Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1920 kl. */» 3 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner i
fråga om förhud mot tillverkning och import av starkare
maltdrycker.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Wijk, Boman, Holmström,
Jonsson i Hökliult, Johansson i Kullersta, P. Albert Bergström, Björnsson,
Kobb, Åhlmans Olof Olsson, Björkman, Bökelund, Jönsson i Fridhill,
Uddenberg och Björklund.

1 två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr C. G. Ekman m. fl., nr 163, och den andra inom andra kammaren
av herr Sävström m. fl., nr 238, har hemställts, »att riksdagen
måtte

a) i skrivelse till Knngl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes
vidtaga utredning om och till riksdagen avgiva förslag till sådana stadganden
rörande tillverkning och import av maltdrycker, att dylika drycker
med över 3.6 volymprocent alkoholhalt icke få inom landet tillverkas
eller hit importeras;

b) för sin del förklara Kungl. Maj:t berättigad att under tiden tills
dess definitiv sådan lagstiftning, som under punkt 1 avses, kan varda
godkänd och utfärdad, genom kungl. kungörelse eller på annat sätt
provisoriskt reglera tillverkningen och importen av maltdrycker därhän,
att dylika drycker med över 3.6 volymprocent alkoholstyrka icke under
samma tid få hit införas eller här tillverkas.»

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 30 käft. (Nr 38.)

1

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

I samband med den lagstiftning angående de s. k. mellanstarka
maltdryckerna, som kom till stånd enligt beslut av 1919 års lagtima
riksdag, infördes i 1907 års förordning angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker eu uppdelning av maltdryckerna i tre klasser,
kännetecknade med hänsyn till såväl extrakthalt som alkoholhalt. Sålunda
omfattar första klassen maltdrycker, som ej innehålla mer än
två och en fjärdedels volymprocent alkohol och äro inbryggda med
en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent, ävensom
alkoholfria maltdrycker, som äro inbryggda med en stamvört av högre
extrakthalt. Andra klassen omfattar maltdrycker, som icke äro hänförliga
till första klassen och vilka ej innehålla mer än tre och sex
tiondels volymprocent alkohol och äro inbryggda med en stamvört, vilkens
extrakthalt icke överstiger nio och fem tiondels procent. Till tredje
klassen hänföras alla övriga maltdrycker.

De förevarande motionerna åsyfta, att maltdrycker med över 3.6
volymprocent alkoholhalt icke måtte få inom landet tillverkas eller hit
importeras. Utgångspunkten är det faktiska förhållandet, att på grund av
dels bristande tillgång på malt, dels de med försäljningen av Öl enligt
rusdrycksförsäljningsförordningen förenade kontrollföreskrifter, någon försäljning
av sådana drycker icke kommit till stånd, vilket förhållande i
stort sett hittills icke synes hava inverkat menligt på bryggerinäringens
ekonomiska resultat. Motionärernas framställning innefattar, som ovan är
nämnt, i första hand, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära utredning och förslag i ämnet. Därjämte hava motionärerna
hemställt, att riksdagen måtte utan förutgången utredning bemyndiga
Kungl. Maj:t att tills vidare utan riksdagens hörande lagstifta på området.

Utskottet anser, i likhet med vad i punkten a) av motionen
uttalats, att den av motionärerna väckta frågan icke bör lösas utan
föregående utredning. En sådan utredning bör avse att undersöka, huruvida
och under vilka förutsättningar den ur nykterhetssynpunkt särskilt
för landsbygdens del avsevärda förmån, som vunnits därigenom att på
grund av särskilda förhållanden de starkare, såsom berusningsmedel användbara
maltdryckerna icke funnits tillgängliga, må kunna bevaras åt
framtiden. Däremot torde det saknas anledning att ifrågasätta indragning
av sådan tillverkning av alkoholstarkare maltdrycker, som bedrives
uteslutande för export.

Den utredning, som utskottet sålunda förordar, bör taga hänsyn
till jämväl de handelspolitiska följder, som importförbud beträffande
ifrågavarande slag av maltdrycker kan medföra. Den bör vidare inriktas
på att söka tekniskt utröna, huruvida en, trots låg alkoholhalt,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 3

smakligare, hållbarare och som måltidsdryck mera användbar maltdryck
än det nu förekommande pilsnerdrickat kan frambringas, till äventj^rs
genom att öka malthalten. Då utskottet har sig bekant, att åtminstone
ett bryggeri i landet är inrättat för tillverkning uteslutande av viss
alkoholstarkare maltdryck, så torde utredningen även böra omfatta frågan,
huruvida och i vad mån någon ersättning kan anses vara påkallad, i
händelse förbud mot försäljning av starkare maltdrycker kommer att
meddelas.

Med den uppfattning i frågan, utskottet sålunda uttalat, kan
iitskottet uppenbarligen icke tillstyrka den andra punkten i motionärernas
hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med anledning av föreliggande
motioner I: 163 av herr C. G. Ekman m. fl. och
II: 238 av herr Sävström m. fl., i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en
allsidig utredning av frågan, huruvida och under vilka
förutsättningar förbud mot försäljning inom riket'' av
maltdrycker, vilka innehålla mera än 3.6 volymprocent
alkohol, må kunna stadgas, ävensom snarast möjligt
förelägga riksdagen det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.

Stockholm den 18 maj 1920.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservation:

av herr Antonsson, som anfört:

»I)å enligt min mening icke några giltiga skäl anförts för ändring
i nu gällande lagstiftning på ifrågavarande område, yrkar jag avslag å
såväl motionerna som utskottets hemställan.»