Bankoutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 2 e. m -

Utlåtande, angående vissa pensioner och understöd.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande rörande nedannämnda
till utskottet hänvisade framställningar angående pensioner och understöd.

l:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 januari 1920 dagtecknad
proposition, nr 34, har Kungl. Maj: t, under åberopande av propositionen eftcrivan&e
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma ^anonbåi^
dag, föreslagit riksdagen medgiva, GunAi/d*»*»-

dels att avlidne 2:a klass sjömannen Johan Martin Sjölanders trolovade
Berta Alexandra Fredriksson må erhålla understöd, såsom om soner.

lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete och förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring varit å henne tillämpliga;

dels att avlidne värnpliktige Karl Hugo Anderssons trolovade
Augusta Davida Nordqvist må erhålla understöd, såsom om nyssnämnda
förordning den 18 juni 1909 varit å henne tillämplig;

dels att avlidne reservunderlöjtnanten Erland Ludvig Walls moder
Agnes Wall, född Ljungberg, avlidne 2:a klass sjömannen Johan Martin
Sjölanders farmoder Emma Kristina Sjölander, född Ternström, och avlidne
värnpliktige Ernst Eugen Anderssons moder Augusta Erika Andersson,
född Lind, må, så länge de leva ogifta, å allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd, Agnes Wall med 300 kronor, Emma
Kristina »Sjölander med 150 kronor och Augusta Erika Andersson med
180 kronor, samtliga understöd att utgå från och med den 1 oktober 1918;

dels att avlidne korpralen Karl Louis Bohmans fader Carl August
Bohman må från och med den 1 oktober 1918 under sin återstående
Bihang till riksdagens •protokoll 1920. 8 samt. 15 höft. (Nr 21.) 1

Ang.

understad åt
efterlevande
till vissa vid
in minecplosion
omkomna
personer.

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 21.

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av 300
kronor;

dels ock att till en var av efterlevande föräldrar — eller, så länge
båda föräldrarna leva, till dem gemensamt — till 2:a klass sjömannen
Gustaf Robert Johansson samt värnpliktige Johan Persson, Hugo Daniel
Pettersson, Johan Selim Valdemar Carlsson, Erik Gerhard Alman och
Hans Verner Vahlberg må från och med den 1 oktober 1918 å allmänna
indragningsstaten utgå, till Johanssons föräldrar ett årligt understöd av
300 kronor samt till Perssons, Petterssons, Carlssons, Almans och Vahlbergs
föräldrar ett årligt understöd å 180 kronor.

Utskottet, som i avseende å utredningen tillåter sig att hänvisa
till ovanberörda statsrådsprotokoll, har ansett sig böra tillstyrka Ivungl.
Maj:ts framställning och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 34
må av riksdagen bifallas.

2:o) Under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden för den 16 januari 1920 har Kungl. Maj:t i en
till riksdagen avlåten proposition, ur 35, föreslagit riksdagen medgiva,
dels att till en var av avlidne underofficerskorpralen Johan Albert Wahlströms
föräldrar, Carl Oscar Wahlström och hans hustru Ida Wahlström,
eller, så länge bägge leva, till dem gemensamt må från och med den
1 juni 1918 från allmänna indragningsstaten utgå ett ärligt understöd
av 300 kronor;

dels ock att avlidne 2:a klass sjömannen Karl Wilhelm Karlssons
moder, änkan Edla Lovisa Nyström må, så länge hon lever ogift, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 300 kronor,
att likaledes utgå från och med den 1 juni 1918.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, att ovannämnda Johan
Albert Wahlström och Karl Wilhelm Karlsson omkommit under en den
6 maj 1918 av besättningen å vedettbåten nr 13 företagen desarmering
av en i Västervik ilandfluten mina, varvid minan exploderade.

Beträffande den i ämnet framlagda utredningen i övrigt får utskottet
hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts
förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

Bankoutskottets utlåtande Nr 21.

3

3:o) I en till bankoutskottet hänvisad, inom andra kammaren av ^ K
herr Isaksson väckt motion, nr 70, hemställes, att riksdagen måtte be understöd åt
sluta, att de pensionsbelopp, som av 1919 års lagtima riksdag beslutats denm^minskola
utgå till änkan Anna Kristina Johansson i Västervik och hennes e^ne°Mason
Harry Tage Herman, måtte från och med den 1 januari 1920 höjas renOiofJohan
från kronor 275 respektive 183: 3 4 till kronor 450 respektive 300, allt ^a^h^tn föl’

år räknat. _ derårigeson.

Till stöd för sin framställning anför motionären följande:

»Under en fisketur utanför Västervik den 5 maj 1918 påträffade fiskaren
Olof Johan Johansson, Västervik, en flytande mina, som han förde i land och lade
in i en fiskebod. Efter det högsta befälhavaren över kustflottan underrättats om
minans tillvaratagande beordrades i anledning därav vedettbåten nr 13 till Västervik.

Då en del av besättningen å nämnda båt sysslade med att desarmera minan, exploderade
den, varvid åtskilliga personer dödades, däribland arbetskarlen Anders Petter
Andersson, skepparen Anton Sixten Karlsson och ovannämnde O. J. Johansson.

Sedan fråga uppstått, huruvida statsverket kunde hava anledning att lämna
någon hjälp åt de efterlevande till de vid olyckan omkomna, föranstaltade chefen
för civildepartementet om utredning i frågan. Yttranden avgåvos av magistraten i
Västervik, länsstyrelsen i Kalmar län, statskontoret, marinförvaltningen och riksförsäkringsanstalten.

Statskontoret anförde därvid bland annat följande.

Då söndersprängningen av minan måste betraktas såsom en ren olyckshändelse,
syntes för statsverket icke förefinnas någon skyldighet att i detta fall lämna
understöd till de genom minolyckan omkomnes familjer. Starka billighetsskäl torde
emellertid föreligga för att åt efterlevande till vissa bland de förolyckade söka bereda
något årligt understöd av statsmedel. Detta syntes vara händelsen i fråga
om bland andra de efterlevande efter fiskaren O. Johansson, som upphittat och tillvaratagit
minan samt sedermera syntes hava överlämnat densamma till från flottan
för minans desarmering tillstädeskommen personal. Till förmån däremot för de
anhöriga till bland andra de genom ifrågavarande minolycka dödade Anders Petter
Andersson och Anton Sixten Karlsson, angående vilka det icke blivit utrett, att de
vid minans öppnande innehaft någon funktion, men vilka efter allt antagande förts
till platsen allenast av nyfikenhet, torde knappast finnas tillräckliga skäl att tillstyrka
statens ingripande.

På grund av vad sålunda anförts hemställde statskontoret beträffande O. J.

Johanssons efterlevande, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att å
allmänna indragningsstaten finge uppföras årliga pensioner till hans änka Anna
Kristina Johansson till ett belopp av 500 kronor samt till vart och ett av hans
oförsörjda barn till belopp av 300 kronor.

Marinförvaltningen anslöt sig till vad statskontoret hemställt.

Riksförsäkringsanstalten däremot fann av billighetsskäl önskvärt, om understöd
kunde beredas att utgå enligt grunderna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag’.

1 proposition nr 332 till 1919 års lagtima riksdag hemställde sedermera Kungl.

Maj:t, att pension i enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag, måtte beredas

Utskottet.

4 Bankoutslcottets utlåtande Nr 21.

bland andra de efterlevande efter ovan omförmälda personer, vilket även bifölls av
riksdagen.

Följden har nu blivit den, att änkorna efter A. P. Andersson och A. S.
Karlsson, beträffande vilka statskontoret ansett, att de icke borde erhålla något
som helst understöd, emedan deras män icke hade någon anledning att närvara vid
desarmeringen, få vardera 450 kronor årligen samt A. S. Karlssons två barn 300
kronor vartdera, under det att änkan efter O. J. Johansson, som bärgat minan och
måste vara närvarande för att överlämna den, endast får 275 kronor och hennes
barn endast 188 kronor och 34 öre årligen.

Anledningen härtill var den, att Johanssons årsinkomst under sistförflutna
året uppskattats till 1,100 kronor, under det att motsvarande belopp för Andersson
och Karlsson beräknats uppgå till 1,800 kronor.

Då lagen om försäkring för olycksfall i arbete icke var tillämplig i förevarande
fall, utan pensionerna beviljats endast av billighetsskäl, då vidare änkan
Anna Kristina Johansson, vars man förolyckats under uppfyllande av en plikt mot
samhället genom att bärga minan och överlämna den till vederbörande för desarmering,
är fattig och nödställd, och då slutligen statskontoret och marinförvaltningen
ansett, att bland de här ifrågavarande endast O. J. Johanssons änka och oförsörjda
barn borde erhålla understöd av statsmedel, så anser jag, att det vore både billigt
och rättvist, om änkan Johansson och hennes oförsörjda son erhölle de pensioner,
som statskontoret och marinförvaltningen föreslagit, nämligen kronor 500 respektive
300. Dock torde jag böra inskränka mig till hemställan om att Anna Kristina
Johansson bliver likställd med de övriga härovan nämnda änkorna, och att hennes
son Harry Tage Herman bliver likställd med A. S. Karlssons barn.»

Aven utskottet anser starka billighetsskäl tala för att de till änkan
.Johansson och hennes minderåriga son utgående årliga understöden
höjas till samma belopp, med vilka understöd åtnjutas av övriga här
ovan omnämnda efterlevande till de vid ifrågavarande minolycka omkomna
personer, varför utskottet finner sig böra biträda motionärens
förslag om höjning av understödsbeloppen. De ifrågavarande tilläggen
synas böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen, i anledning av förevarande
motion, må medgiva, att fiskaren O. J. Johanssons
änka Anna Kristina Johansson och hennes minderårige
son Harry Tage Herman må, utöver dem av 1919
års lagtima riksdag beviljade understöd, från och med
år 1920 å allmänna indragningsstaten uppbära understöd
till sådana belopp, att dem tillkommande understöd
sammanlagt uppgå, för änkan Johansson till fyrahundrafemtio
kronor och för hennes son till trehundra
kronor, allt för år räknat.

Bankoutskottets utlåtande Nr 21. 5

Under punkten 2 och mom. a) här ovan har utskottet tillstyrkt
beviljande av understöd åt efterlevande till vissa vid en år 1918 inträffad
minexplosion omkomna personer. Riksdagen har också vid olika
tillfällen i anslutning till av Kungl. Maj:t föreslagna grunder medgivit
utbetalande av dylika understöd till växlande belopp.

Det torde knappast kunna förnekas, att de belopp, som sålunda
beviljats eller nu ifrågasättas, måste anses vara synnerligen blygsamma,
helst i betraktande av rådande dyrtid, och att framför allt enhetliga
grunder saknats vid beloppens bestämmande. Det i ovanberörda motion
omförmäld a fallet torde utgöra ett bevis härpå. Ersättningen skulle i
detta fall enligt riksdagens beslut bestämmas jämlikt grunderna i 1916
års olycksfallsersättningslag, vilken föreskriver viss hänsyn till vederbörandes
årsinkomst. Givet är, att härigenom vissa ojämnheter uppstå,
och synes rättelse härutinnan böra ske. Nu berörda förhållanden, vilka
uppkommit på grund av omständigheter, som stå i samband med världskriget,
torde enligt utskottets mening böra bedömas efter, andra synpunkter
än understödsfrågor i allmänhet och alltså väl motivera en utredning
för avvägande av lämpliga grunder för dessa ersättningar.
Denna utredning bör omfatta alla de fall, då under de tilländalupna
krigsåren någon person på grund av tjänstgöring eller eljest av intresse
för allmänt väl drabbats av olycka, uppkommen i följd av krigsförhållandena,
och torde densamma lämpligast böra verkställas genom Kungl.
Maj:ts försorg.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

b) att riksdagen må besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa
utredning, huruvida och efter vilka grunder
högre understöd än hittills må kunna beredas åt personer,
vilka under tjänstgöring eller eljest av intresse
för allmänt väl drabbats av olyckor, uppkomna i följd
av krigsförhållandena, eller åt deras efterlevande samt
därefter till riksdagen inkomma med det förslag, vartill
omständigheterna må föranleda.

Stockholm deri 9 mars 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSKON.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 samt. 15 käft. (Nr 21.) 1