Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
1
Nr 23,
Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1920 kl. 4 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om åvägabringande av utredning och förslag beträffande
ändring i sättet för kommuns medverkan vid avgörande
av ärenden, som röra handeln med rusdrycker.
Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Wijk, K. A. Nilson, Boman *), Jonsson i Hökhult,
Bärg *), Johansson i Kullersta, Olsson i Ramsta *), P. Albert Bergström,
Björnsson, Heyman, Åhlmans Olof Olsson, Björkman, friherre
Barnekow *), Bökelund, Jönsson i Fridhill. Lövgren i Nyborg *), Björklund
och Kant.
*) Icke närvarit vid justeriDgen av betänkandet.
'' Uti två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner,
I: 152 av herr Carl Gustaf Ekman m. fl. och II: 218 av herr Moberger
m. fl., har hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kung!, Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning av frågan, i vilken utsträckning
den kommunerna författningsenligt tillkommande medverkan vid
avgörandet av ärenden, som röra handeln med rusdrycker, må kunna
utövas genom omröstning bland vederbörande kommuns i dess allmänna
angelägenheter röstberättigade medlemmar eller eljest i annan ordning
än genom de i kommunalförfattningarna omförmälda kommunala myndigheter
eller representativa organ ävensom för riksdagen snarast möjligt
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.»
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 17 höft. (Nr 23.)
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
1919 urt lag- I motiveringen till denna hemställan hava motionärerna till en
tma ”* “S1-början erinrat, att vid 1919 års lagtima riksdag’ herr C. G. Ekman m. fl.
i första kammaren och herr Moberger m. fl. i andra kammaren i likalydande
motioner (I: 61 och IT: 226) framställt förslag om ändrad lydelse
av vissa paragrafer i gällande förordning angående försäljning av rusdrycker,
och har innebörden av sistnämnda förslag i de nu föreliggande
motionerna sammanfattats på följande sätt:
»Motionerna avsågo, att då inom en kommun frågan om tillstånd till detaljhandel
med rusdrycker uppkommer, denna fråga skall i princip avgöras genom omröstning
å kommunalstämma eller allmän rådstuga eller, i Stockholm, av stadens
kommunalt röstberättigade invånare. Därest vid sådan omröstning majoriteten av
de röstande avstyrker att tillstånd till sådan detaljhandel meddelas, förfaller frågan,
men vid motsatt utgång av omröstningen skola utlåtanden inhämtas av kommunalnämnd
och kommunalfullmäktige eller magistrat och stadsfullmäktige, eller, i Stockholm,
av endast stadsfullmäktige. Där stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige
avstyrkt samtliga inkomna ansökningar om rätt till detaljhandel med rusdrycker,
nrå tillstånd icke meddelas. Konungens befallningshavandes befogenhet enligt 22 §
i rusdrycksförsäljningsförordningen att medgiva tillfälliga rättigheter skulle upphöra
enligt motionärernas förslag, vilket slutligen avsåg, att på Kungl. Maj:t skulle ankomma
att meddela närmare bestämmelser angående det ifrågasatta omröstningsförfarandet.
»
Såsom motivering för de sålunda sammanfattade förslagen anfördes
i 1919 års motioner, bland annat, följande:
»Oavsett olika principiella uppfattningar i nykterhetsfrågan torde det få
anses vara ett allmänt intresse, att beslut rörande upplåtelse eller icke av rättigheter
till detaljhandel med rusdrycker skall grunda sig på en verklig folkmening
inom kommunen. Med nu gällande — — — — — anordningar komma emellertid
dylika beslut ofta nog att bliva beroende på tillfälliga och denna fråga ovidkommande
omständigheter såsom exempelvis politiska partiers styrkeförhållanden
vid valtillfällena, manipulationer vid det proportionella valsystemets tillämpning,
organisatoriska åtgärder o. s. v. Genom ett skickligt utnyttjande av valmaskineriet
kunna på dylikt sätt den ena gången motståndarna till rusdrycksförsäljningen och
en annan gång dess anhängare förskaffa sig en majoritet inom representationen,
som ej motsvaras av den verkliga meningen inom valmanskåren. Detta kan ej
anses vara till gagn vare sig för det allmänna nykterhetstillståndet eller för de
kommunala ärendenas rationella behandling.»
Bevillningsutskottet vid 1919 års lagtima riksdag avgav den 4
mars 1919 i betänkande nr 16 yttrande i anledning av sistnämnda
motioner. Utskottet lämnade därvid en redogörelse för de bestämmelser
i rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka berördes av förslaget, ävensom
för kommunalförfattningarnas stadganden i fråga om tillsättande av
kommunalfullmäktige. Denna redogörelse torde här få återgivas.
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
»Enligt förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker
tillkommer det Konungens befallningshavande att meddela rätt till detaljhandel med
rusdrycker åt uteslutande för sådant ändamål bildat bolag (17 §), att i kommun,
där tillstånd till detaljhandel enligt 17 § ej meddelats, tilldela inom annan kommun
bildat bolag rätt till utskänkning av rusdrycker (18 §), samt att inom kommun, där
bolag ej erhållit rätt till detaljhandel med rusdrycker, meddela rättighet att endast
vid måltid till spisande gäster utskrika Öl (20 §). I nämnda förordning (§§ 17,
18 och 20) stadgas vidare följande. Över ansökningar om sådana rättigheter, varom
nu sagts, skola utlåtanden inhämtas i Stockholm av stadsfullmäktige och i annan
stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och
kommunalstämma. Ansökning, som blivit avstyrkt av sålunda hörda fullmäktige
eller stämma, må icke bifallas. Vidare äger Konungens befallningshavande, sedan
stadsfullmäktige eller kommunalstämma blivit hörda, tillsvidare för kortare tid än
år eller för visst tillfälle meddela rättighet att vid måltid till spisande gäster utskänka
vin eller Öl. Aven härom gäller att ansökning, som avstyrkts av stadsfullmäktige
eller kommunalstämma, icke må bifallas (22 §). Vad enligt rusdrycksförsäljningsförordningen
tillhör stadsfullmäktiges handläggning tillkommer i stad, där
stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga, och vad som tillhör kommunalstämmas
handläggning tillkommer kommunalfullmäktige, där sådana finnas.
I fråga om tillsättande av fullmäktige hava hittills gällande bestämmelser i
vissa delar ändrats i enlighet med 1918 års urtima riksdags efter förslag av Kungl.
Maj:t fattade beslut. Om dessa ändringar, vilka trätt i kraft den 1 mars 1919,
stadgas i särskilda den 23 december 1918 utfärdade lagar om ändrad lydelse i
vissa delar av, bland annat, dels förordningen om kommunalstyrelse på landet och
dels förordningen om kommunalstyrelse i stad (Sv. förf.-saml. nr 1026 och 1027
år 1918).
Enligt de bestämmelser, vilka varit i kraft till den 1 innevarande månad,
gällde, att landskommun ägde åt fullmäktige överlåta kommunalstämmans beslutanderätt
med undantag för vissa frågor, som alltid skulle handläggas å kommunalstämma
(§§ 27 och 35), samt att i stad med över 3,000 invånare beslutanderättens överlåtande
på stadsfullmäktige var obligatorisk, under det att i stad med högst 3,000
invånare beslut om överlåtandet ankom på de vid allmän rådstuga röstberättigade
(§ 7). Till beslut i dessa frågor erfordrades såväl på landet (§21 mom. 2) som i
stad (§ 18 mom. 2) två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster efter
röstvärdet.
Vid 1918 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till ändrade
grunder för den kommunala rösträtten, i samband varmed föreslogs, att i landskommun
med över 1,000 invånare skulle för beslut om tillsättande av fullmäktige erfordras
endast enkel majoritet. Sedan förslaget, som icke antogs av första kammaren,
förfallit, avgav Kungl. Maj:t nytt förslag i ämnet till 1918 års urtima riksdag.
Sistnämnda förslag avsåg i de delar, som här komma i fråga, att kommunalfullmäktige
skulle tillsättas i alla kommuner, vilkas invånarantal överstege 3,000,
samt att i alla övriga kommuner, sålunda även i dem, vilka icke hade mer än
1,000 invånare, fordran på kvalificerad majoritet för beslut om tillsättande av fullmäktige
skulle bortfalla. Riksdagens beslut i anledning av Kungl. Maj:ts sistnämnda
proposition innefattande liera avvikelser från vad Kungl. Maj:t föreslagit. Sålunda
beslöts, att det representativa systemet skulle tillämpas i alla såväl lands- som
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
stadskommuner med över 1,500 invånare samt att kommunalfullmäktiges befogenhet
skulle så utvidgas, att på kommunalstämma i de kommuner, där fullmäktige
finnas, i huvudsak inga andra ärenden rörande kommunens förvaltning skulle förekomma
än val av fullmäktige.»
För egen del anförde 1919 års bevillningsutskott i huvudsak
följande:
»Till en början vill utskottet såsom en egendomlighet i det föreliggande förslaget
framhålla bestämmelsen om, att kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige
skola kunna förhindra upplåtande av rättighet till detaljhandel med rusdrycker,
sedan en församling, där alla kommunens röstberättigade medlemmar äga stämma,
i princip beslutat, att sådan rättighet skall medgivas. Efter primärförsamlingens
principiella beslut borde, synes det, endast frågor, som angå de närmare anordningarna
vid rättighets meddelande, kunna ankomma på de kommunala myndigheternas
eller representativa organens handläggning och beslut.
I huvudsak har utskottet emellertid funnit förslaget värt beaktande. För
denna utskottets mening hava emellertid icke varit avgörande de skäl, som motionärerna
anfört. Enligt utskottets mening föreligger nämligen icke anledning att
befara, att den verkliga folkmeningen inom kommunerna i de frågor, det här gäller,
icke skulle komma till uttryck genom de representativa organens beslut. Erfarenheten
torde tvärtom hava visat, att det nykterhetsintresse, som förefinnes inom
kommunerna, merendels kommer till sin rätt vid de kommunala valen. Men just
den omständigheten, att de nykterhetspolitiska synpunkterna ofta erhålla en utslagsgivande
betydelse vid valen, innebär ur andra synpunkter en olägenhet, som
det vore önskvärt att få avlägsnad. I sådant hänseende vill utskottet framhålla
följande.
Då gränserna mellan olika meningsriktningar i nykterhetsfrågor icke sammanfalla
med de linjer, efter vilka de politiska partierna äro uppdelade, har följden
ofta blivit, att personer, som eljest skulle ansetts bäst kvalificerade till kommunala
förtroendeposter, icke kunnat uppställas som kandidater eller fallit igenom vid
valen, därför att deras uppfattning i nykterhetsfrågor icke sammanfallit med den,
som omfattats av valmännens majoritet. Denna nykterhetsfrågans behärskande
ställning har även kunnat medföra, att viktiga offentliga uppdrag kommit att anförtros
åt personer, vilkas verksamhet i allmänna angelägenheter övervägande fallit
inom nykterhetsorganisationernas område och vilka av sådan anledning stått mer
eller mindre främmande för andra viktiga spörsmål, eller ock åt sådana, vilkas
fientlighet mot nykterhetsfrämjande åtgärder varit deras huvudsakliga förtjänst. I
samband härmed vill utskottet fästa uppmärksamheten vid, att i den mån på sina
håll en strävan förefinnes att vid kommunala val låta personlig duglighet och lämplighet
komma till sin rätt oberoende av politiska åsikter, en sådan lovvärd strävan
motarbetas av det inflytande, som de nykterhetspolitiska synpunkterna utöva.
I de förhållanden, utskottet nu i korthet berört, synes ligga en anledning att
taga under närmare övervägande den tanke, som framförts genom de föreliggande
motionerna. Om nämligen den enligt gällande rusdrycksförsäljningsförordning kommun
tillkommande befogenheten att avgöra, huruvida rätt till detaljhandel må inom
kommunen medgivas, överflyttas från det representativa organet till primärförsam
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 5
lingen, sä bör härigenom mycket vara vunnet för frigörande av de kommunala valen
från de nykterhetspolitiska synpunkternas behärskande inflytande.
Inom utskottet har nu anmärkts, att detta visserligen vore förhållandet, när
avgörandet i berörda fråga utfölle så, att rätt till detaljhandel icke medgåves, men
att i motsatt fall icke mycket vore vunnet, enär åtskilliga andra i samband med
rusdryckshanteringens reglerande stående frågor återstode, vilka det alltjämt skulle
tillkomma vederbörande kommunala representation att handlägga. I fråga härom
nyser utskottet den uppfattningen, att genomförandet av ett förslag i huvudsaklig
överensstämmelse med det av motionärerna framlagda otvivelaktigt skulle vara av
största betydelse i det hänseende, som ovan berörts. Den inom utskottet framförda
anmärkningen bär dock, synes det, föranleda, att frågan underkastas en ytterligare
granskning, därvid även bör undersökas, huruvida och på vad sätt syftet att
göra de kommunala valen oberoende av nykterhetspolitiska synpunkter må kunna
påkalla författningsändringar även i andra hänseenden än dem, som i förevarande
motioner avses. En sådan ytterligare utredning synes påkallad även med hänsyn
därtill, att de författningsändringar, som här ifrågasättas, innebära en avvikelse
från grundtanken i ovannämnda, enligt 1918 års urtima riksdags beslut i kommunallagarna
införda bestämmelser om utsträckt användning av det representativ^
systemet och vidgad befogenhet för de representativa organen. Då emellertid den
utredning, som utskottet sålunda anser önskvärd, icke kan så begränsas, att den
lämpligen bör verkställas genom utskottets försorg, har utskottet ansett sig böra
ifrågasätta, att riksdagen hos Kungl. Maj:t gör framställning om dess utförande.»
I de nu föreliggande motionerna liava motionärerna återgivit bland
annat följande del av motiveringen till förra årets motioner.
»Riksdagens nykterhetsgrupp,----------har enhälligt beslutat att
förorda sådana lagändringar, varigenom det principiella avgörandet angående tillstånd
till försäljning av rusdrycker skall ske genom ett omröstningsförfarande å
allmän rakstuga eller kommunalstämma efter samma grunder, som föreskrivas i
§ 8 i K. F. om kommunalstyrelse på landet, och i motsvarande bestämmelser om
kommunalstyrelse i Stockholm och kommunalstyrelse i stad. Om vid sådan omröstning
majoriteten av de röstande avstyrka upplåtande av rättigheter, varom nu
äi fråga, förfaller saken. Om däremot ett tillstyrkande sker, förfares i överensstämmelse
med nu gällande bestämmelser. I kommuner, där fullmäktige ej finnas,
skall såväl principavgörandet som övriga beslut tillkomma allmän rådstuga eller
kommunalstämma.
Därest denna anordning vinner riksdagens bifall, torde det böra uppdragas
åt Konungen att meddela närmare bestämmelser angående omröstningsförfarandet,
varvid dock måste fasthallas, att vid dylik omröstning enkel majoritet skall gälla
liksom nu sker vid avgörandet inom fullmäktige.»
Vidare hava årets motionärer anfört följande.
»Härtill vilja vi tillägga, vilken tanke även bör kunna utläsas ur motionerna
vid förra årets lagtima riksdag, att det, oberoende av olika politiska åsikter i
övrigt, måste anses vara en fördel, om nykterhetsfrågan upphörde att på sätt eljes
bl»'' fallet utgöra en dominerande fråga vid de kommunala valen, så att dessa kundo
De föreliggande
motionerna.
Vtskottct.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
förrättas under mindre direkt påverkan av nykterhetsspörsmålet och sålunda med
mera obunden hänsyn till vederbörande kandidaters allmänt kommunala intressen
och personliga duglighet och lämplighet för uppdraget ifråga. Överlämnas det
principiella avgörandet om upplåtande av rusdrycksförsäljningsrättigheter åt allmän
folkomröstning bland de kommunalt röstberättigade i stället för åt de representiva
organen, kan det förväntas, att de nykterhetspolitiska synpunkterna komma att
spela en relativt underordnad roll vid de kommunala valen.
Riksdagens nykterhetsgrupp har beslutat att ånyo framföra sin motion om
kommunal omröstning rörande upplåtande av rusdrycksförsäljningsrättiglieter. Då
förra årets bevillningsutskott, som gillade motionens syfte, ej kunde godtaga vårt
förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen utan förordade ytterligare
utredning, anse vi oss böra ansluta oss till utskottets förslag, som utan votering
bifölls av andra kammaren men avslogs av den första.»
Vad sålunda ur motiveringen återgivits ger vid handen, att motionärerna
vidhålla den i 1919 års motioner uttalade uppfattning, från
vilken samma års bevillningsutskott på sätt ovan meddelats tog avstånd.
Då emellertid utav vissa av motionärernas uttalanden synes framgå,
att motionärerna icke äro främmande för den ståndpunkt, som bevillningsutskottet
förra året intog, och då motionärerna upptagit såsom sitt
förslag den av sistnämnda bevillningsutskott avfattade hemställan, kan
nu bevillningsutskottet, som i frågan intager enahanda ståndpunkt som
förra årets utskott, under åberopande av dess ovan återgivna yttrande i
ämnet, förorda, att riksdagen hos Kungl. Maj:t gör hemställan av den
lydelse motionärerna föreslagit.
I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till ifrågavarande motioner,
I : 152 av herr Carl Gustaf Ekman m. 11. och
II: 218 av herr Moberger in. fl., måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta
om utredning av frågan, i vilken utsträckning den
kommunerna författningsenligt tillkommande medverkan
vid avgörandet av ärenden, som röra handeln
med rusdrycker, må kunna utövas genom omröstningbiand
vederbörande kommuns i dess allmänna angelägenheter
röstberättigade medlemmar eller eljest i
annan ordning än genom de i kommunalförfattningarna
omförmälda • kommunala myndigheter eller representativa
organ ävensom för riksdagen snarast möjligt
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23. 7
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 9 april 1920.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Reservation;
av herrar Åntonsson, Wijk, Boman, Hemman, Bökelund och Kant,
vitna ant ort:
, Jamhkt kungl. förordningen angående försäljning av rusdrycker
den 14 juni 1911 far tillstånd till handel med dylika drycker inom en
ommun icke bevil]as 1 strid mot den kommunala representationens
TnÄ iter ide °n:!odringar 1 kommunalförfattningarna, som införts
den 23 december 1913, är - därom äro väl alla eniga - den kom
Wisk
ieprfeUtiatli0Mn -\ V?rt land b^d På en synnerligen demokratisk
grund, och bor val densamma vid sådant förhållande även anses
\aia ett fullgott uttryck for uppfattningen inom kommunen. På grund
liarav och da denna representation med det vidsträckta självstyre? som
1 V]irt, laud» ,har0 rättighet att besluta i kommunens alla andra
angelag enheter, borde åt densamma jämväl fortfarande kunna anförtros
att avgöra frågor rörande försäljning av rusdrycker. Att för endast
d a lag0- avgörande tillgripa en sådan åtgärd, som motionärerna
lfiagasatt eller en allmän folkomröstning bland de kommunalt röstbmattigade
torde darfor vara onödigt och skulle för övrigt med all
säkerhet endast 1 sallsynta undantagsfall komma att giva annat resultat
an beslut enligt nu gällande lag.
Jknn ytterhgare^ stöd för sin mening om lämpligheten av hithörande
frågors avgörande genom allmän folkomröstning hava national
erna an ort, att »det måste anses vara en fördel, om nykterhetsfragan
upphörde att på sätt eljest blir fallet utgöra eu dominerande
fråga vid de kommunala valen». Det må visserligen medgivas, att
nvttorl,Tf‘?g HgT nn 78S g''l!t]ghefc under den förutsättningen, att alla
nyktei hets frågor skulle komma att avgöras genom allmän omröstning.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
Men då det enligt vårt förmenande är uppenbart, att den ifrågasatta
allmänna omröstningen allenast kan komma att avse frågan, huruvida
försäljning av rusdrycker skall få äga rum inom kommunen eller icke,
under det att en hel del detalj bestämmelser såsom om sättet för rörelsens
utövande med flera frågor av rent organisatorisk art fortfarande
måste avgöras av den representativa församlingen, lärer en sådan frigörelse
från hänsyn till nykterhets frågan vid uppställandet av kandidater
till kommunalrepresentationen, som motionärerna tänkt sig, icke
vara möjligt att ernå, utan hålla vi för vår del före, att åven efter
genomförandet av den av motionärerna förordade anordningen nykterhetsfrågan
kommer att spela en icke obetydlig roll vid vederbörande
kandidaters nominerande.
På de skäl, som sålunda anförts, hava vi ansett, att utskottet
bort hemställa,
att de väckta motionerna icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
STOCKHOLM, ISAAC MAJRCUS'' BOKTRYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1920-