Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1920 kl. VI 2 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
ändrad lydelse av do § 3 mom. i förordningen angående
försäljning av rusdrycker.
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Wijk, K. A. Nilson, Boman,
Holmström*), Jonsson i Hökhult, Bergman, Johansson i Kullersta, P. Albert
Bergström*), Björnsson, Åhlmans Olof Olsson, Björkman, friherre Barnekow,
Bökelund, Uddenberg, Lithander*), Olsson i Kollungeröd*) och Björklund.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Till bevillningsutskottet bär hänvisats en inom andra kammaren
väckt motion, nr 242, i vilken herr Carlsson i Solberga hemställt, »att
riksdagen måtte besluta: att 45 § 3 mom. av kungl. förordningen angående
försäljning av rusdrycker den 14 juni 1917 skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Spritdrycker må från utminuteringsställe till köpare försändas.
Innan försändning sker, skall köparens motbok hava företetts samt
skriftlig rekvisition och betalning för varan erhållits.
Vin och Öl må från utminuteringsställe försändas, endast efter det
köparens skriftliga rekvisition och betalning för varan erhållits, dock
att sådana drycker må till köpare inom kommunen i dennes bostad av
bolaget avlämnas, mot att den skriftliga rekvisitionen och betalningen
därvid erhållits.»
I motionens syfte hava två andra av kammarens ledamöter instämt.
Beträffande den av motionären anförda motiveringen får utskottet
hänvisa till motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 saml. 20 höft. (Nr 27—28.)
1
Gällande bestämmelser.
Motionen.
Nykterhets
kommittén.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.
Inköp utminuteringsvis av rusdrycker medgives enligt gällande
försäljningsförordning i tre olika former. Ivunden kan nämligen göra
inköp å utminuteringsställe antingen vid personligt besök därstädes eller
genom ombud eller ock kan kunden från utminuteringsstället beställa
dryckerna att till honom försändas. Bestämmelser härom innehållas i
45 § av rusdrycksförsäljningsförordningen, vars moment 1 lyder sålunda:
Vid utminutering må rusdrycker i den ordning bär nedan stadgas antingen å
utminuteringsställe avhämtas eller därifrån efter rekvisition av köpare och på hans
bekostnad till honom försändas.
Moment 3 rör försändning av rusdrycker och innehåller i fråga
om spritdrycker följande föreskrift:
Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas endast till köpare inom
kommun, där bolaget erhållit rätt till utminutering. Innan sådan försändning sker,
skall köparens motbok hava företetts samt skriftlig rekvisition och betalning för
varan erhållits.
I moment 2 av samma paragraf meddelas bestämmelser i fråga
om avhämtning av rusdrycker, därvid bland annat stadgas, att, där
dryckerna avhämtas genofn ombud, därtill icke ma begagnas person,
till vilken veterligen rusdrycker icke må utminuteras.
I 47 § 2 momentet stadgas förbud mot att yrkesmässigt eller eljest
mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande av rusdrycker.
Den föreliggande motionen åsyftar, att den i ovannämnda moment
3 innehållna begränsningen av området för försäljningsbolags försändningsrätt
måtte upphävas.
Motiverna till det stadgande, mot vilket motionen sålunda riktar
sig, äro att finna i nykterhetskommitténs betänkande, V, med förslag
till förordning angående försäljning av rusdrycker m. m., där kommittén
efter att hava behandlat stadganden i fråga om sådana, fall av utminuterint»’,
då rusdryckerna av kunden avhämtas från utminuteringsstället,
(å sid? 226) såsom"sin åsikt uttalat, att bestämmelser även vore erforderliga
ej mindre för att reglera, i vilken utsträckning och under vilka former
försändning finge äga rum, än även för att förekomma missbruk av köp
genom ombud.
Härefter har kommittén anfört (sid. 226 o. ff.):
»Restriktiva bestämmelser angående försändning av rusdrycker kunna tänkas
riktade antingen direkt mot säljaren, som kan förbjudas att försända, rusdrycker,
eller också mot kommunikationsföretagen, som kunna förbjudas att till befordran
mottaga försändelser, innehållande dylika drycker.
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.
Ifråga om försändning av spritdrycker finnas för närvarande icke stadgade
några restriktioner, riktade mot säljaren direkt. Brännvinsförsäljningsbolagen liava
alltså full frihet i detta avseende. En del bolag hava icke befattat sig med försändning,
under det att andra försålt stora kvantiteter genom försändning till personer,
boende i andra kommuner. Klagomålen över denna trafik hava särskilt under
de senare åren varit talrika, och riksdagens uppmärksamhet har blivit fäst härå
genom en motion av herr Johansson i Vetlanda i andra kammaren vid 1913 års
riksdag.
I densamma erinrade motionären, att brännvinsförsäljningen i allmänhet upphört
på landsbygden, men att genom järnvägsstationerna tillfälle likväl öppnats, att
bekvämt anskaffa brännvin. Enligt motionärens mening skulle det vara möjligt
att åtminstone i viss mån förhindra denna trafik genom att bestämma en viss minsta
vikt på de paket och kolly, innehållande sprithaltiga drycker, som finge befordras
å svensk järnväg. Därmed skulle visserligen icke allt vara vunnet, men ändå så
mycket, att icke järnvägarna skulle tjänstgöra i stället för det på landsbygden utdömda
krogväsendet. Motionären föreslog därför, att riksdagen skulle hos Kungl.
Maj:t anhålla om sådan ändring av gällande bestämmelser, att vid svensk järnvägsstation
icke finge mottagas till befordran paket och kolly, innehållande brännvin
eller andra brända eller destillerade spirituösa drycker, som vägde mindre än 25
kilogram.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, som avgav utlåtande över motionen,
delade motionärens uppfattning däri, att nu rådande oinskränkta rätt att frakta
brännvin samt andra spirituösa drycker å svenska järnvägar medförde uppenbara
missförhållanden, vilka påkallade statsmakternas uppmärksamhet. Huruvida den
av motionären föreslagna inskränkningen i denna rätt till transport av försändningar,
vägande över 25 kilogram, vore ägnad att verksamt motarbeta de överklagade
förhållandena, syntes utskottet däremot vanskligt att avgöra. Enligt utskottets
mening stode emellertid det av motionären framförda spörsmålet i så nära
sammanhang med vissa av de nykterhetspolitiska frågor, för vilkas utredning nykterhetskommittén
blivit tillsatt, att det otvivelaktigt av nämnda kommitté måste
upptagas till behandling. Då utskottet även förvissat sig om, att så kornme att
bli förhållandet, hemställde utskottet, att motionen icke skulle föranleda till någon
åtgärd.
Till vilka missförhållanden säljarnas fria försändningsrätt för närvarande kan
leda, framgår tydligt av den skrivelse, som Konungens befallningshavande i Jönköpings
län nyligen tillställt spritvaruförsäljningsbolaget i Eksjö.
I nämnda skrivelse anföres, att befallningshavandens uppmärksamhet gång
efter annan blivit fästad därpå, att spritvaror i stor mängd avyttrats från Eksjö till
i Nässjö boende personer. Genom utredning, som på landshövdingens order
verkställts av vederbörande kronolänsman, hade bekräftats, att bolaget försålde brännvin
i stor myckenhet till Nässjö, varvid brännvinet dit forslades dels av en del
personer från Nässjö, dels genom försändning med järnvägen. Under tiden den 25
augusti—den 24 september 1913 hade med tåg från Eksjö till Nässjö ankommande
personer medfört omkring 3G7 liter brännvin. Från den 15 augusti till den 14
september 1913 hade från spritvaruförsäljningsbolaget i Eksjö till Nässjö järnvägsstation
och emottagare i Nässjö ankommit 217 kolly, vägande tillhopa 1,150 kilogram
och innehållande omkring 700 liter spirituösa. Under sistnämnda tid före
-
Utskottet.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.
gående år hade ankommit 146 kolly, vägande 785 kilogram. I sammanhang med
denna utredning hade verkställts undersökning angående i Nässjö mot lagar och
författningar begångna förbrytelser under tiden den 1 januari—23 september 1913,
varav framginge, att förbrytelserna till större delen begåtts under rusets inflytande,
och ansåg kronolänsmannen, att brännvinstrafiken från Eksjö därvid spelat en
ganska väsentlig roll.
Det här refererade fallet torde icke vara enstaka och, såsom kommittén
redan förut framhållit, är för åtskilliga bolag den försäljning, som sker genom försändning
eller på annat sätt till personer, boende utom kommunen, mycket ansenlig.
En av de ledande grundsatserna i gällande brännvinsförsäljningslagstiftning
är, att brännvinsförsäljning icke får inom kommun utövas utan särskilt medgivande
av myndighet, om man bortser från gästgivares privilegierade utskänkningsrätt,
vilken är satt på indragning. En konsekvens härav synes vara, att brännvinsförsäljningen
icke får utövas på sådant sätt, att försäljaren i strid med lagstiftningens
anda inom annan kommun så att säga öppnar en filialförsäljning, ty
något annat kan man knappast kalla den regelbundna utlämning, som dagligen äger
rum vid många järnvägsstationer av dit ankomna spritdrycksförsändelser.
En utväg till förekommande av detta missförhållande synes vara att genom
uttryckligt stadgande förhindra bolagen att i sin verksamhet gå utöver gränserna
för den kommun, där de fått tillstånd att utöva försäljning. Kommittén har därför
ansett, att i den mån ett bolag finner sig böra försända spritdrycker, dylik försändning
får äga rum allenast till de köpare, som äro bosatta inom kommunen. Innan
sådan försändning sker, skall rekvisition hava avlämnats och motbok företetts för
instämpling av datum och den köpta kvantiteten, samt betalning hava erlagts.
Denna begränsning av bolagens försändningsrätt, kombinerad med den maximigräns,
kommittén föreslår, förebygger utan tvivel åtskilliga av de missförhållanden,
som nu råda i avseende å spritdryckstrafiken till andra kommuner. Enligt kommitténs
förslag måste sålunda en person, som bor i kommun, där spritdrycker icke
försäljas, antingen personligen eller genom ombud avhämta dem å utminuteringsstället.
Sedd i samband med kommitténs förslag till förändrade bestämmelser beträffande
tillhandagående med anskaffande av rusdrycker torde denna bestämmelse
lämna relativt goda garantier till skydd för de kommuner, vilka icke tolerera spritdryckshandel
inom sitt område.»
Beträffande förbud för de allmänna kommunikationsanstalterna att
befordra försändelser, innehållande rusdrycker, har kommittén erinrat om
det av Kungl. Maj:t genom kungörelse den 21 december 1904 på riksdagens
begäran utfärdade förbud mot postbefordran av paket, innehållande
brännvin eller andra brända eller destillerade spirituösa drycker.
Det framgår av vad nykterhetskommittén sålunda anfört, att kommittén,
då den föreslog den ifrågavarande begränsningen av bolagens
försändningsrätt, i första rummet stödde sig på konstaterade missbruk.
Det är emellertid att märka, att den erfarenhet, som då vunnits, hänförde
sig till tiden före genomförandet av den lagstadgade maximibe
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 27. 5
gränsningen vid utminutering och den individuella kontrollen. Några
skäl varför dessa restriktiva bestämmelser, vilka kommittén samtidigt
föreslog, skulle vara mindre effektiva, då det gäller försändelse av rusdrycker
utom område, där bolag har utminuteringsrätt, än inom sådant
område, synes nykterhetskommittén icke hava förebragt.
Däremot har kommittén såsom ett principiellt skäl för den begränsade
försändningsrätten åberopat, att densamma utgjorde en konsekvens
av de kommunala myndigheternas befogenhet att förhindra upplåtande
av detaljhandel inom kommunen.
I fråga härom vill utskottet anmärka, att, därest det s. k.
kommunala vetot i fråga om detaljhandel med rusdrycker skulle
kunna gälla såsom skäl att lagligen förvägra en köpare, bosatt inom
kommun, där sådan detaljhandel icke medgivits, att få rusdrycker sig
tillsända direkt från bolag inom annan kommun, så skulle, synes det,
enahanda omständighet kunna åberopas såsom skäl att förbjuda omförmälde
köpare även att på annat sätt till förtäring inom den kommun,
där han är bosatt, anskaffa rusdrycker. Eu sådan konsekvens har nykterhetskommittén
icke dragit; och uppenbart synes vara, att, så länge
svensk lagstiftning medgiver att spritdrycker i viss utsträckning tillhandahållas,
denna lagstiftning icke kan för visst område genom kommunala
myndigheters beslut sättas ur kraft. I stället måste kommunernas
befogenhet på ifrågavarande område vara inskränkt till vad dem
enligt uttryckliga författningsbestämmelser tillkommer.
Inom utskottet hava mot bifall till den föreliggande motionen
förebragts skäl, liknande nyssberörda av nykterhetskommittén på sin tid
framförda. Särskilt har anförts, att spritkonsumtionen härigenom skulle
komma att ökas, vilket även skulle vålla obehag för kommuner, inom
vilka detaljhandel med rusdrycker icke medgivits.
Huruvida den i motionen föreslagna utvidgningen av bolagens
försändningsrätt överhuvud skulle medföra någon ökad utminutering,
synes utskottet tvivelaktigt. I de allra flesta fall bereder sig nog den,
som önskar komma i åtnjutande av honom tillkommande spritranson,
tillgång till densamma. Och beträffande den nyssberörda kommunala
synpunken har utskottet redan i det föregående antytt, att den numera
gällande rusdryckslagstiftningen och särskilt maximibegränsningen vid
utminutering i förening med den individuella kontrollen måste anses
erbjuda tillräckligt skydd mot sådana missförhållanden vid försändning
av spritdrycker, som av nykter!]etskommittéri omtalats.
Utskottet har sålunda icke kunnat tillerkänna de mot bifall till
motionen anförda skälen någon större betydelse. Däremot tala till för
-
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.
mån för densamma enligt utskottets mening avgörande skäl dels ur ordningssynpunkt
dels ur synpunkten av nykterhetens välförstådda intresse.
Som känt är, har den gällande begränsningen i försäljningsbolagens
försändningsrätt ingalunda föranlett, att bolagens försäljning begränsats
till kommun eller kommuner, där bolag erhållit rätt till utminutering.
Köpare inom andra kommuner hava i stället, begagnande
de möjligheter till vilka lagstiftningen hänvisat dem, antingen vid personliga
besök i ort, där utminuteringsställe är beläget, därifrån fört med
sig eller genom ditsänt ombud låtit hämta spritdrycker eller ock genom
anlitande av ombud på nyssnämnda ort fått dryckerna sig tillsända.
Med samtliga berörda anskaffningssätt hava avsevärda olägenheter
visat sig vara förbundna. Det är ju ofta fråga om besök på avlägsna
orter, då resan vållar dels betydande tidsspillan och dels kostnader,
många gånger större än varornas försändning skulle hava betingat.
Det är även bekant, att i järnvägskupéerna medförda spritdrycker på
sina håll vålla medresande och tågpersonal allvarligt obehag.. För inköpsortens
invånare utgör den vissa dagar förekommande köbildningen
av köpare från andra kommuner ett obehag, som ofta framkallat missnöje.
I fall, då ombud anlitas, torde någon effektiv kontroll däröver,
att förbudet mot anskaffande av rusdrycker mot ersättning efterleves,
icke kunna åstadkommas; och sannolikt överträdes detta föi''bud
i icke ringa utsträckning. Det har inom utskottet uppgivits, att fall
t. o. in. förekommit, då ersättning utgått i form av viss andel i den
köparen medgivna kvantiteten spritdrycker.
Sådana brister som de nu av utskottet påpekade äro icke blott i
och för sig ur ordningssynpunkt och delvis även ur nykterhetssynpunkt
betänkliga. De kunna även komma den lagstiftning, som föranlett. desamma,
att för lojala medborgare framstå såsom godtycklig; och följden
kan lätt bliva, att personer, vilkas intresse för och medverkan vid nykterhetsfrämjande
åtgärder eljest varit att påräkna, i stället bliva motståndare
till desamma. Ur nykterhetssynpunkt är ytterligare att framhålla,
hurusom upphävandet av den ifrågavarande inskränkningen i bolagens
försändningsrätt torde vara ägnat att i sin män motverka den
olagliga brännvinstillverkningen.
Då utskottet på nu anförda skäl går att tillstyrka bifall i princip
till den föreliggande motionen, vill utskottet erinra, att densamma icke
i någon mån berör det förbud mot postbefordran av spritdrycker, varom
ovanberörda 1904 års kungörelse gäller. Att detta förbud upprätthålles
finner utskottet av olika skäl välbetänkt.
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.
Motionärens förslag till ändrad lydelse av ifrågavarande moment
3 i 45 § rusdrycksförsäljningsförordningen kar utskottet icke kunnat i
oförändrat skick tillstyrka, utan har utskottet låtit omarbeta momentets
första stycke, som reglerar försändningen av spritdrycker, till nära överensstämmelse
med den gällande avfattningen av andra stycket, vilket
har avseende å försändning av vin och Öl. Utskottet har vidare ansett
obehövligt att i sin hemställan upptaga sistnämnda andra stycke, där
någon ändring icke ifrågasättes. Utskottets förslag avser, att den ändrade
bestämmelsen måtte träda i kraft redan under innevarande år.
Utskottet får, i anslutning till vad sålunda anförts, hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av herr Carlssons
i Solberga förevarande motion, II: 242, för sin
del besluta, att första stycket av moment 3 i 45 §
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker skall från dag under innevarande år,
som Kungl. Maj:t bestämmer, erhålla följande ändrade
lydelse:
Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas
endast efter det köparens motbok företetts
samt skriftlig rekvisition och betalning för varan erhållits.
Stockholm den 26 april 1920.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 27.
Reservation:
Av herrar K. A. Nilson, Jonsson i Hökhult, Bergman, P. Albert
Bergström, Åhhnans Olof Olsson och Björkman, vilka anfört:
»Bestämmelsen i § 45 mom. 3 av förordningen angående försäljning
av rusdrycker den 14 juni 1917 att spritdrycker icke må försändas
till köpare annat än inom den kommun, där bolaget erhållit rätt till
utminutering, ingick såsom en av de restriktiva bestämmelserna i det
samman]ämkningsförslag, som bevillningsutskottet framlade vid 1917 års
riksdag och som även blev riksdagens beslut. Erfarenheten från många
håll, särskilt i Norrland, har även bekräftat, att denna inskränkning i
försändningsrätten, liksom det allt sedan 2 december 1904 bestående
förbudet mot spritdryckers försändande med posten, verkat till nykterhetens
fromma. Detta framgår bland annat av den redogörelse över
medelinköpen per motbok under sistlidne februari månad, som meddelats
i Tidskrift för systembolagen. Försändningsförbudet verkar kraftigast
till nykterhetens främjande i bygder med långa avstånd mellan rusdrycksbolagen.
I samtliga norrländska städer utom tre är medelinköpssiffran
under medeltalet för hela riket. Detta medeltal var enligt nämnda uppgift
för januari 2.5 6 liter och för februari 2.5 3 liter.
Det''ligger i sakens natur, att genom bifall till motionen skola de
många, som på grund av försändningsförbudet avhållits från att uttaga
hela den kvantitet, vartill de varit berättigade, om varan genom rusdrycksbolagens
försorg försändes, i de allra flesta fall begagna denna
rätt helt och fullt. Därtill kommer ock, att många av dem, som avstått
från uttagande av motbok till följd av de besvär försändningsförbudet
orsakar, skola begagna sig av de underlättade möjligheterna att åtkomma
spritdryckerna. Det får sålunda anses visst, att ett bifall till motionen
skall väsentligt öka den redan nu oerhört stora förbrukningen av spritdrycker.
De olägenheter, som enligt motionen den i § 45 mom. 2 medgivna
hämtningen genom ombud på åtskilliga håll orsakar, beror oftast
därpå, att bolagen alls icke eller endast till någon del utöva den kontroll
över ombuden, vartill såväl nämnda lagrum som § 47 ger anvisning.
Med noggrann tillämpning av sådan kontroll kunna dessa olägenheter
utan tvivel övervinnas.
På grund av vad vi sålunda anfört hava vi ansett, att utskottet bort
hemställa, att den väckta motionen icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.»