Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.
3
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1920 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående beredande åt vissa arrendatorer m. fl.
av utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov samt
om ändring i 6 § av lagen om rätt till jakt.
(2:a avd.)
Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft
två inom andra kammaren väckta, till utskottets förberedande behandling
hänvisade motioner, nämligen
1) nr 192 av herr Vennerström, som hemställt, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda,
huruvida och i vad mån utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov
må, utan skada för en rationell jakt- och fiskevård, kunna beredas
arrendatorer, torpare och deras vederlikar i Norrland och Dalarne samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda;
samt
2) nr 16 av herr Molin i Aspa, som föreslagit, att riksdagen ville
besluta sådan ändring av lagen den 8 november 1912, § 6, vid byggningabalkens
23 kap., att uttrycket i 1 mom. »dock må den innehavare
av skogstorp eller odlingslägenhet sålunda medgivna jakträtt icke innefatta
rätt till jakt å älg» utginge ur lagen, samt att 2 mom. i samma
paragraf ändrades till: »År eljest jord åt någon till brukande upplåten,
nyttje brukaren den jakt, som till jorden hörer», vadan sålunda bestämmelsen:
7>Där ej annorlunda avtalats» skulle utgå.
Utskottet.
4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för dessa framställningar,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.
btskottet vill till en början erinra om de i nu förevarande avseenden
för närvarande gällande bestämmelserna.
I 6 § av lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt föreskrives
följande:
»Boställshavare, kronohemmans åbo samt, inom de sex nordligaste länen
innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet å kronojord äge jakträtt å boställets!
kronohemmanets, skogstorpets eller odlingslägenhetens ägor; dock må den innehavare
av skogstorp eller odlingslägenhet sålunda medgivna jakträtt icke innefatta rätt
till jakt å älg.
År eljest jord åt någon till brukande upplåten, nyttje brukaren, där ej annorledes
avtalas, den jakt, som till jorden hörer.»
Ill § av la8''en den 27 juni 1896 om rätt till fiske stadgas
vidare följande:
»Varder jord åt någon till bruk upplåten, nyttje brukaren, där ej annorledes
avtalas, det fiske, som till jorden hörer.»
Slutligen bär i 23 § av lagen den 25 juni 1909 om arrende av
viss jord å landet inom Norrland och Dalarne föreskrivits följande:
»Angående arrendatorns rätt till jakt och fiske å fastigheten är särskilt
stadgat. *) Ej må arrendatorn förbjudas att för husbehov nyttja det fiske, som hör
till den arrenderade jorden, i vidare mån än såvitt angår visst fiskevatten, där särskilda
åtgärder av jordägaren vidtagits till fiskets förbättrande.»
För närvarande gäller sålunda, att en arrendator, där ej annorledes
avtalas, äger nyttja den jakt och det fiske, som hör till den arrenderade
jorden. Med avseende å arrende av viss jord å landet inom
Norrland och Dalarna har emellertid avtalsfriheten mellan arrendatorn
och jordägaren inskränkts sålunda, att arrendatorn ej genom avtal kan
avhändas rätten att för husbehov nyttja det fiske, som hör till den
arrenderade jorden. Från sistnämnda regel har dock gjorts det undantaget,
att även dylikt husbehovsfiske må förbjudas arrendatorn, såvitt
angår visst fiskevatten, där särskilda åtgärder av jordägaren vidtagits
till fiskets förbättrande. Slutligen har föreskrivits, att boställshavare,
kronohemmans åbo samt, inom de sex nordligaste länen, innehavare av
skogstorp eller odlingslägenhet å kronojord skall äga jakträtt å boställets,
kronohemmanets, skogstorpets eller odlingslägenhetens ägor, dock att
9 Se ovan citerade paragrafer i lagarna om rätt till jakt och fiske -
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.
5
den innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet sålunda medgivna
jakträtt icke skall innefatta rätt till jakt å älg.
Den av herr Vennerström väckta motionen har till syfte att bereda
arrendatorer, torpare och deras vederlikar i Norrland och Dalarna utsträckt
rätt till jakt och fiske för husbehov, och hemställer motionären
i detta syfte, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning, huruvida och i vad mån en dylik rätt utan skada för en
rationell jakt- och fiskevård må kunna beredas dem.
Herr Molin i Aspa avser för sin del att åt arrendatorer, torpare och
deras vederlikar såväl i Norrland och Dalarna som i övriga delar av
riket garantera en ovillkorlig rätt till jakt å den arrenderade jorden
samt har i detta syfte föreslagit riksdagen besluta sådan ändring av
ovan citerade § 6 i lagen den 8 november 1912 om rätt till jakt,
att ur första stycket av angivna paragraf uteslutas orden »dock må den
innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet sålunda medgivna jakträtt
icke innefatta rätt till jakt å älg» samt ur andra stycket av samma
paragraf orden »där ej annorledes avtalas».
Frågan om utsträckning av arrendatorers, torpares och deras vederlikars
rätt till jakt och fiske för husbehov behandlades vad angår Norrland
och Dalarna av 1918 års lagtima riksdag i anledning av en motion
i andra kammaren, nr 206, av herr Vennerström, som då hemställde,
att riksdagen måtte besluta antaga följande förändrade lydelse av 23 §
i ovanberörda lag den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet
inom Norrland och Dalarna:
»Ej må arrendator förbjudas att för husbehov utöva den rätt till jakt och
fiske, som hör till den arrenderade jorden.
Där den arrenderade jorden utgör allenast en del av en fastighet, vare arrendatorn
jämväl berättigad att till husbehov begagna den rätt till jakt och fiske, som
hör till den övriga fastigheten.»
Denna motion hänvisades till förberedande behandling av lagutskottet,
som i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 19, hemställde
om avslag å densamma. Utskottet förklarade, bland annat, sig hålla
före, att ett frigivande av jakten och fisket i den utsträckning, motionären
föreslagit, utan tvivel skulle hämma utvecklingen av jakt och
fiske och därigenom för landet medföra ur folknäringssynpunkt menliga
påföljder, varjämte framhölls, att en på sätt motionären avsåg obegränsad
rätt för arrendatorn till jakt skulle utgöra ett bestämt hinder för främjandet
av en rationell jaktvård.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.
Utskottets hemställan om avslag å motionen vann bifall av första
kammaren men avslogs av andra kammaren, som i stället biföll en vid
utlåtandet fogad reservation, vari begärdes utredning, huruvida och i
vad män utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov kunde, utan
skada för en rationell jakt- och fiskevård, beredas arrendatorer och
deras vederlikar i Norrland och Dalarna.
Motiveringen till denna reservanternas hemställan var av följande
lydelse:
»De förhållanden angående arrendatorers rätt att till husbehov idka fiske, som
enligt lag äro gällande i Norrland och Dalarna, hava förut blivit påtalade i riksdagen.
Och bland arrendatorerna ej blott inom Norrland och Dalarna utan även inom andra
delar av landet har försports och förspörjes missnöje över de stränga och ofta
onödiga inskränkningar, som på olika sätt genomförts å dessa områden. Dessa inskränkningar
införas ej blott för att uppehålla en god jakt- och fiskevård eller för
att främja dessa näringars utveckling — mot vilket ingen vill vända sig — utan
jämväl för att icke säga ofta i andra syften. På sina håll idkas ju jakten och
fisket t. o. m. mera ur ren nöjessynpunkt än som nyttig verksamhet, och det torde
näppeligen vara på sin plats att på grund därav onödiga inskränkningar förekomma
mot de fattiga odlarnas och brukarnas naturliga och rimliga rätt att genom jakt
och fiske få upphjälpa sitt klena kosthåll. Frågan är av så pass vikt, att den bör
ägnas nödig uppmärksamhet. Vi skulle helst önska, att en utredning för hela riket
komme till stånd om bättre rätt för arrendatorer, torpare och vederlikar att idka
jakt och fiske till husbehov å arrenderad mark samt å större skogsmarker och därtill
hörande vattendrag och sjöar, liggande under arrendegivarens ägor, men, enär
motionärerna inskränkt sig till att yrka åtgärder blott för Norrlands och Dalarnas
del, nöja vi oss nu med att hemställa, — — — —»
Vid 1919 års lagtima riksdag hemställde herr Vennerström i eu
inom andra kammaren väckt motion, nr 80, att riksdagen måtte anhålla,
att Kungl. Maj:t ville verkställa utredning, huruvida och i vad
mån utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov kunde, utan skada
för en rationell jakt- och fiskevård, beredas arrendatorer, torpare och
deras vederlikar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Denna motion hänvisades till förberedande behandling av jordbruksutskottet,
som i över densamma avgivet utlåtande, nr 38, hemställde,
att riksdagen, i anledning av motionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t,
måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i vad mån utsträckt
rätt till jakt och fiske för husbehov kunde, utan skada för eu
rationell jakt- och fiskevård, beredas arrendatorer, torpare och deras vederlikar
i Norrland och Dalarna samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill denna utredning skulle kunna föranleda.
Till stöd för denna hemställan anförde utskottet följande:
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.
7
»Utskottet finner även för sin del frågan om beredande åt arrendatorer,
torpare och deras vederlikar av utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov behjärtansvärd.
Tydligen är det av icke obetydlig vikt för dessa personers uppehälle
att äga lagbestämd rätt till jakt och fiske för husbehov.
Såsom av lagutskottet vid 1918 års lagtima riksdag anfördes, kunna emellertid,
med hänsyn till främjandet av en rationell jakt- och fiskevård, betänkligheter
göras gällande mot att medgiva en dylik rätt. Betingelserna för en rationell
jakt- och fiskevård äro dock mycket olika för olika delar av landet. Vad angår
Norrland och Dalarna med dessa landsdelars stora ödevidder torde nämnda betingelser
ofta icke vara synnerligen stora, varför det vill synas, att där en utsträckning
av arrendatorernas och deras vederlikars jakt- och fiskerätt skulle kunna
medgivas. — För de sydligare, mera tätt bebyggda delarna av landet synes däremot
en rätt för arrendatorer och vederlikar till jakt i den omfattning, motionären
föreslagit, kunna utgöra ett bestämt hinder för främjandet av en rationell jaktoch
fiskevård. Beträffande sistnämnda landsdelar kan utskottet därför icke biträda
motionen.»
Jordbruksutskottets hemställan bifölls av andra kammaren men
avslogs av första kammaren, varför sålunda frågan även för denna riksdag
förfallit.
Utskottet ansluter sig för sin del till vad jordbruksutskottet vid
1919 års lagtima riksdag anförde med anledning av herr Vennerströms
då i ämnet väckta motion. Då herr Vennerströms nu förevarande hemställan
till alla delar sammanfaller med vad 1919 års jordbruksutskott
föreslog riksdagen, biträder utskottet även samma hemställan. Därmed
har utskottet också i viss mån tillmötesgått de av herr Molin i Aspa
framförda önskemålen. Vad särskilt beträffar det av herr Molin framställda
förslaget om medgivande för innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet
inom de sex nordligaste länen av rätt till jakt å älg å torpets
eller lägenhetens ägor, så torde av den utredning, varom utskottet har
för avsikt att här nedan framställa förslag, komma att framgå, huruvida
ett dylikt medgivande bör lämnas.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen må, i anledning av förevarande
motioner, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i vad mån
utsträckt rätt till jakt och fiske för husbehov må, utan
skada för en rationell jakt- och fiskevård, kunna beredas
arrendatorer, torpare och deras vederlikar i
Norrland och Dalarna samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill denna utredning kan föranleda;
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 10.
2) att deri av herr Molin i Aspa väckta motionen,
i vad den icke kan anses besvarad genom vad utskottet
här ovan hemställt, ej må till någon riksdadagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 februari 1920.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Närvarande: Herrar greve Hamilton, Norm, Elisson, Ingeström, greve Wachtmeister
Lindskog, Nilsson i Tånga, Öberg, Lundström, Sävström, Berge, Sederholm,
Hagfält, Igel, Ericson i Funflsdalen och Ericson i Oberga.
Reservation:
av herrar greve Wachtmeister och Sederholm, som ansett, att utskottet
bort hemställa om avslag å motionerna i anslutning till vad lagutskottet
vid 1918 års lagtima riksdag i sitt utlåtande nr 19 föreslagit.
STOCKHOLM, I8AAC MARCU3'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1920.