Riksdagens skrivelse Nr 74.
1
Nr 74.
Godkänd av första kammaren den 1 april 1919.
Godkänd av andra kammaren den 1 april 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av idav Kungl. Maj:t
gjord framställning om anslag såsom bidrag till avlönande
av assistenter hos lantbruksingenjörer.
(Jordbruksutskottets utlåtanden nr 9 A och 9 B.)
Till Konungen.
I punkt 6 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att såsom bidrag till avlönande
av assistenter hos lantbruksingenjörer å extra stat för år 1920
anvisa ett förslagsanslag, högst, 03,000 kronor.
Vidare har Eders Kung]. Maj:t i punkt 2 under tilläggsstatens för
år 1919 nionde huvudtitel föreslagit riksdagen att såsom bidrag till avlönande
av assistenter hos lantbruksingenjörer å tilläggsstat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst, 42,000 kronor.
Med ifrågavarande framställning avses att för lantbruksingenjörerna
underlätta anställandet och jämväl bibehållandet av tekniska biträden,
varav de enligt vad utredningen i ärendet ger vid handen torde vara
i alltjämt ökat behov. Ifrågavarande biträden avlönas, på sätt framgår
av statsrådsprotokollet, helt och hållet av lantbruksingenjörerna själva.
Möjligheten härtill har emellertid, såsom i berörda statsrådsprotokoll
framhållits, blivit mindre, i samma mån som ersättningen till biträdena
på grund av dyrtiden måst ökas. Med hänsyn härtill föreslås nu anvisande
av ett extra anslag å 63,000 kronor för år 1920 att efter biträdenas
särskilda kvalifikationer och längden av deras anställningstid utgå
såsom bidrag till avlönande av ifrågavarande biträden, vilka härefter
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 sand. (Nr 74—79.)
2
Riksdagens skrivelse Nr 74.
skulle benämnas assistenter, med intill högst 200 kronor för månad.
Anslaget är beräknat för 30 assistenter. Jämväl för år 1919 begäres
för ifrågavarande ändamål ett belopp av 42,000 kronor, avseende dock
endast tiden efter den 1 maj. Assistenternas rese- och traktamentsersättning,
som enligt föreliggande framställning, i likhet med vad fallet
är med lantbruksstipendiaterna, är avsedd att åtnjutas enligt fjärde
klassen i resereglemente^ har föreslagits att utgå från nionde huvudtitelns
anslag till rese- och traktamentspenningar.
Det är enligt riksdagens förmenande en angelägenhet av vikt, att
lantbruksingenjörerna kunna med önskvärd skyndsamhet handlägga de
frågor, vilka av den jordbruksidkande befolkningen anförtros dem. Av
utredningen i ärendet att döma synes detta emellertid icke låta sig
göra utan ekonomisk uppoffring från vederbörande lantbruksingenjörers
sida. Under sådana förhållanden anser riksdagen skäligt, att lantbruksingenjörerna
av statsmedel beredas någon hjälp vid avlönandet av deras
biträden. Vad i sådant avseende föreslagits, föranleder icke någon riksdagens
erinran. Riksdagen vill emellertid understryka vad departementschefen
jämväl framhållit, att den föreslagna anordningen endast
är att betrakta såsom provisorisk och att den följaktligen under inga
omständigheter får föregripa en eventuell omläggning av statens ifrågavarande
agrikulturtekniska verksamhet.
I anslutning till det anförda har riksdagen
1) såsom bidrag till avlönande av assistenter hos lantbruksingenjörer
å extra stat för år 1920 anvisat ett förslagsanslag, högst, 63,000
kronor;
2) såsom bidrag till avlönande av assistententer hos lantbruksingenjörer
å tilläggsstat för år 1919 anvisat ett förslagsanslag högst,
42,000 kronor.
Stockholm den 1 april 1919.
Med undersåtlig vördnad.