Bankoutskottets utlåtande Kr 26.

1

5r 26.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1920 kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda
till utskottet hänvisade framställningar angående elfte huvudtiteln.

A. Det civila peiisionsväsendet.

l:o) I en till riksdagen avlåten, den 14 februari 1920 dagtecknad
proposition (nr 121) har Ivungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att dels begravningshjälp å 240 kronor
och dels årlig livränta från och med den 1 oktober 1917 å 600 kronor
må till observatorn Manne Hoflings föräldrar gårdsägaren Isak Nikolaus
Gustafsson i Östersund och dennes hustru Anna Persson jämlikt bestämmelserna
i lagen om försäkring för olycksfall i arbete utgå av förslagsanslaget
till statsverket åliggande, av andra medel ej utgående
ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.

Utredningen återfinnes i ovan berörd a statsrådsprotokoll, till vilket
utskottet får hänvisa.

Utskottet, har ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:t,s
förevarande framställning och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 121 må av riksdagen
bifallas.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 sand. 20 käft. (Nr 26.)

Ang.

livränta m. m.
åt gårdsägaren
J. N.
Gustafsson i
Östersund och
hans hustru..

i

Ayuj.

ersättning åt
fö »''re

volontären
Otto Teodor
Liljegren i
anledning av
kroppsskada,
ådragen under
militärtjänstgöring.

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

B. l>et militära pensiousväsendet.

2:6) I en inom andra kammaren av herr Sköld väckt motion,
nr 181, hemställes, »att riksdagen för sin del måtte medgiva, att till
förre volontären vid Göta livgarde Otto Teodor Liljegren må — utan
hinder därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord inom
den i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledningav
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid —
från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.»

Till stöd för framställningen anför motionären:

»Under vintern 1913—1914 hade O. T. Liljegren — hemmahörande i Grönby
socken av Malmöhus län — anställning som volontär vid Göta livgardes 9 komp.
Han ådrog sig här, såsom av bilagorna framgår, en svårare förkylning, som övergick
i »kronisk lungsjukdom». På grund härav förklarades han oduglig till krigstjänst
och avskedades den 10 juni 1914, sålunda långt före tjänstetidens utgång.
Sjukdomen, som under första tiden tillät L. att utföra mera tillfälligt arbete, förvärrades
emellertid, och efter en svårare lungblödning 1917 är han fullkomligt
oförmögen till allt arbete. Själv är han fullkomligt medellös, och han försörjes nu
mestadels av sin mor, som är änka och i fattiga omständigheter.

Det är ganska troligt, att Liljegren skulle varit berättigad till livränta enligt
nådiga förordningen av den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Men på grund av okunnighet har han inte gjort
framställning inom den i nämnda förordning § 12 stadgade tiden av två år efter
det skadan yppats.»

Motionären framhåller vidare, att Liljegren vore i stort behov av
understöd och att det icke kunde vara rättvist, att lian på grund av
ren okunnighet skulle gå miste om honom eventuellt tillkommande
livränta, samt erinrar, hurusom 1918 års lagtima riksdag med anledningav
en kungl. proposition nr 303 fattat ett liknande beslut.

Beträffande de vid motionen fogade bilagorna får utskottet hänvisa
till motionen.

På grund av vad motionären anfört och med hänvisning till av
riksdagen tidigare i ett flertal liknande fall fattade beslut hemställer
utskottet,

att riksdagen må medgiva, att till förre volontären
vid Göta livgarde Otto Teodor Liljegren må —

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

3

utan länder därav, att framställning om ersättning
icke blivit gjord inom den i § 12 av förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring föreskrivna
tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt
grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

3:o) I en inom andra kammaren av herr Eunefors väckt motion,
nr 173, har anförts följande:

»Riksdagen har vid flera tillfällen visat, att den behjärtat framställningar om
små pensioner åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, som på grund av olika
omständigheter tagit avsked före pensionsåldern.

Förre båtsmannen Johan Alfred Johansson Lundblad tog avsked från tjänsten
den 21 april 1898 efter 16 7/lä års oförvitlig tjänstgöring vid flottan.

Orsaken härtill var att hans dåvarande hustru dog och deras fyra små barns
skötsel och vård fordrade att fadem sökte sig arbete i hemtrakten.

Nu börjar han att bli gammal och har i andra äktenskapet tre minderåriga
barn att försörja samt lever under mycket små omständigheter.»

Under åberopande av det anförda hemställer motionären, »att
riksdagen ville besluta, att förre båtsmannen Johan Alfred Johansson
Lundblad måtte i pension erhålla lika med de båtsmän, som tjänat i
tjugu år och däröver».

1 fråga om de vid motionen fogade bilagorna tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen.

Av utredningen i ärendet främgår, att Lundblad, då lian vid 30
års ålder erhöll begärt avsked, tjänat under en tid av 16 år 7 månader,
därav 16 år 2 månader från 20 års ålder. Lund bl ad har alltså icke
uppfyllt villkoren för erhållande av pension. Vid sådant förhållande
och då några särskilt bevekande omständigheter icke här ådagalagts,
vilka kunna föranleda att bereda Lundblad pension framför andra i
avseende å tjänstetid med honom likställda f. d. båtsmän, har utskottet
ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottets hemställer alltså,

att förevarande motion II: 173 ej må av riksdagen
bifallas.

Ang.

pension åi
förre båtsmannen
Johan
Alfred Johansson
Lundblad.

TJtskottet.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

Ärligt understöd
åt
änkorna efter
tre vaktkonstaplar
vid
fångvården.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

4:o) I en inom andra kammaren av herr Leander vackt motion nr 31
har hemställts, att »riksdagen ville besluta, att en var av avlidne
vaktkonstaplarne Håkan Jönsson Dahlbergs, Frans Palmgvists och Kai I
Rudolf Sandbergs änkor, nämligen Ingelöv Dahlberg, lödd Andersdotter,
Fredrika Charlotta Palmqvist, född Hansson, och Carolina Sandberg, född
Hultman, må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt'' nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 240 kronor.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Håkan Jönsson Dahlberg
hade, då han den 31 augusti 1904 erhöll avsked med pension, varit anställd
i statens tjänst i närmare 44 är, nämligen i 11 år såsom korpral vid kungl. marinregementet
och i 33 år såsom vaktkonstapel inom fångvården. Vid sitt frånfälle
den 1 februari 1919 efterlämnade han bland andra anhöriga sin hustru Ingelöv
Dahlberg, född Andersdotter. vilken såsom född 1842 numera är oförmögen att
genom arbete försörja sig, helst som hon jämte sin höga ålder är sjuklig. Enär
Dahlberg icke var medlem av civilstatens änke- och pupillkassa, uppbär änkan
ingen pension.

Vid samma anstalt anställde vaktkonstapeln Frans Palmqvist hade, då han
den 31 mars 1910 gick i pension, innehaft statstjänst i över 48 år, därav i 9 år
såsom soldat vid kungl. marinregemente^ och övriga tiden såsom vaktkonstapel.
Vid sin död den 17 okt. 1919 efterlämnade han sin 70-åriga sjuka hustru. Fredrika
Charlotta Palmqvist, född Hansson, i behövande omständigheter. Ej heller Palmqvist
var medlem av civilstatens änke- och pupillkassa.

Vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö Karl liudolf Sandberg
slutligen antogs till matros i kungl. flottan 1856. Ar 1872 gick han över till fångvårdstjänst
och var anställd såsom vaktkoustapel vid kronoarbetsstationen å Tjurkö,
tills denna nedlades, varefter han transporterades till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.
Den 31 oktober 1901 erhöll han avsked med pension och avled därefter den
25 februari 1919. Hans hustru Carolina Sandberg, född Hultman, finnes däremot
ännu i livet men är såsom född 1835 gammal och orkeslös samt obemedlad. Någon
pension äger icke heller hon laglig rätt att uppbära, då mannen ej tillhörde civilstatens
änke- och pupillkassa. .

Pensionsbeloppet till en vaktkonstapels änka utan minderåriga barn utgar enligt
bestämmelser, som numera gälla, med 240 kronor per år, vartill för närvarande
kommer dyrtidstillägg.»

Bankoutskottets utlåtande, Nr 26.

5

Motionären har vidare erinrat, att riksdagen tidigare nästan undantagslöst
beviljat understöd åt änkor, vilkas förhållanden liknat de tre
ovannämnda änkornas.

Vid motionen fogade bilagor styrka riktigheten av de av motionären
lämnade uppgifterna.

Under åberopande av riksdagens tidigare beslut i liknande tall har
utskottet ansett sig böra tillstyrka ett understödsbelopp av 240 kronor
till en var av ovannämnda tre änkor.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 31, må medgiva, att envar av avlidna vaktkonstaplarna
Håkan Jönsson Dahlbergs, Frans Palmqvists och
Karl Rudolf Sandbergs änkor, nämligen Ingelöv Dahlberg,
född Andersdotter, Fredrika Charlotta Palmqvist,
född Hansson, och Carolina Sandberg, född Hultman,
må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt understöd av tvåhundrafyrtio kronor.

5:o) I en inom andra kammaren av herr Månsson i Hagaström
väckt motion, nr 179, hemställes, att »riksdagen måtte bevilja framlidne
vaktkonstapeln Johan Erikssons änka Johanna Amanda, född Andersdotter,
ett årlig-1 understöd av 400 kronor att från och med innevarande år
utgå så länge hon lever ogift».

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört:

»Vaktkonstapeln .Johan Eriksson erhöll (len 1 september 1878 anställning vid
Oentralfångelset å Långholmen och hade således då han den 23 maj 1919 avled en
tjänstetid av över 41 år 8 månader och 23 dagar.

Änkan är ej berättigad till pension, då Eriksson ej var med i civilstatens
änke- och pupillkassa. Anslutningen till denna kassa var till en början frivillig,
och då lönen var liten, kunde många av de äldre vaktkonstaplarna ej bära avgifterna
till kassan. Änkan är enligt bifogade läkarintyg oförmögen till arbete. Därtill
kommer ålderdomssvaghet, som gör hennes ställning ännu mer brydsam.

1 betraktande av mannens långa tjänstetid torde det under sådana förhållanden
inte vara mer än rimligt, att statsmakterna här ingripa hjälpande.

Riksdagen har också i en mängd liknande fall visat sig behjärta nödlidande
änkors ställning. För övrigt hänvisas till medföljande bilagor. Som skäligt understödsbelopp
föreslås 400 kronor om året att utgå så länge hon lever ogift.»

Utskottet.

Ang.

årligt understöd
åt änkan
Johanna
Amanda
Eriksson, född
Andersdotter.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

Ang.

pensum åt
10rre faktoriarbetat
en
Axel Héllgren.

_ Beträffande de vid motionen fogade bilagor tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen.

Riksdagen har tidigare beviljat pensioner i likartade fall, och''hava
dessa pensioner i allmänhet bestämts att utgå med 240 kronor. Utskottet
anser sig i förevarande fall böra tillstyrka enahanda belopp som
under nästföregående punkt.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 179, må medgiva, att vaktkonstapeln Johan Erikssons
änka Johanna Amanda Eriksson, född Andersdotter,
må, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indraga i ngsstaten uppbära en
årlig pension av tvåhundrafyrtio kronor, att utgå från
och med den 1 januari 192(1.

II. Ang. lantförsvarsdepartementet.

6:o) I en inom första kammaren av herr Modig väckt motion, nr
105, hemställes, att »riksdagen måtte besluta tillerkänna förre faktoriarbetaren
Axel Helig ren, Eriksberg, Tumbo, under hans återstående livstid
från allmänna indragningsstaten eu pension eller av andra medel ett
årligt understöd av 400 kronor.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»I skrivelse, daterad den 13 januari 1919, ingick förre arbetaren vid statens
gevärsfaktori i Eskilstuna, Axel Hellgren, till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
med vördsam anhållan, att han måtte genom Kungl. Maj:ts försorg
bliva meddelad något belopp i pension.

Såsom motiv för sin framställning åberopade Hellgren, att lian, som vore
född den 4 mars år 1861, från den 23 juli 1897 till den 20 juli 1918, alltså i ungefär
tjuguett (21) år, innehaft anställning å statens gevärsfaktori i Eskilstuna. På
grund av arbetets art, som krävde ett pressande stillastående och en i följd därav
påkommen sjukdom i ett ben, nödgades han avgå från sin anställning. Han inköpte
då för tretusen femhundra (3,500) kronor ett soldattorp med sex tunnland jord, å
vilket lian nu söker livnära sig med att utföra de lättare arbetena. För de tyngre
måste han leja hjälpkrafter.

Efter remiss av Hellgrens ansökan till statskontoret, arméförvaltningens artilleridepartement
och styresmannen för gevärsfaktoriet vitsordade denne Hellgrens 21-åriga tjänstetid, samt att Hellgren alltid varit flitig och skötsam. Under hänvisning
till, att för pension åt arbetare vid gevärsfaktoriet hittills alltid krävts 30 tjänsteår
samt till, att Hellgren själv begärt sitt avsked, förklarade styresmannen, med hän -

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

syn dessutom till det prejudikat, som ett bifall till Kellgrens ansökan kunde befaras
skapa, sig icke kunna tillstyrka denna begäran. .

Arméförvaltningen och statskontoret anslöto sig till styresmannens uttalande.
På grund därav fann sig, enligt en handlingarna närlagd anteckning, statsrådet icke
kunna föreslå Kungl. Maj:t någon åtgärd i ärendet.

Det torde icke kunna bestridas, att detta resultat grundar sig på formelt
giltiga grunder. Men det överensstämmer icke med vad jag i detta fall finner vara
en statens förpliktelse och ännu mindre med billighetens fordringar. Då jag därtill
känner förhållandena närmare, anser jag goda skäl föreligga att vädja till riksdagen,
som givetvis också står mera obunden än myndigheter och Kungl. Maj:t att
bevilja Hellgren en mindre pension.

I styresmannens för gevärsfaktoriet yttrande över ansökan anföres, att Hellgren
»torde vara i det närmaste skuldfri» på torpet, samt att hans barn — fem
flickor — nu äro fullvuxna och fyra utav dem gifta.

Härtill må blott erinras, att den, som känner hur Hellgren endast genom
den yttersta arbetsamhet och en exemplarisk skötsamhet, icke blott, trots en svag
kroppskonstitution, uppehållit sin familj och fostrat sina döttrar till dugande kvinnor,
utan därtill sammansparat det belopp — i och för sig litet men i förhållande
till Hellgrens inkomster betydande — han avbetalat på torpet, så blir det angeläget,
att staten icke ställer sig kallt avvisande till en sådan begäran som den av
Hellgren framställda. Skulle dessa hans egenskaper åberopas som skäl mot att bispringa,
då torde staten därmed knappast själv rätt tillgodose sina egna intressen.
Ej heller synes det böra läggas Hellgren till last, att han icke, delvis invalid och
vid hög ålder som han var, i stället begärde att få kvarstanna i något lättare och
än mindre betalt arbete vid faktoriet. Hans beslut att söka sig ut ur trängseln i
staden till ett litet eget hem kan icke, enligt mitt förmenande, göra hans anspråk,
begränsade på sätt han själv gjort, mindre befogade.

På åtskilliga andra områden utgår för statstjänst avkortad pension. Den
extra ordinarie personalen vid de affärsdrivande verken erhåller viss sådan förmån
efter 10 års tjänstgöring. Det synes då ock vara skäligt, att samma princip blir
tillämpad även å Hellgren.

Enligt styresmannens för gevärsfaktoriet yttrande i ärendet skulle i vissa
fall för arbetare därstädes efter 30 års tjänst begärts — och då alltid beviljats —
600 kronor i pension. I enlighet härmed bleve det endast proportionell rättvisa,
därest Hellgren erhölle för sin över 20-åriga tjänstetid 400 kronor.»

T det i motionen omnämnda den 13 januari 1919 dagtecknade
yttrandet av styresmannen för Karl Gustafs stads gevärsfaktori anföres,
bland annat, följande:

»Hellgren har i 21 år som maskinarbetare varit anställd i gevärsfaktoriets
tjänst och lämnade på egen begäran sitt arbete sistlidne juli månad. Han har under
sin tjänstetid alltid varit flitig och skötsam.

Hellgren var ägare till en liten gård i Snopptorp, som han 1918 sålde, varefter
han köpte ett torp i Tumbo för 3,500 kronor, samt torde vara i det närmaste
skuldfri på detta. Utom tjänsten var Hellgren landstingsman i 4 år samt

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Diakottet.

Mig.

årligt understod
åt friherre
Carl
Cederstrtim*
iinka.

ledamot i pensionsnämnden likaledes i 4 år (1914 -1917). I denna senare utförde
han ett nitiskt och samvetsgrant arbete.

Beträffande familjeförhållanden kan nämnas, att han är gift och har 5 döttrar
i åldern 38, 30, 28, 27 och 23 år. Endast den äldsta är ogift och t jänar sitt uppehälle
utom hemmet.

För arbetare vid gevärsfaktoriet, som haft minst 30 tjänstår, har hos Kungl.
Maj:t genom kungl. arméförvaltningens artilleridepartement utverkats proposition
till riksdagen om pension på 500 eller 000 kronor, vilken pension i alla förekommande
fall kommit vederbörande till del.

Hellgren gör en jämförelse med personal vid statens järnvägsbyggnader,
vilka pensioneras redan vid 25 tjänstår, men då Heligrens tjänstår icke äro mera
än 21, således 4 år mindre, kan det omnämnda exemplet ej tillämpas på Hellgren.

Då det antal tjänstår, som kommer på Hellgrens del, ej uppgår till stort
mer än 2/s av hittills beräknade tjänstår. för vilka pension eljes vid armén ansetts
kunna ifrågakomma, och intet inträffat, som kan motivera en tidigare pensionering,
annat än enligt skrivelsen påkommen sjukdom, som omöjliggjort »fortsatt tjänst
med stillartåeufö'' arbete» (kursivering av den sökande), men dä intet hinder förelegat
för Hellgren att utföra annat för sin åkomma mera lämpat och passande
arbete, t. ex. besiktningsarbete, och då lian själv begärt sitt avsked, anser jag icke
att pension för Hellgren kan ifrågakomma, så mycket mindre som ej sådana ömmande
omständigheter kunna framdragas, såsom sjuka eller minderåriga barn att
försörja.

Det prejudikat, som genom tilldelning av pension i ett fall som detta skulle
skapas, torde tvivelsutan bliva av ganska stor betydelse.»

På grund av vad styresmannen för gevärsfaktoriet anfört hemställde
arméförvaltnmgens artilleridepartement och statskontoret i särskilda
infordrade utlåtanden, att den av Hellgren gjorda ansökningen
icke måtte till någon åtgärd föranleda; och beslöt Kungl. Maj:t i överensstämmelse
härmed.

Åven utskottet är av den mening, att sådana omständigheter icke
föreligga, som i förevarande fall kunde motivera en tidigare pensionering
än den, vilken eljest vid armén ansetts kunna ifrågakomma. På
grund härav och med hänsyn till de konsekvenser, som ett bifall till
motionen skulle medföra, hemställer utskottet,

att förevarande motion I : 105 ej må av riksdagen
bifallas.

7:o) I en inom andra kammaren väckt motion, nr 220, av herr
Leander jämte sex andra av kammarens ledamöter har hemställts, »det
riksdanen ville besluta, att avlidne friherre Carl Cederströms änka, Minna

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

9

Ceder ström, född Poppius, må från och med den 1 januari 1920, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd å 1,000 (ett tusen) kronor.»

Till stöd för yrkandet hava motionärerna anfört följande:

»Friherre Carl Cederström, Sveriges förste flygare, med svenskt diplomnummer
1 och internationellt diplomnummer 74, avlade sina flygarprov i Frankrike 1910
vid uppnådda 42 års ålder.

Trots sin jämförelsevis höga ålder — ur flygaresynpunkt sett — var friherre
Cederström i alla avseenden den svenska flygningens förste föregångsman — den
förste flygaren, den förste flygskolechefen och flygläraren, den förste flygfabrikanten
— och han har genom sitt exempel och sitt målmedvetna, nydanande arbete
i dessa avseenden möjliggjort och påskyndat det militära flygväsendets utveckling
i Sverige.

Yid hans flygskola å Malmen hava de första i Sverige utbildade militärflygarna
från marinen och armén utdanats, och även sedermera, då han blivit chef
för Södertälje verkstäders flygskola, har en stor del av arméns och marinens flygare
under hans ledning erhållit sin första flygutbildning.

Liksom hans energi skapat den första flygskolan i Sverige, blev han ock
skaparen av den första flygfabriken, utgörande en avdelning av Södertälje verkstäder.
Såväl från denna som från det sedermera av honom bildade Skandinaviska
aviatikaktiebolagets fabrik har staten förvärvat ett antal svenskbyggda flygmaskiner.

Vid sin död, vilken som bekant inträffade den 29 juni 1918 genom drunkning
i Ålands hav under en olycklig flygfärd, var han på väg för att i Finland
söka väcka intresse för skapandet av flygförbindelser med Sverige, således ett nytt
föregångsarbete på den svenska flygningens område.

Om också icke direkt anställd i statens tjänst har dock, som synes, friherre
Cederströms livsgärning varit mycket nära förbunden med en statsverksamhet, nämligen
med det militära flygväsendet, för vilket han utan gensägelse varit en föregångsman.
Hans gärning har även långt därutanför haft sin stora fosterländska
betydelse, varför han väl torde kunna jämställas med en statstjänsteman, då det
är fråga om beviljandet av pension till hans efterlevande. Friherre Cederströms
egenskap av att i siu föregångsverksamhet hava varit nr 1 i riket, torde vara tillräcklig
för att ej behöva anse ett tilldelande av pension till hans änka och barn
som ett normerande prejudikat.

Friherre Cederströms änka, Minna Cederström, född Poppius, omhänderhaver
makarnas barn, Ulla-Metta. född den 4 januari 1915. Någon förmögenhet efterlämnade
ej friherre Cederström till sin änka och dotter.»

Då Cederströms änka icke lagligen är berättigad till pension och
i övrigt några omständigheter icke anförts, vilka synas böra föranleda
till beviljande av understöd från statens sida, har utskottet, som icke
heller funnit sig övertygat att något verkligt behov av understöd är
1''ör handen, ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 20 höft. (Nr 26.)

Utskottet..

2

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

registrator
Rahmns
uppförande
å allmänna
indragning sstaten.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 220 ej må av riksdagen
bifallas

III. Ang. sjöförsvarsdepartementet.

8:o) I proposition nr 125 liar Kungl. Maj:t, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 20
februari 1920, föreslagit riksdagen besluta, att registratorn i sjöförsvarsdepartementet
Elis Ralimn skall den 1 juli 1920 uppföras å allmänna
indragningsstaten, med rätt för honom att uppbära de avlöningsförmåner
å tillhopa 6,918 kronor 55 öre, för år räknat, av vilka han vid
överflyttningen är i åtnjutande, därvid beträffande dyrtidstillägg åt Rahmn
skall, så länge lian innehar berörda avlöningsförmåner, gälla vad om
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst vid överflyttningen
är eller därefter må bliva stadgat, dock med skjddighet för Rahmn ej
mindre att, i händelse han efter överflyttningen till indragningsstaten
erhåller annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens eller kommuns
stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida
de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmånerna, samt,
därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstiga berörda nya
avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag, än även
att, när han, kvarstående å indragningsstaten, uppnått 65 levnadsår,
från och med månaden näst därefter åtnöjas med pension å indragningsstat,
motsvarande den del av de till honom å indragningsstaten
utgående avlöningsförmåner, som är att hänföra till lön och ålderstilllägg,
eller 3,500 kronor.

Inträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda
statsrådsprotokoll.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 125 må av
riksdagen bifallas.

Banko åt skottets utlåtande Nr 26.

11

9:o) 1 en inom riksdagens andra kammare av herr Leander väckt årli^gmxder_

motion, nr 30, har hemställts, »att genom olyckshändelse avlidne under- at8dåt underofficerskorpralen
Sven Olov Anderssons änka, Matilda Andersson, född
Andersdotter, må från och med den 1 januari 1920, så länge hon för- sven o in v
bliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 300 kronor.» Andersson,

För stöd för denna hemställan anföres i motionen: född Anden dotter.

»Underofficerskorpralen vid kungl. flottan Sven Olov Andersson avled den 14
december 1891 genom olyckshändelse under dykeriarbete, som utfördes från kanonbåten
Svensksund, å vilken han för tillfället var kommenderad. Enligt muntligen
lämnade uppgifter skulle Andersson på grund av någon felaktighet i öykeriapparaten
ha blivit kvävd under nedstigandet i vattnet.

Andersson, som var född 1854 och den 1 augusti 1880 inskrevs vid sjömanskåren
i Karlskrona, började nästan omedelbart tjänstgöra såsom dykare och blev
efter ett par års förlopp eller den 31 augusti 1882 approberad såsom sådan. Vid
sin död efterlämnade han sin hustru Matilda Andersson, född Andersdotter den 29
juni 1864, samt en son Gustaf Adolf Konstantin, som är född den 13 december
1890. .Den senare lider av tuberkulos och är därför mestadels oförmögen till arbete.

Det har dock lyckats modern att nödtorftligen försörja både sig själv och sonen,
så länge hennes egen hälsa varit god. Men sedan även hon blivit hemsökt av
sjukdom, har ställningen för moder och son blivit mycket bekymmersam för att
icke säga nästan förtvivlad.

Enär Andersson satte livet till under utförande av arbete för statens räkning,
synes denna ha skyldighet att åtminstone i någon mån bisträcka hans efterlevande
hustru, då hon, som dock redligen strävat att hålla sig uppe. numera på grund av
vidriga förhållanden råkat i nödställd belägenhet.»

Beträffande vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa
till motionen.

På grund av vad i motionen anförts, har utskottet ansett sig böra
biträda motionärens framställning och hemställer därför,

att riksdagen, med bifall till förevarande''motion,
må medgiva, att avlidne underofficerskorpralen Sven
Olov Anderssons änka Anna Matilda Andersson, född
Andersdotter, må från och med den 1 januari 1920,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av tre hundra kronor.

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

IV. Ang. civildepartementet.

tMäg s- 10;°) 1 proposition nr 56 liar Kungl. Maj:t, under åberopande

pension till av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden den 6 februari
f6rbUrtdet'' 1920, föreslagit riksdagen medgiva, att förra skrivbiträdet hos länsstyJcnny
Elise relsen i Stockholms län Jenny Elise Hansson, född Törngren, må från
Hansson, fadd och med den 1 november 1918 under sin återstående livstid, så länge
tn"gren. j)on förbliver änka, utöver henne från anslaget till pensionering av civila
tjänstinnehavare tillkommande pension av 660 kronor, tillika å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension av 190 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes
till vilket utskottet får hänvisa.

Med tillstyrkande
ställer utskottet,

av

bifall till Kung

t ovanberörda statsrådsprotokoll,
Maj:ts framställning hem -

att riksdagen må medgiva, att förra skrivbiträdet
hos länsstyrelsen i Stockholms län Jenny Elise Hansson,
född Törngren, må från och med den 1 november
1918 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
änka, utöver henne från anslaget till pensionering
av civila tjänstinnehavare tillkommande pension
av sex hundra sextio kronor, tillika å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig tilläggspension av ett
hundra nittio kronor.

under,löd lUo) I en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1920 dagtecknad

åt färre extra proposition nr 117 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksSärenholms
dagen medgiva, att å allmänna indragningsstaten årliga understöd må
änka mia imder vederbörandes återstående livstid utgå

halm m. fi. dels tran och med den 1 maj 1919 till förre extra polismannen

Karl Gustaf Werner Särenholms änka Edla Jenny Sårenholm, född Fransen,
så länge hon förbliver änka, med 200 kronor,

dels ock från och med den 1 november 1919, under samma förbehåll,
till förre uppsyningsmannen vid Lunds hospital och asyl Per
Nilsson Ekströms änka Ida Augusta Ekström, född Hansson, med
400 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till
ovanberörda statsrådsprotokoll.

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

13

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att å allmänna indragirin(''■sstaten
årlisra understöd må under vederbörandes
återstående livstid utgå

dels från och med den 1 maj 1919 till förre
extra polismannen Karl Gustaf Werner Särenholms
änka Edla Jenny Särenholm, född Fransen, så länge
hon förbliver änka, med två hundra kronor,

dels ock från och med den 1 november 1919,
under samma förbehåll, till förre uppsyningsmanneu
vid Lunds hospital och asyl Per Nilsson Ekströms
änka Ida Augusta Ekström, född Hansson, med fyra
hundra kronor.

12:o) 1 en till riksdagen avlåten, den 16 januari 1920 dagtecknad

proposition, nr 53, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
å allmänna indragningsstaten årliga understöd må utgå

till extra ordinarie kontorsskrivaren vid statens järnvägar (Jarl
Adolf Unanders änka Ida Henrietta Unander, född Lindström, från och
med den 1 april 1919 under hennes återstående livstid, så länge hon
förbliver i nuvarande änkestånd, med 300 kronor,

till förre ekonomidrängen vid Lunds hospital och asyl Måns Jönsson
Levins änka Hanna Levin, född Andersson, från och med den 1
januari 1919 under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver
änka, med likaledes 300 kronor, samt

till renhållaren vid Uppsala hospital och asyl Karl Gustaf West erkänds
änka Emma Kristina Westerlund, född Andersson, från och med
den 1 februari 1919 under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver
änka, med 300 kronor samt till makarnas barn Enär Gösta
William från och med sistnämnda dag till och med det kalenderår, varunder
han fyller 18 år, med 60 kronor.

Beträffande den av Kungl. Maj:t i ärendet framlagda utredningen
tillåter sig utskottet att hänvisa till statsrådsprotokollet över civilärenden
för ovan angivna dag''.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda grunder ansett
sig böra tillstyrka bifall till ifrågavarande framställning, hemställer,

Ang.

årliga understöd
å allmänna
indragningsstaten
åt
änkor och
barn efter
vissa befattningshavare

vid statens
järnvägar
och sinuessjukvårdsanstalter.

Utskottet.

u

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Ang.

pensioner ät f.
d assistenten
vid tekniska
högskolans
materialprovningsanstalt
G. C.
Réhn, f. d.
kontrollören
vid sockerbeskatta
ingen
N. Andersson
samt byråchefens
i
patent- och
registreringsverket
Nils
Olof Wilhelm
Rahms änka
Edith Rahm,
född Wågman.

Ang.

pension åt
direktören vid
Pulkovas
observatorium
J. 0. Backlunds
änka
Ulrika Katarina
Backlund.

att Kungl. Maj:ts proposition nr 53 må av
riksdagen bifallas.

V. Ang. finansdepartementet.

13:o) I proposition nr 152 har Kung!. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att årliga pensioner må å allmänna indragningsstaten från
nedannämnda tider utgå till följande personer nämligen

a) f. d. assistenten vid tekniska högskolans materialprovningsanstalt
Gustaf Christian Réhn med 1,150 kronor från och med den 1
januari 1920;

b) f. d. kontrollören vid sockerbeskattningen Nils Andersson med
750 kronor från och med den 1 augusti 1919; samt

c) bju-åchefens i patent- och registreringsverket Nils Olof Wilhelm
Rahm änka Anna Edith Johanna Rahm, född Wågman, med 800 kronor
från och med den 1 januari 1919 under hennes återstående livstid så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över finansärenden
den 27 februari 1920, till vilket utskottet tillåter sig hänvisa.

Utskottet, som på de i ovanberörda statsrådsprotokoll anförda skäl
funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställningar,
hemställer,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 152 må av
riksdagen bifallas.

VI. Ang. ecklesiastikdepartementet.

14:o) I en till riksdagen den 13 februari 1920 avlåten proposition,
nr 88, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva att professorn och direktören vid Pulkovas
observatorium Johan Oskar Backlunds änka, Ulrika Katarina Backlundf
född Widebeck, må från och med den 1 januari 1920, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd och är i mistning av henne från
ryska staten tillerkänd pension, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 1,500 kronor.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, att professorn och direlc -

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

15

tören vid astronomiska observatoriet i Pulkova i Ryssland Johan Oskar
Backlunds .änka Ulrika Katarina Backlund, född Widebeek, anhållit om
beredande åt henne av pension av svenska statmedel samt att vetenskapsakademien
i avgivet utlåtande tillstyrkt beredande åt sökanden av en
årlig pension å 1,500 kronor.

Statskontoret har i infordrat yttrande i ämnet anfört:

En liknande pensionsfråga var föremål för prövning av 1919 års lagtima
riksdag, i det att nämligen i en inom andra kammaren väckt motion (16/11) föreslogs,
att förre direktören vid Pulkovas observatorium M. Myren, vilken år 1908
erhållit avsked med rätt till pension av ryska staten till belopp av 3,000 rubel men
alltsedan september 1917 till följd av omvälvningarna i Ryssland icke erhållit den
honom tillerkända pensionen, måtte från och med den 1 januari 1918 erhålla pension
från allmänna indragningsstaten till ett den honom tilförsäkrade pensionen i svenskt
mynt motsvarande belopp av 5,760 kronor årligen. I ett häröver till bankoutskottet
avgivet yttrande framhöll statskontoret, att då förevarande fråga fullständigt undandroge
sig varje bedömande enligt vanliga pensioneringsgrunder; att det icke vore
fråga om att bereda pension såsom ersättning för arbete i svenska ,statens tjänst,
utan att det gällde att av billighetsskäl övertaga en främmande stats förpliktelse
mot en dess åldrige tjänare; samt att emellertid billighetsskäl enligt statskontorets
mening onekligen kunde anses föreligga för bifall till motionen åtminstone i vad den
avsåge ersättning för pensionen efter ingången av år 1919. Riksdagen biföll motionen
på det sätt, att det föreslagna understödet beviljades från och med år 1919, så
länge Myren är i mistning av den honom från ryska staten tillerkända pensionen,
varvid enligt riksdagens uttalande förutsattes, att, därest ryska staten för tid, under
vilken svenska staten utbetalat Myrens pension, fullgör sitt åtagande gentemot
Myrén, denne kommer att till statsverket återbära vad detsamma under omförmälda
tid förskjutit.

Nu förevarande ansökning om pension grundar sig likaledes därpå, att pension,
som tillförsäkrats sökanden att utgå av ryska statskassan, på grund av händelsernas
utveckling i Ryssland tills vidare icke utgår. Vid sådant förhållande och då sökanden
lärer för sin utkomst vara beroende av pensionen, vill det synas statskontoret billigt,
att svenska staten även i detta fall träder hjälpande till på samma villkor, som
gälla för den till Myrén från allmänna indragningsstaten utgående pensionen. Mot
det föreslagna beloppet anser sig statskontoret icke böra göra någon erinran och
vill beträffande den jämväl i handlingarna berörda frågan om tillfälligt tillägg till
den föreslagna pensionen under nu rådande kristid framhålla, att statskontoret ansett
sig med stöd av regeringsrättens utslag i en dylik fråga kunna utbetala dyrtidstillägg
ä pension, som av riksdagen beviljats att utgå från allmänna indraguingsstaten,
även i sådant fall där pensionen icke grundats på anställning i statens tjänst.

RÄWdOK.-...

Departementschefen har anslutit sig till de i ärendet hörda myndigheternas
förslag men förutsätter, i likhet med vad 1919 års lagtima
riksdag uttalat i förenämnda pensionsärende beträffande Nyrén, att
därest ryska staten för tid, under vilken svenska staten utbetalat nu
ifrågavarande pension till Ulrika Katarina Backlund, fullgör sitt åtagande

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

Ang.

pension åt
vårdarinnan
vid institutet
och förskolan
för blinda å
Tomteboda
Kristina Vilhelmina

Petersson.

gentemot henne, hon kommer att till statsverket återbära vad detsamma
under omförmälda tid förskjutit.

Såsom av statskontoret framhållits, erbjuder förevarande pensionsärende
stora likheter med den av föregående års lagtima riksdag behandlade
frågan om pension åt förre vice direktören vid Pulkovas observatorium
M. Nyrén. Med hänsyn till det beslut, som av riksdagen
fattades i nämnda pensionsfråga och då sökandens avlidne man inlagt
stora förtjänster om svensk astronomisk vetenskaps utveckling, anser
utskottet det vara billigt, att staten bereder änkan Backlund erforderligt
understöd, så länge hon på grund av de i Ryssland rådande exceptionella
förhållandena går miste om den pension, vartill hon såsom änka efter
en ryska statens ämbetsman är berättigad. Utskottet förutsätter emellertid,
liksom departementschefen, att därest ryska staten för tid, under
vilken svenska staten utbetalat nu ifrågavarande pension till änkan
Backlund, fullgör sitt åtagande gentemot henne, hon kommer att till
statsverket återbära vad detsamma under omförmälda tid förskjutit.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må besluta, att professorn och
direktören vid Pulkovas observatorium Johan Oskar
Backlunds änka Ulrika Katarina Backlund, född Widebeck,
må från och med den 1 januari 1920, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd och är i
mistning av henne från ryska staten tillerkänd pension,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av ettusen femhundra kronor.

lo:o) I en till riksdagen den 20 februari 1920 avlåten proposition
nr 118 har Kungl. Maj:t, under åbex-opande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att vårdarinnan vid institutet och förskolan för blinda
å Tomteboda Kristina Vilhelmina Petersson må från och med månaden
näst efter den, under vilken hon avgår från sin befattning, under sin
återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
av 600 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till ovanberörda
statsrådsprotokoll.

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Mapts föreliggande förslag,
hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att vårdarinnan vid
instutet och förskolan för blinda å Tomteboda Kristina
Vilhelmina Petersson må från och med månaden näst
efter den, under vilken hon avgår från sin befattning,
under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension å sexhundra kronor.

16:o) I eu till riksdagen avlåten proposition nr 137 har Kungl. pe£?9n åt
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid folkskolesemi- seminanevaktnariet
i Umeå Anders Albert Holmström må från och med månaden näst
efter den, under vilken han entledigas från sin befattning, under sin
återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension

å 1,100 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 27 februari 1920, till vilket utskottet får hänvisa.

Med biträdande " av Kungl. Majrts föreliggande förslag hemställer
utskottet,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid
folkskoleseminariet i Umeå Anders Albert Holmström
må från och med månaden näst efter den, under vilken
han entledigas från sin befattning, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig
pension å ettusen etthundra kronor.

17:o) 1 en inom första kammaren väckt motion, nr 48, av herr ptr^Jn &t
Petterson, Malkolm, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att åt färre foiksMfolkskollärareänkan
Johanna Kristina Söderström från Tåunö församling lä™d™ttJrS^
i Jönköpings län bevilja en årlig pension å kr. 400 att utgå från anka.
och med 1 "januari 1920, så länge hon lever ogift».

Beträffande de av motionären såsom stöd för detta yrkande anförda
skål får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet tillåter sig erinra, att 1919 ars lagtima riksdag i enlighet ullt!ottet‘
med Kungl. Maj:ts proposition beslutat inrättandet av en statensT''anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl. och godkänt förslag till reglemente
för nämnda anstalt. I berörda reglemente stadgas jämlikt kunBihang
till riksdagens -protokoll 1920. 8 samt. 20 höft. (Nr 26.) 3

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 26-

Ang.

årligt understöd
åt folkskolläraren

J. G. Wc t terströms
änka.

Ang.

årligt understöd
åt
skolläraren
A. L. Andersons
änka.

görelse den 31 december 1919 (nr 878), som den 4 mars 1920 utkommit av
trycket, i kap. IV, övergångsstadganden (punkt 8), att efterlevande efter
den, som icke varit delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
och som avlidit före den 1 januari 1920 och vid sin död innehade anställning
som lärare med full tjänstgöring vid av skoldistrikt inrättad
folkskola eller pension från folkskollärarnas pensionsinrättning eller
understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, må, om
de styrka sig vara i behövande omständigheter, av pensionsanstalten
förklaras berättigade till pension, som beräknas enligt § 34 mom. 2 och
ett familjepensionsunderlag av 300 kronor. Enligt nyssnämnda § 34
mom. 2 utgår pensionen för änka ensam med familjepensionsunderlagets
belopp och för änka jämte ett eller flera barn med nyssnämnda belopp,
förhöjt med 40 procent för ett barn och därutöver med 10 procent för
varje ytterligare barn.

Då änkan Söderström alltså enligt nu gällande bestämmelser kan
av pensionsanstalten förklaras berättigad att erhålla ett årligt understöd
av 300 kronor eller samma belopp, som av riksdagen tidigare
i liknande fall plägat beviljas, har utskottet ansett motionen icke böra
föranleda någon åtgärd. ''

Utskottet hemställer,

att förevarande motion I: 48 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

18:o) I en inom första kammaren väckt motion, nr 49, av herrar
Vindahl och von Kock har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja änkan
efter folkskolläraren J. G. Wetterström, Karolina Vilhelmina Wetterström,
född Jonsson, under sin återstående livstid, ett årligt understöd av 400
kronor att utgå från och med den 1 januari 1920».

I fråga om den av motionärerna i ärendet framlagda utredningen
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Åberopande av vad utskottet under nästföregående punkt anfört,
hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion I: 49 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

19:o) I en inom första kammaren av herrar Vindahl och von
Kock väckt motion, nr 50, hemställes, »att riksdagen måtte bevilja änkan
efter läraren vid mindre folkskolan vid Baflinge inom Svennevads skoldistrikt
A. L. Anderson, Matilda Karolina Anderson, född Persdotter,

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

19

under hennes återstående livstid ett årligt understöd av 400 kronor att
utgå från den 1 januari 1920».

Beträffande de av motionärerna till stöd för framställningen anförda
grunder får utskottet hänvisa till motionen.

Med åberopande av vad som anförts under punkt 17:o) här ovan
hemställer utskottet,

att förevarande motion I: 50 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

20:o) I en inom andra kammaren väckt motion, nr 8, av herr åt

Sandberg hemställes, »att riksdagen måtte bevilja småskollärareänkan psZåsZiJohanna
blår ia Larsson, född Olsson, från Björktorp Norberga Glans- w
hammar, en årlig pension av 300 kronor att utgå från och med den 1 sons
januari 1920».

Beträffande de av motionären såsom stöd för yrkandet åberopade
intyg tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Med hänvisning till vad utskottet under punkt 17:o) här ovan
anfört i en liknande fråga hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 8 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

21:o) 1 en inom andra kammaren av herr Molin i Åspa väckt Ang. pension
motion, nr 73, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja folkskol- tärlreänkL
lärareänkan Anna Kristina Eriksson, född Andersdotter, Norrbyås för- AnnaKristina
samling och Örebro län, å allmänna indragningsstaten en årlig pension Enkssonav
400 kronor att utgå från och med den 1 januari 1920.>

I fråga om den av motionären i ärendet förebragta utredningen
får utskottet hänvisa till motionen.

Under åberopande av vad utskottet här ovan under punkt 17:o)
anfört, hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion II: 73 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

VII. Ang. jordbruksdepartementet.

A»g- 22:o) I en till riksdagen den 14 februari 1920 avlåten proposition,

åTli''imter~ nr 103’ har Kimg''L Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,
änicoma o. a) att avlidne andre instruktören i husslöjd Jonas Wallanders änka

A‘oJajaA.er 0livia Augusta Wallander, född Ohlson, må från och med den 1 juli
Femstrom. 1919 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 600 kronor; och

b) att ladugårdspigan vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet änkan Ida Amanda Fernström, född Svensdotter, må
från och med den 1 november 1919 under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 400 kronor.

I1 tred ningen i förevarande ärende återfinnes i statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för ovan angivna dag, till vilket utskottet får
hänvisa.

På grund av i statsrådsprotokollet anförda omständigheter har
utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning
och hemställer alltså,

att förevarande proposition nr 103 må vinna
riksdagens bifall.

Ang.

pensioner åt
fodermarsken
K. V. Gustafsson
och räknebitriidet
A. K.
E. Borén samt
årligt understöd
åt änkan
S. V. Holmstedt
och
hennes dotter.

2o:o) 1 en till riksdagen den 14 februari 1920 avläten proposition
nr 127 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva,

a) att fodermarsken vid Flyinge liingstdepå Karl Vilhelm Gustafsson
må från och med månaden näst efter den, varunder han frånträder sin
befattning vid nämnda liingstdepå, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av ettusen kronor;

b) att räknebiträdet vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
Agnes Karolina Elisabeth Boren, född Leczinsky, må från och med
månaden näst efter den, i vilken hon avgår från sin anställning vid
anstalten, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor; samt

Bankoutskottets utlåtande Nr 26. 21

c) att avlidne lantmäteriauskulanten Sven Otto Emanuel Holmstedts
iinka Sigrid Vilhelmina Holmstedt, född Lundahl, samt makarnas minderåriga
dotter Birgit må från och med den 1 januari 1920 å allmänna
indragningsstaten uppbära årliga understöd, änkan med 500 kronor, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt dottern med 200
kronor till utgången av det år, varunder hon uppnatt 18 ars ålder..

Utredningen återfinnes i ovanberörda statsrådsprotokoll, till vilket
utskottet får hänvisa.

Utskottet har vid granskningen av Kungl. Maj:ts föreliggande
framställningar icke funnit något att erinra och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 127 må av
riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 mars 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Herr Edbom har begärt få antecknat, att han icke deltagit i behandlingen
av här ovan omförmälda ärenden.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. S sand. 20 höft. (Nr 26.)

4