14

Riksdagens skrivelse Nr 362.

Nr 362.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1919.
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående införselmonopol å socker.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 56.)

Till Konungen.

I en den 16 maj 1919 dagtecknad proposition, nr 405, bär Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenaen för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att, därest Kungl. Maj:t funne omständigbeterna så

påkalla, Kungl. Maj:t måtte äga föreskriva, att för tid, som Kungl.

Maj:t bestämde, dock ej längre än till och med den 31 oktober 1920,
införsel till riket av socker icke finge äga rum av annan än staten eller
den eller dem, åt vilken eller vilka Kungl. Maj:t överläte sådan rätt,
ägande Kungl. Maj:t i varje fall stadga de villkor för sådan överlåtelse,
som funnes erforderliga.

Chefen för jordbruksdepartementet har till ovannämnda statsrådsprotokoll
bland annat erinrat, att riksdagen i år bifallit Kungl. Maj:ts

i propositionen nr 88 framlagda förslag, att under angivna förutsätt ningar,

vilka numera vore uppfyllda, staten skulle gent emot svenska
sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
ikläda sig garanti för vissa av Kungl. Magt godkända kostnader för
inköp av 1919 års betskörd och dennas förädling.

I likhet med departementschefen har riksdagen ansett, att, med
hänsyn till den garanti, staten i viss utsträckning iklätt sig för de båda
sockerbolagens kostnader för inköp av 1919 års betskörd och dennas
förädling, det kan bliva erforderligt att, sedan den nuvarande statliga

15

Riksdagens skrivelse Nr 362.

regleringen å ifrågavarande område upphört, Kungl. Maj:t äger befogenhet
att vidtaga åtgärder, ägnade att förebygga ett sådant prisfall å sockor,
som kunde medföra stor förlust för statsverket. Det bemyndigande,
Eders Kungl. Maj:t i sådant syfte genom den föreliggande propositionen
begärt, har riksdagen därför ansett sig böra meddela. Emellertid har
riksdagen icke velat underlåta att framhålla angelägenheten därav, att, i
den mån sådant utan olägenhet kan ske, fullt tillräckliga mängder socker
tillhandahållas marknaden.

Förslaget avser, att åt Kungl. Maj:ts avgörande skall överlåtas,
huruvida importen, därest den, med stöd av det ifrågasatta bemyndigandet
monopoliseras, bör bedrivas för statens räkning eller av staten överlåtas
åt enskilda.

Åven riksdagen har ansett, att frågan härom bör ankomma på
Kungl. Maj:ts prövning av förhållandena vid den tid, då monopolet må
komma i tillämpning. Därest för staten nöjaktiga och fullt betryggande
villkor kunna betingas, synes intet vara att erinra emot att monopolets
utövning upplåtes åt den enskilda företagsamheten.

I anslutning till vad sålunda anförts, har riksdagen, med bifall till
Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 405, medgivit,

att, därest Kungl. Maj:t finner omständigheterna så påkalla, Kungl.
Maj:t må äga föreskriva, att för tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock
ej längre än till och med den 31 oktober 1920, införsel till riket av
socker icke må äga rum av annan än staten eller den eller dem, åt
vilken eller vilka Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt, ägande Kungl. Maj:t
i varje fall stadga de villkor för sådan överlåtelse, som må finnas
erforderliga.

Vilket riksdagen härmed får för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva.

Stockholm den 14 juni 1919.

Med undersåtlig vördnad.