Bankoutskottets utlåtande Nr 68.

1

Nr 63.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1920 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av dels Rungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29
juli 1892 angående sparbanker, dels ock i ämnet väckta
motioner.

Genom en den 19 mars 1920 dagtecknad proposition, nr 398, som
hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker.

Härigenom förordnas, att 3 och 7 §§ i lagen den 29 juli 1892 angående
sparbanker skola, i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade
lydelse:

3 §•

De, som - — — — — — blivit tecknat.

linnés sparbanken vara nyttig för det allmänna, prövar Konungens
befallningshavande reglementets överensstämmelse med denna lao- ävensom
med lag och författningar i övrigt.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. S saml. 46 käft. (Nr 68.)

1

2

Bankoutslcoitets utlåtande Nr 68.

Beslutad ändring — — — Konungens befallningshavande stadfäst.

Underrättelse om — — — — — — — i länskungörelserna.
Sparbank må ej, utan särskilt tillstånd, å annan ort än där styrelsen
har sitt säte utöva verksamhet vid avdelningskontor, som inrättats efter
ingången av mars månad 1920. Tillstånd, varom nu är sagt, sökes hos
Konungens befallningshavande i det län, inom vilket avdelningskontoret
är beläget eller är avsett att inrättas.

Vården om — —

Huvudmännen skola
Uti en — — —

Rätt att — — —

Huvudmännen, vilka

7 §■

— — — — — förvaltande styrelse.

— - — — — — för huvudmän.

— — — — — — — sitt namn.

-— — — — — — som huvudmän.

— — — — — — för styrelsen.

Huvudmän och styrelseledamöter skola väljas för viss tid och .revisorer
årligen. Huvudmän och styrelseledamöter skola vara bosatta inom
det län, varinom sparbankens styrelse har sitt säte, såvida ej Konungens
befallningshavande på grund av särskilda förhållanden finner skäl annat
medgiva.

Styrelsen handhaver — — — — — huvudmännen förbehållet.

Ej må — — — — — ~

uttrvckligen medgives.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, , enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Sparbank, vilken vid nämnda tidpunkt utövar verksamhet vid avdelningskontor,
som inrättats efter ingången av mars månad 1920 å ort
utom den, där sparbankens styrelse har sitt säte, må utan hinder av % ad
i 3 § femte stycket stadgas fortsätta den verksamhet under år 1920.
Huvudman eller styrelseledamot, vilken valts för tid, som tilländagår efter
den dag, då lagen träder i kraft, må utan hinder därav att han är bosatt
utom det län, varinom sparbankens styrelse har sitt säte, fortsätta.utövandet
av sitt uppdrag, till dess tiden för detsamma utgår, dock ej längre
än till den 1 juli 1921.

Till utskottet ha jämväl hänvisats två inom andra kammaren i anledning
av ifrågavarande proposition väckta motioner, nämligen nr 386 av
herr Kant. jämte fem andra kammarens ledamöter och nr 420 av herr
Anderson i Knapasjö.

Banko utskottets utlåtande Nr 63.

3

I förstnämnda motion hemställes, »att riksdagen måtte antaga Kungi.
Maj:ts förslag till lag om vissa ändringar i gällande sparbankslag med sådana
ändringar, att

dels tillstånd att hava avdelningskontor skall meddelas av Konungens beiallningshavande
inom det län, varinom sparbankens styrelse har sitt säte,

dels ock bestämmelsen om särskilt tillstånd för sparbank att hava avdelningskontor
skall erhålla tillämpning å sådana kontor, som inrättats efter ingången
av juli månad år 1918.»

Motiveringen lyder:

»Enligt det förslag till lag om ändring i vissa delar av gällande sparbankslag,
som till riksdagen överlämnats med Kungl. Maj:ts proposition nr 398,
skulle det tillstånd, som skulle erfordras för sparbank att inrätta avdelningskontor,
meddelas av Konungens befallningshavande i det län, där avdelningskontoret
vore avsett att förläggas. Detta innebär, att då avdelningskontor skall
förläggas till ort utanför det län, där sparbankens styrelse har sitt säte och där
sparbankens^huvndkontor är beläget, prövningen av dfenna fråga skall tillkomma
en annan Konungens befallningshavande än den, under vilken sparbanken i övrigt
lyder.

En sådan anordning föranleder enligt vår mening stora betänkligheter.
Konungens befallningshavande torde i dylika fall kunna pröva frågan egentligen
endast ur den synpunkten, huruvida det för den förevarande platsens vidkommande
är behövligt, att ett sparbankskontor kommer till stånd, men däremot
knappast, huruvida den sparbank, varom fråga är, lämpligen bör vara den, som
skall fylla^ detta behov. Och å andra sidan äger denna Konungens befallningshavande,
då kontoret väl upprättats, ingen som helst möjlighet att övervaka kontorets
skötsel eller framtvinga rättelse i missförhållanden, som därutinnan kunna
göra sig märkbara.

Däremot är det för Konungens befallningshavande i det län, där sparbankens
styrelse har sitt säte och huvudkontoret är beläget, givetvis lättare att
bedöma, huruvida det med hänsyn till sparbankens organisation och skötsel är
tillrådligt eller lämpligt, att den sparbank, varom fråga är, inrättar avdelningskontor
a den förevarande platsen. Likaså är det för denna sistnämnda myndighet,
som ju skall hava tillsynen över sparbankens verksamhet även vid detta
kontor, lättare att få till stånd erforderliga förändringar med avseende å kontorets
skötsel eller att, om så kan anses påkallat, få verksamheten därstädes att
upphöra.

Om det redan av principiella skäl är lämpligt, att en sparbank i allt lyder
under en och samma Konungens befallningshavande, nämligen Konungens befallningshavande
i det län, varest sparbankens styrelse har sitt säte, synas alltså
även praktiska skäl tala för en sådan anordning. Visserligen har i motiven till
det nu föreliggande förslaget förutsatts, att Konungens befallningshavande i det
län, varest ett avdelningskontor vore avsett att inrättas, borde, före meddelande
av tillstånd därtill, från Konungens befallningshavande i det län, varest styrelsen
har sitt säte, inhämta erforderliga upplysningar angående sparbankens organisation,
arbetssätt och soliditet. Men ett dylikt förfärande kan icke upphäva de
förutnämnda olägenheterna av den i Kungl. Maj:ts förslag angivna ordningen för
tillstånds meddelande. En sådan korrespondens mellan länsstyrelserna måste
emellertid förutsättas, även om tillstånd att inrätta avdelningskontor skulle med -

Motion
II: 386.

4

Banleoutslcottets utlåtande Nr 68.

Motion
II: 430.

delas av Konungens befallningshavande i det län, varest sparbanks styrelse har
sitt säte, för att denna myndighet må få erforderlig kännedom om behovet av
sparbankskontor å den ort varom fråga är. ^

Även i ett annat avseende synes oss ändring pakallad i Kungl. JVLapts
förslag. Där föreskrives nämligen, att skyldigheten att söka tillstånd att hava
avdelningskontor skall åligga sparbank beträdande kontor, som upprättats efter
innevarande mars månads ingång. Detta innebär, att alla avdelningskontor, som
inrättats före denna tid, må kunna i evärdelig tid bibehållas.

Då 1917 års bankkommitté hade frågan om begränsning i bankbolagens
rätt att anlägga avdelningskontor under behandling, var ifrågasatt (enligt vad av
kommitténs betänkande sid. 14—15 inhämtas), att en lagstiftning i ämnet skulle
få tillämpning på alla en banks avdelningskontor, även sadana, som upprättats
före det kommitténs förslag i ämnet bleve känt. En dylik retroaktiv verkan av
lagstiftningen ansågs av flera skäl påkallad och önskvärd. Att kommitténs töislag
i ämnet icke fick en så vidsträckt omfattning berodde på den hänsyn man
ansåg sig hava att taga till det särskilda tillstånd att driva bankverksamhet, som
bankerna erhållit genom oktroj. Kommittén förutsatte emellertid, att vid löpande
oktrojtids utgång — sålunda inom eu ej alltför avlägsen framtid en reglering
av samtliga en banks avdelningskontor skulle äga rum.

I fråga om sparbankerna äi’ förhållandet emellertid ett annat. Deras rätt
att driva verksamhet grundas å ena sidan icke på något särskilt tillstånd, och å
andra sidan finnes för dem icke någon tidsgräns bestämd.. Under det att en barn k
vid oktrojtidens utgång är beroende av Kungl. Maj;ts tillstånd med avseende a
samtliga dess avdelningskontor, är sålunda en sparbank enligt Kungl. Maj:ts förslag
oförhindrad att under hela sin ingen tidsbegränsning underkastade existens
behålla de avdelningskontor, som den upprättat före den 1 mars 1920.

Då man känner, att särskilt ett par sparbanker, icke minst efter det ovannämnda
lagstiftning rörande bankbolags avdelningskontor kom till stånd, formligen
översållat landet eller vissa landsdelar med filialer, synes det ägnat att
väcka synnerliga betänkligheter, att icke någonting skall kunna med den nu föreslagna
lagstiftningen åtgöras i denna sak.

Bank- och fondinspektionen har enligt vårt förmenande anfört goda skäl
för en längre gående retroaktivitet för lagstiftning beträffande sparbanks avdelningskontor,
och tillåta vi oss hänvisa till vad nämnda ämbetsverk därutmnan
anfört.»

I sistnämnda motion II: 420 hemställer herr Andersmi i Knapasjö.
»det riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts proposition
nr 398, att huvudmän och styrelseledamöter i sparbank skola vara bosatta
inom sparbankens verksamhetsområde».

Som stöd härför har motionären anfört:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 398 med förslag till lag om ändring i
vissa delar av lagen ''den 29 juli 1892 angående sparbanker föresläs en ändring av
7 § av nämnda lag, innebärande en bestämmelse därom, att »huvudmän och styrelseledamöter
skola vara bosatta inom det län, varinom sparbankens styrelse har
sitt sate» etc

Skälet för en begränsning av den hittills obundna frihet, som enligt spar -

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

D

bankslagen förefuimits rörande bostadsort för huvudmän och styrelseledamöter i
sparbank, är tydligen den, att den personliga kännedom om ort sförhållanden a,
som är så nödvändig för bedrivande av sparbanksrörelse i den anda och riktning,
som sparbankernas uppkomst och utveckling avser, skall kunna bevaras och
stärkas.

Man har dock anledning betvivla om detta syftemål vinnes genom en generell
bestämmelse om länet som bostadsort.

Som bekant är sparbankernas verksamhetsområden mycket olikartade från
och med de små scckensparbankerna upp till länssparbankerna. I dessa senare
kan Kungl. Maj:ts förslag vara tillämpligt. Annorlunda ställer sig lörhållandet
med de små sockensparbankerna. Genom den av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen
skulle t. ex. i en socken- eller pastoratssparbank, som har sitt verksamhetsområde
förlagt till den sydligaste socknen av Alvsboigs län intill Hallands
gräns, icke kunna såsom huvudman eller styrelseledamot fungera en person, boende
utanför länsgränsen, men väl en person bosatt i Amål eller någon gränssocken
intill Värmland.

Med tanke på det oegentliga uti, att i detta fall räkna med länsgränsen
som bostadsområde, ha 1920 års sparbankssakkunnige, med vilka jämväl bankfondinspektionen
instämt, föreslagit sparbankens verksamhetsområde. Sparbanksföreningens
styrelse ger även erkännande åt svårigheten med en länsbegränsning.

Sparbankens verksamhetsområde ger sig vanligen uttryck uti dess namn
såsom stads-, socken-, pastorats-, härads- eller länssparbank. Det viktiga torde
vara, att huvudmän och styrelseledamöter utses inom detta område, då dessa stå
i närmaste kontakt med ortsbefolkningen och kunna bäst främja det med sparbanksverksamheten
förenade syftemål.»

Av den utredning i ärendet, som lämnats i åberopade statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 12 mars 1920, inhämtas bland
annat följande.

Jämlikt bemyndigande den 23 sistlidna januari hade chefen för
finansdepartementet tillkallat vissa personer att i egenskap av sakkunniga
verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om en revision av gällande
sparbankslagstiftning. I ett den 26 februari 1920 avgivet betänkande hade
nämnda sakkunniga anfört, att de vid planläggningen av arbetet för ifrågavarande
uppdrags tullgörande haft under övervägande, huruvida beträffande
någon del av sparbankslagstiftningen en omedelbar ändring av gällande
bestämmelser vore önskvärd eller av behovet påkallad. I sådant avseende
hade de sakkunniga ansett de spörsmål, som avsåge sparbankers ny- och
filialbildning samt vissa kvalifikationer hos huvudmän och styrelseledamöter
jämte vissa tillhörande övergångsbestämmelser, kunna, utan att förrycka
den dem anförtrodda utredningen i övrigt, lösas särskilt för sig,
hade de sakkunniga funnit sig böra upptaga dem till behandling i förtur
för att dymedelst söka bereda dem en lösning om möjligt redan vid innevarande
års riksdag.

Vidkommande till en början frågan om sparbankers filialbildning

6

Banhoutskottets utlåtande Nr 63.

hava de- sakkunniga, efter en historisk redogörelse i ämnet, erinrat hurusom
genom lag är 1918, på förslag av 1917 års bankkommitté, i lagen
den 22 juni 1911 om bankrörelse införts föreskrift därom, att bankaktiebolag
respektive solidariskt bankbolag icke utan Konungens tillstånd ägde
utöva verksamhet vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret
vore beläget samt att sådant tillstånd finge meddelas, när verksamheten
funnes kunna vara till nytta för det allmänna.

Redan i tillvaron av en dylik bestämmelse såge de sakkunniga ett
skäl för införande av ett motsvarande stadgande beträffande sparbankerna.
De motiv, som av 1917 års bankkommitté anförts till stöd för dess förslag
i ovan omhandlade avseende, syntes de sakkunniga i mångt och mycket
tillämpliga jämväl å sparbanker. Därtill komme, att, så länge full frihet
rådér med avseende å bildandet av sparbanker och avdelningskontor för
dem, möjlighet att kringgå ovannämnda förbud för bankbolagen att upprätta
filialer icke vore utesluten.

Men även frånsett detta förelåge enligt de sakkunnigas mening fullgiltiga
motiv för att på lagstiftningens väg bereda möjlighet att förebygga
en mindre lämplig utveckling av sparbankernas verksamhet.

På grund härav hava de sakkunniga hemställt, att 3 § av gällande
sparbankslag måtte erhålla ett tillägg av innehåll, att sparbank ej må inrätta
avdelningskontor utom den ort, där styrelsen har sitt säte, med mindre
Konungens befallningshavande i länet därtill meddelat tillstånd. De sakkunniga
hava därvid utgått från, att begreppet avdelningskontor skall omfatta
jämväl sparbankskoinmittéer och filialer.

Jämväl beträffande frågan om nybildning av sparbanker hava de
sakkunniga hänvisat till gällande bestämmelser rörande motsvarande förhållanden
på banklagstiftningens område och i sådant avseende erinrat, att
rätten att bilda bankaktiebolag, som förut varit fri, genom 1911 års banklag
inskränktes, i det att Konungen tillerkändes rätt att vägra oktroj för
dylikt bolag, så framt det icke prövades vara nyttigt för det allmänna.
Erfarenheten hade under de senare åren lärt, att de farhågor, som redan
av 1891 års spar bankskommitté uttalats med avseende å ändamålet med
sparbanksbildningar, icks saknat grund. Det måste enligt de sakkunnigas
mening ur konsekvensens synpunkt anses vara önskligt att, därest upprättandet
av avdelningskontor för sparbank gjordes beroende av särskilt
tillstånd, sådant tillstånd ock måtte erfordras för upprättandet av en sparbank.
Utan en dylik bestämmelse skulle nämligen lätt kunna inträffa, att
där en sparbank med stöd av förbudet mot filialbildning vägrats tillstånd
att å viss ort upprätta avdelningskontor, i stället och utan att myndig -

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

7

heterna därvidlag kunde ingripa, en ny fristående sparbank upprättades
på den förra sparbankens initiativ.

De sakkunniga hava därför föreslagit, att 8 § mom. 2 av sparbankslagen
måtte erhålla sådan ändrad lydelse, att Konungens befallningshavande
må kunna vägra fastställelse å sparbanks reglemente, då sparbanken prövas
icke vara till nytta för det allmänna.

I fråga om den föreslagna ändringen beträffande huvudmäns och
styrelseledamöters kvalifikationer hava de sakkunniga anfört, att det väl
läte tänka sig, att en sparbank kunde på ett mera förtäckt sätt etablera
sig på ett flertal orter, vilka med varandra icke stode i det sammanhang,
som hela verksamheten för dess rätta bedrivande förutsatte, och att en
sparbank leddes från en avlägsen ort av personer, vilkas intresse huvudsakligen
ginge ut på möjligheten att få disponera insättarnas kapital för
egna, men för sparbanksverksamheten främmande syften. De sakkunniga
hava därför funnit den föreskriften nödig, att huvudmän och styrelseledamöter
i sparbank skola vara bosatta inom sparbankens verksamhetsområde
och föreslagit, att i 7 § sparbankslagen måtte införas ett nytt moment
med nvssnäinnda innehåll.

Över de sakkunnigas förslag har bank- och fondinspektionen, efter
hörande av styrelsen för sparbanksföreningen, avgivit infordrat yttrande.
Såväl förstnämnda myndighet som styrelsen för sparbanksföreningen hava
anslutit sig till de syftemål, som de sakkunniga velat nå, och även funnit
de sakkunnigas förslag väl avvägda.

Departementschefen har i princip anslutit sig till de sakkunnigas förslag
men har vid bestämmelsernas avfattning funnit sig i vissa avseenden
böra vidtaga ändringar i förslaget. Härom har departementschefen anfört
följande:

»Vad till en början angår frågan om beredande av möjlighet för lvungl.
Maj:ts befallningshavande att vägra fastställelse å sparbanks reglemente,
skulle enligt de sakkunnigas förslag dylik vägran kunna ske, om sparbanken
prövades icke vara till nytta för det allmänna. Såsom av utredningen
framgår, hava de sakkunniga för förslaget i denna del hämtat stöd, bland
annat, i det i gällande lag om bankrörelse förekommande stadgande, enligt
vilket för oktrojs meddelande förutsättes, att vederbörande bankbolag finnes
vara nyttigt för det allmänna. Med hänsyn härtill har jag låtit åt 3 §
andra stycket i sparbankslagen giva en liknande avfattning.

Det ifrågasatta förbudet mot sparbanks filialbildning torde böra givas
plats i 3 § såsom ett femte stycke. De sakkunniga synas hava varit av
den meningen, att tillstånd att inrätta avdelningskontor skulle meddelas

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, varinom sparbankens
styrelse har sitt säte, även i det fall, då avdelningskontoret skulle komma
att vara beläget å ort utom sistnämnda län. Då emellertid i detta
fall endast Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, varest avdelningskontoret
skulle förläggas, torde kunna på ett tillfredsställande sätt bedöma
kontorets nytta med hänsyn till de lokala ortsintressena, synes prövningsrätten
böra tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshavande i detta län, och
har bestämmelsen nu givits en häremot svarande avfattning. Jag utgår
dock från, att prövningen även bör omfatta sökandesparbankens lämplighet
att utöva den ifrågasatta verksamheten. Med hänsyn härtill torde i fall,
varom nu är fråga, Kungl. Maj:ts befallningshavande böra före tillstånds
meddelande från Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, varest styrelsen
har sitt säte, inhämta erforderliga upplysningar angående sparbankens
organisation, arbetssätt och soliditet. Någon uttrycklig föreskrift härom
synes mig emellertid icke nödig.

Vad slutligen angår de sakkunnigas förslag, att huvudmän och styrelseledamöter
skola vara bosatta inom sparbankens verksamhetsområde,
har jag, på grund av svårigheten att fastslå vad som kan anses vara en
sparbanks verksamhetsområde, ansett mig böra stanna vid att giva bestämmelsen
i ämnet det innehåll, att dylika förtroendemän skola vara bosatta
inom det län, varinom sparbankens styrelse har sitt säte. Särskilt med
hänsyn till det fall, att en sparbank i angränsande delar av andra län utövar
verksamhet vid avdelningskontor, har det emellertid synts mig nödigt
att lämna Kungl. Maj:ts befallningshavande befogenhet att meddela eftergift
från nyssnämnda regel. Det torde knappast behöva påpekas, att här,
liksom i sparbankslagens övriga paragrafer, där ej uttryckligen annat sägs,
avses Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, varinom sparbankens
styrelse har sitt säte.»

Beträffande slutligen behovet av övergångsstadganden till de före O

O O O

slagna ändrade bestämmelserna hava de sakkunniga anfört huvudsakligen
följande.

Beträffande huvudmän och styrelseledamöter nödvändiggjorde de föreslagna
stadgandena att, för ernående inom icke alltför avlägsen framtid
av en förändring i åsyftad riktning, huvudmän och styrelseledamöter underkastades
omröstning inom viss kortare tid. För undvikande av särskilda
och betungande åtgärder och utgifter härför, hava de sakkunniga i detta
hänseende föreslagit en tidstermin till den 1 juli 1921, inom vilken tid
sparbankerna torde hava hållit sina ordinarie sammanträden.

I fråga om övergången till de hår ovan föreslagna bestämmelserna

o o O o

angående bedrivande av sparbanks verksamhet vid avdelningskontor vore

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

9

jämväl särskilda stadganden nödvändiga. Vad 1917 års bankkommitté i
detta hänseende anfört syntes även här vara tillämpligt. Nämnda kommitté
hade föreslagit, att de nya bestämmelserna skulle gälla omedelbart
för de avdelningskontor, som upprättats efter det kommitténs betänkande
i mars månad 1918 offentlig»;]''orts, men beträffande avdelningskontor, som
dessförinnan tillkommit, icke förrän den för bankbolaget senast meddelade
oktrojen tilländagått, dock ej tidigare än två år förflutit från det lagändringen
trädde i kraft.

På grund av det sålunda anförda hava de sakkunniga föreslagit, att
lagen skall äga tillämpning å kontor, som upprättats efter ingången av
mars månad år 1920.

De sakkunniga hava ansett sig sakna anledning att ifrågasätta någon
inskränkning i rätten att driva verksamhet vid avdelningskontor, som
börjat sin verksamhet före den 1 mars 1920.

Bank- och fondinspektionen har i sitt ovannämnda utlåtande på anförda
grunder ansett sig böra föreslå, att den blivande bestämmelsen måtte
erhålla ytterligare retroaktiv tillämpning, och sålunda hemställt, att den
blivande lagstiftningen om förbud för sparbank att utan särskilt tillstånd
inrätta avdelningskontor måtte på sätt nyss angivits göras tillämplig å
samtliga sparbankskontor, som inrättats efter ingången av juli månad
år 1918.

Beträffande det föreslagna nya stadgandet angående huvudmän och
styrelseledamöter hava de sakkunniga föreslagit en övergångsbestämmelse
av sådan innebörd, att stadgandet skulle i fråga om personer, som tilldelats
dylika uppdrag före stadgandets ikraftträdande, givas full tillämpning
först den 1 juli 1921. Häremot har bank- och fondinspektionen
icke haft något att invända.

Styrelsen för sparbanksföreningen har i sitt förberörda yttrande helt
anslutit sig till de sakkunnigas förslag.

För egen del har departementschefen i fråga om övergångsbestämmelserna
anfört:

»Beträffande övergångsbestämmelserna har jag ansett mig böra ansluta
mig till de sakkunnigas förslag, dock med det tillägg, att för sådana avdelningskontor,
som inrättats efter ingången av mars månad 1920, måtte
medgivas en avvecklingstid till utgången av år 1920. I fråga om avdelningskontor,
som inrättats före den 1 mars 1920, har erforderligt undantag
från de nya bestämmelserna gjorts i 3 § femte stycket.

Bank- och fondinspektionen har ifrågasatt en ännu strängare retroaktiv
tillämpning av förbudet mot filialbildning än de sakkunniga före Bihang

till riksdagens protokoll 11)20. 8 sand. 46 höft. (AV 63.) 2

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Utskottet.

slagit. Ehuru det måste medgivas, att de synpunkter, som bank- och
fondinspektionen framhållit till stöd för sitt förslag i detta hänseende, äga
ett visst berättigande, har jag dock icke funnit mig kunna tillstyrka detsamma.
»

I anledning av vad lagrådet i avgivet utlåtande anfört beträffande
bestämmelserna för lagens ikraftträdande har Kungl. Maj:t föreslagit, att
jämväl 7 § måste träda i tillämpning omedelbart efter lagens utfärdande,
samt att huvudman eller styrelseledamot, vilken valts för tid, som tilländaginge
efter den dag då lagen trädde i kraft, finge utan hinder därav
att han vore bosatt utom det län, varinom sparbankens styrelse hade sitt
säte, fortsätta utövandet av sitt uppdrag efter tiden för lagens ikraftträdande,
dock ej längre än till den 1 juli 1921.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen i övrigt tillåter
sig utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, avse de av ovannämnda
sakkunniga avgivna förslagen dels ett tillägg till 3 § i sparbankslagen
av innehåll, att sparbank ej skall äga utan särskilt tillstånd inrätta
avdelningskontor utom den ort, där styrelsen har sitt säte, dels sådan förändring
i andra stycket av samma paragraf, att Kungl. Majrts befallningshavande
skall kunna vägra fastställelse å sparbanks reglemente, då sparbanken
prövas icke vara till nytta för det allmänna, dels ock ett tillägg
till 7 § av innehåll, att huvudmän och styrelseledamöter i sparbank skola
vara bosatta inom sparbanks verksamhetsområde.

Dessa de sakkunnigas förslag hava helt vunnit anslutning av såväl
bank- och fondinspektionen som sparbanksföreningens styrelse.

_ Aven departementschefen har i huvudsak anslutit sig till de sakkunnigas
förslag och endast i vissa avseenden vidtagit ändringar vid bestämmelsernas
avfattnins.

o

Jämväl utskottet finner lagstiftningsåtgärder på här ifrågavarande
områden vara av omständigheterna påkallade och har utskottet i allt väsentligt
ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.

I fråga om tillstånd för sparbank att inrätta avdelningskontor utom
d-en ort, där styrelsen har sitt säte, har Kungl. Maj:t föreslagit, att sådant
tillstånd må meddelas av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, inom
vilket avdelningskontoret är beläget eller är avsett att inrättas. I ovannämnda
motion II: 386 hava motionärerna upptagit de sakkunnigas förslag i
detta avseende, enligt vilket tillståndet i fråga skulle meddelas av länsstyrelsen
i det län, varinom styrelsen har sitt säte. Enligt utskottets mening
torde Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där avdelnings -

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

11

kontoret är beläget eller avsetts att förläggas, bäst vara i tillfälle att bedöma
kontorets nytta med avseende på de lokala ortsintressena. Såsom
departementschefen framhåller, bör emellertid prövningen även omfatta
sökandesparbankens lämplighet att utöva den ifrågasatta verksamheten, och
synes med hänsyn härtill Kungl. Maj:ts befallningshavande böra före tillstånds
meddelande från Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, varest
styrelsen har sitt säte, inhämta erforderliga upplysningar angående sparbankens
organisation, arbetssätt och soliditet. Någon uttrycklig föreskrift
härom lärer dock ej vara nödvändig. Utskottet har alltså funnit sig böra
förorda Kungl. Maj:ts förslag.

I omförmälda motion II: 420 har motionären — med anslutning till
vad de sakkunniga uti ifrågavarande hänseende föreslagit — hemställt om
sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag, att huvudmän och styrelseledamöter
skola vara bosatta inom sparbankens verksamhetsområde. Utskottet
delar den av departementschefen uttalade uppfattningen beträffande svårigheten
att fastslå vad som kan anses vara en sparbanks verksamhetsområde
och har därför anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag även i denna del.
Nåo-on olägenhet av ifrågavarande stadgande, såsom motionären förmenat,
torde icke behöva befaras, då enligt Kungl. Maj:ts förslag Kungl. Maj:ts
befallningshavande erhåller befogenhet att på grund av särskilda förhållanden
meddela eftergift från nyssnämnda regel.

Vidkommande slutligen de till förslaget hörande övergångsbestämmelserna
hava de sakkunniga föreslagit, att lagen skall äga tillämpning å
kontor, som upprättats efter ingången av mars månad år 1920.

De sakkunniga hava för detta sitt förslag hämtat stöd i de vid 1918
års riksdag antagna bestämmelserna rörande rätt för bankbolag att öppna
avdelningskontor. Det ansågs nämligen, att avdelningskontor, som uppenbarligen
inrättats med kännedom om att begränsningar i förevarande avseende
förbereddes — vilket vore fallet med de kontor, som upprättats
efter tidpunkten för offentliggörande av kommitténs betänkande i ämnet
— kunde slopas efter en viss kortare övergångstid.

Här ifrågavarande sakkunnigas betänkande avgavs i slutet av sistlidna
februari, och hava de sakkunniga med hänsyn därtill valt ovannämnda
tidpunkt eller den 1 mars. Kungl. Maj:t har anslutit sig till
detta förslag, dock med det tillägg, att för sådana avdelningskontor, som
inrättats efter ingången av mars månad 1920, måtte medgivas en avvecklingstid
till utgången av år 1920. I meranämnda motion II: 386 hava
motionärerna upptagit ett av bank- och fondinspektionen i dess ovanberörda
utlåtande framställt förslag i förevarande avseende och hemställt,
att bestämmelsen om särskilt tillstånd för sparbank att hava avdelnings -

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

kontor måtte erhålla tillämpning å sådana kontor, som inrättats efter ingången
av juli månad år 1918.

Utskottet apser sig för sin del icke kunna tillstyrka sådan retroaktiv
verkan åt ifrågavarande bestämmelse, som avses i motionen, icke ens
i den utsträckning, som av Kungl. Maj:t i propositionen föreslagits. Utskottet
föreslår i stället, att tidpunkten för ikraftträdandet av ifrågavarande
bestämmelse framflyttas till ingången av maj månad innevarande
år eller närmare tiden för riksdagens beslut i ärendet. I anslutning härtill
haro utskottet föreslagit motsvarande ändring i 3 § femte stycket.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition icke kunnat oförändrad bifallas
samt med avslag å förevarande motioner II: 386
och II: 420, må för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker.

Härigenom förordnas, att 3 och 7 §§ i lagen den 29 juli 1892 angående
sparbanker skola, i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade
lydelse:

3 §•

De, som — — — — — blivit tecknat.

Finnes sparbanken vara nyttig för det allmänna, prövar Konungens
befallningshavande reglementets överensstämmelse med denna lag ävensom
med lag och författningar i övrigt.

Beslutad ändring — — — — — Konungens befallningshavande
stadfäst.

Underrättelse om — :— — — — i länskungörelserna.

Sparbank må ej, utan särskilt tillstånd, å annan ort än där styrelsen
har sitt säte utöva verksamhet vid avdelningskontor, som inrättats efter
ingången av maj månad 1920. Tillstånd, varom nu är sagt, sökes hos

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

13

Konungens befällningshavande i det län, inom vilket avdelningskontoret är
beläget eller är avsett att inrättas.

7 §•

Vården om — — — — — förvaltande styrelse.

Huvudmännen skola — — —--för huvudmän.

Uti en — — — — — sitt namn.

Rätt att — — — — — som huvudmän.

Huvudmännen, vilka — — — — — för styrelsen.

Huvudmän och styrelseledamöter skola väljas för viss tid och revisorer
årligen. Huvudmän och styrelseledamöter skola vara bosatta inom
det län, varinom sparbankens styrelse har sitt säte, såvida ej Konungens
befallningshavande på grund av särskilda förhållanden finner skäl annat
medgiva.

Styrelsen handhaver —--— — huvudmännen förbehållet.

Ej må — — — — — uttryckligen inedgives.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Sparbank, vilken vid nämnda tidpunkt utövar verksamhet vid avdelningskontor,
som inrättats efter ingången av maj månad 1920 å ort utom
den, där sparbankens styrelse har sitt säte, må utan hinder av vad i 3 §
femte stycket stadgas fortsätta den verksamhet under år 1920. Huvudman
eller styrelseledamot, vilken valts för tid, som tilländagår efter den
dag, då lagen träder i kraft, må utan hinder därav att han är bosatt
utom det län, varinom sparbankens styrelse har sitt säte, fortsätta utövandet
av sitt uppdrag, till dess tiden för detsamma utgår, dock ej längre än
till den 1 juli 1921.

Stockholm den 11 maj 1920.

På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 68.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Wickman, Öhngren, Johansson i Friggeråker, Söderbom
och Malmberg samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Borg, Sommelius, Wikström, Olsson i Berg,
Andersson i Milsmaden, Jensen och Andersson i Stockholm.

Keservation:

av herrar Sommelius och Olsson i Berg, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka Kungl. Maj:ts proposition oförändrad och således bibehålla
den i 3 § femte stycket ävensom i övergångsstadgandet föreslagna tidpunkten
»ingången av mars månad 1920».

Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

202071