71 anicoutskottets utlåtande Nr 52.
i
Nr 52.
■ Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1920 kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
angående beredande av pensionsförbättring och pensioner
åt visst marinens manskap, dels ock en i ämnet väckt
motion.
I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,
nr 375, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för den 19 mars
1920, föreslagit riksdagen medgiva,
att till en var av i statsrådsprotokollet omförmält övérårigt manskap
må från tiden för hans avsked av förslagsanslaget till pensionering
av flottans gemenskap utgå — utöver honom enligt gällande bestämmelser
tillkommande pension och tilläggspension — ytterligare tilläggspension
med sådant belopp, att det sammanlagda pensionsbeloppet vid
en tjänstetid av 20 år uppgår för manskap i l:a lönegraden till 800
kronor och för manskap i 2:a lönegraden till 700 kronor, samt att
pensionsbeloppet för varje fullt tjänstår utöver 20 höjes för manskap i
l:a lönegraden med 20 kronor och i 2:a lönegraden med 15 kronor,
dock med iakttagande att högsta sammanlagda pensionsbeloppet skall
utgöra i l:a lönegraden 1,000 kronor och i 2:a lönegraden 850 kronor;
samt
att till en var av i statsrådsprotokollet omförmälda, på grund av
sjukdom otjänstbara, men ännu i tjänst kvarstående personal ävensom
till förre underofficerskorpralen C. F. Lundblad må av samma förslagsanslag
utgå pension och tilläggspension till samma belopp och enligt
enahanda grunder, som nyss nämnts beträffande det överåriga manskapet,
att utgå till eu var av ifrågavarande befattningshavare från tiden för hans
avsked, med undantag beträffande Lundblad, till vilken pensionsförmånerna
skola utgå från 1920 års ingång, med iakttagande därjämte att vederbörande
pensionstagare vid avskedet skall anses innehava minst 20
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 38 käft. (Nr 52.) n>i7 ao 1
Gällande
pensionsbestämmelscr
för marinens
manskap.
2 Ti anhoutskottets utlåtande Nr 5å.
tjänstår samt att pensionsbeloppet i förekommande fall skall minskas
med det livräntebelopp, som kan till vederbörande utgå på grund av
bestämmelse i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Av utredningen i ärendet inhämtas, bland annat, följande.
Pensioneringen av manskap vid marinen sker genom flottans pensionskassa,
och gälla därvid de grunder, som godkänts av riksdagen år
1876 och fastställts genom reglemente den 31 oktober 1879 angående
pensionering av flottans och lots verkets gemenskap. Enligt 1909 års
riksdags medgivande och kungörelsen den 13 augusti samma år kunna
likväl de jämlikt nämnda reglemente utgående pensionerna i vissa fall
höjas med 25 kronor, dock ej i vidare mån än att pension och pensionsförhöjning
tillhopa uppgå till högst 200 kronor. Enligt 1879 års reglemente
utgingo pensionerna i fyra klasser med från den första till den
fjärde fallande belopp och beviljades dels på grund av skada eller sjukdom,
ådragen genom tjänsten, dels ock på grund av uppnådd viss levnads-
och tjänstålder. Sedan emellertid genom förordningen den 18
juni 1909 meddelats särskilda bestämmelser om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och till följd därav
kostnaden för livräntor m. m. till manskap, som efter ingången av år
1910 blivit i tjänsten skadat, överflyttats å beväringsmanskapets invalidoch
pensionsfond, äro numera av reglementets ursprungliga föreskrifter
tillämpliga å marinens manskap endast bestämmelserna om pension på
grund av uppnådd levnads- och tjänstålder eller pensionsklasserna 2—4.
Enligt dessa bestämmelser fordras för erhållande av pension i tredje
eller fjärde klassen en levnadsålder av minst 50 år; i övrigt är tjänståldern
vid avgången, räknat från tidpunkten för anställningen, dock
tidigast från 20 års ålder, bestämmande för den klass, i vilken pension
får åtnjutas. Efter 40 tjänstår är manskap vid marinen berättigat till
pension i andra klassen, efter 30 i tredje och efter 20 i fjärde klassen.
De pensionsbelopp, som efter resp. 40, 30 och 20 års tjänst tillkomma
manskap, utgöra, med inberäkning av förenämnda, i vissa fall medgivna
förhöjning av högst 25 kronor, för underofficerskorpral resp. 240, 200
och 145 kronor, för korpral och l:a klass sjöman 185, 145 och 105 kronor
samt för övrigt manskap 125, 100 och 75 kronor.
På särskild framställning medgav Kungl. Maj:t genom beslut den 6
juni 1919, att visst överårigt manskap vid flottan finge kvarstå i tjänst
tillsvidare till 65 års ålder. Beträffande övrigt överårigt manskap vid
flottan — tillhopa 14 personer — som vore otjänstbart, föreskrev
JBanJcoutsJcottets utlåtande Nr 52.
3
Kungl. Maj:t samtidigt, att detta manskap skulle avskedas den 30
juni 1920.
Sistberörda överårig a manskap anhöll därefter i en den 10 september
1919 dagtccknad framställning att ytterligare få kvarstå i tjänst i avbidan
på att en förhöjning av pensionerna måtte äga rum. Över denna
framställning hava utlåtanden avgivits av chefen för marinstaben och av
marinförvaltningen. Marinstabschefen har därvid hemställt, att proposition
måtte avlåtas till 1920 års riksdag om höjning av pensionerna till det
manskap, som jämlikt bestämmelserna i berörda brev skulle avskedas
den 30 nästkommande juni. Marinförvaltningen har i sitt utlåtande anfört,
att ämbetsverket funne det önskvärt, att ifrågavarande manskap
icke avskedades, förrän dess pensionsförhållanden blivit på tidsenligt sätt
ordnade.
Beträffande frågan om pensioner åt visst sjukt manskap föreskrev
Kungl. Makt genom brev den 6 juni 1919, i anledning av särskild
framställning, att, därest vakanserna vid sjömanskåren det medgåve, vid
flottans station i Karlskrona kvarstående, av långvarig sjukdom lidande
manskap — då utgörande omkring 55 man — icke finge avskedas före
den 30 juni 1920 samt att, om vid nämnda tidpunkt avsked ansåges
böra meddelas sådant manskap, frågan härom skulle underställas Kungl.
Maj:ts prövning.
I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 30 juli 1919 dagtecknad promemoria
hava underofficeren av tredje graden i marinen E. Andersson och underofficerskorpralen
vid 3:e matroskompaniet nr 37 Ringström, å samtliga
ifrågavarande sjuka manskap tillhörande underofficerares av 3:e graden i
marinen och underofficerskorpralers vägnar, framhållit bland annat, att det
bland dessa funnes flera, som vore helt oförmögna till tjänst och sålunda
med säkerhet kunde påräkna att erhålla avsked innevarande år, och att det
i fråga om dem, som nu vore tjänstdugliga, kunde inträffa, att sjukdomen
ånyo uppträdde samt förorsakade tjänstduglighetens nedsättande eller full
otjänstbarhet. Då ingen av ifrågavarande befattningshavare ännu uppnått
den för pension stadgade åldern eller 50 år, skulle avsked för nämnda
manskap innebära det hårdaste nödläge. I anledning härav har i promemorian
hemställts, att pension till erforderligt belopp måtte utverkas för
förenämnda sjuka personal.
På grund av remiss har marinförvaltningen avgivit utlåtande över
denna framställning och därvid, enär ifrågavarande personal enligt bestämmelserna
i omförmälda brev den G juni 1919 tillförsäkrats att få
kvarstå i tjänst intill den 1 juli 1920 och därefter icke kunde avskedas
Framställning
ar av visst
överårigt och
sjukt manskap.
4
liankoutsko Hets utlåtande Nr 52.
med mindre Kungd. Maj:t härtill lämnat medgivande samt utsikter sålunda
syntes föreligga, att pensionsfrågan för nämnda personal komme att hinna
lösas före avskedandet av densamma, hemställt, att den föreliggande
framställningen icke måtte för det dåvarande föranleda vidare åtgärd.
över ovannämnda två framställningar — rörande pensionsförbättring
åt överårigt manskap och pensionering av viss sjuk personal vid sjömanskåren
— hava utlåtanden avgivits av direktionen över flottans
pensionskassa och av statskontoret.
Direktionen Direktionen över flottans pensionskassa har, efter erinran, dels att
ÖVpeJsion™ samtliga ifrågavarande befattningshavare vore berättigade till pension
kassa. enligt förut omförmälda reglemente den 31 oktober 1879 och kungörelse
den 13 augusti 1909 ävensom tilläggspension jämlikt 1918 års lagtima
riksdags beslut, dels ock att nämnda befattningshavare alla tillhörde l:a
eller 2:a lönegraden och icke någon 3:e lönegraden, anfört att, sedan
numera pensionsförbättring tillerkänts bland andra underofficerare av
3:e graden, så att högsta pensionen, oberäknat dyrtidstillägg, för en
underofficer av 3:e graden höjts från 720 kronor till 1,490 kronor samt
pensionerna till ifrågavarande manskap syntes böra avvägas jämväl med
hänsyn tagen till de underofficerarna tillkommande pensionsförmånerna,
en höjning av pensionerna till ifrågavarande manskap syntes påkallad.
Direktionen ville därför tillstyrka sådan ändring av de för ifrågavarande
manskaps pensionering gällande bestämmelserna, att pensionsbeloppet
vid en tjänstetid av 20 år bestämdes för manskap i l:a lönegraden
till 800 kronor och för manskap i 2:a lönegraden till 700 kronor
samt att pensionsbeloppet för varje fullt tjänstår utöver 20 höjdes, för
manskap i l:a lönegraden med 20 kronor och för manskap i 2:a lönegraden
med 15 kronor, dock att högsta sammanlagda pensionsbeloppet
bestämdes skola utgöra, i l:a lönegraden 1,000 kronor och i 2:a lönegraden
850 kronor.
Beträffande den ifrågavarande sjuka personalen vid sjömanskåren
har direktionen erinrat, att ingen av dessa befattningshavare vid tiden
den 30 juni 1920 vore berättigad till pension för ålder och tjänstetid
samt att de icke heller kunde enligt nuvarande bestämmelser erhålla
någon pension genom flottans pensionskassa på grund av sjukdom. Direktionen
ville emellertid tillstyrka, att ifrågavarande elva man — fyra
underofficerare i marinen och sju underofficerskorpraler — måtte beredas
rätt till pension i händelse av avskedande vid kassationsmönstring till lika
belopp med underofficerare av 3:e graden, därvid såsom tjänstår för beräknande
av pensionsbeloppets storlek borde tillgodoräknas en var den
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 52.
5
tid, varunder han innehaft lön i l:a lönegraden, varjämte pensionsbeloppet
givetvis borde minskas med den ersättning, som kunde utgå från
riksförsäkringsanstalten på grund av bestämmelserna i förordningen den
18 juni 1909, ävensom att åt korpralen vid l:a ekonomikompaniet nr
122 Rundqvist bereddes rätt till 75 % av underofficers av 3:e graden pension.
Direktionen ville erinra, att pension för underofficer av 3:e graden
utginge med, förutom dyrtidstillägg, följande belopp, nämligen
pension från flottans pensionskassa ........................ kronor 480:
fyllnadspension av statsverket.................................. » 240: 720: -
samt pensionsförbättring enligt kungörelsen den 29 augusti 1919, om
underofficer vid början av det år, då avgången ägde rum, uppnått följande
antal tjänstår:
mindre än 3 ...........................
minst 3 och mindre än 6...
minst 6 och mindre än 9...
minst 9 ...................................
kronor 390: -
» 520: -
» 640: -
» 770: -
Statskontoret har beträffande tilläggspensioner åt ifrågavarande överåriga
manskap anslutit sig till direktionens förslag. Vidkommande frågan
om beredande av pension eller annan ersättning åt berörda, på grund av
sjukdom otjänstbara underofficer skorpraler, vilka komme att avskedas före
uppnående av pensionsberättigande levnads- och tjänstålder, syntes det visserligen
statskontoret, som om med hänsyn till föreliggande omständigheter
billigheten skulle bjuda, att dessa bereddes någon. pension efter erhållet
avsked. Statskontoret kunde emellertid icke för sin del finna tillräckliga
skäl föreligga att i detta avseende låta dem komma i åtnjutande av
samma förmåner, som tillkomme underofficer av 3:e graden. Väl vore
det sannolikt, att de skulle hava erhållit befordran till underofficerare
på stat, därest icke sjukdom mellankomma och gjort dem otjänstbara,
men att av sådan anledning bereda befattningshavare pension till belopp,
som tillkomme befattningshavare i den grad, till vilken befordran icke
kunnat ske, syntes knappast tillrådligt och torde kunna medföra betänkliga
konsekvenser.
För sin del ville statskontoret ifrågasätta, huruvida icke pensionsfrågan
även för dessa sjuklingar kunde lämpligen lösas på samma sätt
som för det överåriga manskapet.
Departementschefen har för sin dol anslutit sig till vad statskontoiot
föreslagit.
Statskontoret.
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
”"Sena . Slutli§''en har förre underofficer skorpralen C. F. Lundblad, vilken
f. Lundblads Pa nod av sjukdom erhållit avsked den 31 oktober 1918 efter tilländaansökning.
lupen anställningstid, hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande
av pension; och har direktionen över flottans pensionskassa i infordrat
yttrande föreslagit, att pension måtte beredas Lundblad från och med
innevarande års ingång i enlighet med vad av direktionen sålunda föreslagits
. för nämnda pa grund av sjukdom otjänstbara underofficerskorplalei
vid sjömanskåren, varvid pensionsbeloppet emellertid borde minskas
med den ersättning, som utginge eller kunde komma att till honom utgå
från riksförsäkringsan stalten.
Statskontoret har i avgivet utlåtande uttalat, att ämbetsverket icke
heller i förevarande fall funne det tillrådligt att bereda pension till belopp,
som tillkomme underofficer av 3:e graden, men att statskontoret ville
ifrågasätta, huruvida icke åt Lundblad lämpligen borde utverkas pension
i enlighet med de grunder, som föreslagits för det överåriga manskapet
vid sjömanskaren, varvid pensionsbeloppet syntes böra minskas med det
livräntebelopp, som kunde bliva Lundblad beviljat på grund av bestämmelserna
i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Departementschefen har anslutit sig till statskontorets förslag.
Beträffande den i ämnet förebragta utredningen i övrigt tillåter sig
utskottet att hänvisa till propositionen.
n:4i7. . 1 sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom andra kammaren av herrar Beander och Jeppsson väckt motion,
nr 417, däri hemställes,
»det riksdagen ville med ändring av Kungl. Maj:ts proposition nr 375 giva
sitt beslut sådan lydelse,. att till envar av i statsrådsprotokollet omförmält överangt
manskap må från tiden för hans avsked av förslagsanslaget till pensionering
av flottans gemenskap utgå utöver honom enligt gällande bestämmelser tillkommande
pension och tilläggspension — ytterligare tilläggspension med sådant
belopp, att det sammanlagda pensionsbeloppet vid en tjänstetid av 20 år uppgår
jnanskap 1 l;a lönegraden till 800 kronor och för manskap i 2:a lönegraden
till 7o0 kronor samt att pensionsbeloppet för varje fullt tjänstår utöver 20 höjes
tor manskap i l:a lönegraden med 20 kronor och i 2:a lönegraden med 15 kronor,
dock med iakttagande att högsta sammanlagda pensionsbeloppet skall utgöra i
l:a lönegraden 1,000 kronor och i 2:a lönegraden 900 kronor;
.... envar av i. statsrådsprotokollet omförmälda, på grund av sjukdom
otj anstbara, men ännu i tjänst kvarstående personal ävensom till förre underomcerskorpralen
C. F. Lundblad må från tid, som i propositionen bestämmes,
utgå pension och tilläggspension till samma belopp, som tillkommer underofficer
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
7
av 3:e graden utan fyllnadspension men med pensionsförbättring, nämligen, om
lian vid början av det år, då avgången äger rum, uppnått följande antal tjänstår:
mindre än 3................................................... med 870 kronor
minst 3 ocli mindre än 6 ........................... » 1,000 »
» 6 » » »9 ........................... » 1,120 »
» 9 ........................................................ » 1,250 »
därvid såsom tjänstår för beräknande av pensionsbeloppens storlek bör tillgodoräknas
envar den tid, varunder ban innehaft lön i l:sta lönegraden; samt
att i övrigt må tillämpas de i Kungl. Maj:ts förevarande proposition föreslagna
bestämmelser.»
Till stöd för denna hemställan hava motionärerna anfört följande:
»I Kungl. Maj:ts proposition nr 375 angående beredande av pensionsförbättring
och pensioner åt visst marinens manskap hemställes, bland annat, att
till envar av det överåriga manskap i andra lönegraden, som i det propositionen
åtföljda statsrådsprotokollet omförmäles, skall från avskedstagandet utgå pension
och tilläggspension till ett belopp av 700 kronor, därest tjänstetiden uppgår till
20 år, samt att pensionsbeloppet skall höjas med 15 kronor för varje fullt tjänstår
utöver nämnda tid upp till 850 kronor. Då respektive siffror för manskap i
första lönegraden utgöra 800, 20 och 1,000 kronor, skulle alltså en skillnad i
pensionerna vid 20 tjänstår uppgå till 100 kronor samt vid intjänad tid för
högsta pensionsbeloppet 150 kronor. Som det emellertid berott av rena tillfälligheter
och åtskilliga besynnerliga befordringsgrunder, huruvida en befattningshavare
fått stanna i andra lönegraden eller kunnat uppflyttas i första, kan ifrågasättas,
om icke pensionsbeloppen borde sättas lika för manskap av båda graderna.
Åtminstone bör skillnaden göras mindre än enligt Kungl. Maj:ts förslag. Yi
tillåta oss på grund därav påyrka, att siffran 700 kronor utbytes mot 750 kronor
samt att såsom en följd härav 850 kronor ökas till 900 kronor, vilken sistnämnda
summa enligt en annan kungl. proposition till årets riksdag skall komma en
förman inom marinens daglönarekår till godo i pension.
I samma proposition föreslås, att viss ännu i tjänst kvarstående, men på
grund av sjukdom otjänstbar personal skall i pensionsliänseende likställas med
ovannämnda överåriga manskap. För denna personal ha dock flottans myndigheter
ävensom direktionen över flottans pensionskassa föreslagit vida högre pensionsbelopp,
än vad i propositionen påyrkas. Nämnda myndigheter ha nämligen
ansett, att pensioner till samma storlek som de, vilka i form av pension, fyllnadspension
och pensionsförbättring utgå till underofficerare av tredje gi''aden, borde
komma dessa sjuka tjänsteinnehavare till del vid deras avgång ur tjänsten. De
skulle i så fall erhålla lägst 1,100 kronor och högst 1,490 kronor jämte nu utgående
dyrtidstillägg därå.
Statskontoret, vars förslag Kungl. Maj:t följt, medgiver, att det är sannolikt,
att ifrågavarande personal skulle ha erhållit befordran till underofficerare på stat,
därest icke sjukdomen mellankommit, men anser sig av principiella skid böra
avråda, att de erhålla pension till samma belopp som underofficerare. Dock
synes oss billighet och rättvisa kräva, att de komme i åtnjutande av samma
pensionsbelopp, som nu utgår till en underofficer av tredje graden utan fyllnads
-
8
BanioutsJcottets utlåtande Nr 52.
Utskottet.
pension, d. v. s. 870 kronor, 1,000 kronor, 1,120 kronor ock 1,250 kronor, beroende
på om tjänstetiden varit kortare eller längre. De böra ingalunda straffas,
därför att de varit nog olyckliga att under sin tjänstetid åsamka sig sjukdom,
utan snarare nppmuntras med pensioner, som göra det möjligt för dem att utan
alltför stora bekymmer framleva sina återstående dagar, vilka för de flesta av
dem icke torde bli synnerligen många.»
Åven utskottet anser en höjning av pensionerna till ifrågavarande
överåriga men ännu i tjänst kvarstående manskap vid sjömauskåren vara
av omständigheterna påkallad. Såsom ett särskilt skäl för denna förhöjning
torde, såsom departementschefen framhållit, kunna åberopas den
tillfälliga pensionsförbättring, som numera tillerkänts bland andra underofficerarna
vid marinen. Beträffande de ifrågasatta beloppen har utskottet
funnit det av direktionen över flottans pensionskassa framställda, av
statskontoret och departementschefen biträdda förslaget väl avvägt.
Utskottet har alltså ej kunnat tillstyrka motionärernas förslag, att sammanlagda
pensionsbeloppet vid 20 års tjänstetid för manskap i 2:a lönegraden
måtte höjas till 750 kronor. Étt bifall till detta förslag skulle
nämligen innebära ett avsteg från den hittills tillämpade grundsatsen,
att en pension bör stå i ett visst förhållande till den avlöning, som
pensionstagaren närmast före sin avgång från tjänsten åtnjutit, och
således förrycka hittills gällande pensionssystem.
Vidkommande frågan om beredande av pension åt förenämnda, på
grund av sjukdom otjänstbara personal ävensom åt förre underofiicerskorpralen
Lundblad hava motionärerna hemställt, att till en var av dessa
måtte utgå pension och tilläggspension till samma belopp, som tillkommer
underofficer av 3:e graden utan fyllnadspension men med pensionsförbättring.
I likhet med statskontoret anser utskottet tillräckliga skäl
icke föreligga för en sådan anordning. Det torde nämligen, såsom ämbetsverket
framhållit, kunna medföra betänkliga konsekvenser att bereda
befattningshavare pension till belopp, som tillkommer befattningshavare
i en grad, till vilken befordran icke kunnat ske. Utskottet har alltså
icke heller i förevarande avseende kunnat biträda motionärernas förslag.
De utgifter, som föranledas av ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
torde, på sätt departementschefen föreslagit, böra utgå av förslagsanslaget
till pensionering av flottans gemenskap, Någon höjning av anslaget
lärer av denna anledning icke för närvarande behöva ifrågasättas.
Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med avslag å motionen II: 417,
må medgiva,
BanJcoutskottets utlåtande Nr 52.
9
att till en var av i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
för den 19 mars 1920 omförmält
överårigt manskap må från tiden för hans avsked av
förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap
utgå — utöver honom enligt gällande bestämmelser
tillkommande pension och tilläggspension — ytterligare
tilläggspension med sådant belopp, att det sammanlagda
pensionsbeloppet vid en tjänstetid av 20 år uppgår
för manskap i l:a lönegraden till 800 kronor och
för manskap i 2:a lönegraden till 700 kronor, samt
att pensionsbeloppet för varje fullt tjänstår utöver 20
höjes för manskap i l:a lönegraden med 20 kronor
och i 2:a lönegraden med 15 kronor, dock med iakttagande
att högsta sammanlagda pensionsbeloppet skall
utgöra i l:a lönegraden 1,000 kronor och i 2:a lönegraden
850 kronor; samt
att till en var av i statsrådsprotokollet omförmälda,
på grund av sjukdom otjänstbara, men ännu i tjänst
kvarstående personal ävensom till förre underofficerskorpralen
C. F. Lundblad må av samma förslagsanslag
utgå pension och tilläggspension till samma belopp
och enligt enahanda grunder, som nyss nämnts beträffande
det överåriga manskapet, att utgå till en var
av ifrågavarande befattningshavare från tiden för hans
avsked, med undantag beträffande Lundblad, till vilken
pensionsförmånerna skola utgå från 1920 års ingång,
med iakttagande därjämte att vederbörande pensionstagare
vid avskedet skall anses innehava minst 20
tjänstår samt att pensionsbeloppet i förekommande fall
skall minskas med det livräntebelopp, som kan till
vederbörande utgå på grund av bestämmelse i förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Stockholm den 6 maj 1920.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 38 häft. (Nr 52.)
1517 20 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Wickman, Bindley, Öhngren, Östberg, Johansson
i Friggeråker, Bosling och Bondesson, samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jonsson i Gumboda,
Borg, Sommelius, Edbom, Jensen och Andersson i Stockholm.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.