4
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 17.
Sr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1920 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av justitieombudsmannens framställning
angående förhöjning av de till befordrande av göromålens
gång inom justitieombudsmansexpeditionen m. m. anvisade
anslag.
I sin till innevarande års riksdag avgivna ämbetsberättelse (sid.
634—637) har riksdagens justitieombudsman under ovan angivna rubrik
anfört följande:
»Efter framställning av justitieombudsmannen anvisade 1909 års riksdag
från och med år 1910 två årliga anslag, ett å 4,000 kronor att användas till
befordrande av göromålens gång inom justitieombudsmansexpeditionen, vikariatsersättning,
renskrivning m. m. samt ett å 1,200 kronor till bestridande av expenser
vid justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs expedition. Från det
förra anslaget utgick bland annat arvode till det vid expeditionen anställda kvinnliga
skrivbiträdet. På framställning av justitieombudsmannen beslöt 1918 års
lagtima riksdag att upptaga avlöningen till skrivbiträdet i staten samt att sammanföra
berörda två anslag oavkortade till ett och bevilja från och med 1919
ett årligt anslag av 5,200 kr. att användas till bestridande av expenser för justitieombudsmannens
och tryckfrihetskommitténs expedition, vikariatsersättning
m. m. Därefter har 1919 års lagtima riksdag på framställning av mig höjt sistnämnda
anslag att från och med år 1920 utgå med 6,000 kronor. Såsom skäl
för min framställning åberopade jag den ringa avlöning, som utginge till den å
justitieombudsmansexpeditionen anställde amanuensen, samt att en förbättring
därav icke vore möjlig utan en höjning av anslaget.
I en till 1919 års lagtima riksdag avlåten framställning hemställde jag om
tillfälligt anslag å 2,083 kronor 28 öre till täckande av uppkommen brist å ovan
BankoutsJcottets utlåtande Nr 17.
5
förstnämnda två anslag och såsom framgår av min här ovan gjorda framställning
om anslag till täckande av under år 1919 uppkommen brist belöper sig
denna till 2,114 kronor 39 öre, därav 1,656 kronor 69 öre blivit överförda från
1918 till 1919 års räkning. Ehuru en besparing i det för 1919 utgångna anslaget
vunnits därigenom att avlöningen till skrivbiträdet uppförts i staten har brist i anslaget
likväl icke kunnat undvikas. Huvudsakliga orsaken härtill torde vara att
finna i nödvändiga höjningar i utgående vikariatsarvoden samt framför allt i
väsentligt ökade utgifter för skrivmaterialier.
Såvitt för närvarande kan bedömas, torde någon minskning i berörda arvoden
och utgifter icke vara att påräkna. Skulle priset på skrivmaterialier framdeles
visa någon nedgång, kommer detta helt visst att motvägas av den större
åtgång, som den ständigt ökade arbetsbördan medför. Då den från och med år
1920 ikraftträdande höjningen av anslaget, såsom ovan nämnts, skall tagas i anspråk
för särskilt ändamål, är det därför att antaga att med bibehållande av
anslaget vid oförändrad storlek brist därå årligen skulle komma att uppstå. Vid
sådant förhållande och då eljest för varje år personliga utlägg av justitieombudsmannen
skulle förutsättas och framställning om anslag till bristens täckande
skulle bliva nödvändig, torde en ytterligare höjning av anslaget vara oundgänglig.
Vidkommande anslaget för år 1920 synes denna höjning lämpligast böra
komma till tillämpning i form av ett för året medgivet tilläggsanslag.
För bestämmandet av höjningens storlek förtjänar särskilt att framhållas,
hurusom hittillsvarande expensanslag nödvändiggjort den största sparsamhet vid
inköp av juridisk litteratur. För arbetet å justitieombudsmansexpeditionen är
det emellertid av största vikt att hava omedelbar tillgång åtminstone till senaste
upplagan av förefintliga lagkommentarer och uppslagsböcker samt även eljest
till från trycket utkomna juridiska avhandlingar och uppsatser. Att för sådant
ändamål ständigt anlita riksdagens bibliotek torde hädanefter, då juetitieombudsmansexpeditionen
flyttats till annan lokal, ofta bliva förenat med alltför mycken
tidsutdräkt.
Med hänsyn till de ständigt ökade behoven synes mig förevarande anslag
icke böra sättas lägre än 8,000 kronor samt det för 1920 utgående tillfälliga
fyllnadsanslaget böra bestämmas till 2,000 kronor.
1918 och 1919 års lagtima riksdagar anvisade på framställningar av justitieombudsmannen
anslag å högst 2,000 kronor för bortarbetande av uppkommen
arbetsbalans å justitieombudsmansexpeditionen. Arbetet med balansens bortarbetande
har under år 1919 pågått, och den vid årets början förefintliga balansen
måste anses hava blivit under året icke obetydligt nedbragt. Även om antalet
fortfarande balanserade ärenden icke bär tydliga vittnesbörd härom, torde
detsamma framgå vid en närmare granskning av de kvarvarande ärendenas såväl
kvalitativa som kvantitativa beskaffenhet. Det är emellertid av största vikt,
att balansen helt avarbetas, och då detta icke med den omfattning, arbetsbördan
å justitieombudsmansexpeditionen tagit, kan utföras med anlitande allenast av
expeditionens egna arbetskrafter, torde jämväl för år 1920 ett belopp böra anvisas
för detta ändamål. Med hänsyn till de berättigade krav å högre ersättning än
tillförene för ifrågavarande arbete, som på grund av rådande dyrtid torde komma
att framställas, synes mig ifrågavarande belopp böra bestämmas till 3,000 kronor.
6
Bankoutskotteis utlåtande Nr 17.
I 12 § i den för justitieombudsmannen fastställda instruktionen bestämmes,
att justitieombudsmannen årligen skall företaga inspektionsresor för att göra
sig noga underrättad om lagskipningens tillstånd och om de förhållanden i övrigt
som tillhöra området för hans ämbetsutövning. Motsvarande stadgande i förutvarande
den 27 februari 1810 och den 1 mars 1830 givna instruktioner återfinnas
i § 13, som föreskrev, att justitieombudsmannen skulle, enär han sådant
nödigt funne, genom re-or i landsorterna förskaffa sig upplysningar om lagskipningens
tillstånd, dock finge resekostnaderna därvid ej överstiga den summa penningar,
rikets ständer därtill ansloge och för vilkens rätta användande justitieombudsmannen
vore skyldig att varje år redo och räkning göra.
Till bestridande av kostnaderna för ämbetsresorna anvisade 1809 års riksdag
årligen ett belopp av 1,000 riksdaler banco. Såsom en följd av skjutslegans
beslutade förhöjning beslöt 1856 — 1858 års riksdag, att nämnda anslag skulle
årligen utgå med 2,000 riksdaler riksmynt. Därefter har någon förändring i anslaget
storlek icke förekommit. År efter år har anslaget emellertid visat sig
vara alltför knappt tilltaget samt, då dess överskridande med hänsyn till den
äldre lydelsen i § 13 i instiuktionen synts böra undvikas, föranlett, att ämbetsresorna,
mer än önskligt varit, måst inskränkas eller företagas efter en ur ekonomisk
synpunkt tillfredsställande plan. Särskilt under de senaste åren med
därunder väsentligt höjda järnvägstaxor och även i någon mån ökade dagtraktamenten
har det visat sig ogörligt att verkställa inspektioner i tillräcklig omfattning,
utan att det medgivna anslaget skulle överskridas. Såsom framgår av min
här ovan gjorda framställning om tillfälligt anslag till täckande av uppkommen
brist, har ett dylikt överskridande under 1919 icke kunnat undvikas. Det torde
därför vara nödvändigt, att anslaget väsentligt höjes, och torde detsamma lämpligen
böra bestämmas till 4,000 kronor. För år 1920 torde höjningen lämpligast
böra ske i form av beviljande av ett fyllnadsanslag å 2,000 kronor.
Med åberopande av vad sålunda blivit anfört får jag härmed vördsamt
hemställa,
att riksdagen måtte
dels bevilja från och med år 1921 två årliga anslag, ett å 8,000 kronor,
och ett å 4.000 kronor, att emot behörig redovisning användas till bestridande
av, det förra expenser för justitieombudsmannens och tryckfribetskommitterades
expedition, vikariatsersättning m. m. och det senare kostnaderna för justitieombudsmannens
ämbetsresor;
dels ock medgiva justitieombudsmannen att av 1920 års förslagsanslag till
avlöningar, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen och hans expedition
använda, utöver förut anvisade belopp, ytterligare
högst 2,000 kronor för fyllnad av det för samma år anvisade anslag till
bestridande av expenser för justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitterades
expedition, vikariatsersättning m. m.,
högst 3,000 kronor för bortarbetande av uppkommen arbetsbalans å justitieombudsmansexpeditionen,
samt högst 2,0()0 kronor för fyllnad av det för år 1920 beviljade anslaget
till bestridande av kostnaderna för justitieombudsmannens ämbetsresor.»
Banlcoutskottets utlåtande Nr 17.
7
Enligt bankoutskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava riksdagens
kamrar hänvisat justitieombudsmannens ifrågavarande framställning
till utskottet.
I sin förevarande framställning har justitieombudsmannen ifrågasatt
höjning med 2,000 kronor av dels anslaget till bestridande av
expenser för justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs expedition,
vikariatsersättning m. m., dels ock anslaget till kostnader för justitieombudsmannens
ämbetsresor.
Vad justitieombudsmannen anfört till stöd härför anser utskottet
innefatta giltiga skäl för den föreslagna förhöjningen och synes icke heller
något vara att erinra mot att för innevarande år fyllnadsanslag för
ändamålet beviljas till motsvarande belopp.
Justitieombudsmannen har vidare erinrat, hurusom såväl 1918 som
1919 års lagtima riksdagar på framställning av justitieombudsmannen
anvisat högst 2,000 kronor för bortarbetande av uppkommen arbetsbalans
å justitieombudsmannens expedition. Ifrågavarande arbete hade under år
1919 fortgått, och den vid årets början befintliga balansen under året
minskats såväl i någon mån vad siffran beträffade som isynnerhet i fråga
om beskaffenheten och omfånget av kvarliggande ärenden. Det vore
givet av stor betydelse, att balansen helt avarbetades.
Lika med justitieombudsmannen anser utskottet det vara av största
vikt, att balansen, så snart sig göra låter, bortarbetas. Enligt vad justitieombudsmannen
framhåller, kan emellertid detta icke utföras med
anlitande av expeditionens egna arbetskrafter med den omfattning arbetsbördan
å expeditionen numera tagit. Vid sådant förhållande och med
hänsyn därtill, att ersättningen för ifrågavarande arbete numera torde böra
beräknas något högre än tillförne, tillstyrker utskottet den av justitieombudsmannen
föreslagna förhöjningen med 1,000 kronor till 3,000 kronor.
Utskottet vill emellertid därvid uttala den förhoppningen, att den förefintliga
balansen bortarbetas under året eller åtminstone så väsentligt nedbringas,
att anslag för ändamålet hädanefter icke behöver ifrågakomma.
o
Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att justitieombudsmannens här föreliggande
framställning må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 mars 1920.
På bankoutskottets vägnar:
Emil Kristensson.
Utskottet.