Riksdagens skrivelse Nr 22.

Nr 22.

Godkänd av första kammaren den 11 oktober 1919.
Godkänd av andra kammaren den 11 oktober 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av § 4 k) i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa
för inkommande varor.

(Första särskilda utskottets utlåtande nr 6)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 20 september 1919 avlåten proposition,
nr 19, bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 4 k) i förordningen den 9 juni 1911 med

tulltaxa för inkommande varor.

Härigenom förordnas, att § 4 k) i förordningen den 9 juni 1911
med tulltaxa för inkommande varor skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 4-

Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria
från tullavgift, jämväl för:

6 Riksdagens skrivelse Nr 22.

k) skeppsproviant, medförd å fartyg kommande från utrikes ort,
för så vitt den erfordras ombord till fartygets besättning eller till medföljande
passagerare, så länge fartyget icke efter avslutad resa avgått
till annan svensk plats i inrikes fart, ävensom alla till proviant hänförliga
varor, med undantag av konserver, dryckesvaror och tobak, vilka
medföras å från utrikes ort ankommande, i genomgående järnvägståg insatt
restaurationsvagn och av tullförvaltningen å plats, som först anlcpes,
prövas icke överstiga behovet för passagerares bespisning under tågets
gång genom Sverige; ankommande i fråga om skeppsproviant på tullförvaltningen
å plats, som fartyget under resan eller efter ^klarering
till utrikes ort anlöper, att behörigen införsegla samt å märkrulla eller
tullpass anteckna den del av det oförtullade proviantförrådet, som med
avseende å besättnings och passagerares antal samt uppehållet på platsen
och avståndet till nästa anloppsort eller till öppen sjö icke skäligen kan
anses behövlig för nyss angivna ändamål; och skall det sålunda införseglade
förrådet av skeppsproviant, i mån som det icke efter avskrivning
å märkrulla eller tullpass varder, efter vad nu är sagt, utlämnat till fritt
förfogande och ej heller i behörig ordning återutföres, vederbörligen
förtullas;

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot vad Eders
Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, får för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva,
att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, antagit ovan återgivna förslag till förordning om ändrad
lydelse av § 4 k) i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande
varor.

Stockholm den 11 oktober 1919.

Med undersåtlig vördnad.