Riksdagens skrivelse Nr 372.

1

Nr 372.

(jodkänd av första kammaren den 18 juni 1919.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring i
vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om
inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 52 )

Till Konungen.

I en den 21 mars 1919 dagtecknad proposition, nr 259, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28
oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt; och

2) förordning om ändring i vissa delar av förordningen samma
dag om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Förstnämnda förslag hade följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 saml. Nr 372.

1

2

Riksdagens skrivélse Ni- 372.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om inkomst- och förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom., 9, 17, 18, 19, 20 och 25 §§
i förordningen den 28 oktober 19l0 om inkomst- och förmögenhetsskatt
ävensom avdelningarna l:o) och 5:o) i de vid samma förordning fogade
särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola, 7, 8 och 9 §§
ävénsom avdelningarna l:o) och 5:o) i de särskilda anvisningarna i
nédan angivfia delar, häva följande ändrade lydelse:

2 §.

1 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning
avser, med det undantag, som omförmäles i 19 § 2 mom., den inkomst,
som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret eller, då räkenskapsår
icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som gått tillända
närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

9 §•

Vid uppskattning av inkomst ur inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,
må, utom i det fall att ersättning för bestridande av särskilda
med tjänst eller uppdrag förenade kostnader, varom i 8 § förmäles,
blivit av staten särskilt anvisad, avdrag ske för alla utgifter för inkomstens
förvärvande eller bibehållande, såsom:

arrende- eller hyresavgift; — — — — — — — — — — —

—----— —---underhåll av fastighet och inventarier;

avlöning, kost och övriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet
använda biträden, arbetare och hemmavarande barn, för de sistnämnda
dock endast ifall de uppnått 21 år eller ock själva skola taxeras till
inkomst- och förmögenhetsskatt;

kostnad för nödigt biträde i hemmet, för det fall att gift kvinna
av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt
hemmets skötsel, skolande avdraget ske från hennes inkomst av dylik
Verksamhet, med iakttagande av att avdraget i intet fall må överstiga
300 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader — — — —.

Riksdagens skrivelse Nr 37%.

3

17 §•

1 mom. Den uppskattade inkomsten och en sextiondedel av den
uppskattade förmögenheten utgöra tillsammans taxerat belopp. För den,
som icke enligt 12 § är skattskyldig för förmögenhet, utgör den uppskattade
inkomsten taxerat belopp. Det taxerade beloppet utföres i jämna
tiotal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt
tiotal kronor, bortfaller.

2 inom. För annan skattskyldig än svensk medborgare, som är
här i riket mantalsskriven, utgör det taxerade beloppet tillika beskattningsbart
belopp, och inträder skatteplikt, när detta belopp uppgår till
100 kronor.

18 §.

1 mom. För svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven,
beräknas det beskattningsbara beloppet efter följande grunder.

a) Med avseende å levnadskostnadernas höjd indelas samtliga
orter i riket i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar orter med
de billigaste och ortsgrupp V orter med de dyraste levnadskostnaderna.
Denna indelning verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter,
Konungen äger meddela, och gäller för en tid av fem år i
sänder.

För en var skattskyldig skall från det taxerade beloppet såsom
fritt från skatt avdragas följande belopp (ortsavdrag):

om han är

s » »

ds»
s »

DS))

mantalsskriven inom

d s

)) s

s s

d d

ort tillhörande

ortsgrupp I,

600 kronor.

d

d

d

II,

700

d

d

d

d

in,

800

d

d

d

D

IV,

900

d

s

s

d

v,

1,000

D

b) Utöver ortsavdraget äger skattskyldig, vilken är gift eller har
hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka
icke uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,
erhålla följande avdrag (familjeavdrag):

gift skattskyldig: för hustrun 200 kronor; för varje sådant barn,
som ovan sägs, om barnet uppnått 15 år, 200 kronor och, om barnet
ej uppnått 15 år, 100 kropor; samt

ogift skattskyldig (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild)

4

Riksdagens skrivelse Nr 372.

för barn, som ovan sägs: för ett barn, om det uppnått 15 år, 300 kronor
och, om det ej uppnått 15 år, 200 kronor; samt för varje följande
barn, om det uppnått 15 år, 200 kronor och, om det ej uppnått 15 år,
100 kronor.

För barn, vilkas föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra,
skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna
skulle vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas
hos fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

c) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av
särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, underhåll
av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familjeavdrag)
är väsentligt nedsatt, må det skattefria avdraget ökas med högst 500
kronor. Sådana utgifter för annans underhåll, som avses i 10 §, må
icke åberopas såsom grund för avdrag enligt detta stycke.

d) Den del av det taxerade beloppet, som överstiger summan av
de enligt a), b) och c) här ovan för den skattskyldige medgivna avdrag
men icke dubbla summan av samma avdrag, upptages i det beskattningsbara
beloppet till sitt halva belopp.

Den del av det taxerade beloppet, som överstiger dubbla summan
av medgivna avdrag, ingår i sin helhet i det beskattningsbara beloppet.

2 mom. Det beskattningsbara beloppet utföres i jämna tiotal
kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal
kronor, bortfaller.

För svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, inträder
skatteplikt, när det beskattningsbara beloppet uppgår till 10 kronor.

19 §.

1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår med viss procent
av de enligt nedan angivna grunder uträknade grundbelopp.

a) För andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska
bankbolag utgör grundbeloppet:

för den del av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger
10,000 kronor, 3

för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger

10.000 kronor men icke............ 20,000 kronor, 4 %

20.000 » b b ........... 40,000 b , 5 %

40.000 b b b ........... 60,000 b , 6 X

60.000 b b b ........... 100,000 b , 7 X

100,000 b b b ............ 150,000 b ,'' 8 %

Riksdagens skrivelse Nr 372.

150,000

kronor

men

icke ......

200,000

kronor,

9

%

200,000

»

»

» .......

300,000

» ,

10

%

300,000

»

»

» ......

400,000

» ,

11

%

400,000

»

»

» ......

600,000

» ,

12

%

600,000

»

»

» ......

800,000

» ,

13

%

800,000

»

»

» ......

.. 1,000,000

» ,

14

%

1,000,000

»

15

%

dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 12 procent av det
beskattningsbara beloppet.

b) För inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag utgör grundbeloppet:
(A-skatt)

När den taxerade inkomsten
hållande till kapitalet

i för-

Skatt i %
av den
taxerade
inkomsten.

När den taxerade inkomsten i för-hållande till kapitalet

Skatt i %
av den
taxerade
inkomsten.

icke överstiger

4%

1.50

överstiger

12 men

icke 12 V* /o--

5.40

överstiger 4

men

icke 4 ''/* %......

1.60

»

12‘/a

»

»

13 »...

5.60

»

41/*

»

>

4 Va

»......

1.70

>

13

»

»

13 7a » ...

5.80

»

41/3

4 */*

»......

1.S0

»

13 Vs

>

>

14 ''/a »

6.oo

43/t

5

»......

1.90

*

14 Va

»

»

15 »...

6.20

5

»

»

5 V*

»......

2.00

15

»

»

16 »...

6.40

5 V»

»

5 ’/3

»......

2.20

16

»

»

17 »...

6.60

»

5 7»

»

6

*......

2.40

»

17

»

»

18 »...

6.80

»

6

»

6 Va

»......

2.60

»

18

»

»

19

7.oo

»

6 Vs

63/»

»......

2.so

19

»

*

20 »...

7.15

»

6 Va

»

»

7

*......

3.oo

>

20

»

»

21 » ...

7.80

»

7

»

7 Va

»......

3.20

21

»

»

22 »...

7.45

»

7 Va

»

>

7 7a

»......

3.40

»

22

»

>

23 »...

7.60

»

7*/»

8

»......

3.60

»•

23

»

»

24 » ...

7.75

8

»

»

8 Va

»......

3.80

»

24

»

»

25 V» » ...

7.90

8 Va

9

»......

4.00

»

25 V3

»

»

27 »...

8.05

>

9

>

»

9 Va

>......

4.20

*

27

»

>

28 V» » ...

8.20

»

9 Va

»

10

»......

4.40

»

28 Va

»

30 » ...

8.3 5

»

10

»

»

10 Va

»......

4.60

»

30

»

32 » ..,

8.50

»

10Va

>

»

11

»......

4.80

»

32

»

34 »...

8.6 5

1

11

»

11 Va

>......

5.oo

»

34

»

36 »...

8.80

11 Va

>

»

12

>......

5.20

»

36

»

39 » ...

8.95

6

Riksdagens skrivelse Nr 372.

Nar den taxerade inkomsten i för-hållande till kapitalet

Skatt i yo
av den
taxerade
inkomsten.

När den taxerade inkomsten
hållande till kapitalet

i för-

Skatt i %
av den
taxerade
inkomsten.

r.«n) *

"'' ‘ "''

ff

tf

♦ « >

överstiger 39

men

icke 42 %.........

9.10

överstiger

95

men

icke 100 %......

10.90

» 42

46

9.25

100

105

11.00

9.40

105

no

11.10

» 50

9.5 5

no

»

115

11.20

» 55

60

9.70

»

115

120

» ......

11.30

» 60

9.85

»

120

»

125

» ......

11.40

70

125

»

130

» ......

11.50

» 70

»

»

75

» .........

10.15

»

130

»

135

» ......

11.60

» 75

80

135

»

»

140

» ......

11.70

» 80

»

»

85

» ........

10.45

»

140

»

145

» ......

11.80

ko

00

>

»

90

» .........

10.60

»

145

»

»

150

» ......

11.90

» 90

»

95

» .........

10.75

»

150

12.00

varvid dock iakttages, att skattens grundbelopp icke i något fall må
med mera än halva den överskjutande inkomsten överstiga det grundbelopp,
som högst skolat påföras bolaget, därest dess inkomst hade
varit allenast så stor, att bolaget varit att hänföra till närmast lägre
skatteklass.

Till kapital, varom här är fråga, räknas såväl aktie- eller lottkapital
som ock reservfonden. Aktie- eller lottkapitalet upptages till det
belopp, som angivits i balansräkningen för nästföregående år, eller, om
aktie- eller lottkapitalet samma år undergått förändring, till medelstorleken
därav under nämnda år. På samma sätt förfares vid beräkning
av reservfonden.

2 mom. Utöver den inkomstskatt, varom i 1 mom. är stadgat,
skall av där omförmält bolag erläggas inkomstskatt med viss procent av
ett grundbelopp, vilket utgör tre kronor för varje fullt hundratal kronor av
den del av bolagets nästföregående år till beskattning enligt nyssnämnda
moment taxerade inkomst, som icke i vanlig ordning utdelats till delägarna •,
dock efter avdrag av de å sagda inkpmst belöpande kronoutskylder, ävensom,
i fråga om försäkringsaktiebolag, av vinstutdelning till försäkringstagare
eller av för samma ändamål reserverade medel. (B-shatt)

3 mom. I den män enligt 2 mom. beskattade tillgångar i vanlig
ordning utdelas, äger bolaget åtnjuta restitution med viss procent av ett
grundbelopp, vilket utgör tre kronor för varje fullt hundratal kronor av
de till delägarna sålunda utdelade tillgångar, skolande därvid iakttagas, att

7

Riksdagens ikrivélse Nr 372.

sammanlagda beloppet av réstitueradé medel icke må uppgå till
högre belopp än de af bolaget enligt 2 mom. erlagdä skattemedel.
Restitution sker i den ordning, som är stadgad i fråga Om restitution
av kronoutskylder.

20 §.

1 mom. För varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga
procent av de i 19 § 1 och 2 mom. omförmälda grundbeloppen, med
vilken inkomst- och förmögenhetsskatt skall det nästföljande året utgå.

2 mom. Vid restitution av skatt enligt 19 § 3 mom. tillämpas å
där omförmälda grundbelopp det procenttal, som, på sätt nyss sagts,
bestämts att gälla för året häst efter det, under vilket utdelning, som
föranlett restitution, ägt rum.

25 §-

1 mom. År skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna
förordning inbegripas jämväl hustruns inkomst och förmögenhet; dock
att i fall, där hustrun haft inkomst eller förmögenhet, som rättsligen
varit från mannens förvaltning undantagen, hustrun skall taxeras härför.

Skulle i senare fallet avdrag, vartill ena maken enligt 10 § varit
berättigad, överstiga dennes inkomst, må överskjutande beloppet avräknas
från den andre makens behållna inkomst.

Hava makar blivit särskilt taxerade, skall det beskattningsbara beloppet
bestämmas efter båda makarnas taxerade belopp sammanräknade,
varvid iakttages, att de enligt 18 § 1 mom. skattskyldig medgivna avdrag
få åtnjutas allenast av makarna gemensamt, och skall skatt beräknas
efter det sålunda bestämda beskattningsbara beloppet samt påföras
vardera maken efter förhållandet mellan dennes taxerade belopp
och summan av de för båda makarna taxerade beloppen.

Därest hustrun men icke mannen taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall vid beräknande av det beskattningsbara beloppet
hustrun för mannen åtnjuta enahanda avdrag, som eljest får åtnjutas
för hustru.

2 mom. Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller
delvis underhållna barn under 21 år, skall, därest barnen icke själva
skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, den skattskyldige taxeras
jämväl för sådana barns inkomst och förmögenhet.

Skulle i sådant fall avdrag, vartill den skattskyldige jämlikt 10 § är
berättigad, överstiga hans inkomst, må det överskjutande beloppet avräknas
från barnens behållna inkomst; men må däremot icke, därest av -

8

Riksdagens skrivelse Nr 372.

drag, vartill barn enligt 10 § varit berättigat, överstiger barnets inkomst,
överskjutande beloppet avräknas från den skattskyldiges eller övriga
barns behållna inkomst.

Därest skattskyldig taxeras för barns inkomst och förmögenhet,
skall jämte den skattskyldige barnet ansvara för den å dess inkomst
och förmögenhet belöpande del av skatten.

3 mom. När enligt denna förordning hänsyn skall tagas därtill,
huruvida skattskyldig har barn, och till barnens ålder, avses förhållandena
den 31 december året näst före det, då taxeringen sker.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

l:o) Inkomst av fast egendom.

I. Värdet av bostadsförmån —--— —.

II. Till inkomst av jordbruk-----jordbruket och dess

binäringar (ej för personligt behov) avsedda inventarier.

För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som deltager i arbetet
med egendomens skötsel, äger skattskyldig göra avdrag med fulla
värdet av omförmälda förmåner, därest barnet uppnått 21 år eller särskilt
taxeras för sin inkomst. I andra fall må avdrag för lön och
underhåll åt hemmavarande barn icke äga rum, liksom å andra sidan
lönen och underhållet icke skola upptagas såsom inkomst för barnet.

Kostnad för sådana arbeten — — — — — inkomst av jordbruk.

III. --------•

5:o) Vissa avdrag vid inkomstens uppskattning.

Avdrag är medgivet:

1) för alla omkostnader----kronoutskylder.

Avdrag får således ej göras — — — — egen bostad o. d.

Däremot är avdrag medgivet — — — — — belastar sin affär
med utgifter härför. För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som
deltaga i rörelse eller yrke, äger skattskyldig göra avdrag med fulla värdet
av omförmälda förmåner, därest barnet uppnått 21 år eller särskilt
taxeras för sin inkomst. I andra fall må avdrag för lön och underhåll
åt hemmavarande barn icke äga rum, liksom å andra sidan lönen och
underhållet icke skola upptagas såsom inkomst för barnet. Gift kvinna,
som av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig

9

Riksdagens skrivelse Nr 372.

åt hemmets skötsel, äger att från sin inkomst av dylik verksamhet avdraga
kostnaden för nödigt biträde i hemmet, dock högst 300 kronor.
Skulle efter avdraget kvinnans inkomst av sådan verksamhet utvisa
underskott, får underskottet, i den mån det föranledes av nyssnämnda
avdrag, icke enligt 3) i denna punkt avdragas från annan inkomst.
Åven indirekta kostnader — — — —.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920 med iakttagande
därav, att med i 19 § 2 mom. omförmäld, till beskattning enligt
19 § 1 mom. taxerad inkomst skall vid taxering år 1920 förstås den
år 1919 till inkomstskatt taxerade inkomsten.

Vid framläggandet för 1918 års lagtima riksdag av propositionen
nr 448 rörande skärpning av krigskonjunkturskatten ställde Kungl. Maj:t
i utsikt en revision av den allmänna inkomstbeskattningen, som i sin
hittillsvarande gestaltning icke medgåve ett uttagande av verkligt betydande
nya skattebelopp. Departementschefen anförde härvid bland annat
följande: »Önskvärt vore efter min mening, att åt den grundläggande
beskattningstypen i vårt land gåves en sådan byggnad, att den tilläte
en efter det statsfinansiella lägets växlande krav mer eller mindre hård
belastning, varigenom införandet av fristående extra inkomstbeskattning
bleve överflödigt. Men sålunda är icke vår nuvarande allmänna inkomstskatt
efter min mening byggd, och omständigheterna ha icke medgivit
ett framläggande för innevarande års riksdag av förslag till erforderlig
omläggning av grunderna för ifrågavarande skatt. Vissa förarbeten för
en revision äro emellertid vidtagna, och är det min åsikt, att arbetet
bör fullföljas i syfte att förslag skola kunna föreläggas nästkommande
års riksdag till förändring i vissa delar av bestämmelserna rörande inkomst-
och förmögenhetsskatten.»

Sedan detta yttrades, har det allmänna läget förändrats i en
riktning, som gjort det omförmälda revisionskravet oavvisligt. Vi stå
inför en avveckling av kristidens förhållanden. Krigskonjunkturen är
redan praktiskt taget förbi, och den rikt flödande skattekälla, som staten
under de senare åren haft i krigskonjunkturskatten, förutsättes kunna
tagas i anspråk endast till och med nästa år. Någon motsvarande
utgiftsminskning är emellertid icke att för närvarande emotse. De nya
Bihang till riksdagens ''protokoll 1919. 14 sand. Nr 372. 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 372.

eller ökade behov, som kristiden skapat, komma ännu att till stor del
kvarstå. De intäkter, de extraordinära skatteformerna och särskilt krigskonjunkturskatten
lämnat, måste framdeles i mån av behov uttagas inom
ramen för den ordinarie inkomstbeskattningen. Det gäller därför att
bereda denna för dess sålunda utvidgade uppgift.

Eders Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag avse att bilda det första
steget till inkomst- och förmögenhetsskattens reformerande i enlighet med
ovan antydda syfte. 1 första hand hava härvid tagits i beaktande »förekomna
önskemål beträffande inkomstbeskattningen, som redan tidigare utan
samband med kristidsförhållandena gjort sig gällande, såsom exempelvis
önskemålet, att beskattningen i fråga måtte genom lämpligare avdragsbestämmelser
och annan skatteskala bättre anpassa sig efter och mera
effektivt utnyttja den befintliga skatteförmågan, varigenom ökade möjligheter
kunde'' beredas att på inkomstbeskattningens väg uttaga de på
det hela taget växande men dock år från år växlande belopp i skattemedel,
som statens hushållning erfordrar».

Det föreliggande förslaget i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten
innehåller ej några ändrade grunder för den skattepliktiga inkomstens
beräknande utom i ett par detaljer, som i viss mån sammanhänga
med föreslagna nya avdragsbestämmelser.

Den vedertagna grunden för äkta makars beskattning, att makarna
behandlas såsom ett skattesubjekt, har Eders Kungl. Maj :t icke velatrubba
i detta sammanhang. Denna fråga berör också den kommunala beskattningen
och har ansetts böra lösas i samband med den blivande kommunalskattereformen.
Emellertid föreslås den ändring i 9 § förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, att gift kvinna, som är av förvärvsverksamhet
i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel,
äger att från sin inkomst av dylik verksamhet avdraga kostnaden för
nödigt biträde i hemmet, dock högst 300 kronor.

Då gällande bestämmelser ej anses medgiva sådant avdrag, men
det icke kan bestridas, att här är fråga om en nödvändig utgift för
förvärvande av hustruns ai’betsinkomst, synes billigt, att författningen
ändras. Det föreslagna beloppet synes dock såsom maximum för snävt
tilltaget och bör lämpligen höjas till 400 kronor.

Regeln att mannen är skattskyldig för både sin och hustruns inkomst
kan sägas vara i förslaget utsträckt till ett slags familjebeskattning,
i det husfadern ålagts att skatta även för sina omyndiga barns
inkomst och förmögenhet, där denna ej uppgår till så stort belopp, att

11

Riksdagens skrivelse Nr 372.

enligt allmänna regler barnet självt bör taxeras. Enligt nuvarande 25 §
2 mom. skatteförordningen skattar fadern blott lör hemmavarande barns
förmögenhet. Anledningen till utsträckningen är den, att barnets inkomst,
vare sig det vistas i hemmet eller annorstädes, tydligen minskar
faderns underhållsplikt och på så sätt ökar hans skatteförmåga. Emot
den rätt detaljerade bestämmelsen i ämnet bär riksdagen ej funnit anledning
till erinran.

De skattefria avdragen med hänsyn till den personliga skatteförmågan
hos enskilda skattskyldiga hava i propositionen på ett genomgripande
sätt omgestaltats och utvidgats. Med bibehållande av dessa
förmåners begränsning till här i riket mantalsskrivna svenska medborgare
utgår Eders Kungl. Maj:ts förslag från, »att en person saknar skatteförmåga
för den del av sin inkomst, som motsvarar existensminimum för honom
och hans familj, d. v. s. vad som oundgängligen erfordras för hans och
hans familjs uppehälle, vadan en skattskyldigs skatteförmåga endast representeras
av den existensminimum överstigande delen av inkomsten
eller den s. k. fria inkomsten».

Existensminimum har icke fixerats utan anses växla dels efter
levnadskostnadernas höjd å den plats, där den skattskyldige är bosatt,
dels efter det antal personer, som skola hava sitt uppehälle ur den
skattskyldiges inkomst. Det kan dock ej fullt individualiseras, utan de
skattskyldiga måste sammanföras i vissa klasser med olika stort existensminimum
för varje särskild sådan klass.

Vad först angår levnadskostnadernas höjd har man givetvis icke
kunnat fastställa olika stort existensminimum för varje särskild ort, utan
orterna hava ansetts kunna indelas i fem grupper, så att levnadskostnaderna
förutsättas vara lika inom samtliga till en och samma ortsgrupp hörande
orter. Denna indelning skall verkställas av socialstyrelsen och förnyas
vart femte år.

Ortsavdraget föreslås inom ortsgrupp I till 600 kronor med 100
kronors ökning för varje följande grupp, så att avdraget inom grupp V
blir 1,000 kronor (18 § 1 mom. a)).

Försörjningspliktens inverkan på skatteförmågan har beaktats genom
förslag om särskilda avdrag för barn under 21 år, vilka ej själva taxeras,
samt för hustru. Barnavdrag tillkommer även ogift skattskyldig. Det
är ej inskränkt till hemmavarande barn. Avdragets storlek växlar dels

12

Biksdagens skrivelse Nr 372.

efter barnets ålder av mindre än 15 eller 15—21 år, dels ock så att
ogift skattskyldig medgivits något förmånligare avdrag (18 § 1 mom. b)).

Vid bestämmande av avdragens belopp har hänsyn tagits endast
till oundgängligen nödvändiga utgifter eller utgifterna för föda, kläder,
bostad, bränsle, lyse, bohag, tvätt och sjukvård.

I avseende å prisen på dessa förnödenheter har man i förslaget
utgått från 1914 års prisnivå. Det nuvarande kristidsläget har ansetts
icke böra influera på bestämmelserna om hithörande normala avdrag.
Hänsyn därtill borde tagas genom provisorisk höjning av dessa avdrag.

Emot ortsavdragens utformning har riksdagen ej något att anmärka.
Det kan dock konstateras såsom en följd av deras tillämpning, att
skattskyldigheten kommer att för till ortsgrupp I hänförliga skattskyldiga,
vilka ej åtnjuta familjeavdrag, inträda redan vid inkomst överstigande
600 kronor. Onekligen ligger häri en skärpning av nu gällande
regel om skattefrihet vid inkomst under 800 kronor, men får det ihågkommas,
att skärpningen drabbar endast ensamma personer, som ej
tyngas av försörjningsplikt för andra.

I fråga om familjeavdragen bär det förefallit riksdagen som en
brist, att ogift skattskyldig ej skulle få göra avdrag för husföreståndarinna.
I förevarande sammanhang synes någon skillnad ej böra uppdragas
mellan henne och hustru. Vidare har riksdagen funnit barnavdragen
något för snävt tillmätta, varjämte den olikhet i avdragens storlek,
som föreslås i fråga om gift och ogift skattskyldig samt beträffande
barn under och över 15 år, synts ej blott sakligt mindre motiverad
utan ock ledande till avsevärt besvär vid taxeringen. Riksdagen har i
enlighet härmed ansett lämpligt, att avdraget för alla hithörande fall
sättes till 200 kronor för varje barn. Avdraget för hustru lämnas
oförändrat, men göres tillämpligt även å husföreståndarinna hos ogift
skattskyldig.

De ovan omförmälda avdragen äro obligatoriska och tillkomma
alla hithörande skattskyldiga utan hänsyn till inkomstens storlek. Härutöver
innefattar propositionen möjlighet för beskattningsmyndigheten
att i ömmande fall av exempelvis försörjning av andra närstående än
hustru.och minderåriga, av långvarig sjukdom, av genom olycksfall nedsatt
förvärvsförmåga o. d. öka det skattefria avdraget. Sådan ökning må
dock beviljas med högst 500 kronor (18 § 1 mom.). Emot denna skattelindring,
som har sin motsvarighet i nuvarande 19 § 3 mom., har riks -

13

Riksdagens skrivelse Nr 372.

dagen givetvis ej något att erinra. Möjligen hade kunnat ifrågasättas eu
något vidare ram, särskilt med hänsyn till skattskyldiga på det lägre
inkomststadiet.

Vid bedömandet av effekten av ovan omhandlade skattefria avdrag
är ock att taga i betraktande den i 18 § 1 mom. d) givna särskilda
regeln för det beskattningsbara beloppets bestämmande. Denna regel,
som i sin starkt sammanträngda formulering i förstone förefaller rätt
svårfattlig, avser dels att förstärka de förekommande avdragens sammanlagda
verkan och dels att förekomma ojämnheter vid skatteskalans
tillämpning å det beskattningsbara beloppet. Dess innebörd bar i propositionen
uttryckts så: »Sedan enligt angivna regler bestämts det skattefria
avdrag, en skattskyldig äger åtnjuta, utfinnes det beskattningsbara
beloppet därigenom, att först från det taxerade beloppet dragés det
skattefria avdraget och därefter så mycket av det återstående taxerade
beloppet, som motsvarar det skattefria avdraget, reducerat till hälften.
Det enligt nämnda grund reducerade beloppet jämte återstående, dubbla
summan av existensminimum överstigande del av det taxerade beloppet
utgör tillhopa beskattningsbart belopp. Å det sålunda bestämda
beskattningsbara beloppet tillämpas sedan den progressiva skatteskalan.
Genom den nämnda, särskilda reduceringen kommer effekten av de
skattefria avdragen att högst väsentligt ökas. En skattskyldig i ortsgrupp
V med ett taxerat belopp av 2,000 kronor erhåller t. ex. genom
denna bestämmelse i realiteten ej blott ett avdrag med 1,000 kronor utan
därtill ock med halva det återstående beloppet eller ytterligare 500
kronor. Hans avdrag utgör alltså 1,500 kronor, och han erlägger skatt
allenast för 500 kronor.»

Eders Kungl. Maj:ts förslag har bibehållit den nuvarande skillnaden
mellan enskilda skattskyldiga och bolag1), att för de sistnämnda skatteprocenten
beror av inkomstprocenten. Det upptager således i likhet med
nuvarande bestämmelser två olika tariffer, en för enskilda (19 § 1 mom.)
och en för bolag (2 mom.).

De nu gällande skattetarifferna hava icke den elasticitet, som, enligt
vad ovan antytts, erfordras bos en rationellt anordnad tariff. De medgiva
icke uttagande allt efter statens växlande behov av större eller
mindre skattesumma utan risk, att den relativa skattebelastningen förskjutes.
Det är denna brist, som hittills föranlett upptagande av till -

‘) Inländska aktiebolag och solidariska bankbolag.

14

Riksdagens skrivelse Nr 372.

läggsskatter eller extra inkomst- och förmögenhetsskatter, så snart den
ordinarie skatten beräknats icke kunna fylla det förefintliga behovet.
För denna ofullkomlighet har man i föreliggande förslag sökt råda bot.
De föreslagna skattetarifferna har man sökt avväga så att de, såvitt
möjligt, uttrycka de olika inkomsttagarnas relativa skattskyldighet och
att man kan uttaga ett ökat eller minskat skattebelopp genom en enkel
procentuell höjning eller sänkning av skatten.

Tarifferna äro anordnade såsom genomsnittstariffer, vilkas tillämpning
anses motsvara ett jämförelsevis ordinärt skattebehov. De beteckna
ett slags grundtaxa, vilket i 19 § uttryckes så, att inkomst- och förmögenhetsskatt
utgår med viss procent av de enligt de angivna grunderna
uträknade grundbelopp. Allt efter behov kan genom en enhetlig
procentuell ökning eller minskning av skattesatserna uttagas mera eller
mindre än grundbeloppen.

Vad beträffar tariffen för de enskilda avser densamma att, genom
starkare progression från inkomster å 30,000—40,000 kronor, allt efter
avdragens storlek, samt progressionens fortsättande längre uppåt än
fallet är med gällande skatteskala, öka skattebördan på de större inkomsterna.
Den nya skalan innebär, enligt departementschefens slutomdöme,
»eu förskjutning av skattetrycket från mindre till större inkomster,
men framför allt medför den tillsammans med avdragsbestämmelserna,
att skattebördan lättas för större familjer».

Den för bolagen avsedda skattetariffen utmärkes, jämförd med den
nuvarande, av lägre skattesatser nedifrån, med början vid 1.50 procent
i stället för nuvarande 2.5 5 procent, samt fortsatt progression förbi den
nu gällande högsta procenten 5.8 5 intill 12 procent eller samma maximum,
som satts i tariffen för de enskilda, Mellan gränserna är tariffen
utformad så, att för varje följande del av inkomsten något högre skatteprocent
utgår än för närmast föregående, samt med iakttagande av att
progressionen är jämförelsevis ringa för bolag, vilkas inkomst icke överstiger
5 procent och som med hänsyn därtill varit befriade från deltagande
i de under krigstiden införda tillfälliga skatterna.

Inom riksdagen har varit ifrågasatt, att i författningen borde fastslås
visst maximum för skattesatsernas höjande över grundbeloppen.
Då emellertid, såsom också departementschefen påpekat, en framtida
riksdag är oförhindrad att ändra eller upphäva en sådan maximibestämmelse,
har riksdagen avstått därifrån. I stället har riksdagen tagit fasta
på departementschefens uttalande, att det finge anses självfallet, att,
där skattebehovet icke krävde uttagande av skatt, motsvarande fulla
grundbeloppen, en lägre procentsats än 100 procent därå borde komma

15

Riksdagens skrivelse Nr 372.

till användning, samt å don likaledes i propositionen antydda förutsättningen,
att högre skatt än 200 procent av grundbeloppen icke kunde
tänkas komma i fråga. I sistnämnda avseende vill riksdagen dessutom
framhålla, hurusom de sakkunniga, vilkas förslag i ämnet legat till
grund för Eders Kungl. Mapts förslag, visserligen också räknat med möjligheten
att uttaga 200 procent av grundbeloppen, men därvid utgått från
tariffer med maximisatser av 10 procent. Med hänsyn till den skärpning,
de nu föreslagna tarifferna innesluta, torde kunna ifrågasättas, om
ej det av departementschefen förutsatta maximum vid praktisk tillämpning
finge underkastas någon reduktion.

Från skatteteknisk synpunkt hava de nya tarifferna icke givit rum
för någon anmärkning. 1 detta hänseende äga de obestridligt företräde
framför de nuvarande.

Det är ett känt förhållande, att under kristiden ett mycket stort
antal bolag intjänat högst betydande vinster, som de till avsevärd del
fonderat genom att öka antingen aktiekapitalet (genom utdelning av
s. k. gratisaktier) eller ock reservfonden. Vilkendera vägen som valts,
har detta haft till följd, att inkomstprocenten, d. v. s. inkomstens storlek
i procent av kapitalet, vid inkomstberäkning för påföljande taxeringblivit
lägre, oaktat inkomstbeloppet ej minskats. Detta har ansetts vara
en oberättigad förmån för just de kapitalstarka bolagen. Därjämte och
kanske i än högre grad har det ansetts såsom obehörigt, att genom de
stora fonderingarna allt större delar av bolagens årsinkomster undgått
dubbelbeskattning.

I enlighet med dessa synpunkter föreslog Kungl. Maj:t i proposition
nr 395 till 1918 års lagtima riksdag bl. a. ändrad lydelse av 20
§ i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt. Enligt förslaget
skulle vid beskattningen hänsyn få tagas endast till den del av aktiekapitalet,
som motsvarade verkligt, av delägarna gjort tillskott och endast
till så stor del av reservfonden, som motsvarade femtio procent av
det belopp, vartill aktiekapitalet skulle få beräknas. Dock skulle aktiekapital,
som blivit före den 1 januari 1915 anmält såsom inbetalt, få
tagas i beräkning utan avseende på om det tillskjutits av delägarna
eller ej, och skulle reservfond få beräknas till det belopp, vartill den
hade uppgått vid nyssnämnda tidpunkt, ökat med vad sedermera tillagts
fonden av vid aktieteckning (aktieemission till kurs över pari) influtna
medel. Om på detta sätt kapitalbegreppet gjordes snävare, skulle inkomstprocenten
bliva högre och skattebeloppet större samt indirekt en
alltför stark fondering i sin mån motverkas. Detta förslag avstyrktes

16 Riksdagens skrivelse Nr 372.

dock av bevillningsutskottet, vars hemställan bifölls av första kammaren,
medan andra kammaren biträdde en reservation till förmån för
Kungl. Maj:ts förslag. Vid gemensam votering segrade första kammarens
mening.

I förevarande proposition har Eders Kungl. Maj:t sökt frågans lösning
på en annan väg, nämligen genom en direkt å fondavsättningen utgående
skatt. Bestämmelser om en sådan skatt äro upptagna i de föreslagna
2 och 3 mom. i 18 § skatteförordningen. Till skillnad från den
vanliga inkomstskatten (A-skatt) har ifrågavarande skatt benämnts
B-skatt.

Med denna skatt åsyftas att i viss utsträckning hålla staten skadelös
för den skatteförlust, som orsakas därigenom att en del av ett bolags
årsvinst fonderas i stället för att utdelas till delägarna och såmedelst
undgår den dubbelbeskattning, som träffar utdelning. Genom att erlägga
denna skatt fullgör, i grunden^ sett, bolaget en skattskyldighet, som
egentligen åligger delägarna. Å andra sidan avses B-skatten icke skola
hindra, att fonderade medel, som sedermera komma att utdelas, bliva i
vanlig ordning beskattade hos delägarna. Härav följer, att till undvikande
av trefaldig beskattning, B-skatten i dylikt fall bör återbära^.

B-skatten är således att betrakta som ett provisorium, en villkorlig
skatt, som av staten uppbäres under viss förutsättning och behålles
intill det eventuella inträffandet av en annan förutsättning. Bolaget
förskotterar skatten i avbidan på även den faktiska skattskyldighetens
överflyttande på delägarna och skattens uttagande i dess definitiva
form. B-skattens sålunda angivna natur ändras icke av den omständigheten,
att i många fall förutsättningen för återbäring aldrig kommer
att inträffa, och att således B-skatten i sådana fall kommer att utgöra
statens definitiva skatteintäkt i förevarande avseende.

B-skattens objekt är skattetekniskt bestämt till den del av bolao-ets
A-taxerade inkomst, som icke utdelats till delägarna, dock efter
avdrag för kronoutskylder samt vinstutdelning från försäkringsaktiebolag
till försäkringstagarna. På grund av svårigheten att fixera det beskattningsbara
beloppet tidigare måste med B-beskattningen anstå till året
efter A-taxeringen. Liksom A-skatten erlägges B-skatten med viss piocent
av ett grundbelopp, som är föreslaget till tre procent. Belopp,
som restitueras, beräknas efter den procent å grundbeloppet, som be stämts

för året efter utdelningen.

Till grund för riksdagens avslag å den ovannämnda propositionen
nr 395 i förevarande del synas hava i första hand legat praktiska betänkligheter
därutinnan, att förslagets antagande skulle komma att i så

17

Riksdagens skrivelse Nr 372.

hög grad motverka iiven eu sund kapitalbildning hos bolagen, att dessas
behöriga konsolidering i många fall skulle äventyras. Därtill hava
knutits principiella skäl såtillvida, att förslaget ansetts bryta den
gällande principen om beskattningens avpassande efter inkomstens förhållande
till kapitalet, varav syntes följa, att såsom kapital även borde
anses allt det bundna kapital, varav inkomsten utgjorde avkastning.

Det föreliggande förslaget om B-skatt lämnar sistnämnda princip
orubbad. Däremot torde det kunna befaras, att denna skatt, åtminstone
i den storlek, som ifrågasatts, kommer att i vissa fall medverka till
överdriven utdelning och hindra behörig fondbildning. Denna risk skulle
dock kunna minskas, om B-skattens grundbelopp något nedsättes. Riksdagen
har i sådant avseende ansett en nedsättning till två procent vara
skälig.

Vad B-skatten i allmänhet beträffar, torde den böra betecknas
mera som eu praktisk nödfallsutväg än som eu rationell skatteform.
Svårigheten att finna en bättre lösning torde dock motivera dess antagande.

Med utgångspunkt från B-skatten har Eders Kungl. Maj:t sökt lösa
jämväl det mycket omtvistade spörsmålet rörande beskattningen av
tillgångar, som tillfalla delägarna vid bolags upplösning och i vissa
därmed besläktade fall.

Rättspraxis lärer på förevarande punkt vara stadgad därutinnan,
att beskattningsbar utdelning å aktier icke anses vara för handen, då, i
sammanhang med bolags upplösning, till delägare utbetalas hans andel
i bolagets kapitaltillgångar. Gör delägare därvid en vinst, blir beskattningen
av denna beroende av de allmänna reglerna för beskattning av
vinster av tillfällig natur (realisationsvinster). Ej heller anses någon
beskattningsbar utdelning föreligga, om ett bolag uppgår i ett annat
och aktieägarna i det äldre bolaget i utbyte mot sina aktier erhålla
aktier i det nya bolaget.

Förevarande spörsmål var 1913 föremål för riksdagens uppmärksamhet.
Med anledning av en i ämnet väckt motion anhöll riksdagen
på förslag av bevillningsutskottet i skrivelse den 30 maj 1913, att Kungl.
Maj:t täcktes föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån, då
ett aktiebolag eller solidariskt bankbolag upplöstes, bolagets uppsparade
tillgångar, vilka icke utdelades förrän i sammanhang med bolagets upplösning,
måtte kunna göras till föremål för inkomstbeskattning hos delägarna,
samt för riksdagen framlägga det förslag till ändring i gällande
författningar, som av utredningen kunde föranledas.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 372.

3

18

Riksdagens skrivelse Nr 372.

I berörda skrivelse erinrade riksdagen, hurusom olägenheter från
beskattningssynpunkt kunde framträda i många fall av bolags upplösning
och tillgångarnas utskiftande bland delägarna. »Vad därvid utdelas»,
heter det i skrivelsen, »blir, med nu gällande bestämmelser, i
regel skattefritt, ehuru i utdelningen ofta nog ingå medel, som, materiellt
sett, borde beskattas. Detta förhållande kan inbjuda till bestämmelsernas
kringgående, exempelvis så att ett bolag, som, på grund av sitt ändamål
att t. ex. köpa och stycka en fastighet eller exploatera ett patent,
är av kort varaktighet, underlåter att utdela eventuell vinst förrän i
sammanhang med bolagets upplösning. I sådana och andra liknande
fall synes orättvist, att vinster, som, där de omedelbart hade utdelats,
blivit utan tvekan beskattade, skola undgå skatt blott därför, att de i
stället under några år fonderats för att sedan på en gång fälla aktieägarna
till.»

I den ovanberörda propositionen nr 395 ingick ett förslag till
ändrad lydelse av avdelning 4:o) i de vid skatteförordningen fogade
särskilda anvisningarna till ledning vid taxeringen. Enligt detta förslag
skulle såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag upptagas j ämväl
vad som vid bolags upplösning tillskiftades delägare utöver den å honom
belöpande andel i de bolagets tillgångar, till vilka enligt 20 § i skatteförordningen
i dess i propositionen föreslagna lydelse hänsyn skulle få
tagas vid bestämmandet av bolagets inkomstprocent.

Detta förslag fick dela det öde, som, enligt vad ovan nämnts,
drabbade propositionen i övrigt.

I det sakkunnigförslag, som ligger till grund för förslaget om
B-skatt, ingår även ett förslag till ordnande av beskattningen vid bolags
upplösning. De sakkunniga hava låtit restitution av B-skatt äga rum
även beträffande fonderade medel, som först vid bolagets upplösning
tillfalla delägarna. Å andra sidan hava de föreslagit, att i fråga om aktie,
som förvärvats genom köp eller byte, den vinst, som aktieägares skifteslott
kunde anses innebära, skulle beskattas såsom tillfällig realisationsvinst
oberoende av den tid, han innehaft aktien. Denna skattskyldighet
skulle inträda oberoende av sättet för bolagets upplösning och utan
hänsyn till vilka medel, som inginge i skifteslotten. Med skifte vid
upplösning hava de sakkunniga i förevarande hänseende likställt utdelning
av medel under bolags bestånd till följd av aktiekapitalets nedsättning.

Eders Kungl. Maj:t har icke upptagit de sakkunnigas förslag i denna
del utan i stället accepterat ett av kammarrätten framställt förslag, att
restitution av B-skatt skulle begränsas till fall av utdelning »i vanlig

19

Riksdagens skrivelse Nr 372.

ordning», varigenom B-skatten bleve definitiv i fråga om fonderade
medel, som tillfölle delägarna i skifte eller tillföljd av aktiekapitalets
nedsättning. Bestämmelse härom är innefattad i 19 § 3 mom.

I ovan ej berörda delar har Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande
ändringar i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt icke påkallat''
några erinringar. I konsekvens med de nya bestämmelserna i
förordningen har det i avdelning 7:o) av de vid densamma fogade
särskilda anvisningarna anförda exemplet på fall av efterbeskattning
funnits böra kompletteras.

Under åberopande av vad här ovan anförts, får riksdagen för Eders
Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat oförändrat
godkänna Eders Kungl. Maj:ts ovan intagna förslag till förordning om
ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch
förmögenhetsskatt, antagit samma förslag med de ändringar i vad
Eders Kungl. Maj:t föreslagit beträffande 9 §, 18 § 1 mom. b), 19 § 2
och 3 mom. samt avdelning 5:o) i de vid förordningen fogade särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen, att dessa stadganden erhålla
nedanstående lydelse, samt med det tillägg, att avdelning 7:o) i berörda
anvisningar erhåller här nedan införd avfattning: *)

9 §•

Vid uppskattning av inkomst ur inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,
må, utom i det fall att ersättning för bestridande av särskilda
med tjänst eller uppdrag förenade kostnader, varom i 8 § förmäles,
blivit av staten särskilt anvisad, avdrag ske för alla utgifter för inkomstens
förvärvande eller bibehållande, såsom:

arrende- eller hyresavgift; — — — — — — — — underhåll av
fastighet och inventarier;

avlöning, kost och övriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet
använda biträden, arbetare och hemmavarande barn, för de sistnämnda
dock endast i fall de uppnått 21 år eller ock själva skola taxeras till
inkomst- och förmögenhetsskatt;

kostnad för nödigt biträde i hemmet, för det fall att gift kvinna
av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt
hemmets skötsel, skolande avdraget ske från hennes inkomst av dylik

l) Ändringar i Kungl. Maj:ts förslag äro utmärkta med kursiverad stil. Spärrad
kursiv angiver, att kursiveringen är avsedd att bibehållas i författningen.

20 Riksdagens skrivelse Nr 372.

verksamhet, med iakttagande av att avdraget i intet fall må överstiga
400 kronor;

kontors- och andra förvaltningskostnader — — — —.

18 §.

1 mom. —- — — — — — — — — — — — — — — —

b) Utöver ortsavdraget äger skattskyldig, vilken är gift eller har
hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka
icke uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och
förmögenhetsskatt, erhålla avdrag (familjeavdrag) dels med 200 kronor
för varje sådant barn, dels ock med 200 kronor för hustru, om skattskyldig
är gift, eller för husföreståndarinna, om skattskyldig är ogift
(varmed jämställes, att skattskyldig är änkling, änka eller frånskild).

För barn, vilkas föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra,
skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna skulle
vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas hos
fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

19 §.

2 mom. Utöver den inkomstskatt, varom i 1 mom. är stadgat,
skall av där omförmält bolag erläggas inkomstskatt med viss procent av
ett grundbelopp, vilket utgör två kronor för varje fullt hundratal kronor
av den del av bolagets nästföregående år till beskattning enligt nyssnämnda
moment taxerade inkomst, som icke i vanlig ordning utdelats
till delägarna; dock efter avdrag av de å sagda inkomst belöpande
kronoutskylder, ävensom, i fråga om försäkringsaktiebolag, av vinstutdelning
till försäkringstagare eller av för samma ändamål reserverade
medel. (B-skatt)

3 mom. I den män enligt 2 mom. beskattade tillgångar i vanlig
ordning utdelas, äger bolaget åtnjuta restitution med viss procent av
ett grundbelopp, vilket utgör två kronor för varje fullt hundratal kronor
av de till delägarna sålunda utdelade tillgångar, skolande därvid iakttagas,
att sammanlagda beloppet av restituerade medel icke må uppgå
till högre belopp än de av bolaget enligt 2 mom. erlagda skattemedel.
Restitution sker i den ordning, som är stadgad i fråga om restitution av
kronoutskylder.

Riksdagens skrivelse Nr 372.

21

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

5:o) Vissa avdrag vid inkomstens upp skattning.

Avdrag är medgivet:

1) för alla omkostnader — — — — kronoutskylder.

Avdrag får således ej göras — — — — egen bostad o. d.

Däremot är avdrag medgivet — — — — belastar sin affär med
utgifter härför. För lön och underhåll åt hemmavarande barn, som
deltaga i rörelse eller yrke, äger skattskyldig göra avdrag med fulla
värdet av omförmälda förmåner, därest barnet uppnått 21 år eller
särskilt taxeras för sin inkomst. I andra fall må avdrag för lön och
underhåll åt hemmavarande barn icke äga rum, liksom å andra sidan
lönen och underhållet icke skola upptagas såsom inkomst för barnet.
Gift kvinna, som av förvärvsverksamhet är i avsevärd grad förhindrad
att ägna sig åt hemmets skötsel, äger att från sin inkomst av dylik
verksamhet avdraga kostnaden för nödigt biträde i hemmet, dock högst
400 kronor. Skulle efter avdraget kvinnans inkomst av sådan verksamhet
utvisa underskott, får underskottet, i den mån det föranledes
av nyssnämnda avdrag, icke enligt 3) i denna punkt avdragas från
annan inkomst.

Åven indirekta kostnader — — — —.

7:o) Om efterbeskattning.

Genom — — — — riktigt belopp.

Exempel. En inom ortsgrupp III bosatt gift skattskyldig med två
barn tiar år 1921 uppgivit sin inkomst till 10,000 kronor och sin förmögenhet
till 120,000 kronor. I anledning härav har hans taxerade
belopp upptagits till 12,000 kronor, det beskattningsbara beloppet till 9,900
kronor och inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp till 297 kronor.
Då inkomst- och förmögenhetsskatt sagda år utgått med 120 procent av
grundbeloppet, har skatt påförts honom med 356 kronor 40 öre. År 1923
upptäckes, att den skattskyldiges uppgift varit oriktig, i det att inkomsten
utgjort 15,000 kronor och förmögenheten 150,000 kronor. År 1921 hade
sålunda det taxerade beloppet bort upptagas till 17,500 kronor, det beskattningsbara
beloppet till 15,400 kronor och grundbeloppet till 516 kronor, i följd
varav inkomst- och förmögenhetsskatt bort utgå med 619 kronor 20 öre. FöljBihang
till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 372. '' 4

22

Riksdagens skrivelse Nr 372.

aktligen skall år 1923 utan sammanblandning med den taxering, som då
må varda den skattskyldige åsatt för inkomst och förmögenhet år 1922,
genom efterbeskattning påföras honom inkomst- och förmögenhetsskatt, svarande
emot skillnaden emellan vad han i verkligheten för år 1921 erlagt
och vad han bort erlägga, eller med 262 kronor 80 öre.

Sitt beslut i fråga om Eders Kungl. Maj:ts med förevarande proposition
framlagda förslag till förordning om ändring i vissa delar av
förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering
kommer riksdagen att i annat sammanhang för Eders Kungl. Maj:t
tillkännagiva.

Stockholm den 18 juni 1919.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 19X9.