Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
1
Nr 3?.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj kl. 1.8 o e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående upphörande
av taxering enligt förordningen den 30 juni
1916 om kr igskonj tinktur skatt m. m. (2:a avd.)
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Wijk, Boman, Månsson i
Hagaström, Vennersten, Holmström, Jonsson i Hökhult, Johansson i
Kullersta, P. Albert Bergström, Björnsson, Kobb, Åhlmans Olof Olsson,
Björkman, Bökelund, Jönsson i Fridhill och Uddenberg.
Genom proposition nr 50 av den 31 december 1919, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
förordning angående upphörande av taxering enligt förordningen den 30 juni
1916 om krigskonjunkturskatt m. in.
Härigenom förordnas, dels, med ändring av bestämmelsen i 15 §
första stycket förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 sand. 29 höft. (Nr 37.) 1
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
att taxering enligt nämnda förordning icke skall äga ruin för tiden etter
1920 års utgång, dels ock att vad i 82 § sagda förordning finnes stadgat
rörande beskattning i visst fall av vinst, som uppkommit före utgången
av det år, varunder, jämlikt 15 §, krigstillståndet skall anses hava upphört,
i stället skall gälla vinst, som uppkommit före 1919 års utgång.
Beträffande vad föredragande departementschefen anfört vid ärendets
föredragning inför Kungl. Maj:t får utskottet hänvisa till propositionen.
1 15 § av gällande förordning om krigskonjunkturskatt är föreskrivet,
att taxering enligt förordningen skall äga ruin. till och med
året efter det, under vilket genom kungörelse tillkännagivits, att krigstillståndet
skall anses hava upphört. Det har alltså lagts i Kungl. Maj:ts
hand att bedöma, när denna situation kunde anses hava intiätt. . Riksdagen
skulle icke behöva höras ifråga om krigskonjunktui beskattningens
inställande, sedan den primära förutsättningen för densamma, kiigs
koniunkturen,
upphört. .
Anledningen till att Ivungl. Maj:t ändock begärt riksdagens medverkan
i saken är, efter propositionen att döma, den, ^ att, ehuru världskriget
såsom sådant upphört, krigstillstånd alltjämt råder pa vissa håll.
Kungl. Maj:t har därför sett sig förhindrad utfärda förklaring, som i lo v,
avses.
Vad själva sakfrågan beträffar, har departementschefen redan i samband
med propositionen nr 258 till 1919 års lagtima riksdag ställt i utsikt,
att taxering till krigskonjunkturskatt, frånsett särskilda undantagsfall, icke
skulle komma i fråga '' senare än under innevarande år. Av departementschefens
yttrande i nu förevarande ärende framgår, att detta också
är syftet med föreliggande proposition. Det vill emellertid synas, som
om den föreslagna författningstexten icke skulle vara fullt tydlig i detta
avseende. Det heter däri, att taxering till krigskonjunkturskatt »icke
skall äga ruin för tiden efter 1920 års utgång». Då denna formulering
icke utesluter den tolkningen, att även 1920 skulle betraktas såsom ett
krigskonjunkturår och att följaktligen taxering till krigskoniunkturskatt
skulle äga rum även 1921, har utskottet, som givetvis delar Kung.
Maj:ts åsikt, att den krigskonjunktui-, som föranledde ifrågavarande
särskilda beskattning, numera upphört, ansett förordningen öra
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 3
givas en avfattning, som direkt utsäger, vad som är avsett, nämligen
att 1919 är det sista året av krigskonjunkturen och att således
taxering icke skall äga rum för vinst, som uppkommit efter det årets
utgång. Genom att sålunda lägga vikten på tiden för uppkomsten av
till taxering ifrågakommande vinst i stället för på tiden för den sista
taxeringen får man en regel av mera materiell innebörd, som därtill
är fullt klar och icke behöver kompletteras genom undantagsbestämmelser.
Angivna omformulering medför också en bättre överensstämmelse
i uttryckssättet med författningstextens senare led, vilket i och för sig
icke föranlett någon erinran från utskottets sida.
På grund av det sagda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts i förevarande proposition nr 50 framlagda författningsförslag
icke kunnat antagas oförändrat, antaga
följande
Förslag
till
förordning angående upphörande av taxering enligt förordningen
den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt m. m.
Härigenom förordnas, dels att, utan avseende å bestämmelsen
i 15 § första stycket förordningen den 30
juni 1916 o/n krigskonjunkturskatt, taxering enligt
nämnda förordning icke skall äga rum beträffande vinst,
som uppkommit efter 1919 års utgång, dels ock att vad
i 32 § sagda förordning finnes stadgat rörande beskattning
i visst fall av vinst, som uppkommit före
utgången av det år, varunder, jämlikt l5 §, krigstillståndet
skall anses hava upphört, i stället skall gälla
vinst, som uppkommit före 1919 års utgång.
Stockholm den 18 maj 1920.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.