uppföres på kronans
bekostnad.

Mot kostnadsberäkningen för de nio nya bostäderna, slutande å
634,500 kronor, bar jag ej något att erinra.

För inköp av omförmälda tomt i Malåträsks by böra 4,000 kronor
anvisas å tilläggsstat, varom jag skall göra särskild hemställan. Återstoden,
630,500 kronor, bör anvisas för år 1921.»

Från jordbruksdepartementet har — under erinran att riksdagen lörlidet
år beviljat anslag till uppförande av bland annat en jägmästarbostad
inom Malå socken — meddelats, att i den domänstyrelsens framställning,
vilken legat till grund för Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
av förbiseende jämväl upptagits anslag till jägmästarbostad
i det numera jämlikt riksdagens medgivande i södra och norra Malå
revir uppdelade Malå revir.

Utskottet har icke något annat att erinra mot framställningen
i fråga än att av anledning som ovan nämnts anslag nu bör upptagas
för uppförande av allenast åtta nya jägmästarbostäder. Efter en i statsrådsprotokollet
till 70,500 kronor beräknad kostnad för varje sådan bostad
kan det erforderliga totalanslaget begränsas till 8 x 70,500 = 564,000
kronor.

Vad angår det i statsrådsprotokollet ifrågasatta inköpet av tomt
för uppförande av den jägmästarbostad i Malå socken, vartill riksdagen
förlidet år beviljade anslag, kan utskottet icke underlåta uttala, att det
varit önskvärt att samtidigt kommit till riksdagens kännedom, att medel
jämväl för inköp av särskild tomt för denna jägmästarbostad erfordrades.
Mot att för tomtinköpet nu anvisas det begärda beloppet 4,000 kronor
har utskottet dock intet att erinra. Med förmälan att utskottet kommer
att göra särskild hemställan om dess uppförande å tilläggsstat för år
1920 hemställer utskottet nu,

att riksdagen må för anordnande av jägmästarbostäder
i Porjus, Malmesjaurs, Bjurholms, Bjurbäckens,
Östra Älvdalens, Västra Älvdalens, Västra Idre och
Gullbergs revir såsom kapitalökning lör statens domäners
fond för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av

564,000 kronor.

Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet
framdeles komma att avgiva förslag.

Utskottet.

4

Jordbruks utskotta,ts utlåtande Nr 35 A.

Odling slån*
fonden.

T~tskottet.

Statens utläningstonder.

2:o) Kungl. Magt har vidare under punkt 2 av 1''örenäinnda avdelning
av statsverkspropositionen föreslagit riksdagen att dels medgiva,
att från och med år 1921 tillsvidare ett belopp av 2,000,000 kronor
årligen må av Kungl. Magt disponeras såsom lån från odlingslånefonden;
dels ock såsom kapitalökning för samma fond för år 1921
anvisa ett reservationsanslag av 1,200,000 kronor.

Vid 1883 års riksdag beslutades bildandet av eu fond med ändamål
att genom lån understödja odling av sänka trakter, och har denna
fond, benämnd odlingslånefonden, varit ullgänglig sedan år 1884. Enligt
av riksdagen lämnade medgivanden har till och med år 1918 ett belopp av
1,000,000 kronor årligen fått såsom lån disponeras från fonden. Vid
lagtima riksdagen år 1919 medgavs, att från och med samma år tillsvidare
lån från fonden finge av Kungl. Magt beviljas till ett belopp
av högst 1,500,000 kronor.

Under de senaste åren har riksdagen årligen såsom anslag till
kapitalökning anvisat vad som utöver till fonden inflytande kapital -inbetalningar ansetts vara erforderligt för mötande av det beräknade
utlåningsbehovet för året. För innevarande år har sålunda anvisats ett
anslag av 1,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i detta ärende hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört:

»Det är givet, att isynnerhet den inträdda starka stegringen i
arbetsprisen skall väsentligt öka kostnaden för de företag, till vilka lån
ur odlingslånefonden sökas, t och därmed ock behovet av lån. I betraktande
av penningvärdets fäll anser jag någon befogad erinran icke
kunna göras mot förslaget att från och med år 1921 det belopp, som
må årligen anvisas såsom lån från fonden, höjes till 2,000,000 kronor.

1 avseende på storleken av det belopp, som under förutsättningav
denna förändring bör för år 1921 tillföras fonden, delar jag statskontorets
uppfattning, att det kan lämpligen bestämmas till 1,200,000
kronor.»

Då utskottet icke har något att erinra mot ifrågavarande framställning,
hemställer utskottet,

att riksdagen må

dels medgiva, att från och med år 1921 tillsvidare

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

5

ett belopp av 2,000,000 kronor åligen må av Kungl.
Maj:t disponeras såsom lån från odlingslånefonden;

dels ock såsom kapitalökning för samma fond för
år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 1,200,000
kronor.

Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet
framdeles komma att avgiva förslag.

3:o) Under punkt 3 av förberörda avdelning av statsverkspropositionen
har Kungl. Magt föreslagit riksdagen att dels medgiva sådan
ändring i de för statens egnahemslänerörelse fastställda allmänna villkor
och bestämmelser, att tillämpas från och med år 1920, att maximivärdena
höjas för obebyggda jordbrukslägenheter till 15,000 kronor, för
bebj-ggda jordbrukslägenheter till 12,000 kronor och för bostadslägenheter
till 10,000 kronor; dels medgiva, att från och med år 1920 ett
belopp av 12,000,000 kronor må av Kungl. Maj:t årligen disponeras
såsom lån från egnahemslånefonden; dels ock såsom kapitalökning för
samma fond för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 9,500,000
kronor.

o .

Arliga maximiutlåningen från egnahemslånefonden var för åren
1918 och 1919 bestämd till 7,500,000 kronor men höjdes vid 1919 års
lagtima riksdag från och med år 1920 till 10,000,000 kronor. Såsom
kapitalökning för fonden har för är 1920 anvisats ett anslag av 6,500,000
kronor.

Maximivärdena å de lägenheter, till vilka lån må utgå, utgjorde
enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag 12,000 kronor för obebyggd
jordbrukslägenhet, 9,000 kronor för bebyggd jordbrukslägenhet och

7,000 kronor för bostadslägenhet. Vid 1919 års lagtima riksdag höjdes
från och med är 1920 värdena å bebyggda jordbrukslägenheter och å
bostadslägenheter till respektive 10,000 och 8,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande:

»Det sätt, på vilket tidsförhållandena sedan i fjol utvecklat sig, gör,
att jag finner mig böra redan nu ifrågasätta ytterligare höjning i lägenheternas
maximivärden. Då förslaget om höjningar i vissa av värdena
i fjol framlades, trodde man sig icke sakna anledning antaga, att den
sedan någon tid pågående prisstegringen skulle avstanna samt till och
med gå tillbaka. Om ock detta verkligen skett beträffande vissa artiklar,
har det dock ingalunda i allmänhet inträffat i fråga om de prestationer
och förnödenheter, som krävas vid byggnadsarbete, utan torde bygg -

Egnahems
la ne fonden

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 -1.

Motioner.

nadskostnaderna i sin helhet fortfarande vara stadda i stigning. Härtill
kommer, att erfarenheten sedan i fjol ådagalagt, att bostadsbristen är
väsentligt svårare och mer allmän, än man då trodde sig hava anledning
antaga. Åtgärder av skilda slag måste därför ofördröjligen vidtagas för
dess lindrande. Härvid torde särskilt kommunernas medverkan under
anlitande av egnahemslånefonden kunna komma i betraktande. Jag anser
därför fullt skäl föreligga för att redan från och med innevarande år
ytterligare höja berörda maximivärden och tillstyrker i sådant avseende
höjning av värdena å obebyggda jordbrukslägenheter till 15,000 kronor,
å bebyggda jordbrukslägenheter till 12,000 kronor och å bostadslägenheter
till 10,000 kronor.

I samband med dessa höjningar bör även det totala årliga utlåningsbeloppet
ökas från 10,000,000 till 12,000,000 kronor redan från
och med år 1920. Jag vill erinra, att till följd av de ändrade bestämmelser
angående egnahemslånerörelsen, som beslötos år 1919, ansökningstiden
för statslån från egnahemslånefonden för år 1920 har framskjutits
till det nyss förflutna årsskiftet och att Kungl. Maj:t ännu icke
fattat beslut angående de inkomna ansökningarna.

Enligt uppgift från statskontoret hade egnahemslånefonden vid
1919 års slut en odisponerad behållning av i runt tal 5,200,000 kronor.
Om härtill läggas dels 1920 års kapitalökningsanslag, 6,500,000 kronor,
och dels under samma år inflytande amorteringar, av statskontoret beräknade
till 1,400,000 kronor, blir för år 1920 tillgången 13,100,000
kronor. Om härav enligt det ovan ifrågasatta utvidgade medgivandet
statslån beviljas till belopp av 12,000,000 kronor samt till förvaltningsbidrag
åtgå omkring 300,000 kronor, uppstår till år 1921 en behållning
av 800,000 kronor.

Till detta belopp komma påräkneliga amorteringar under år 1921,
nu av statskontoret uppskattade till 2,000,000 kronor. Total tillgången
blir då 2,800,000 kronor, varifrån emellertid böra dragas förvaltningsbidrag
å ungefär 320,000 kronor, så att 2,480,000 kronor återstå. För
en utlåning även detta år av 12,000,000 kronor, kräves alltså ett kapitalökningsanslag
av 9,520,000 kronor, vilket torde kunna avjämnas till

9,500,000 kronor.»

I detta sammanhang, har utskottet till behandling förehaft följande
inom riksdagen väckta motioner nämligen

1) nr 99 i första kammaren av herr Sigfrid, vari hemställts, det
riksdagen måtte besluta,

1. att sådana lån, som utgå ur egnahemslånefonden till låntagare,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

7

som köpa obebyggda lägenheter för att därå uppföra egnahem, vare sig
för jordbruksändamål eller enbart bostadsändamål, utlämnas efter en
räntefot av 3.6 % och med eu amorteringstid, som gällde före 1920.

2. att maximigränsen för erhållande av lån höjes till:

för obebyggda jordbrukslägenheter ....................................... kronor 18,000

för » bostadslägenheter ......................................... » 12,000

för bebyggda jordbrukslägenheter.......................................... » 15,000

och för bebyggda bostadslägenheter....................................... » . 10,000.

2) nr 100 i första kammaren av herr Johansson i Kälkebo in. fl.,
lika lydande med nr 199 i andra kammaren av herr Ryherg in. fl., vari
hemställts,

dels att § 8 mom. 1 i de i riksdagens skrivelse nr 339 vid 1919
års lagtima riksdag givna allmänna villkor och bestämmelser för statens
egnahemslånerörelse sålunda ändras: »Egnahemslån — — — — över stiger:

för obebyggd jordbrukslägenhet 20,000 kronor och för bebyggd
jordbrukslägenhet 15,000 kronor, samt för bostadslägenhet 8,000 kronor,
dock att, därest minskad byggnadsskyldighet, på sätt Kungl. Maj:t äger
att närmare bestämma, skulle vid egnahemslånets beviljande medgivas,
samma värde i fråga om obebyggd jordbrukslägenhet må nedsättas till

18.000 kronor, och att, därest låneförmedlaren finner vägande skäl
därför föreligga, lån må beviljas, även när obebyggd lägenhets värde ej
överstiger 25,000 kronor och bebyggd lägenhets ej 2U,000 kronor, såvida
lånebeloppen ej överstiga vad enligt eljest gällande allmänna regler må
som egnahemslån högst utbetalas. Lägenhet — — — — — obebyggd»
;

dels ock att §§ 17, 18 i samma skrivelse nr 339 sålunda ändras,
§ 17: »Körande — — — — förverkad; beträffande vilka byggnader
— — — — fullbordade, varvid skola till efterrättelse lända de föreskrifter
Kungl. Maj:t kan komma att, till Hedrande av byggnadsskyldigheten,
fastställa», och § 18: »1 det — — — — inträder, dock att,
beträffande tidpunkten för bestämda byggnaders fullbordande, Kungl.
Maj:t må medgiva skälig förlängning av sagda tid»;

3) nr 170 i första kammaren av herr Lind, vari yrkats, att riksdagen
måtte ändra Kungl. Maj:ts förslag å sid. 10 bil. till utgifter för
kapitalökning (bil. 2.) att i villkor för erhållande av lån från egnahemslånefonden
fastslås, att maximivärdet för bostadslägenheter skall vara

12.000 kronor i stället för av regeringen föreslagna 10,000 kronor;

4) nr 169 i första kammaren av herr Lind, vari hemställts, att
riksdagen ville besluta sådan ändring i gällande bestämmelser för statens

tskottct.

8 •Jordbruksutskottet* utlåtande Nr 35 A.

egnahemslåneverksamhet, att låneförmedlare må äga att utlämna lån
för egna hem jämväl å sådant till stad hörande område, för vilket stadsplan
blivit fastställd;

5) nr 101 i första kammaren av herr Johansson i Kälkebo m. fl.,
likalydande med nr 200 i andra kammaren av herr Ryberg m. fl., vari
yrkats, att riksdagen måtte besluta,

att av överskottet å kristidsanslagen till nyodling och betesförbättring
anvisas två miljoner kronor till bildande av en särskild odlingslånefond
för utlåning till egnahemslåntagare på de i motiveringen till
sagda motion nr 199 angivna grunder; och

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande av närmare
föreskrifter rörande denna fonds användning för sagda ändamål.

o o

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Av de i ämnet väckta motionerna avse de under punkterna 1—3
härovan upptagna ändringar i maximivärdena å de lägenheter, till vilka
egnahemslån för närvarande kan utgå. Såsom framgår av departementschefens
ovanintagna yttrande till statsrådsprotokollet ingår jämväl i
Kungl. Majrts förevarande framställning förslag i sådant avseende. De
föreslagna maximivärdena framgå av nedanstående sammanställning:

: Nuvarande i
maximi-värde

Kungl.
Maj:ts för- j
slag.

Sigfrids

motion

1 Johanssons
och Rybergs
motion

Linds

motion

Obebyggd jordbrukslägenhet .

12,001)

15,000

18,000

20,000

Bebyggd »

10,000 ;

12,000

15,000

15,000

—

Obebyggd bostadslägenhet......

Bebyggd » ......

8,000 1

I

10,000

12,000

10,000

8,000

12,000 j

Her rar Johanssons och Rybergs motion avse därjämte att genom
vissa ändringar i gällande villkor för lån från egnahemslånefonden Kungl.
Maj:t skulle beredas möjlighet att utfärda vissa närmare bestämmelser
i syfte att minskad byggnadsskyldighet skulle kunna vid låns beviljande
medgivas och därvid maximivärdet beträffande obebyggd jordbrukslägenhet
nedsättas till 18,000 kronor ävensom att lån skulle kunna beviljas
även när obebyggd sådan lägenhets värde icke överstege 25,000 kronor
och bebyggd sådan lägenhets värde icke överstege 20,000 kronor.

I fråga om jordbrukslägenheternas maximivärden hava såväl Kungl.
Maj:t som samtliga motionärerna föreslagit höjning däri. Beträffande

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

9

åter bostadslägenheterna ha herrar Johansson och Ryberg ansett det
nuvarande värdet böra bibehållas oförändrat, under det att Kungl. Maj:t
och de övriga motionärerna föreslagit höjning jämväl i detta värde.

Visserligen mana enligt utskottets mening rådande höga jordpris
och byggnadskostnadernas abnorma stegring till försiktighet med avseende
å igångsättande av eguahemsföretag i alltför stor omfattning,
icke minst med hänsyn till egnahemslåntagarna själva. För att emellertid
möjliggöra egnahemsrörelsens normala utveckling synes utskottet
eu höjning av maximivärdena såväl beträffande jordbruks- som bostadslägenheter
vara erforderlig. Härvid kan utskottet för sin del dock icke
gå längre än Kungl. Majrt föreslagit. Utskottet vill därjämte framhålla,
att ett frångående av Kungl. Maj:ts förslag givetvis borde föranleda
ändring i det av Kungl. Maj:t föreslagna kapitalökningsbeloppet,
varom utskottet i saknad av härför nödig utredning icke skulle äga
möjlighet att framställa förslag. Det av Kungl. Maj:t sålunda begärda
kapitalökningsanslaget föranleder icke någon utskottets erinran, liksom
ej heller det föreslagna årliga utlåningsbeloppet. Vad herrar Johansson
och Ryberg föreslagit i fråga om i vissa fall minskad byggnadsskyldighet
eller i övrigt kan utskottet icke biträda.

I herr Sigfrids motion har därjämte föreslagits, att egnahemslån
till inköp och bebyggande av obebyggda såväl jordbruks- som bostadlägenheter
borde utlämnas efter en räntefot av 3.f> procent och med den
amorteringstid, som gällde före år 1920.

Den till grund för motionen liggande tanken att särskilt söka
uppmuntra sådana egnahemsbyggare, som grunda nya egna hem, anser
utskottet äga fog. Denna kom även i viss mån till uttryck vid behandlingen
inom riksdagen förlidet år av frågan om statens egnahemslånerörelse.
I sin skrivelse härom, nr 339, framhöll riksdagen nämligen i
fråga om de lägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån borde
utgå, angelägenheten av att för statens egnahemsrörelse den principen
alltjämt måtte upprätthållas, att egnahemslån i främsta rummet utlämnades
för bildande av nya egna hem. Att emellertid — såsom motionären
nu ifrågasatt — i sådant syfte beträffande av honom åsyftade egnahemslån
nedsätta räntan till 3.6 procent finner utskottet icke tillrådligt, särskilt
som riksdagen så sent som förlidet år fastställde den nuvarande räntefoten.

Under framhållande av den stora bostadsbristen för närvarande i våra
samhällen och med erinran att enligt gällande bestämmelser egnahemslån
ej kan beviljas för bostadsbygge inom stads planlagda område förellihang
till riksdagens ''protokoll 1920. 10 samt. 15 höft. [Nr 35 A—35 B9 2

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

slås i herr Linds motion nr 169 sådan ändring i nämnda bestämmelser,
att lån må kunna utlämnas jämväl för dylikt eget hem.

I utlåtande nr 22 i anledning av en av herr Dahl vid 1916 års
riksdag i första kammaren väckt enahanda motion anförde utskottet,
att, därest en förändring i grunderna för statens egnahemslånerörelse i
av motionären angiven riktning skulle vidtagas, torde därför enligt utskottets
uppfattning krävas en utredning av alla på frågan inverkande
omständigheter. I detta avseende erinrade utskottet, att frågan om
ordnandet av den mindre bemedlade befolkningens bostadsfråga i hela
dess vidd alltsedan början av år 1912 vore föremål för utredning av
den s. k. bostadskommittén, vilken utredning icke syntes utskottet böra
genom nya lagstiftningsåtgärder i ämnet föregripas.

Med hänsyn till vad 1916 års jordbruksutskott sålunda anfört och
då resultatet av nämnda kommittés arbete, vilket arbete enligt vad utskottet
inhämtat numera avslutats, lär inom kort vara att förvänta,
anser sig utskottet böra avstyrka ifrågavarande motion.

Vad slutligen angår de likalydande motionerna nr 101 i första
kammaren av herr Johansson m. fl. och nr 200 i andra kammaren avherr
Ryberg in. 11. avse dessa bildande av en särskild odlingslånefond
för sådana egnahemslåntagare, vilkas jordbruk förutsätta avsevärda nvodlingar.

Utskottet vill här först erinra, att de s. k. egnahemssakkunniga
i sitt år 1914 avgivna betänkande framställt förslag i nämnda syfte.

I sitt yttrande till det vid proposition nr 106 vid 1919 års lagtima
riksdag angående vissa egnahemsväsendet berörande frågor fogade
statsrådsprotokollet, anförde departementschefen, att han visserligen fann
den till grund för nämnda sakkunnigas förslag liggande tanken att
lämna särskild hjälp åt den egnahemslåntagare, som uppodlar ny
mark, vara behjärtansvärd. Han hade emellertid icke blivit övertygad
om, att det vore lämpligt att kombinera en dylik särskild odlingshjälp
med själva egnahemslånerörelsen och att för detta ändamål anlita låneförmedlarnas
medverkan. Vid en närmare undersökning: angående det
förfaringssätt, som härvid borde komma till användning, visade sig
också, att detta bleve i hög grad invecklat. Det kunde för övrigt
enligt departementschefens mening knappast anses principiellt berättigat
att göra odlingskjälpens storlek beroende av det belopp, som skulle
betalas i ränta å erhållet egnahemslån. Vida riktigare vore väl, syntes
det honom, att låta odlingens omfattning och kostnad ensamma öva

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A,

11

inverkan i detta .hänseende. Departementschefen fann alltså sagda fråga
om odlingsunderstöd böra behandlas särskilt för sig.

Särskilt ur kolonisationssynpunkt synes utskottet goda skäl tala för
att staten bör uppmuntra de egnahemslåntagare, vilka i större utsträckningutföra
nyodlingar, genom att i någon form bereda dessa förmåner framför
»ivriga låntagare, ''fanken härpå bör därför enligt utskottets uppfattning
ingalunda uppgivms. Rörande formen för sådant understöds utgående
erbjuda sig olika möjligheter. Motionären har utgått ifrån, att odlingshjälpen
skulle lämnas såsom lån och att för sådant ändamål en särskild
lånefond borde uppläggas. Skulle det befinnas ändamålsenligt att i förevarande
fäll anlita lånevägen, torde i alla händelser lämpligheten att
bilda en helt ny fond kunna starkt ifrågasättas med hänsyn till de
redan nu befintliga båda nyodlingsfonderna (allmänna nyodlingsfonden
och norrländska nyodlingsfonden). Det synes då ligga närmare till hands
att vidtaga en utökning av de nuvarande nyodlingsfonderna eventuellt
genom såsom motionärerna föreslagit uppkommande överskott å de tillfälliga
nyodlingsanslagen och låta inom ramen av det sålunda tillagda
beloppet låneunderstöd med företrädesrätt utgå till nu ifrågavarande
kategori egnahemslåntagare. Såsom de egnahemssakkunniga föreslagit
kan ju även odlingshjälpeus utlämnande i form av rent understöd
genom premiering ifrågakomma, och skulle för sådant fall anslaget till
premiering av mindre odlingsföretag kunna i motsvarande mån utökas.
Aven andra former för statens medverkan i nu ifrågavarande avseende
torde emellertid kunna komma under bedömande, och enligt utskottets
mening bör vid den utredning, som utskottet här nedan kommer att förorda,
jämväl tagas i övervägande, om icke hjälp i någon form bör utgå
till förbättring av beteskulturen å lägenheter av ifrågavarande slag.

Beträffande frågan huruvida odlingshjälpon bör på sätt nämnda
sakkunniga ifrågasatt direkt anknytas till egnahemslånerörelsen synes
departementschefen haft göda skäl för den av honom på sätt ovan nämnts
hävdade uppfattningen.

För egen del vill utskottet i förevarande frågas nuvarande läge icke
intaga någon bestämd ståndpunkt vare sig i ena eller andra avseendet,
utan anser att spörsmålet bör, såsom departementschefen ock synes hava
förutsatt, bliva föremål för närmare undersökning, därvid bör utredas,
vilka åtgärder som från statens sida böra vidtagas för att underlätta
nyodling och betesförbättring å egnahemslägenheter, för vilkas förvärvande
lån erhållits från egnaliemslånefonden.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

1) att riksdagen må

A) med bifall till Kung!. Maj:ts förevarande framställning
och med avslag å motionerna nr 99, 100
och 170 i första kammaren samt nr 199 i andra kammaren dels

medgiva sådan ändring i de för statens
egnahemslånerörelse fastställda allmänna villkor och
bestämmelser, att tillämpas från och med år 1920,
att maximivärdena höjas för obebyggda jordbrukslägenheter
till 15,000 kronor, för bebyggda jordbrukslägenheter
till 12,000 kronor och för bostadslägenheter
till 10,000 kronor;

dels medgiva, att från och med år 1920 ett
belopp av 12,000,000 kronor må av Kungl. Magt
årligen disponeras såsom lån från egnahemslånefonden;

dels ock såsom kapitalökning för samma fond
för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 9,500.000
kronor;

B) i anledning av motionerna nr 101 i första
kammaren och nr 200 i andra kammaren i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande
vilka åtgärder, som från statens sida böra vidtagas
för att underlätta nyodling och betesförbättring å
sådana egnahemslägenheter, för vilkas förvärvande lån
erhållits från egnahemslånefonden;

2) att motionen nr 169 i första kammaren ej
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles
komma att avgiva förslag.

J ordförme </-Ung sfonden.

[4-]

4:o) Kungl. Maj:t har vidare under punkt 4 av förenämnda avdelning
av statsverkspropositionen föreslagit riksdagen att såsom kapitalökning
för jordformedlingsfonden för år 1921 anvisa ett reservations -

anslag av 500,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Till den vid 1907 års riksdag inrättade jordförmedlingsfonden
har riksdagen vid särskilda tillfällen anvisat anslag såsom kapitalökning,
senast för år 1915. I rikshu vild boken för år 1918 upptages denna

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

13

ionds hela kapitaltillgång till 3,093,990 kronor 52 öre. Enligt uppgift
från statskontoret hade fonden vid utgången av år 1919 en odisponerad
kontant behållning av omkring 1,520,000 kronor. Fondens samtliga
kapitaltillgångar fä av Kungl. Maj:t disponeras för det avsedda ändamålet
utan begränsning till visst maximibelopp per år. Kapitalåterbetalningarna
å lån från fonden inflyta i allmänhet i mån av de inköpta egendomarnas
återförsäljning och kunna därför ej med visshet till tiden beräknas.

Det synes kunna förväntas, att ökad livaktighet på jordförmedlingens
område skall inträda. I viss mån torde de nya bestämmelser,
som år 1919 beslötos angående statslån till jordförmedling, komma att
härvid inverka, särskilt genom medgivandet att även kommuner må kunna
erhålla lån ur denna fond. Den allmänna bostadsbristen torde oek
gorå eu dylik ökad verksamhet sannolik och det är då önskvärt, att
denna fond tillföres ökad tillgång. Jag anser därför en kapitalökning
av 500,000 kronor böra anvisas för år 1921.»

Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot ifrågavarande
framställning, hemställer utskottet,

att riksdagen må såsom kapitalökning för jordförmedlingsfonden
för år 1921 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande av de till kapitalökning tillstyrkta
medlen torde statsutskottet framdeles komma att avgiva förslag.

5:o) Under punkt 5 av nu ifrågavarande avdelning av statsverkspropositionen
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels godkänna
sådana ändringar i gällande allmänna villkor och bestämmelser för erhållande
och tillgodonjutande av lån från lånefonden för inköp av ädla
avelston, att från och med den dag under år 1920, som Kungl. Maj:t
bestämmer, tillämpas å lån, som utlämnas från och med år 1920, att
det högsta belopp, vartill hästavelslån för varje särskilt sto må beviljas,
höjes till 3,000 kronor, samt att det högsta belopp, för vilket låntagare
på grund av särskilda hästavelslån må samtidigt häfta i skuld, höjes
till 6,000 kronor; dels, vid bifall till förslaget om höjning av maximibeloppet
av hästavelslån, besluta, att det belopp, som årligen må av
fondens medel utlämnas såsom statslån, skall från och med år 1920
höjas till 200,000 kronor; dels ock, under samma förutsättning, såsom
kapitalökning för ifrågavarande lånefond för år 1921 anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor.

Utskottet.

Lånefonden
■ 0r inköp
av ädla
ärelysten.

5.1

14

.Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

Utskottet.

Lånefonden för inköp av ädla avelsston inrättades enligt beslut av
1913 års riksdag. Från fonden må statslån tilldelas hushållningssällskap,
som förklarat sig villigt att till jordbrukare inom sällskapets
område utlämna hästavelslån för inköp av dylika avelsston och inom
vars område ädel hästavel bedrives samt goda förutsättningar för densamma
finnas. För lånerörelsen godkände samma riksdag enligt skrivelsen
nr 291 vissa allmänna villkor och bestämmelser, i vilka 1917 års
riksdag enligt skrivelsen nr 335 godkänt vissa ändringar. Högsta årsutlåningen
från fonden är numera bestämd till 150,000 kronor. Det
högsta belopp, vartill hästavelslån för varje särskilt sto må beviljas,
utgör nu 2,000 kronor. Låntagare må icke på grund av särskilda hästavelslån
samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 5,000 kronor.

Angående lånevillkoren är kungörelse av Kungl. Maj:t utfärdad
den 4 juli 1913 (nr 226) med ändringar den 17 mars 1916 (nr 68) och
den 19 juni 1917 (nr 366).

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa
till berörda statsrådsprotokoll.

Då de föreslagna höjningarna äro föranledda av väsentliga stegringar
i priset på remonter, sedan motsvarande belopp senast bestämdes;
synes utskottet någon befogad invändning icke kunna göras däremot.
Det erforderliga kapitalökningsbeloppet är enligt förslaget avsett att
utgå av de s. k. hästförsäljningsmedlen, vilka enligt statsrådsprotokollet
lämna tillgång därtill.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

dels godkänna sådana ändringar i gällande allmänna
villkor och bestämmelser för erhållande och
tillgodonjutande av lån från lånefonden för inköp av
ädla avelsston, att från och med den dag under år
1920, som Kungl. Maj:t bestämmer, tillämpas å lån, som
utlämnas från och med år 1920,

att det högsta belopp, vartill hästavelslån för varje
särskilt sto må beviljas, höjes till 3,000 kronor, samt
att det högsta belopp, för vilket låntagare på
grund av särskilda hästavelslån må samtidigt häfta i
skuld, höjes till 6,000 kronor;

dels, vid bifall till förslaget om höjning av maximibeloppet
av hästavelslån, besluta, att det belopp, som år -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

15

ligen må av fondens medel utlämnas såsom statslån,
skall från och med år 1920 höjas till 200,000 kronor;

dels ock, under samma förutsättning, såsom kapitalökning
för ifrågavarande lånefond för år 1921 anvisa
ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles
komma att avgiva förslag.

6:o) Under punkt 6 av förenämnda avdelning av statsverkspropo- Kraftledsitionen
har Kungl. Maj:t vidare föreslagit riksdagen att såsom kapitalökning
för kraftledningslånefonden anvisa för år 1921 ett reservations- Vg i ''
anslag av 1,500,000 kronor.

På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning har 1918 års lagtima
riksdag dels beslutat, att en särskild fond skulle inrättas, benämnd
kraftledningslånefonden, från vilken lån finge intill ett belopp av 1,000,000
kronor årligen av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt
beviljas ekonomiska föreningar för anläggande på landsbygden av distributionsnät
för elektrisk energi ävensom tillsvidare, intill dess en statslånefond
för vatt enkraftanläggningar kunde varda inrättad, till vissa
mindre lokala sådana anläggningar för distribution inom orten av elektrisk
energi, dels fastställt vissa huvudgrunder för ifrågavarande lånerörelse,
dels ock såsom kapitalökning för denna fond anvisat reservationsanslag
å 1,000,000 kronor för vartdera av åren 1918 och 1919.

Allmänna bestämmelser för lån från kraftledningslånefonden hava
sedermera fastställts av Kungl. Maj:t i kungörelse den 13 september
1918 (nr 718).

Vidare har 1919 års lagtima riksdag, likaledes på framställning
av Kungl. Maj:t, dels medgivit, att under år 1919 lån ur kraftledningslånefonden
finge beviljas intill ett belopp av 2,500,000 kronor, dels till
kapitalökning för denna fond å tilläggsstat för år 191.9 anvisat ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor, dels medgivit att från och med
år 1920 tillsvidare lån ur kraftledningslånefonden finge beviljas till ett
belopp av 1,500,000 kronor årligen, dels ock såsom kapitalökning för
denna fond anvisat för år 1920 ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

Genom kungörelse den 27 juni 1919 (nr 480) har Kungl. Maj:t,
i överenstämmelse med vad riksdagen i ämnet anfört, dels förordnat,
att lån från kraftledningslånefonden må i enlighet med vad som stadgas
i berörda kungörelse den 13 september 1918 beviljas även andra sammanslutningar
än ekonomiska föreningar, därest de av kommerskollegium

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

Motion.

Utskottet.

och lantbruksstyrelsen befinnas vara för ändamålet lämpligt organiserade
och icke avsedda till rena affärsföretag, dels ock förklarat, att bestämmelserna
i sagda kungörelse icke utgöra hinder för att lån från nämnda
fond må beviljas till redan utförd eller under byggnad varande anläggning.
Med hänsyn till beslut om inrättande från och med år 1920 axen
särskild vattenkraftslånefond har Kungl. Maj:t vidare förordnat, att
från och med år 1920 lån till vattenkraftanläggningar icke må beviljas
från kraftledningslånefonden.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till berörda statsrådsprotokoll.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion nr 229
av herrar Persson i Fritorp och Jönsson i Slätåker, vari hemställts,
att riksdagen i anledning av ovanberörda hemställan i statsverkspropopositionen
måtte besluta att såsom kapitalökning å kraftledningslånefonden
å tilläggsstat för år 1920 anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000
kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning avser beviljande dels
för år 1921 av ett kapitalökningsbelopp av 1,500,000 kronor dels ock
för år 1920 av ett tilläggsanslag av 1,000,000 kronor för att därigenom
under detta år liksom för år 1919 kunna disponera ett belopp av 2,500,000
kronor.

Motionärerna åter föreslå, att tilläggsanslaget ökas till 3,000,000
kronor och åberopas i motionen härvid det stora belopp, till vilka ansökningar
om lån från fonden inkommit under år 1919.

Utskottet vill erinra, att de av Kungl. Maj:t begärda beloppen såväl
vad angår år 1920 som år 1921 fullständigt sammanfalla med de
belopp, som föreslagits av de ämbetsverk, kommerskollegium och lantbruksstyrelsen,
vilka närmast haft att utreda behovet av erforderliga
anslagsmedel till nu ifrågavarande ändamål. Med hänsyn härtill och
under framhållande särskilt att jämlikt riksdagens beslut förlidet år utlämnande
av lån från kraftledningslånefonden för mindre vattenkraftanläggningar
— för vilket ändamål enligt utredningen i ärendet under
år 1919 inkommit ansökningar till ett uppskattat belopp av 3,000,000
kronor — skall med vattenkraftslånefondens inrättande från och med år

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 Å.

17

1920 upphöra, anser sig- utskottet icke böra förorda högre anslag till
kapitalökning för år 1920 beträffande kraftledningslånefonden än det
av Kungl. Maj:t föreslagna. Likaså biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag
i fråga om medel till kapitalökning för år 1921.

I fråga om tilläggsanslaget kommer utskottet att göra särskild
hemställan. Utskottet hemställer nu,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och med avslag å den i
ämnet väckta motionen såsom kapitalökning för kraftledningslånefonden
anvisa för år 1921 ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor.

Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet framdeles
komma att avgiva förslag.

7:o) Under punkt 7 av nu ifrågavarande avdelning av statsverks- Norrbottens
propositionen har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att såsom kapitalökning
till Norrbottens nybyggeslånefond för år 1921 anvisa ett reserva- r7.j
tionsanslag av 200,000 kronor.

I propositionen nr 139 till 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl.

Maj:t förslag angående bland annat byggnadslån till innehavare av
sådana kronobyggen, som upplåtits vid disposition av överloppsmarker
nedanför odlingsgränsen inom Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar
av Norrbottens län. Anledningen var, att särskild statshjälp befunnits
nödvändig för att dessa nybyggen skulle bliva vederbörligen
bebyggda. Länsstyrelsen i Norrbottens län hade beräknat totalkostnaden
för dessa byggnadslån till 458,000 kronor, att utgå med vissa belopp
under åren 1919 samt 1921 och 1922. Norrländska kolonisationskommittén
ansåg av närmare angiven anledning beloppet kunna nedsättas,
utan att dock se sig i tillfälle att angiva hur mycket, och tillstyrkte
för år 1919 ett anslag av 100,000 kronor. Jag anslöt mig i huvudsak
till kommitténs förslag beträffande byggnadslånen. I enlighet härmed
föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att inrätta en särskild fond för dessa
byggnadslån, benämnd Norrbottens nybyggeslånefond, samt att såsom
kapitalökning till fonden anvisa för år 1919 ä tilläggsstat ett reservationsanslag
av 100,000 kronor. Detta bifölls av riksdagen enligt skrivelsen
nr 319. Tillika godkände riksdagen enligt samma skrivelse vissa av
mig föreslagna allmänna villkor och bestämmelser för lån från fonden.

Kungörelse angående sagda lånevillkor är utfärdad den 19 juni
1919 (ur 394).

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 10 sand. 15 käft. (Nr 35 A—35 B.) 3

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

Utskottet.

Kolonisternas
kreatur sldnefond.

[8.]

Utskottet.

Beträffande utredningen i detta ärende tillåter sig utekottet hänvisa
till berörda statsrådsprotokoll.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Enär länsstyrelsen meddelat, att icke några byggnadslån behöft
utgå under år 1919, torde tidpunkten för utbetalande av första delen
av byggnadslånen komma att framskjutas. Enligt lånevillkoren skall
lånet utbetalas i fyra delar, allt efter som byggnadsarbetet fortskrider.
Länsstyrelsen i Norrbottens län beräknade på grund härav i handlingarna
till fjolårets proposition det för år 1921 erforderliga beloppet till

229.000 kronor. Med hänsyn härtill och då verkliga totalkostnaden
torde, såsom norrländska kolonisationskommittén framhållit, bliva något
lägre än länsstyrelsen beräknat, synes mig ett kapitalökningsanslag å

200.000 kronor "för år 1921 tillräckligt.»

Då utskottet icke har något att erinra emot ifrågavarande framställning,
hemställer utskottet,

att riksdagen må såsom kapitalökning till Norrbottens
nybyggeslånefond för år 1921 anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor.

Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet
framdeles komma att avgiva förslag.

8:o) Kungl. Maj:t har slutligen under punkt 8 av förevarande avdelning
av statsverkspropositionen föreslagit riksdagen att dels besluta,
att en särskild fond, benämnd kolonisternas kreaturslånefond, skall inrättas,
från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret, medel må
i mån av tillgång ställas till statens kolonisationsnämnds förfogande för
att utlämnas såsom lån till innehavare av kolonat, som under år 1918
eller därefter upplåtits å kronomark i de sex nordligaste länen; dels
besluta, att för denna lånerörelse skola gälla de av departementschefen
i statsrådsprotokollet tillstyrkta allmänna villkor och bestämmelser; dels
ock såsom kapitalökning för denna lånefond anvisa för år 1921 ett reservationsanslag
av 50,000 kronor.

Den föreslagna lånefonden ingår såsom ett led i statens åtgärder
för Norrlands kolonisering. Den avser att underlätta kolonistens inköp
av en första mjölkko och såmedelst bereda nybyggaren möjlighet att över -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

19

vinna de svårigheter, som i början möta med avseende å anskaffning å
kolonatet av de oundgängligaste livsförnödenheterna.

Det framställda förslaget synes utskottet ägnat att befrämja det
betydelsefulla syftemål, som därmed avses. Med hänsyn härtill och då
såsom kolonisationskommittén enligt statsrådsprotokollet uttalat, några
betänkligheter med avseende å konsekvenserna icke torde möta, biträder
utskottet förslaget ''ifråga. Enligt detta skall sålunda en särskild fond,
benämnd kolonisternas kreaturslånefond, inrättas, från vilken fond, som
skall förvaltas av statskontoret, medel må i män av tillgång ställas till
statens kolonisationsnämnds förfogande för att till innehavare av kolonat,
som under år 1918 eller därefter upplåtits å kronomark i de sex nordligaste
länen, utlämnas såsom lån på följande villkor:

1) Kolonist äger för inköp av en första mjölkko av statsmedel erhålla
lån motsvarande tre fjärdedelar av kons värde, dock högst 600
kronor.

2) Ansökningar om sådant lån ställas till statens kolonisationsnämnd,
som prövar ansökningen och bestämmer lånebeloppets storlek. Lån utbetalas
av nämnden, som ock har att mottaga och redovisa föreskrivna
ränte- och avbetalningar å detsamma.

3) Som säkerhet för lånets återbetalande skall ställas vederhäftig
borgen eller annan säkerhet, som nämnden godkänner.

4) Lånet skall amorteras under loppet av fem år. A lyftat, oguldet
lånebelopp skall kolonisten erlägga fem procents årlig ränta från
lyftningsdagen.

5) Lån må av nämnden uppsägas till omedelbar återbetalning och
indrivas, därest med lånemedel anskaffat kokreatur vanvårdas eller ock
avyttras utan att annat sättes i stället, eller därest nämnden eljest finner,
att ändamålet med lånet uppenbarligen förfelas.

6) Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna
erfordras för vinnande av det med ifrågavarande lån avsedda ändamålet.

De för ändamålet begärda anslagsbeloppen, 100,000 för år 1920
och 50,000 kronor för år 1921, giva ej anledning till erinran från utskottets
sida.

Med förmälan att utskottet kommer att göra särskild hemställan
om tilläggsanslaget för år 1920, hemställer utskottet nu,

att riksdagen må

dels besluta, att en särskild fond, benämnd kolo.
nisternas kreaturslånefond, skall inrättas, från vilken

fond, som skall förvaltas av statskontoret, medel må i

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35 A.

mån av tillgång ställas till statens kolonisationsnämnds
förfogande för att utlämnas såsom lån till innehavare
av kolon åt, som under år 1918 eller därefter upplåtits
å kronomark i. de sex nordligaste länen;

dels besluta, att för denna lånerörelse skola gälla
ovan intagna allmänna villkor och bestämmelser;

dels ock såsom kapitalökning för denna lånefond
anvisa för år 1921 ett reservationsanslag av 50,000
kronor.

Beträffande sättet för medlens anskaffande torde statsutskottet
framdeles komma att avgiva förslag.

Stockholm den 17 mars 1920.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HA MILTON.

Närvarande: herrar greve Hamilton, Ericsson Aaby, Norm, Hellström, Träff, greve
Wachtmeister, Lindskog, Öberg, Johansson i Uppmälby, Sävström, Petters
son Olaus, Pettersson Ivar, Flognfölt. Igel och Ericsson i Arboga.

Reservation

under punkt 3)

av herrar ereve Hamilton och tyre ve Wachtmeister.

O O