Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1920 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
angående minskning av den maximikvantitet spritdrycker,
som får utminuteras för kalendermånad.
Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Wijk*, K. A. Nilson, Boman. Rosén*, Månsson
i Hagaström, Holmström, Bergman*, Heyman, Åhlmans Olof Olsson*,
Björkman, Bökelund, Uddenberg*, Olsson i Rösta, Lithander*, Björklund*
och Kant*.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
I tvenne likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren,
nr 119, av herrar Björkman och Norling, och den andra inom
andra kammaren, nr 240, av herr Igel jämte fem andra ledamöter av
kammaren, har föreslagits, »att riksdagen behagade besluta, att § 48
i kungl. förordningon av 14 juni 1917 skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större myckenhet än
två liter i kalendermånaden.
Efter därom skriftligen gjord framställning äger dock bolag, om
särskilda skäl föreligga, medgiva köparen rätt att för visst tillfälle inköpa
större myckenhet än sålunda stadgats.»
Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för sitt förslag får
utskottet hänvisa till motionerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 sand. 25 käft. (Nr 33.)
1
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
De väckta motionerna avse den förändring i 48 § i rusdrycksförsäljningsförordningen
att maximum för månadsransonen vid utminutering
måtte sänkas från 4 liter till 2 liter.
Såsom i motionerna erinrats, utgör måttet 4 liter resultatet av en
sammanjämkning mellan kamrarnas olika meningar på denna punkt vid
förordningens tillkomst, varvid första kammaren ansett en maximibestämmelse
obehövlig, under det andra kammaren velat sätta gränsen vid
2 liter för månad. Någon utredning angående lämpligheten av en
gräns vid just 4 liter har aldrig åvägabragts.
Under kristiden fick 48 § på nu förevarande punkt icke någon
aktuell betydelse. De extraordinära förhållandena och främst bristen
på spritvaror medförde, som bekant, vida längre gående inskränkningar
än till och med 2 liter i månaden. Först från och med innevarande
år har 48 § i praktiken trätt i tillämpning.
I de föreliggande motionerna har till stöd för förslaget om maximigränsens
nedflyttande till 2 liter åberopats vad 1917 års motionärer
i ämnet anförde till grund för samma ståndpunkt, vilken ock biträddes
av samma års bevillningsutskott. Redan dessa motionärer kunde åberopa
viss praktisk erfarenhet, i det att 2-litersgränsen på administrativ väg
hade införts genom kungl. kungörelsen den 3 november 1916. I närvarande
stund står givetvis till förfogande ett rikligare material av
samlad erfarenhet.
Motionärerna hava åberopat, hurusom den under 1919 ökade sprittilldelningen
medfört ökat antal fylleriförseelser, nämligen i Stockholm
under första kvartalet 2,226, under andra kvartalet 2,846 och under
tredje kvartalet 3,102. Enligt vad utskottet inhämtat var motsvarande
siffra för fjärde kvartalet något lägre eller 2,852. Däremot har en stegring
gjort sig gällande under innevarande år, i det att första kvartalet
haft att uppvisa 2,884 fylleriförseelser och sistlidne april månad 965
eller ungefär 10 procent mera än mars, då antalet var 869.
Utminuteringen av spritdrycker omfattade i Stockholm under 1919
års fyra kvartal respektive 211,008, 396,536, 417,014 och 443,522 liter
samt under detta års första kvartal 984,534 liter. Jämföras dessa siffror
med fylleriförseelsernas antal under motsvarande tider, visar det sig, att
den ökade sprittilldelningen medfört ökning av fjdleriförseelserna. Detta
gäller icke blott Stockholm utan hela riket. 1919 års kvartalssiffror för
hela riket voro således för utminuteringen respektive 1,670,641, 3,203,294,
3,499,010 och 3,753,011 liter samt för fylleriförseelserna resp. 5,917,
9,121, 9,222 och 9,583. Under 1920 års första kvartal kommo på
8,190,451 liters utminutering 11,474 fall1 av fylleriförseelser.
1 Uppgift saknas för städerna Eskilstuna, Uddevalla, Gränna och Östhammar.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 3
Tydligt är alltså, att fylleriförseelserna tilltagit i oroväckande
grad och att åtgärder för deras stävjande måste tillgripas. Av den
största effekten härutinnan bleve självfallet en minskad utminutering.
De senaste månadernas erfarenhet har visat, att en dylik reduktion icke
kan vara att förvänta med mindre den författningsenliga maximikvantiten
nedsättes. Sprituttagningen på motböckerna har nämligen haft sådan
omfattning, att maximikvantiteten i stort sett i verkligheten kommit att
sammanfalla med minimikvantiteten. I många fall, då maximiransonen
överstigit motboksägarnas egen förbrukning, har överskottet överlåtits
åt andra, som tilläventyrs saknat egen motbok eller haft mera begränsad
tilldelning. I andra fall hava personer på detta sätt kunnat förskaffa
sig mera sprit äu maximikvantiteten. Såvida ej restriktionssystemet
överhuvud taget skall bliva illusoriskt, måste d}dika vägar för åtkomst
av sprit stoppas. Detta synes icke kunna ske på ett naturligare sätt
än genom maximiransonens avsevärda nedsättande.
Vad den lojala förbrukningen beträffar, håller utskottet före, att
det endast torde vara i få undantagsfall, som behov föreligger av så
hög ranson som 4 liter. I regel lärer man vara fullt tillfredsställd med
en tilldelning av 2 liter i månaden, såsom redan 1917 var föreslaget.
Också hava flera försäljningsbolag redan från och med det nu gällande
förordning trädde i kraft bestämt maximikvantiteten till lägre
belopp än det i förordningen högsta medgivna, i flera städer till 2
liter i månaden, i andra till 5 å 6 liter i kvartalet, i ännu andra till
1 liter i månaden. Likaledes bär man på grund av under år 1919
vunnen erfarenhet på flera håll under senaste tiden beslutat nedsätta
maximikvantiteten till 2 liter i månaden. På andra håll är förslag
härom under behandling.
Då härtill kommer, att varje motboksinnehavare kan, jämlikt andra
stycket i förevarande paragraf, få extra tilldelning för särskilda tillfällen
av större representation eller eljest föreliggande behov av mera spritvaror
än den normala tilldelningen, synes någon berättigad invändning
icke kunna göras mot att nu taga det av motionärerna begärda steget.
Under hänvisning till det ovan sagda samt vad i motionerna anförts
får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till förevarande
motioner I: 119, av herrar Björkman och Norling, samt
II: 240, av herr Igel m. fl., besluta, att 48 § i kungl.
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker skall erhålla följande förändrade lydelse:
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större
myckenhet än två liter i kalendermånaden.
Efter därom skriftligen gjord framställning äger
dock bolag, om särskilda skäl föreligga, medgiva köpare
rätt att för visst tillfälle inköpa större myckenhet
än sålunda stadgats.
Stockholm den 14 maj 1920.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING1.
Reservationer:
1) av herr Röing, som anfört:
»Min principiella ståndpunkt i föreliggande ämne under normala
förhållanden har jag angivit i den av mig jämte andra vid 1917 års
riksdag väckta motionen nr 152 i andra kammaren. Sedan dess hava
emellertid inträtt extraordinära förhållanden, som åtminstone tillsvidare
ställa frågan i ett helt annat läge.
Jag tänker härvid i främsta rummet på lönnbränningen, som
under senare tid varit i stadig tillväxt. Enligt vederbörandes uppgifter
rörande rapporterade fall av lönnbränning, redenaturering och olovligt
innehav av eller handel med brännvinsapparater uppgick antalet dylika
fall under år 1919 i Stockholm till 1,047, varav kommo på de tre nämnda
grupperna respektive 511, 434 och 102. För innevarande års fyra
första månader hava motsvarande siffror varit 335, 10 och 78. Anmärkningsvärd
är den relativt växande lönnbränningen, varemot redenatureringen
praktiskt taget upphört.
Lönnbränningens starka .inverkan på fyllerifrekvensen framgår
därav, att av fylleriförseelserna under 1919 i Stockholm ett avsevärt
och stadigt växande antal orsakades av nämnda hantering, nämligen
under de fyra kvartalen respektive 152, 218, 648 och 1,364, motsvarande
respektive 6,8, 7,7, 20,9 och 47,8 procent av totalantalet beivrade
fyllerifäll.
Vill man vinna motionärernas syfte att minska fylleriförseelsernas
förekomst i allmänhet, synes man följaktligen i första rummet böra
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 5
tillse, att den olovliga brännvinsbränningen genom lämpliga åtgärder
stävjas. Efter min uppfattning skulle en så långt gående reduktion av
sprittilldelningen som den nu ifrågasatta snarast vara ägnad att giva
ytterligare näring åt lönnbränningen. Därav skulle helt visst i sin ordning
följa motsvarande stegring av fylleriförseelserna.
Den av utskottet åberopade statistiken ger vidare vid handen
hurusom den ökade sprittilldelningen medfört en avsevärt gynnsammare
relation mellan kvantiteten utminuterad sprit och fylleriförseelsernas antal,
även oaktat lönnbränningens särskilda inflytande. Åven härutinnan ter
sig alltså utskottets motivering föga bärkraftig såsom stöd för dess
hemställan.
Av antydda skäl har det icke varit mig möjligt att i nuvarande situation
taga det begärda steget fullt ut. För att emellertid i någon mån
gå motionärernas krav tillmötes skulle jag för min del kunna vara med
om att förorda en reduktion av maximikvantiteten för månad till tre
liter. En så måttlig nedsättning torde icke öka frestelsen till anlitande
av olovliga sätt att åtkomma sprit.
Jag har alltså ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till förevarande
motioner I: 119, av herrar Björkman och Norling,
samt II: 240, av herr Igel m. fl., besluta, att 48 § i
kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Spritdrycker må ej till någon utminuteras i
större myckenhet än tre liter i kalendermånaden.
Efter därom skriftligen gjord framställning äger
dock bolag, om särskilda skäl föreligga, medgiva köpare
rätt att för visst tillfälle inköpa större myckenhet
än sålunda stadgats.»
2) av herrar WijJc, Åntonsson, Boman‘ Ileyman, Bökelunä, Lithancler
och Kant, vilka yrkat, att utskottet måtte hemställa,
att ifrågavarande motioner 1:119, av herrar Björkman
och Norling, samt II: 240, av herr Igel m. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Bihang till riksdagens protokoll 11)20. 7 samt. 25 höft. (Nr 33).
O