Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till Riksdagens kansli den 9 mars 1920 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens framställning
angående avlöning svillkor en för en sekreterare vid justitieornbudsmansexpeditionen.

I sin till innevarande års riksdag avgivna ämbetsberättelse (sid.
638—646) har riksdagens justitieombudsman under rubriken »Framställning
angående avlöningsvillkoren för en sekreterare vid justitieombudsmansexpeditionen»
anfört huvudsakligen följande:

I en till 1919 års lagtima riksdag gjord framställning anförde jag
följande:

»1909 års riksdag fastställde avlöningen för sekreteraren vid justitieombudsmansexpeditionen
till 6,000 kronor och för registratorn-kanslisten vid expeditionen
till 4,000 kronor, vilka avlöningar kunde höjas efter 5 års tjänstgöring
med 500 kronor och efter 10 års tjänstgöring med ytterligare 500 kronor.

Sedermera har på framställning av justitieombudsmannen riksdagen dels
år 1916 bestämt, att av nämnda begynnelseavlöningar 1,800 kronor skulle anses
utgöra tjänstgöringspenningar för sekreteraren och 1,500 kronor beräknas såsom
tjänstgöringspenningar för registratorn-kanslisten, dels ock år 1918 medgivit, att
från och med år 1919 den dittills varande sekreterarbefattningen å justitieombudsmansexpeditionen
ombildades till en expeditionssekreterartjänst med en avlöning
av 8,100 kronor med rätt till ett ålderstillägg om 600 kronor efter 5 års
tjänstgöring. För registratorn-kanslisten gjordes emellertid ej någon framställning
om löneförhöjning. .

Av justitieombudsmannens framställningar till 1918 års lagtima riksdag
dels angående ändring i avlöningsvillkoren för sekreteraren vid expeditionen
(1918 års ämbetsberättelse sid. 423 o. f.) och dels angående förhöjning av de
till befordrande av göromålens gång inom justitieombudsmansexpeditionen m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 8 saml. 13 höft. (Nr 18 19.) 1

2

BanTcoutsTcottets utlåtande Nr 18.

anvisade anslag (samma årsberättelse sid. 427 o. f.) framgår, hurusom under
senare år arbetsbördan å expeditionen ökats, och har under 1918 någon ändring
därutinnan icke skett. Vad av min företrädare anförts uti hans nyssnämnda
framställningar till 1918 års lagtima riksdag såsom stöd för en höjning av sekreterarens
avlöning kan därför till stor del även åberopas såsom skal för en höjning
av avlöningsförmånerna för den å expeditionen anställde registratornkanslisten.

Förhållandena hava numera utvecklat sig därhän, att registratorn-kanslistens
tjänstebefattning icke längre kan anses jämnställd med en registratorstjänst,
utan fullgör han, jämte allt det arbete, som åligger en registrator, jämväl
vad som kan anses åvila en biträdande sekreterare. Medan expeditionsrekreterarens
tid helt utfylles av de större uppgifterna, har registratorn-kanslisten fått
sig ålagt att omedelbart anmäla äiendena, allt efter som de bliva anhängiga,
från skilda myndigheter införskaffa de upplysningar, vilka ofta erfordras, innan
det kan avgöras, huru ett ärende vidare bör behandlas, ombesörja skriftväxlingen
i ärendena samt därefter, för att något minska expeditionssekretei arens
arbetsbörda, slutligen föredraga en del mindre ärenden. Såsom i justitieombudsmannens
nyssnämnda framställningar berör-s (1918 års ämbetsberättelse
sid. 421) uppsätter registratorn de i diariet intagna redogörelserna i alla nyinkomna
ärenden, vilket, jämte åliggandet att anmäla ärendena, nödvändiggör, att
han tämligen noggrant måste sätta sig in i desamma. Ingalunda är heller
registratorns arbetstid inskränkt till den tid av fyra timmar, vai under justitieombudsmansexpeditionen
hålles öppen för allmänheten, utan är han regelmässigt
upptagen å tjänsterummet under sex timmar, varjämte esomoftast förekommerhemarbete
om eftermiddagarna.

För innehavande av registratorsbefattningen vid justitieombudsmansexpeditionen
har hittills fordrats juridisk examen och erfarenhet från förvaltande av
domarämbete. På dessa fordringar skulle icke utan mycket stora olägenheter
en avprutning kunna äga rum. För att registratorn skalf kunna fylla den plats,
han för närvarande faktiskt bekläder inom justitieombudsmansexpeditionen,
fordras icke blott avsevärda juridiska kunskaper, utan även självvunnen erfarenhet
beträffande domarverksamheten. För denna tjänst kräves alltså, synes det
mig, en högre utbildning än för registrators- eller motsvarande befattningar inom
statsförvaltningen.

Att under sådana förhållanden avlöna den vid justitieombudsmansexpeditionen
anställda registratorn-kanslisten med endast 4,000 Kronor torde, frånsett
nu rådande dyrtid, vara obilligt.

Befattningshavare av första lönegraden d. v. s de, som uppbära en
begynnelseavlöning av 4,000 kronor, hava medgivits rätt till tre ålderstil ägg om
vartdera 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Registratorn-kanslisten
vid ju3titieombudsmansexpeditionen kan däremot komma i åtnjutande
av endast två sådana tillägg. Registratorerna i statsdepartement n, för
vilka tjänsters erhållande ej fordras mera än kansliexamen, åtnjuta numera en
begynnelseavlöning av 4.500 kronor med rätt till tre ålderstillägg om 500 kronor.

Vidare bör beaktas, att inga befattningshavare vid justitieombudsmansexpeditionen
äro anställda på fast stat. De kunna entledigas av justitieombuds -

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

3

mannen, när han så för gott finner, och sakna även rätt till pension. Denna
deras osäkra ställning gör, att deras avlöning ej bör vara för lågt tilltagen.

Tager man slutligen i betraktande, att registratorn-kanslisten vid semester
eller annan ledighet för expeditionssekreteraren bör kunna förordnas att uppehålla
dennes tjänst, synes uppenbart, att för platsens skötande kräves långt
större kompetens än för tjänster i allmänhet av registrators grad.

På grund av vad ovan anförts torde registratorn-kanslistens tjänst böra
förändras från en första gradens tjänst till en andra gradens, men med den
avlöning, som tidigare utgått till sekreteraren vid jusiitieombudsmansexpeditionen,
nämligen 6,000 kronor jämte två ålderstillägg om vartdera 500 kronor
efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring, varvid av avlöningen 1,800 kronor
skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar. Det vore även synnerligen önskvärt,
om löneförhöjningen kunde komma att räknas från början av år 1919.
Benämningen registrator-kanslist torde i samband härmed böra ändras till sekreterare
och registrator.»

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde jag, att riksdagen
måtte fastställa avlöningen för en sekreterare och registrator vid justitieombudsmansexpeditionen
till 6,000 kronor, därav 1,800 kronor skulle anses utgöra
tjänstgöringspenningar, vilken avlöning skulle till den del, som ej utgjorde
tjänstgöiingspenningar, kunna höjas efter 5 år med 500 kronor och efter 10 år
med ytterligare 500 kronor, ävensom medgiva, att denna avlöning finge utgå
från och med den 1 januari 1919.

Bankoutskottet, till vilket framställningen hänvisades, anförde, att utskottet
funnit justitieombudsmannens förslag väl grundat, och tillstyrkte bifall till detsamma.

Vid behandling av framställningen i riksdagen väcktes yrkande, att riksdagen
skulle medgiva, att den nuvarande registrators och kanslisttjänsten å
justitieombudsmansexpeditionen skulle från och med den 1 januari 1920 ombildas
till en registrators- och biträdande sekreterartjänst med eu avlöning av 4,500
kronor, därav 1,600 kronor skulle anse3 utgöra tjänstgöringspenningar, vilken
avlöning skulle till den del, som ej utgjorde tjänstgöringspenningar, kunna höjas
efter 5 år med 500 kronor, efter 10 år med 500 kronor och efter 15 år med
ytterligare 500 kronor. Riksdagens båda kamrar stannade i olika beslut, i det
första kammaren biföll nämnda yrkande och andra kammaren biträdde bankoutskottets
hemställan med den ändring, att den tidpunkt, från vilken avlöningen
för den ifrågavarande sekreterar- och registratorstjänsten skulle utgå, bestämdes
till den 1 januari 1920. Vid gemensam votering i frågan blev beslut däri med
165 röster mot 133 av riksdagen fattat i överensstämmelse med det i riksdagen
framställda yrkandet.

Ehuru riksdageu sålunda i viss mån tillmötesgått det av mig väckta förslaget,
finner jag mig, med hänsyn till frågans vikt, icke kunna underlåta att
redan till L920 års riksdag återkomma till den av mig gjorda framställningen.
Jag föranlåtes härtill av det förhållandet, att riksdagens beslut icke innefattar
en sådan lösning av frågan, att arbetets gång å justitieombudsmansexpeditionen
i erforderlig grad därmed tillgodosetts.

Såsom skäl emot ett bifall till min framställning anfördes i riksdagen

4

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 18.

huvudsakligast, att det arbete, som åvilade innehavaren av förevarande tjänst,
icke vore av så krävande beskaffenhet, att det innefattade tillräcklig grund för
avlöningens höjande till icke blott den med en första gradens tjänst förenade
utan till högre belopp än som tillkomme innehavare av andra gradens tjänst
samt att obilligheten därav framginge vid jämförelse med de avlöningsförmåner,
som tillkomme andra registratorstjänster, vilka vore minst lika kvalificerade och
krävde lika dugande arbetskraft som den ifrågavarande. Härjämte framhölls,
att den föreslagna löneökningen icke skulle bidraga till bortarbetande av den
förefintliga arbetsbalansen.

Den i min förra framställning lämnade redogörelsen angående de med
ifrågavarande tjänst förenade åligganden ävensom vad vid frågans behandling i
riksdagen förekom synes mig emellertid innefatta bärande skäl för den ifrågasatta
löneregleringen.»

Gent emot vad som anförts därom, att förevarande tjänst alltjämt
vore en registratorstjänst ville justitieombudsmannen hänvisa till vad
ledamoten av bankoutskottet borgmästaren Neiglick vid frågans behandling
i riksdagen yttrade i frågan.* Justitieombudsmannen anför vidare:

»Till vad sålunda blivit anfört inom riksdagen finner jag mig böra åberopa
det faktiska förhållandet, att de inom justitieombudsmansexpeditionen förekommande
rena registratorsgöromålen numera faktiskt till största delen utföras av
det å expeditionen anställda kvinnliga skrivbiträdet under registratorn-kanslistens
överinseende och att denne tjänsteinnehavare därför anlitas huvudsakligast för
andra uppgifter.

»Likasom justitieombudsmansämbetet är av en alldeles säregen art och icke
beträffande arbetets beskaffenhet torde fullt kunna jämställas med någon annan
befattning i riket utom naturligtvis i sina grundlinjer med militieombudsmannens,
så är det å justitieombudsmansexpeditionen bedrivna arbetet av så särskild
karaktär, att detsamma icke har sin bestämda motsvarighet på andra områden.
Beträffande den tjänstemans funktioner, som nu är ifråga, torde knappast någon
riktig uppfattning kunna ernås, utan att personligen taga del av arbetet å expeditionen.
Inom riksdagen anmärktes, att registratorn-kanslisten allt fortfarande
skulle göra precis detsamma, som han hittills gjort. Härtill får jag erinra, att
den nuvarande innehavaren av tjänsten, en person, som genom sin utbildning är
mycket överkvalificerad för en vanlig registratorstjänst, av rent intresse för arbetet
härstädes frivilligt åtagit sig mycket mera sådant, än vad som rättvisligen bort
påläggas honom. Detta har visat sig medföra stor nytta med avseende å expeditionens
gemensamma arbetsresultat. Skall emellertid en sådan ordning kunna
bibehållas, måste det ifrågvarande Överarbetet någon gång honoreras. Då under
debatten inom riksdagen den nuvarande innehavaren av tjänsten fördes på tal,
må det tillåtas mig omförmäla, att, sedan riksdagens beslut blivit bekant, han
uppsade sig från platsen, att, då det visade sig fullkomligt omöjligt att, sä som
den ifrågavarande tjänsten är inrättad, för den låga betalning, som fastställts,

* Första kammarens protokoll nr 44, sid. 28—29.

SanJcoutsJcottets utlåtande Nr 18.

5

anskaffa någon, som ens på försök ville åtaga sig densamma, jag genom personlig
övertalning lyckades förmå den nuvarande innehavaren att kvarstanna, tills den
tid, då årsberättelsen skall uppsättas, vore över, samt act han medgivit detta,
dock på villkor, att han tillsvidare icke behövde utföra stort mera arbete än som
egentligen ålåge honom, att han emellertid definitivt anhållit att få sluta den 15
januari 1920 och att jag hittills icke varit i stånd att anskaffa någon efterträdare.
Vart en sådan situation inom kort skall föra, torde stå tämligen klart för den,
som är något förtrogen med beskaffenheten av det arbete, som här utföres.

Att i detalj bemöta alla de skäl, som inom riksdagen anfördes emot ett
bifall till bankoutskottets förslag, skulle för mycket tynga denna framställning.
Jag tillåter mig dock anmärka, att registratorn-kanslisten vid första granskningen
föredrar alla inkommande ärenden, icke blott de lättare, samt att han, beträffande
kvalifikationerna, enligt min uppfattning, bör jämställas med de i hovrätterna
föredragande fiskalerna. Medan dessa tjänstgöra såsom sådana endast en kort
övergångstid och sedermera hava framför sig utsikter till en i allmänhet snabb
befordran, är däremot den nu ifrågavarande tjänstemannens befattning av stadigvarande
beskaffenhet, och utsikterna till förändring eller förbättring mycket mindre.
Det torde böra tilläggas, att just på grund av platsens karaktär att aldrig bliva
fullt ordinarie, avlöningen torde böra sättas något högre än för eu andra gradens
tjänst i allmänhet eller till 6,000 kronor i stället för 5,800 kronor.

Att en höjning av ifrågavarande lön skulle innebära ett av medlen
för bortarbetande av arbetsbalausen, svnes mig uppenbart. Bestämmes lönen
för tjänsten såsom för andra registratorstjänster, kan framdeles icke begäras av
tjänsteinnehavaren, att han skall biträda vid utförande av arbete, liggande utanför
ramen för en dylik tjänsts verksamhet samt fordrande större kompetens. Med
den omfattning, arbetet å justitieombudsmansexpeditionen numera tagit och vilken
bäst framgår av de av mig till riksdagens lagutskott överlämnade diarier och
registratur, är det icke begärligt, att arbetet skall kunna utföras med önskvärd
skyndsamhet, utan att en rätt så ingående omorganisation av expeditionen verkställes.
Ett led i denna förändring utgjorde den förutvarande sekreterartjänstens
övergång till en expeditionssekreterartjänst, men en konsekvent genomförd omorganisation
måste medföra, att registratorstjänstens höjes till en sekreterartjänst,
med vilken förenas själva ansvaret för registratorsgöromålens behöriga utförande.
Då emellertid någon egentlig registratorstjänst — likasom förhållandet är å militieombudsmansexpeditionen
— icke med den anordning, som är ämnad att genomföras,
vidare skulle finnas, torde benämningen registrator icke vidare behöva
ifrågakomma.

Angående vikten av förevarande frågas lyckliga lösning med hänsyn
till balansens bortarbetande ansåge sig justitieombudsmannen böra
hänvisa till vad första lagutskottets ordförande borgmästaren Pettersson
anförde vid frågans behandling i riksdagen.*

Under åberopande av det anförda hemställer justitieombudsmannen,
att riksdagen måtte fastställa avlöningen för en sekreterare vid justitie *

Andra kammarens protokoll nr 56, sid. 61—63.

6

Banlcoutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

ombudsmansexpeditionen från och med år 1921 till 6,000 kronor, därav
1,800 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning
må till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna höjas efter
5 år med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

Enligt bankoutskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava riksdagens
kamrar hänvisat justitieombudsmannens ifrågavarande framställning
till utskottet.

Såsom framgår av justitieombudsmannens ifrågavarande framställning,
förelåg till behandling även vid fjolårets riksdag förslag om förändring
av den förutvarande registrators- och kanslisttjänsten till en
sekreterar- och registratorstjänst med enahanda avlöningsbelopp, som nu
föreslås.

Bankoutskottet, som yttrade sig över förslaget, fann detsamma välgrundat
och tillstyrkte bifall till detsamma. Vid frågans behandling
inom riksdagen framställdes emellertid yrkande, att tjänsten måtte från
och med den 1 januari 1920 ombildas till en registrators-och biträdande
sekreterartjänst med en avlöning av 4,500 kronor jämte 3 ålderstillägg,
vart och ett å 500 kronor att åtnjutas efter resp. 5, 10 och 15 års tjänstgöring.
Detta förslag blev ock efter gemensam votering riksdagens beslut.

Justitieombudsmannen har nu återkommit med sitt förslag om en
avlöning av 6,000 kronor och framhåller i avseende härå, hurusom hans
förut lämnade redogörelse angående de med ifrågavarande tjänst förenade
åligganden ävensom vad som förekom vid frågans behandling inom riksdagen
syntes honom innefatta bärande skäl för den föreslagna löneregleringen.
Vidare åberopar justitieombudsmannen det förhållandet, att de rena
registratorsgöromålen numera faktiskt till största delen utfördes av det å
expeditionen anställda kvinnliga skrivbiträdet under registratorns överinseende.
Och vad denna tjänsteman angår, hava förhållandena — yttrar
justitieombudsmannen — numera utvecklat sig därhän, att hans befattning
icke kan anses jämnställd med en registratorstjänst. Han föredrager alla
inkommande ärenden, icke blott de lättare, och torde därför snarare kunna
jämnställas med de i hovrätterna föredragande fiskalerna. Enligt vad
justitieombudsmannen vidare meddelat, plägar denne tjänsteman medfölja
justitieombudsmannen på hans inspektionsresor och därvid på ett ganska
självständigt sätt biträda honom vid inspektionen.

Av vad justitieombudsmannen i ärendet anfört synes framgå, att
den ifrågavarande tjänstemannens verksamhet är av mera kvalificerad art

Banhoutshottets utlåtande Nr 18.

7

och lärer under sådana förhållanden en högre avlöning få anses vara av
omständigheterna betingad. Såsom justitieombudsmannen framhåller, torde
den nya anordningen jämväl kunna bidraga till minskande av den å
justitieombudsmansexpeditionen förefintliga arbetsbalansen.

Vad nu avlöningen beträffar, har utskottet ansett sig böra stanna
vid ett belopp av 5,800 kronor, motsvarande vad en sekreterare i ämbetsverk
av den så kallade statskontorstypen uppbär. Härav torde 1,800
kronor få anses motsvara tjänstgöringspenningar, varjämte två ålderstilllägg
skulle utgå, vartdera å 500 kronor efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring.
Tjänsten synes hädanefter böra benämnas sekreterartjänst å
justitieombudsmannens expedition.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av justitieombudsmannens
förevarande framställning, må medgiva, att
från och med år 1921 den nuvarande registratorsoch
biträdande sekreterarbefattningen å justitieombudsmansexpeditionen
ombildas till en sekreterartjänst med
en avlöning av 5,800 kronor, därav 1,800 kronor skola
anses utgöra tjänstgöringspenningar, vilken avlöning må
till den del, som ej utgör tjänstgöringspenningar, kunna
höjas efter 5 år med 500 kronor och efter 10 år
med ytterligare 500 kronor.

Stockholm den 9 mars 1920.

På bankoutskottets vägnar:

Emil Kristensson.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Östberg, Johansson i Friggeråker,
Wigjorss, Bondeson och Söderbom.

av andra hammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jonsson i
Gumboda, Sommelius, Wikström, Bäcklund och Lovén.