Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
1
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1920 kl. 11 f. m.
Utlåtande angående vissa pensioner och understöd.
Banko utskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till
utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd.
A. Det civila peiisionsväsendet.
l:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1920 Ang.emeritidagtecknad
proposition, nr 229, föreslagit riksdagen för sin del medgiva, lön åt e. o.
att till extra ordinarie prästmannen Mårten Erik Fredelius må från och nenSM.0E.
med den 1 maj 1921 från kyrkofonden utgå emeritilön till belopp av 1,500 Fredelius.
kronor för år, under iakttagande i tillämpliga delar av bestämmelserna i
lagen om emeritilöner för präster den 9 december 1910.
Den av Kungl. Maj:t i ärendet framlagda utredningen återfinnes i
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för ovan angivna dag, och tillåter sig utskottet att hänvisa till detta
protokoll.
Med hänsyn till i ärendet anförda omständigheter har utskottet
ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och hemställer därför,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr
229 må av riksdagen bifallas.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 sand. 31 höft. (Nr 44.)
1
2
Banlcoutskottets utlåtande Nr 44.
Ang. pensionsförbättring
åt
musiksergeanterna
C. A.
Sundén, J. A.
Bergman,
S. P. E. Elmér,
C. E.
B. Widén
och P. T.
W allin.
B. Det militära pensionsväsendet.
2:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 264, bar Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, dels att f. d. musiksergeanten av 1.
klassen vid Kalmar regemente Carl August Sundén och f. d. musiksergeanten
av 2. klassen vid samma regemente Johan Algot Bergman må från
och med månaden näst efter den, i vilken envar av dem erhållit avsked
med pension och fyllnadspension, under sin återstående livstid uppbära
pensionsförbättring, Sundén med 1,010 kronor, Bergman med 1,130 kronor,
allt för år räknat;
dels att musikfanjunkaren i Andra livgrenadjärregementet, musiksergeanten
av 1. klassen vid regementet Sven Petter Emil Elmer må från
och med månaden näst efter den, i vilken han under år 1920 erhåller
avsked med pension och fyllnadspension, under sin återstående livstid
uppbära pensionsförbättring till belopp av 1,«»10 kronor för år räknat;
dels att musikfanjunkaren i Västmanlands regemente, musiksergeanten
av 1. klassen vid regementet Carl Erik Rudolf Widén må från och med
månaden näst efter den, i vilken han under år 1920 erhåller avsked med
pension och fyllnadspension, under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring
till belopp av 1,010 kronor för år räknat;
dels ock att musikfanjunkaren i Hälsinge regemente, musiksergeanten
av 1. klassen vid regementet Per Theodor W allin må från och med månaden
näst efter den, i vilken han under år 1920 erhåller avsked med pension
och fyllnadspension, under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring
till belopp av 1,010 kronor för år räknat;
att av samtliga åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring för viss
personal vid armén och utgå från anslag, som för beredande av sådan
pensionsförbättring beviljats eller kan komma att beviljas.
Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 27
februari 1920, till vilket utskottet får hänvisa.
På de i statsrådsprotokollet anförda grunder har utskottet ansett
sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning och hemställer
alltså,
att förevarande proposition må av riksdagen
bifallas.
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
3
3:o) Under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats-A^gtZlfwrrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden för den 19 mars 1920 har Kungl.^roien A K.
Maj:t i en till riksdagen samma dag avlåten proposition, nr 352, föreslagit änl^h
riksdagen medgiva; att till korpralen August Konrad Wibergs änka Wd-minderåriga
helmin a Katarina Wiberg, född Hansson, och makarnas två minderåriga
barn må — utan hinder därav att korpralen Wiberg avlidit efter utgången av
den i § 4 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, angivna tid av två år
från det den sjukdom, vari han avlidit, blev känt från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill de enligt
grunderna för nämnda förordning kunna anses berättigade.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda
statsrådsprotokoll.
Under hänvisning till av riksdagen tidigare fattade beslut i ett flertal
liknande fall, hemställer utskottet,
att Kungl. Maj :ts ifrågavarande proposition må
av riksdagen bifallas.
4:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 353, har Kungl.
Maj-.t föreslagit riksdagen medgiva, att mästaren å månadslönarstat vid bättring åt
artilleridepartementet vid flottans varv i Stockholm Bror Gustaf Lindahl f>läQajfj,nmå
från och med månaden näst efter den, han erhåller avsked, under sin dahl.
återstående livstid uppbära pensionsförbättring med ett årligt belopp av
910 kronor, att utbetalas från förslagsanslaget till pensionsförbättring för
viss personal vid marinen och i samma ordning som fyllnadspension.
Den av Kungl. Maj:t till stöd för framställningen förebragta utredningen
återfinnes i propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för den 19 mars 1920, till vilket utskottet får hänvisa.
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer sålunda,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
av riksdagen bifallas.
5:o) I en till riksdagen den 19 mars 1920 dagtecknad proposition, Ang. pennr
354, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag åt
av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för nyss angivna dag, före- verkmästaslagit
riksdagen medgiva, att verkmästaren vid ingenjördepartementet vid rfstför>u''
flottans varv i Karlskrona Axel Fridolj Aström ma, räknat från och med
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
den 1 maj 1920, under sin återstående livstid åtnjuta pensionsförbättring
med ett belopp av 975 kronor 60 öre för år, att utgå av förslagsanslaget
till pensionsförbättring för viss personal vid marinen och i samma ordning
som fyllnadspension.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till nyssberörda
statsrådsprotokoll.
Utskottet, som vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag icke funnit
något att erinra mot detsamma, hemställer,
Angående
pensionsförbättring
åt
förre verkmästaren
J.
T. Hjertsson.
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
6:o) I proposition nr 355 har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
för den 19 mars 1920, föreslagit riksdagen medgiva, att förre verkmästaren
vid flottans varv i Karlskrona Johan Theodor Hjertsson må, räknat från
och med den 1 juli 1919, under sin återstående livstid åtnjuta pensionsförbättring
med ett belopp av 1,155 kronor 60 öre för år, att utgå av
förslagsanslaget till pensionsförbättring för viss personal vid marinen och
i samma ordning som fyllnadspension.
Utredningen i ärendet återfinnes i berörda statsrådsprotokoll, till
vilket utskottet får hänvisa.
Ltskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
förslag och hemställer alltså,
Maj:ts
Angående
pensionsförbättring
åt
förre verkmästaren
R.
Broman.
att Kungl. Maj:ts proposition nr 355 må av riksdagen
bifallas.
7:o) Under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden för den 19 mars 1920 har Kun«-1.
Maj:t i en till riksdagen samma dag avlåten proposition, nr 356, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre verkmästaren vid flottans varv i Karlskrona
Hugo ^ Broman må, räknat från och med den 1 januari 1920, under sin
återstående livstid åtnjuta pensionsförbättring med ett belopp av 1,155
kronor 60 öre för år, att utgå av förslagsanslaget till pensionsförbättring
för viss personal vid marinen och i samma ordning som fyllnadspension.
Beträffande den i ämnet framlagda utredningen får utskottet hänvisa
till ovanberörda statsrådsprotokoll.
Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda grunder ansett
sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
5
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Angående justitiedepartementet.
8:o) I en till riksdagen den 27 februari 1920 avlåten proposition, nr
329, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona Johannes Hansson Wahlbergs änka Augusta Maria Wahlberg
och förre vaktkonstapeln vid centralfängelset i Malmö Nils Landins änka
Elna Landin må från och med år 1920, så länge de förbliva änkor, å
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd, den förra av 200
kronor och den senare av 120 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes i ovanberörda statsrådsprotokoll,
till vilket utskottet får hänvisa.
Med hänvisning till av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande
fall får utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Angående
årliga understöd
åt
förra vaktkonstaplarna
vid fång
vården J. H.
Wahlbergs
och N. Landins
efterlämnade
änkor.
II. Angående utrikesdepartementet.
9:o) I en till riksdagen den 12 mars 1920 av avlåten proposition, Angående
nr 324, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att konsuln i Bor- Pkonm!inai
deaux Helge Oscarsson Gyllenram må från och med månaden näst efter^Bordeaux
den, varunder han erhåller avsked från konsulsbefattningen, under shi i-am. en~
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
3,500 kronor.
Till i propositionen åberopade statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för ovan angivna dag har föredragande departementschefen
anfört:
»Fråga har blivit väckt att konsuln i Bordeaux Helge Oscarsson
Gyllenram, vilken önskar draga sig tillbaka från sin befattning i statens
tjänst, skulle tillförsäkras en årlig pension av allmänna medel.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
Ministerns
i Paris
yttrande.
Gyllenram är född den 30 augusti 1856. Han har aldrig innehaft
lönad konsulsbefattning, men sedan år 1886 med endast kortare mellanrum
tjänstgjort vid olönade och tidvis även vid lönade konsulat.
Huru hans tjänstgöring varit lagd framgår närmare av nedanstående
förteckning.
15 december 1886—1 april 1887 biträde vid konsulatet i Neapel;
13 juli 1888—1 september 1891 biträde vid vicekonsulatet i Rouen;
1 juli 1892—30 augusti 1892 oavlönat biträde vid generalkonsulatet
i London;
31 augusti 1892—26 februari 1893 tjänstförrättande kontorist vid
vicekonsulatet i Cardiff och Barry med uppdrag under 4 månader såsom
t. f. vicekonsul och i övrigt såsom föreståndare för vicekonsulatkontoret
i Barry;
27 februari 1893—30 juni 1893 tjänstgörande i Cardiff vid nämnda
vicekonsulat;
1 juli 1893—9 november 1896 kontorist vid samma vicekonsulat
med uppdrag under 1 månad såsom t. f. vicekonsul och i övrigt såsom
föreståndare för vicekonsulatkontoret i Barry med undantag av 1 månads
vikariatförordnande såsom 2:e kontorist vid generalkonsulatet i London;
9 november 1896—21 december 1906 vicekonsul i Rouen;
21 december 1906—31 december 1913 konsul i samma stad;
31 december 1913 konsul i Bordeaux.
I anslutning till tjänsteförteckningen torde böra erinras därom, att
vicekonsulatet i Cardiff och Barry under tiden för Gyllenrams tjänstgöring
därstädes var ett s. k. lönat vicekonsulat. Generalkonsulatet i London var
även å ifrågavarande tid lönat.
Vid den tid, då Gyllenram inträdde i tjänst vid konsulsstaten, och
intill början av 1900-talet förefanns icke samma skarpa avgränsning mellan
lönade och olönade tjänstemän i konsulsstaten, som numera är fallet.
Härtill bidrog i synnerhet, att genom de till år 1902 gällande bestämmelser
om konsulatavgifter olönade konsuler av sin tjänst ofta tillfördes lika
stora om ej större inkomster än motsvarande lönade tjänstemän, övergång
från tjänst vid lönat konsulat till olönat och även tvärtom ägde icke
sällan rum.
Eders Kungl. Maj:ts minister i Paris, envoyén greve Ehrensvärd har
i skrivelse till ministern för utrikesärendena den 2 oktober 1919 närmare
utvecklat önskvärdheten om pension åt Gyllenram samt därvid anfört
följande:
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
7
»Konsul Gyllenram inträdde å konsulsbanan på en tid, då de oavlönade
konsulerna uppburo betydliga konsularavgifter, vilka särskilt anlöpande
svenska eller norska fartyg hade att erlägga; och uppgingo dessa
avgifter ofta till belopp fullt motsvarande de löner, som utgå till avlönade
konsuler. Då dessa expeditionsavgifter i och med konsularreformen år
1902 bortföllo, erhöllo vissa konsuler, däribland Gyllenram, särskild årlig
gottgörelse härför, att utgå så länge de voro anställda i konsulatväsendet.
Det belopp, Gyllenram i sådant avseende uppbär, belöper sig till 2,000
kronor.
Då emellertid detta belopp uppenbarligen varit otillräckligt för Gyllenram
att i förening med de numera mycket obetydliga expeditionsavgifterna
'' bestrida sina levnadskostnader, har tillika tilldelats honom ett vida
större kontorskostnadsbidrag än i allmänhet plägat utgå till oavlönade
konsuler. Detta belopp fastställdes redan år 1906 till 4,800 kronor och
har detsamma med fästat avseende å den nu i Frankrike rådande dyrtiden
genom beslut den 19 juni 1919 tillsvidare fastställts till 6,500 kronor.
Av vad nu anförts framgår, att Gyllenram, oaktat han ej är lönad
konsul, likväl i två skilda poster uppbär sammanlagt 8,500 kronor, varav
den allra största delen faktiskt kan anses likställd med lön. Det är klart,
att ersättning för kontorskostnader icke i och för sig betingar ett så högt
belopp som 6,500 kronor.- För bestridande av dessa kostnader äger Gyllenram
dessutom att tillgodogöra sig inflytande expeditionsavgifter, vilka
dock icke lära uppgå till mera än omkring 400 francs.
Även i andra avseenden är Gyllenram närmast att anse såsom lönad
konsulattjänsteman. I regel äro som bekant de olönade konsulerna å orten
bosatta köpmän eller utövare av andra yrken, vilka härav vinna sin utkomst
och därför kunna åtaga sig en oavlönad konsulsbefattning utan
annan ersättning än rätt till uppbärande av expeditionsavgifter samt ett
mindre kontorskostnadsbidrag. 1 motsats härtill ägnar Gyllenram sig uteslutande
åt konsulattjänsten. Han har väl full rätt att åtaga sig annan
befattning, men då, som av ovanstående meritförteckning framgår, han
flyttats från den ena orten till den andra, har detta knappast varit möjligt
för honom.
Även den nyss påpekade omständigheten, att han förflyttats från en
ort till annan, bidrager ytterligare att ge honom karaktär mera av en
lönad än olönad tjänsteman. I regel torde dessa förflyttningar icke
berott på Gyllenrams önskan utan på yppade behov för kungl. utrikesdepartementet
att fylla någon vakant befattning. Särskilt kan jag intyga,
att den senaste förflyttningen från Rouen till Bordeaux icke skedde i enlighet
med Gyllenrams önskan utan tvärtom emot densamma. Då näm
-
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
lio-en år 1913 ett lönat konsulat upprättades i Rouen, ansågs Gyllenram
bland annat med hänsyn till hans framskridande ålder icke böra överflyttas
å den lönade konsulsbanan. Som samtidigt det olönade konsulatet
i Bordeaux var ledigt, uppmanades Gyllenram att söka detsamma, och, då
han för sin utkomst var nödsakad att hålla sig kvar å konsulsbanan, gjorde
han även detta, ehuru i strid mot sin önskan.
De väsentligaste kännemärken på en lönad konsulattjänsteman,. rätt
att uppbära lön samt skyldighet att vidkännas förflyttning från en tjänst
till en annan, återfinnas således i fråga om Gyllenram.
Tilltagande sjuklighet gör Gyllenram numera mindre tjänsteduglig.
Han har under en stor del av detta år åtnjutit ledighet för hälsans vårdande.
Han har väl nu återinträtt i tjänstgöring, men med tämligen stor
visshet kan motses att han även i framtiden kommer att under längre
tider bliva tvungen att söka ledighet. Därtill kommer, att, såsom av
läkareintyg framgår, klimatet i Bordeaux är särskilt menligt för hans
liälsä*
'' Jao- inser mer än väl, att många betänkligheter kunna framställas
mot beviljande av pension åt Gyllenram. Dels har han aldrig varit svensk
avlönad tjänsteman, om än, som jag framhållit, han dock faktiskt härmed
varit i det närmaste likställd, dels har han, som allenast är 63 år gammal,
ännu §j fullt uppnått stadgad pensionsålder.
N andra sidan synas mig starka billighetsskäl tala föi att Gyllenram
som dock faktiskt tjänat den svenska staten under ett trettiotal år,
på sin ålderdom erhåller ett understöd, varav han i betraktande av sin
medellöshet och sjuklighet är i särskilt starkt behov. Att icke tilldela,
honom pension är detsamma som att anförtro honom och hans hustru åt
den offentliga eller enskilda barmhärtigheten. Detta synes mig icke kunna
ifrågakomma. .
Vidare bör ihågkommas, att Gyllenrams tjänstetörhallanden äro sä
enastående, att något prejudikat icke härigenom skapas. Sedan numera
de högre konsularavgifterna borttagits, kan ej längre ifrågakomma, att
nåo-on ^person för sin utkomst skulle söka sig in å den olönade konsulatsbanan.
_
Slutligen tillkommer en ganska egendomlig omständighet. Därest
Gyllenram Skulle, som jag ämnar föreslå, av statsverket erhålla ett sammanlagt
belopp av 4,500 kronor att under sin återstående livstid årligen
uppbära, kommer härigenom statsverket långt ifrån att vidkännas någon
utgift, tvärtemot göra en inbesparing. Efter vad jag på ort och ställe
övertygat mig om, äro nämligen konsulatgöromålen i Bordeaux icke av den
omfattning ått ett lönat konsulat där behöves eller lämpligen bör upp
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
9
rättas. Utan någon svårighet torde man kunna till lönad konsul erhålla
en fullt lämpad person, som åtnöjer sig med ett betydligt mindre kontorskostnadsbidrag
än det Gyllenram uppbär. Jag tänker mig närmast
ett belopp av omkring 2,000 kronor. Ej heller får förbises, att, därest
Gyllenram fortfarande skulle bestrida sin ifrågavarande befattning, jag med
säkerhet förutser, att han — förutsatt att icke levnadskostnaderna skulle
sjunka i Frankrike — kommer att begära ytterligare höjning av det redan
nu abnormt stora kontorskostnadsbidraget. Det är väl ej säkert, att detta
komme att beviljas, men å andra sidan är ej lämpligt, att den svenska
statens representant i en av Frankrikes största handelsstäder lever i till
armod gränsande förhållanden.
Jag har redan nämnt, att det synes mig, som borde Gyllenram tillförsäkras
efter avskedstagandet ett årligt belopp av 4,500 kronor. Jag
vet, att Gyllenram, om han såge sig i stånd att kunna begära avsked,
skulle bosätta sig å en mindre ort i Normandie, varifrån hans hustru är
bördig. Med mindre än nu angivna belopp torde Gyllenram med sin
hustru icke kunna draga sig fram, så starkt som levnadskostnaderna i
Frankrike på senare tid stegrats. De löneförmåner, som han hittills uppburit,
ha även varit så små, att det icke varit möjligt för honom att göra
några besparingar.
Gyllenram har som tjänsteman, efter vad jag kan intyga från de
olika befattningar jag beklätt i utrikesdepartementet, alltid gjort sig känd
för nit, tjänstvillighet och ordentlighet.»
Med stöd av, vad han sålunda anfört, anhåller ministern i Paris,
att proposition måtte avlåtas till riksdagen med hemställan dels att Gyllenram
må, utan hinder därav att han icke längre är i det svenska konsulatväsendets
tjänst, äga att fortfarande uppbära det anslag av 2,000 kronor,
som tilldelats honom i gottgörelse för mistade konsulatavgifter, dels ock
att han därutöver under sin återstående livstid må äga, från och med
månaden efter den, han erhåller avsked från sin befattning i rikets tjänst,
årligen i pension uppbära 2,500 kronor.
Det av ministern omförmälda läkarintyg utvisar, att Gyllenram tillföljd
av ett svårartat kombinerat bröst- och hjärtlidande, som varat åtminstone
under de sista tre åren, icke utan synnerligt men för sitt hälsotillstånd
kan fortsätta sin tjänstgöring i Bordeaux och att han bör åtnjuta
fullständig vila.
Statskontoret har den 11 nästlidna februari avgivit utlåtande i ärendet,
däri statskontoret säger sig hava av handlingarna inhämtat, att Gyllen
Biliang
till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 31 käft. (Nr 44.) 2
Stats
kontorets
yttrande.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
ram under lång tid tjänat staten i olika befattningar å konsulsstaten; att
han visserligen icke tillhörde befattningshavarna å den stat för utrikesrepresentationen,
som godkänts av riksdagen, och alltså icke ägde rätt
till någon pension vid avskedstagandet, men att avlöning till honom utginge
av statsmedel; att han för sin utkomst vore helt beroende av denna
avlöning; samt att han nu vid framskriden ålder till följd av sjuklighet
nödgades inom kort lämna sin befattning.
Härefter fortsätter statskontoret:
»Under sådana förhallanden anser kungl. statskontoret billigheten
bjuda, att honom tillförsäkras för återstående livstiden ett årligt belopp
till bestridande av levnadskostnaderna. Det föreslagna beloppet, 4,500
kronor, synes visserligen något högt, helst i betraktande därav, att detsamma
under nuvarande förhållanden komine att utökas med dyrtidstillägg
till avsevärt belopp; men kungl. statskontoret anser sig likvisst
icke böra motsätta sig, att det föreslagna beloppet tillförsäkras honom.
Vad därefter beträffar den form, i vilken den sålunda ifrågasatta ersättningen
må kunna Gyllenram beredas, synes det kungl. statskontoret, som
om varken det till expektansarvoden anvisade anslaget eller andra till
Kung]. Maj:ts disposition anslagna medel under riksstatens tredje huvudtitel
lämpligen torde kunna för detta ändamål anlitas, utan föreställer sig
kungl. statskontoret, att frågan måste framläggas för riksdagen för att i
form av pension från allmänna indragningsstaten bereda Gyllenram den
föreslagna ersättningen, att utgå från och med månaden näst efter den,
vari han entledigas från sin befattning.»
Av billighetsskäl synes det mig motiverat, att statsverket bereder
''Gyllenram, som faktiskt under mera än trettio år ägnat sig åt arbete
inom det svenska konsulatväsendet, någon pension vid avgången från den
tjänst, han nu bestrider.
Att Gyllenram aldrig varit formellt sett lönad tjänsteman synes mig
icke böra utgöra hinder däremot, enär, på sätt ministern i Paris framhållit,
han tjänat staten under omständigheter, som mycket närmat honom
till avlönad tjänstemans ställning. Några betänkliga prejudicerande verkningar
av pensionens beviljande synes icke häller behöva befaras, då inom
utrikesrepresentationen förutom Gyllenram endast en konsul, nämligen
vicekonsuln i Liverpool, intager en liknande ställning och uppbär ersättning
för mistade konsulatavgifter.
Vid vad sålunda anförts får jag tillstyrka åtgärd i syfte att pension
måtte beredas Gyllenram vid hans avskedstagande.
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
11
Vad angår det belopp, vartill denna torde böra fastställas, måste
jag dela den av statskontoret uttalade åsikt, att en pension å 4,500 kronor
måste synas något hög, därest dyrtidstillägg därå skulle utgå. Ministern
i Paris synes hava avsett att föreslå en pension enligt grunder delvis avvikande
från dem, som eljest gälla för pensioner å den allmänna indragningsstaten,
i det han tydligen utgått från, att dyrtidstillägg ej skulle utgå å
densamma. En dylik anordning, innebärande en ny typ av pensioner, med
vilka icke skulle följa rätt till dyrtidstillägg, synes mig mindre lämplig,
och torde i stället beloppet böra sänkas, lämpligen till 3,500 kronor.
Av utredningen i ärendet framgår, att Gyllenram tjänat svenska
staten under mer än trettio år, samt att han på grund av sjuklighe ticke
utan synnerligt men kan längre fortsätta sin tjänstgöring såsom konsul i
Bordeaux. Vid sådant förhållande anser även utskottet starka billighetsskäl
tala för, att han på sin ålderdom från statens sida erhåller något understöd,
varav han på grund av medellöshet är i stort behov. Att Gyllenram
formellt sett icke varit avlönad tjänsteman torde, såsom av departementschefen
framhållits, icke böra utgöra hinder därför, enär hans tjänstgöring
fullgjorts under omständigheter, som mycket närma sig en avlönad
tjänstemans. Utskottet vill emellertid särskilt framhålla, att ett bifall
till framställningen icke torde behöva bliva av prejudicerande natur, då, såsom
departementschefen erinrat, förutom Gyllenram endast en tjänsteman inom
utrikesrepresentationen intager en liknande ställning.
På »rund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Majrts ifrågavarande
proposition, må medgiva, att konsuln i Bordeaux
Helge Oscarsson Gyllenram må från och med
månaden näst efter den, varunder han erhåller avsked
från konsulsbefattningen, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av tretusen femhundra kronor.
III. Angående lantförsvarsdepartementet.
10:o) I en till riksdagen avlåten, den 19 mars 1920 dagtecknad
proposition, nr 278, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att arbeterskan vid ammunitionsfabrikens avdelning
Utskottet
Angående
pension åt
arbeterskan
vid ammunitions
fabriken
Anna
Ander 8-dotter Sjödin.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
å Karlsborg Anna Andersdotter Sjödin må från och med månaden näst
efter den, varunder hon entledigas från sin anställning vid ammunitionsfabriken,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 400 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till
ovanberörda statsrådsprotokoll.
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.
Aåt avlidne1 H:0) I en till riksdagen den 19 mars 1920 avlåten proposition,
löjtnanten nr 345, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utR^A.
G.Sö-drag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föremoderT8
slagit riksdagen medgiva, att avlidne löjtnanten vid Boden—Karlsborgs
änkan Anna artilleriregemente IL A. G. Söderströms moder, änkan Anna Margareta SöderSötferström,
ström, född Horneij, må från och med den 1 juli 1919, så länge hon förfödd
Ror- bliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
netJ'' en årlig pension av 500 kronor.
Av åberopade statsrådsprotokoll framgår, att Söderström den 11 juli
1919 avlidit till följd av flygolycka å Malmen.
Beträffande den i ämnet förebragta utredningen i övrigt får utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
av riksdagen bifallas.
iu9f.Pskrädn 12:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 346, har Kungl.
adériarbe- Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre skrädderiarbetaren vid Livta-
a A. regementets grenadjärers intendenturverkstäder Carl Axel Wester må från
e er'' och med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till sådant belopp, att detsamma jämte
honom tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår
till 500 kronor.
Till stöd för framställningen åberopas propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 19 mars 1920, till
vilket utskottet tillåter sig hänvisa.
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
13
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot framställningen,
hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, nr 346,
må vinna riksdagens bifall.
IT. Angående sjöförsvarsdepartementet.
13:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 305, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsproto- rinläkaren
koilet över sjöförsvarsärenden för den 19 mars 1920, föreslagit riksdagen T®
medgiva, att f. d. marinläkaren av l:a graden i marinläkarkårens reserv läkarkårens
Carl Adil Trana må från och med den 1 januari 1920 under sin åter- c ^Trlna
stående livstid uppbära en årlig pension av 500 kronor, att tillsvidare
utgå från förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.
Den av Kungl. Maj:t i ärendet framlagda utredningen återfinnes i
ovanberörda statsrådsprotokoll, till vilket utskottet får hänvisa.
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att Kung]. Maj:ts ifrågavarande proposition må av
riksdagen bifallas.
T. Angående civildepartementet.
14:o) I en inom andra kammaren av herr Wikström väckt motioni^tsckM-^
nr 46, hemställes, »att riksdagen måtte åt schaktmästaren Jöns Gustaf mästaren
Strandberg, Skellefteå, för hans återstående livstid bevilja en årlig pension Jg™a„dbt?g.
av 300 kronor, att från och med år 1921 utgå av allmänna indragningsstaten».
Till stöd för denna framställning har motionären anfört:
»Vid 1919 års lagtima riksdag väckte undertecknad motion (nr 57) om pension
av statsmedel åt förre schaktmästaren Jöns Gustaf Strandberg i Skellefteå.
Motionen blev av bankoutskottet avstyrkt och av riksdagen avslagen med,
i huvudsak, den motiveringen, att de till stöd för motionen inlämnade handlingarna
icke lämnade tillräckliga upplysningar rörande omfattningen och tiden för Strandbergs
anställning vid statens arbeten m. m. Sedan nu handlingarna i detta avseende
kompletterats, tar jag mig friheten förnya framställningen.
Av närlagd a intyg'' framgår, att Strandberg under en lång följd av år arbetat
vid statens järnvägsbyggnader och andra statens arbetsföretag, alltjämt med
de bästa vitsord för plikttrohet och redlighet.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 44.
Det syne3 mig, som om en sådan trotjänare, när han på grund av ålderdom
numera icke längre kan försörja sig med sitt arbete, vore värd det erkännande
från statens sida, som ett bifall till min framställning skulle innebära.
Övriga till upplysning i ärendet tjänande handlingar anhåller jag att få
tillställa riksdagens vederbörande utskott.»
I fråga om de vid motionen fogade bilagor tillåter sig utskottet
att hänvisa till motionen.
Utskottet. Av numera tillgängliga handlingar framgår, att Strandberg under
fem år (1877—1882) varit anställd vid Yendes artilleriregemente samt
att han därefter under tiden 1883—1910 med vissa mellanrum arbetat
såsom schaktmästare vid olika statens järnvägsbyggnader sammanlagt omkring
16 år.
Såsom i motionen erinras, förelåg vid 1919 års lagtima riksdag fråga
om beredande av pension åt Strandberg. Av den utredning, som då förebragtes
i ärendet, kunde icke utrönas, huruvida Strandberg varit av statsmyndighet
anställd eller endast biträtt en statens entreprenör vid järnvägsbyggnadsarbeten.
Med hänsyn till de vittgående konsekvenser, som
ett bifall till motionen därför skulle kunna framkalla, ansåg utskottet —
i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna — det innebära betänkligheter
att vidtaga någon åtgärd i motionens syfte. Utskottet hemställde
på grund därav, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda. Detta blev även riksdagens beslut.
Då några nya omständigheter icke blivit anförda, vilka synas böra
föranleda ett frångående av den ståndpunkt, utskottet förlidet år intog i
frågan, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer,
att förevarande motion II: 46 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
VI. Angående ecklesiastikdepartementet.
Anai"träå°n 15:o) I en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition, nr
gårds- 249, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
^Lwfdbl "?’ aV ^^ådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
un a<'' riksdagen medgiva, att trädgårdsdrängen vid folkskoleseminariet i Växjö
Ernst Lundblad må från och med månaden näst efter den, under vilken
han avgår från sin tjänst, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension av 500 kronor.
Uankoutskottets utlåtande Nr 44.
15
Utredningen i ärendet återfinnes i ovanberörda statsrådsprotokoll,
till vilket utskottet får hänvisa.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag, hemställer,
att riksdagen må bifalla ifrågavarande proposition.
16:o) I en till riksdagen den 12 mars avlåten proposition, nr 252^ Ang^. pension
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid in- mästaren
stitutet och förskolan för blinda å Tomteboda Johan Larsson må från och^0Äan Larsmed
månaden näst efter den, under vilken han avgår från sin befattning, son''
under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en
årlig pension av 1,200 kronor.
Till stöd för framställningen åberopas propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för ovan angivna dag, till
vilket utskottet tillåter sig hänvisa.
På grund av vad i statsrådsprotokollet anförts, har utskottet ansett
sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer förty,
att förevarande proposition nr 252 må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 23 april 1920.
På bankoutskottets vägnar:
MALTE SOMMELIUS.
Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.
201846