Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
1
Nr 57.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1920 kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
pensionering av vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen
m. fl.
1 den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov hade Kungl. Maj:t i punkten
9 under elfte huvudtiteln föreslagit, att riksdagen måtte, i avbidan på
den proposition angående pensionering av vissa befattningshavare hos
hushållningssällskapen m. fl., som Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta
till riksdagen, för detta ändamål beräkna under elfte huvudtiteln ett
ordinarie anslag av 120,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i eu till riksdagen den 12 mars 1920
avlåten proposition, nr 382, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i reglementet för statens anstalt
lör pensionering av folkskollärare m. 11. införa ett kapitel innehållande
särskilda bestämmelser angående befattningshavare hos hushållningssällskapen
m. fl. i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag i
sådant avseende, som avgivits av i statsrådsprotokollet omförmälda sakkunniga,
med* därvid av departementschefen gjorda erinringar;
dels medgiva, att utöver de i staten för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. uppförda medel må utgå av de under styrelsen
lör anstalten ställda medel ett årligt belopp av 5,000 kronor till gäldande
av förvaltningskostnader samt av anstaltens medel ett belopp av högst
15,000 kronor till bestridande av organisationskostnader;
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 sand. 42 höft. (Nr 57.)
I
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
dels ock i riksstaten för år 1921 under elfte huvudtiteln uppföra
såsom bidrag till pensionering av vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen
m. fl. ett ordinarie anslag av 47,000 kronor.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över ifrågavarande,
till utskottet hänvisade framställningar.
Frågan om beredande av pensionsrätt åt befattningshavare vid
hushållningssällskapen, vissa statsunderstödda föreningar för lantbruksnäringens
befrämjande, skogsvårdsstyrelser och vissa undervisningsanstalter
för lantbruket har, såsom departementschefen i åberopade statsrådsprotokollet
erinrat, sedan flera år varit föremål för framställningar till
Kungl. Maj:t och även för utredningar. Frågans lösning har fördröjts bland
annat av den anledning, att den blivit beroende av det sätt, på vilket centraliseringen
av det statsunderstödda pensionsväsendet skulle genomföras,
om vilken centralisering 1912 års riksdag begärt utredning. Genom 1919
års lagtima riksdags bifall till Kungl. Maj:ts proposition om inrättande av
en statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., vilken anstalt
trätt i verksamhet den 1 januari 1920, har möjlighet beretts för dylik
centralisering, i det att denna anstalts reglemente innehåller dels de
allmänna pensionsbestämmelser, som ansetts böra gälla för alla till anstalten
anslutna befattningshavare, dels de särskilda bestämmelser, som
skola gälla för de olika grupperna av befattningshavare. När fråga uppstår
om att staten skall bereda pension åt en ny grupp befattningshavare,
kan detta alltså nu ske genom att låta densamma vinna inträde i denna
anstalt på de särskilda villkor, som befinnas lämpliga för densamma.
Då sålunda ej längre centraliseringsfrågan utgjorde hinder för ordnande
av ovannämnda befattningshavares pensionsfråga, begärde och
erhöll chefen för jordbruksdepartementet den 17 oktober 1919 bemyndigande
att tillkalla högst fem sakkunniga för utarbetande av förslag i
fråga om ovannämnda befattningshavares pensionering. De sakkunniga
hava den 21 februari 1920 avgivit sitt utlåtande, som bilagts propositionen.
De sakkunnigas förslag överensstämmer i tillämpliga delar huvudsakligen
med bestämmelserna i reglementet för förenämnda pensionsanstalt.
Pensionsrätter
omfattning.
Förslaget omfattar enligt § 69 befattningshavare, hos följande
huvudmän:
a) hushållningssällskap och dem underlydande institutioner samt
skogsvårdsstyrelser,
b) lantbruksakademien, Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen,
kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län,
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
3
c) statsunderstödda skolor för lantbruket och närstående näringar,
därest skolans reglemente blivit av Kungl. Maj:t fastställt.
I fråga om befattningshavare hos i a) och b) nämnda huvudmän
fordras det enligt § 5 i pensionsanstaltens reglemente, att befattningen skall
vara på visst sätt reglerad och att regleringen godkänts av Konungen
eller den myndighet Konungen förordnar. I följd härav hava de sakkunniga
icke ansett nödigt eller lämpligt att uppräkna de befattningar,
som skola kunna förenas med pensionsrätt. Det skall alltså stå öppet
för dessa huvudmän att söka pensionsrätt för alla hos dem inrättade
befattningar, men det kommer att bero på Konungens eller den av honom
förordnade myndighetens prövning att avgöra, om befattningen, t. ex.
med avseende på tjänstgöringens art och omfattning, är sådan, att dess
reglering bör godkännas och sålunda innehavaren få pensionsrätt. Härigenom
linnes det, mena de sakkunniga, nödig garanti för att icke befattning
med allt för ringa tjänstgöring eller sannolikt mindre varaktighet
förenas med pensionsrätt.
Påpekas må, att de sakkunniga naturligtvis uteslutit befattningshavare
(f. n. sekreteraren) vid lantbruksakademien, som har pensionsrätt
enligt lagen om civila tjänstinnehavares rätt till pension.
De skolor, som i c) avses, äro för närvarande: lantmannaskolor,
lantbruksskolor, lanthushållsskolor, lanthushållningsskolor för utbildande
av lärarinnor, mejeriskolor, trädgårdsskolor och en torvskola.
Endast föreståndare och fast anställda lärare, manliga och kvinnliga,
skola äga pensionsrätt i anstalten. I fråga om dylika befattningshavare
vid lantmannaskolor, lantbruksskolor och lanthushållsskolor gäller, att
1919 års lagtima riksdag fastställt vissa minimiårslöner såsom villkor för
att skolan skall få statsunderstöd. Därav följer enligt § 5 i pensionsanstaltens
reglemente, att dessa befattningar ej behöva särskilt regleras
för att förenas med pensionsrätt. Dock böra i reglementena för lantbruksoch
lanthushållsskolorna införas bestämmelser angående sättet för befattningshavares
entledigande ävensom i författningarna angående statsunderstöd
till dessa skolor stadgas skyldighet för fast anställd lärarpersonal
att för åtnjutande av fastställda minimilöner tillhöra förenämnda pensionsanstalt.
Däremot fordras det enligt nämnda § 5 i fråga om övriga skolors
föreståndare och lärare, att deras befattningar skola regleras, innan de
kunna förenas med pensionsrätt. För dem linnés nämligen icke i författning
bestämda minimiårslöner.
Lantmannaskolornas föreståndare och lärare äga nu pensionsrätt i
dövstumlärarnas pensionsanstalt. De sakkunnigas förslag innebär alltså,
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
Styrelsen för
statens anstalt
för pensionering
av
folkskollärare
tn. fl.
Lanibruksstyr
elsen.
Departements
chefen.
att de skola överflyttas från nämnda pensionsanstalt till den nya pensionsanstalten.
1 fråga om förslagets detaljbestämmelser rörande pensionsunderlag,
pensionsålder och pensionsavgift m. m. ävensom rörande föreslagna
övergångsbestämmelser tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.
över förslaget hava utlåtanden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen ocdi styrelsen för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl.
Styrelsen för den nya pensionsanstalten har ingen annan erinran
att göra mot de sakkunnigas förslag, än att den anser, att de nu ifrågavarande
skolornas lärarkår borde inordnas under kap. IV i pensionsanstaltens
reglemente tillsammans med folkskollärare m. fl. lärargrupper.
Styrelsen, som betonar önskvärdheten av att. jämväl folkhögskolornas
lärarkår överfördes från dövstumlärarnas pensionsanstalt till den nya
pensionsanstalten, framhåller, att, när så sker, det är sannolikt, att
dessa lärare, som utgöra en lantmannaskolornas lärare mycket närstående
grupp, komma att föras under kap. IV.
Lantbruksstyrelsen uttalar i sitt yttrande starka betänkligheter
mot att den reglering, som i fråga om en stor del av nu ifrågavarande
befattningar erfordras för erhållande av pensionsrätt, skall godkännas
av lantbruksstyrelsen, i den mån befattningarna tillhöra dess förvaltningsområde.
Härvid skulle nämligen lantbruksstyrelsen sannolikt i många
fall komma att intaga en skiljedomares ställning i lönetvister mellan
huvudmännen och befattningshavarna. Utom det att lantbruksstyrelsen
som regel saknade ingående kännedom i de särskilda fallen om
vederbörande befattningshavares arbetsuppgifter m. m., kunde denna anordning
jämväl medföra den olägenheten, att lantbruksstyrelsen, som
i regel hade att föreslå statsunderstöd åt huvudmännen, kunde vid beslut
härom komma att på ett obehörigt sätt bliva bunden av tidigare meddelade
beslut i fråga om godkännande av regleringar.
För egen del har departementschefen anfört, bland annat, följande:
»Liksom de i frågan hörda myndigheterna finner jag de sakkunnigas
förslag utgöra en lycklig lösning av den föreliggande frågan.
Såsom pensionsanstaltens styrelse framhåller, kunna visserligen
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
o
skäl anföras för att ifrågavarande skolors lärare föras till kap. IV, dit
folkskollärare och andra lärare förts. Dock torde övervägande skäl tala
för de sakkunnigas förslag att föra dem tillsammans med hushållningssällskapens
befattningshavare, med vilka dessa lärare torde hava mera
gemensamt än med folkskollärarna. För övrigt må framhållas, att då
pensionsbestämmelserna icke bliva väsentligt olika, om dessa lärare höra
til] kap. IV eller kap. VII, så är denna fråga om deras placering icke
av någon större betydelse. Om de skulle föras till kap IV, anser jagdock,
att de manliga lärarnas pensionsålder borde, såsom de sakkunniga
föreslå, bestämmas till 65 år (liksom för lärare vid kommunala mellanskolor)
och icke till 60 år (såsom för folkskollärare).
Vad angår lantbruksstyrelsens erinringar mot att regleringen av
vissa befattningar enligt de sakkunnigas förslag skall godkännas av lantbruksstyrelsen,
finner jag, vid det förhållande att motsvarande anordning
införts beträffande åtskilliga befattningar, som enligt 1919 års lagtima riksdags
beslut beviljats anslutning till den nya pensionsanstalten, mig icke kunna
fästa avseende vid desamma. Enligt min mening har lantbruksstyrelseu
överdrivit de svårigheter, som anordningen kan komma att medföra för
lantbruksstyrelseu. Så lär av densamma icke kunna följa, att lantbruksstyrelsen
skulle komma att bliva skiljedomare vid lönetvister mellan
huvudman och befattningshavare. Det beror nämligen enligt pensionsanstaltens
reglemente på huvudmannen ensam, om han vill anmäla
dylik befattning till reglering, och sådan anmälan kommer väl därför
ej att göras, med mindre övex-enskommelse träffats med befattningshavaren
om löneförmånerna. Dessas storlek har för frågan om regleringens
godkännande ingen annan betydelse, än att godkännande bör vägras,
om avlöningen är så ringa, att befattningen uppenbarligen endast är en
bisyssla, och densamma icke är förenad med annan befattning, som av
samme eller annan huvudman anmäles till reglering. Ej heller kan jaginse,
hur ett godkännande av befattningarnes reglering skulle kunna obehörigt
binda lantbruksstyrelseu vid bedömande av frågan om statsunderstöd
åt huvudmannen. Aro befattningarna reglerade, så är ett av villkoren
för statsunderstödet uppfyllt, men lantbruksstyrelseu har full
frihet att bedöma om huvudmannen i övrigt är förtjänt av statsunderstöd.
»
Såsom i det föregående erinrats, beslöts vid 1919 års lagtima
riksdag på Kungl. Maj:ts förslag upprättandet av en statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. 11. och har denna anstalt trätt i verksamhet
med ingången av år 1920. Från och med innevarande år före
-
Utskottet.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
finnes alltså en central pensionsanstalt, i vilken bland annat kommunalt
anställda veterinärer redan medgivits rätt att inträda och i vilken, på sätt
i statsrådsprotokollet erinrats, även andra grupper av befattningshavare
kunna på särskilda villkor inordnas. I anslutning härtill hava de sakkunniga
nu utarbetat förslag, innefattande beredande för här ifrågavarande
tjänstemannagrupper av rätt till inträde i nämnda pensionsanstalt.
Vid granskning av det i sådant avseende upprättade förslaget har
utskottet icke haft anledning till erinran mot detsamma.
Vidkommande de av förslaget föranledda kostnaderna, hava de
sakkunniga beräknat statens årliga bidrag till tjänstepensionsavgifterna
till ungefär 30,000 kronor och statens engångskostnad för tjänstepensionerna
till 1,600,000 kronor, vilken senare, då endast räntan på
detta belopp behöver gottgöras pensionsan stalten, motsvarar en årlig
utgift av 64,000 kronor.
Då emellertid det icke vore att vänta, att under år 1921 mer än en
del av ifrågavarande befattningshavare kunna komma att vinna inträde i
pensionsanstalten, hava de sakkunniga ansett, att statens kostnader för
år 1921 kunna beräknas till hälften av ovan angivna belopp eller 15,000
resp. 32,000 kronor. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t för ändamålet
å 1921 års stat såsom ordinarie anslag äskat ett belopp av 47,000 kronor.
Utskottet har icke funnit något att erinra häremot.
De ökade förvaltningskostnaderna för pensionsanstalten samt organisationskostnaderna
torde, såsom anstaltens styrelse föreslagit, böra
bestridas av anstaltens medel.
På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, må
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i reglementet
för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. införa ett kapitel innehållande särskilda bestämmelser
angående befattningshavare hos hushållningssällskapen
m. fl. i huvudsaklig överensstämmelse med
det förslag i sådant avseende, som avgivits av i statsrådsprotokollet
omförmäld a sakkunniga, med därvid av
departementschefen gjorda erinringar;
dels medgiva, att utöver de i staten för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. uppförda
medel må utgå av de under styrelsen för an
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 57.
7
stalten ställda medel ett årligt belopp av 5,000 kronor
till gäldande av förvaltningskostnader samt av anstaltens
medel ett belopp av högst 15,000 kronor till
bestridande av organisationskostnader;
dels ock i riksstaten för år 1921 under elfte
huvudtiteln uppföra såsom bidrag till pensionering av
vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen m. fl.
ett ordinarie anslag av 47,000 kronor.
Stockholm den 6 maj 1920.
På bankoutskottets vägnar:
MALTE SOMMELIUS.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Lindley, Öhngren, Rosling, Enhörning, Söderbom, Svenson
i Eskhult och Malmberg samt
av andra kammaren: herrar Jonsson i Gumboda, Borg, Sommelius, Edbom, Wikström,
Borggren, Bäcklund och Lindvall.