Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den ''9 april 1920, kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj;ts
proposition angående utsträckning i särskilda fall av den
i § 13 mom. 5 i gällande förordning med tulltaxa för
inkommande varor föreskrivna tidsfristen av två år för
utförsel eller uppläggning på restitutionsupplag av tullrestitutionsgods.
Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Wijk, Vennersten, Holmström, Jonsson i Hökhult,
Bergman, Johansson i Kullersta, P. Albert Bergström, Björnsson,
Kobb, Heyman, Åhlmans Olof Olsson, Björkman, friherre Barnekow,
Jönsson i Fridhill, Uddenberg, Lithander och Björklund.
I en den 12 mars 1920 avlåten, till bevillningsutskottets förberedande
behandling hänvisad proposition, nr 269, bär Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit,
att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att i särskilda fall
medgiva, att den rätt till tullrestitution eller befrielse från tullavgift
jämlikt § 13 mom. 5 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande
varor, vilken medgivits vissa näringsidkare för tiden intill utgången av
år 1921, må, utan hinder av den i andra styc‘ket av samma författningsrum
meddelade preskriptionsbestämmelsen, intill nämnda tidpunkt åtnjutas
i avseende å utländsk, efter utgången av år 1916 till förtullning
angiven råvara, även om den exportvara, i vilken den ingår, icke inom
två år efter råvarans angivning till förtullning utförts ur riket eller intagits
å restitutionsupplag.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 sand. 15 höft. (Nr 20—21.)
1
Gällande
bestämmelser.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
Till ovannämnda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet
lämnat följande redogörelse för de bestämmelser i gällande förordning
med tulltaxa för inkommande varor, vilka beröras av förevarande
proposition:
»Jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, sådant detta författningsrum
lyder enligt kungörelse den 11 juni 1915 (svensk författningssamling
nr 252), äger Kungl. Maj:t att, i särskilt fall eller för viss tid, åt
näringsidkare, som vill införa utländsk Illpliktig vara för att, med eller
utan tillsats av inhemskt eller icke tullpliktigt utländskt råämne, använda
densamma till framställning av exportvara, medgiva rätt att vid utförsel
av sålunda framställd vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag
återbekomma erlagd tullavgift för den utländska tullpliktiga
varan eller, ifall tullavgiften, efter vad i nämnda författningsrum sägs,
ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess gäldande.
I andra stycket av samma mom. 5 bestämmes emellertid, bland
annat, att ifrågavarande rätt skall anses förfallen med avseende å utländsk
råvara, som ingår i exportvara, vilken icke inom två år efter
råvarans angivning till förtullning utförts ur riket eller intagits å restitutionsupplag.
Önskar näringsidkare, åt vilken medgivits sådan rätt, som nu är
sagd, anstånd med erläggande av tullavgifter för vara, som han i ovan
angivna ändamål infört, till dess frågan avgjorts, huruvida befrielse från
tullavgiften må njutas, är han, enligt bestämmelse i tredje stycket av förevarande
mom. 5, till sådant anstånd berättigad, därest lian, med anmälan
om förhållandet, till generaltullstyrelsen avlämnar säkerhet, som styrelsen
finner betryggande, för vad honom kan åligga att till tullkassan inbetala.
Har, där anstånd med tullavgiftens erläggande ägt rum, exportvaran
icke blivit utförd ur riket eller upplagd å restitutionsupplag inom sådan
tid och under sådana omständigheter, att befrielse från tullavgiften må
njutas, skall denna inbetalas till tullkassan jämte sex procent ränta därå
från det den införda varan angivits till förtullning.
Vad med restitutionsupplag förstås framgår av § 13 mom. 7 tulltas,
eförordningen. Där stadgas, att tullrestitution eller befrielse från tullavgift
jämväl må medgivas, därest exportvaran i stället för att genast
utföras upplägges i stapelstad under kronans lås å särskilt, för sådant
ändamål inrättat upplag (restitutionsupplag) inom lägenhet, som tillhandahålles
av staden eller vederbörande exportör och godkännes av tullverket.
Därest godset icke inom ett år efter uppläggning å restitutionsupplag
utförts, skall tullavgiften inbetalas till tullkassan. Närmare föreskrifter
angående dylika upplag och villkoren för deras begagnande äro med
-
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.
delade i kungörelsen den 10 november 1911 (nr 115) med föreskrifter
angående restitutionsupplag och villkoren för dess begagnande.))
Förevarande proposition avser nu att bereda Kungl. Maj:t rätt att Propositionen.
utan binder av innehållet i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen medgiva
utsträckning i särskilda fall av den för utförsel eller uppläggning å
restitutionsupplag av tullrestitutionsgods i nämnda författningsrum bestämda
tvåårsfristen, dock ej längre än till utgången av år 1921. Till
stöd härför har anförts, att på grund av svårigheter i exportförhållandena
ifrågavarande tvåårsfrist i visst närmare angivet fall visat sig otillräcklig
samt att det läge nära till hands att antaga, att även i andra fall svårigheter
kunde möta för industriidkare att iakttaga ifrågavarande preskriptionsbéstämmelse.
Under hänvisning i övrigt till den närmare utredning i ämnet, utskottet.
som ovannämnda statsrådsprotokoll innehåller, får utskottet, som icke
funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande förslag, hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till propositionen nr
269, bemyndiga Kungl. Maj:t att i särskilda fall medgiva,
att den rätt till tullrestitution eller befrielse från tullavgift
jämlikt § 13 mom. 5 i gällande förordning med
tulltaxa för inkommande varor, vilken medgivits vissa
näringsidkare för tiden intill utgången av år 1921,
må, utan hinder av den i andra stycket av samma författningsrum
meddelade preskriptionsbestämmelsen, intill
nämnda tidpunkt åtnjutas i avseende å utländsk,
efter utgången av år 1916 till förtullning angiven
råvara, även om den exportvara, i vilken den ingår,
icke inom två år efter råvarans angivning till förtullning
utförts ur riket eller intagits å restitutionsupplag.
Stockholm den 9 april 1920.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.