4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Bir 5.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1920 kl. >/> 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
vidtagande av åtgärder för en jämlik och rättvis taxering
av jordbruksfastigheter.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Rökig, friherre Fleming, Antonsson, Wijk, A. E. Örne, Boman,
Rosén, Månsson i Hagaström, Holmström, Jonsson i Hökhult, Olsson
i Ramsta, P. Albert Bergström, Rune, J. E. Bjömsson, Åhlmans Olof
Olsson, Sköld, Bökelund, Jönsson i Fridhill, Uddenberg och Lithander.

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 75, har herr P. Magnus Olsson anhållit, »att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till sådan ändring
i gällande taxeringsförordning beträffande taxerings förfärandet, att
större möjlighet vinnes för en jämlik och rättvis taxering av jordbruksfastigheter».

Beträffande motiveringen härför tillåter sig utskottet hänvisa till
motionen.

Det torde numera vara allmänt erkänt, att taxeringen av jordbruksfastigheter,
sådan den hittills försiggått, lämnat mycket övrigt att önska
i fråga om effektivitet, rättvisa och jämnhet. Härav har allt som oftast
följt, såväl att inom den särskilda kommunen den kommunala skattebördan

Utskottet.

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

otillbörligt förskjutits, som ock att vid jämförelse olika kommuner
emellan ävensom mellan olika län eller landsdelar taxeringarna i många
fall kommit att förete alldeles omotiverade olikheter. Det är därför
tydligt, att, i den mån taxeringsvärdena fortfarande skola äga någon
betydelse vid utskiftandet av kommunalskattetungan, en reform av grunderna
för kommunalbeskattningen måste kombineras med åtgärder för
vinnande av en mera rationell och jämlik taxering av dessa värden.

Enligt vad utskottet inhämtat, föreligger också utarbetat inom
finansdepartementet ett förslag i sistberörda syfte, avsett att åtfölja en
blivande proposition i kommunalskattefrågan, men även så lagt, att detsamma
i betydelsefulla delar kan, inriktat på nu gällande taxeringsförfattning,
framläggas för riksdagen utan samband med den stora frågan.

Vid nämnda förhållande har utskottet, vilket visserligen, såsom
redan framgått, delar motionärens mening om det trängande behovet
av reformerad fastighetstaxering och jämväl funnit hans idé om ett
slags mönstertaxering vara av visst intresse, likväl ansett ett ingripande
från riksdagens sida i frågans förevarande läge vara varken behövligt
eller lämpligt.

På grund härav får utskottet hemställa,

att herr P. Magnus Olssons förevarande motion,
I: 75, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1920.

På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖ1NG.