2
Riksdagens skrivelse Nr 72.
Nr 72.
Godkänd av första kammaren den 27 mars 1919.
Godkänd av andra kammaren den 27 mars 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående beredande
i vissa fall vid, skogsavverkning och kolning av
härbärge åt arbetarna in. in. dels ock en i ämnet väckt
motion.
(Andra lagutskottets utlåtande nr 16.)
Till Konungen.
I en den 31 januari 1919 dagtecknad proposition, nr 53, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i
statsrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag angående beredande i vissa tall vid skogsavverkning
och kolning av härbärge åt arbetarna m. m.
I samband med denna proposition har riksdagen till behandling
förehaft en inom riksdagens andra kammare i anledning av sagda proposition
väckt motion.
Riksdagen finner en lagstiftning av i huvudsak sådant innehåll, som
i propositionen föreslagits, vara ägnad att befrämja tillbörlig omvårdnad
om de avsedda grupperna av arbetare.
Beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget vill riksdagen i
avseende å 1 paragrafen framhålla, att riksdagen vid sitt godkännande
av denna paragraf med oförändrad lydelse utgått därifrån, att ingripande
i allmänhet icke kommer att äga rum vid skogsavverknings företag,
Riksdagens skrivelse Nr 72. 3
vilka med hänsyn till arbetarnas antal och tidslängden för arbetet äro
av obetydlig omfattning.
Till ändring har riksdagen funnit anledning allenast beträffande 3
paragrafen. Enligt propositionen, som härutinnan i huvudsak överensstämmer
med ett av socialstyrelsen i ämnet avgivet förslag, skulle tillsynen
å efterlevnaden av lagen utövas av en specialinspektör och två
underinspektörer — vilka enligt vad av socialstyrelsens förslag framgår
skulle samtliga, åtminstone första tiden, hava sin stationsort i Stockholm —
med biträde av andra disponibla befattningshavare hos yrkesinspektionen.
Mot en dylik organisation hava, såsom av propositionen framgår, invändningar
framställts av flera av de i ärendet hörda myndigheterna.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län anser genom
dessa bestämmelser en effektiv kontroll över lagens efterlevande knappast
kunna beredas, och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings
län ställer sig tveksam, huruvida yrkesinspektionens befattningshavare
städse kunna anses kompetenta att bedöma behovet av arbetarbostäder ute
i markerna och dessas nödiga beskaffenhet, samt uttalar, att bostadsinspektion
måhända kan ordnas på ett mera tillfredsställande sätt, möjligen
genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg. Åven
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län ifrågasätter,
huruvida det kan vara praktiskt och lämpligt, att tillsynen å lagens
efterlevnad skall utövas av yrkesinspektionens befattningshavare.
Departementschefen har emellertid ansett den av socialstyrelsen
föreslagna organisationen i huvudsak äga förutsättningar för fyllande
av sin uppgift och hava företräde framför en tillsyn, anordnad t. ex.
genom Eders Kungl. Mapts befallningshavandes, skogestatens eller vederbörande
tjänsteläkares försorg.
Riksdagen kan icke dela departementschefens uppfattning i denna
punkt. Riksdagen förmenar — i likhet med vad av myndigheter anmärkts
— att den avsedda anordningen av tillsynen ej torde bliva ändamålsenlig.
Vidare må erinras, att socialstyrelsen beräknar antalet arbetsplatser,
som skulle behöva undersökas, till omkring 2,000 — vilket
torde vara lågt räknat — och anser, att specialinspektören med biträde
av 5 underinspektörer borde kunna inom 3 år besöka samtliga
arbetsplatser. Då arbetsplatserna vid ifrågavarande arbeten icke äro
fasta utan ofta växla, varav följer, att bostäderna i allmänhet bliva
mera eller mindre tillfälliga, är det av vikt, att tillsynen, om den skall
motsvara syftet, inträffar så snart, att därvid meddelade föreskrifter
eller förbud komma till tillämpning, innan arbetet avslutats. Av nämnda
skäl synes önskvärt, att tillsynen såvitt möjligt anknötes till lokala organ.
4
Riksdagens skrivelse Nr 72.
Då riksdagen med denna uppfattning övervägt, huru ifrågavarande
tillsyn lämpligen bör anordnas, har riksdagen funnit densamma böra
överlämnas åt länsstyrelserna med biträde av de i det allmännas tjänst
för skogsvård anställda befattningshavare ävensom av en tjänsteman vid
yrkesinspektionen. Hos förstnämnda befattningshavare kan förutsättas
den insikt och praktiska erfarenhet i hithörande förhållanden, som torde
vara av nöden för ett verksamt övervakande av lagens efterlevnad.
På grund av dessa befattningshavares större antal, och då de hava sitt
övriga arbete förlagt i samma trakter, där ifrågavarande härbärgen
skola finnas, samt tidigt få kännedom om skogsavverkningsföretag av
någon betydenhet, kan det vidare förväntas, att tillsynen och anvisningarna
skola komma så snabbt, att de få praktisk betydelse.
Riksdagen har närmast åsyftat skogsstatens personal. Denna är
i viss utsträckning förpliktad att öva uppsikt jämväl över de enskildes
skogar. Enligt vad riksdagen enskilt inhämtat, lärer svårighet ej anses
möta mot tilldelande av denna nya uppgift åt skogsstatens personal, och
torde avsevärda extra kostnader — utöver resekostnader — därav ej
behöva föranledas.
Riksdagen har emellertid ansett önskvärt, att det — genom överenskommelse
med skogsvårdsstyrelserna eller annorledes — göres möjligt
att för ifrågavarande tillsynsverksamhet kunna disponera jämväl
de hos nämnda styrelser anställda befattningshavare. Riksdagen har avsett
att med den föreslagna lydelsen av paragrafen möjliggöra dylik
anordning.
Genom skogstjänstemännens anlitande för tillsynsverksamheten
skulle enligt utskottets uppfattning de av Eders Kung]. Maj:t föreslagna
två särskilda underinspektörerna bliva överflödiga. Den överordnade specialinspektören
torde däremot fortfarande bliva erforderlig. Han bör enligt
riksdagens åsikt erhålla till uppgift att dels biträda länsstyrelserna
med upplysnings- och inspektionsverksamhetens ordnande, dels instruera
övriga för ändamålet anlitade inspektionstjänstemän, dels själv verkställa
inspektioner samt närmast övervaka sistnämnda tjänstemäns arbete.
På specialinspektören skulle jämväl ankomma att genom upplysningsverksamhet
och särskilt genom överläggningar med ifrågavarande företags
ledning verka för befintliga bostäders förbättrande samt uppförandet
av nya sådana av ändamålsenlig och i hygieniskt avseende tillfredsställande
beskaffenhet.
Av de ändringar i 3 §, vilka riksdagen således ansett önskvärda,
hava föranletts vissa jämkningar i paragrafens lydelse i övrigt, på det
av densamma skall framgå, att vad i de citerade paragraferna av arbetar
-
5
Riksdagens skrivelse Nr 72.
skyddslagen stadgats angående yrkosinspektör skall gälla även beträffande
de för tillsynsverksamhet enligt denna lag anlitade skogstjänstemän.
Slutligen har riksdagen ansett, att den rättighet, som enligt 31 § i
arbetarskyddslagen medgivits arbetarna å visst arbetsställe att utse ombud
att till inspektionsförrättaren framföra arbetarnas önskemål beträffande
arbetets säkerhet eller sundhet, med rätt för arbetarna att fä
sina önskemål framförda till denne, lämpligen borde tillkomma arbetarna
jämväl vid inspektioner enligt förevarande lag. Hänvisning har därför
i 3 § införts till berörda § 31.
Under åberopande av vad sålunda blivit anfört, får riksdagen tillkännagiva,
att riksdagen, som icke kunnat godkänna det i propositiohen
innefattade lagförslaget i oförändrat skick, för sin del antagit följande
Lag:
angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning av härbärge
åt arbetarna in. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Bedrives skogsavverknings- eller kolningsarbete på sådant avstånd
från ställe, där bostad finnes att tillgå, att det icke skäligen kan påfordras,
att arbetarna skola begiva sig dit för erhållande av natthärbärge,
åligger det arbetsgivaren att sörja för, att arbetarna å eller i
närheten av arbetsstället äga tillgång till sådant härbärge.
Vid skogsavverkning åligger det arbetsgivaren att jämväl sörja
för, att å eller i närheten av arbetsstället finnes tillgång till lämpligt
stallrum för de hästar, som användas vid avverkningen.
I fråga om vilka personer, som enligt denna lag äro att anse såsom
arbetare och arbetsgivare, gäller vad som stadgats i 2 § av lagen
den 29 juni 1912 om arbetarskydd.
2 §•
Härbärge, varom i 1 § sägs, skall ej mindre erbjuda tillräckligt
utrymme samt tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd än även
i övrigt, med tillbörlig hänsyn tagen till den tid och de förhållanden,
6
Riksdagens skrivelse Nr 72.
under vilka härbärget kan förväntas komma till användning, motsvara
skäliga fordringar på en tillfällig bostad.
Vad nu är sagt om härbärge skall äga motsvarande tillämpning
beträffande stallrum, som avses i 1 §.
3 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, på sätt Konungen
närmare föreskriver, av Kungl. Maj:ts befallningshavande, som därvid
åtnjuter biträde av befattningshavare vid yrkesinspektionen samt i det
allmännas tjänst för skogsvård anställd personal; och skola i övrigt
bestämmelserna i 31, 38, 45, 49—51 och 53 §§ i lagen om arbetarskydd
i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.
Stockholm den 27 mars 1919.
Med undersåtlig vördnad.