Bankoutskottets utlåtande Nr 5S.
1
Nr 55.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1920 kl. 6 e. m.
U\tlåtande i anledning dels av Kungl. Maj ds proposition med
förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk m. m., dels ock i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 12 mars 1920 dagtecknad proposition, nr 313, som
hänvisats till bankoutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen
dels — under förutsättning att överenskommelse av härefter angivet
innehåll träffas om upphörande av telegrafverkets pensionsinrättning
med utgången av juni månad 1920 — antaga det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk;
dels godkänna sådan överenskommelse med fullmäktige för delägarna
i telegrafverkets pensionsinrättning, att nämnda pensionsinrättning
upphör med utgången av juni månad 1920 och dess tillgångar
övertagas av statsverket, under villkor att staten ansvarar för pensionsinrättningens
alla framtida förpliktelser ävensom att av det belopp, varmed
pensionsinrättningens tillgångar intill förenämnda tidpunkt enligt
de i statsrådsprotokollet angivna beräkningsgrunder ökats genom högre
ränteavkastning än efter 41/* procent, så stor del, som, enligt i statsrådsprotokollet
likaledes angiven delningsgrund, belöper på delägarnas
avgifter, överlämnas antingen kontant eller, efter överenskommelse, i
form av pensionsinrättningen tillhörande värden till direktionen över
telegrafverkets pensionsanstalter att användas till ändamål, som av fullmäktige
beslutas och som kunna av Kungl. Maj:t godkännas;
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 sand. 40 hlift. (Nr 55.J ir.M 20 1
2
BanJcoutshottets utlåtande Nr 55.
Motion
I: 304.
dels besluta,
att sådana telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar, som enligt
angivna överenskommelse skola tillgodokomma statsverket, skola ingå i
den uti 7 § av förberörda förslag till lag omförmälda telegrafverkets
pensionsfond, vilken skall hava att ansvara för pensionsinrättningens
framtida förpliktelser,
att postverkets och statens vattenfallsverks andelar i pensionsfondens
för civila tjänstinnehavare tillgångar samt däremot svarande förpliktelser
vid utgången av juni månad 1920 skola övertagas av de i förberörda
paragraf i lagförslaget likaledes omförmälda postverkets pensionsfond
och statens vattenfallsverks pensionsfond samt
att pensionsfondens för tjänstemän vid statens järnvägar tillgångar
och förpliktelser vid nyssberörda tidpunkt skola övertagas av den i
samma paragraf ävenledes omförmälda statens järnvägars pensionsfond;
dels och godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till
bestämmelser angående rätt till pension för viss personal, som vid statens
övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens
järnvägars tjänst.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över denna proposition
jämte två i ämnet väckta, till utskottet likaledes hänvisade motioner,
nämligen i första kammaren nr 304 av herr Julin, Teodor samt i andra
kammaren nr 385 av herr Eriksson i Stockholm jämte tre andra av kammarens
ledamöter:
I förstnämnda motion anftmes:
»Kungl. Maj:ts proposition nr 313 avser att skapa en lag angående tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid trafikverken och vattenfallsverket.
Lagförslaget innehåller i § 7 bestämmelse om, att de pensionsavgifter, som
vederbörande verks tjänstemän hava att erlägga, skola tillföras en vid varje verk
bildad pensionsfond. Det verk, som utbetalar tjänstepension, har rätt att gottgöra
sig ur dessa fonder så stor del av sin kostnad, som finnes motsvara fondens
tillgångar och de stadgade avgifternas storlek (§ 8). Avsett är, att tjänstemännen
skola genom sina pensionsavgifter betala en tredjedel av sin pension, och
därför bliva pensionsavgifterna, som bilda nyssnämnda fonder, till sin storlek
beroende av hur dessa fonder förvaltas. Pensionsfonderna skola förvaltas av
respektive verks styrelse och utgöra ett förlagskapital för verkets drift. Man
räknar med, att fonden kan förräntas efter en räntefot av 4 %, och med utgångspunkt
härifrån äro pensionsavgifterna beräknade så som de intagits i lagens § 28.
Klart är, att om fonderna kunde förräntas efter en högre räntefot än 4 %, pensionsavgifterna
kunde i motsvarande grad sättas lägre. En sänkning av lagförslagets
pensionsavgifter är för personalen önskvärd, enär det delvis är betydligt
ökade utgifter för pensionering, som lagen skulle komma att förorsaka tjänstemännen,
men som i vissa fall motsvarades av endast ringa förhöjning av pensionen,
och man frågar sig, om det icke vore möjligt att göra fonderna mer ränte
-
BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 55.
3
bärande så att avgifterna kunde sänkas. Med nu och sannolikt för lång framtid
gällande ränteförkållanden synes det skäligt, att staten borde beräkna en
ränta av 4,5 % å fonderna. En så vitt jag förstår bärande motivering för en sådan
räntefot har reservationsvis framförts i kommunikationsverkens lönekommittés
betänkande och återgives i proposition 315 å sid. 30 och 31. Åberopande
denna vill jag föreslå riksdagen att föreskriva denna räntefot för pensionsfondernas
förvaltning och att låta avgifterna omräknas i enlighet därmed.
Yad särskilt angår de kvinnliga tjänstemännen få dessa för sin i regel obetydligt
ökade pension sina avgifter höjda med ända till 150 %. Här borde riksdagen
ingripa och utom genom nyssnämnda allmänna sänkning av avgifterna föranstalta
att genom lämpliga övergångsbestämmelser göra övergången från nuvarande
avgiftsberäkning till den föreslagna mindre hård för i tjänst varande kvinnliga
tjänstemän. Jag hänvisar till följande exempel:
Lönegrad för |
Nuvarande lönestats |
Nya lönestatens |
Anmärkningar. |
||
kvinnliga tjänstemän. |
avgift. Kr. per år. |
underlag. Kr. per år. |
avgift. Kr. per år. |
underlag. Kr. per år |
|
1 ............. |
46 |
1,550 |
78 |
1,440 |
Obs. Höjd avgift, minskad pension. |
4....... |
/ 52 l 50 |
''1,750 |
1 123 |
2,136 |
|
1 |
|||||
5 ..... |
f 60 1 50 |
2,000 1,750 |
1 132 |
2,256 |
|
1 |
|||||
6............... |
i 63 1 66 |
1,850 2,200 |
j- 159 |
2,676 |
|
7............... |
/ 72 1 93 |
2,400 2,050 |
1 192 |
3,204 |
|
1 |
De blivande tjänstepensionernas storlek skall liksom de nuvarande pensionernas
stå i visst förhållande till vederbörande tjänstemans lön. De skola enligt
vad man inhämtar av statsrådsprotokollet (se proposition 313 sid. 20) utgöra två
tredjedelar av slutlönen på billigaste ort inom vederbörande lönegrad, och
departementschefen förutsätter, ’att nämnda princip även kommer i tillämpning,
därest förhöjning av de nu beslutade avlöningarnas belopp framdeles skulle
komma att ske’.
Lagförslaget säger emellertid icke att pensionen skall vara % av viss avlöning,
utan lagen säger i § 17, att pensionen skall utgå med vissa till siffran
bestämda belopp kronor 1,644, 1,716 o. s. v. Om nu i en framtid trafikverkens
avlöningsreglemente på nytt regleras, är det därför ej sagt, att lagen om tjänstepension
samtidigt ändras, utan det låter sig ju tänkas, att lönerna höjas, men
att pensionerna förbli vid det gamla. Detta bör förebyggas genom att i lagen
inrycka den av departementschefen omtalade principen, vilket alls icke hindrar,
att'' lagen också meddelar do för utbetalningsarbetet praktiskt avrundade sifferbelopp
för varje tjänstegrad, som lagförslaget innehåller.
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa, att riksdagen
måtte besluta,
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
Motion
II: 385.
att pensionsavgifterna i § 28 i lagen om rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket m. fl. verk beräknas efter en högre räntefot än
4 % å de olika pensionsfonderna,
att de för de kvinnliga tjänstemännen i samma lag angivna avgifterna genom
öyergångsstadganden i skälig mån sänkas beträffande i tjänst nu varande befattningshavare,
och
att i samma lags § 17 införes bestämmelse därom, att tjänstepensionsunderlaget
skall utgöra det belopp i helt krontal, som är jämnt delbart med 12 och
ligger närmast 2/s av slutlönen å billigaste ort.
Motionen i andra kammaren nr 385 är av följande innehåll:
_ »I de före den 1 januari 1911 för statens järnvägars personal gällande
pensionsbestämmelserna var pensionsåldern lika för alla tjänstemän, nämligen
sammanlagt 95 tjänste- och levnadsår. Genom lagen av den 4 juli 1910 angående
ratt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar bestämdes emellertid olika
ålder för olika kategorier av tjänstemän. Även inom den lägst avlönade personalgruppen
förekommer olika pensionsålder, i det att för banvakt, ledningsvakt
och stationskarl pensionsåldern bestämts till 63 år, medan för de övriga tjänstekategorierna,
^ vagn- och stallkarl, förrådsvakt, samt ångfärjornas personal, pensionsåldern
är 65 år (vaktmästare i järnvägsstyrelsen har en pensionsålder av 67 år).
För ångfärjepersonalen har pensionsåldern hitintills icke haft någon betydelse,
enär denna personal icke varit så länge på ordinarie stat att pensionering på
grund av uppnådd pensionsålder förekommit, men för de övriga befattningshavarna,
som hava denna högre pensionsålder, har bestämmelsen härom förefallit
icke tillräckligt motiverad. Särskilt har denna uppfattning varit rådande ifråga
om vagn- och stallkarlarnas pensionsålder, enär denna personal i stor utsträckning
liar ett hårt och ansträngande arbete, som kräver god vigör och spänstighet
hos tjänstemännen. Personalen har därför vid upprepade tillfällen uttalat sig
för att pensionsåldern måtte bliva lika för vagn- och stallkarl som för stationskarl.
Det syntes också föreligga utsikter för en lösning av denna fråga i av
personalen önskad riktning, sedan statsmakterna genom de under år 1917 antagna
bestämmelserna för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid statens järnvägar
bestämt samma pensionsålder för extra ordinarie vagn- och stallkarl som för
extraordinarie stationskarl nämligen 63 år.
Kungl. Maj:t har nu genom proposition nr 313 förelagt riksdagen förslagtill
ny lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid bl. a.
statens järnvägar. Detta Kungl. Maj:ts förslag överensstämmer i huvudsak med
ett av kommunikationsverkens lönekommitté den 29 sistlidne januari avgivet
förslag i ämnet. I fråga om pensionsåldern för vagn- och stallkarl avviker
emellertid Kungl. Maj:ts förslag från kommittéförslaget, enär Kungl. Maj:t för
ifrågavarande befattning bibehåller den nuvarande pensionsåldern, 65 år, medan
kommittén föreslog nedsättning av pensionsåldern till 63 år, eller till samma
pensionsålder som gäller för stationskarl och banvakt.
Såsom skäl till detta frånträdande av kommitténs förslag anför föredragande
departementschefen, att järnvägsstyrelsen påyrkat den högre pensionsåldern för
befattningshavarne ifråga, med framhållande av att det rådde en väsentlig skillnad
mellan grupperna, i det att medan stationskarlens arbete i de flesta fall omedelbart
berörde trafiksäkerheten, detta icke kunde sägas i allmänhet vara fallet
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
5
ifråga om vagn- och stallkarlen. Det är visserligen sant, att den ojämförligt
största delen av stationskarlskåren har att utföra arbete direkt stående i samband
med trafiksäkerheten, men även vagn- och stallkarlarnas befattningstagande med
den rullande materielen, dess tunga arbete vid kolgivningsbryggorna och det riskfulla
arbetet å bangårdarna, där växling ständigt pågår, torde mer än väl motivera
att även för denna grupp av befattningshavare fastställes samma pensionsålder,
som gäller för banvakter och stationskarlar.
På grund av det anförda få vi hemställa, att riksdagen med anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 313 måtte fastställa pensionsåldern för befattningen
vagn- och stallkarl vid statens järnvägar till 63 år.»
Det propositionen åtföljande förslaget till lag angående rätt till
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfalls verk finnes fogat såsom bilaga
vid detta utlåtande.
Beträffande motiveringen för här ifrågavarande förslag får utskottet,
i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till propositionen
jämte därvid fogade protokoll.
Vid 1919 års lagtima riksdag framlades förslag angående gemensamt
lönesystem samt lönereglering för postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vatten falls verk. Sedan Kungl. Maj:ts förslag i
ämnet blivit i huvudsak bifallet av riksdagen, utfärdades den 19 juni
1919 avlöningsreglemente för tjänstemän vid de nämnda verken att
gälla från och med den 1 juli 1920. Spörsmålet om reglering av
pensionsförhållandena för ifrågavarande personal gjordes emellertid icke
till föremål för behandling vid nämnda riksdag. Det förutsattes dock,
att, efter det förslag i sådant hänseende utarbetats och förelagts 1920
års riksdag, nya pensionsbestämmelser skulle kunna bliva gällande från
samma tidpunkt som själva löneregleringen.
Med skrivelse den 29 januari 1920 har kommunikationsverkens
lönekommitté avlämnat betänkande, delen III, angående tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk.
Över detta betänkande hava infordrade särskilda yttranden avgivits
den 21 februari av statskontoret, den 23 februari av generalpoststyrelsen
och av järnvägsstyrelsen, den 24 februari av vattenfallsstyrelsen och av
pensionsstyrelsen samt den 25 februari 1920 av telegrafstyrelsen. Därjämte
hava styrelserna för trafiktjänstemännens riksförbund, posttjänstemännens
förening och statens järnvägars befälsförbund inkommit med
skrifter i ämnet.
6
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55.
Gällande
bestämmelser.
Behovet
av enhetliga
pensionsbestämmelser.
Vad angår nu gällande pensionsbestämmelser för ordinarie tjänstemän
vid kommunikationsverken återfinnas dessa i särskilda författningar.
I avseende å postverkets tjänstemän gäller lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. För telegrafverkets
ordinarie personal innehållas stadgandena om pension dels i gällande
avlöningsreglemente för verket och dels i reglementet för telegrafverkets
pensionsinrättning den 17 juni 1908. I fråga om statens järnvägars
ordinarie personal gäller lagen den 4 juli 1910 jämte en kungörelse
samma dag med vissa övergångsbestämmelser. Den ordinarie •personalen
vid statens vattenfallsverk är underkastad 1907 års civila pensionslag.
Beträffande de olika verkens chefer samt vissa andra genom förordnande
på viss tid tillsatta tjänstemän finnas föreskrifter fastställda i avlöningsreglementen
och avlöningsvillkor.
Kommunikationsverkens lönekommitté har till en början granskat
omförmälda pensionsbestämmelser och därvid funnit, att pensionsstadgandena
för de olika verkens chefer och övriga genom förordnande tillsatta
tjänstemän i sina huvudgrunder överensstämma med varandra,
under det att pensionsbestämmelserna för de konstituerade tjänstemännen
vid de olika verken äro sins emellan ganska skiftande.
Enligt kommitténs mening borde därför pensionsförhållandena vid
ifrågavarande verk ordnas efter enhetliga grunder, vilket redan skett i
fråga om avlöningsförhållandena. Då de nuvarande pensionsbestämmelserna
även i grundläggande hänseenden visade stora skiljaktigheter och
då vidare vissa nya principer här syntes böra vinna tillämpning, hade
kommittén ansett nödigt att utarbeta förslag till ny pensionslag, gemensam
för samtliga verken.
Statskontoret har i avseende härå yttrat följande.
»Med hänsyn till behovet av att pensionsförhållandena vid ifrågavarande
verk bliva ordnade efter enhetliga grunder såsom redan skett i fråga om avlöningsförhållandena
har kommittén ansett sig icke kunna inskränka sig till en
revision av de olika för verken nu gällande pensionsförfattningar utan funnit sig
böra utarbeta förslag till en ny, för samtliga dessa verk gemensam pensionslag.
Med avseende härå vill statskontoret visserligen icke underlåta att erinra om det
förslag till det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering, som den 3
november 1917 framlagts av för ändamålet inom finansdepartementet tillkallade
sakkunniga, innefattande bland annat förslag till bestämmelser avsedda att komma
till tillämpning vid all statens tjänstemannapensionering och således även vid
pensionering av personal vid kommunikationsverken; men därest vid prövning
av detta centraliseringsförslag skulle befinnas att all statens tjänstemannapensionering
lämpligen bör regleras genom en enda författning, lärer sådant säkerligen
kunna ske utan hinder därav att enhetliga pensioneringsgrunder för
kommunikationsverken kunna hava kommit till stånd. Tvärtom måste de i före
-
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 55.
7
liggande förslag angivna grunder, som i flera avseenden synas statskontoret vara
att föredraga framför de av förenämnda sakkunniga föreslagna, anses innebära
en utveckling i önskvärd riktning av statens pensionsväsende och därför böra i
väsentliga delar tagas till förebild för pensioneringsgrunder jämväl för övriga
statstjänare. Enligt statskontorets mening bör därför icke vara något att erinra
mot ett enhetligt ordnande nu av pensionsförhållandena för kommunikationsverken
i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag.»
Departementschefen understryker för sin del, att, då enhetliga grunder
åstadkommits beträffande avlöningsförhållandena, det syntes vara en
nödig konsekvens, att enhetlighet vunnes jämväl i fråga om pensionerna.
Det vore även nödigt att erhålla en helt ny, för de fyra verken
gemensam pensionsförfattning. Härigenom borde, enligt departementschefens
mening, såsom ock statskontoret framhållit, något hinder icke
behöva uppstå för en eventuell framtida centralisering av det statsunderstödda
pensionsväsendet.
Pensioneringen av telegrafverkets ordinarie personal bestrides för
närvarande delvis av telegrafverkets pensionsinrättning. Då bibehållandet av
nämnda inrättning vore ett hinder för personalens inordnande under de
tilltänkta gemensamma pensionsbestämmelserna, hava åtgärder vidtagits
för utrönande, huruvida och under vilka villkor pensionsinrättningen
skulle kunna upphöra.
Propositionen innehåller i avseende härå först en redogörelse (sid.
7—8) för pensionsinrättningens tillkomst och nuvarande organisation.
Härefter redogöres för vidtagna åtgärder för pensionsinrättningens upplösning.
Vidare yttrar departementschefen:
»Ett genomförande av de nya principer för pensionering av ordinarie
tjänstemän vid kommunikationsverken, som jag i det följande kommer
att förorda, förutsätter, bland annat, att den för telegrafverkets personal
avsedda statsunderstödda pensionsinrättningen upplöses.
Såsom av den lämnade utredningen framgår, befinner sig nämnda
pensionsinrättning i det gynnsamma ekonomiska läget, att densamma
den 1 juli 1920 torde kunna, även med iakttagande av synnerligen försiktiga
beräkningsgrunder, uppvisa ett överskott av mer än 1,900,000
kronor. Att pensionsinrättningen äger ett så betydande överskott beror
uteslutande dijrpå, att pensionsinrättningens direktion genom förmånliga
penningplaceringar av bland annat de medel, delägarna själva inbetalt,
lyckats göra pensionsinrättningens tillgångar räntebärande efter en räntefot,
som vida överstiger den, efter vilken inrättningens räntabilitet ur
-
Upphörande
av telegrafverkets
pensionsinrättning.
B
Bankoutshottets utlåtande Nr 55.
sprungligen är beräknad. Vid sådant förhållande synes det mig, i likhet
med kommittén, att en skälig gottgörelse bör beredas telegrafverkets
personal, därest staten skulle övertaga pensionsinrättningen i fråga.
Såväl kommittén som fullmäktige för delägarna i pensionsinrättningen
hava utgått därifrån, att bestämmandet av berörda gottgörelse skulle
grundas på en beräkning av vad som utav pensionsinrättningens vinst
genom högre ränteavkastning än efter 41 2 % kan anses belöpa på delägaravgifterna.
Enligt de genom kommitténs försorg utförda beräkningar uppgick
vid årsskiftet 1918—1919 ifrågavarande genom överränta uppkomna
vinst till 1,002,937 kronor, och har kommittén med hänsyn härtill föreslagit,
att gottgörelsen skulle fixeras till 1,000,000 kronor. Fullmäktige
hava åter ansett, att beräkningarna borde efter enahanda grunder
framföras till den tidpunkt, då överlämnandet av pensionsinrättningens
tillgångar skulle ske, enligt föreliggande förslag den 1 juli 1920, och
att ersättningsbeloppet borde bestämmas därefter.- Ersättningsbeloppet
beräknades i sådant fall stiga till omkring 1,144,000 kronor.
I fråga om den sålunda av kommittén föreslagna och av fullmäktige
godtagna grunden för beräknande av ersättningsbeloppet synes mig
icke någon befogad invändning kunna göras. Vad därefter angår den
tidpunkt beräkningen bör avse, torde övervägande skäl tala för den av
fullmäktige hävdade ståndpunkten, nämligen att tiden för pensionsinrättningens
avveckling bör vara bestämmande. Oavsett att ur förut angiven
synpunkt en uppgörelse måste anses önskvärd, tillåter jag mig erinra
därom, att, även om det högre ersättningsbeloppet skulle utgå, den föreslagna
uppgörelsen måste anses jämväl för statens del förmånlig, i
det att av pensionsinrättningens överskott utöver dess förpliktelser i
varje fall omkring tre fjärdedels miljon kronor skulle komma statsverket
tillgodo.
Enligt kommitténs av fullmäktige jämväl biträdda förslag skulle ersättningsbeloppet
överlämnas till direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter
för att användas till ändamål, som av fullmäktige beslutas
och som kunna av Kungl. Maj:t godkännas. Genom en sådan anordning
synas mig fullt betryggande garantier vinnas, att ersättningsbeloppet
användes till sådana telegrafverkets personal vidkommande ändamål,
som kunna anses stå i överensstämmelse med pensionsinrättningens hittillsvarande
allmännyttiga karaktär. t
Då jag icke i övrigt har något att erinra mot de av fullmäktige
uppställda villkoren för uppgörelsen, finner jag mig böra förorda, att
Kung]. Maj:t och riksdagen för sin del godkänna en sådan överenskom
-
BanTcoutsTcottets utlåtande Nr 55.
9
melse med fullmäktige, att telegrafverkets pensionsinrättning upphör med
utgången av juni månad 1920 och dess tillgångar övertagas av statsverket,
under villkor att staten ansvarar för pensionsinrättningens alla
framtida förpliktelser ävensom att av det belopp, varmed pensionsinrättningens
tillgångar intill förenämnda tidpunkt enligt de i kommitténs betänkande
angivna beräkningsgrunder ökats genom högre ränteavkastning
än efter 4 Vs så stor del, som, enligt i betänkandet likaledes angiven
delningsgrund, belöper på delägarnas avgifter, överlämnas antingen
kontant eller, efter överenskommelse, i. form av pensionsinrättningen tillhörande
värden till direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter att
användas till ändamål, som av fullmäktige beslutas och som kunna av
Kungl. Maj:t godkännas.»
Utskottet övergår härefter till en kortfattad redogörelse för förslagets
huvudgrunder.
Såsom hittills hava de tjänstemän, som tillsättas genom förordnande,
ansetts böra intaga en särställning i förhållande till övrig ordinarie personal,
med ett undantag dock nämligen för distriktschef vid statens
järnvägar, vilken vid tillträdandet av förordnande å sådan befattning
innehade tjänst, som tillsättes genom konstitutorial.
Såsom pensionsunderlag tjänar för närvarande antingen viss del
av den för tjänstemännen vid avgången bestämda avlöningen eller
ock särskilt för tjänsten bestämt fast pensionsunderlag. Vid valet
mellan de olika sätten för bestämmandet av pensionsbelopp för konstituerade
tjänstemän har systemet med fasta pensionsunderlag ansetts vara
att föredraga, enär härigenom skulle ernås större enkelhet och reda än
vid användandet av det andra systemet. Pensionsunderlaget, eller, såsom
detsamma i förslaget benämnes, tjänstepensionsunderlaget, föreslås skola
utgöra två tredjedelar av slutlönen å billigaste ort med viss lämplig
avrundning. Vid beräkning av pensionens belopp för här ifrågavarande
tjänstemän har kommittén ansett bestämd skillnad böra göras mellan
den del av pensionen, som skulle anses täckas av pensionsavgifterna,
och den återstående delen, vilken bestredes helt av statsmedel; och för
att beteckna motsvarande delar av tjänstepensionsunderlaget hava införts
begreppen avgiftspensionsunderlag och statspvnsionsunderlag. Då
avgifterna ansetts böra motsvara en tredjedel av pensionskostnaden, har
avgiftspensionsunderlaget satts till en tredjedel .och statspensionsunderlaget
till två tredjedelar av tjänstepensionsunderlaget.
Förslagets
huvud
grunder.
Pensions
underlag.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 40 hiift. (Nr 55.)
1.151 20 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
Pensions
avgifter.
I fråga om pensionsunderlagen för de genom förordnande tillsatta
tjänstemännen hava desamma ansetts böra avvägas mera fritt, dock med
icke alltför ogynnsamt förhållande till avlöningen. Departementschefen
har särskilt framhållit, att då det för staten gällde att kunna förmå
personer att övergå från enskild tjänst till statstjänst, icke blott avlöningens
belopp utan även pensionens storlek vore av betydelse.
Enligt förslaget skola pensionsunderlagen bestämmas till 9,000 kronor
för generaldirektör och 8,000 kronor för överdirektör och souschef,
överdirektör samt överingenjör vid statens järnvägar ävensom överdirektör
vid statens vattenfallsverk. För övriga av här ifrågavarande tjänstemän
skulle pensionsunderlaget utgöra 7,000 kronor.
Vad härefter beträffar frågan om pensionsavgifter hava sådana allt
fortfarande ansetts böra av vederbörande tjänstemän betalas, ett förhållande
som för övrigt blivit förutsatt vid avvägande av avlöningarna i
det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken.
I fråga om pensionsavgifternas allmänna konstruktion m. m. må
erinras, att de konstituerade tjänstemännens avgifter för egen pensionering,
vilka hittills ansetts böra täcka omkring en tredjedel av pensionskostnaden,
skola enligt nuvarande bestämmelser vid samtliga nu omhandlade
verk erläggas under tiden -från det vederbörande erhåller ordinarie
anställning, intill dess han till följd av avsked, entledigande eller dödsfall
avgår från tjänsten. I övrigt avvika berörda stadganden i fråga om
pensionsavgifternas allmänna konstruktion väsentligt från varandra. Enligt
reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning beräknas sålunda
pensionsavgifterna individuellt för varje tjänsteman efter försäkringstekniska
grunder, alltså med hänsyn tagen till pensionsbelopp, tjänstemannens
levnadsålder, då han såsom ordinarie börjar erlägga pensionsavgift,
samt den för hans tjänst bestämda pensionsåldern. Dessutom
erlägges i vissa fall befordringsavgift. Helt andra grunder gälla enligt
den civila pensionslagen och statens järnvägars pensionslag. Avgifterna
utgå här i förhållande till antingen tjänstemannens innehavande
avlöning eller det för honom gällande pensionsunderlaget, men i varje
fall utan hänsyn till vederbörandes levnadsålder vid ordinarieblivandet
och den för tjänsten stadgade pensionsåldern, eller sålunda utan avseende
å den tidslängd, varunder vederbörande har att erlägga pensionsavgifter.
Kommittén har nu föreslagit i viss mån nya principer för vinnande
av enkelhet och reda i tillämpningen utan att åsidosätta nödiga for
-
''Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
11
dringar ur försäkringsteknisk synpunkt. Kommittén har tänkt sig, att
pensionsavgifterna, bestämda till enhetligt belopp för varje särskild
lönegrad och sålunda till samma belopp för alla tjänstemän med lika
pensionsunderlag, skola i regeln betalas under en på förhand bestämd
tidsperiod av förslagsvis trettio år, räknat från ordinarieblivandet eller
från den tidigare tidpunkt, då vederbörande kan hava börjat erlägga
avgift till kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie
personal. Efter nämnda tidsperiods förlopp skulle tjänstemannen
alltså i allmänhet vara befriad från erläggande av pensionsavgift. Då
emellertid vid beräknandet av pensionsavgifternas belopp hänsyn kan
tagas endast till mera normala befordringar, har kommittén ansett den
bestämmelsen erforderlig, att, då tjänsteman befordrats till belältning
med högre pensionsunderlag, han städse skall vara skyldig erlägga
pensionsavgift under en tid av tre år från tillträdandet av denna befattning,
även om han på grund därav, att den förenämnda tidsperioden
av förslagsvis trettio år gått till ända, eljest skolat vara befriad från erläggande
av avgift. Den, som befordrats exempelvis två år före utgången
av perioden, skulle alltså hava att betala avgift under ytterligare
ett år efter periodens slut, och den, som befordrats sedan han redan
upphört att erlägga avgifter, skulle vara skyldig att åter börja betala
avgifter och fortsätta därmed under en tid av tre år. Pensionsavgift
skall dock givetvis icke i något fall erläggas för längre tid än till och
med den dag, då tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande
eller dödsfall.
Har vid pensionsberättigad tjänstemans avgång från befattningen den
förenämnda perioden av trettio år gått till ända, bör tjänstemannen åtnjuta
den del av pensionen, som är avsedd att täckas av pensionsavgifterna,
till sitt fulla belopp, dock med viss jämkning, om han befordrats
inom tre år före avgången. År åter tjänstemannen av annan anledning
än olycksfall skyldig avgå före periodens utgång och är han då
berättigad till pension, bör enligt kommitténs mening förenämnda del av
pensionen utgå med avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet
år, varunder han erlagt pensionsavgifter. Det är dock att märka, att en
föreskrift om dylik avkortning kan bliva utan betydelse på grund av
stadgande om minimipension i visst fall.
Det torde i förbigående böra omnämnas, att kommittén, av annan
anledning än den nu antydda, även beträffande den del av pensionen,
som icke anses motsvara pensionsavgifterna, föreslår likartad avkortning
för det fall, att tjänstemannen vid avgången icke intjänat visst antal
tjänstår i såväl ordinarie som extra tjänst.
12
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55.
Beträffande förordnade tjänstemän föreslås, att pensionsavgift skall av
dylik tjänsteman erläggas, intill dess lian uppnått en levnadsålder av 65
år, vare sig lian under tiden åtnjuter arvode eller pension, men naturligen
icke om vederbörande dessförinnan avgått utan tjänstepension eller
avlidit. Emellertid bör tillika meddelas föreskrift i syfte, att tjänstemannen
icke skall behöva erlägga pensionsavgift under längre tid än om
han innehaft tjänst, som tillsättes genom konstitutorial.
Pensionen kan även utgå med lägre belopp, om vederbörande vid
avgång från tjänsten innehaft förordnandet under allenast viss kortare tid.
Vidkommande storleken av de pensionsavgifter, som skulle erfordras
för att, med tillämpning utav de av kommittén föreslagna grunderna,
kunna täcka omkring en tredjedel av pensionskostnaden för de konstituerade
tjänstemännen, hava beräkningar verkställts av särskilda sakkunniga.
Dessa beräkningar hava till en början utförts med tillämpning
av en räntefot av 4 % och allmänna svenska dödlighetstabellen för
män, respektive kvinnor för åren 1901—1910. Resultatet återfinnes i
två tabeller å sid. 27—28 i propositionen.
Dessa pensionsavgifter täcka i genomsnitt: de manliga tjänstemännens
avgifter 34,o % och de kvinnliga tjänstemännens avgifter 32,5 %
av pensionskostnaden.
Emellertid har undersökning verkställts även enligt dödlighetstabeller,
upprättade på grundval av erfarenheten bland de viktigaste vid dessa
verk förekommande grupperna av manliga tjänstemän. Undersökningen
hade givit som resultat, att med tillämpning av dessa dödlighetstabeller
de manliga tjänstemännens pensionsavgifter skulle täcka 35,5 % av pensionskostnaden.
Kommittén anför härom bland annat följande.
»Den gjorda utredningen synes kommittén giva vid handen, att de
sålunda efter försäkringstekniska grunder beräknade pensionsavgifterna
väl kunna anses vara fullt tillräckliga, men att en sänkning av desamma
icke skulle vara tillrådlig, därest det hittills såsom lämpligt ansedda
förhållandet mellan tjänstemännens och statens andelar i pensionskostnaden
skall kunna med säkerhet upprätthållas. I sådant hänseende må
erinras, att pensionsavgifterna enligt den civila pensionslagen, ehuru ursprungligen
beräknade skola motsvara en tredjedel av pensionskostnaden,
likväl befunnits i verkligheten täcka allenast omkring 29.6 % av
nämnda kostnad. Beträffande den till grund för beräkningarna av avgifterna
lagda räntefoten av 4 % vill kommittén ävenledes framhålla, att
staten hittills icke medgivit, att enskild livränterörelse må grundas på
en högre, beräknad räntefot än 4 %.
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55.
13
För don kvinnliga personalens vidkommande ställa sig de föreslagna
pensionsavgifterna inom samtliga verk proportionsvis högre än
de nu utgående, om ock för statens järnvägars del skillnaden är mindre
betydande. Att enligt kommitténs förslag de kvinnliga befattningshavarnas
avgifter skulle bliva procentuellt högre än de manliga tjänstemännens,
har sin givna förklaringsgrund däri, att kvinnorna hava tidigare
avgångsålder men högre medellivslängd än män i allmänhet,
varigenom kostnaden för kvinnornas pensionering måste bliva jämförelsevis
hög. Att märka är emellertid, att de föreslagna pensionsavgifterna
för kvinnor beräknats täcka en något mindre del av pensionskostnaden
än för män. Framhållas må ock, att de nya grunderna för pensionering
skulle för de kvinnliga befattningshavarna medföra avsevärda fördelar.
Sålunda hava för kvinnorna pensionsunderlagens belopp blivit satta i
samma förhållande till avlöningarna som för män, något som för åtskilliga
kategorier av kvinnliga befattningshavare medfört betydande förbättringar.
Likaledes bör uppmärksammas, hurusom kommitténs i det
följande framlagda förslag om gottgörelse för inbetalda pensionsavgifter
till befattningshavare, som utan rätt till tjänstepension avgått före pensionsåldern,
är av icke ringa betydelse för kvinnliga befattningshavare, helst som
dessa i stor utsträckning avgå på grund av giftermål före pensionsålderns
uppnående. Enligt nuvarande bestämmelser hava däremot de av sådana
befattningshavare erlagda pensionsavgifterna gått helt och hållet förlorade
för dem.»
Vad anginge de pensionsavgifter, som skulle erläggas av tjänstemän,
vilka tillsattes genom förordnande, ansåg kommittén det ligga i
sakens natur, att dessa avgifter icke kunde, åtminstone med någon större
grad av tillförlitlighet, försäkringstekniskt beräknas. Efter samråd med
sakkunnig person hade kommittén emellertid ansett sig böra föreslå, att
dessa avgifter finge utgå efter samma procentsats som den högsta för
de konstituerade tjänstemännen eller 6 % av pensionsunderlaget.
I reservationer till betänkandet har yrkats, att pensionsavgifterna
för de konstituerade tjänstemännen borde beräknas efter en räntefot av
4,5 % i stället för 4 %. Till stöd härför har anförts huvudsakligen
följande.
De av kommittén föreslagna pensionsavgifterna vore i och för sig
höga samt för vissa tjänstemannagrupper och särskilt för kvinnorna
betydligt högre än för närvarande.
14
JianfcoutsJcottets utlåtande Nr 55.
En av orsakerna härtill vore att kommittén ansett, att pensionsavgifterna
skulle beräknas efter en räntefot av endast 4 %. I anslutning
härtill hade kommittén föreslagit, att pensionsfonderna skulle gottgöras
ränta efter samma räntefot. Det ville synas som om i en tid, då staten
för sina lån nödgades erlägga en effektiv ränta av 5 % och däröver, man
utan olägenhet borde kunna förutsätta, att kommunikationsverken skulle
gottgöra pensionsfonderna ränta efter högre räntefot än 4 %. Faktiskt
syntes också under närmaste tiden fonderna komma att gottgöras nettoavkastning
efter högre räntefot, enär berörda fonder torde vara placerade
på sådant sätt att de lämnade högre nettoavkastning än 4 %.
Skulle framdeles åter en sänkning av räntefoten böra ske, ansåge
reservanterna hinder icke möta att då åter höja pensionsavgiften.
En annan orsak till de höga pensionsavgifterna vore, att kommittén
icke vågade förutsätta, att den för närvarande befintliga högre dödlighetsprocenten
bland vissa tjänstemannagrupper skulle fortfara, utan att denna
i stället skulle nedgå. Vid pensionsavgifternas beräkning hade tillämpats
allmänna svenska dödlighetstabellen 1901—1910 och skulle de föreslagna
pensionsavgifterna täcka för männen 34,0 % och för kvinnorna
32.5 % av pensionskostnaderna. Emellertid visade gjorda undersökningar
angående dödlighetsförloppet bland de viktigaste av vid dessa verk förekommande
grupper av manliga tjänstemän, att de manliga tjänstemännens
pensionsavgifter i verkligheten skulle komma att täcka 35,5 % av
pensionskostnaden. Redan detta förhållande att med en räntefot av 4 %
35.5 % av pensionskostnaden skulle täckas av tjänstemännens pensionsavgifter
i stället för 33,3 % — motsvarande avgiftspensionen — förmenade
reservanterna tillräckligt uppväga risken av att dödligheten för framtiden
skulle bliva lägre än vad nu vore fallet bland kommunikationsverkens
tjänstemän. Att därjämte räkna med en räntefot av endast 4 %
syntes innebära en dubbel säkerhet, vilket ställde kommunikationsverkens
tjänstemän i avsevärt sämre ställning än övriga civila befattningshavare.
Utginge man från en räntefot av 4,5 %, skulle nämligen pensionsavgifterna
för de manliga befattningshavarna täcka 39,7 % av pensionskostnaden
eller 10 % mera än pensionsavgifterna för de tjänstemän,
vilkas pensioner bestredes från pensionsfonden för civila tjänsteinnehavare,
där avgifterna täckte omkring 29,6 % av pensionskostnaden. Intill
dess en reglering av övriga civila befattningshavares pensionsförhållanden
kunde varda genomförd, borde därför enligt reservanternas mening
kommunikations verk ens tjänstemän få åtnjuta den lindring i sina
pensionsavgifter, som kunde ernås genom att deras avgifter beräknades
efter högre räntefot än 4 exempelvis 4,5 %.
BanJcoutskottets utlåtande Nr 55.
15
Det framhölls därjämte, att särskilt de högre tjänstemännen fått
sina pensionsavgifter satta till högre belopp än som vederbort till
följd därav, att genom grafisk utjämning deras avgifter höjts till en
betydligt större procent av pensionsunderlagen, än som varit behövligt
för täckande av deras pensionskostnader.
Under hänvisning därtill, att pensionsavgifterna för de kvinnliga
befattningshavarna ställde sig proportionsvis högre än de nu utgående
och jämväl förhållandevis överstege de för de manliga tjänstemännen
ifrågasatta samt under framhållande, att den kvinnliga personalen skulle
få jämförelsevis ringa höjning i sina pensionsförmåner, har i särskild
reservation uttalats, att övergången till det nya systemet för avgiftsberäkningen
bort för de i tjänst nu varande kvinnliga befattningshavarna
göras mjukare genom någon minskning av de försäkringstekniskt erforderliga
avgifterna.
Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
hava anslutit sig till det reservationsvis framställda yrkandet,
att pensionsavgifterna borde beräknas efter en räntefot av 4,5 %.
Därjämte har generalpoststyrelsen hemställt, att en särskild avgiftsskala
skulle tillämpas för de lägre manliga tjänstemännen och en särskild
för de högre manliga tjänstemännen — detta för undvikande av
det anmärkta förhållandet, att de högre tjänstemännens pensionsavgifter
bleve procentuellt starkare höjda än som teoretiskt påkallades.
Statskontoret har med anledning av den gjorda erinringen särskilt
mot de kvinnliga tjänstemännens avgifter uttalat, att, om — såsom statskontoret
ansåge riktigt — den fordran vidhölles, att med avgifter i allmänhet
skulle täckas en tredjedel av pensioneringskostnaden, någon
nedsättning i de föreslagna beloppen knappast kunde vidtagas.
Departementschefen har för egen del härom yttrat:
»I fråga om beräknandet av pensionsavgifternas belopp hava huvudsakligen
två olika meningar gjorts gällande: enligt den ena, vilken följts
vid avfattandet av kommitténs förslag, skulle pensionsavgifterna beräknas
med tillämpning av en räntefot av 4 under det att enligt den
andra meningen en räntefot av 4,5 % därvid ansetts böra användas. Om
också det ur personalens synpunkt måste anses vara önskvärt, att pensionsavgifterna
genom tillämpande av den högre räntefoten bliva så låga
som möjligt, torde dock det föreliggande spörsmålet böra bedömas främst
ur försäkringsteknisk synpunkt.
16
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55.
Nu hava emellertid de två sakkunniga personer, som av kommittén
anlitats, efter ingående undersökningar, kommit till det resultatet, att
med tillämpning av en räntefot av 4,5 % pensionsavgifterna icke med
säkerhet kunde beräknas täcka en tredjedel av pensionskostnaden, vilket
däremot vore fallet, om en räntefot av 4 % användes.
Samma uppfattning har ock uttalats av chefen för försäkringsinspektionen,
vilken under hand yttrat sig i denna fråga. Jag tillåter mig även
erinra därom, att enligt de grunder, som så sent som år 1919 godkänts,
beträffande pensionering av folkskollärare m. fl., befattningshavarnas egna
pensionsavgifter beräknats med tillämpning av en räntefot av 4 %.
I fråga om det från generalpoststyrelsens sida framkomna förslaget,
att skilda skalor skulle tillämpas beträffande å ena sidan tjänstemän av
»högre grad» och å andra sidan tjänstemän av »lägre grad», må framhållas,
att, därest pensionsavgifterna skola kunna hållas lika inom varje särskild
lönegrad, dylika skiljaktiga skalor icke kunna ifrågakomma, enär
inom vissa lönegrader förekomma tjänstemän av såväl högre som lägre
grad. Det torde ock i detta sammanhang böra anmärkas, att den för
tjänstemän i högre lönegrader såsom oförmånlig anmärkta utjämningen av
avgiftsprocenten lärer hava påkallats jämväl därav, att de teoretiskt
erforderliga avgiftsbelopp, som framkommit vid beräkningarna, ansetts
jämförelsevis osäkra, i vad de avse tjänstemän i de högre graderna, med
hänsyn till dessa tjänstemäns ej sällan oregelbundna befordringsgång
och det ringa statistiska material, som kan erhållas.
Vid nu angivna förhållanden tilltror jag mig icke att föreslå en avvikelse
från de grunder för pensionsavgifternas beräkning, som kommit
till uttryck i kommitténs förslag.
Icke heller anser jag mig kunna tillstyrka, att, såsom ifrågasatts,
beträffande de i tjänst nu varande kvinnliga befattningshavarna tillämpas
lägre pensionsavgifter än som sålunda eljest skulle vara gällande.
Ett medgivande i antydd riktning synes mig nämligen lätteligen kunna
giva anledning till vittgående krav av liknande innebörd från andra
grupper av befattningshavare.
För tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, anser jag, i
likhet med kommittén, att pensionsavgifterna kunna lämpligen bestämmas
till belopp, motsvarande G % å pensionsunderlaget. Med de
av mig föreslagna pensionsunderlagen 9,000, 8,000 och 7,000 kronor
skulle alltså pensionsavgifterna utgöra respektive 540, 480 och 420
kronor.»
B an ko u tslc o t1 ds utlåtande Nr 55.
17
Vidkommande pensionsfonderna erinrar kommittén, att de pensionsavgifter,
som erläggas av tjänstemännen vid ifrågavarande verk, ingå för
närvarande från postverket och statens vattenfallsverk till pensionsfonden
för civila tjänstinnehavare och från statens järnvägar till pensionsfonden
för tjänstemän vid statens järnvägar samt från telegrafverket till telegrafverkets
pensionsinrättning.
Kommittén anför vidare:
»Från pensionsfonden för civila tjänstinnehavare och pensionsfonden
för tjänstemän vid statens järnvägar skall enligt nuvarande bestämmelser
bestridas så stor del av pensionskostnaden, som enligt försäkrings tekniska
beräkningar finnes motsvara vederbörande fonds tillgångar och de
stadgade pensionsavgifternas storlek.
Vid beräknande av pensionsavgifternas belopp enligt såväl den civila
pensionslagen som statens järnvägars pensionslag utgick man från den
förutsättningen att avgifterna skulle motsvara i genomsnitt en tredjedel
av pensionskostnaden. Med frånseende av förtida pensioner på grund
av olycksfall, sjukdom eller dylikt, skulle alltså från dessa pensionsfonder,
sedan desamma uppnått jämviktsläget, rätteligen bestridas omkring
en tredjedel av hela pensionskostnaden. Fråga bar emellertid uppstått,
huruvida ej de affärsdrivande verken borde göra årliga avsättningar till
vederbörande fonder med belopp, som tillsammans med tjänstemännens
egna avgifter skulle motsvara hela pensionskostnaden. Härigenom skulle
vinnas, att statens kostnader för de i tjänst stående befattningshavarnas
pensionering icke, såsom för närvarande är fallet, helt kastas på framtiden
utan kunna efter försäkringstekniska grunder fördelas på den tid,
varunder staten drager nytta av tjänstemannens arbetskraft. Ett dylikt
tillvägagångsätt har kommit till användning i fråga om de kassor, som
bildats för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk samt i viss grad även beträffande
ordinarie tjänstemän vid telegrafverket.
Ehuru inom kommittén sympatier uttalats för en sådan fondering av
statens andel i kostnaden för de ordinarie tjänstemännens pensionering,
bar kommittén dock ansett sig icke böra nu framlägga något förslag i
sådant avseende. Enligt kommitténs mening bör nämligen detta spörsmål,
likasom eventuellt frågan om avskaffandet av pensionsavgifter, upptagas
i ett sammanhang för hela statsförvaltningen och icke framföras
ensamt för de nu omhandlade verken. Därjämte bar kommittén erfarit,
att statsekonomiska betänkligheter från vissa håll uttalats mot den väldiga
fondbildning, som skulle föranledas av ett dylikt, hela statsförvaltningen
omfattande förfaringssätt. I varje fall bar kommittén funnit
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 sand. 40 httft. (Nr 55.) inni 20 3
Pensionsfon
derna.
13
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
genomförandet av ett dylikt förslag, vad särskilt statens järnvägar beträffar,
för närvarande knappast vara möjligt med hänsyn till det ekonomiska
läget. Kommittén har i enlighet härmed tänkt sig, att åtminstone
tills vidare allenast tjänstemännens pensionsavgifter skulle fonderas,
och vederbörande verk, endast i den mån pensionerna utgå, bidraga till
kostnaden för dem.»
I avseende å fondernas förvaltning anför kommittén:
»Vidkommande sättet för fondernas förvaltning torde böra erinras,
hurusom såväl pensionsfonden för civila tjänstinnehavare som pensionsfonden
för tjänstemän vid statens järnvägar äro ställda under statskontoret,
som har att göra fondernas medel räntebärande i enlighet med de för
statskontorets fondförvaltning i allmänhet gällande bestämmelser, och
sker detta genom inköp av obligationer samt utlåning till kommuner
och enskilda. Telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar förvaltas
av en direktion, vilken har att göra dem räntebärande på likartat sätt
men även genom inköp av fast egendom i Stockholm eller ock av sådan
fastighet utom Stockholm, som telegrafstyrelsen förklarat sig vilja förhyra
på längre tid.
Ett annat förvaltningssätt tillämpas däremot beträffande de nyinrättade
kassorna för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Förvaltningen av
sådan kassa har nämligen xippdragits åt vederbörande verks styrelse, och
äger denna använda kassans tillgångar, i den mån de icke erfordras för
löpande utgifter, såsom kassaförlag för verket mot att verket gottgör
kassan ränta efter en räntefot, som för närvarande är bestämd till 3,8 %.
Detta senare förvaltningssätt anser kommittén för sin del lämpligen
böra komma till användning även i fråga om de särskilda nybildade
pensionsfonderna för ordinarie personal och jämväl beträffande den för statens
järnvägar avsedda pensionsfonden. De skäl, som åberopats för tillämpandet
av nämnda förvaltningssätt beträffande pensionskassorna för ickeordinarie
personal, synas nämligen äga samma fog i fråga om de förevarande
pensionsfonderna. Det måste sålunda anses väsentligt enklare,
att de pensionsavgifter, som uppbäras av vederbörande verk, stanna
under verkets förvaltning. En given vinst är ock att, därest medlen få
användas av verket självt, en mindre upplåning behöver göras för bestridande
av dess utgifter, än om nyssnämnda medel skulle överlämnas
till statskontoret och av detta placeras på annat håll. Erinras må även
om de fördelar telegrafverket hittills haft av att kunna genom förmedling
av telegrafverkets pensionsinrättning få i viss mån tillgodogöra sig
pensionsmedel för inköp av fastigheter, som äro för verkets behov er
-
BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 55
19
forderliga. Vad nu är sagt gäller givetvis i ringare grad i fråga om
postverket, vilket erfordrar vida mindre kassaförlag än de övriga tre
verken. Det oaktat synes emellertid det nu ifrågasatta förvaltningssättet
kunna tillämpas jämväl i avseende å en postverkets pensionsfond.
Den anordningen att pensionsfondernas disponibla tillgångar nedläggas
i vederbörande företag kan icke heller medföra någon som helst
risk för tjänstemännen, enär statsverket skulle, såsom hittills varit fallet,
vara ansvarigt för de pensionskostnader, som ej kunna täckas av pensionsfonderna.
Den sålunda föreslagna anordningen att pensionsfondernas tillgångar
skulle användas såsom kassaförlag för vederbörande verk, iärer emellertid
i början icke kunna tillämpas annat än i mera inskränkt omfattning.
Under det att ett dylikt förfaringssätt givetvis kan användas i
avseende å de pensionsavgifter, som inflyta efter den nya ordningens inträdande,
synes detta icke i allmänhet kunna ske beträffande de kapitalbehållningar,
som redan tillhöra den för statens järnvägar avsedda pensionsfonden
eller skulle komma att överföras till de övriga nybildade fonderna, enär
dessa äro annorledes placerade och sålunda i allmänhet icke nu såsom
likvida tillgångar disponibla. Icke heller synes det kommittén önskvärt,
att åtminstone inom en närmare framtid några mera vittgående rubbningar
av dylika redan verkställda placeringar företagas, utan torde ifrågavarande
kapitaltillgångar, endast i den mån de bliva eller utan större
olägenheter för vare sig det allmänna eller enskilda kunna göras tillgängliga,
böra införlivas med vederbörande verks kassaförlag.
Å de medel, som skulle ingå i verkens kassaförlag, böra pensionsfonderna
gottgöras ränta. Vidkommande den räntefot, som däi’vid bör
beräknas, må framhållas, att, då verket självt är i första hand ansvarigt
för pensioneringskostnaderna och endast i den mån pensionsfonden
därtill lämnar tillgång erhåller ersättning från densamma, räntefotens
storlek icke är av betydelse för verkets ekonomiska resultat, såsom helhet
betraktat. Som emellertid vid beräknandet av pensionsavgifterna
använts en räntefot av 4 %1 synes samma räntefot åtminstone tills vidare
kunna tillämpas.
Å de medel, som icke ingå i verkens kassaförlag utan äro annorledes
placerade, böra pensionsfonderna givetvis gottgöras den faktiskt
erhållna nettoavkastningen.
Vad beträffar själva sättet för beräknande av ränteavkastningen
under året torde, i anslutning till vad som föreskrivits i fråga om de
nämnda pensionskassorna för icke-ordinarie personal, kunna för enkelhetens
skull tillämpas en medeltalsberäkning sålunda, att samtliga pen
-
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
sionsavgifter anses hava influtit vid mitten av året och samtliga pensioner
hava utbetalts vid samma tidpunkt. I enlighet med nämnda antagande
bör alltså fonden gottgöras ett halvt års ränta å summan
av de under året erlagda pensionsavgifter men å andra sidan belastas
med ett halvt års ränta å beloppet av fondens andel i de under året utbetalda
pensioner. Å pensionsfondens behållning vid årets början bör
däremot självfallet beräknas helt års ränta.»
Statskontoret har härom yttrat följande:
I och för sig kunde det väl anses ligga närmare till hands att samla pensionsavgifterna
till en gemensam fond i likhet med pensionsfonden för civila
tjänstinnehavare, men då kommitténs förslag därom, att fondbehållningen skulle
ingå såsom förlag i vederbörande verks rörelse mot skyldighet för verket att
gälda ränta därå, syntes statskontoret vara värt beaktande, ville statskontoret
för sin del icke ifrågasätta någon ändring i vad kommittén föreslagit i fråga
om pensionsfonderna. Icke heller mötte hinder för statskontoret att till järnvägsstyrelsen
den 1 juli 1920 överlämna pensionsfonden för tjänstemän vid
statens järnvägar i de värdehandlingar, vari fonden då funnes placerad, samt
att samtidigt till generalpoststyrelsen och vattenfallsstyrelsen i lämpliga värdehandlingar
överflytta vad på tjänstinnehavare vid vartdera av dessa verk belöpte
av pensionsfonden för civila tjänstinnehavare, allt i överensstämmelse med vad
kommittén föreslagit.
Yidkommande frågan huruvida icke kommunikationsverken borde genom
årliga avsättningar till vederbörande pensionsfonder inbetala så stora belopp, att
de tillsammans med tjänstemännens avgifter motsvarade hela pensionskostnaden,
erinrade statskontoret, hurusom ämbetsverket i annat sammanhang uttalat vissa
betänkligheter mot en dylik fondering av statens egna pensionskostnader. Statskontoret
instämde fördenskull i kommitténs mening, att åtgärd i sådant syfte
icke nu borde vidtagas, utan frågan därom först göras till föremål för vidare
utredning.
Departementschefen anför för egen del:
»Enligt det föreliggande förslaget skulle de av tjänstemännen erlagda
pensionsavgifterna ingå till särskilda för vart och ett av de ifrågavarande
verken avsedda pensionsfonder, vilka skulle förvaltas av vederbörande
verk själva. Sådan fonds behållning skulle av verket få användas
såsom kassaförlag mot gottgörelse av ränta till fonden.
Då kommunikationsverken i allmänhet erfordra betydande förlag för
sin rörelse, anser jag det vara en given fördel, om pensionsfonderna
finge användas på sätt föreslagits. Enahanda förfaringssätt tillämpas
ju redan i fråga om kassor för pensionering av icke ordinarie personal
vid tre av de ifrågavarande verken. Åven synes mig förvaltningen av
fonderna genom den ifrågasatta anordningen bliva den enklast möjliga,
i det att samma myndighet, som upptager pensionsavgifterna, jämväl
sedermera omhänderhar dessa medel.
Bankoutslcottets utlåtande Nr 55.
21
I fråga om den räntefot, efter vilken de i rörelsen nedlagda medlen
skulle av vederbörande verk förräntas, anser jag, i likhet med kommittén,
att enahanda räntefot bör kunna tillämpas, som lagts till grund för beräknande
av pensionsavgifterna, eller alltså 4 %. Såsom kommittén påpekat,
kunna emellertid pensionsfondernas hela behållningar med hänsyn
till redan gjorda placeringar icke omedelbart vara tillgängliga för användande
såsom kassaförlag. Jag anser mig böra understryka kommitténs
uttalande därom, att åtminstone inom en närmare framtid icke
några mera vittgående rubbningar av dylika placeringar böra vidtagas
på grund av de menliga ekonomiska följder, som eljest skulle kunna
uppstå.
Jag förutsätter sålunda att, med hänsyn till fastighetskreditens nuvarande
ogynnsamma läge, uppsägningar av lån mot säkerhet av inteckningar
icke mot låntagarnas bestridande företagas annat än i undantagsfall.
Vad kommittén i övrigt uttalat rörande fondernas förvaltning
har icke givit mig anledning till erinran.
Vidkommande frågan om fondering jämväl av statens andel i kostnaden
för de ordinarie tjänstemännens pensionering ansluter jag mig till
den av kommittén uttalade och av statskontoret biträdda uppfattningen,
att en åtgärd i sådan riktning i varje fall icke bör vidtagas ensamt för
kommunikationsverken, utan att spörsmålet bör göras till föremål för
utredning avseende statsförvaltningen i dess helhet.»
I fråga om beräknande av tjänstår och avgiftsår föreslår kommittén
vissa grunder, avvikande från vad för närvarande gäller vid de ifrågavarande
verken, men utgörande en tillämpning av förut förordade principer.
De regler i fråga om pensionsrättens inträde, som för närvarande
gälla, hava icke gjorts till föremål för några mera genomgripande förändringar.
I fråga om pensionsbeloppets bestämmande för tjänstemän, som tillsättas
genom förordnande, tillämpas för närvarande två principer, vilka
skilja sig från varandra därutinnan, att i ena fallet pensionen alltid utgår
med sitt hela belopp, oavsett tjänstetidens längd, under det att i andra
fallet pensionens belopp i regeln är ställt i visst förhållande till tjänstetidens
längd.
Kommittén har för sin del anslutit sig till den senare principen,
ehuru kommittén ansett det vara tillfyllest, att endast två olika belopp
skulle kunna förekomma för varje tjänst, det högre lika med pensionsunderlaget
och det lägre 1,000 kronor mindre.
Pensionens
belopp.
99
Bankoutskottets utlåtande ''Nr 55.
Det högre beloppet skulle utgå, då tjänstemannen under minst tolv
år innehaft befattning, som tillsattes genom förordnande. Aven i ett
annat fall har kommittén ansett det högre pensionsbeloppet böra utgå,
nämligen då befattningshavaren blivit på grund av olycksfall i tjänsten
oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring.
Det lägre pensionsbeloppet skulle utgå till den, som avginge från
tjänsten, innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen, antingen
på grund av att förordnandet upphörde utan att efterföljas av förnyat förordnande,
eller på grund därav att han till följd av sjukdom, som ej
föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare
tjänstgöring, varjämte samma pensionsbelopp skulle tillkomma den,
som eljest före de tolv årens utgång utan egen begäran nödgades avgå
från sin befattning. Det i nuvarande bestämmelser förekommande villkoret,
att tjänstemannen i sistberörda fall icke finge på grund av tjänstefel
hava förverkat befattningen, hade kommittén ansett obehövligt, därest
för alla tjänstemän vid de nu ifrågavarande verken generellt föreskreves,
att tjänstepension ej ägde åtnjutas av den, som blivit avsatt från tjänsten.
För konstituerade tjänstemän föreslås hel ålderspension vid 30 tjänstår
och 30 avgiftsår och med avkortning vid mindre antal tjänstår och
avgiftsår än 30.
Invalidpension skall enligt förslaget utgå med det belopp, som motsvarar
summan av de för tjänsiemanneu vid tiden för olycksfallet gällande
statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag.
Sjukpension skall vidare utgå efter samma regler, som gälla för ålderspension.
Vid avkortning skall dock pensionsbeloppet lägst utgöra 75 %
av hel pension, men icke i något fall överstiga den pension tjänstemannen
skulle hava erhållit, därest han kvarstått i befattningen till
pensionsålderns inträde.
Förslaget innebär vidare, att den, som avgår ur statstjänst utan
att vara berättigad till tjänstepension, erhåller i särskild ordning gottgörelse
för vad han nödgats erlägga i pensionsavgifter.
Ordinarie tjänstemän i allmänhet vid de ifrågavarande fyra verken
äro fritagna från erläggande av avgift enligt lagen angående allmän
pen sionsförsäkring.
Därest den nu föreslagna lagen angående tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid kommunikations verken antages, påkallas givetvis
en formell ändring i 5 § av pensionsförsäkringslagen, för att
ifrågavarande personal fortfarande skall vara befriad från berörda avgiftsplikt.
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55. 23
Pensionsstyrelsen har emellertid framlagt förslag i syfte, att tjänstemännen
i fråga icke vidare skulle vara undantagna från nämnda avgiftsplikt,
detta såsom ett steg i riktning mot det av pensionsstyrelsen
uttalade önskemålet om införandet av avgiftsplikt för alla befattningshavare
i statens tjänst.
Detta spörsmål har ansetts böra avgöras i ett sammanhang för
statstjänarna i allmänhet.
I lagförslaget innefattas slutligen vissa övergångsbestämmelser, avseende
sådana tjänstemän, vilka vid lagens ikraftträdande redan innehava
ordinarie anställning.
I fråga om viss personal, som vid statens övertagande av enskilda
järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst, men å vilken
den nya lagen icke skulle äga tillämpning, hava föreslagits särskilda
pensionsbestämmelser, vilka ansluta sig till hittillsvarande stadganden i
sådant hänseende. Även detta förslag är såsom bilaga fogat vid detta
utlåtande.
Även utskottet är av den mening, att pensionsförhållandena vid
här ifrågavarande verk böra ordnas efter enhetliga grunder, såsom redan
skett ifråga om avlöningsförhållandena, och synes det vara nödigt, att
en ny för verken gemensam pensionslag utfärdas. Med avseende härå
har statskontoret fäst uppmärksamheten å det förslag till det statsunderstödda
pensionsväsendets centralisering, som på sin tid framlades av
för ändamålet tillkallade sakkunniga, och med bestämmelser, avsedda att
komma till tillämpning vid all statens tjänstemannapensionering och således
även här. På sätt statskontoret och departementschefen framhålla,
torde den omständigheten, att enhetliga grunder fastställas för kommunikationsverken
knappast behöva utgöra hinder för eu eventuell framtida
centralisering av det statsunderstödda pensionsväsendet, därest en sådan
skulle anses böra genomföras. Vid den granskning av det nu framlagda
förslaget, som av utskottet företagits, har utskottet funnit sig böra godkänna
detsamma allenast med ett par smärre avvikelser. Härtill återkommer
utskottet i annat sammanhang.
Enligt förslaget skulle pensionsavgifterna beräknas med tillämpning
av en räntefot av 4 %. Inom kommittén hade reservationsvis framförts
det yrkandet, att de i stället borde beräknas efter en räntefot av 4,5 %. och
har detta yrkande upptagits av herr Julin i lians ovan omförmälda motion.
1 avseende härå tillåter sig utskottet erinra, hurusom de två sakkunniga
Uiskottets
yttrande.
24
BanJcoutsicottets utlåtande Nr 55.
personer, som för de matematiska beräkningarna av kommittén anlitats,
kommit till det resultat, att med tillämpning av en räntefot av 4,5 %
pensionsavgifterna icke med säkerhet kunde beräknas täcka en tredjedel
av pensionskostnaderna, vilket däremot vore fallet, om en räntefot av
4 % användes. Denna uppfattning delas av chefen för försäkringsinspektionen,
vilken, enligt vad departementschefen meddelar, under band
yttrat sig i denna fråga. Det torde även böra erinras, att, enligt de
vid förlidet års riksdag godkända grunderna för pensionering av folkskollärare
med flere, befattningshavarnas egna pensionsavgifter beräknats
med tillämpning av en räntefot av 4 %. Utskottet har alltså ansett sig
böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.
I detta sammanhang må bei''öras frågan om den räntefot, efter vilken
pensionsfonderna böra gottgöras ränta på de i verkens kassaförlag ingående
pensionsmedlen. Såsom kommittén erinrat, är nämnda räntegottgörelses
storlek icke av någon betydelse för det statsekonomiska
resultatet i stort sett, enär vederbörande verk självt har att i första
hand ansvara för pensioneringskostnaderna och endast i den mån pensionsfonden
därtill lämnar tillgång erhåller ersättning från densamma. Då
emellertid pensionsavgifterna beräknats med tillämpning av en räntefot
av 4 %, synes utskottet icke något vara att erinra mot att, åtminstone
tills vidare, verken skola gottgöra pensionsfonderna ränta efter likaledes
4 % å nu ifrågavarande medel.
Motionären herr Julin har vidare hemställt, att de för de kvinnliga
tjänstemännen i lagförslaget angivna avgifterna genom övergångsstadganden
i skälig mån måtte sänkas, beträffande i tjänst nu varande befattningshavare.
Åven detta yrkande hade inom kommitén framförts
reservationsvis. Utskottet har härvid icke funnit skäl att frångå propositionen,
så mycket mindre som, enligt vad departementschefen erinrat,
ett medgivande i den av motionären angivna riktning säkerligen skulle
kunna giva anledning till vittgående krav av liknande innebörd från
andra grupper av befattningshavare.
Samme motionär har slutligen hemställt, att i 17 § av lagen måtte
införas bestämmelser därom, att tjänstepensionsunderlaget skall utgöra
det belopp i helt krontal, som är jämt delbart med 12 och ligger närmast
två tredjedelar av slutlönen å billigaste ort. Då det torde vara
uppenbart, såsom också av departementschefen förutsattes, att principen,
att pensionsunderlagets belopp skall utgöra två tredjedelar av slutlönen
å billigaste ort, kommer i tillämpning, även därest en förhöjning av avlöningarnas
belopp skulle äga rum, synes ett särskilt stadgande av nyssberörda
innehåll icke vara erforderligt. Anmärkas må ock, att en ändring
Hankoutskottets utlåtande Nr 55.
25
av pensionsunderlaget jämväl påkallar en omräkning av vederbörande
pensionsavgift, men att någon föreskrift härom icke av motionären ifrågasatts.
Vid nu angivna förhållanden har utskottet icke ansett sig böra
biträda motionärens berörda förslag.
Uti 19 § i förslaget hänvisas i fråga om pensionsåldern till en vid
lagen fogad åldersförteckning. I avseende å denna har i förut omförmälda
motion II: 385 förslag framställts, att pensionsåldern för vagnoch
stallkarlar And statens järnvägar måtte fastställas till 63 år i stället
för av Kungl. Maj:t föreslagna 65 år. Detta motionärernas yrkande
sammanfaller med kommitténs förslag i denna del. Kommittén hade nämligen
ansett dessa befattningshavare böra likställas med stationskarlar
och banvakter. Med hänsyn till vad motionärerna anfört har utskottet
ansett sig böra ansluta sig till kommitténs förslag härutinnan. I samband
härmed har utskottet föreslagit den ändring, att även för maskinoch
pannskötare vid statens järnvägar, vilken tjänstgör vid kollossningskran,
pensionsåldern skall utgöra 63 år. Bestämmelsen härom torde
böra införas såsom not å åldersförteckningens första sida.
Utskottet har slutligen funnit sig böra föreslå, att i förslaget införes
en bestämmelse av innehåll, att befattningshavare med pensionsrätt
enligt denna lag skall vara underkastad de ändringar i pensionsrätter
som kunna varda fastställda i sammanhang med det statsunderstödda
pensionsväsendets centralisering.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till motionen II: 385 och
med avslag å motionen 1:304, må
dels — under förutsättning att övei’enskommelse
av härefter angivet innehåll träffas om upphörande
av telegrafverkets pensionsinrättning med utgången av
juni månad 1920 — antaga det vid detta utlåtande
fogade förslag till lag angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk; dock att
pensionsåldern för vid statens järnvägar anställda vagnoch
stallkarlar samt maskin- och pannskötare, de senare,
såvitt de tjänstgöra vid kollossningskran, skall
vara 63 år och att i lagförslaget införes en bestämmelse
av följande lydelse:
»Befattningshavare med pensionsrätt enligt denna
lag är underkastad de ändringar i pensionsrätter!, som
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 40 käft. (Nr 55.) isei so 4
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
kunna varda fastställda i sammanhang med det statsunderstödda
pensions väsendets centralisering.»;
dels godkänna sådan överenskommelse med fullmäktige
för delägarna i telegrafverkets pensionsinrättning,
att nämnda pensionsionsinrättning upphör med
utgången av juni månad 1920 och dess tillgångar
övertagas av statsverket, under villkor att staten ansvarar
för pensionsinrättningens alla framtida förpliktelser,
ävensom att av det belopp, varmed pensionsinrättningens
tillgångar intill förenämnda tidpunkt enligt
de i statsrådsprotokollet över civilärenden för den
12 mars 1920 angivna beräkningsgrunder ökats genom
högre ränteavkastning än efter 4 1h procent, så
stor del, som, enligt i samma statsrådsprotokoll likaledes
angiven delningsgrund, belöper på delägarnas avgifter,
överlämnas antingen kontant eller, efter överenskommelse,
i form av pensionsinrättningen tillhörande
värden till direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter
att användas till ändamål, som av fullmäktige
beslutas och som kunna av Kungl. Maj:t godkännas;
dels besluta,
att sådana telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar,
som enligt angivna överenskommelse skola
tillgodokomma statsverket, skola ingå i den uti 7 §
av förberörda förslag till lag omförmälda telegrafverkets
pensionsfond, vilken skall hava att ansvara för
pensionsinrättningens framtida förpliktelser,
att postverkets och statens vattenfallsverks andelar
i pensionsfondens för civila tjänstinnehavare tillgångar
samt däremot svarande förpliktelser vid utgången av
juni månad 1920 skola övertagas av de i förberörda
paragraf i lagförslaget likaledes omförmälda postverkets
pensionsfond och statens vattenfallsverks pensionsfond,
samt
att pensionsfondens för tjänstemän vid statens järnvägar
tillgångar och förpliktelser vid nyssberörda tidpunkt
skola övertagas av den i samma paragraf ävenledes
omförmälda statens järnvägars pensionsfond;
dels ock godkänna det vid detta utlåtande fogade
förslag till bestämmelser angående rätt till pension för
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
27
viss personal, som vid statens övertagande av enskilda
järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars
tjänst.
Stockholm den 6 maj 1920.
På bankoutskottets vägnar:
MALTE SOMMELIUS.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Wlekman, Öhngren, Östberg, Enhörning, Söderbom, Petterson,
S. M. och Malmberg samt
av andra kammaren: herrar Jonsson i Gumboda, Borg, Sommelius, Wikström,
Bäcklund, Lovén, Olsson i Berg och Anderson i Stockholm.
Reservation:
av herrar Borg, Bäcklund, Lovén och Andersson i Stockholm, vilka
anfört:
»Pensionsavgifterna äro beräknade efter .en räntefot av endast 4 %.
I anslutning härtill hava Kungl. Maj:t och utskottet (sid. 24) föreslagit,
att pensionsfonderna skola gottgöras ränta efter samma räntefot.
Den ståndpunkt, Kungl. Maj:t och utskottet intagit, hava vi ej kunnat
godkänna. Då staten för närvarande för sina lån nödgas erlägga en avsevärt
högre ränta, torde man utan olägenhet kunna förutsätta, att kommunikationsverken
skola gottgöra pensionsfonderna ränta efter högre
räntefot än 4 %. Faktiskt lära också under närmaste tiden fonderna
komma att gottgöras nettoavkastning efter högre räntefot, enär berörda
fonder torde vara placerade på sådant sätt, att de lämna högre nettoavkastning
än 4 %.
Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
hava anslutit sig till det av nio reservanter inom lönekommittén
framställda yrkandet, att pensionsavgifterna borde beräknas efter
eu räntefot av 4.5 %.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
Vi äro i huvudsak av samma uppfattning som reservanterna inom
lönekommittén och verkens styrelser, men anse oss icke nu beredda att
gå fullt så långt i vårt yrkande, utan stanna vid att pensionsfondernas
tillgångar, som komma att användas såsom kassaförlag för vederbörande
verk, förräntas efter 4.5 %. Vad pensionsavgifternas beräkning efter
nämnda räntefot beträffar, så anse vi, att detta bör få anstå tills vidare.
På grund av här ovan omförpiälda skäl och i anslutning jämväl till
vad som anförts i herr Julins motion, hava vi ansett oss böra hemställa,
att riksdagen, i samband med godkännande i huvudsak
av Kungl. Maj:ts proposition, må förklara, att pensionsfondernas
tillgångar, som komma att användas såsom
kassaförlag för vederbörande verk, må förräntas
efter 4.5
samt av herr Lovén, som yrkat avslag å den av utskottet föreslagna
bestämmelsen, att befattningshavare med pensionsrätt enligt denna lag,
är underkastad de ändringar i pensionsrätten, som kunna vara fastställda
i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.-
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
29
Bilaga 1.
Förslag
till
lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
1 kap. Allmänna bestämmelser.
1 §•
För en var ordinarie tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar eller statens vattenfallsverk skola i fråga om rätt till
tjänstepension samt skyldighet att avgå från tjänsten gälla de i denna
lag givna bestämmelser.
2 §•
Den, som avgår från tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt
bestämmelserna i denna lag, är icke berättigad till tjänstepension i andra
fall än i 14 § sägs.
Tjänstepension må ej heller åtnjutas av den, som blivit avsatt från
tjänsten, eller den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.
3 §•
1. Tjänsteman skall såsom bidrag till kostnaden för beredande av
tjänstepension erlägga pensionsavgift för tid och till belopp, som angivas
i 15 § samt 18 och 28 §§.
Pensionsavgift erlägges månadsvis i efterskott genom avdrag å
tjänstemannens avlöning eller, vad angår pensionerad befattningshavare,
som avses i 13 § 1 mom., å honom tillkommande tjänstepension.
År tjänstemannen på grund av tjänstledighet eller av annan anledning
icke berättigad att uppbära någon avlöning för månaden eller förslår ej
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
utgående avlöningsbelopp, skall pensionsavgiften eller vad däri brister i
stället kontant inbetalas. Försummas detta, skall det sålunda förfallna
beloppet avdragas å hans därefter utfallande avlönings- eller tjänstepensionsbelopp.
Kan så ej ske, skall genom vederbörande styrelses försorg
beloppet utan föregående dom eller utslag utmätas.
2. Återbetalning av erlagda pensionsavgifter medgives ej i annan
ordning än i denna lag sägs.
4 §•
Tjänstepension sökes hos styrelsen för det verk tjänstemannen tillhör,
dock att pension för tjänsteman, som avses i 13 § 1 inom., sökes
hos Konungen.
5 §•
Då pension beviljas, utfärdas pensionsbrev.
6 §•
Tjänstepension till belopp för år räknat, som angives i denna lag,
utgår, där ej annorlunda i lagen stadgas, från och med dagen näst efter
den, då avgång från tjänsten äger rum, till och med den månad, under
vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör.
Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott från det verk,
tjänstemannen vid avgången tillhörde.
7 §•
De i denna lag omförmälda pensionsavgifter ingå från tjänstemän vid
postverket till postverkets pensionsfond, från tjänstemän vid telegrafverket
till telegrafverkets pensionsfond, från tjänstemän vid statens järnvägar
till statens järnvägars pensionsfond samt från tjänstemän vid statens
vattenfallsverk till statens vattenfallsverks pensionsfond.
8 §•
Tjänstepension utgår av det verks medel, tjänstemannen vid avgången
tillhörde. Gottgörelse skall emellertid beredas dessa medel från vederbörande
i 7 § omförmälda pensionsfond med så stor del av kostnaden,
som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes motsvara fondens
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55.
31
tillgångar och de stadgade pensionsavgifternas storlek. Sådan beräkning
skall verkställas minst vart femte år och enligt bestämmelser, som
meddelas av Konungen.
9 §■
Pensionsfond, varom i 7 § förmäles, förvaltas enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen.
10 §.
Övergår tjänsteman till befattning vid annat verk, som avses i
denna lag, skall kapitalvärdet av de av honom erlagda pensionsavgifter
överföras från pensionsfonden vid det verk, han förut tillhörde, till pensionsfonden
vid det verk, till vilket han övergår.
Vad nu är sagt gäller jämväl vid övergång till befattning vid annat
statens verk, beträffande vilket föreskrift meddelats, att dylik överföringav
pensionsavgifter skall äga rum vid övergång från nämnda verk till
befattning, å vilken förevarande lag äger tillämpning.
n §■
Därest tjänsteman övergår till befattning vid sådant statens verk,
som icke '' avses i 10 §, och med inträdet i denna befattning är förenad
skyldighet att betala retroaktivavgift för egen pensionering,
skall kapitalvärdet av de av honom erlagda pensionsavgifter, dock ej
till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften uppgår, från vederbörande
i 7 § omförmälda pensionsfond inbetalas till den myndighet,
som äger uppbära retroaktivavgiften.
12 §.
Upphör tjänsteman att innehava ordinarie anställning i statens tjänst
och är han icke berättigad till tjänstepension enligt bestämmelserna i
denna lag, skall, för beredande åt honom av pension jämlikt lagen den
30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, från vederbörande i 7 §
omförmälda pensionsfond till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet
av de av honom erlagda pensionsavgifterna, i den mån desamma icke på
grund av bestämmelserna i 10 eller 11 § blivit tagna i anspråk. Vad
nu är sagt gäller dock ej i fråga om den, som vid avgång från tjänsten
icke är svensk medborgare.
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
2 kap. Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom
förordnande.
1. Föiförordnande -
13 §.
nedanstående ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom
på viss tid, skola gälla följande tjänstepensionsunderlag:
generaldirektör ...............................................................................
överdirektör och souschef, överdirektör samt överingenjör
vid statens järnvägar ...........................................................
överdirektör vid statens vatten fails verk ................................
verkstadsdirektör vid telegrafverket..........................................
sådan distriktschef vid statens järnvägar, som vid tillträdandet
av nämnda befattning icke innehade annan
ordinarie tjänst vid statens järnvägar,..........................
kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk.......................
9.000 kronor
8.000 »
8,000 »
7,000 »
7,000 b
7,000 »
2. För tjänsteman, vilken innehar förordnande såsom distriktschef
vid statens järnvägar och vid tillträdandet av nämnda förordnande innehade
sådan tjänst vid statens järnvägar, som avses i 3 kap. av denna lag,
skall i pensionshänseende gälla vad för den tjänsten är stadgat i lagen.
14 §.
1. Har tjänsteman, som avses i 13 § 1 mom., under minst tolv år
innehaft förordnande å befattning, varom i 13 § 1 eller 2 mom. sägs,
eller har han, oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten
blivit oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad
att vid avgång från tjänsten åtnjuta tjänstepension till samma belopp
som det för honom vid avgången gällande pensionsunderlaget.
Därest i 13 § 1 mom. omförmäld tjänsteman, innan han uppnått
tolv års tjänstetid i befattningen, avgår från tjänsten, antingen på grund
av att förordnandet upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande
eller på grund därav att han till följd av sjukdom, som ej föranletts av
olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring,
så ock därest tjänstemannen eljest före berörda tid utan egen begäran
nödgas avgå från sin befattning, äger han uppbära tjänstepension till
belopp, som med 1,000 kronor understiger det för befattningen gällande
pensionsunderlaget. Innehade tjänstemannen vid tillträdandet av sitt
förordnande sådan tjänst, som avses i 3 kap. av denna lag, skall han
emellertid i varje fall erhålla minst det pensionsbelopp, som skolat till
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
33
komma honom, om han intill tiden för avgången ur tjänst kvarstått i
sin förra befattning.
2. Av tjänstepension, som omförmäles i 1 mom., anses två tredjedelar
utgöra statspension och en tredjedel avgiftspension.
15 §.
Tjänsteman, som avses i 13 § 1 mom., skall erlägga pensionsavgift
från och med den månad, under vilken han tillträder sin befattning,
till och med den månad, under vilken han uppnår en levnadsålder av
sextiofem år, även om han dessförinnan avgått från tjänsten med åtnjutande
av tjänstepension; dock skall pensionsavgift icke i något
fall erläggas för längre tid än intill dess trettio år förflutit från ingången
av den månad, varunder vederbörande tillträtt ordinarie anställning
eller dessförinnan börjat erlägga avgift till kassa för pensionering
av i statens tjänst anställd icke-ordinarie personal, under iakttagande
emellertid att, om avbrott i statsanställningen förekommit, pensionsavgift
skall erläggas för ytterligare så lång tid, som motsvarar avbrottet. Avgår
tjänstemannen under sådana förhållanden, att han icke är berättigad till
tjänstepension, eller avlider tjänstemannen före uppnådda sextiofem levnadsår,
skall emellertid pensionsavgift icke erläggas för längre tid än
till och med den dag, avgången eller dödsfallet ägt rum.
Pensionsavgiften utgör för år räknat 540 kronor, där pensionsunderlaget
är bestämt till 9,000 kronor, 480 kronor, där pensionsunderlaget
är bestämt till 8,000 kronor, och 420 kronor, där pensionsunderlaget
är bestämt till 7,000 kronor.
16 §.
Befinnes tjänsteman, som avses i detta kapitel, före utgången av
den tid erhållet förordnande gäller, vara till följd av olycksfall i tjänsten
eller av sjukdom oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller
har Konungen av annan anledning förklarat förordnandet skola upphöra,
skall tjänstemannen vara skyldig avgå från befattningen; och skall i
sammanhang med beslut om förordnandets upphörande frågan om hans
rätt till pension avgöras.
3 kap. Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom
konstitutorial.
17 §•
1. För ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom konstitutorial,
skola gälla nedan angivna tjänstepensionsunderlag.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samL 40 käft. (Nr 55.) i65i 20 5
1651 20
34
BanJcoutslcottets utlåtande Nr 55.
A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän:
l:a |
lönegraden..... |
. 1,644 |
kronor |
11 :e |
lönegraden..... |
. 3,684 |
kronor |
2:a |
. 1,716 |
» |
12:e |
» |
. 3,924- |
||
3:e |
» ...... |
1,824 |
)) |
13:e |
» |
. 4,200 |
» |
4:e |
» ...... |
. 1,920 |
» |
14:e |
» |
. 4,476 |
y> |
5:e |
» |
. 2,160 |
15:e |
. 5,076 |
y> |
||
6:e |
» |
. 2,436 |
» |
16:e |
» |
. 5,724 |
y> |
7:e |
» |
. 2,844 |
)) |
17:e |
» |
. 6,036 |
» |
8:e |
. 3,036 |
)) |
18:e |
» |
. 6,360 |
||
9:e |
. 3,240 |
T> |
19:e |
y> |
. 6,684 |
||
10:e |
» |
. 3,444 |
» |
20:e |
. 6,996 |
» |
B. För befattningar, avsedda för kvinnliga tjänstemän:
l:a lönegraden...... 1,440 kronor 5:e lönegraden...... 2,256 kronor
2:a » 1,704 )) 6:e » 2,676 »
3:e » 1,800 » 7:e » 3,204 »
4:e » 2,136 »
2. Av de i mom. 1 angivna tjänstepensionsunderlag anses två
tredjedelar utgöra statspensionsunderlag och en tredjedel avgiftspensionsund
erlag.
18 §.
1. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttad till
befattning med lägre tjänstepensionsunderlag, skall han likväl bibehållas
vid det tjänstepensionsunderlag, som vid förflyttningen var för honom
gällande, och skall han jämväl hava att erlägga pensionsavgift beräknad
efter den befattning, han vid förflyttningen tillhörde.
2. Har tjänsteman efter egen ansökning förflyttats till befattning
med lägre tjänstepensionsunderlag eller har sådan förflyttning föranletts
av något tjänstemannens förfarande i tjänsten, skall för honom gälla
det för den lägre tjänsten bestämda statspensionsunderlaget, men skall i
avseende å avgiftspensionsimderlag och honom åliggande pensionsavgift
så anses, som om han kvarstode i den tjänst, varifrån förflyttningen
ägt rum.
Banlcoutsfeottets utlåtande Nr 55.
35
3. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad och sänkes till följd
därav det för tjänsten dittills gällande tjänstepensionsunderlaget, gäller
för den, som då innehade densamma, vad i 1 mom. sägs.
19 §.
Med pensionsålder förstås i detta kapitel den levnadsålder, som för
varje befattning finnes angiven i den vid denna lag fogade åldersförteckning.
Pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad,
under vilken berörda levnadsålder uppnås.
20 §.
1. Tjänstår enligt detta kapitel beräknas för tid, under vilken
tjänsteman efter fyllda aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie
eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som av verkets
styrelse prövas vara därmed jämförlig, eller bestritt förordnande å sådan
tjänst eller ock varit delägare i kassa för pensionering av i statens
tjänst anställd icke-ordinarie personal. Vid sådan tjänstårsberäkning
skall avdrag göras för tid omfattande minst femton dagar i följd, under
vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder tjänsteman
utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oavkortad avlöning
eller han eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall
i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av honom åliggande
militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt tillstånd
företagits till egen utbildning.
Har enskilt företag övertagits av staten, må, där ej Konungen
annorledes bestämmer, tjänsteman, som vid sådant övertagande övergått
till statstjänst, såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension
efter prövning av verkets styrelse tillgodoräknas jämväl tid, varunder
han innehaft fäst anställning vid nämnda företag.
I fråga om tjänstepension för den, som vid avgång från sin befattning
erhållit pension för annan statstjänst, må därvid tillgodoräknat
tjänstår ej ånyo beräknas, där sådant tjänstår icke på grund av annan
tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,
må beräknas såsom tjänstår.
2. Avgiftsår enligt detta kapitel beräknas för tid, under vilken
tjänsteman erlagt avgift till fond, anstalt eller kassa för pensionering
av i statens tjänst anställd ordinarie eller icke-ordinärie personal.
36
Bankoutslcoitets utlåtande Nr 55
21 §.
Rätt till tjänstepension vid avgång från tjänsten tillkommer:
a) den, som uppnått för hans befattning stadgad pensionsålder,
under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår;
b) den, som träffats av olycksfall i tjänsten, därest olycksfallet
finnes för framtiden medföra oförmåga för tjänstemannen att behörigen
sköta sin befattning och han ej heller av vederbörande styrelse prövas
kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid verket; samt
c) den, som icke uppnått pensionsåldern men dock kan räkna minst
tio tjänstår, därest han till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra
■ fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för
framtiden oförmögen att behörigen sköta sin befattning och ej heller
av vederbörande styrelse prövas kunna lämpligen tjänstgöra i annan
befattning vid verket.
22 §.
1. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för tjänsteman:
a) då han uppnått den för hans befattning stadgade pensionsåldern,
Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen, vederbörande styrelse
likväl obetaget att låta anstå med avskedet, därest och så länge
tjänstemannen prövas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,
dock icke i något fall längre än till och med den månad, varunder
han fyller sjuttio år;
b) då han förklarats berättigad till pension enligt bestämmelserna i
21 § b) eller c).
2. Har tjänsteman, för vilken enligt 1 mom. a) av denna paragraf
inträtt skyldighet att avgå från tjänsten, underlåtit att söka avsked
eller har tjänsteman, å vilken bestämmelserna i 21 § b) eller c) äga
tillämpning, icke själv sökt avsked, kan han jämväl utan därom gjord
ansökan entledigas av Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen,
av vederbörande styrelse, och skall i sammanhang därmed frågan
om tjänstemannens rätt till pension avgöras.
23 §.
1. Beloppet av pension jämlikt 21 § a) (ålderspension) bestämmes
enligt följande grunder:
Bankoutslcottets utlåtande Nr 55.
37
a) Innehar tjänstemannen minst 30 tjänstår och har han tillika
minst 30 avgiftsår, utgår hel pension. Denna utgör samma belopp, som
summan av de för tjänstemannen vid tiden för hans avgång från tjänsten
gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag. För tjänsteman,
som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken
avgång äger rum, skall emellertid beloppet av hel pension utgöra medeltalet
av de pensionsunderlag, vilka under de senast förflutna tre åren
varit gällande för honom; och skall, därest sådan tjänsteman under
någon del av nämnda tid, utan att tillika innehava tjänst, som i denna
lag avses, innehaft annan statstjänst, med vilken rätt till pension är
förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid sådan tjänst innehafts,
varvid, om för sådan tjänst icke gäller något pensionsunderlag,
i sådant avseende skall beräknas det belopp, som bestämts såsom pension
för tjänsten.
b) Uppgår antalet av tjänstår eller av avgiftsår icke till 30, utgår
avkortad pension, vilken beräknas så, att densamma motsvarar beloppet
av hel pension minskat med V120 av statspensionsunderlaget för varje
full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30, och med
likaledes x/120 av avgiftspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år,
varmed antalet avgiftsår understiger 30.
2. Tjänsteman, vilken vid uppnående av pensionsåldern icke kan
räkna 10 tjänstår och alltså då icke är berättigad till tjänstepension
enligt 21 § a), må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan,
även om han på grund av stadgandet i 22 § 1 mom. tillätes kvarstå i
tjänsten efter pensionsålderns inträde.
24 §.
Pension jämlikt 21 § b) (invalidpension) utgår med det belopp, som
motsvarar summan av de för tjänstemannen vid tiden för olycksfallet
gällande statspensionsionsunderlag och avgiftspensionsunderlag.
25 §.
1. Beloppet av pension jämlikt 21 § c) (sjukpension) bestämmes
enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder; dock utgår sådan pension
med lägst sjuttiofem procent av hel pension.
2. Vid tillämpning av bestämmelsen i 1 mom. gäller den inskränkningen,
att pensionen icke må i något fall överstiga den pension, som
tjänstemannen skulle hava erhållit, därest han kvarstått i befattningen
till pensionsålderns inträde.
38
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 55-
20 §.
Av tjänstepension jämlikt detta kapitel anses såsom avgiftspension
vad som enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder skulle utgå, därest
hänsyn toges allenast till avgiftspensionsunderlaget och antalet avgiftsår;
återstoden av samma tjänstepension anses såsom statspension.
27 §.
Därest vid beräkning av pensionsbelopp enligt grunderna i detta
kapitel beloppet icke är i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall detsamma
avrundas till närmast högre sålunda delbara tal.
28 §.
1. Tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall erlägga pensionsavgift
till nedan angivna belopp för år räknat:
A. Manliga tjänstemän.
l:a |
lönegraden |
48 |
kronor |
ll:e |
lönegraden 174 |
kronor |
|
2:a |
» |
51 |
12:e |
192 |
)> |
||
3:e |
» |
57 |
» |
13:e |
» |
213 |
|
4:e |
» |
63 |
» |
14:e |
» |
234 |
» |
5:e |
» |
75 |
» |
15:e |
)) |
279 |
» |
6:e |
90 |
» |
16:e |
» |
330 |
||
7:e |
» |
114 |
» |
17:e |
» |
354 |
|
8:e |
» |
129 |
» |
18:e |
» |
378 |
» |
9:e |
141 |
» |
19:e |
» |
399 |
||
10:e |
156 |
20:e |
y> |
420 |
» |
||
B. Kvinnliga tjänstemän. |
|||||||
l:a |
lönegraden |
78 |
kronor |
5:e lönegraden 132 kronor |
|||
2:a |
» |
93 |
» |
6:e |
» |
159 |
|
3:e |
» |
102 |
» |
7:e |
» |
192 |
y> |
4:e |
123 |
» |
2. Pensionsavgift erlägges under trettio år, räknat från och med den
månad, då vederbörande tillträtt ordinarie anställning eller dessförinnan
börjat erlägga avgift till kassa för pensionering av i statens tjänst anställd
icke-ordinarie personal, under iakttagande emellertid:
BanTcoutsicottets utlåtande Nr 55.
39
att, om avbrott i statsanställningen förekommit, pensionsavgift skall
erläggas för ytterligare så lång tid, som motsvarar avbrottet;
att den, som befordrats till befattning med högre pensionsunderlag,
skall erlägga pensionsavgift under en tid av tre år från tillträdandet av
denna befattning, även om han på grund av förberörda bestämmelse
eljest skolat vara befriad från erläggande av pensionsavgift, samt
att pensionsavgift icke i något fall skall erläggas för längre tid än
till och med den dag, tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande
eller dödsfall.
é kap. Minskning eller indragning av pensionsbelopp.
29 §.
Tjänstepension för befattning, som avses i denna lag, må, även om
de för erhållande av dylik pension föreskrivna villkor uppfyllts, icke
förenas med lön eller pension för annan sådan befattning eller annan
ordinarie statstjänst förutom i de fall och med de inskränkningar, som
här nedan stadgas, nämligen:
a) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter lön för annan ordinarie
statstjänst, må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes,
uppbära allenast den del av tjänstepensionen, som anses såsom avgiftspension;
dock att, därest härigenom pension och lön tillsammans icke
uppgå till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat åtnjutas
för förstnämnda tjänst, nyssberörda avgiftspension må ökas med vad
som motsvarar skillnaden;
b) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter pension för annan
tjänst, som avses i denna lag, må uppbära avgiftspension för båda tjänsterna
samt av de statspensioner, som eljest skolat utgå, den, som till
beloppet är högre, eller, om bägge statspensionernas belopp äro lika,
den, som först tillträtts;
c) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera erhåller
pension för statstjänst, å vilken denna lag icke äger tillämpning, må
uppbära allenast avgiftspension för den förstnämnda tjänsten; dock att,
därest härigenom de båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå
till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat utgå för först
omförmälda tjänst, nyssberörda avgiftspension må ökas med vad som
motsvarar skillnaden; samt
d) därest med tillämpning av de under a), b) och c) givna bestämmelser
sammanlagda beloppet av lönen och pensionen eller av de
båda pensionerna understiger tre tusen kronor, skall avdrag å pensions
-
40
JBankoutsJcottets utlåtande Nr 55.
beloppet äga rum endast i den mån, som erfordras för att pensionen tillsammans
med lönen eller den andra pensionen icke må överstiga tre
tusen kronor.
30 §.
Om den, som är berättigad till tjänstepension enligt denna lag,
tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund
av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift i denna lag eller
i reglemente för kassa för pensionering av i statens tjänst anställd ickeordinarie
personal, räknas sistnämnda pension såsom del av den honom
enligt denna lag tillkommande pension, vilken alltså skall minskas med
det pensionsbelopp, som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från
pensionsförsäkringsfonden.
31 §.
1. Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som omfattar minst en
månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, må han för den tiden ej
åtnjuta den del av tjänstepensionen, som anses såsom statspension.
Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger
från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen,
eller, i stället för avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen,
må från och med månaden näst efter den, under vilken sådant
beslut vunnit laga kraft, statspension ej utgå till honom.
2. Har pensionstagare, som avses i 1 mom., anhörig, vilken för
sitt uppehälle är beroende av honom, må styrelsen för det verk, från
vilket pensionen utbetalas, kunna medgiva sådan anhörig rätt att för
tid, varunder pensionstagaren undergår frihetsstraff eller är intagen å
tvångsarbetsanstalt, uppbära statspensionen eller del därav.
32 §.
Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det förfallit
till betalning, är förverkat och tillfaller vederbörande i 7 § omförmälda
pensionsfond, dock med rätt för verkets styrelse att, på därom gjord
framställning, medgiva beloppets utbetalning.
5 kap. Lagens tillämplighet m. m.
33 §.
Från tillämpningen av denna lag kunna genom beslut av Konungen
undantagas tjänstemän, vilka vid statens övertagande av enskilt företag
övergått till tjänst vid något av de verk, som avses i lagen.
Banlcoutskottets utlåtande Nr 55.
41
34 §.
Denna lag äger icke tillämpning å:
a) den, som före denna lags ikraftträdande avgått från tjänsten,
b) tjänsteman, som tillhör äldre lönestat än den från och med den
1 juli 1920 gällande, samt
c) tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskild järnväg
eller handel övergått i statens järnvägars tjänst men vid denna lags
ikraftträdande icke var underkastad lagen den 4 juli 1910 angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.
35 §.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 13 § 2 mom. skall beträffande
den, som erhållit förordnande såsom distriktschef vid statens järnvägar
från och med den 1 juli 1920 och som omedelbart därförut varit innehavare
av ordinarie distriktschefstjänst, så anses som hade han vid tillträdandet
av nämnda förordnande innehaft tjänst tillhörande 20:e lönegraden
och med en pensionsålder av 65 år.
36 §.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 14 § skall med förordnande
å befattning, som avses i 13 §, likställas före denna lags ikraftträdande
innehaft förordnande å befattning såsom vattenfallsdirektör, överingenjör
och chef för statens järnvägsbyggnader, överingenjör och chef för statens
järnvägars huvudverkstäder, överingenjör vid Trollhätte kraftverk eller
direktör vid statens kraftverksförvaltning.
37 §.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 20 § 2 mom. må nedan angivna
tjänstemän äga såsom avgiftsår jämväl tillgodoräkna:
a) tjänsteman, oavsett vilket verk han tillhör, den tid, varunder han,
utan att vara skyldig erlägga pensionsavgift för egen pensionering, må
hava innehaft ordinarie statstjänst;
b) tjänsteman vid telegrafverket, vilken antingen vid denna lags
ikraftträdande är delägare i telegrafverkets pensionsinrättning eller ock
vid statens övertagande av aktiebolaget Stockholmstelefons anläggningar
övergått i statstjänst och för vilken pensionsavgifter erlagts enligt do
för nämnda pensionsinrättning gällande grunder, den tid, som må hava
förflutit från det han uppnått en levnadsålder av tjugufem år och intill
dess han erhållit ordinarie befattning vid verket;
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 40 haft. (Nr 55.) igdi 20 tf
42
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
c) tjänsteman vid statens järnvägar, vilken före den 1 januari 1911
erhållit ordinarie befattning vid verket, den tid, som må hava förflutit
från det han uppnått en levnadsålder av trettio år och intill ordmarie
blivandet;
„ „ , .... ., . .
d) tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken vid statens över
tagande
av företag tillhörande Nya Trollhätte kanalbolag eller Södertälje
kanal- och slussverksaktiebolag övergått i statstjänst och som
före denna lags ikraftträdande erhållit ordinarie anställning vid statens
vattenfallsverk, den tid, varunder han innehaft sådan anställning vid
vederbörande enskilda företag samt vid Trollhätte kanal- och vattenverk
eller vid statens vattenfallsverk, som av vattenfallsstyrelsen prövas jämförlig
med ordinarie tjänst; e
e) tjänsteman, vilken enligt de för honom före denna lags ikraftträdande
gällande bestämmelser ägt att såsom tjänstår för erhållande
av pension beräkna även tid, varunder han i statens tjänst haft extra
ordinarie anställning, sistnämnda tid; . .
f) tjänsteman, vilken den 1 juli 1920 tillträder ordinarie befattning
hos vattenfallsstyrelsen, den tid, varunder han därförut innehaft tast
anställning hos samma styrelse.
[38 §.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 15 § och 28 § 2 mom. skall
pensionsavgift anses vara erlagd jämväl under tid, som jämlikt o7 § a)—
d) må tillgodoräknas tjänsteman såsom avgiftsår.
39 §.
Därest vid tillämpning av de i 23 § 1 mom. angivna grunder hänsyn
skall tagas jämväl till pensiönsunderlag för sådan tjänst vid något
av ifrågavarande verk, som innehafts före denna lags ikraftträdande,
skall därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag,
vilket enligt 17 § är bestämt för samma eller närmast motsvarande
befattning.
40 §.
Därest tjänsteman, å vilken denna lag äger tillämpning, skulle vid
avgång från tjänsten hava enligt de för honom vid lagens ikraftträdande
gällande pensionsbestämmelser kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp
än med tillämpning av stadgandena i förevarande lag, skaft
pensionen utgå med nämnda högre belopp.
BanJcoutskottets utlåtande Nr 55.
43
41 §.
De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas
erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.
44
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 55.
Ål&ersförteckning,
angivande den i 19 § i lagen avsedda pensionsålder för en var sådan befattning
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och. statens vattenfallsverk,
som tillsättes genom konstitutorial.
A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.
tH O: P |
Vid postverket |
Vid telegrafverket |
Vid statens järnvägar |
Vid statens vattenfallsverk |
||||
er? |
Pen- |
Pen- |
Pen- |
Pen- |
||||
50 |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
ålder |
ålder |
ålder |
ålder |
|||||
Brevbärare |
65 |
Expeditionsvakt |
67 |
Banvakt |
63 |
Expeditionsvakt |
67 |
|
Expeditionsvakt |
67 >) |
Stationsbiträde |
65 |
Eldare å ångfärja |
60 |
Vakt |
63 |
|
Expeditionsvakt |
67 |
|||||||
Förrådsvakt |
65 |
|||||||
lj |
Ledningsvakt |
63 |
||||||
Matros |
63 |
|||||||
Stationskarl |
63 |
|||||||
Vagn- och stallkarl |
65 |
|||||||
Postiljon |
65 |
Förste stations- |
65 |
Maskin- och pann- |
— |
— |
||
biträde |
skötare |
65 |
||||||
Maskinvakt å ång- |
||||||||
färja |
65 |
|||||||
Portvakt |
65 |
|||||||
2 |
Rorgängare |
65 |
||||||
Timmerman å ång- |
||||||||
färja |
65 |
|||||||
Trafikbiträde |
63 |
|||||||
Vagnskötare |
63 |
|||||||
Brevbärarförman |
65 |
Förste expeditions- |
Banförman |
63 |
Förrådsförman |
65 |
||
Förste expeditions- |
vakt |
67 |
Förrådsförman |
65 |
Förste expeditions- |
|||
vakt |
67 |
! Beparatör |
60 |
Förste expeditions- |
vakt |
67 |
||
Värdebrevbärare |
65 |
vakt |
67 |
Kanalförman |
65 |
|||
3J |
Förste portvakt |
65 |
Skogvaktare |
65 |
||||
Lokomotiveldare |
60 |
|||||||
Reparatör |
63 |
|||||||
Trädgårdsforman |
65 |
l) För expeditionsvakt, som tjänstgör vid postkontor, är pensionsåldern 65 år.
JBankoutslcottets utlåtande Nr 55.
45
s p |
Vid postverket |
Vid telegrafverket |
Vid statens järnvägar |
Vid statens vattenfallsverk |
||||
eg |
Pen- |
Pen- |
Pen- |
Pen- |
||||
p |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
ålder |
ålder |
ålder |
ålder |
|||||
Förste postiljon |
65 |
Stationsförman |
65 |
Konduktör |
63 |
Kontorsbiträde |
67 |
|
Kontorsbiträde |
67x) |
Maskinist |
63 |
|||||
Maskinskötare å |
Montör |
63 |
||||||
ångfärja |
65 |
|||||||
4I |
Stallförman |
65 |
||||||
Stationsförman |
63 |
|||||||
Stationsmästare av |
||||||||
klass 7 |
65 |
|||||||
Vagnfömian |
65 |
|||||||
Bokbinderiförman |
65 |
Förste reparatör |
63 |
Bangårdsmästare |
63 |
Fyrmästare |
63 |
|
Tryckeriförman |
65 |
Banmästare |
63 |
Muddermästare |
65 |
|||
Överpostiljon |
65 |
Förste kontors- |
Slussmästare |
65 |
||||
biträde |
67!) |
|||||||
5 |
Förste reparatör |
63 |
||||||
Ledningsförman |
63 |
|||||||
Tågmästare |
63 |
|||||||
V erkstadsförman |
65 |
|||||||
Stationsmästare |
67 |
Förrådsmästare |
65 |
Förrådsmästare |
65 |
Befälhavare å bog- |
||
Transportmästare |
65 |
Linjeförman |
63 |
Förste banmästare |
63 |
serbåt |
65 |
|
Radiotelegrafist |
65 |
Lokomotivförare |
60 |
Förrådsmästare |
65 |
|||
Maskinist |
65 |
Förste montör |
63 |
|||||
Stationsmästare av |
Schaktmästare |
65 |
||||||
Q\ |
klass 6 |
65 |
Trädgårdsmästare |
65 |
||||
Tredje maskinist å |
||||||||
ångfärja |
65 |
|||||||
Tredje styrman |
65 |
|||||||
Trädgårdsmästare |
65 |
|||||||
V agngårdsmästare |
65 |
|||||||
Faktor |
65 |
_ |
— |
— |
— |
Byggmästare |
65 |
|
Förste maskinist |
63 |
|||||||
Beparationsmästare |
65 |
|||||||
Verkstadsmästare |
65 |
l) För kontorsbiträde eller förste kontorsbitriide, som tjänstgör vid distrikts trafikavdolning, är ponsionsäldern 65 ur.
46
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55,
t-1 O: P |
Vid postverket |
Vid telegrafverket |
Vid statens järnvägar |
Vid statens vattenfalls verk |
||||
Pen- |
Pen- |
Pen- |
Pen- |
|||||
P P- |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
ålder |
ålder |
ålder |
ålder |
|||||
Postexpeditör |
67 |
Förrådsbokhållare |
65 |
Kontorsskrivare |
67 |
Kontorsskrivare |
67 |
|
Materialförvaltare |
65 |
Ledningsmästare |
63 |
Maskinmästare |
65 |
|||
Bitare |
65 |
Bitare |
65 |
Bitare |
65 |
|||
Telegrafassistent |
65:) |
Stationsskrivare |
65 |
Stationsmästare |
63 |
|||
Vagnmästare |
65 |
Övermontör |
63 |
|||||
Verkstadsmästare |
65 |
|||||||
_ |
_ |
Linjemästare |
63 |
Andre maskinist å |
Instrumentmakare |
65 |
||
Verkmästare |
63 |
ångfärja |
65 |
Mätaretekniker |
65 |
|||
Andre styrman |
65 |
|||||||
Lokomotivmästare |
65 |
|||||||
Stationsinspektor |
||||||||
av klass 4 B |
65 |
|||||||
Stationsmästare av |
||||||||
klass 5 |
65 |
|||||||
Överbanmästare |
65a) |
|||||||
( |
Förste postexpedi- |
Förste telegrafassi- |
Bokhållare |
67 |
Bokhållare |
67 |
||
10 |
tör |
67 |
stent |
651) |
Förste stationsskri- |
Driftverkmästare |
65 |
|
1 |
vare |
65 |
||||||
Postmästare av |
Telegrafkommissa- |
Förste bokhållare |
67 |
Kanalinspektor av |
||||
klass 4 |
67 |
rie av klass 4 |
65 |
Förste telegrafist |
67 |
klass 2 |
67 |
|
Stationsinspektor |
||||||||
11^ |
av klass 4 A |
65 |
||||||
Övermaskinist av |
||||||||
klass 2 |
65 |
|||||||
Kontrollör |
67 |
Ingenj örsassistent |
65 |
Förste styrman av |
— |
— |
||
Postmästare av |
Kontrollör |
65l) |
klass 2 |
65 |
||||
klass 3 |
67 |
Telegrafkommissa- |
Stationsinspektor |
|||||
rie av klass 3 |
65 |
av klass 3 |
65 |
|||||
12 |
Underingenjör |
65 |
||||||
Underinspektör |
65 |
|||||||
Övermaskinist av |
||||||||
klass 1 |
65 |
1) För telegrafassistcnt, förste telegrafassistent eller kontrollör, som tjänstgör rid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen,
är pensionsåldern 67 år.
2) För överbanmästare, som förestår avdelning, är pensionsåldern 63 år.
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55.
47
t-1 O: . P |
Vid postverket |
Vid telegrafverket |
Vid statens järnvägar |
Vid statens vattenfallsverk |
||||
P |
Befattning |
Pen- sions- ålder |
Befattning |
Pen- sions- ålder |
Befattning |
Pen- sions- ålder |
Befattning |
Pen- sions- ålder |
Aktuarie |
67 |
Aktuarie |
67 |
Aktuarie |
67 |
Kanalinspektor av |
||
Förrådsförvaltare |
67 |
Förrådsförvaltare |
67 |
Byråassistent |
65 |
klass 1 |
67 |
|
Notarie |
67 |
Huvudkassör |
67 |
Distriktskassör |
67 |
Kassör |
67 |
|
Registrator |
67 |
Notarie |
67 |
Expeditionsföre- |
Kontrollör |
67 |
||
Revisor |
67 |
Revisor |
67 |
ståndare |
65 |
Notarie |
67 |
|
Revisor och hok- |
Förste styrman av |
Registrator |
67 |
|||||
13 |
hållare |
67 |
klass 1 |
65 |
Revisor |
67 |
||
Kassör |
67 |
|||||||
Kontrollör |
67 |
|||||||
Notarie |
67 |
|||||||
Registrator |
67 |
|||||||
Revisor |
67 |
|||||||
Förste kontrollör |
67 |
Avdelningsingenj ör |
65 |
Baninspektor |
65 |
Kontorschef |
67 |
|
Postmästare av |
Förste kontrollör |
651) |
Distriktskamrer |
67 |
||||
klass 2 |
67 |
Inköpschef |
67 |
Elektroingenjör |
65 |
|||
Konstruktör |
65 |
Förrådsförvaltare |
67 |
|||||
14 |
Kontorschef |
67 |
Konstruktör |
65 |
||||
Radiokommissarie |
65 |
Maskininspektor |
65 |
|||||
Telegrafkommissa- |
Stationsinspektor |
|||||||
rie av klass 2 |
67 |
av klass 2 |
65 |
|||||
V erkstadskamrer |
67 |
|||||||
Förste aktuarie |
67 |
Förrådskamrer |
67 |
Befälhavare av klass |
Kamrer |
67 |
||
Intendent |
67 |
Sekreterare |
67 |
2 å ångfärja |
65 |
Sekreterare |
67 |
|
Postmästare av |
Telegrafkommissa- |
Förrådskontrollör |
67 |
|||||
klass 1 |
67 |
rie av klass 1 B |
67 |
Förste aktuarie |
67 |
|||
Sekreterare |
67 |
Överkontrollör |
65 |
Förste kontrollör |
67 |
|||
15 |
Överkontrollör |
67 |
Förste revisor |
67 |
||||
Intendent |
67 |
|||||||
Kamrer |
67 |
|||||||
Milkontrollör |
67 |
|||||||
Sekreterare |
67 |
|||||||
Stationsinspektor |
||||||||
av klass 1 |
65 |
*) För förste kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå ollor hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.
48
JBanlcoutsJcottets utlåtande Nr 55.
f O: P |
Vid postverket |
Vid telegrafverket |
Vid statens järnvägar |
Vid statens vattenfallsverk |
||||
eg |
Pen- |
Pen- |
Pen- |
Pen- |
||||
Befatttning |
sions- |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
|
ålder |
ålder |
ålder |
ålder |
|||||
Ombudsman |
67 |
Byråingenjör |
67 |
Baningenjör |
65 |
Byråingenjör |
67 |
|
Öt erpostmästare |
67 |
Kameralintendent |
67 |
Befälhavare av klass |
Direktörsassistent |
|||
Linjeingenjör |
65 |
1 å ångfäija |
65 |
vid kanalverk |
65 |
|||
Telegrafkommissa- |
Byråingenjör |
67 |
||||||
rie av klass 1 A |
67 |
Chef för statistiska |
||||||
16- |
kontoret |
67 |
||||||
Maskiningenjör |
65 |
|||||||
Signalingenjör |
65 |
|||||||
T elegrafingenj ör |
65 |
|||||||
Trafikinspektör |
65 |
|||||||
Överinspektör |
65 |
|||||||
Förste intendent |
67 |
Förste byråingenjör |
67 |
Distriktssekreterare |
67 |
Direktörsassistent |
||
Förste linjeingenjör |
65 |
Förrådsintendent |
67 |
vid kraftverk |
65 |
|||
Förste sekreterare |
67 |
Förste baningenjör |
65 |
Distriktsingenj ör |
65 |
|||
V erkstadsingen j ör |
65 |
Förste byråingenjör |
67 |
Förste byråingenjör |
67 |
|||
Förste maskin- |
Förste sekreterare |
67 |
||||||
17 |
ingenjör |
65 |
||||||
Förste sekreterare |
67 |
|||||||
Förste trafikinspek- |
||||||||
tör |
65 |
|||||||
Lantmätare |
67 |
|||||||
Överinspektör |
65 |
|||||||
Byrådirektör |
67 |
Byrådirektör |
67 |
Arkitekt |
67 |
Byrådirektör |
67 |
|
18 |
Byrådirektör |
67 |
Driftchef |
65 |
||||
Ombudsman |
67 |
|||||||
Överkontrollör |
67 |
|||||||
19 |
Postdirektör |
67 |
Trafikdirektör |
67 |
Kanaldirektör |
65 |
||
Byråchef |
67 |
Byråchef |
67 |
Bandirektör |
65 |
Byråchef |
67 |
|
Linjedirektör |
65 |
Byråchef |
67 |
Förste byrådirektör |
67 |
|||
2oJ |
Telefondirektör |
67 |
Förste byrådirektör |
67 |
||||
Telegraf direktör |
67 |
Maskindirektör |
65 |
|||||
Trafikdirektör |
65 |
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 55.
49
B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.
tr1 O: P |
Vid postverket |
Yid telegrafverket |
Yid statens järnvägar |
1 Vid statens vattenfallsverk i |
||||
cSj |
Pen- |
Pen- |
Pen- |
Pen- |
||||
SO |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
Befattning |
sions- |
ålder |
ålder |
ålder |
ålder |
|||||
1 |
Kontorsbiträde |
60 |
Kontorsbiträde |
60 |
Kontorsbiträde |
60 |
Kontorsbiträde |
60 |
2| |
Kanslibiträde |
60 |
Kanslibiträde |
60 |
Kanslibiträde |
60 |
Kanslibiträde |
60 |
1 |
Rikstelefonist |
55 |
||||||
3 |
Kassör |
60 |
_ |
_ |
_ |
__ |
||
Postexpeditör |
60 |
Kontorsskrivare |
60 |
1 Kontorsskrivare |
60 |
Kontorsskrivare |
60 |
|
4'' |
Ritare |
60 |
Ritare |
60 |
Ritare |
60 |
||
Telegrafist |
60 |
|||||||
Vaktföreståndare |
60 |
|||||||
Förste postexpedi- |
Förste kassör |
60 |
Bokhållare |
60 |
Bokhållare |
60 |
||
5 |
tör |
60 |
Förste telegrafist |
60 |
Kassör och bok- |
|||
Förste vaktförestån- |
hållare |
60 |
||||||
dåre |
60 |
|||||||
ej |
Postmästare av |
T elegrafkommissa- |
_ |
__ |
_ |
_ |
||
klass 4 |
60 |
rie av klass 6 |
60 |
|||||
| |
Postmästare av |
Katalogredaktör |
60 |
|||||
7 |
klass 3 |
60 |
Telegrafkommissa- |
|||||
1 |
rie av klass 5 |
60 |
Bihang till riksdagens protokoll 1020. 8 saml. 40 käft. (Nr 55.)
50
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
Bilaga 2.
Förslag
till
bestämmelser angående rätt till pension för viss personal, som vid statens
övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i
statens järnvägars tjänst.
1 §•
Rätt till pension av statens järnvägars medel enligt dessa bestämmelser
tillkommer nedan angivna tjänstemän, som vid statens övertagande
av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst
men vilka icke varit underkastade lagen den 4 juli 1910 angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar, nämligen:
a) ordinarie tjänstemän, förut anställda vid västkustbanan, Malmö—
Kontinentens järnväg, bandelen Mora Noret—Orsa, Orsa—Härjedalens
järnväg eller Höganäs—Mölle järnväg, vilka såsom delägare kvarstå i
enskilda järnvägarnas pensionskassa eller i Gävle—Dala järnvägs pensionsinrättning,
understödsförening, eller ock i Gävle—Dala järnvägs pensionskassa,
understödsförening;
b) ordinarie tjänstemän, förut anställda hos Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag,
vilka icke inom av järnvägsstyrelsen föreskriven tid tillkännagivit
sin önskan, att de i förenämnda lag angivna grunder måtte
äga tillämpning å dem;
c) ordinarie vagn- och stallkarlen Sven Edvard Carlsson, vilken
förut varit anställd vid västkustbanan, ävensom stationsinspektoren Gustaf
Ferdinand Elgstrand, bokhållaren Axel Ferdinand Elgstrand och stationsmästaren
Per Johan Lundqvist, vilka förut varit anställda i Örebro—
Köpings järnvägsaktiebolags tjänst men icke erhållit konstitutorial å sina
befattningar vid statens järnvägar.
Dessa bestämmelser gälla dock ej för den, som avgått från tjänsten
före den 1 juli 1920.
2 §•
Tjänsteman, som avses i 1 § a), äger att efter avskedstagandet, utöver
honom från vederbörande enskilda pensionsanstalt tillkommande
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 55.
51
pension, erhålla fyllnadspension från statens järnvägar till det belopp,
varmed pensionen från pensionsanstalten, till den del densamma icke kan
anses täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifter, må
understiga, vad lian enligt lagen angående rätt till tjänstepension för
ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk skulle hava uppburit i pension, därest nämnda
lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast till den del av
tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom statspension.
Det ankommer på järnvägsstyrelsen att bestämma huru stor del av
pensionen från vederbörande enskilda pensionsanstalt, som icke kan anses
täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna.
3 §•
Tjänsteman, som avses i 1 § b), äger att efter avskedstagandet
uppbära pension från statens järnvägar enligt de för understödsföreningen
Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars pensions- samt änkeoch
pupillkassa från och med den 1 mars 1915 gällande stadgar och
med beräkning av avlöning i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags tjänst
enligt det vid hans övergång i statens järnvägars tjänst med bolaget
gällande löneavtal.
Såsom bidrag till kostnaden för beredande av nämnda pension skall
tjänstemannen till statens järnvägar erlägga pensionsavgift motsvarande
60 procent av den enligt berörda stadgar bestämda pensionsavgift.
Därjämte är tjänsteman, om vilken nu är fråga, berättigad uppbära
fyllnadspension från statens järnvägar enligt de i 2 § angivna grunder,
varvid den i första stycket av förevarande paragraf omförm älda pension
skall anses motsvara pension från enskild pensionsanstalt.
4 §•
Tjänsteman, som omförmäles i 1 § c), äger att efter avskedstagandet
erhålla pension från statens järnvägar till belopp motsvarande vad han
enligt lagen angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
skulle hava uppburit i pension, därest nämnda lag varit för honom
gällande och hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen,
som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom statspension.
52
Bankoutskottets utlåtande Nr 55.
5 §■
I fråga om skyldighet för tjänsteman, som avses i 1 § av förevarande
bestämmelser, att avgå från tjänsten skall, i den mån ej
för honom gällande reglemente för enskild pensionsanstalt eller stadgar
för understödsföreningen Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägs
pensions- samt änke- och pupillkassa annorledes föreskriva, i tillämpliga
delar gälla vad i sådant hänseende stadgas uti lagen angående rätt till
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.