Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1920 kl. ’/»1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande
inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

I en till riksdagen den 6 februari 1920 avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition nr 65 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
den 16 januari och den 6 februari samt av i lagrådet den 2 februari
1920 hållet protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att

använda sparbanks vinst.

Härigenom förordnas som följer:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker
den 29 juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän,
efter det styrelsen yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel
av vinsten å den av sparbanken under föregående året drivna rörelse
skall användas för annat i samma paragraf angivet ändamål än avsättning
till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden
Bihang tiU riksdagens protokoll 1920. 3 samt. 10 höft. (Nr 13—14.) I

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

15 § sparbankslagen.

eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet
gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna
icke må komma att understiga fem procent av insättarnas behållning
enligt senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas
Ronungens befallningshavande, som har att pröva, huruvida
beslutet överensstämmer med föreskrifterna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1920 och gäller till och med
den 31 maj 1921.

I åberopade statsrådsprotokollet för den 6 februari anför departementschefen
till en början:

»Jämlikt stadgandet i 15 § sparbankslagen, sådan densamma lyder
enligt lag den 25 maj 1905, skall all vinst, som å sparbanks rörelse
uppkommer, avsättas till en reservfond för bestridande av omkostnader
och betäckande av förluster. Då reservfonden eller, i visst fall, sammanräknade
beloppet av grund- och reservfonderna överstiger tio procent
av insättarnas behållning enligt senaste bokslut, må emellertid sparbankens
huvudmän, efter det sparbankens styrelse avgivit yttrande i
ärendet, kunna besluta, att överskottet skall enligt grunder, som av huvudmännen
fastställas, tillgodoföras insättare såsom tilläggsränta eller ock
annorledes användas för väckande och underhållande, särskilt hos mindre
bemedlade insättare, av håg till ökad sparsamhet. Likaledes må, om
bankens reglemente sådant uttryckligen medgiver, huvudmännen, sedan
styrelsen yttrat sig i frågan, kunna anslå högst hälften av förenämnda
överskott till sådant välgörande eller allmännyttigt ändamål, som icke
på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag.»

Departementschefen lämnar härefter en redogörelse för tillkomsten
av gällande bestämmelser beträffande tillfälligt undantag från här ifrågavarande
inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst. Av denna
redogörelse framgår, att 1917 års riksdag, på därom av Kungl. Maj:t
framställd proposition, beslutit antaga lag innefattande tillfälligt undantag
från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

3

av samma lydelse som ovan intagna förslag, ävensom att såväl 1918
som 1919 års lagtima riksdagar i enlighet med Kungl. Maj:ts förslagför
ett år i sänder godkänt lagar av enahanda innehåll.

Beträffande den av departementschefen lämnade redogörelsen i
övrigt får utskottet hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition.

I åberopade statsrådsprotokollet för den 6 februari anför departementschefen
vidare:

»Den 21 sistlidna november infordrade jag från sparbanksföreningens
styrelse och bankinspektionen yttrande, huruvida åt om förmälda bestämmelser
med hänsyn till rådande förhållanden borde givas fortsatt giltighet
och i så fall för vilken tid.

Sparbanksföreningens styrelse har i anledning härav uti en den
6 sistlidna december dagtecknad skrivelse, under åberopande av sitt år
1918 avgivna yttrande, hemställt, att 1919 års lag i ämnet måtte erhålla
förlängd giltighet till och med den 31 maj 1921.

Bankinspektionen framhåller i sitt den 31 sistlidna december
avgivna yttrande, att de ekonomiska förhållanden, som voro rådande,
då den provisoriska lagstiftningen tillkom, och som då i allmänhet
antogos komma att bliva av övergående beskaffenhet, numera utvecklat
sig på ett sätt, som synes tyda på, att de komma att bliva i viss mån
permanenta. På grund härav anser bankinspektionen det önskvärt, att
provisoriet på ifrågavarande lagstiftningsområde upphör. Då emellertid
sparbanksföreningens styrelse uttalat sig för en förlängning av den
provisoriska lagstiftningen, anser sig bankinspektionen icke böra sätta
sig däremot. En eventuell förlängning bör enligt bankinspektionens
förmenande bestämmas att avse tiden till och^med den 31 maj 1921.

Såsom bankinspektionen framhållit, synas de ekonomiska förhållanden,
vilka föranlett ifrågavarande provisoriska lagstiftning, ingalunda
vara av den övergående natur, som man från början allmänt
antagit. Den tvekan angående lämpligheten av provisoriets fortsatta
upprätthållande, som kommit till uttryck i bankinspektionens yttrande,
är därför förklarlig. Emellertid talar ''ju det behjärtansvärda syfte, man
med provisoriet i fråga velat främja, alltjämt starkt för bibehållandet av
de undantagsbestämmelser, som däri innefattas. Jag anser mig fördenskull
böra tillstyrka en förlängning av provisoriet för ytterligare ett år.
Om och i vad mån åter en bestående ändring uti sparbankslagens bestämmelser
i hithörande avseende kan anses påkallad är ett spörsmål,

Sparbanks föreningens styrelse.

Bankinspek tionen -

Departements chefen.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

Vt skottet.

som synes mig böra göras till föremål för utredning och övervägande i
sammanhang med frågan om en omläggning av sparbankslagstiftningen
i andra delar, vilken sistnämnda fråga jag har för avsikt att inom den
närmaste tiden upptaga.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.

Utskottet anser sig på de i statsrådsprotokollet anförda skäl böra
tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning och hemställer,

att Kungl, Maj:ts förevarande proposition nr 65
må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 februari 1920.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling liava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, TAndley, Östberg, Johansson i Friggeråker.
Hosling, Bondeson och Malmberg samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jonsson i Gumboda, Borg,
Edbom, Wikström, Bäcklund och Winkler

t