Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1920 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om uppskattning av
mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärdeeller
jordräntestegringsskatt m. m. ävensom i ämnet väckta
motioner.
(2:a avd.)
härvarande: herrar Itöing,11 friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Wijk, A. E. örne,
K. A. Nilson, Wohlin, Boman, Rosén, Månsson i Hagaström, Holmström,
Jonsson i Hökhult, Bergman, Johansson i Kullerstad, Olsson
i Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta, P. Albert Bergström, Jesperson,
Sköld och Lithander.
Genom proposition, nr 22, av den 7 januari 1920, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, bär Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att
r dels antaga nedan införda förslag till förordning om uppskattning
av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt;
dels
ock till täckande av de med en sådan uppskattning förenade
kostnader bevilja ett belopp av 1,000,000 kronor samt därav anvisa
a) å tilläggsstat till riksstaten för år 1920 ett reservationsanslag å
— — — — — — — — — — — — — kronor 400,000;
och
b) å extra stat för år 1921 ett reservationsanslag å — — — —
— — — — — — — — — — — — — kronor 600,000.
Bihang till riksdagens protokoll 1020. 7 sand. 7 höft. (Av 10.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Förslag
till
Förordning om uppskattning av mark i och för framdeles
skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt.
Om uppskattningens ändamål m. m.
1 §•
För bestämmande av markvärde att tjäna till ledning vid framdeles
skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt skall
verkställas uppskattning av mark i den ordning, här nedan angives, och
enligt de vid denna förordning fogade särskilda anvisningar.
2 §•
1 mom. Föremål för uppskattning är mark till
a) annan fastighet än jordbruksfastighet; samt
b) sådan jordbruksfastighet eller del därav, som på grund av efterfrågan
å mark för bostads-, industriellt eller därmed jämförligt ändamål
äger värde utöver det, som fastigheten eller fastighetsdelen har i sin
användning såsom jordbruksfastighet.
Sådant mervärde skall jämväl särskilt för sig uppskattas.
2 mom. Uppskattning äger icke rum av mark, som här nedan sägs,
nämligen:
mark, som tillhör staten;
mark, som tillhör den kommun eller menighet, inom vars område
marken är belägen;
mark, som upptages av kanal, järnväg, till allmänt begagnande
upplåtna vägar och gator, allmänna platser, allmän flottled eller allmän
farled;
sådan akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisnings -
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 10.
3
verk och barmhärtighetsinrättningar tillhörig mark, som användes uteslutande
för dessa inrättningars verksamhet; samt
sådan mark, som användes uteslutande för kyrkobyggnader eller
bönehus eller såsom begravningsplats.
Om uppskattningsnämnd och uppgifter till ledning vid uppskattningen.
3 §•
Uppskattningen verkställes av uppskattningsnämnder, envar inom
dess distrikt.
Varje stad och varje härad skall i allmänhet utgöra ett uppskattningsdistrikt.
I Stockholm äger överståthållarämbetet att bestämma antalet
av de uppskattningsnämnder, som där skola tillsättas, och det distrikt,
varje uppskattningsnämnd skall omfatta. För annan stad, varest
flera uppskattningsnämnder erfordras, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande
att, efter magistratens hörande, bestämma uppskattningsnämndernas
antal och uppskattningsdistrikten. Kungl. Maj:ts befallningshavande
må, där så prövas lämpligt, fördela större härad i två eller flera
uppskattningsdistrikt, låta köping ävensom municipalsamkälle bilda särskilt
distrikt för uppskattningen samt förena två eller flera härad till ett
uppskattningsdistrikt.
Med härad förstås i denna förordning jämväl de före utfärdandet
av förordningen den 17 maj 1872 varande tingslag i de orter, där benämningen
härad ej förekommer.
4 §•
Uppskattningsnämnd utgöres av ordförande och fyra ledamöter.
Ordföranden förordnas av Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Två av nämndens ledamöter skola utses, för stad, som ej deltager i
landsting, av Kungl. Maj:ts befallningshavande och för annat uppskattningsdistrikt
av vederbörande landsting. Därjämte skola i stad av stadsfullmäktige
eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga, i köping,
som är egen kommun, av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige
finnas, av dessa, i municipalsamhälle och därmed likställd
köping av municipalstämma eller, där municipalfullmäktige finnas, av
dessa samt i landskommun av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige
finnas, av dessa väljas två personer att såsom ledamöter in
-
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
tråda i nämnden och deltaga i dess överläggningar och beslut, då uppskattning
sker av mark inom staden, köpingen, municipalsamhället eller
landskommunen; ägande dessa sistnämnda ledamöter icke säte och stämma
i nämnden vid uppskattning av mark inom annat område än det, för
vilket de blivit valda.
Vid samma tillfälle, som ledamöter i nämnden utses, skall i enahanda
ordning även utses en suppleant för var ledamot av nämnden.
Till ledamöter och suppleanter i uppskattningsnämnd böra utses
sådana personer, som kunna anses äga erforderlig sakkunskap och noggrann
kännedom om ortens fastighets- och affärsförhållanden; och skall
av de utav kommunalmyndigheten utsedda ledamöterna den ene jämte
hans suppleant vara fastighetsägare.
5 §•
Genom allmän kungörelse lämnar Kungl. Maj:ts befallningshavande
före den 15 augusti 1920 underrättelse om indelningen i uppskattningsdistrikt,
om de personer, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnats
till ordförande och, vad beträffar stad, som ej deltager i landsting,
till ledamöter och suppleanter i uppskattningsnämnderna, samt om
denna förordnings bestämmelser angående val av övriga ledamöter och
suppleanter i nämnderna.
I kungörelsen erinras vederbörande om den i 9 § stadgade skyldighet
att avlämna uppgifter till ledning vid uppskattningen. Tillika
meddelas underrättelse om tid och ställe för uppgifternas avlämnande
och varest uppgiftsblanketter erhållas.
Kungörelsen skall införas i ortstidningar, som av Kungl. Maj:ts
befallningshavande bestämmas, en gång omedelbart efter utfärdandet och
en gång under förra hälften av september månad 1920.
6 §•
Landsting skall ofördröjligen låta avlämna uppgift å de av landstinget
valda ledamöter av uppskattningsnämnderna och suppleanter för
dem till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som till de kommunala myndigheternas
kännedom genast låter införa dessa uppgifter i länskungörelserna.
De å vederbörande kommunala myndigheter ankommande val av
ledamöter och suppleanter skola förrättas under senare hälften av september
eller förra hälften av oktober månad; och skall genast efter val
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
5
förrättnings slut den, som därvid fört ordet, om valet underrätta ej
mindre de valda än även Kungl. Maj:ts befallningshavande samt ordföranden
i uppskattningsnämnden.
klar sålunda vald ledamot eller suppleant jämväl blivit av landstinget
utsedd till ledamot av uppskattningsnämnd eller suppleant för sådan
ledamot, föranstalte Kungl. Maj:ts befallningshavande om nytt val för
kommunens vidkommande.
Besvär över val, som förrättas av vederbörande kommunala myndighet,
må anföras hos Kungl. Maj:ts befallningshavande senast före
klockan tolv å femtonde dagen efter valets förrättande eller, om då är
helgdag, å nästa söckendag därefter; och gälle i övrigt om dylikt
vals överklagande i tillämpliga delar vad i kommunalförfattningarna
är stadgat angående besvär över kommunala myndigheters beslut.
Över Kungl. Maj:ts befallningshavandes i anledning av besvären meddelade
beslut må klagan icke föras.
7 §•
Magistratsperson, landsfogde och landsfiskal må ej utan laga förfall
kunna avsäga sig förordnande att vara ordförande i eller ledamot
av uppskattningsnämnd.
En var annan vare skyldig att — såvida han är inom uppskattningsdistriktet
boende och icke de fem sista åren deltagit i taxeringsarbete
inom distriktet eller är av laga förfall hindrad — emottaga uppdrag att
vara ordförande i eller ledamot av uppskattningsnämnden.
8 §.
Till ledning vid uppskattningen skola tjäna de uppgifter, som,
enligt vad nedan sägs, till uppskattningsnämnden avlämnas, ävensom de
upplysningar, som kunna vinnas ur taxeringslängder och andra handlingar
eller eljest äro för nämnden tillgängliga.
9 §•
Ägare av annan fastighet än jordbruksfastighet vare skyldig att
utan anmaning före den 1 oktober 1920 avlämna uppgift enligt fastställt
formulär om markens areal, därå uppförda byggnader och dessas brandförsäkringsvärde,
köpeskilling, fastighetens taxeringsvärde och den del
därav, som blivit åsatt eller kan beräknas för själva marken, samt den
avkastning, fastigheten år 1919 givit, däri inbegripet hyresvärdet av out
-
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
hyrda eller hyresfritt upplåtna eller av ägaren själv begagnade lägenheter;
dock att sådan uppgi f tsskjT di gliet ej åligger ägare av byggnad å
annans mark, där ej byggnadens ägare besitter marken med sådan rätt,
att han, enligt vad i 40 § stadgas, är att anse såsom ägare till marinen.
Å uppgiftsblanketten bör jämväl angivas det värde, till vilket själva
marken utan därå befintliga byggnader och träd enligt den uppgiftspliktiges
mening skäligen kan uppskattas.
Efter anmaning, varom i 12 § sägs, vare ägare av fastighet utav ovan
angivet slag pliktig att lämna jämväl de ytterligare upplysningar eller
uppgifter rörande fastigheten, som för uppskattningen kunna vara erforderliga.
Ägare av jordbruksfastighet vare ävenledes pliktig att efter anmaning
lämna för uppskattningen erforderliga uppgifter eller upplysningar
rörande sin fastighet.
Det vare i övrigt en var obetaget att meddela de upplysningar, som
kunna tjäna till ledning vid uppskattning av mark, till vilken han
är ägare.
Fastighetsägare, för vilken svårighet möter att avgiva skriftlig uppgift,
vare medgivet att själv eller genom ombud muntligen till uppskattningsnämndens
ordförande lämna de upplysningar, varom här är fråga.
Skyldighet att avgiva uppgift eller upplysning, varom ovan sägs,
åligge för omyndig förmyndaren, för sådan frånvarande, för vilken god
man av domstol förordnats, gode mannen samt för oskiftat dödsbo den,
som sitter i boet, evad han är delägare eller syssloman. För annan än
enskild person eller oskiftat dödsbo åligge uppgiftsskyldigheten vederbörande
styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud.
Blanketter till de uppgifter, som i denna paragraf omförmälas,
skola kostnadsfritt tillhandahållas hos ordförande i uppskattningsnämnd
samt därjämte i Stockholm hos överståthållarämbetet, i övriga städer hos
magistraten och å landet hos ordförande i kommunal- och municipalnämnd.
10 §.
Direktion för hypoteksinrättning skall, efter begäran av vederbörande
ordförande i uppskattningsnämnd, av landskamrerare eller, i Stockholm,
av kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden,
meddela uppgift å det värde, vartill i hypoteksinrättningen till belåning
anmäld fastighet uppskattats vid värdering, som blivit för dylikt låns erhållande
senast anställd och godkänd; börande i uppgiften jämväl angivas
tiden för värderingens förrättande.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
7
11 §•
Uppgift61") som avgivas utan anmaning, skola avlämnas antingen
direkt till vederbörande uppskattningsnämnds ordförande eller ock för
fastighet i Stockholm till överståthållarämbetet och i övrigt till Kungl.
Maj:ts befallningshavande i det län, magistraten i den stad eller landsfiskalen
i det distrikt, där den fastighet är belägen, som uppgiften angår.
Enahanda gäller i fråga om de upplysningar, som meddelas enligt
9 § femte stycket.
12 §.
Anmaning till fastighetsägare att avlämna uppgift eller upplysning
skall utfärdas av uppskattningsnämndens ordförande och tillsändas den
uppgiftspliktige i rekommenderat brev med allmänna posten; och skall
anmaning innehålla föreläggande för den anmanade att avlämna uppgiften
inom viss tid av minst åtta dagar efter delfåendet.
Landskamrerare, i Stockholm kamreraren vid överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden, äger jämväl rätt att i enahanda ordning
anmana fastighetsägare att till honom lämna uppgift eller upplysning,
som han kan finna behövlig för den granskningsnämnd, varom nedan i
denna förordning förmäles.
13 §.
Underlåter ägare av fastighet att inom föreskriven tid avgiva uppgift
eller upplysning, som han enligt bestämmelserna i denna förordning
är skyldig lämna, eller varder uppgift, som i 10 § avses, icke avlämnad,
må för uppgiftens eller upplysningens erhållande anlitas biträde av Kungl.
Maj:ts befallningshavande, som äger förelägga uppgiftsskyldig lämpligt vite.
14 §.
Till uppskattningsnämnds ordförande skall Kungl. Maj:ts befallningshavande
före den 15 september 1920 översända de uppgifter angående
brandförsäkringsvärden, köpeskillingar m. m., som blivit åren 1919
och 1920 avgivna till ledning vid taxering till fastighetsbevillning inom
uppskattningsdistriktet och som hos Kungl. Maj:ts befallningshavande
förvaras. Dylika uppgifter, som förvaras hos taxeringsnämnds ordförande,
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
äger ordförande i uppskattningsnämnd på därom gjord anhållan utbekomma;
börande dessa uppgifter efter begagnandet till vederbörande
återställas.
För uppskattningen eljest erforderlig uppgift skall, då begäran därom
framställes, lämnas av vederbörande ämbetsverk eller inrättning.
15 §.
Före den 15 september 1920 skola till uppskattningsnämndens ordförande
genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg överlämnas avskrifter
av årets fastigbetstaxeringslängder för distriktet.
Inom samma tid skall Kungl. Maj:ts befallningshavande låta till
uppskattningsnämndens ordförande översända avskrifter av de hos prövningsnämnden
förda längder, i vad de angå fast egendom inom uppskattningsdistriktet.
16 §.
Efter kallelse av Kungl. Maj:ts befallningshavande skola uppskattningsnämndernas
ordförande inom länet före den 1 oktober 1920 sammanträda
å lämplig ort inför Kungl. Maj:ts befallningshavande för att,
till vinnande av likformighet i uppskattningsarbetet, överlägga om grunderna
för uppskattningen och förfarandet därvid.
Sedan tiden för avgivande av de i 9 § första stycket föreskrivna
uppgifter gått till ända och innan uppskattningsnämndens arbete börjar,
må nämndens ordförande, där så anses erforderligt, kalla vederbörande
fastighetsägare inom distriktet att kommunvis eller i annan ordning sammanträda
inför honom för lämnande av upplysningar, som utöver dem,
som skriftligen meddelats, kunna vara för uppskattningen behövliga; börande
vid dessa sammanträden de inkomna uppgifterna om markareal
m. m. kontrolleras och ofullständiga uppgifter kompletteras.
17 §•
Uppskattningsnämndens sammanträden skola hållas inom distriktet
å tider och ställen, som av ordföranden bestämmas. För landet utsedd
uppskattningsnämnd må även kunna sammanträda i närbelägen stad, köping,
municipal- eller stationssamhälle.
Inträffar för ledamot förfall för inställelse vid utsatt sammanträde,
bör sådant ofördröjligen anmälas för ordföranden, så att före sammanträdet
suppleant hinner tillkallas.
Bevillningsutskottets betänkande JVr 10.
9
För behandling av särskild uppskattningsfråga äger nämnden, där
så anses erforderligt, tillkalla sakkunnigt biträde.
Uppskattningsnämnd bör hava avslutat sitt arbete före den 1 mars
1921.
18 §.
Uppskattningsnämnds ordförande är föredragande hos nämnden;
och åligger det honom särskilt:
a) att tillhandahålla uppgiftsblanketter;
b) att samla, ordna, numrera och granska avlämnade uppgifter och
vidtaga åtgärder för erforderliga uppgifters införskaffande;
c) att i den i 19 § omförmälda längden på behöriga ställen an
teckna
uppgifternas nummer samt uppgivna salu-, hypoteks- och brandförsäkringsvärden,
ävensom, därest fastighetsägare gjort sig skyldig till
försummelse, varom i 13 § förmäles, vidtaga den åtgärd, han finner erforderlig;
,
d) att om utsatt tid och ställe för nämndens sammanträde ej
allenast ofördröjligen underrätta ledamöterna i nämnden utan även på
lämpligt sätt och i god tid meddela vederbörande fastighetsägare inom
distriktet underrättelse;
e) att föra ordet vid uppskattningsnämndens sammankomster samt
därvid tillhandahålla och meddela ledamöterna alla i och för uppskattningen
erhållna uppgifter och upplysningar;
f) att vid uppskattningen efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar
och framställningar, vartill han för vinnande av en behörig
uppskattning finner sig äga anledning;
g) att föra protokoll angående de ärenden, där sådant erfordras;
börande protokollet justeras inför nämnden och justeringen bestyrkas genom
å protokollet tecknat intyg av två ledamöter;
h) att noga tillse, att de till ledning för uppskattningen avlämnade
uppgifter och upplysningar icke varda för obehöriga tillgängliga;
i) att på begäran av uppgiftspliktig utan lösen meddela bevis om
mottagande av uppgift eller upplysning; samt
j) att, då sådant påfordras, avgiva förklaring över besvär angående
markuppskattning och därmed sammanhängande frågor.
19 §.
Över uppskattningen skall föras längd enligt fastställt formulär;
skolande, om distriktet omfattar två eller flera kommuner, särskild längd
upprättas för varje kommun.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 sand. 7 It afl. (Nr 10.)
2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta
samhälle förekommande fastigheter, som åsättas markvärde, i längden
särskilt angivas och sammanföras. Om av fastighet endast en del faller
inom municipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen anmärkas,
huru stor del av hela fastighetens värde belöper å denna del av fastigheten.
I stad bör uppskattningsnämnd till längdens upprättande åtnjuta
nödigt biträde av vederbörande uppbörds- eller annan av magistraten
och i Stockholm av överståthållarämbetet därtill utsedd tjänsteman.
Uppskattningslängd underskrives av nämndens ordförande och
ledamöter.
20 §.
Nämnden vare ej beslutför, om ej ordföranden är tillstädes.
Är nämnden eljest ej fulltalig, må beslut ej fattas med mindre tre
av de närvarande äro om beslutet ense.
Skulle inom fulltalig nämnd uppstå skiljaktiga meningar bland
nämndens medlemmar, och måste omröstning för frågans avgörande anställas,
skall denna vara öppen; och blive därvid gällande den mening,
vilken flertalet biträtt, eller, därest flera meningar yppats, den, till vilken
de flestas röster kunna jämkas. Om rösterna utfalla lika, gälle den mening,
som ordföranden biträder.
Det åligger ordföranden att i de fall, då hans mening ej gjort sig
gällande, uti längdens anteckningskolumn särskilt upptaga de uppskattningsvärden,
han ansett böra bestämmas; och är det jämväl var och en
av de övriga ledamöterna obetaget att få sin särskilda mening till protokollet
antecknad, såvida densamma, skriftligen avfattad, till nämndens
ordförande avlämnas.
Anser ordföranden, att nämnden i ett eller annat hänseende icke
iakttager de föreskrifter, som gälla för uppskattningen, eller icke verkställer
uppskattningen i överensstämmelse med upplysta och bestyrkta
förhållanden, åligger det honom att sådant genast anmärka. Dylik anmärkning
ävensom nämndens i anledning därav meddelade yttrande
skola i protokollet intagas.
21 §.
Landshövdingen i länet samt i Stockholm överståthållaren vare berättigad
att deltaga i uppskattningsnämnds överläggningar men icke i
besluten.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 11
22 §.
Uppskattningsnämnds sammankomster hållas inom slutna dörrar;
dock är ägare av fastighet inom distriktet berättigad att inför nämnden
företräda för att meddela upplysningar rörande sin fastighet.
23 §.
I uppskattningsdistrikt, som utgöres av ett eller flera härad eller
del av härad, skall uppskattningslängd för varje särskild kommun i
distriktet inom fjorton dagar efter avslutandet av uppskattningsnämndens
sammanträden av nämndens ordförande tillställas vederbörande kommunalstämmas
ordförande, vilken det åligger att under viss bestämd och vederbörligen
kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt
och därvid även tillkännagivet ställe hålla längden fastighetsägarna
tillhanda.
Där municipalsamhälle eller därmed likställd köping utgör särskilt
uppskattningsdistrikt, skall ordföranden inom samma tid och för enahanda
ändamål avlämna uppskattningslängden till municipalstämmans ordförande.
Likaledes inom fjorton dagar efter det uppskattningsnämnds förrättningar
avslutats, skall uppskattningslängd överlämnas i Stockholm
till överståthållarämhetet och i annan stad till magistraten, genom vilka
myndigheters försorg längderna i här ovan föreskriven ordning hållas
fastighetsägarna tillhanda.
Före den 20 april 1921 skall uppskattningslängd av vederbörande
kommunal- eller municipalstämmoordförande och magistrat överlämnas
till Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Uppskattningsnämndens protokoll och de till ledning vid uppskattningen
erhållna uppgifter och längder skola av uppskattningsnämndens
ordförande insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande omedelbart efter
uppskattningsarbetets avslutande inom distriktet; och skall ordföranden
på samma gång lämna Kungl. Maj:ts befallningshavande uppgift å de
personer, som tjänstgjort såsom ledamöter i nämnden, och å den myndighet,
av vilken envar av dem blivit utsedd till ledamot eller suppleant.
24 §.
Över uppskattningsnämnds beslut må besvär hos granskningsnämnd,
varom här nedan i denna förordning sägs, anföras av fastighetsägare, i
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
vad honom rörer, så ock av vederbörande kommun samt municipalsamhälle
och därmed likställd köping. Besvären, skriftligen avfattade, skola
ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande senast före klockan 12
på dagen den 1 juni 1921, vid påföljd att besvären eljest icke varda
upptagna till prövning, där ej inom samma tid visas laga förfall;
och skola vederbörande genom kungörelse, varom i 27 § sägs, härom
erinras.
Genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg bör förteckning
över de inkomna besvärsskrifterna med uppgift om de i besvären gjorda
yrkandena, så fort ske kan, översändas till ledamöterna och suppleanterna
i granskningsnämnden.
Om granskningsnämnd.
25 §.
För varje län och för Stockholms stad tillsättes en granskningsnämnd,
som bar att granska uppskattningen samt pröva och avgöra anförda
besvär eller framställda anmärkningar i anledning av uppskattningsnämndernas
beslut.
Denna nämnd sammanträder för länen i residensstaden och för
Stockholms stad i Stockholm å tid, som utsättes av Kungl. Maj:ts befallningshavande
och bestämmes sålunda, att nämndens arbeten må vara
avslutade före den 1 november 1921.
Innan granskningsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina
ledamöter utse två personer till ledamöter och två personer till suppleanter
i den uppskattningsövernämnd, varom i 33 § stadgas.
26 §.
Granskningsnämnd skall bestå av vederbörande landshövding eller
överståthållaren såsom ordförande samt minst sex och högst femton andra
ledamöter, vilka Kungl. Maj:ts befallningshavande utser för län bland
medlemmarna av uppskattningsnämnderna inom länet och för Stockholms
stad bland medlemmarna i stadens uppskattningsnämnder, med iakttagande
av att minst halva antalet utses bland de ledamöter av uppskattningsnämnd,
som varit utsedda av Kungl. Maj:ts befallningshavande eller
landstinget, i lämpligt förhållande dem emellan.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
13
I enahanda ordning utses jämväl suppleanter till antal motsvarande
minst hälften av antalet utsedda ordinarie ledamöter i nämnden.
27 §.
Uti därom utfärdad kungörelse uppgiver Kungl. Maj:ts befallningshavande
dem, som blivit utsedda till ledamöter och suppleanter i granskningsnämnden,
samt underrättar länets invånare om tid och ställe för
nämndens sammanträde; och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande
att i god tid låta ett exemplar av denna kungörelse tillställas envar av
nämndens ledamöter och suppleanter. Kungörelsen skall införas i ortstidningar,
som av Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämmas.
Möter för ledamot av granskningsnämnd hinder att tillstädeskomma,
bör anmälan därom ofördröjligen ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som inkallar suppleant.
28 §.
Är landshövding eller överståthållaren hindrad att bevista sammankomst,
äge nämnden att genom val med slutna sedlar bland sina ledamöter
utse ordförande; och bör vid sådant val ordet föras av den till
levnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.
Landskamreraren och för Stockholm kamreraren vid överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden äro föredragande i nämnden och
höra hos nämnden göra de anmärkningar och framställningar, vartill de
finna sig äga anledning.
Granskningsnämnd vare beslutför, då utom ordföranden minst två
tredjedelar av ledamöterna äro tillstädes.
Uppstå under granskningsnämndens överläggningar skiljaktiga meningar
bland nämndens ledamöter och måste till följd därav omröstning
anställas, skall omröstningen vara öppen; och blive därvid gällande den
mening, vilken flertalet bland ledamöterna biträtt, eller, därest flera meningar
yppas, den, till vilken de flestas röster kunna jämkas. Om rösterna
utfalla lika, gälle den mening, som biträdes av ordföranden.
29 §.
Kungl. Maj:ts befallningshavande äger, där så anses erforderligt,
dels kalla sakkunnig person att biträda granskningsnämnden vid behand
-
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
ling av särskild taxeringsfråga och dels inkalla uppskattningsnämnds
ordförande att, för upplysningars meddelande, före och under granskningsnämndens
sammanträde infinna sig å den ort, där nämnden sammanträder.
30 §.
Protokollet vid granskningsnämndens sammankomster föres och de
av nämndens beslut föranledda anteckningarna i uppskattningslängderna
verkställas av den eller de personer, som Kungl. Maj:ts befallningshavande
därtill förordnat.
Justering av det hos granskningsnämnden förda protokoll skall
verkställas inför nämnden eller senast fjorton dagar efter nämndens sista
sammankomst inför ordföranden jämte vederbörande landskamrerare eller,
vad angår Stockholm, kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning
för uppbördsärenden samt minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter,
vilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes
genom ett av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet
tecknat intyg.
31 §.
Alla granskningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens protokoll.
Uppskattningsvärde, som blivit av granskningsnämnden fastställt
till annat belopp än uppskattningsnämnd bestämt, ävensom uppskattningsvärden,
som tillkommit genom granskningsnämndens beslut, skola antecknas
i vederbörande uppskattningslängd, och åligger det föredraganden hos
nämnden att med sin underskrift å längden vitsorda enligt granskningsnämndens
beslut införda förändringar.
Protokollsförare hos granskningsnämnden skall ofördröjligen, efter
det protokollet justerats, till var och en fastighetsägare, som anfört besvär
hos nämnden men ej vunnit bifall till desamma, ävensom eljest till
ägare av fastighet, vilken granskningsnämnd i första hand åsatt värde
eller beträffande vilken granskningsnämnden ändrat av uppskattningsnämnden
åsatt värde, i rekommenderat brev översända med besvärshänvisning
försett behörigt utdrag av protokollet.
För kommun, municipalsamhälle och därmed likställd köping, som
anfört besvär hos nämnden, skola jämväl behöriga protokollsutdrag utskrivas
och av protokollsföraren ofördröjligen översändas till ordföranden
i den kommunala representation eller myndighet, som må äga fatta beslut
om överklagande av granskningsnämndens beslut.
15
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
32 §.
Besvär över granskningsnämnds beslut må anföras av:
a) fastighetsägare, i vad honom rörer;
b) vederbörande kommun, municipalsamhälle och därmed likställd
köping;
c) vederbörande landskamrerare och, vad angår Stockholm, kamreraren
vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden.
Besvären skola, ställda till den i 33 § omförmälda uppskattningsövernämnden,
ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där
den överklagade uppskattningen skett, före klockan tolv den 15 januari
1922, vid påföljd att besvären eljest icke varda upptagna till prövning,
därest icke laga förfall visas.
Sedan vid inkomna besvär blivit fogade såväl utdrag av uppskattningslängd
samt uppskattnings- och granskningsnämndernas protokoll,
såvitt den överklagade uppskattningsfrågan angår, som ock de till nämnderna
i frågan ingivna handlingarna, och därefter förklaringar över besvären
infordrats från vederbörande, insänder Kungl. Maj:ts befallningshavande
skyndsamligen till övernämnden samtliga handlingarna med de
upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.
Så snart ovan stadgade besvärstid gått till ända, översänder Kungl.
Maj:ts befallningshavande till ordföranden i övernämnden förteckning å
anförda besvär.
Om uppskattningsövernämnd.
33 §.
För att pröva och avgöra besvär, som anföras i anledning av granskningsaämndernas
beslut, tillsättes en uppskattningsövernämnd i den ordning
nedan stadgas.
Kungl. Maj:t förordnar ordförande, vice ordförande och suppleanter
för dem samt fyra ledamöter jämte suppleanter;
vardera av riksdagens kamrar utse tre ledamöter;
varje granskningsnämnd i riket väljer inom sig två ledamöter att
på kallelse i övernämnden inträda under behandlingen och avgörandet av
uppskattningsfrågor, som varit föremål för handläggning av den granskningsnämnd,
av vilken de äro valda;
utav riksdagens kamrar och granskningsnämnderna utses jämväl
suppleanter till lika antal som de av dem valda ledamöterna.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Där sådant för befrämjande av arbetets skyndsamma gång finnes
ändamålsenligt eller eljest är lämpligt, må övernämndens arbete uppdelas
på särskilda avdelningar. Till avgörande av avdelning må dock icke
hänskjutas besvärsfråga av större betydelse och omfattning.
Erforderligt antal föredragande och sekreterare hos nämnden förordnas
av Kungl. Maj:t; i övrigt erforderlig kanslipersonal antages av
nämnden.
Övernämnden sammanträder i Stockholm, på kallelse av ordföranden,
så snart lämpligt antal besvärsmål till nämnden inkommit.
Kungl. Maj:t äger utfärda närmare föreskrifter angående ordnandet
av nämndens arbete och därmed sammanhängande frågor.
34 §.
Övernämnden äger att av vederbörande ämbetsverk och myndighet
på begäran erhålla de handlingar samt de upplysningar och utlåtanden,
som för ärendenas handläggning hos nämnden må finnas erforderliga,
ävensom i mån av behov införskaffa utlåtanden från särskilda sakkunniga.
35 §.
Beslut må icke av övernämnden fattas, därest icke minst sju eller,
vid sammanträde med avdelning av nämnden, minst tre ledamöter äro
tillstädes.
Uppstå skiljaktiga meningar bland nämndens ledamöter och måste
till följd därav omröstning verkställas, skall omröstningen vara öppen;
och blive därvid gällande den mening, vilken flertalet bland ledamöterna
biträtt, eller, därest derå meningar yppas, den, till vilken de flesta^ röster
kunna jämkas. Om rösterna utfalla lika, gälle den mening, som biträdes
av ordföranden.
36 §.
Alla övernämndens beslut skola upptagas i nämndens protokoll.
Justering av protokollet skall verkställas inför nämnden eller vederbörande
avdelning eller, i den mån det icke kan ske, efter nämndens eller
avdelningens sista sammanträde inför vederbörande ordförande och två
av nämnden eller avdelningen därtill utsedda ledamöter på tid, som av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
17
ordföranden bestämmes. Justeringen bestyrkes genom ett av ordföranden
å protokollet tecknat intyg.
37 §.
Det åligger övernämnden att genom vederbörande sekreterare:
a) genom utdrag av protokollet underrätta var och en, som hos
nämnden anfört besvär, om nämndens beslut, i vad klaganden angår;
samt
b) till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningskavande översända
utdrag av protokollet beträffande beslutade ändringar i uppskattningslängderna.
38 §.
Emot övernämndens beslut må klagan ej föras.
39 §.
Efter erhållen del av övernämndens beslut om ändringar i granskningsnämndernas
beslut skall Kungl. Maj:ts befallningshavande låta införa
dessa ändringar i uppskattningslängderna.
Längderna med därtill hörande uppgifter och andra handlingar
skola därefter hos Kungl. Maj:ts befallningshavande förvaras för att tjäna
till ledning vid en blivande taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt.
Allmänna bestämmelser.
40 §.
Med ägare av fast egendom förstås i denna förordning jämväl
innehavare av:
mark, som besittes med stadgad åborätt;
mark, som besittes såsom så kallad ofri tomt i stad;
skogsområde, som innehaves av stad eller annan menighet;
mark, som besittes med fideikommissrätt eller eljest på grund av
testamentariskt förordnande.;
mark, som eljest besittes med ständig eller ärftlig besittningsrätt.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 7 sarnl. 7 käft. (Nr 10.) 3
18
-Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
41 §.
Bestämmelserna i 17 och 37 §§, 42 § 3:dje stycket, 51, 52, 53,
56, 57, 58, 61 och 62 §§ förordningen om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
med iakttagande av att vad i nämnda §§ sägs om taxeringsnämnd skall
avse uppskattningsnämnd och att vad i samma §§ stadgas om prövningsnämnd
skall gälla beträffande granskningsnämnd.
42 §.
Ersättning till ordförandena i uppskattningsnämnderna och gottgörelse
för det vid uppskattningsförrättningarne lämnade biträde av städernas
tjänstemän anvisas av Kungl. Maj:t efter förslag av Kungl. Majrts
vederbörande befallningshavande.
Av kommun valda ledamöter i uppskattningsnämnd äga åtnjuta
dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med
elva kronor om dagen dels ock, då de icke äro bosatta å den ort, där
nämnden sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg för resa
till och från sammanträdesorten verkligen begagnats, resekostnadsersättning
med lega för skjuts efter en häst eller för båtskjuts eller utgift för
andra klass å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.
Av Kungl. Maj:ts befallningshavande samt landsting utsedda ledamöter
i uppskattningsnämnd, sakkunnigt biträde hos uppskattnings- och
granskningsnämnd, av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedda ledamöter
i granskningsnämnd samt de uppskattningsnämndsordförande, som
på Kungl. Maj:ts befallningskavandes kallelse före eller under granskningsnämndens
sammanträde infunnit sig för upplysningars meddelande,
äga åtnjuta, om de äro bosatta å annan ort än sammanträdesorten,
traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med
fjorton kronor om dagen och övrig ersättning för resekostnaderna enligt
fjärde klassen av gällande resereglemente samt, om de äro bosatta
å sammanträdesorten, traktamentsersättning med elva kronor om dagen.
Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl ledamot i granskningsnämnd,
som efter kallelse av ordföranden inställt sig för att deltaga
i protokolls justering, samt uppskattningsnämndsordförande för närvaro
vid sammanträde, som i 16 § omförmäles.
Till gäldande av de av granskningsnämnds arbeten föranledda
kostnader, såsom ersättning för biträde åt landskamreraren, i Stockholm
kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, vid
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
10
förberedande göromål, arvoden för protokolls- och längdföring hos nämnden,
nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning hos
nämnden, äger granskningsnämnd efter förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande
använda erforderligt belopp.
För de i 15 § omförmälda avskrifter av taxeringslängder äger
Kungl. Maj:ts befallningshavande utanordna erforderlig ersättning till för
ändamålet behövligt biträde.
Ordförande, ledamöter, föredragande och sekreterare i övemämnden
åtnjuta ersättning för sitt arbete ävensom, i förekommande fall, rese- och
trakt amentsersättning enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.
Till ersättning åt annan hos övernämnden anställd kanslipersonal än
föredragande och sekreterare ävensom till bestridande av övriga utgifter
för övernämnden anvisar Kungl. Maj:t, efter förslag av nämnden, erforderliga
medel.
De ersättnings- och kostnadsbelopp, som utgå enligt denna paragraf,
ävensom gottgörelse, motsvarande landskamrerares tjänstgöringspenningar,
till den, vilken i anledning av landskamrerare för arbete med
uppskattningen beviljad ledighet från övriga tjänstegöromål förordnas att
samma göromål förrätta, avföras å det av riksdagen beviljade anslag för
uppskattningens verkställande och utbetalas i länen av Kungl. Maj:ts
befallningshavande och i Stockholm av statskontoret.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma,
enligt därå meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Särskilda anvisningar.
Vid uppskattningen skall särskilt värde åsättas varje taxeringsenhet
Såsom taxeringsenhet anses:
a) varje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten
beslår av två eller flera brukningsdelar eller avsöndring av jord
därifrån ägt rum, varje sådan brukningsdel eller jordavsöndring;
b) tomt i stad eller annan ort med större sammanträngd befolkning,
varest tomtindelning såsom i stad finnes.
Finnes lämpligt att i större utsträckning än som av nyss meddelade
bestämmelser föranledes uppdela visst markområde i särskilda taxerings
-
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
enheter, eller finnes anledning till samfälld uppskattning av flera taxeringsenheter,
må sådan uppdelning eller sammanslagning verkställas.
Även vattenbetäckta områden skola anses såsom mark.
Markvärdet bestämmes i penningar till belopp, som motsvarar det
vid 1919 års utgång förefintliga värdet å marken. Befintligheten av
byggnader eller träd lämnas vid markvärdets uppskattande utan avseende.
I markvärdet inräknas icke värdet av inmutningsbara kol- eller mineralfyndigheter.
Vid bestämmandet av marks värde skall, där det befinnes uppenbart,
att marken med hänsyn till konjunkturer och efterfrågan är lämplig
och begärlig för annat mer avkomstgivande ändamål än det, för vilket
den vid uppskattningstillfället användes, markvärdet efter sådan grund
uppskattas. Är sådant förhållande ej påtagligt, skall marken uppskattas
med hänsyn till det ändamål, varför den vid uppskattningstillfället brukas.
Vid uppskattningen skall särskilt för sig upptagas det jordbrukseller
skogsmarksvärde, som marken må äga.
Uppskattade markvärden skola utföras i fulla hundratal kronor;
dock att, där värdet icke uppgår till 100 kronor, detsamma skall utföras
i fulla tiotal kronor.
Konungen äger att utfärda närmare föreskrifter till ledning vid
uppskattningen enligt de i denna förordning med därtill hörande särskilda
anvisningar angivna allmänna grunder och särskilda bestämmelser
ävensom att fastställa erforderliga formulär.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda
statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning anfört till motiveringför
förslaget, får utskottet hänvisa till propositionen.
Motioner
1:172 och
11:267.
Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats två i anledning av
propositionen väckta, likalydande motioner, den ena, 1:172, av herr Johan
Johansson i Kälkebo jämte två andra av första kammarens ledamöter, den
andra, 11:267, av herr Svedberg jämte sex andra ledamöter av andra
kammaren. I dessa motioner hemställes, »att riksdagen icke måtte antaga
förslaget till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles
skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, ävensom att i
sammanhang härmed stående begäran om anslag måtte avslås.»
Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet.
Såsom i propositionen erinras, sammanfaller det nu framlagda för -
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 21
slaget till förordning om uppskattning av mark i och för framdeles skeende
taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt i allt väsentligt
med det förslag i samma ämne, som förelädes 1919 års lagtima riksdag
genom propositionen nr 329. Sistberörda förslag blev av bevillningsutskottet
tillstyrkt med allenast vissa mindre betydande ändringar. Nio
reservanter anslöto sig emellertid till en av herr Lindman m. fl. väckt,
motion, 11:386, vari yrkats avslag å propositionen. Kamrarna stannade
i olika beslut, i det första kammaren godkände reservationen, medan
andra kammaren biföll utskottets hemställan. I följd av denna utgång
hade frågan för det dåvarande förfallit.
Från bevillningsutskottets betänkande i ämnet förra året synes böra
här återgivas följande av utskottet lämnade redogörelse för frågans innebörd
och utskottets ställningstagande på olika punkter:
»Frågan om särskild beskattning av s. k. oförtjänt jordvärdestegring,
bär, såsom i propositionen framhålles, länge stått på dagordningen.
Under mera än tio år har Kungl. Maj:t haft frågan under utredning
genom flera på varandra följande kommittéer utan att enighet ännu uppnåtts
bland de sakkunniga angående de lämpliga grunderna för eu jordvärde-
eller jordräntestegringsskatt. Ett slutgiltigt förslag i ämnet har
Kungl. Maj:t ännu icke blivit i tillfälle att framlägga.
Någon direkt framställning i frågan från riksdagens sida har icke
gjorts. Sedan vid 1907 års riksdag sammansatta bevillnings- och lagutskottet,
i anledning av åtskilliga motioner, föreslagit att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående oförtjänt
värdestegring å byggnadsgrund, men frågan fallit på första kammarens
beslut, hava väl upprepade gånger motioner blivit väckta, senast
åren 1911—14 i följd, men har bevillningsutskottet avstyrkt och riksdagen
avslagit motionerna av anledning, att frågan dåmera av Kungl.
Maj.-t gjorts till föremål för utredning.
De senast föreliggande sakkunnigförslagen i ämnet äro utarbetade
det ena av kanslirådet Köhler och det andra av landskamreraren Landén.
Över dessa förslag hava yttrat sig länsstyrelserna och kammarrätten, och
är det närmast i följd av erinringar från kammarrättens sida som förslagen
funnits böra göras till föremål för omarbetning i vissa hänseenden.
Emellertid har Kungl. Maj:t ansett, att den kommande lagstiftningen
i ämnet skulle kunna snabbare genomföras i praktiken, om redan
nu kunde fastställas den grund, från vilken eu blivande taxering till
jord värdest egringsskatt skulle hava att utgå, nämligen den ifrågakom
-
Bevillnings
utskottet
1919.
Preliminär
markupp
skattmng.
Princip
frågor.
Direkt eller
indirekt beskattning.
22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
mande markens ingångsvärde. I detta syfte har förevarande proposition
tillkommit.
Det är således att fastslå, såsom oek i propositionen antytts, att
här icke är fråga allenast om en åtgärd, avsedd som led i den förnyade
utredningen. Det är icke någon slags provtaxering, som föreslås, utan en
uppskattning, som skall omfatta all hithörande mark i landet och som,
därest och i den mån en jordvärdestegringsskatt blir beslutad, kommer att
få rättslig verkan. Givetvis komme dock resultatet av uppskattningen att,
såsom jämväl förutsatts, bliva av värde även för utredningen i huvudfrågan,
I betraktande av det sagda är att tillse, i vilken utsträckning ett bifall
till förevarande förslag kan föregripa lösningen av huvudfrågan. Den
föreslagna markuppskattningen kan givetvis ej anordnas så neutralt, att
dess resultat skulle passa varje form av värdestegringsskatt. Kungl.
Maj:t har måst redan i föreliggande förslag fatta ståndpunkt i vissa
principiella avseenden och i så måtto binda sig beträffande det kommande
förslaget i den stora frågan. De principiella val, som det således gäller
att träffa i och genom ett beslut om ifrågavarande markuppskattning,
skola här nedan i korthet angivas.
Först är självfallet att avgöra, om man överhuvud taget vill hava
en jordvärdestegringsskatt eller icke. Någon tvekan på denna punkt
synes dock ej behöva råda. Det berättigade i en sådan skatt torde numera
vara allmänt erkänt såväl inom den speciella fackkunskapen som i
den allmänna meningen, qch de senast hörda myndigheterna, kammarrätten
och länsstyrelserna, hava så gott som undantagslöst förordat
densamma.
Däremot äro, såsom redan antytts, meningarna alltjämt delade beträffande
de lämpligaste formerna för skattens anordnande. Såsom departementschefen
framhållit, kunna de flesta och även mest omstridda
tvistefrågorna i förevarande sammanhang lämnas å sido, såsom exempelvis,
huruvida skatten skall tillfalla stat eller kommun, om, i senare fallet,
den skall göras obligatorisk eller bero av kommunens beslut, frågan om
skattebeloppets storlek o. s. v.
En fråga, till vilken ståndpunkt måste tagas, är däremot, huruvida
beskattningsmetoden skall bliva direkt eller indirekt. Skillnaden består
däri, att vid direkt beskattning uttages skatten, i den män värdestegring
inträder, medan den indirekta skatten uttages först, då fastigheten säljes
eller eljest övergår till ny ägare, så att värdestegringen framträder reali
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
23
serad i form av en kapitalvinst. Den förra metoden har städse betraktats
såsom den principiellt riktigaste, varemot den senare till en början
förordats av rent praktiska skäl. Den i propositionen lämnade redogörelsen
för meningsbrytningarna mellan de sakkunniga visar emellertid,
att den direkta metoden efter hand vunnit mera allmän tillslutning. De
börda myndigheterna, som tidigare ansågo den direkta metoden mindre
lämplig i praktiken, hava nu nära nog enhälligt förordat denna metod.
Detta har också blivit Kungl. Maj:ts ståndpunkt, och det nu framlagda
förslaget har till förutsättning en blivande direkt beskattning.
Även utskottet håller före, att en rationell beskattning på förevarande
område säkrast ernås på den direkta vägen. Skulle också denna
väg vara förknippad med mera omgång och besvär, uppväges detta av
de obestridliga reala fördelarna hos en beskattningsmetod, som tager
sikte på den verkliga värdestegringen, utrönt genom en direkt undersökning,
ofcli söker träffa denna stegring, i den mån den uppkommer.
ll/tt principiellt avgörande är ock att träffa i fråga om vilken jord, Värdestegsom
bör omfattas av en blivande beskattning. Ändamålet med den nu ^n^ob^i
föreslagna uppskattningen blir givetvis i viss grad förfelat i den mån timomfattaensamma
skulle gå på sidan om eller bliva mer begränsad än den bli- ning''
vande objektiva skattskyldigheten. Departementschefen har härutinnan
anfört: »Den utan tvivel mest omfattande frågan i detta sammanhang
är, huruvida en stegring av fastighets jordbruksvärde bör underkastas
beskattning eller ej. Meningarna härom äro ganska delade. Å ena sidan
har man velat göra gällande, att, om ett fastighetsvärde ökas till följd
av exempelvis en järnvägsanläggning, det ej bör vara någon skillnad, om
värdestegringen har sin grund i möjligheter att försälja tomter eller i
lättare avsättning av jordbruksprodukter. Å andra sidan har man framhållit,
att under det jordvärdetaxeringen i fråga om jordbruksfastigheter
skulle medföra synnerliga svårigheter och kostnader, en skatt å värdestegring
av dylik jord såsom sådan skulle giva jämförelsevis ringa utbyte.
För egen del är jag icke nu beredd att taga slutlig ståndpunkt till frågan!
huruvida dylik värdestegring bör inbegripas under en blivande skatt!
Svårigheterna att utan föregående erfarenhet på området omedelbart
företaga den omfattande värderingen av dessa fastigheters mark utan
byggnader och skog, synas mig tala för att för det närvarande ej ifrågasätta
en ingångsvärdering av densamma. Då skattefrågan skall slutligen
lösas, Dör emellertid detta spörsmål ånyo tagas upp till prövning.»
I sammansatta utskottets förslag vid riksdagen 1907 ifrågasattes,
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Subjektiv
skattskyl
dighet.
Avkastningsvärde
eller saluvärde
-
såsom ovan antytts, såsom föremål för värdestegringsskatt endast mark
som ägnade sig för bebyggande, byggnadsgrund, men detta oavsett om
den vore bebyggd eller obebyggd, läge i stad eller på landsbygden.
Någon skillnad synes ej heller hava gjorts mellan byggnad för bostadsändamål
eller för industriellt eller därmed jämförligt syfte. I propositionen
är redogjort för de växlande ståndpunkterna i detta avseende hos
de sakkunniga på olika stadier av utredningen.
Departementschefen synes hava i det väsentliga ställt sig på 1907 års
ståndpunkt, i det han dels, såsom redan nämnts, åtminstone i förevarande
sammanhang uteslutit jordbruksvärdet, dels ock medtagit även s. k. industrijord.
Den föreslagna bestämmelsen härutinnan finnes i 2 § 1 mom.
Den subjektiva skattskyldigheten är också i förslaget preliminärt
reglerad (2 § 2 mom.). Denna sida av problemet synes ej hava varit
så omtvistad. Skattskyldigheten i förevarande avseende har väl ''ansetts
i huvudsak böra följa reglerna för gällande bevillningsskyldigliet för fast
egendom, och äro de i 2 mom. upptagna undantagen från skattskyldighet
i tillämpliga delar formulerade efter bevillningsförordningens motsvarande
bestämmelser.
Ehuru det givetvis varit önskligt, att området för den blivande
skattskyldigheten, subjektivt och objektivt, redan nu kunnat fixeras, så
att markuppskattningen från början fått sin slutliga omfattning, har utskottet
böjt sig för departementschefens skäl och ifrågasätter ej annat
än bifall till propositionen i denna del.
I fråga om grunderna för markvärdets bestämmande innehålla de
av Köhler och Landén uppgjorda förslagen, att markvärdet såväl vid ingångstaxering
som vid förekommande taxeringar till jordräntestegringsskatt
skulle bestämmas lika med den uppskattade behållna avkastningens
efter viss grund beräknade kapitalvärde (avkastningsvärdet). Kammarrätten
åter anser, att ingångsvärdet bör bestämmas till belopp, som motsvarar
markens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet). Till denna
uppfattning har också förslaget i huvudsak anslutits, bl. a. av det åberopade
skälet, att om ingångsvärderingen anordnades, på sätt kammarrätten
föreslagit, det icke skulle möta hinder att vid senare taxeringar
beräkna den beskattningsbara värdestegringen på vare sig det ena eller
det andra sättet. Ej heller på denna punkt har utskottet något att invända.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
25
Vad härefter angår uppskattningsproceduren märkes, att densamma Uppslcattalldeles
skilts från det allmänna taxeringsförfarandet. Ett särskilt dekla- ''farandet.
rationsförfarande från vederbörande fastighetsägares sida bär anordnats
(9 §), och särskilda organ hava skapats såväl för uppskattningen i första
hand som för prövningen av dess resultat i andra och tredje eller sista
instans. Om de båda lägre instanserna, uppskattningsnämnden och
granskningsnämnden, i huvudsak bildats efter mönster av taxeringsnämnden
och prövningsnämnden, är däremot den högsta instansen, uppskattningsövernämnden,
organiserad på ett mera ovanligt sätt, bland annat därutinnan,
att vardera av riksdagens kamrar skall utse visst antal ledamöter
(33 §). I övrigt har taxeringsförordningen väsentligen tjänat till förebild.
Till stöd för anordnande av ett fristående taxeringsförfarande har
åberopats, att den speciella sakkunskap, som behövdes för det nu ifrågasatta
arbetet, ej alltid vore att finna hos taxeringsnämnderna, vid vilkas
utväljande jämväl andra kvalifikationsgrunder borde göras gällande.
Framför allt borde det emellertid för en enhetlig taxering vara av vikt,
att taxeringsdistrikten finge ett väsentligt större omfång än de för den
allmänna taxeringen bestämda taxeringsdistrikten.
I fråga om övernämnden har framhållits, att av hänsyn till enhetlighet
i uppskattningen talan borde få mot de olika länsnämndernas
(granskningsnämndernas) beslut fullföljas hos eu för hela riket gemensam
högsta instans. Att åter hänvisa de klagande att därvid vända sig
till kammarrätten och regeringsrätten vore icke lämpligt vid det förhållande,
att prövningen skulle innebära ett bedömande, ej så mycket av
rättsfrågor utan fastmera av själva uppskattningens skälighet. I detta
sammanhang har även erinrats om, att arbetsbalansen i kammarrätten
gjorde det önskligt, att kammarrätten ej utan trängande skäl belastades
med nya krävande uppgifter.»
Bevillningsutskottets anmärkniugar''mot förslaget rörde allenast vissa
detaljer av uppskattningsförfarandet och avsågo att bl. a. genom ändrade
tidsbestämmelser underlätta proceduren på olika stadier. I enlighet härmed
lämnade utskottet förslag till ändrad avfattning av ett flertal §§ i
författningsförslaget.
Såsom redan antytts, har Kungl. Maj:t i förevarande proposition Förevarande
återkommit med i stort sett samma författningsförslag som det i fjolv'' °p,m wn
framlagda med de ändringar bevillningsutskottet förra året ansett påkallade.
Härutöver bjuder förslaget på allenast en ändring i sak, nämligen
att i överensstämmelse med kammarrättens åsikt markvärdet skall bestämmas
till det belopp, som motsvarar värdet å marken vid 1919 års utgång.
jBihang till riksdagens protokoll 1920. 7 sand. 7 käft. {Nr t Öl) 4
Utskottets
yttrande.
2g Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Enligt det förra förslaget hade tidpunkten fixerats till ingången av september
månad 1919, vilket i förevarande förslag, om grundsatsen bibehållits,
skulle motsvarat september månads ingång 1920. .
Frånsett berörda avvikelser och en del jämkningar i tidsbestämmelserna,
med hänsyn till att markuppskattningen komme att äga rum ett år
senare, är det nya förslaget ordagrannt lika med det tidigare.
Sedan utskottet förra gången yttrade sig i föreliggande fråga, har,
efter utskottets uppfattning, icke något inträffat av beskaffenhet att höra
rubba den ståndpunkt utskottets majoritet då intog. De skäl av principiell
art som, enligt vad ovan återgivits, bestämde utskottets ställning
förra året, synas alltfort äga giltighet. Det nuvarande bevillningsutskottet
ansluter sig i allo till desamma.
En ren lämplighetsfråga utgör valet av den tidpunkt, som skall
ligga till grund vid markvärdets bestämmande. Emot den tillbakaflyttning
av denna tidpunkt, som nu, enligt vad ovan redogjorts, föreslås,
har utskottet ej något att invända.
Yad förslagets detaljer i övrigt beträffar, har, såsom redan framhållits,
vid uppgörandet av det nu framlagda förslaget samtliga de i fjolårets
utskottsbetänkande gjorda ändringsförslagen blivit följda.
Emot förslaget, sådant det nu föreligger, bar utskottet ej annat att
erinra, än att de i 42 § upptagna bestämmelserna om ersättning åt
ledamöter i uppskattningsnämnd m. fl. funnits böra bringas i överensstämmelse
med vad innevarande riksdag, med bifall till Kungl. Maj.ts
proposition nr 43, beslutit angående provisorisk förhöjning av de enligt
resereglementet utgående dagtraktamenten för extra förrättningar i statens
ärenden. Enligt förslaget skulle traktamentsersättning åt ledamöter i
uppskattningsnämnd m. fl. utgå med i vissa fall elva kronor och i andra
fall fjorton kronor om dagen, motsvarande dagtraktamentet i fjärde, resp.
tredje klassen i resereglementet enligt kungörelsen den 26 februari 1918.
Genom innevarande riksdags ovannämnda beslut hava sistberörda dagtraktamenten
höjts till resp. 15 och 19 kronor. Konsekvensen har synts
utskottet påkalla en motsvarande höjning av den i 42 § omhandlade
traktamentsersättningen.
Under hänvisning till det ovanstående får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med avslag å motionerna
I: 172, av herr Johan Johansson i Kälkebo m. fl., och
II: 267, av herr Svedberg m. fl., antaga Kungl. Maj:ts
ovan intagna förslag till förordning om uppskattning
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
27
av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärde-
eller jordräntestegringsskatt med allenast den
avvikelse, att 42 § i nedan angivna delar erhåller
nedanstående av utskottet föreslagna lydelse:
42 §.
Ersättning — — — — befallningshavande.
(Kungi. Maj:ts förslag.)
Av kommun valda ledamöter i
uppskattningsnämnd äga åtnjuta
dels traktamentsersättning under såväl
sammanträdes- som resedagar
med elva kronor om dagen dels ock,
då de icke äro bosatta å den ort,
där nämnden sammanträder, samt
då skjuts, järnväg eller ångfartyg
för resa till och från sammanträdesorten
verkligen begagnats, resekostnadsersättning
med lega för skjuts
efter en häst eller för båtskjuts eller
utgift för andra klass å järnväg
eller för salongsplats å ångfartyg.
Av Kungl. Maj:ts befallningshavande
samt landsting utsedda ledamöter
i uppskattningsnämnd, sakkunnigt
biträde bos uppskattningsoch
granskningsnämnd, av Kungl.
Maj:ts befallningshavande utsedda
ledamöter i granskningsnämnd samt
de uppskattningsnämndsordförande,
som på Kungl. Maj:ts befallningshavandes
kallelse före eller under
granskningsnämndetis sammanträde
infunnit sig för upplysningars meddelande,
äga åtnjuta, om de äro
bosatta å annan ort än sammanträdesorten,
traktamentsersättning
under såväl sammanträdes- som rese
-
(Utskottets förslag)
Av kommun valda ledamöter i
uppskattningsnämnd äga åtnjuta
dels traktamentsersättning under såväl
sammanträdes- som resedagar
med femton kronor om dagen dels
ock, då de icke äro bosatta å den
ort, där nämnden sammanträder,
samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg
för resa till och från sammanträdesorten
verkligen begagnats,
resekostnadsersättning med lega för
skjuts efter eu häst eller för båtskjuts
eller utgift för andra klass å
järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.
Av Kungl. Maj:ts befallningshavande
samt landsting utsedda ledamöter
i uppskattningsnämnd, sakkunnigt
biträde hos uppskattningsoch
granskningsnämnd, av Kungl.
Maj:ts befallningshavande utsedda
ledamöter i granskningsnämnd samt
de uppskattningsnämndsordförande,
som på Kungl. Maj:ts befallningshavandes
kallelse före eller under
granskningsnämndens samma nträde
infunnit sig för upplysningars meddelande,
äga åtnjuta, om de äro
bosatta å annan ort än sammanträdesorten,
traktamentsersättning
28
Bevillningsutskottets
Kungl. Majds förslag.)
(lagar med fjorton kronor om dagen
och övrig ersättning för resekostnaderna
enligt fjärde klassen av gällande
resereglemente samt, om de
äro bosatta å sammanträdesorten,
traktamentsersättning med elva kronor
om dagen. Ersättning efter ovannämnda
grunder tillkommer jämväl
ledamot i granskningsnämnd, som
efter kallelse av ordföranden inställt
sig för att deltaga i protokolls justering,
samt uppskattningsnämndsordförande
för närvaro vid sammanträde,
som i 16 § omförmäles.
Till gäldande —- — — —
betänkande Nr 10.
(Utskottets förslag.
under såväl sammanträdes- som resedagar
med nitton kronor om dagen
och övrig ersättning för resekostnaderna
enligt fjärde klassen av
gällande reglemente samt, om de
äro bosatta å sammanträdesorten,
traktamentsersättning med femton
kronor om dagen. Ersättning efter
ovannämnda grunder tillkommer
jämväl ledamot i granskningsnämnd,
som efter kallelse av ordföranden
inställt sig för att deltaga i protokollsjustering,
samt uppskattningsnämndsordförande
för närvaro vid
sammanträde, som i 16 § omförmäles.
’
i Stockholm av statskontoret.
Beträffande den del av propositionen, som avser täckande av de
med uppskattningen förenade kostnader, kommer särskilt yttrande att framdeles
i vederbörlig ordning avgivas, vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 5 mars 1920.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
29
Reservationer:
1) av herrar friherre Fleming, Jesperson och Lithander, vilka anfört
följande:
»I sitt anförande till statsrådsprotokollet framhåller finansministern,
att första förutsättningen för anordnandet av den ifrågasatta markuppskattningen
vore ett gillande i princip av jordvärde- eller jordräntestegringsskatten,
och uti det från förra årets utskottsbetänkande citerade, nu
av utskottet godkända uttalandet framhålles, att en rationell beskattning
på förevarande område säkrast ernås på den direkta vägen. Ett bifall
till Kungl. Majrts proposition nr 22 och förevarande utskottsbetänkande
innebär sålunda otvetydigt ett principiellt ställningstagande till frågan i
sin helhet, innebärande ett godtagande av såväl principen om jordvärdeeller
jordräntestegringsskatt som ock, att denna nya beskattningsform hör
uppbyggas såsom en direkt skatt, d. v. s. att skatten skall uttagas i den
mån värdestegring inträder. Detta innebär att riksdagen nu, utan att
närmare känna huru skatten kommer att utformas, dock skulle godkänna
en beskattningsform, som kommer att verka som eu typisk kapitalbeskattning.
Enligt vår uppfattning bör all skattepolitik inriktas på att statens
såväl som kommunernas utgifter måste betalas av folkinkomsten under
det löpande året. I den mån detta icke kan ske genom direkta skatter,
utan att dessa uppdrivas till en så onaturlig höjd, att de i verkligheten
komma att verka som kapitalskatter, måste man tillgripa indirekta skatter
(tullar och acciser).
Utan tvivel är utvecklingen av vår skattepolitik icke inriktad på
detta mål utan tvärtom inlänkad i banor, som komma att leda till en
förbrukning av landets kapitaltillgångar för statens och kommunernas finansiella
behov, och den nu ifrågavarande skatten skulle, såsom ovan framhållits,
betyda ett fortgående å dessa banor.
Detta förhållande i och för sig synes oss utgöra fullt tillräckligt
skäl för ett avslag å den kungl. propositionen, och härtill kommer det
synnerligen outredda skick, varuti frågan om beskattningens utformning
befinner sig, samt kommunalskattefrågans sviivande läge.
Med stöd av det ovan sagda hava vi ansett, att utskottet bort
hemställa:
30
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
att riksdagen, med bifall till motionerna I: 172,
av herr Johan Johansson i Kälkebo m. fl., och II: 267,
av herr Svedberg m. fl., måtte avslå Kungl. Maj ris
proposition nr 22.»
2) av herr Boman, som instämt i det yrkande, som gjorts i den
av friherre Fleming m. fl. avgivna reservationen;]
3) av herrar Wohlin, Jonsson i Hökhult och Olsson i Kullenbergstorp,
vilka anfört:
»Vi medgiva principiellt lämpligheten av en jordvärde- eller jordräntestegringsskatt
å annan fastighet än jordbruksfastighet, men anse oss
icke kunna för närvarande taga ståndpunkt till frågan om en sådan skatt
å ''jordbruksfastighet eller del därav, som på grund av efterfrågan å mark
för bostads-, industriellt eller därmed jämförligt ändamål äger värde utöver
det, som fastigheten eller fastighetsdelen har i sin användning såsom
jordbruksfastighet’. I motsats till departementschefen hysa vi vidare den
bestämda uppfattningen, att stegring av fastighets jordbruksvärde icke
bör underkastas beskattning. Ej heller anse vi hittills verkställda utredningar
giva erforderlig vägledning för bedömande, huruvida beskattningsmetoden
ifråga bör vara direkt eller indirekt. Grunderna för en blivande
jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, såväl i nu anförda som andra
hänseenden, synes oss böra var fastställda, innan uppskattning av mark
för taxering till sådan skatt äger rum. Vissa bestämmelser i det föreliggande
författningsförslaget, såsom föreskrifterna i 33 § om uppskattningsövemämnds
tillsättande, kunna därtill ej av oss godkännas. På
grund av vad nu anförts kunna vi icke biträda utskottets förslag, utan
yrka avslag å den förevarande kungl. propositionen.»
4) av herrar Wijk, K. A. Nilson och Olsson i Ramsta mot viss
del av motiveringen.
Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.
200897