Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1920 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om särskilda
avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst,
dels ock i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, K. A. Nilson,
Wohlin, Boman, Rosén, Holmström, Jonsson i Hökhult, Olsson i
Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta, Rune, J. E. Bjömsson, A. Björkman,
Sköld, Uddenberg, Jönsson i Boa, Olsson i Rösta och Lövgren i Nyborg.
Genom proposition nr 24, av den 7 januari 1920, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande:
F ö r s 1 a g
till
förordning om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning
för inkomst.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst skall beträffande
här i riket mantalsskriven svensk medborgare, som icke taxeras till inBUtäng
till riksdagens protokoll 1920. 7 samt. 2 höft. (Nr 2.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2._
komst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3.000 kronor,
lända till efterrättelse vad här nedan sägs.
För skattskyldig'', som har att på grund av försörjningsplikt
underhålla ett eller flera barn, som vid 1920 års början icke fyllt 15 år,
må den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt
12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst
nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad
i enlighet med 10 § i de vid bevillningsförordningen fogade »Särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen»,
ej uppgår till 1,000 kronor,
med högst 50 % för ett barn
» » 60 » » två »
» » 70 » » tre »
» » 80 » » fyra eller flera barn,
uppgår till 1,000 men ej till 1,500 kronor,
med högst 40 % för ett barn
» » 50 » » två »
» » 60 » » tre »
» » 70 » » fyra eller flera barn,
uppgår till 1,500 men ej till 2,000 kronor,
med högst 35 ’o för ett barn,
» » 40 » » två »
» » 45 » . » tre »
» » 50 » » fyra eller flera barn,
uppgår till 2,000 men ej till 2,500 kronor,
med högst 25 ^ för ett barn
» » 30 » » två »
» ». 35 » » tre »
• » » 40 » » fyra eller flera barn,
»ppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor,
med högst 15 % för ett barn
» » 20 » » två eller tre barn
» » 25 » » fyra eller flera barn.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
3
3 §•
Annan skattskyldig, än i 2 § avses, må åtnjuta nedsättning av
den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 §
bevillningsförordningen återstående beskattningsbara inkomst, om den
skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad på sätt i 2 § här
ovan sagts,
ej uppgår till 1,000 kronor, med högst 30
uppgår till 1,000 men ej till 2,000 » » » 20 >> ,
» » 2,000 » »'' )) 3,000 » » » 10 » .
4 §•
Avdrag enligt 2 § samt, i fråga om skattskyldig, som på grund
av försörjningsplikt underhåller annan, avdrag enligt 3 § skola medgivas,
därest icke taxeringsmyndigheten efter prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall finner den skattskyldige icke vara i behov
därav.
Beslut om avdrag enligt denna förordning må avse vare sig viss
skattskyldig eller viss med hänsyn till årsinkomstens eller försörjningspliktens
storlek eller ock till annan på skatteförmågan väsentligt inverkande
omständighet bestämd grupp av skattskyldiga.
6 §.
År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande
makars taxering stadgas i bevillningsförordningen.
7 §•
Över prövningenämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna
förordning må klagan icke föras.
8 $
S -
Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden
att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för
Motionerna
I: 180 och
II: 375.
Motionen
II: 366.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
anteckningar med angivande jämväl av avdragets belopp, och skall i
kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter avdraget
återstående belopp.
9 §•
Till ledning för uträknandet av de särskilda avdragen utfärdar
Kung!. Maj:t erforderliga tabeller.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omlormälda
statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t, får utskottet hänvisa till propositionen.
Till utskottet hava jämväl överlämnats nedannämnda fyra i anledning
av propositionen väckta motioner.
I tvenne likalydande motioner, I: 180, av herr Björnsson, och
II: 275, av hen- Ljungkvist, har föreslagits, att under 2 § såsom ett
törsta moment skulle införas ett så lydande stadgande: »I fråga om
äkta makars beskattning skall gälla, att av hustrus inkomst av arbete
må vid taxering ett belopp av intill 500 kronor lämnas utan avseende».
Därjämte hava motionärerna hemställt, att vederbörande utskott måtte
vidtaga de övriga ändringar i Kungl. Maj:ts förslag, vilka vid bifall till
motionerna bleve nödvändiga.
I motionen II: 266 hava herrar Fast och Hansson i Gärda yrkat
»att riksdagen måtte besluta följande förändring i Kungl. Maj:ts proposition
nr 24 om särskilda avdrag vid 1920 års taxering till bevillning
för inkomst:
1 §-
Vid 1920 års taxering — — — — — för ett belopp av mera än
4,000 kronor, lända till efterrättelse vad här nedan sägs.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
För skattskyldig — — — —
ej uppgår till 2,000 kronor,
med högst 50 % för
» » 60 » »
» » 70 » »
» » SO » »
uppgår till 2,000 men ej till
med högst 40 % för
» y> 50 » »
y> » 60 » »
» » 70 » ))
uppgår till 2,500 men ej till
med högst 35 % för
» » 40 » »
» » 45 » »
)) » 50 » »
uppgår till 3,000 men ej till
med högst 25 % för
» )) 30 » »
b » 35 » »
» » 40 x> »
uppgår till 3,500 men ej till
med högst 15 % för
» j> 20 » »
» )) 25 » »
§•
till ledning vid taxeringen,
ett barn
två »
tre )>
fyra eller flera barn
2.500 kronor
ett barn
två »
tre ))
fyra eller flera barn
3.000 kronor
ett barn
två )>
tre »
fyra eller flera barn
3.500 kronor
ett barn
två »
tre »
fyra eller flera barn
4.000 kronor
ett barn
två eller tre barn
fyra eller flera barn.
3 S.
Annan skattskyldig, — — — — — ovan sagts,
ej uppgår till 2,000 kronor med högst 30 %,
uppgår till 2,000 men ej till 3,000 kronor med högst 20 %,
uppgår till 3,000 men ej till 4,000 kronor med högst 10 % .)>
Slutligen har i motionen 11: 292, av herr Karlsson i Vatö jämte
två andra av kammarens ledamöter, föreslagits, natt riksdagen måtte
Motionen
II: 292.
Utskottet.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
besluta sådan ändring- i Kungl. Maj:ts proposition nr 24 att §§1,2 och
3 få följande lydelse:
§ 1-
Vid 1920 års taxering till bevillning'' för inkomst må beträffande
här i riket mantalsskriven svensk medborgare, som icke taxeras till inkomst-
och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,700 kronor,
lända — — — — sägs.
§ 2.
För skattskyldig-, som — — — — taxeringen,
ej uppgår till 1,000 kronor -----25 % för fyra eller flera barn,
uppgår till 3,000 men ej till 3,700 kronor,
med högst 10 % för ett barn
» » 15 » » två eller tre barn
» » 20 » » fyra eller flera barn.
§ 3.
Annan skattskyldig, än —--— sagts,
ej uppgår till 1,000 kronor, med högst 30 %,
uppgår till 1,000 men ej till 2,000 kronor med högst 20 %,
» » 2,000 » » » 3,000 » » » 15 »,
» » 3,000 » y> » 3,700 » » » 10 ».»
Beträffande vad de olika motionärerna anfört till stöd för sina
förslag får utskottet hänvisa till motionerna.
Det är nu det femte året i följd, som riksdagen haft att behandla
förslag om särskilda skattelättnader för de av den rådande dyrtiden
hårdast tyngda skattedragarna. Vid de föregående tillfällena har behovet
av dylika lättnader utan vidare undersökning ansetts vara ställt
utom allt tvivel. Det torde vara påtagligt, att de rådande förhållandena
göra fortsatta åtgärder i samma syfte av behovet i hög grad påkallade.
Beträffande provisorisk skattelättnad i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten
sattes riksdagen redan förra året i tillfälle att fatta
beslut och gäller härutinnan förordningen den 16 juli 1919 om särskilda
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2. 7
avdrag vid 1920 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, varigenom
bestämts, att ortsavdrag och familjeavdrag skola utgå förhöjda
med 50 procent, samt att maximum för det fakultativa skattefria avdraget
enligt 18 § 1 mom. c) i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
skall vara 700 kronor i stället för 500 kronor.
Den förevarande propositionen avser följaktligen endast bevillningstaxeringen
innevarande år. I propositionen har redogjorts för de föregående
årens bestämmelser om provisoriska avdrag vid taxering till bevillning
för inkomst. Utskottet tillåter sig hänvisa till denna redogörelse.
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag ansluter sig i det väsentliga
till den förra året tillämpade förordningen, såvitt den avsåg bevillningstaxeringen.
Avdragsrätten är genomgående fakultativ, och för avdragens
belopp gälla maximisatser enligt skalor av i sak samma innebörd
som de i fjol tillämpade. Ävenledes är rätten till avdrag förbehålleu
åt här i riket mantalsskrivna svenska medborgare och begränsad till
sådana, som icke taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för mera
än 3,000 ki-onor.
Emot sistnämnda begränsning äro två av de ovannämnda motionerna
riktade. Herrar Fast och Hansson i Gärda, motion II: 266, hava
påyrkat gränsens flyttande till 4,000 kronors taxerat belopp. I samband
därmed hava de höjt de i 2 och 3 §§ upptagna högsta avdragsprocenterna,
så att möjligheten till högsta avdrag utsträckts till skattskyldiga
med beskattningsbar inkomst upp till 2,000 kronor, och de nytillkomna
inkomstgrupperna 3,000—3,500 kronor och 3,500—4,000 kronor skulle
få samma avdrag som enligt propositionen medgivits grupperna 2,000
—2,500 kronor och 2,500—3,000 kronor (2 §), varjämte den i 3 § tilllagda
gruppen 3,000—4,000 kronor skulle erhålla samma avdragsprocent
som enligt Kungl. Maj:ts förslag gruppen 2,000—3,000 kronor.
1 samma riktning går motionen II: 292, av herr Karlsson i Väte
m. fl., vari i huvudsak upprepats det förslag herr Karlsson i Väte redan
förra året i motion II: 332 framställde därom, att gränsen vid 3,000
kronors inkomst skulle flyttas till 3,700 kronor.
Av hänsyn till svårigheten att överskåda konsekvenserna i kommunalskattehänseende
och att i frågans dåvarande läge medhinna någon
undersökningdärutinnan blev 1919 sistberörda motion av utskottet avstyrkt
och av riksdagen avslagen. Då nu förslag till vidgad avdragsrätt ånyo
framlagts, samt omständigheterna synts medgiva en åtminstone approxi
-
Avdragets begränsning
och
storlek.
Motio-nen
11: 266.
Motionen
II: 292.
Utskottets
yttrande.
Statistik.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
relativ undersökning, har utskottet föranstaltat en sådan, omfattande ett
visst antal från olika synpunkter representativa kommuner. Utskottet
har låtit undersökningen avse en tänkt utsträckning av avdragsrätten till
skattskyldiga med beskattningsbar inkomst av intill 4,000 kronor sålunda
att i fråga om 2 § skulle tillkomma två nya inkomstgrupper,
nämligen 3,000—3,500 kronor med procenttalen 10, 15 och 20 för respektive
ett, två eller tre och fyra eller flera barn samt 3,500—4,000
kronor med avdragsprocenter för motsvarande fall å 5, 10 och 15. I
3 § vore att tillägga eu grupp, 3,000—4,000 kronor med högst 5 procent
avdrag. Däremot har utskottet från början ansett någon skärpning för
de i förslaget upptagna tariffgrupperna icke vara tillrådlig. Förslagets
avdragstariffer i 2 och 3 §§ skulle således endast erhålla eu påbyggnad,
såsom nyss angivits, men i övrigt vara oförändrade.
Vid den efter berörda linjer företagna statistiska undersökningen,
vilken letts av förste aktuarien i statistiska centralbyrån Sven Odén,
har man med hänsyn till sakens brådskande natur måst anlita ett redan
förefintligt material och därvid varit hänvisad till det, som lag till grund
för de i Kungl. Maj:ts proposition nr 96 till 1919 års lagtima riksdag
åberopade statistiska beräkningarna angående verkningarna av det då
framlagda förslaget till särskilda avdrag vid förra årets taxering.
Jämväl vid nu förevarande undersökning har man således utgått
från 1917 års bevillningstaxeringar inom ett fyrtiotal kommuner av
olika slag, städer, köpingar, municipalsamhällen samt rena landskommuner,
kommuner av olika storleksgrupper och med kommunalskatt av
olika höjd, rena jordbrukskommuner, industrikommuner och »blandade»
kommuner o. s. v.
Enligt sakens natur hava beräkningarna måst baseras på antagen
tillämpning av avdragen med maximibelopp i alla möjliga fall, såsom
om avdragen vore obligatoriska och fixa.
Såsom resultat av undersökningen föreligger en detaljerad statistisk
tabell, upptagande för samtliga de fyrtio kommunerna de eventuella
verkningarna i kommunal skatteförskjutning, absolut och i procent av
hela utdebiteringen, sådana dessa verkningar ställa sig å ena sidan enligt
Kungl. Maj:ts förslag och å den andra enligt utskottets ovan antydda
riktlinjer. Av hänsyn till nödig tidsbesparing vid tryckningen
har denna tabell icke bär intagits. Utskottet bär ansett det vara tillfyllest
med en sammanfattning av resultatet.
Den ökning i den kommunala utdebiteringen per 100 kronors inkomst,
som Kungl. Maj:ts förslag skulle medföra, utgör enligt tabellen,
9
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
absolut taget, lägst 0.12 och högst 1.8 7 kronor, samt, i procent, lägst
2.16 och högst 13.85 procent. I 17 samhällen utgör denna ökning 2.16 — 5
procent, i 16 samhällen 5.01—7 procent, i 2 samhällen 7.01—9 procent,
i 2 samhällen 9.01—11 procent, i likaledes 2 samhällen 11.o i—13 procent
samt i ett samhälle 13.8 5 procent.
En jämförelse mellan Kungl. Majtts förslag och utskottets ger vid
handen, att ökningen i siffrorna för det senares del är relativt obetydlig.
Den utgör högst 0.0 6 kronor per 100 kronors inkomst (Råneå socken)
samt överstiger 1 procent av hela utdebiteringen'' endast i ett samhälle
(Mollösund 1.0 5 procent). För övrigt fördela sig de undersökta samhällena
med avseende å den procentislca ökningen enligt utskottets förslag,
jämförd med motsvarande ökning enligt Kungl. Maj:ts förslag, sålunda:
Ingen ökning .................................................................... 10 kommuner
Ökning understigande 0.2 0 procent .......................... 14 »
» om 0.21 —0.50 » 13 )’
y> » 0.5i—l.oo » 2 »
» överstigande l.oo » 1 kommun.
Uppenbart är, att det erhållna resultatets värde i förevarande
sammanhang måste reduceras med hänsyn till, att de faktiska förhållandena
1919 voro helt andra än de voro 1916. De ändrade ekonomiska
konjunkturerna hava, såsom känt är, starkt inverkat på den beskattningsbara
inkomstens storlek och dess fördelning i olika inkomstgrupper
ävensom på den kommunala utdebiteringen. Av vikt i detta samband
är särskilt den starka förskjutningen inkomstgrupperna emellan till högre
inkomstlagen, vilken förskjutning väsentligen har sin grund i löneförhållandenas
förändring. Antalet inkomsttagare med inkomst av 3,000—
4,000 kronor var exempelvis mycket större 1919 än 1916. Man bör
följaktligen räkna med att de faktiska konsekvenserna av utskottets
förslag inom vissa kommuner kunna komma att te sig betydligt mera
märkbara än ovannämnda statistik ger vid handen. Att gå längre än
utskottet tänkt sig synes därför kommunernas intresse förbjuda. Ej ens
så långt vore det måhända tillrådligt att sträcka sig. om avdragen i
verkligheten vore obligatoriska. Nu ligger det ju alltid i taxeringsmyndigheternas
hand att avpassa avdragens storlek efter förhållandena
inom den särskilda kommunen. I betraktande av detta korrektiv torde
några betänkligheter ej behöva hysas gent emot den utvidgning av avdragsrätten
utskottet ifrågasatt. Att utskottet överhuvud taget ansett de
skattskyldigas behov påkalla eu vidare gräns för avdragsrätten än den
Bihang Ull riksdagens protokoll U/20. 7 sand. 2 käft. (Nr 2.) 2
Särskild avdragsrätt
för
gift kvinna.
Motionerna
I: ISO och
IT: 275.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
som sattes redan 1918, har sin grund just i de, såsom ovan antytts,
sedan dess ändrade faktiska förutsättningarna.
De av herrar Björnsson och Ljungkvist väckta motionerna äro riktade
mot den i vårt skattesystem vedertagna grundsatsen, att äkta makar
betraktas såsom ett gemensamt skattesubjekt. Då detta i avseende å
såväl skattelindringar som skärpningar av den normala skatteplikten
kan bliva av ganska kännbar ekonomisk innebörd, har, särskilt med
hänsyn till önskemålet av höjd äktenskapsfrekvens, tid efter annan berörda
grundsats gjorts till föremål för angrepp. Vid 1910 års riksdag,
i anledning av de nya skattepropositionerna, begärdes i en motion, I:
85, av herr Clason, utredning, vilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas
för att i möjligaste mån undanröja berörda» oegentlighet i vår skattelagstiftning».
Sedan bevillningsutskottet avstyrkt bifall därtill under
åberopande av den ^väntade kommunalskatteutredningen, stannade kamrarna
i olika beslut, vadan trågan förföll. Redan påföljande år förnyade
herr Clason sin motion, 1: 48, varjämte samma yrkande framfördes i
andra kammaren av friherre Palmsiierna i motionen nr 86. Efter det
utskottet med eu motivering, som gav frågan en väsentligt vidgad innebörd,
tillstyrkt, att en utredning i ämnet finge ske i samband med den
då pågående kommunalskatteutredningen, blev detta utskottets förslag
bifallet i båda kamrarna. Riksdagens skrivelse i anledning härav blev
därefter överlämnad till kommunalskattekommitterade. Utan att avvakta
resultatet av deras arbete väckte vid 1915 års riksdag herr Welin eu
motion, 11: 106, om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om förslag
till sådana ändringar i våra skatteförfattningar, att man och hustru skulle
beskattas var för sig. På hemställan av utskottet avslogs motionen
under hänvisning till 1911 års riksdagsbeslut, enligt vilket kommunalskattereformen
borde avvaktas.
Sistberörda motiv synes ock hava varit bestämmande för Kungl.
Maj:ts och riksdagens ståndpunkt i frågan vid den förra året genomiörda
omläggningen av inkomst- och förmögenhetsskatten bland annat
beträffande de skattefria avdragens anordnande. Därvid ifrågasattes
nämligen ej något frångående av principen om äkta makars sambeskattning.
Dock medgavs gift kvinna, som av förvärvsverksamhet vore i avsevärd
grad hindrad att ägna sig åt hemmets skötsel rätt till visst avdrag
från sin inkomst av dylik verksamhet för nödigt biträde i hemmet.
De ifrågavarande motionärerna j ämnet hava i motiveringen uttalat
törhoppningeu, att den blivande kommunalskattereformen komme att
innefatta en rationell lösning även av denna fråga. Såsom en provi
-
11
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
dorisk åtgärd redan för innevarande år föreslås, att i förevarande förordning
om särskilda avdrag vid bevillningstaxeringen intages bestämmelse
om rätt för hustru att från sin arbetsinkomst avdraga såsom
bevillningsfritt ett belopp av intill 500 kronor.
Utan att ingå på frågan om det principiellt berättigade eller ur
dyrtidssynpunkt behövliga uti den föreslagna åtgärden vill utskottet bestämt
framhålla olämpligheten av att i en provisorisk författning frångå
en princip, som ännu kvarstår i den samtidigt tillämpade huvudförfatt‘ningen.
För övrigt skulle säkerligen det kommunala skattetrycket på
många båll ej tåla ökad belastning utöver vad som kommer att följa
av utskottets ovan angivna förslag om utvidgad avdragsrätt.
Utöver vad utskottet ovan anfört har utskottet icke funnit något
att erinra mot Kungl. Maj ris förslag.
✓
Med åberopande av det ovanstående får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj ris
proposition nr 24 och motionerna II: 266 och II: 292
samt med avslag å motionerna I: 180 och II: 275,
antaga ovan återgivna förslag till förordning om särskilda
avdrag vid 1920 års taxering till bevillning för
inkomst med de ändringar, att 1, 2 och 3 §§ skola
erhålla följande lydelse:
1 §•
Vid 1920 års — — — mera än 4,000 kronor,
lända — — — sägs.
För skattskyldig, som — — — — uppgår till
2,500 — — — fyra eller liera barn,
uppgår till 3,000 men ej till 3,500 kronor,
med högst JO % för ett barn,
» j) 15 » » tvä eller tre barn,
» )> 20 » » fyra eller flera barn,
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
uppgår till 3,500 men ej till 4,000 kronor,
med högst 5 % för ett barn,
» » 10 » » två eller tre barn,
» » 15 » » fyra eller flera barn.
• 9 C
° 8-
Annan skattskyldig, än — — — sagts,
ej uppgår till 1,000 kronor, med högst 30 % ,
uppgår till 1,000 men ej till 2,000 » » y> 20»,
» » 2,000 » » » 3,000 » » » 10 »,
» » 3,000 » » » » » » 5 ».
Stockholm den 13 februari 1920.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Reservationer:
vid 3 §:
av herr Rosén, som anfört:
»Uti förordningen den 30 mars 1917 om särskilda avdrag vid 1917
års taxering till bevillning för inkomst bestämdes att den, vars sammanlagda
årsinkomst ej uppginge till 1,200 kronor, kunde få den beskattningsbara
inkomsten nedsatt till högst 20 procent för varje barn, dock ej i
något fall med mera än SO procent. Enligt nu föreliggande förslagerhåller
den som har högst 1,000 kronors sammanlagd årsinkomst ett
avdrag av högst 80 procent om han har fyra eller flera barn.
Enligt 1917 års förordning kunde den som hade 1,799 kronors
årsinkomst erhålla ett avdrag av 15 procent för varje barn, dock med
högst 80 procent. Nu skulle en person med samma årsinkomst erhålla
ett avdrag med högst 50 procent, om han har fyra eller flera barn.
13
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
Slutligen skulle enligt 1917 års förordning en person med 2,399
kronors inkomst kunna erhålla avdrag med högst 10 procent för varje
barn, dock högst 80 procent. Om bevillningsutskottets föreliggande
förslag antages, skulle samma person, om han har 8 barn, nu erhålla
ett avdrag av högst 40 procent.
Jämförelsen visar, att familjeförsörjarnas ställning sedan år 1917
försämrats.
Med hänsyn till penningens under de senaste åren alltjämt minskade
värde hava lönerna avsevärt ökats. Det torde kunna antagas, att familjeförsörjare
med en sammanlagd årsinkomst understigande 1,000 kronor
numera äro ytterst få. Av denna anledning lärer tillämpningen av det
högsta ifrågasatta avdraget, 80 procent för fyra eller flera barn, endast
i sällsynta undantagsfall kunna ifrågakomma. Att behovet av barnavdrag
är väsentligt större nu än för fyra år sedan har medgivits av
utskottet, som i överensstämmelse med motion II: 266 föreslår utsträckning
av avdragsrätten till personer med inkomster upp till 4,000 kronor.
Jag anser emellertid att det är minst lika nödvändigt att, såsom i samma
motion föreslås, vidtaga sådan ändring av Kungl. Maj:ts proposition att
de lägsta inkomsttagarnas avdrag, icke i alltför hög grad minskas, såsom
fallet faktiskt blir om förutvarande bestämmelser bibehållas oförändrade.
Därför anser jag att lägsta inkomstgränsen bör uppflyttas från 1,000
till 1,500 kronor.
Någon utredning om verkningarna av en sådan ändring föreligger
icke och kan ej utföras. Men det torde böra erinras därom, att taxeringsmyndigheterna
skola i varje särskilt fall pröva, huruvida omständigheterna
äro sådana, att avdrag bör medgivas eller icke, ävensom avpassa
avdragens storlek efter förhållandena inom den särskilda kommunen.
Såsom utskottet i sin motivering uttalat, torde i betraktande
av detta korrektiv några betänkligheter ej behöva hysas gent emot den
utvidgning av avdragsrätten som ifrågasättes.
Jag har alltså inom utskottet hemställt,
att 2 § skall erhålla följande lydelse:
För skattskyldig — — — vid taxeringen»,
ej uppgår till 1,500 kronor,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
med höget 50 procent för ett barn
b b 60 b b två b
» b 70 b b tre b
» » 80 » » fyra eller flera barn,
uppgår till 1,500 men ej till 2,000 kronor,
med högst 40 procent för ett barn
b b 50 » b två b
b » 60 b » tre b
» b 70 b b fyra eller flera barn,
uppgår till 2,000 men ej till 2,500 kronor,
med högst 35 procent för ett barn
b b 40 b b två »
b » 45 )) » tre »
» » 50 » » fyra eller flera barn,
uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor,
med högst 25 procent för ett barn
)> » 30 » » två »
» » 35 » )j tre b
» y> 40 » » fyra eller flera barn,
uppgår till 3,000 men ej till 3,500 kronor,
med högst 15 procent för ett barn
» » 20 )> » två eller tre barn
» » 25 » » fyra eller flera barn,
uppgår till 3,500 men ej till 4,000 kronor,
med högst 5 procent för ett barn
» b 10 » b två eller tre barn
b » 15 b b fyra eller flera barn. b
vid 3 §:
1) av herr Rosen, som anfört:
BDå propositionen avser att bereda skattelättnad för de av dåtiden
hardast tyngda skattedragarna, har jag icke kunnat biträda utskottets
förslag, som i vissa fall sätter en ogift inkomsttagare i bättre
ställning än den som är familjeförsörjare. Såsom exempel kan anföras,
att en person med 3,999 kronors inkomst, som icke har mer än sig
själv att försörja, enligt utskottets förslag kan erhålla ett lika stort avdrag
som en person med 3,500 kronors inkomst, vilken har hustru och
15
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
ett barn. Eu sådan bestämmelse kan jag icke finna lämplig eller rättvis,
och har jag alltså hemställt,
att utskottet bort förorda Kungl. Maj:ts förslagoförändrat.
))
2) av herr K. A. Nilson, som instämt med herr Rosén beträffande
3 §; samt
3) av herr Boman, som ansett, att utskottet bort tillstyrka, att 3 §
skulle antagas i den lydelse Kungl. Maj:t föreslagit.