4
BankoutskotteU utlåtande Nr <7.
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1920 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa
tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen
om rikets mynt den-SO maj 1878.
I en till riksdagen den 6 februari 1920 avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition, nr 73, bär Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag. föreslagit riksdagen att antaga följande
Fö rsl a g
till
Lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av
10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av
§ 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.
Härigenom förordnas som följer:
Om sådant med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda
lörhållanden prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställ -TJing av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige
i riksgäldskontoret,
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
5
ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 §
andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken
åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens
räkning till myntverket avlämnas,
än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar
guld, att därför erhålla guldmynt under viss tid icke skall äga tilllämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1920 och gäller till den
1 mars 1921. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse
må ej äga tillämpning längre än till sistnämnda dag.
i åberopade statsrådsprotokollet redogör departementschefen till en
början för tillkomsten av bestämmelserna i ämnet. Av denna redogörelse
framgår, att 1916 års riksdag, på därom av Kungl. Maj:t framställd
proposition, beslutit. antaga lag angående rätt för Konungen att
i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets guldmynt
den 30 maj 1873 av samma lydelse som ovan intagna förslag,
ävensom att såväl 1917 års riksdag som 1918 och 1919 års lagtima
riksdagar i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag godkänt lagar av enahanda
innehåll.
Genom tid efter annan utfärdade förordningar har Kungl. Maj:t,
med stöd av ovan sistnämnda lagar för den tid desamma ägt giltighet
ej mindre fritagit riksbanken från den enligt 10 § andra stycket i lagen
för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldighet
att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket
avlämnades, äv även förklarat, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets
mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnade
guld, att därför erhålla guldmynt icke skulle äga tillämpning.
Av åberopade statsrådsprotokollet framgår vidare, att departementschefen
i skrivelse den 21 november 1919 anhållit att fullmäktige i riksbanken
ville, så snart lämpligen ske kunde, till departementschefen
inkomma med yttrande, huruvida och i sådant fall för vilken tid bestämmelserna
i lagen den 25 februari 1919 borde förlängas att gälla
utöver den 29 februari 1920.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 5.
Fullmäktige i
riksbanken.
Fullmäktige i
riksgäldskontor.
Departements
chefen.
Till svar härå hava fullmäktige i en den 5 februari 1920 dagtecknad
skrivelse anfört, bland annat, följande: Då de ekonomiska förhållandena
i världen ännu vore i hög grad ovissa, syntes det fortfarande
erforderligt att för Konungen bibehålla rätten att inställa tillämpningen
av ifrågavarande stadganden i lagarna för Sveriges riksbank och om
rikets mynt, cn rätt, som enligt fullmäktiges mening alltid borde finnas,
men som särskilt under nuvarande ekonomiska läge ej kunde undvaras.
Med h änsyn till innehållet i gällande myntkonvention mellan de skandinaviska
länderna hade fullmäktige i frågan förhandlat med Norges bank
och Nationalbanken i Köpenhamn, vilkas styrelser även ansåge, att
ifrågavarande bestämmelse uti § 9 i lagen om rikets mynt fortfarande
borde kunna sättas ur tillämpning och därför härom ämnade göra framställningar
till respektive länders regeringar. På grund av det anförda
hemställde fullmäktige, att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga
proposition om ny lag av enahanda innehåll som lagen den 25 februari
1919, att gälla under tiden från och med den 1 mars 1920 till samma
dag år 1921.
Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka lämnats tillfälle att yttra
sig över bankofullmäktiges framställning, hava för sin del tillstyrkt
densamma.
För egen del anför departementschefen:
»Även jag anser de ekonomiska förhållandena allt fortfarande vara
så ovissa, att de senast i lagen den 25 februari 1919 meddelade bestämmelserna
angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen
av stadgandena i 10 § andra stycket riksbankslagen och § 9 i lagen
om rikets mynt böra förnyas att gälla för ytterligare ett år, efter det
desamma med denna månads utgång träda ur kraft. I enlighet härmed
har jag låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag till sådana förnyade
bestämmelser i ämnet. Liksom förra året anser jag mig även
nu böra framhålla, att stadgandet i § 9 av lagen om rikets mynt, med
hänsyn till gällande myntkonvention mellan de skandinaviska länderna,
givetvis icke bör sättas ur tillämpning annat än i samförstånd med
respektive länders regeringar.
Någon ändring i lagens ordalydelse med hänsyn därtill, att världskriget
numera avslutats, synes mig icke erforderlig, enär de rådande
ekonomiska förhållandena i världen dock äro efterverkningar av kriget
och sålunda kunna sägas vara »av krig föranledda».
Bankoutskottels utlåtande Nr 5.
7
Utskottet anser sig på de i statsrådsprotokollet anförda skäl böra
tillstyrka bifall till Knngl. Maj:ts framställning och hemställer förty,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 73
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 19 februari 1920.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KKISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Wickman, Juhlin, Johansson i Friggeråker,
Enhörning, Söderbom, Steinholts och Malmberg samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jonsson i Gumboda, Borg
Edbom, Backlund, Persson i Björsbyholm och Sandberg.
Utskottet.