Bankoutskottets utlåtande Nr 9.
1
Kr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1920 kl 4 e. m
Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorcts
styrelse och förvaltning.
Sedan bankoutskottet tagit kännedom om den av riksdagens år
1919 församlade revisorer avgivna berättelse om granskning av riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning samt genomläst de protokoll,
som blivit förda hos fullmäktige i riksgäldskontoret från och med den
10 januari 1919, intill vilken dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige
för deras i protokollen antecknade beslut och åtgärder, till och med den
9 januari 1920, får utskottet nu meddela yttrande i anledning av berörda,
sålunda verkställda granskning.
l:o.
Sedan fullmäktige i slutet av år 1918 beslutat utgiva ett premieobligationslån
å 100 miljoner kronor, försåldes genom riksgäldskontoret,
riksbanken, postverket samt banker, bankirer och mäklare obligationer
för sammanlagt 45,310,450 kronor. Denna försäljning upphörde den
11 januari 1919. Efter det fullmäktige i maj månad samma år avböjt
ett av ett privatbankskonsortium avgivet anbud å fast övertagande av
den osålda delen av premielånet, beslöto fullmäktige den 28 i samma
månad, att sagda del skulle försäljas av riksgäldskontoret, och skedde
detta med bitriide av riksbanken, samtliga privatbanker ävensom postverket,
ett antal bankirer och mäklare samt bolag, föreningar och enskilda
personer. Försäljningen pågick till vinstutlottningen i augusti månad, och
försåldes obligationer för ett nominellt belopp av 48,472,900 kronor. Härav
försåldes genom postverket för icke mindre än 20,658,800 kronor, av riksBihang
till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. G höft. (Nr 9.) 1
Ang. 1918 år
premieobliga
tionslån.
Bankoutskottets utlåtande Nr 9.
De med statslån
understödda
järnvägsaktiebolagens
bokföring.
o
gäldskontoret för 744,250 kronor, av riksbanken för 2 miljoner kronor, av
banker och bankirer för 17,117,200 kronor samt av diverse kommissionärer
(kooperativa förbundet, bok- och pappershandlare, enskilda personer
m. fl.) för 7,952,650 kronor. Vid försäljningens avbrytande kvarstod
osålt ett obligationsbelopp av nominellt 6,216,650 kronor, varav försäljningen
sedan den 1 sistlidna oktober fortgår på i huvudsak enahanda
sätt som förut med ett fastställt försäljningspris av 51 kronor per styck.
Den 31 december 1919 kvarstod osålt ett belopp av omkring 4.5 miljoner
kronor.
Enligt av fullmäktige verkställda beräkningar har med anledning
därav att fullmäktige icke antogo förenämnda anbud utan själva läto
ombesörja försäljningen under den senare perioden uppkommit en besparing,
riksgäldskontoret till godo, av omkring 1.5 miljoner kronor.
Vad sålunda förekommit har utskottet velat för riksdagen
omförmäla.
2:o.
I sin ovannämnda berättelse hava riksdagens revisorer å sid. 238
och 239 anfört följande:
»Vid sin granskning av de med statslån understödda järnvägsaktiebolagens
räkenskaper hava revisorerna funnit, att enhetliga grunder ej tillämpas vid uppgörandet
av de balansräkningar samt vinst- och förlusträkningar, vilka pläga intagas
i eller bifogas vederbörande bolagsstyrelses förvaltningsberättelse. Till belysande
av detta förhållande må följande anföras.
Redovisningen i balanskontot av statslånen är hos bolagen ganska olikartad.
En del angiva endast en slutsumma, innefattande såväl kapitalskulden som vanlig
ränta, anståndsränta och eventuell överränta; någon skillnad göres ej heller mellan
förfallen och icke förfallen skuld. Andra bolag åter lämna specificerade uppgifter
i förevarande hänseenden. Det vore givetvis lämpligt, att alla bolag förfore på
sistnämnda sätt. Beträffande upptagandet av ränteinkomster och ränteutgifter i
vinst- och förlustkontot förfäres även på olika sätt, i det att vissa bolag, såsom
riktigt lärer vara, å inkomstsidan redovisa alla ränteinkomster och å utgiftssidan
alla ränteutgifter, under det att andra endast å utgiftssidan upptaga det saldo,
varmed de senare överstiga de förra. Lämpligt synes vara, att räntorna å statslånen
särskilt upptagas och ej sammanföras med övriga räntor ävensom att, vad
beträffar dessa senare räntor, det alltid angives, huruvida de blivit under räkenskapsåret
betalda eller blott debiterade. En annan punkt, vari vid bokföringen
olika principer göra sig gällande, är redovisningen av vinst. Stundom synes trafiköverskottet
benämnas vinst eller nettobehållning. Detta är givetvis ej riktigt, utan
såsom vinst bör endast upptagas vad, som återstår av inkomsterna, sedan alla
utgiftsposter ävensom avskrivningar frändragits. Beträffande dessa sistnämnda
Bankoutskottets utlåtande Nr 9.
3
förekommer ej sällan, att styrelsen redovisar en så och så stor vinst och föreslår,
att av denna till avskrivningar skall användas visst belopp. Vilket beslut bolagsstämman
fattat i anledning av ett dylikt förslag, kommer emellertid ej alltid till
myndigheternas kännedom. I varje fall skulle bedömandet av respektive bolags
ställning avsevärt underlättas, om i styrelseberättelserna tydligt angåves, i vilken
omfattning och efter vilka grunder avskrivningar blivit verkställda under det
gångna räkenskapsåret. Vidare kan nämnas, att full likformighet ej råder i avseende
å vad, som i styrelseberättelserna intages ur räkenskaperna, i det att stundom
förekommer, att där inflyter endast trafikkontot och ej vinst- och förlustkontot.
Slutligen må anmärkas, att någon bestämd benämning ej användes å förluster å
rörelsen, vilka upptagas å balanskontots tillgångssida. i det att dessa uppföras
under olika rubriker, såsom Kapitalkonto, Kapitalkonto. Brist, Förluster, Vinstock
förlustkonto och möjligen ännu andra.
Ovanstående redogörelse för olikheterna i järnvägsbolagens räkenskaper gör
ingalunda anspråk på att vara uttömmande, utan har därmed endast avsetts att
lämna ett antal belysande exempel. ......
Det synes uppenbart, att här påvisade och övriga olikheter i järnvägsbolagens
bokföring försvåra möjligheten att såväl rätt bedöma ett visst bolags ställning som
att anställa jämförelser de olika bolagen emellan. Ett sådant förhållande är givetvis
till men såväl för statsrevisorerna som övriga myndigheter vid deras granskning.
Till följd därav synes det revisorerna önskvärt, att åtgärder vidtagas för ernående
av förbättrade förhållanden i förevarande hänseende. Det torde kunna ifrågasättas,
huruvida ej, sedan utredning i detta syfte blivit verkställd, formulär till normalbokföring
för ifrågavarande enskilda järnvägsbolag borde upprättas samt bolagen
åläggas att vid sin bokföring följa dessa formulär.»
I eu med anledning av revisorernas framställning den 18 december
1919 dag tecknad, till riksdagen avlåten och till utskottet överlämnad
skrivelse hava fullmäktige i riksgäldskontoret dels meddelat, att fullmäktige,
vilka delade den av revisorerna uttalade uppfattningen om
önskvärdheten av en utredning i förevarande ämne, hos Kungi. Maj:t
gjort framställning om åtgärder för utredningens verkställande dels ock
upplyst, att, enligt vad fullmäktige hade sig bekant, fråga förelåge hos
1918 års järnvägskommitté om framställning till kungl. Maj:t i enahanda
syfte.
I den av fullmäktige åberopade framställningen till Kungl. Maj:t,
vilken i avskrift bilagts fullmäktiges nyssnämnda skrivelse till riksdagen,
anföra fullmäktige:
»Frågan om de enskilda järnvägarnas bokföring har tidigare varit föremål
för riksdagens behandling med anledning av inom andra kammaren väckta motioner,
ar 1916 av herr Åkerlund och år 1917 av herr Widlund. Den förra motionen avsåg
eu mera begränsad utredning, nämligen rörande sådan bokföringsskyldighet lör de
enskilda järnvägarna, att resultaten av bolagens järnvägsrörelse framginge dels för
olika koncessionerade, ägande eller endast trafikerade järnvägslinjer, dels av annan
Fullmäktige i
riksgäldskontoret.
f
Bankoutskottets utlåtande Nr 9.
Vt sko 11 et.
rörelse än järnvägsdrift. Sedan andra kammaren beslutat utredning men första
kammaren avslagit framställningen, förföll frågan. Herr Widlund hemställde i sin
motion om vidtagande av utredande åtgärder i syfte att utröna, bland annat, i vilken
utsträckning enskilda järnvägsaktiebolag må kunna åläggas införande av ett enhetligt
bokföringssystem, samt för sådana bolag må stadgas normerande bestämmelser för
avskrivningar och avsättningar till förnyelsefonder.
Sedan herr Widlunds motion hänvisats till behandling av andra kammarens
tredje tillfälliga utskott samt detta anhållit, om fullmäktiges yttrande i frågan, förklarade
sig fullmäktige dela den mening, som uttalats av motionären, om önskvärdheten
av införande av full likformighet beträffande de enskilda järnvägsbolagen^
bokföring samt enhetliga bestämmelser för avskrivningar och avsättningar till förnyelsefonder.
I detta avseende åberopade fullmäktige jämväl ett av järnvägsstyrelsen
år 1916 med anledning av herr Åkerlunds ovannämnda motion avgivet yttrande.
De av fullmäktige förordade åtgärderna skulle enligt fullmäktiges mening i hög grad
underlätta överblickandet av järnvägsbolagens ekonomiska ställning. Från riksgäldskontorets
synpunkt vore möjligheten att kunna bilda sig en tillförlitlig uppfattning
om ett järnvägsbolags ställning av grundläggande betydelse, då det gällde att bedöma
utsikterna för de med statslån understödda järnvägsbolagen att kunna fullgöra
sina förbindelser till staten — ett bedömande, som under nuvarande förhållanden
ofta vore förenat med svårigheter.
Ehuru såväl andra kammarens tredje som första kammarens första tillfälliga
utskott vid 1917 års riksdag uttalade sig för här ifrågavarande förslag, förföll frågan
dock till följd därav att densamma av motionären sammankopplats med andra frågor,
varom enighet vid behandlingen i riksdagen icke uppnåddes.
Då fullmäktige vidhålla sin år 1917 uttalade mening i fråga om järnvägsaktiebolagens
bokföring och ej heller hava något att erinra i anledning av statsrevisorernas
här ovan intagna uttalande, tillåta sig fullmäktige härmed hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t behagade vidtaga åtgärder för verkställande av den av revisorerna
ifrågasatta utredningen.»
I likhet med revisorerna anser utskottet det vara önskvärt, att en utredning
företages i syfte att ernå större enhetlighet och likformighet i
de med statslån understödda järnvägsaktiebolagens räkenskaper, och torde
det lå anses lämpligt, att, sedan utredning i detta syfte blivit verkställd,
formulär till normalbokföring för ifrågavarande enskilda järnvägsbolag
upprättas samt bolagen åläggas att vid sin bokföring följa dessa formulär.
Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må hos Kungl. Maj:t anmäla revisorernas
ovanberörda framställning, med anhållan att
Kungl. Maj:t ville låta verkställa omförmälda utredning
samt därefter vidtaga de åtgärder, som av utredningen
påkallas.
Bankoutskottets utlåtande Nr 9.
o
3:o.
Enligt gällande reglementen för riksbanken och riksgäldskontoret A”3fr£*9aär0^r
äga fullmäktige i dessa båda verk att gemensamt bland annat vidtaga r\ksbyggnade
åtgärder, "som erfordras för utförande av riksdagens beslut i fråga
om nya byggnader för riksdagen m. m. och riksbanken, allt i överens- holmen.
stämmelse med de närmare föreskrifter, som i särskilda skrivelser av
den 11 och 12 maj 1888 och den 6 april 1906 blivit av riksdagen
meddelade.
Några gemensamma sammanträden mellan bemälda tullmäktige
för utförande av ifrågavarande uppdrag hava, enligt vad för utskottet
anmälts, icke ägt rum under den tid, utskottets granskning omfattat;
vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
4:o.
Vad i revisorernas berättelse om granskningen av riksgäldskon- Ang. revisionstorets
tillstånd och förvaltning eljest blivit anfört, har utskottet funnit ber*tte*''en
icke vara av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande;
och har utskottet funnit vad vid läsningen av fullmäktiges protokoll
förekommit ej böra föranleda någon ytterligare anmälan eller hemställan.
5:o.
Då utskottet vid den nu verkställda granskningen av riksgälds- ^l^fnrrikskontorets
styrelse och förvaltning funnit fullmäktige i nämnda kontor gamkontorets
hava med nit och omsorg handhaft sitt uppdrag, tillstyrker utskottet, st,jrelse
att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas
ansvarsfrihet, dels för den av riksdagens jir 1919 församlade
revisorer granskade förvaltningen av riksgäldskontoret
under år 1918, dels ock- för alla beslut och
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 sand. 0 höft. iNr 9.) ''1
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 9.
åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll
från och med den 10 januari 1919 till och med den
9 januari innevarande år.
Stockholm den 24 februari 1920.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Bindley, Östberg, Johansson i Friggeråker,
Bosling, Bondesson och Malmberg samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jonsson i Gumboda, Borg,
Edbom. Wikström, Bäcklund och Winkler.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.