Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 27 januari 1920 kl. 12 m.

Uttåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
om ändrad lydelse av 13 och 25 §§ i lagen för Sveriges
riksbank den 12 maj 1897 m. m.

I en till bankoutskottet avlåten, den 15 innevarande januari dagtecknad
skrivelse hava fullmäktige i riksbanken hemställt, att utskottet
ville föreslå riksdagen att för sin del antaga i skrivelsen intaget förslag
till lag om ändrad lydelse av 13 och 25 §§ i lagen den 12 maj 1897
för Sveriges riksbank.

Fullmäktiges ifrågavarande förslag avser en böjning av avbetalningslånefonden
med 3 miljoner kronor från 18 miljoner kronor till 21
miljoner kronor.

Tillika hava fullmäktige, under förutsättning att lag utfärdades i
enlighet med förslaget, hemställt, »att nu ifrågavarande ökning av avbetalningslånefonden
måtte ske genom överföring av 3 miljoner kronor
från räkningen reserverade medel till avbetalningslånefonden.»

I sin berörda skrivelse hava fullmäktige till stöd för framställningen
anfört följande:

»I enlighet med beslut vid 1918 och 1919 års lagtima riksdagar har genom
av Kungl. Maj:t den 8 februari 1918 och den 8 april 1919 utfärdade lagar i § 13
av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 vidtagits sådana ändringar, att
den däri omförmälda avbetalningslånefonden höjts från förutvarande belopp tolv och
en halv miljoner kronor till femton miljoner kronor år 1918 och till aderton miljoner
kronor år 1919.

I de framställningar till bankoutskottet, som föranlett dessa ändringar, hava
fullmäktige i Sveriges riksbank framhållit, att avbetalningslån beviljades huvud-*
Bihang till riksdagens protokoll 1020. 8 samt. 3 höft. (Nr 3.) 1

fullmäktige.

Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

Utskottet.

sakligen åt näringsidkare, befattningshavare, studerande m. ii. i anspråkslösa ekonomiska
villkor samt att avbetalningslånefonden därför kunde med fullt fog sägas
fylla ett verkligt behov, varjämte anförts, att det skulle vara enligt fullmäktiges
mening i hög grad beklagligt, isynnerhet under då rådande ekonomiska förhållanden,
om riksbanken nödgades av brist på medel avvisa ansökningar om avbetalningslån,
som eljes borde hava beviljats.

Beloppet av utestående avbetalningslån utgjorde den 31 december 1919
17,430,379 kronor 16 öre, vadan av fonden återstodo obegagnade endast 569,620
kronor 84 öre.

Avbetalningslånefonden har således även med sitt senast höjda kapital ånyo
blivit i det närmaste till fullo disponerad, så att fonden beräknas inom kort vara
uttömd och till följd därav inkommande ansökningar om lån måste vila lång tid i
avbidan på till fonden återgående medel.

Då de ekonomiska förhållandena inom landet fortfarande äro sådana, att genom
avbetalningslånefonden kan tillgodoses ett till synes alltjämt stegrat allmänt behov,
lärer det därför vara lämpligt att ytterligare höja fondens kapital, och torde en
sådan höjning vara önskvärd även på den grund, att till följd av penningvärdets
fall under krigsåren de sökta lånebeloppen varit högre än förut och även härigenom
ställts ökade anspråk på fonden.

På grund härav hemställa fullmäktige, att avbetalningslånefonden vidare höjes
med 3 miljoner kronor till 21 miljoner kronor, varigenom fonden synes bliva tillräcklig
att något år fylla de krav som kunna komma att ställas på densamma.»

Såsom av fullmäktiges skrivelse framgår, höjdes den i § 13 riksbankslagen
omförmälda avbetalningslånefonden senast vid 1919 års lagtima
riksdag på förslag av fullmäktige till sitt nuvarande belopp 18
miljoner kronor. Bankoutskottet, som då yttrade sig över förslaget,
erinrade i sitt utlåtande, hurusom genom denna fond ett mycket allmänt
behov tillgodosåges och ifrågasatte, huruvida icke redan då fonden borde
ytterligare något höjas. En dylik åtgärd ansågs emellertid icke vara
erforderlig, men uttalade utskottet den mening, att, så snart behov av
en dylik ytterligare ökning förelåge, fullmäktige icke skulle underlåta attdärom
i tid inkomma med framställning. Vad utskottet sålunda anförde
lämnades av riksdagen utan erinran.

Nu hava fullmäktige ansett förhållandena vara sådana, att fonden
borde ytterligare höjas med 3 miljoner kronor, och synas goda skäl
vara anförda till stöd härför. Utskottet anser sig alltså böra tillstyrka
fullmäktiges förslag och torde, på sätt fullmäktige hemställt, ökningen
böra ske genom överföring av 3 miljoner kronor från räkningen reserverade
medel till den ifrågavarande fonden.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande framställning,
må besluta

l:o) att för sin del antaga följande

Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

3

Lag

om ändrad lydelse ay 13 och 25 §§ i lagen den 12 maj
1897 för Sveriges Riksbank.

§ 13.

Från en under riksbankens förvaltning stående
särskild fond (avbetalningslånefonden) med ett kapital
av tjuguen miljoner kronor må riksbanken utlämna
lån mot förbindelse till återbetalning på vissa bestämda
tider samt mot säkerhet, som i mom. d) ovan sägs.

§ 25.

Över riksbankens behållna årliga vinst äger riksdagen
förfoga, dock med iakttagande av vad bär
nedan i § 26 stadgas.

Till riksbankens vinst skall även räknas den vinst
för året, som uppstår för avbetalningslånefonden; dock
att, därest i följd av lidna förluster denna fond nedgått
under tjuguen miljoner kronor, fondens följande
årsvinster främst skola användas för dess uppbringande
till nyssnämnda belopp.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då
lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit
i Svensk författningssamling.

2:o) att, under förutsättning av riksdagens bifall
till vad under l:o) här ovan föreslagits, förut omförmälda
ökning av avbetalningslånefonden må ske genom
överföring av tre miljoner kronor från räkningen
reserverade medel till nämnda fond.

Stockholm den 27 januari 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av ffirsta kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A. Wicktnan, Öhngren, Östberg, Johansson
i Friggeråker, Wigforss, Bondesson och Söderbom samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafson i Örebro, Borg, Sommelius, Edbom,
Wikström och Andersson i Stockholm.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.