Riksdagens skrivelse Nr 14.
i
Nr 14.
Godkänd i första kammaren den 9 oktober 1919.
Godkänd i andra kammaren den 9 oktober 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Alaj:ts
proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning
ävensom i ämnet väckta motioner.
(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
Genom en den 4 augusti 1919 dagtecknad proposition, nr 4, kar
Eders Kung]. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdragav
i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogat förslag till lag om arbetstidens begränsning.
Under åberopande av vad som anförts i andra särskilda utskottets
utlåtande nr 1, varav ett tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen,
som icke kunnat i oförändrat skick godkänna det i propositionen innefattade
lagförslaget, anmäla, att riksdagen i anledning av samma proposition
ävensom i ämnet väckta motioner för sin del antagit följande
Lag
om arbetstidens begränsning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Denna lag äger tillämpning
1) å varje rörelse, industriell eller icke, vari i regel flera än fyra
arbetare användas till arbete för arbetsgivares räkning, så ock, ändå att
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 14. 3056 19
2
Riksdagens skrivelse Nr 14.
arbetarantalet är mindre, ä dylik rörelse, där den bedrives i sådan stad
eller köping eller sådant municipalsamhälle, vars mantalsskrivna folkmängd
överstiger 1,500;
2) å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt
särskilt arbetsföretag, vari i regel flera än fyra arbetare användas till arbete
för arbetsgivares räkning.
Från lagens tillämpning undantagas dock
a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana
förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över
arbetets anordnande,
b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,
c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan
förläggas till bestämda tider,
d) arbete, som bedrives av staten,
e) arbete, som är att hänföra till hälso- eller sjukvård,
f) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden å svenska
fartyg, ävensom fiske,
g) skogsarbete, kolning därunder inbegripen, samt flottning utom
vid skiljeställe,
h) jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas
såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,
ändå att arbetet bedrives utan samband med jordbruk,
i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten
för allmän trafik,
j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisersalong
eller badinrättning, samt
k) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att
hänföra till allmänhetens direkta betjänande.
2 §•
Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas
verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,
ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,
vaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.
3 §•
På begäran av domstol eller den, vars rätt därav beröres, åligger
det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete är att hänföra till sådant,
Riksdagens skrivelse Nr 14.
3
vara denna lag äger tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare är att
enligt lagen räkna såsom arbetare.
År mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i
första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet,
när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt
utslag av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen
tillhanda.
I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket
avses, har arbetsrådet att på begäran av domstol eller den, vars rätt av
frågan beröres, avgiva utlåtande.
4 §•
Arbetare må icke användas till arbete under längre tid, raster
oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må,
därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom
överskrides, arbetstiden under veckans fem första söckendagar utsträckas
till 8 Va timmar.
Bedrives arbete med regelbunden skiftindeluing, må annan arbetstid
än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre
sammanlagd arbetstid för eu tidrymd av högst tre veckor, än att den
motsvarar 48 timmar -i veckan.
5 §■
Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller medför
synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen
stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas
påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.
Måste arbete, som bedrives med tre skiftlag, oundgängligen fortgå
jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet, i den mån så prövas
påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.
År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av årstiden
eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av
växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva,
att annan arbetstid än i 4 § stadgas må tillämpas, såvitt därigenom icke
sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av högst fyra veckor blir längre,
än att den motsvarar 48 timmar i veckan.
6 §■
Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej
kunnat förutses, vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande
4
Riksdagens skrivelse Nr 14.
fara för sådant avbrott eller för skada å varor eller annan egendom,
må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,
användas till arbete ntöver tid, som linnes angiven i 4 § eller
kan hava bestämts med stöd av 5 §. Om sådant arbete samt dess anledning,
omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast
inom två dygn från dess början göra anmälan till yrkesinspektionens
chefsmyndighet.
Arbetet, må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd
därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har yrkesinspektionens
chefsmyndighet att ofördröjligen meddela beslut.
Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när
densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
i §•
Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med hänsyn
till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete utöver
tid, som är angiven i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §, vare
därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton år, för högst
25 timmar under loppet av en kalendermånad och 150 timmar under
loppet av ett kalenderår. Därutöver må för nödvändiga förberedelseeller
avslutningsarbeten enstaka arbetare, som uppnått nyss angivna ålder,
användas under högst 10 timmar under loppet av en kalendermånad.
Erfordras ytterligare eftergift, må sådan, dock för högst 10 timmar
under loppet av en kalendermånad och 75 timmar under loppet av ett
kalenderår, meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.
I fråga om arbetares skjddighet att utföra arbete, som i denna paragraf
avses, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet.
8 §■
Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger
det arbetsgivare att senast näst därpå följande dag göra anteckning i
särskild journal, upprättad enligt formulär, som fastställes av yrkesinspektionens
chefsmyndighet.
Beslut av yrkesinspektionens chefsmyndighet enligt 6 eller 7 § skall
biläggas journalen å det arbetsställe, beslutet rör, och skall journalen
jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under minst tre år, räknat
beträffande journalen från den tid, då sista anteckningen gjordes däri,
och beträffande beslutet från detsamma datum.
Riksdagens skrivelse Nr 14.
5
9 §•
1 mom. Arbetstid et består av minst sju ledamöter, utsedda av
Konungen för en tid av två år i sänder. Av ledamöterna skola utses
två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare,
vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa minst 50,000 arbetare, samt
två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetare,
som räkna minst 50,000 medlemmar. För nämnda fyra ledamöter
skola i enahanda ordning utses minst dubbelt så många suppleanter.
Förslag, som ovan sägs, skall, för att vinna avseende, upptaga minst
dubbelt så många personer som de, vilka skola med ledning av förslaget
förordnas till ledamöter eller suppleanter. Har förslag icke avgivits,
varde förordnande ändock av Konungen meddelat.
Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses
företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en
av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare
för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna
skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva
dem, som må nyttjas uti domarämbeten.
2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara
svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen
innehavas av den,
som står under förmynderskap,
som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,
som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest
på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning
eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd
till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd
för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller
som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.
3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken
stadgats i fråga om domare.
4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare
eller arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån
entledigad, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse
av uppdraget prövas av Konungen.
Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående
delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot
eller suppleant,
6
Riksdagens skrivelse Nr 14.
5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,
vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,
och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person
att vid det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.
6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av
fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera
än sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.
Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare
och arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts
utan förslag, närvara.
7 mom. Vid handläggning av ärende, som ankommer å arbetsrådet,
bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare
tillfälle att yttra sig utan även på lämpligt sätt söka samråd med representanter
för arbetsgivare och arbetare inom ifrågavarande verksamhetsområde.
Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt
höra vittnen och sakkunniga. Fiuner arbetsrådet sådan åtgärd nödig,
äger rådet därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område
den, som skall höras, bar sitt hemvist eller någon tid uppehåller
sig, och varde denne genom rättens eller domarens försorg till rätten
kallad. Rätten äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad
som prövas skäligt. Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet
protokoll däröver.
Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.
Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.
8 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan
på närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.
9 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.
10 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som
i 1 mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.
10 §.
1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av
lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.
2 mom. Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen
om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall förevarande lag
finnas anslagen på lämplig plats.
7
Riksdagens skrivelse Nr 14.
11 §•
Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna
lag är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med
ettusen kronor. År arbetaren under aderton år och har användandet
skett med faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller
målsmannen förfallen till böter från och med fem till och med femtio
kronor.
Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse,
varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när
han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför
utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan
förseelse.
12 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som
föreskrives i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 8 § eller 10 § 2 mom.
åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra
kronor.
Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i journal,
som avses i 8 §, straffes med böter från och med femtio till och
med ettusen kronor.
13 §.
Förseelser mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid
allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
14 §.
Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i
denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
15 §.
Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för
visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,
må Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva av förhållandena
påkallat undantag från lagens tillämpning.
8
Riksdagens skrivelse Nr 14.
16 §.
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan
begränsning lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft, beträffande arbete, som vid tiden för
lagens utfärdande bedrives såväl natt som dag, den 1 juli 1920 och beträffande
annat arbete den 1 januari 1920, dock att vad lagen innehåller
beträffande arbetsrådets befogenhet och verksamhet skall lända till
efterrättelse från och med den 1 november 1919 samt att ledamöter och
suppleanter i rådet skola första gången utses för tiden intill utgången
av år 1921. Lagen gäller till och med den 31 december 1923; skolande
beträffande sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
som avses ill eller 12 §, vad i lagen är stadgat fortfara att gälla även
efter sistnämnda dag.
Om det beträffande visst företag visas vara erforderligt att vidtaga
förändringar i driftsätt eller anordningar i övrigt för att icke tillämpningen
av denna lag skall i väsentlig mån förminska företagets produktionsförmåga,
och nämnda förändringar icke utan synnerlig svårighet
kunna genomföras, till dess lagen skall träda i kraft i avseende å
företaget, må arbetsrådet medgiva nödigt anstånd med tillämpningen.
Stockholm den 9 oktober 1919.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.