10
Banlcoutskottebs utlåtande Nr 42.
Nr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1920 kl. 1/il e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
dels lag om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22
juni 1911 om bankrörelse och dels lag om visst undantag
från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.
sistnämnda lag.
I en till riksdagen avlåten, till banko utskottet hänvisad proposition,
nr 242, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag
av i statsrådet och lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogade förslag till dels lag om ändrad lydelse av
49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse och dels lag om
visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.
sistnämnda lag.
Berörda förslag äro av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att 49 och 165 §§ lagen den 22 juni 1911
om bankrörelse skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
Bankoutskottets utlåtande Nr h%.
11
49 §.
Bankaktiebolags inlåning må, där bolagets egna fonder uppgå till
högst fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar vad
för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga fem
gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå bankaktiebolags egna
fonder till mera än fem miljoner kronor, må inlåning äga rum högst till
belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio gånger skillnaden mellan
beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner kronor, dock att
inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets egna
fonder.
Bankaktiebolag vare skyldigt —---föreskrivet belopp.
Är bankaktiebolag----bestämma.
165 §.
Solidariskt bankbolags inlåning må, där bolagets egna fonder uppgå
till högst fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar
vad för bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga
fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå solidariskt
bankbolags egna fonder -till mera än fem miljoner kronor, må inlåning
äga rum högst till belopp av tjugufem miljoner kronor ökat med nio
gånger skillnaden mellan beloppet av bolagets egna fonder och fem miljoner
kronor, dock att inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger beloppet
av bolagets egna fonder.
Solidariskt bankbolag vare skyldigt —---föreskrivet belopp.
Är solidariskt bankbolag----bestämma.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
12
Bankoutskotteis utlåtande Nr -i-2.
Förslag
till
Lag
om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga
om bankbolag, vars egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor,
äga tillämpning under tiden intill den 1 januari 1921.
Denna lag tråder i kraft den 1 juli 1920.
I åberopade statsrådsprotokollet över finansärenden för den 27
februari 1920 har föredragande departementschefen till en början lämnat
en redogörelse för tillkomsten av gällande lagstiftning rörande förhållandet
mellan banks inlåning och dess egna fonder. Av denna redogörelse
framgår, bland annat, att i 1911 års banklag, i enlighet med vad 1907
års bankkommitté i ämnet föreslagit, bestämmelser intogos därom, att bankbolags
inlåning ej finge överstiga fem gånger beloppet av bolagets egna
fonder. Av redogörelsen framgår vidare, att 1917 års riksdag, på Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställning, godkänt förslag till lag om visst undantag
från tillämpningen av de sålunda givna bestämmelserna, enligt vilket
•förslag samma bestämmelser icke skulle i fråga om bankbolag, vars egna
fonder uppginge till minst fem miljoner kronor, äga tillämpning under
tiden intill den 1 juli 1918, där ej Kungl. Maj:t dessförinnan annorledes
förordnade.
I sin skrivelse med anmälan om beslutet erinrade riksdagen om, att
inom lagrådet farhågor syntes hava förelegat för att den provisoriska lagen
skulle kunna komma att sättas ur kraft så plötsligt, att bankerna icke erhölle
tillräcklig tid på sig för avvecklingen. I anslutning härtill gjorde
riksdagen det uttalandet, att enligt riksdagens mening Kungl. Maj:t icke
Banlcoutskottets utlåtande Nr 42.
13
skulle underlåta att, därest den provisoriska lagen ansåges böra träda ur
tillämpning, i tid vidtaga sådana åtgärder, att de befarade olägenheterna
bleve undanröjda.
Den 15 maj 1917 utfärdades av Kungl. Maj:t lag i ämnet (nr 199).
Sedermera har den provisoriska lagstiftningens giltighetstid efter till riksdagen
gjorda framställningar blivit förlängd, varje gång för ett år och
senast genom lag den 28 februari 1919 (nr 75) till den 1 juli 1920.
När riksdagen i skrivelse den 18 februari 1919 anmälde, att riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts framställning om den ifrågavarande lagstiftningens
fortbestånd till den 1 juli 1920, erinrade riksdagen tillika
om 1917 års riksdags förut omförmälda uttalande samt framhöll, att då
det finge anses vara önskvärt, att de genom kriget framkallade provisoriska
bestämmelserna på olika områden, så snart ske kunde, avvecklades, riksdagen
för sin del ansett det vara nödigt, att redan nu utredning verkställdes,
huruvida en återgång till det i lagen bestämda förhållandet mellan
bankernas inlåning och deras fonder kunde anses lämplig eller huruvida
förändrade föreskrifter i detta avseende vore av behovet påkallade.
Bankoinspektionen har sedermera — efter hörande av svenska bankföreningens
styrelse — inkommit med infordrat yttrande och förslag i ämnet,
och har detta förslag, med några modifikationer, tillstyrkts av 1917
ars bankkommitté, som på grund av remiss avgivit utlåtande över detsamma.
I ärendet hava vidare fullmäktige i riksbanken yttrat sig och därvid
förklarat sig icke hava något att erinra mot bankinspektionens lörslag,
modererat på sätt bankkommittén föreslagit.
För egen del anför depai''tementschefen i frågan:
»Genom vad i ärendet förekommit torde en utvidgning av de större
bankernas inlåningsrätt få anses vara väl motiverad. Ehuru skäl ingalunda
saknas att, på sätt herrar fullmäktige i riksbanken ifrågasatt, låta
anstå med den definitiva lösningen av förevarande fråga i avvaktan på
den revision av 49 och 165 §§ banklagen i övrigt, vilken ur andra synpunkter
kan befinnas önskvärd, synes mig dock lämpligheten bjuda att
redan nu vidtaga åtgärder för en avveckling av det hittills rådande provisoriet
genom meddelandet av bestående bestämmelser uti ifrågavarande ämne.
Jag finner mig fördenskull böra tillstyrka, att banklagens bestämmelser
om bankernas inlåningsrätt ändras i överensstämmelse med 1917
års bankkommittés förslag. I fråga om rätten till inlåning skulle alltså
bankerna komma att delas i två kategorier, banker med egna fonder på
högst 5 miljoner kronor och banker, vilkas egna fonder uppgå till högre
Departe
ments
chefen.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
Utskottet.
belopp. Enligt ovannämnda provisoriska lagstiftning har visserligen dispens
från den i banklagens 49 och 165 §§ fastslagna regeln fått åtnjutas järn väl
av banker, vilkas egna fonder uppgått till jämnt 5 miljoner kronor. Denna
olikhet mellan den provisoriska lagstiftningen och de av mig nu förordade
bestämmelserna är emellertid praktiskt fullständigt betydelselös.
Av tillgängliga uppgifter över bankernas inlåning vid utgången av
december månad 1919, varav en sammanställning torde få såsom bilaga
fogas vid detta protokoll, har jag inhämtat, att allenast en bank ökat sin
inlåning så betydligt, att densamma då överskred de gränser, vilka jag,
enligt vad ovan sagts, anser böra lagfästas. Inom den åsyftade banken
hava emellertid, efter vad jag från bank- och fondinspektionen erfarit, redan
förberedande åtgärder vidtagits för en höjning av bankens egna fonder. För
den händelse beträffande ytterligare någon bank ett överskridande av den
av mig föreslagna inlåningsgränsen skulle inträffa, vill jag för säkerhets skull
föreslå, att bankerna erhålla en ej alltför knapp tid på sig att ordna sig
efter den nya lagstiftningen. Lämpligast synes mig detta kunna ske på
det sätt, att de nya bestämmelserna icke träda i tillämpning förrän den 1
januari 1921, och att således den provisoriska lagstiftningen förlänges till
sagda dag.»
Lagrådet har lämnat förslagen utan anmärkning.
Beträffande den i ärendet framlagda utredningen i övrigt får utskottet
hänvisa till propositionen.
På grund av vad i ärendet förekommit anser även utskottet en utvidgning
av de större bankernas inlåningsrätt vara av omständigheterna
betingad; och torde det få anses vara lämpligt, att bestående bestämmelser
uti ifrågavarande ämne meddelas. Utskottet anser sig fördenskull böra
tillstyrka, att banklagens bestämmelser om bankernas inlåningsrätt ändras
i överensstämmelse med Kungi. Maj:ts förslag. De nya bestämmelserna
torde emellertid, såsom i propositionen föreslås, icke böra träda i tillämpning
förr än den 1 januari 1921 och den provisoriska lagstiftningen sålunda
förlängas att gälla till nämnda dag.
Utskottet hemställer sålunda,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
av riksdagen bifallas.
Stockholm den 20 april 1920.
På bankoutskottets vägnar:
'' EMIL KRISTENSSON.
Bankoutskottets utlåtande Nr -42.
15
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Wickman, Bindley, ölingren, Östberg, Johansson
i Friggeråker, Bosling och Bondesson samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jonsson i Gumboda,
Borg, Sommelius, Edbom, Jensen och Andersson i Stockholm.