Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1920 kl. */« 4 *• m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
angående skattefrihet under åren 1921—1923 för vissa
inkomsttagare m. m.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Wijk, A. E. Örne, Boman,
Rosén, Månsson i Hagaström, Holmström, Jonsson i Hökhult, Olsson
i Ramsta, P. Albert Bergström, Rune, J. E. Björnsson, Åhlmans Olof
Olsson, Sköld, Bökelund, Jönsson i Fridhill, Uddenberg och Lithander
I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 114, har herr Pålsson hemställt, »att riksdagen måtte
besluta: Statlig och kommunal skattefrihet under åren 1921—1922 och
1923 för
a) de som efter fyllda 60 år icke åtnjuta annan inkomst än av
kapital icke överstigande 20,000 kronor;
b) all annan inkomst, där kapitalinkomst icke finns och där årsinkomsten
icke överstiger 1,000 kronor;
c) eller före 60 år, om varaktig arbetsoförmåga förefinnes;
d) och får vid denna förmögenhets- eller inkomstgräns fastställande
icke inräknas taxeringsvärdet å byggnad innehållande endast'' en lägenhet,
ägd och bebodd av den skattskyldige.
e) För samma inkomster bör skattefritt avdrag beviljas för eu
årsinkomst icke överstigande 2,500 kronor.»
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 4 höft- (Nr 4—6.)
1
Utskottet..
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
Tillika har motionären begärt, att utskottet eventuellt måtte omformulera
hans yrkande i skattetekniskt avseende.
Beträffande motiveringen för motionärens förslag, tår utskottet
hänvisa till motionen.
Motionären åsyftar att såsom ett provisorium för de närmast
följande åren (1921—23) av den närvarande dvrtiden höja det skattefria
existensminimum för vissa grupper av inkomsttagare enligt av
motionären föreslagna grunder.
Utan att ingå på någon saklig granskning av de delvis nya uppslag
i ämnet, som motionären framlagt, får utskottet erinra, att riksdagen
hittills förbehållit sig att år för år pröva det aktuella behovet
av provisoriska skattelättnader. Sålunda har behovet av dylika skattelättnader
för innevarande år reglerats i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten
genom förordningen den 16 juli 1919 om särskilda avdrag
vid 1920 års taxering till sådan skatt samt, vad angår bevilIningen och
därpå grundad kommunalbeskattning, genom en av innevarande riksdagantagen
förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning
för inkomst. Huru förhållandena komma att gestalta sig 1921
och därpå följande år är ju icke möjligt att nu med någon säkerhet
förutse. Antagas kan emellertid med visshet, att i män av förefintligt
behov Kungl. Maj:t kommer att i vederbörlig tid förelägga riksdagen
förslag till fortsatta skattelindringar jämväl under kommande år.
För såvitt motionären jämväl skulle åsyfta mera varaktiga reformer
i vår skattelagstiftning i den av honom antydda riktningen, vill utskottet
påminna å ena sidan om att vid instundande taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt skola för första gången tillämpas nya, av 1919 års
lagtima riksdag antagna regler om existensminimum och skattefria
avdrag, samt å den andra sidan därom, att en motsvarande reformeringför
bevillningstaxeringens del är att förvänta i samband med en blivande
kommunalskattereform. Efter utskottets uppfattning kan det icke
vara lämpligt vare sig att rubba nyssberörda regler, innan desamma
alls hunnit prövas i tillämpningen, eller att i förevarande detalj gå en
allmän omläggning av vår kommunalbeskattning i förväg.
Då utskottet på nu angivna skäl avstyrker bifall till motionen,
vill utskottet betona, att riksdagen genom bifall till utskottets hem
-
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
ställan givetvis icke i något hänseende binder sig i de frågor, som
genom eu proposition om ändrade grunder för kommunalbeskattningen
kunna komma att underställas riksdagen.
Utskottet får alltså hemställa,
att herr Pålssons förevarande motion, I: 114, icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 februari 1920.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖINGr.