Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1920 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragning
sstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till
utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. I>et civila p ensioasväsendet.

l:o) I en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition nr
206 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förra småskollärarinnan Hulda Jenny
Blomqvist må av styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. tillerkännas ett årligt understöd av 600 kronor att utgå
från och med ingången av år 1920.

Under hänvisning till den i ärendet forebragta utredningen, som
återfinnes i ovan berörda statsrådsprotokoll, hemställer utskottet, som
icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts framställning,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts proposition
nr 206.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 23 höft. (Nr 29.) 1

Ang.

understöd
från statens
anstalt för
pensionering
av folkskollärare
m, fl.
åt förra småskollärarinnan
Hulda
Jenny Blomqvist.

Ang.

pensions förbättring
åt
f. d. förrådsvaktmästare
n
J A. Hammar.

Ang.

ersättning
till 2:a
klass sjömannen

K. A. B.
Bengtzén
i anledning av
kroppsskada,
ådragen under
militärtjänstgöring.

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

]>. ]>et militära pensions väsende t.

2:6) I en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1920 dagtecknad
proposition, nr 173, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lautförsvarsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förre förrådsvaktmästaren
vid Västgöta regemente J. A. Hammar må från och med den 1 juni
1919 under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp
av 500 kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 20 augusti 1919 angående grunder för
pensionsförbättring för viss personal vid armén och utgå från anslag,
som för beredande av sådan pensionsförbättring beviljats eller kan komma
att beviljas.

Utredningen i ärendet återfinnes i nyssberörda statsrådsprotokoll,
till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl ansett sig
böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 173
må av riksdagen bifallas.

3:o) 1 en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition, nr 202,

bär Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att 2:a klass sjömannen vid 5:e matroskompaniet nr 377 Karl
Arvid Byno Bengtzén må — utan binder därav, att framställning om ersättning
icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
föreskrivna tid — i vederbörlig ordning göra ansökning
om och förklaras berättigad till ersättning enligt grunderna för nämnda
förordning, att utgå från och med den dag, då ban efter erhållet, avsked
upphör att åtnjuta underhåll och vård genom militär myndighets försorg.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för
ifrågavarande framställning, får utskottet, som icke funnit anledning till
erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 202
må av riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

3

4:o) I en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition, nr
201, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre båtsmännen
vid Gottlands l:a kompani nr 9G (Jarl Anton Julius Pettersson Ekeby
och vid Roslags 3:e kompani nr 140 Frans Johan Fröblom Wiberg må
tilldelas pension såsom hade de tjänat i tjugo år från tjugo års ålder.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
för ovanberörda dag, till vilket utskottet får hänvisa.

Under hänvisning till tidigare beslut av riksdagen i liknande fall
hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts proposition
nr 201.

5:o) 1 en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1920 dagtecknad

proposition, nr 144, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till förre distinktionskorpralen
vid Kronprinsens husarregemente Per Albin Carlsson må —
utan hinder därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord inom
den i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid
— från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.

Beträffande den i ämnet framlagda utredningen tillåter sig utskottet
hänvisa till nyssberörda statsrådsprotokoll.

Riksdagen har tidigare i ett flertal liknande fall medgivit, att ersättning
i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, må
utgå utan hinder av ifrågavarande preskriptionsbestämmelse. Under
åberopande härav får utskottet, med biträdande av Kungl. Majtts förslag,
hemställa,

att riksdagen må medgiva, att till förre distink -tionskorpralen vid Kronprinsens husarregemente Per
Albin Carlsson må — utan hinder därav, att framställning
om ersättning icke blivit gjord inom den i § 12
av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
föreskrivna tid — från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

Ang.

''pension till
Jörrc båtsmännen
C. A.
J. Pettersson
Elteby och
F. J. FrÖblom
Wiberg.

Ang.

ersättning till
förre distinktionskorpralen
P. .4.
Carlsson i anledning
av
sjukdom, ådragen
under
militärt j linstgöring.

4

Banko utskottets utlåtande Nr 29.

Atig.

ersättning till
förre volontär
en A. V. F.
Larsson i anledning
av
sjukdom, ädrageit
under
militärtjänstgöring.

Ang.

pensions förbättring
åt
/. d. löjtnanten
K. W. H.
Witte.

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning
kan anses berättigad.

6:o) Under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för den 27 februari 1920 har
Kungl. Maj:t i en till riksdagen samma dag avlåten proposition, nr 145,
föreslagit riksdagen medgiva, att till förre volontären vid Svea artilleriregemente
Axel Valdemar Fridius Larsson må — utan hinder därav, att
framställning om ersättning icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid — från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill
lian enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Utredningen i ärendet återfinnes i ovannämnda statsrådsprotokoll,
till vilket utskottet får hänvisa.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer
utskottet,

att riksdagen må besluta, att till förre volontären
vid Svea artilleriregemente Axel Valdemar Fridius
Larsson må — utan binder därav, att framställning
om ersättning icke blivit gjord inom den i § 12
av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
föreskrivna tid — från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill
lian enligt grunderna för nämnda förordning kan
anses berättigad.

0. Allmänna iiidraguingsstaten.

I. Ang. lantförsvarsdepartementet.

7:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1920 dagtecknad
proposition, nr 143, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
f. d. löjtnanten av första klassen vid Vaxholms grenadjärrregemente
Karl Wilhelm Hugo Witte må från och med den 1 augusti 1919 under
sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 735

Bankoutskottets utlåtande Nr 29. 5

kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring
för viss personal vid armén och utgå från allmänna indragningsstaten.

Beträffande den av Kungl. Maj:t till stöd för framställningen förebragta
utredning far utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
för ovan angivna dag.

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka bifall till förevarande förslag
och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr
143 må vinna riksdagens bifall.

8:o) 1 en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1920 dagtecknad

proposition, nr 171, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
f. d musikfanjunkaren i Norra skanska infanteriregementet, f. d. musiksergeanten
av första klassen vid regementet Emil Johan August Schliwa
må från och med den 1 februari 1919 under sm återstående livstid uppbära
pensionsförbättring till belopp av 1,010 kronor för år räknat, att
åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 20 augusti
19i9 angående grunder för pensionsförbättring för viss personal vid
armén och utgå från allmänna indragningsstaten.

Till stöd för framställningen åberopas propositionen bilagt utdragav
statsrådsprotokollet över lantförsvarsarenden för nyss angivna dag,
till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot Kungl. Majrts förslag,
hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition? må
av riksdagen bifallas.

9:o) 1 eu till riksdagen avlåten proposition, nr 172, har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. musikfanjunkaren i Upplands
infanteriregemente, f. d. musiksergeanten av andra klassen vid
regementet Q. E. Johnsson må Iran och med den 1 januari 1919 undei
sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av oG5
kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring
för viss personal vid armén och utgå från allmänna indragningsstaten.

Den av Kungl. Maj:t framlagda utredningen i ärendet återfinnes

Ang.

pensionsförbättring
Ii
f. d. musikfanjunkaren

E. J. A.
Schliwa.

Ang.

pensionsförbättring
åt
f. å. musikfanjunkaren

O. E. Johnsson.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 27 februari 1920,
till vilket utskottet tillåter sig hänvisa.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kuugl. Maj:ts
framställning och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 172
må vinna riksdagens bifall.

4n9- 10:o) 1 en till riksdagen avlåten proposition, nr 210, har Kungl.

mtring°åt MaJ:t föreslagit riksdagen medgiva, att fanjunkaren vid Svea trängkår
fanjunkaren I). F. Alms änka Thyra Teresia Eugenia Alm, född Beijer, och makarnas
trängkår0!). två minderåriga barn Astrid Tyra Eugenia och Margit Brita Teresia må,
Aims anka utöver dem tillkommande pension och pupilltillägg från arméns nya
°åriga*b%rn. änke_ ocil pupillkassa, från och med den 1 november 1919 komma i åtnjutande
av pension å allmänna indragningsstaten, änkan, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, med 700 kronor årligen samt vartdera
barnet till och med det år, varunder det fyller 18 år, med 270
kronor årligen.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
den 27 februari 1920, till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som vid granskningen av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning icke funnit något att erinra, hemställer,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 210 må av riksdagen
bifallas.

Ang. • H:o) Under åberopande av propositionen bilagt utdrag- av stats manna

in- radsprotokollet over lanttorsvarsarenden för den 27 februari 1920 har
dragnings- Kungl. Makt i en till riksdagen avlåten proposition, nr 130, föreslagit

staten åt färre -i ? J j • .... ° , , , -i V , s-, 7 ^ \ &

portvakten riksdagen medgiva, att torre portvakten vid Karl Gustafs stads gevarsg.
e. Carlsson, faktori Carl Erik Carlsson må från och med ingången av år 1920 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 500 kronor.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälte Carlsson
den 16 mars 1920 avlidit. I anledning härav påfordrar Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition icke någon riksdagens åtgärd; vilket utskottet
skolat härmed för riksdagen

anmäla.

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

7

12:o) I en den 27 februari 1920 till riksdagen avlåten proposition,
nr 131, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att envar av arbetarna vid Karlsborgs
fästningsbyggnad Karl Johan Lind, Johannes Karlsson och Gustav Pettersson
må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid fästningsbyggnaden, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400 kronor.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för
ifrågavarande framställning får utskottet, som icke funnit anledning till
erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
av riksdagen bifallas.

13:o) Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten, den 27 februari
1920 dagtecknad proposition, nr 132, föreslagit riksdagen medgiva, att
sömmerskan vid Norrbottens regementes intendenturverkstäder Lovisa
Margareta Johansdotter må från och med månaden näst efter den, varunder
hon entledigas från sin anställning vid regementet, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 350 kronor.

Till stöd för denna framställning åberopas propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för ovan angivna
dag, till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 132 må av
riksdagen bifallas.

14:o) I en till riksdagen den 27 februari 1920 avlåten proposition,
nr 133, har Kung]. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att envar av arbeterskorna vid ammunitionsfabriken
Brita Olsson och Ebba Maria Svensson må från och med månaden
näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning vid ammunitionsfabriken,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 400 kronor.

Ang.

pension åt
fäiiningsbyggnadsarbetarna

K. J. Lind,
J. Karlsson
och G. Pettersson.

Ang.

pension åt
sömmerskan
Lovisa Margareta
Johansdotter.

Ang.

pension åt
arbeterskorna
vid ammunitions
fabriken
Brita Olsson
och Ebba
Maria Svensson.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

Ang.

■pension åt
förre verkmästaren

■S. J. Blomgren.

Ang.

pension å allmänna
indragning
sstaten
åt
skomakeriarbetarne

O. E. Larsson
och J. E.
Eriksson.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda
statsrådsprotokoll.

Under hänvisning till tidigare beslut av riksdagen i liknande fall
hemställer utskottet,

att förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.

15:o) Kungi. Maj:t har i en till riksdagen avlåten proposition, nr
174, föreslagit riksdagen medgiva, att förre verkmästaren vid Göta
artilleriregementes skrädderiverkstad Sven Johan Blomgren må från och
med den 1 augusti 1919 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,000 kronor.

Till stöd för framställningen åberopas propositionen bilagt utdragav
statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 27 februari
1920, till vilket utskottet får hänvisa.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förre verkmästaren
vid Göta artilleriregementes skrädderiverkstad Sven
Johan Blomgren må från och med den 1 augusti 1919
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av ettusen kronor.

16:o) I en till riksdagen den 27 februari 1920 avlåten proposition,
nr 175, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att envar av skomakeriarbetarna vid Upplands artilleriregemente
Georg Edvard Larsson och Johan Erik, Eriksson må från och
med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension, Larsson med 1,000 kronor och Eriksson
med 700 kronor för år räknat.

Utredningen i ärendet återfinnes i ovanberörda statsrådsprotokoll,
till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 175 må av
riksdagen bifallas.

Bankoutskottets utlåtande Kr 29.

9

17:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 februari 1920 dag-tecknad Ay- ,
proposition, nr 183, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att allmänna »**-envar av nedannämnda arbetare vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori
må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från arbetare vid
sin anställning vid gevärsfaktoriet, under sin återstående livstid å all- ^
männa indragningsstaten uppbära pension med följande belopp, för år faktori.
räknat, nämligen maskinarbetarna Johan August Andersson. Adolf Fredrik
Thyselius, August Alfred Kjellström, Johan Fredrik Hallgren och Gustaf
Tjeonard Sjöberg med 600 kronor samt filaren Sven Maurits Kindborg.
filaren Johan Nygren, maskinarbetaren Per Axel Eriksson, f. förmannen
filaren Anders Edvard Ternström, maskinarbetaren Carl Erik Johansson,
maskinarbetaren Carl Edvard Jedermark, portvakten Johan Erik Sundholm,
handräckningsarbetaren Olof Vilhelm Ährlund, maskinarbetaren
Carl Erik Eriksson, maskinarbetaren Erik Gustaf Lindberg och stockmakaren
Per Adolf Johansson med 500 kronor.

Till stöd för denna framställning åberopas propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 27 februari
1920, till vilket utskottet får hänvisa.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har stockmakaren
Per Adolf Johansson den 8 mars 1920 avlidit, varför propositionen, i
vad den avser bemälde Johansson, icke påkallar någon särskild åtgärd,
vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

Vid granskningen av Kungl. Majds förslag i övrigt har utskottet
icke funnit anledning till erinran, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att envar av nedannämnda
arbetare vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori må
från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från siir anställning vid gevärsfaktoriet, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension med följande belopp, för år räknat, nämligen
maskinarbetarna Johan August Andersson, Adolf
Fredrik Thyselius, August Alfred Kjellström, Johan Fredrik
Hallgren och Gustaf Leonard Sjöberg med sexhundra
kronor samt (ilaren Sven Maurita Kindborg, filaren
Johan Nygren, maskinarbetaren Per Axel Eriksson, f.
förmannen, filaren Anders Edvard Ternström, maskinHilumg
till. riksdagens protokoll 1920. 8 smal. 22 höft. (Kr 29.) 2

Ang.

pension åt
förre landstorms
förrädsförvaltaren

Wilhelm Magnus
Ström.

Utskottet.

10 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

arbetaren Carl Erik Johansson, maskinarbetaren Carl
Edvard Jedermark, portvakten Johan Erik Sundholm,
handräckningsarbetaren Olof Vilhelm Åhrlnnd, maskinarbetaren
Carl Erik Eriksson och maskinarbetaren Erik
Gustaf Lindberg med femhundra kronor.

18:o) 1 en inom andra kammaren tiv herr Johansson i Sollefteå
vackt, till bankoutskottet hänvisad motion, nr 72, hemställes, »att riksdagen
beviljar förre landstormsförrådsförvaltaren Wilhelm Magnus Ström
en årlig pension av trehundra kronor att utgå från och med den 1
januari 1920.»

Som stöd härför har motionären anfört:

»Chefen för Västernorrlands regemente har under år 1019 föreslagit för erhållande
av pension förre landstormsförrådsförvaltaren i Sollefteå landstormsområde
Wilhelm Magnus Ström, vilken i och med befattningens indragande den 31 december
1918 frånträtt sin tjänst. Till stöd för framställningen anfördes, att Ström
tillträdde ifrågavarande befattning 1906, städse med nit och redlighet uppehållit
densamma, att han under sammanlagt mer än 26 år beklätt befattning inom lantförsvaret,
samt att han vore i stort behov av understöd. Med anledning av denna
framställning fann Kungl. Maj:t för gott »medgiva, att en gratifikation för en gång
av 300 kronor må till Ström utbetalas---».

Då Ström, enligt regementschefens framställning och bifogade P. M. har
varit anställd mer än 26 år i kronans tjänst och landstormsförrådsförvaltaretjänsten
på grund av utfärdade nya bestämmelser indragits, borde den gjorda framställningen
ha lett till ett bättre resultat. Då därtill kommer den omständigheten, att
Ström lever i mycket fattiga omständigheter och även är mindre arbetsför — se
härom bifogade intyg från pastorsämbetet och regementschefen — synes det vara
rimligt, att han bleve tillerkänd en årlig pension.»

Beträffande de åberopade intygen får utskottet hänvisa till motionen.

Visserligen torde uppdraget att uppehålla en landstormsförrådsförvaltarbefattning
icke kunna anses vara av den art, att detsamma kan
vara grundläggande för rätt till pension. Men med hänsyn till Ströms
långvariga anställning i 1 an t.förs varets tjänst och de ömmande omständigheter,
som här föreligga, synes det billigt, att något understöd från
statens sida beredes honom och har utskottet i sådant avseende ansett
det i motionen föreslagna beloppet 300 kronor vara skäligt. Understödet
^torde böra beviljas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande mo -

Bankoutslcottets utlåtande Nr 29.

11

tion II: 72, må medgiva, att förre landstormsförrådsförvaltaren
Wilhelm Magnus Ström må från och med
den 1 januari 1920 under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd
av trehundra kronor.

19:o; 1 eu inom andra kammaren av herr Johanson i Gäre väckt
motion, nr 116, hemställes, »att riksdagen måtte besluta, att förre sergeanten,
skräddaren Ernst Julius Brulin från Karlsborg må från och
med 1 januari 1920 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 500 kronor.»

Till stöd för sin framställning har motionären anfört, bland annat,
följande:

»Skräddaren, förre sergeanten Ernst Julius Brulin från Karlsborg, född den
19 september 1856 (bil. 1), erhöll anställning som konstapelskadett vid kungl. Göta
artilleriregemente den 27 januari 1873. År 1878 befordrades han till sergeant vid
samma regemente (bil. 2). Den 18 juli 1893 erhöll han på egen begäran avsked
(bil. 3). Från och med 1894 antogs omförmälde Bruhn till skrädderiarbetare vid
Karlsborgs artilleribataljons skrädderiverkstad och har oavbrutet innehaft och innehar
ännu denna anställning (bil. 4, 5). Alltså har Bruhn oavbrutet varit anställd
vid Göta artilleriregemente, dels såsom militär och dels som skräddare i sammanlagt
46 år, men på grund av hans ålder samt en enligt läkarebetyg ådragen kronisk
hjärtsjukdom (bil. 6) är han härefter oförmögen att med arbete försörja sig
och sin ålderstigna hustru.»

Beträffande i motionen åberopade bilagor får utskottet hänvisa
till densamma.

Bruhns synnerligen långa tjänstetid — sammanlagt 46 år — dels
såsom militär och dels såsom skräddare vid Göta artilleriregemente och
Karlsborgs artillerikår synes utskottet motivera, att ett årligt understöd
av statsmedel beredes honom, då han av sjukdom blivit oförmögen att.
försörja sig och sin hustru, och har utskottet icke funnit anledning till
erinran mot det i motionen föreslagna beloppet. Understödet torde
böra utgå från och med månaden näst efter den, då han entledigas från
siii anställning vid Karlsborgs artillerikårs skrädderiverkstad.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
11:116, må medgiva, att förre sergeanten, skräddaren
Ernst Julius Brulin må från och med månaden
näst efter den, vari lians anställning vid Karlsborgs

Ang.

årligt understöd
åt förra
strgeanten,
skräddaren
Krnst Julius
Bruhn.

Utskottet.

12

Bankoutskottets utlåtande JSr 29.

Ang.

pension till
ingenjören
B. T. Thorstenson.

Ang.

ärligt understöd
ät e. o.
lokomotivreparatören

Carl Emil
Åkerlunds
änka.

artillerikårs skrädderiverkstad upphör, från allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd avfemhundra
kronor.

II, Ang. civildepartementet.

20:o) I en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1920 dagtecknad
proposition, nr 147, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att ingenjören Hjalmar
Thor.sten Thorstenson må från och med den 1 januari 1920 under sin
återstående livstid äga å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,000 kronor.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, att Thorstenson, som
är född den 23 november 1852, varit anställd såsom arbetsledare vid
statens järnvägsbyggnader alltsedan den 11 juli 1908.

Beträffande den i ärendet framlagda utredningen tillåter sig utskottet
hänvisa till berörda statsrådsprotokoll.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majrts förslag,
hemställer,

att riksdagen må besluta, att ingenjören Hjalmar
Thorsten Thorstenson må från och med den 1 januari
1920 under sin återstående livstid äga å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
ettusen kronor.

21:o) 1 en inom andra kammaren av herr Hederstierna väckt motion,
nr 68, hemställes, »att riksdagen må medgiva, att e. o. lokomotivreparatören
Carl Emil Åkerlunds änka, Johanna Vilhelmina Åkerlund,
född Hjortsberg, må, räknat från och med år 1920, så länge bon lever
ogift, a allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd å 240
kronor.»

Till stöd för denna hemställan har i motionen anförts följande:

»Nästlidne år avled extra ordinarie lokomotivreparatören Carl Emil Åkerlund.
Han hade varit anställd vid Mellersta Hallands järnväg från och med den 1
oktober 1888 till och med den 31 december 1895 samt, efter det berörda järnväg
vid sistnämnda tid övergått i statens ägo, vid Statens järnvägar från och med den

Bankoutskottets utlåtande Kr 29. 13

1 januari 1896 till den 17 maj 1919. Vid sitt frånfälle hade han således en tjänstetid
av över 31 år.

Han efterlämnade vid sin död sin hustru Johanna Vilhelmina Åkerlund, född
Hjortsberg, samt 6 barn, därav fem flickor och en son. Av barnen vistas två i
Amerika, ett i Danmark och ett i Norge, samt de två återstående i Halmstad. De
utrikes vistande barnen lämna modem intet understöd och de två hemmavarande
hava icke större förtjänst än de behöva för sitt eget uppehälle. Änkan, som är
född den 3 oktober 1857, är icke i stånd att i avsevärd mån själv bidraga till sitt
uppehälle, och befinner hon sig till följd därav i ekonomiskt betryck.

Med anledning härav och med hänsyn till den avlidne mannens långa tjänstetid
synes änkan Åkerlund böra beredas årligt understöd av statsmedel. Till stöd
för en framställning i sådant avseende torde kunna åberopas riksdagens beslut vid
1916 års riksdag i fråga om understöd åt e. o. lokförmannen Per Gustaf Nordvalls
änka Johanna Mathilda Nordvall.»

Beträffande de vid motionen fogade bilagorna anhåller utskottet
att få hänvisa till motionen.

Såsom av motionen framgår, har Åkerlund icke varit uppförd å
ordinarie stat och hans anställning således icke av beskaffenhet att medföra
någon rätt till pension av statsmedel för honom eller hans efterlevande.
Emellertid har tidigare undantagsvis understöd ansetts böra
lämnas i synnerligen ömmande fall. Då enligt utskottets mening ett
sådant fall här föreligger, synes det vara billigt, att något understöd
beviljas änkan Åkerlund, och har utskottet funnit det i motionen föreslagna
beloppet skäligt.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,
må medgiva, att e. o. lokomotivreperatören Carl Emil
Åkerlunds änka Johanna Vilhelmina Åkerlund, född
Hjortsberg, må från och med den 1 januari 1920, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av tvåhundrafyrtio kronor.

22:o) I en inom andra kammaren av herrar Leo och Magnusson
i Tumhult väckt, till bankoutskottet hänvisad motion, nr 71, hemställes,
ratt riksdagen ville tillerkänna extra ordinarie statitionskarlen Per Olsson
Lundins duka. Nilla Lundin, ett årligt understöd av 300 kronor
att utgå från och med 1920, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd.»

Utskottet.

Any.

ärligt understöd
åt e. o.
stationskarlen
Per Olsson
Lundins änlca
Nilla Lundin.

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

Motionärerna ha som stöd härför anfört, bland annat-, följande:

»Den 20 maj 1917 avled extra ordinarie stationskarlen Per Olsson Lundin
efter att i nära 40 år ha varit anställd i statens järnvägars tjänst vid Yislanda
station, och förvärvade han sig för hela sin tjänstetid betyget att ha skött sig berömvärt
och till allmän belåtenhet. Då Lundin icke var ordinarie tjänsteman kunde
• han ej vinna inträde i någon av statens järnvägars pensionskassor, varför hans
efterlämnade 70-åriga änka, Killa Lundin, ej åtnjuter något som hälst understöd
från järnvägen. Lundins ringa lön under hans tjänstetid medgav ej häller några
besparingar, utan står hans änka nu alldeles medellös och genom sin höga ålder
oförmögen att bidraga till sitt uppehälle.»

Beträffande de vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa

O O

till motionen.

Ustkottet. • Ankan Lundin är visserligen icke berättigad att erhålla någon
pension av statsmedel, men med hänsyn till mannens långa tjänstetid i
statens tjänst och de ömmande omständigheter, som i övrigt äro för
handen, har utskottet ansett sig böra tillstyrka ett understöd av 300
kronor. Beloppet torde böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

‘ att riksdagen må medgiva, stt e. o. stations karleu

Per Olsson Lundins änka, Nilla Lundin må från
och med den 1 januari 1920, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta ett årligt understöd av trehundra kronor.

J

i

III. Ang. ecklesiastikdepartementet

Ai}9- . 23: o) I en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition, nr

konservatorn 167, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att konservatorn
o.w.jaensson. vid nationalmuseet Carl Wilhelm Jaensson må från och med månaden
näst efter den, då han entledigas från konservatorsbefattningen, under
•. '' sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
till belopp av 1,000 kronor för år räknat.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för ovan angivna dag, till vilket utskottet får hänvisa.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl ansett sig
böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning, hemställer,

Bankautskottels utlåtande Nr 29.

15

att Kungl. Majrts förevarande proposition, nr
167, må av riksdagen bifallas.

24:o) 1 en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition, nr
177, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt titdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att höja det på allmänna indragningsstaten uppförda
anslaget till materiell m. m. för den för professorn A. Gullstrand vid
universitetet i Uppsala inrättade personliga professuren från dess nuvarande
belopp, 5,000 kronor, med 2,000 kronor till 7,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda
statsrådsprotokoll.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning och hemställer,

att riksdagen må höja det på allmänna indragningsstaten
uppförda anslaget till materiell m. m. för
den för professorn A. Gullstrand vid universitetet i
Uppsala inrättade personliga professuren från dess
nuvarande belopp, 5,000 kronor, med 2,000 kronor
till 7,000 kronor.

25:o) 1 eu till riksdagen avlåten proposition, nr 182, har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att Eva Renrika Ring må från och
med år 1920 under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
ett årligt understöd av 500 kronor.

Till stöd för denna proposition åberopas utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 5 mars 1920, vari föredragande
departementschefen anfört följande:

»I en den 5 maj 1919 dagtecknad skrivelse har direktionen över
gymnastiska centralinstitutet gjort framställning om beredande av under:.
stöd åt sinnessjuka Eva Henrika Ling för att bereda henne nödig hospitalsvård.

Berörda framställning var närmast föranledd av en av ledamoten
av direktionen, majoren Carl Silow hos direktionen gjord hemställan om
vidtagande av åtgärder i nyssnämnda syfte. 1 den av Silow i ämnet
avlåtna, direktionens skrivelse i avskrift bifogade skriften har Silow anfört,
bland annat, följande:

Eva Henrika Ling är dotter till förre överläraren vid gymnastiska centralinstitutet,
professor Hjalmar Ling och alltså barnbarn till skalden och skaparen avden svenska

Ang.

ökat anslag
till materiell
m. m. för den
för ''professorn
A. Gullstrand
inrättade
personliga
professuren.

Ang.

understöd ål
Eva Henrika
Ling.

Bankoutskdttets utlåtande Nr 29.

16

gymnastiken Per Henrik Ling. Fröken Ling insjuknade sommaren 1901 och vårdades
första året på Konradsberg samt därefter ett halvt år på samariterhemmet i Uppsala.
Från och med år 1903 vistades hon i privathem för sinnessjuka. Sedan år 1904
tills nu har hon varit intagen på Vadstena hospital. Fröken Lings fader avled år
1886 och modern år 1913, den senare efter ett mångårigt, obotligt lidande, under
vilket hon ömt och kärleksfullt intill det sista vårdades av sin äldsta dotter fröken
Karin Ling. Fru Ling uppbar av staten 600 kronor i pension och ägde för övrigt
inga tillgångar. På den lilla lön professor Ling erhöll skulle familjen naturligtvis
leva, och det hade väl även gått, men Ling behövde för sina stora gymnastiska
arheten, fotografier, teckningar, tryckningskostnader m. m. oupphörligt anlita denna
lön, så att till familjen blev kvar helt obetydligt. Hans hustru såg sig därför
tvungen emottaga inackorderingar för att hjälpa upp ekonomien. Kosthållet för de
två uppväxande flickorna var så knappt, att de alldeles givet undernärdes.

Silow omnämner därefter, att flera, högst fördelaktiga anbud från utlandet
blivit Ling erbjudna, men att hans samvete ej tillåtit honom att lämna sin faders
verk ofullbordat. Hade han så gjort, torde vi, säger Silow, fått utomlands hopleta
spillrorna av Per Henrik Lings geniala skapelse; ty ett faktum är, att de skrifter
i gymnastik, som Per Henrik Ling efterlämnade, voro för få och ofullständiga för
att enbart klargöra innebörden av den s. k. svenska gymnastikmetoden. Det är
Hjalmar Lings ovärderliga ära och förtjänst, att han, med åsidosättande av alla
egna krav på utmärkelser och hedersbetygelser, vid faderns död — han var då 19
år — lade på sina unga skuldror denna jättebörda och bar den uthålligt med nästan
övermänsklig kraft ända till sin död, ständigt ställande sin egen förtjänst i skuggan
och helt uppgående i det mest intensiva arbete en människa kan påtaga sig för att
rädda från glömska och förstörelse sin faders verk.

Vid Silows skrift funnos fogade dels ett av f. d. generaldirektören,
medicine doktorn K. Linroth den 8 mars 1919 utfärdat intyg, utvisande
att Eva Henrika Ling, som vore 50 år gammal, sedan en följd av år
för sinnessjukdom vårdats på Vadstena hospital, att hennes sjukdom
måste anses som obotlig samt att densammas beskaffenhet krävde anstaltsvård,
dels och en av Eva Henrika Lings förmyndare meddelad översikt
av hennes ekonomiska ställning. Av denna översikt framgår, bland
annat, att Eva Lings kapitaltillgångar vid slutet av år 1918 utgjorts av
dels ett hos förmyndarkammaren i Stockholm innestående belopp å
8,133 kronor, dels och tre livränteböcker, utfärdade av rånte- och kapitalförsäkringsanstalten
i Stockkolm. Hennes inkomster under nämnda år
hade utgjort dels ränta från förmyndarkammaren å 429 kronor, dels
ränta å sagda livränteböcker, uppgående till 724 kronor, dels ock pension
från Strandbergska läkarinrättningen å 100 kronor eller tillhopa 1,253
kronor. Utgifterna för samma år både utgjorts av avgifter till Vadstena
hospital å 821 kronor samt kostnader för kläder, skatter, förmyndararvode
rp. m., å 347 kronor, sammanlagt 1,168 kronor, öretal oberäknat.
Förmyndaren har därjämte meddelat, att Eva Lings inkomster

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

17

tidigare räckt för hennes behov, men att sedan hospitalsavgifterna, som
förut utgått med 2 kronor 25 öre för dag, från och med år 1919 böjts
till 4 kronor 20 öre för dag, Eva Lings utgifter för framtiden
komme att överstiga hennes nuvarande inkomster med över 700 kronor.
Någon inkomstökning hade, enligt vad förmyndaren vidare upplyser,
Eva Ling ej att emotse förr än år 1925, då räntan å hennes livränteböcker
komme att utbytas mot en bestämd livränta, vilket beräknades
öka ränteinkomsten med omkring 300 kronor.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har i sin förenämnda
skrivelse framhållit den stora betydelse, som icke blott Per Henrik Ling
utan även hans son, professorn Hjalmar Ling genom sm oegennyttiga
verksamhet haft för vårt folk, och säger sig kunna till fullo vitsorda,
vad Silow därom anfört. Beträffande Hjalmar Lings familjeförhållanden
m. m. har direktionen anfört följande:

Efter professor Hjalmar Lings död år 1886 kunde hans efterlevande maka
och två döttrar, Karin och Eva Ling, genom träget arbete hålla nöden borta, men
sedan fru Ling år 1898 ådragit sig en svår sjukdom, som fordrade döttrarnas trägna
vård och år 1913 ändade hennes liv, insjuknade yngsta dottern Eva år 1901 av
överansträngning och måste år 1904 intagas på hospital, där hon fortfarande vårdas
såsom obotligt sjuk.

För att i någon mån lätta den äldsta dottern Karin Lings tunga börda hava
tid efter annan såväl de närmaste släktingarna samt enskilda inom gymnasternas
krets lämnat välvillig hjälp. Den svåra kristiden har emellertid medfört, att den
lilla inkomst, som Eva Ling haft, sammanlagt uppgående till något över 1,200
kronor, och vilken hittills nödtorftligen räckt till hospitalsavgiften och andra utgifter,
numera är otillräcklig och kräver årligen ett jämförelsevis ansenligt tillskott
för att möjliggöra fortsatt anstaltsvård.

Att på nytt vädja till den enskilda barmhärtigheten torde icke medföra ett
resultat, som säkerställde den sjukas vård för en längre följd av år framåt. Direktionen
anser enda möjligheten vara, att staten träder hjälpande emellan för att
hålla nöden borta från ättlingen till två om fosterlandet synnerligen förtjänta män.

I fråga om Eva Lings ekonomiska ställning gör direktionen följande
beräkning:

Hospitalsavgiften uppgår från och med år 1919 till 1,533 kronor. Hennes
personliga utgifter, som år 1916 uppgingo till 732 kronor, men som år 1918 inskränktes
till 347 kronor för att få utgifter och inkomster att gå ihop, torde även för framtiden
böra beräknas till minst 1916 års belopp.

Tablån över hennes inkomster och utgifter får således intill år 1925 följande
utseende, nämligen:

Inkomster:

Ränta från förmyndarkammaren ....................

» å livränteböckerna ................................

Pension från Strandbergska läkarinrättningen

...... kronor

429: —

...... »

724: —

...... »

100: —

kronor

1,253: —

3

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 23 käft. (Nr 29.)

18

Baukoutskottets utlåtande Nr 29.

Departements chefen.

Utgifter:

Avgifter för hospitalsvård .................................................................... kronor 1,533: —

Kläder, förmyndararvode m. m............................................................. » 732: —

Summa kronor 2,265: —.

Utgifterna överstiga således inkomsterna med 1,008 kronor eller i runt tal
1,000 kronor.

Med erinran om att, såsom jag i det föregående omnämnt, Eva
Lings ränteinkomster komme att från och med år 1925 ökas med
300 kronor, hemställer direktionen slutligen, att ett årligt belopp av
högst 1,000 kronor måtte ställas till direktionens förfogande för att bereda
Eva Ling nödig anstaltsvård.

över berörda framställning har statskontoret den 6 juni 1919 avgivit
infordrat utlåtande, däri statskontoret anfört :

Yad direktionen över gymnastiska centralinstitutet i ärendet anfört synes
innebära skälig anledning att söka bereda åt den obotligt sinnessjuka Eva Ling ett
årligt understöd av statsmedel. Några för sådant ändamål redan nu tillgängliga
medel torde dock knappast stå till Kungl. Maj:ts förfogande, utan lärer riksdagens
medverkan för beviljande av pension bliva erforderlig. Så högt pensionsbelopp som
det, direktionen föreslagit, eller 1,000 kronor, kan dock statskontoret icke förorda,
utan får statskontoret, med hänsyn till beloppet av de pensioner, som — i jämförelsevis
få fall — under senare tider av riksdagen beviljats åt ogifta, till myndig
ålder komna kvinnor, hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att till Eva Ling må, så länge hon förbliver ogift, från allmänna indragningsstaten
utgå en årlig pension av 500 kronor, räknat från och med år 1920.

Den framställning, som sålunda kommit under Kungl. Maj:ts prövning,
är, synes det mig, värd att beaktas. Visserligen har fröken Ling
ej någonsin haft anställning i statstjänst eller över huvud utövat någon
direkt verksamhet för det allmänna, men enligt min uppfattning föreligga
i detta fall så säregna förhållanden, att hon det oaktat bör
beredas understöd av allmänna medel. Jag höver helt visst ej erinra
om den betydelse, Per Henrik Lings livsverk haft för vårt folk. Till
detta sluter sig, kompletterande och utvecklande, hans son Hjalmar Lings
mångåriga och oegennyttiga arbete på gymnastikens område, ett arbete,
som dock ej förmått trygga åt hans efterlevande en i ekonomiskt avseende
ens något så när bekymmerfri ställning. Den tacksamhetsskuld,
vari hela vårt folk står till dessa båda män, samt de upplysningar, som
lämnats av majoren Silow och av gymnastiska centralinstitutets direktion
beträffande Hjalmar Lings och hans familjs levnadsförhållanden, synas
mig väl motivera ett inskridande från statens sida i detta fall. Jag vill

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

19

därtor tillstyrka direktionens hemställan om beredande av understöd åt
Eva Ling.

Vad beträffar storleken av ifrågavarande understöd har detsamma
av direktionen föreslagits till högst 1,000 kronor årligen, varvid direktionen
synes hava förutsatt, att anslaget skulle minskas, då Eva Lings
ränteinkomster komme att ökas. Statskontoret åter har föreslagit beviljandet
av en årlig pension å 500 kronor. Jag ansluter mig till det
av statskontoret framställda förslaget.»

Visserligen har, såsom framgår av statsrådsprotokollet, fröken Ling
icke haft anställning i statstjänst eller över huvud utövat direkt verksamhet
för det allmänna. Kungl. Maj:t har emellertid på anförda skäl
funnit sig böra göra framställning till riksdagen om beviljande av ett
årligt understöd å 500 kronor åt fröken Ling, och har utskottet med
hänsyn till de synnerligen ömmande omständigheter, som här föreligga,
ansett sig icke höra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att Eva Ilenrika Ling
må från och med år 1920 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av femhundra kronor.

26:o) 1 en till ''riksdagen avlåten, den 5 mars 1920 dagtecknad
proposition, nr 207, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
läraren vid gymnastiska centralinstitutet, tillförordnade överläraren därstädes
Adolf Astley Levin må från och med månaden näst efter den,
under vilken han lämnar sin anställning vid nämnda institut, under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta tilläggspension
med så stort belopp, att detsamma jämte honom författningsenligt tillkommande
pension uppgår till 4,400 kronor årligen.

Till stöd för framställningen åberopas propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för ovannämnda dag, till
vilket utskottet far hänvisa.

Enligt vad statskontoret erinrar, lärer Levin vara berätiigad att
vid avgång från sin ordinarie lärarbefattning vid gymnastiska centralinstitutet
komma i åtnjutande av pension till belopp av 3,700 kronor
årligen. Hade han däremot varit ordinarie innehavare av den överlärarbefattning
han under åtskilliga år uppehållit på förordnande, skulle han

Utskottet.

Ang.
tilläggspension
åt
t. f. överläraren
vid
gymnastiska
centralinstitutet
A. A.

Levin.

Utskottet.

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

efter avgången från sistnämnda befattning ägt att uppbära en årlig
pension av 4,400 kronor. Med hänsyn härtill och de av departementschefen
anförda särskilda omständigheterna i detta fall har utskottet ansett
sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Majits förslag om höjning av Levins
pension med 700 kronor årligen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att läraren vid gymnastiska
centralinstitutet, tillförordnade överläraren därstädes
Adolf Astley Levin må från och med månaden
näst efter den, under vilken han lämnar sin anställning
vid nämnda institut, under sin återstående livstid utöver
honom författningsenligt tillkommande pension
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension
å sjuhundra kronor.

Ang.

pension åt
vaktmäs aren
vid högre
realläroverket
å Norrmalm,
i Stockholm
Lovisa Adolfina
Anderholm.

27:o) I två likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren
under, nr 104, av herr Tengdahl, den andra i andra kammaren under
nr 180, av herr Kjellberg, hemställes, Datt riksdagen ville medgiva,
att vaktmästaren vid högre realläroverket på Norrmalm änkan Lovisa
Adolfina Anderholm må från och med månaden näst efter den, då hon
frånträder sin nämnda befattning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.»

Till stöd för sin framställning ha motionärerna anfört följande:

»Riksdagen ha vid flera tillfällen, varom mera nedan, beviljat pensioner åt
städerskor, vaktmästare, resp. änkor efter vaktmästare vid allmänna läroverk, oaktat
befattningarna i fråga formellt icke äro statstjänster, i det personerna antagas av
rektorerna och avlönas av skolornas kassor. Jag vågar härmed påkalla uppmärksamheten
för ytterligare ett sådant fall:

Lovisa Adolfina Anderholm, född Fermelin, antogs som städerska vid Stockholms
realläroverk, numera högre realläroverket på Norrmalm, höstterminen 1876,
då nämnda läroverk upprättades. Denna befattning skötte hon ensam t. o. m. vårterminen
1880. Någon särskild vaktmästare var då ännu icke anställd. Detta
skedde först sistnämnda år, då hennes man Nils Anderholm blev utnämnd till vaktmästare,
vilken befattning han innehade från och med höstterminen 1880 till sin
död 19 december 1915. Under hela denna 35-årsperiod var fru Anderholm sin mans
välbehövliga biträde och hjälp i fråga om de sysslor, som äro förenade med första
vaktmästaretjänsten vid ett läroverk. Efter mannens död sköter hon alltjämt platsen
som vaktmästare.

Av denna redogörelse framgår, att änkan Lovisa Adolfina Anderholm, som
är född den 13 februari 1851 och alltså nu uppnått en ålder av nära 69 år, under
sammanlagt 43 år reellt stått i läroverkets tjänst.

Även om fru Anderholm skulle ännu ett eller annat år kunna sköta vakt -

21

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

mästaresysslan, är det givet, dels att den skall för en kvinna vid hennes ålder vara
alltför krävande, dels att första vaktmästaresysslan vid ett av rikets största högre
allmänna läroverk hör överlåtas åt en manlig innehavare. Dä hon vid mannens
död förordnades att innehava befattningen, avsågs därmed endast en anordning av
tillfällig natur. Det vore emellertid obilligt att efter hennes så långvariga och
trogna arbete i det allmännas tjänst entlediga henne, förrän hennes ålderdom blivit
på något sätt i ekonomiskt avseende tryggad, och synes staten härvid böra träda
hjälpande emellan såsom tidigare skett i flera liknande fall, varå exempel lämnas
som bilaga till denna motion.»

Till utskottet kar jämväl överlämnats ett av rektorn vid högre
realläroverket å Norrmalm C. Svedelius utfärdat, den 4 mars 1920 dag tecknat

intyg av följande lydelse:

»Härmed får jag bestyrka riktigheten av de uppgifter rörande änkefru Lovisa
Adolfina Ånderholms anställning som städerska, biträde åt sin man vaktmästare
N. Anderholm samt slutligen vaktmästare vid Högre realläroverket på Norrmalm,
vilka intagits i herrar Kjellbergs och Tengdalils motion, angående pension åt
änkefru Anderholm.»

Av utredningen i ärendet fram gar, att änkan Anderholm under
sammanlagt 43 år stått uti ifrågavarande läroverks tjänst. Av denna
tid har hon under något mer än fyra år på egen hand bestritt vaktmästarsvsslan
vid läroverket. Det synes utskottet under sådana förhållanden
billigt att något understöd av statsmedel beredes henne på
hennes ålderdom, och har utskottet med hänsyn till vad som tidigare av
riksdagen i likartade fall beviljats ansett sig böra föreslå ett belopp av
400 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av förevarande motion,
må medgiva, att, vaktmästaren vid högre realläroverket
på Norrmalm i Stockholm, änkan Lovisa Adolfina
Anderholm må från och med månaden näst efter den,
då hon från träder sin nämnda befattning, under sin
återstående livstid å allmänna in dragning sstat en uppbära
cn årlig pension av fyrahundra kronor.

IV. Ang. jordbruksdepartementet,

28:o) 1 en inom första kammaren av herrar Ilosé)i, Barlhclson och
Berg qvist väckt motion, nr 28, har anförts föliande:

»Den 29 september 1918 avled extra jägmästaren Bror Ludvig Eugen Rossandor
i Vilhelmina i sviter av spanska sjukan, efterlämnande maka, Rut Astrid Rossander,

Utskottet.

Ar.g.

årliga understöd
åt extra
jägmästareyi
B. L. E. Ros■
sanders änka
och mina eråriga
barn.

22 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

född Sundqvist. som efter honom har två barn, Bengt Eugen och Bror Ludvig
Eugen.

Rossander, som vid sitt frånfälle var 32 1 2 år gammal, utexaminerades från
kungi. skogsinstitutet den 19 december 1911 och hade under tiden från och med
den 16 juli 1912 till dess döden inträffade varit anställd i statens tjänst såsom
extra jägmästare i olika distrikt, som t. f. underlärare å Ombergs skogsskola, skogsindelningsassistent,
biträde hos skogstaxator, assistent i olika revir och slutligen som
t. f. jägmästare i Vilhelmina revir. Av handlingar, som bifogas motionen framgår,
att Rossander var en dugande skogsman, och han har av vederbörande överordnade
erhållit de amplaste lovord för nit och plikttrohet. Då det enstämmigt intygats,
att Rossander aldrig sparade sina krafter i tjänstens utövning och att han
särskilt under sitt sista förordnande som t. f. revirförvaltare på grund av den ringa
hjälp som stod honom till buds och till följd av en mängd tillstötande ogynnsamma
omständigheter haft, att utföra ett synnerligen ansträngande arbete, är det sannolikt,
att hans moståndskraft härigenom varit väsentligen nedsatt, då han drabbades av
den sjukdom som ändade hans liv.

Rossanders änka kan givetvis icke göra anspråk på någon pension. Men då
hennes make stupade på sin post, och då hon icke befinner sig i sådan ekonomisk
ställning, att hon kan försörja utom sig själv även sina båda barn, synes här föreligga
ett fall, där billigheten talar för att riksdagen bör träda hjälpande emellan.

Bouppteckningen efter Rossander utvisar en behållning av 8,475 kroaor 50
öre, därav kläder, möbler, böcker o. d. till ett värde av 4,613 kronor 5 öre. I
bouppteckningen har emellertid bland skulderna icke upptagits något belopp för
skatter men har änkan Rossander härför utgivit eller måste ytterligare utgiva
omkring 1,000 kronor, som påförts mannen. Hon har sedan någon tid anställning
som hushållsföreståndarinna i Bergsholmen i Skellefteå landsförsamling och åtnjuter
härför en lön av 50 kronor för månad, en inkomst som uppenbarligen är alldeles
otillräcklig, då hon har två barn att försörja och uppfostra.

1919 års riksdag beslöt, i överensstämmelse med vad Kung]. Maj:t i proposition
nr 100 hemställt, att bevilja lantmäteriauskultanten Erik Gustaf Wennerströms
änka och makarnas minderåriga barn ett årligt understöd, änkan med 500 kronor,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt vardera av barnen med 125
kronor till och med det år, under vilket de fylla 18 år. Understödet skulle utgå
från månaden näst efter den, då Wennerström avled.»

På grund av det sålunda anförda och under hänvisning- till det
åberopade riksdagsbeslutet hemställa motionärerna, att extra jägmästaren
Bror Ludvig Eugen Rossanders änka Rut Astrid Rossander, född Sundqvist,
samt makarnas minderåriga barn Bengt Eugen och Bror Ludvid Eugen må,
de båda förstnämnda från och med den 1 oktober 1918 och den sistnämnda
från och med den 1 maj 1919 uppbära årliga understöd änkan
med 500 kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, och
vartdera av barnen med 125 kronor till och med det år, under vilket
de< fjdla 18 år.

Beträffande ovan åberopade, motionen bilagda handlingar tillåter
sig utskottet hänvisa till motionen.

B anJcoutslcottets utlåtande Mr 29.

23

Rossander har visserligen under endast jämförelsevis kort tid varit
anställd i statens tjänst såsom extra jägmästare. Med hänsyn därtill
att han avlidit under sin anställning i statstjänst och då han såsom
icke uppförd å ordinarie stat ej varit i tillfälle att genom inträde i någon
statsunderstödd pensionskassa sörja för den efterlämnade familjens uppehälle,
har utskottet dock ansett billighetsskäl tala för beredande av
understöd av statsmedel åt änkan och bidrag till de minderåriga barnens
uppfostran. Med hänsyn till det i motionen åberopade, av 1919 års
lagtima riksdag fattade beslut i en liknande pensionsfråga har utskottet
ansett de av motionärerna föreslagna beloppen skäliga. Understöden
torde böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,
må medgiva, att extra jägmästaren Bror Ludvig Eugen
Rossanders änka Rut Astrid Rossander, född Sundqvist,
samt makarnas minderåriga barn Bengt Eugen och
Bror Ludvig Eugen må, de båda förstnämnda, från
och med den 1 oktober 1918 och den sistnämnda från
och med den 1 maj 1919 å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd, änkan med 500
kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
och vartdera av barnen med etthundratjugufem
kronor till och med det år, under vilket de fylla 18 år.

Stockholm den 9 april 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Viskottet.