Riksdagens skrivelse Nr 95.
1
Nr 95.
Godkänd av första kammaren den 12 april 1919.
Godkänd av andra kammaren den 12 april 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Majds i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för kapitalökning å statens under civildepartementet
hörande utlåning sfonder.
(Statsutskottets utlåtande nr 39.)
Till Konungen.
Allmänna järnvägslånefonden.
l:o) I den till riksdagen den 9 januari 1919 avlåtna propositionen
om statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under titel
»utgifter för kapitalökning, statens utlåningsfonder» föreslagit riksdagen
besluta, att de avsättningar till allmänna järnvägslånefonden, som enligt
riksdagens beslut skolat ske under åren 1920 och 1921, i stället skola
äga rum under åren 1921 och 1922.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen beslutat, att de avsättningar till
allmänna järnvägslånefonden, som enligt riksdagens beslut skolat ske under
åren 1920 och 1921, i stället skola äga rum under åren 1921 och 1922.
Fonden för bibanor i vissa delar av riket.
2:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag
(punkt 65) har riksdagen beslutat, att den avsättning till fonden för att
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 sand. Nr 95—97. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 95
underlätta åstadkommande av bibanor i vissa delar av riket, som enligt
riksdagens beslut skolat ske under år 1920, i stället skall äga rum under
år 1921.
Vattenkraftslånefond.
3:o) Eders Kungl. Maj:t bär (punkt 66) föreslagit riksdagen
dels besluta, att en särskild fond, benämnd vattenkraftslånefonden,
skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret, lån
må av Eders Kungl. Maj:t beviljas menigbeter, bolag, föreningar eller
enskilda, dels till företag, vilka avse utbyggande av statens vattenfall eller
tillgodogörande av enskilda tillhöriga vattenfall, då tillgodogörandet är av
mera allmänt intresse, dels till vissa mindre lokala vattenkraftsanläggningar
för distribution inom orten av elektrisk energi, dels ock till vattenregleringsföretag,
då dessa äro av allmännare betydelse;
dels besluta, att för denna lånerörelse skola gälla följande huvudgrunder
:
att lån skall kunna beviljas intill två tredjedelar av den beräknade
anläggningskostnaden;
att lån skall löpa med fem procent ränta samt, sedan lånet innehafts
under tre år från första lyftningsdagen, återbetalas under vart och ett av
därpå följande högst fyrtio år med lika kapitalbelopp om året;
att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under
en tid, omfattande högst tre år från första lyftningsdagen, må medgivas
anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta,
genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten först sedan i
stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts
;
att lån ej må beviljas annat företag än som befinnes i ekonomiskt
och tekniskt hänseende grundat på rationella förutsättningar;
att för lån ur fonden skall ställas säkerhet, som statskontoret godkänner;
samt
att Eders Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som
kunna erfordras för vinnande av de med ifrågavarande lån avsedda
ändamål;
dels ock såsom kapitalökning för denna fond för år 1920 anvisa ett
reservationsanslag av 2,000,000 kronor.
1918 års lagtima riksdag beslöt, i huvudsaklig överensstämmelse med
av Eders Kungl. Maj:t i ämnet framlagt förslag, inrättandet av en s. k.
3
Riksdagens skrivelse Nr !)5.
kraftledningslånefond avsedd för utlämning av låneunderstöd till ekonomiska
föreningar för anläggande på landsbygden av distributionsnät för
elektrisk energi ävensom tillsvidare, intill dess en statslånefond för vattenkraftanläggningar
kunde varda inrättad, till vissa mindre lokala sådana
anläggningar för distribution inom orten av elektrisk energi. Vid upprättandet
av nämnda fond förutsattes alltså att en fond för understöd åt
företag för utbyggande av landets vattenkraft framdeles skulle komma till
stånd. Behovet av en sådan fond har ock allmänt vitsordats, vadan riksdagen
funnit beslut om uppläggande av en vattenkraftslånefond nu böra fattas.
Vad angår lånevillkoren, har riksdagen endast beträffande räntefoten
å lånen funnit skäl till avvikelse från Eders Kungl. Maj:ts förslag föreligga.
1 detta hänseende hafva de sakkunnige, vilka förberett förslaget om
vattenkraftslånefondens inrättande framhållit att man kunde se frågan
härom ur två olika synpunkter, nämligen antingen så, att staten borde
hava sina självkostnader för penningarnas anskaffande fullt betäckta eller
att med hänsyn till angelägenheten att befordra vattenfallsbyggandet staten
betingade sig en ränta i någon mån understigande självkostnaderna. De
sakkunnige hava stannat vid att såsom en medelväg förorda en räntefot
av 5 ^ för den närmaste framtiden. Fullmäktige i riksgäldskontoret hava
anslutit sig till den förstnämnda ståndpunkten och med hänsyn härtill förordat
räntefotens bestämmande till 5 Va %■
Då de rådande försämrade förhållandena å penningemarknaden måhända
vore av mera övergående art samt med hänsyn särskilt därtill, att
räntan för lån ur kraftledningslånefonden av nästlidet års riksdag bestämts
till 5 %, har departementschefen, ehuru med tvekan, ansett sig böra i
denna del ansluta sig till de sakkunniges förslag.
Enligt riksdagens uppfattning måste redan en räntefot för ifrågavarande
lån av 5 Va % anses innebära en avsevärd fördel för låntagarna,
då enskilda långivare torde betinga sig en betydligt högre ränta. Beaktas
bör även, att enligt de föreslagna villkoren för understöd från fonden låntagarna
skulle erhålla förmånen av viss tids anstånd med räntebetalningen.
Att räntefoten beträffande vattenkraftslånefonden bestämmes till något högre
belopp än den för kraftledningslånefonden gällande synes riksdagen vara
motiverat icke blott av den stegring i den effektiva räntan å statslånen,
som ägt rum, sedan kraftledningslånefonden upprättades, utan även av den
olika naturen av de företag, som de båda fonderna äro avsedda att understödja.
ltiksdagen har fördenskull funnit lämpligt, att räntefoten, i enlighet
med riksgäldsfullmäktiges förslag, bestämmes till 5 y.2 %.
Vad angår det anslag, som för ändamålet bör anvisas å 1920 års riks -
4
Riksdagens skrivelse Nr 95.
stat, tiar riksdagen funnit sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag
om anslagets bestämmande till 2,000,000 kronor.
I enlighet med vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
med bifall till Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag dels beslutat,
att en särskild fond, benämnd vattenkraftslånefonden, skall inrättas,
från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret, lån må av Eders
Kungl. Maj:t beviljas menigheter, bolag, föreningar eller enskilda, dels till
företag, vilka avse utbyggande av statens vattenfall eller tillgodogörande
av enskilda tillhöriga vattenfall, då tillgodogörandet är av mera allmänt
intresse, dels till vissa mindre, lokala vattenkraftsanläggningar för distribution
inom orten av elektrisk energi, dels ock till vattenregleringsföretag,
då dessa äro av allmännare betydelse;
dels beslutat, att för denna lånerörelse skola gälla följande huvudgrunder:
att
lån skall kunna beviljas intill två tredjedelar av den beräknade
anläggningskostnaden;
att lån skall löpa med fem och en halv procent ränta samt, sedan
lånet innehafts under tre år från första lyftningsdagen, återbetalas under
vart och ett av därpå följande högst fyrtio år med lika kapitalbelopp
om året;
att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under
en tid, omfattande högst tre år från första lyftningsdagen, må medgivas
anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta,
genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten först sedan i stadgad
ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitlet inbetalts;
att lån ej må beviljas annat företag än som befinnes i ekonomiskt
och tekniskt hänseende grundat på rationella förutsättningar;
att för lån ur fonden skall ställas säkerhet, som statskontoret godkänner;
samt
att Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som
kunna erfordras för vinnande av de med ifrågavarande lån avsedda
ändamål;
dels ock såsom kapitalökning för denna fond för år 1920 anvisat ett
reservationsanslag av 2,000,000 kronor.
Stockholm den 12 april 1919.
Med undersåtlig vördnad.