Riksdagens skrivelse Nr 354.
1
Nr 354.
Godkänd av första kammaren den 13 juni 1919.
Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj;ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
av 1, 2, 9 och 31 §§ i lagen den 11 juni 1916 om
försäkring för olycksfall i arbete ävensom i ämnet väckta
motioner, dels ock Kungl. Maj;ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 35 § i nysssiämnda lag.
(Första lagutskottets utlåtande nr 38 och memorial nr 39.)
Till Konungen.
Genom en den 11 mars 1919 dagtecknad proposition, nr 175, har
Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 2, 9 och 37 §§ i lagen
den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.
Dessutom har Eders Kungl. Maj:t genom en den 16 maj 1919 dagtecknad
proposition, nr 399, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 35 § i samma lag.
I samband med förenämnda proposition har riksdagen till behandling
förehaft sex i ämnet väckta motioner.
Under åberopande av vad som anförts i första lagutskottets utlåtande
nr 38 och memorial nr 39, varav tryckta exemplar här vidfogas,
får riksdagen anmäla:
dels att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick godkänna
det i propositionen nr 175 innefattade lagförslaget, för sin del antagit
följande
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 354.
2804 i»
2
Riksdagens skrivelse Nr 354.
Lag'' .
om ändrad lydelse ar 1, 2, 9 och 37 §§ i lagen den 17 juni 1916 om
försäkring för olycksfall i arbete.
Härigenom förordnas, att 1, 2, 9 och 37 §§ i lagen den 17 juni
1916 om försäkring för olycksfall i arbete skola erhålla följande ändrade
lydelse:
1 §•
Envar arbetare är, där ej nedan annorlunda stadgas, enligt denna
lag försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbetet.
Såsom olycksfall i arbetet anses ock olycksfall vid färd till eller
från arbetsstället, där färden föranledes av och står i omedelbart saraband
med arbetsanställningen.
Kostnaden för försäkringen bestrides, med bidrag av statsmedel till
omkostnaderna, genom försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivaren.
2 §•
I denna lag förstås med arbetare envar, som mot avlöning användes
till arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara
att anse såsom självständig företagare, så ock envar, som för vinnande
av yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete. Med arbetsgivare
förstås envar, för vilkens räkning sådan arbetare användes till arbete,
utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig
företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.
Såsom arbetare enligt denna lag anses ej den, som utför arbetet i
sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes, ej heller arbetsgivares
barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar i förhållande
till honom, ej heller den, vilkens avlöning hos arbetsgivaren,
för år räknat, överstiger niotusen kronor, ej heller minderårig, som icke
fyllt tolv år, ej heller den, som av tillfällig anledning användes till
arbete av någon, som eljest ej använder arbetare.
9 §•
Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, utgör
hela den avlöning — vinstandelar, där sådana förekommit, inräknade —
Riksdagens skrivelse Nr 334.
Q
som den skadade under ett år, räknat tillbaka från olycksfallet, åtnjutit
av arbetsgivaren i den verksamhet, i vilken olycksfallet inträffat. Har
under längre eller kortaro tid av året den skadade icke av arbetsgivaren
använts till arbete, eller kan avlöningen för någon tid av året på grund
av bristfällig utredning eller av annan anledning ej bestämmas, beräknas
avlöningen för den tid till belopp, som med hänsyn till avlöningen i
arbetsorten under motsvarande tid för en arbetare av samma arbetsförmåga
och med liknande arbete som den skadade eller eljest med
hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. Lag samma vare, där den
skadade under någon tid av året, på grund av tillfälligt övertidsarbete
eller annat särskilt förhållande, åtnjutit väsentligt högre avlöning, eller,
på grund av sjukdom eller annan oförvållad anledning, åtnjutit väsentligt
lägre avlöning än sådan arbetare, eller där vid tiden för olycksfallet
hans arbetsförmåga redan var nedsatt på grund av tidigare olycksfall i
arbete, så ock där den skadade för yrkesutbildning eller endast tillfälligtvis
använts till det arbete, i vilket olycksfallet inträffat, eller den skadade
är minderårig.
Utgöres avlöning helt eller delvis av naturaförmåner, uppskattas
dessa förmåners värde efter de i arbetsorten gällande priser eller efter
andra grunder, som finnas tillämpliga.
Överstiger den årliga arbetsförtjänsten tvåtusenfyrahundra kronor,
tages det överskjutande beloppet icke i beräkning. Understiger den
årliga arbetsförtjänsten fyrahundrafemtio kronor, skall den beräknas till
detta belopp.
Med den i 6 § 1) omförmälda dagliga arbetsförtjänst förstås en
trehundrasextiofemtedel av den enligt ovan angivna grunder bestämda
årliga arbetsförtjänsten.
37 §.
Intill dess särskild lag om sjukförsäkring må varda genomförd, äger
arbetare, som i denna lag avses, vid sjukdom, som förorsakats av olycksfall
i arbete, under de trettiofem första dagarna efter dagen för olycksfallet,
så länge sjukdomen varar, samt beträffande erforderlig läkarvård
och läkemedel jämväl under sistnämnda dag, av arbetsgivaren erhålla
ersättning enligt de i 6 § angående ersättning vid sjukdom stadgade
grunder;
dock att den dagliga sjukpenningen skall utgå med följande belopp,
nämligen:
4
Riksdagens skrivelse Nr 354.
a) en krona, om den skadade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring
påförts pensionsavgift med tre kronor eller om pensionsavgift
ej påförts;
b) en krona tjugofem öre, om pensionsavgiften utgör fem kronor;
c) en krona sjuttiofem öre, om pensionsavgiften utgör åtta kronor;
d) två kronor femtio öre, om pensionsavgiften utgör tretton kronor
samt den inkomst, på grund varav pensionsavgiften påförts, ej uppgått
till 1,800 kronor;
e) tre kronor femtio öre, om pensionsavgiften utgör tretton kronor
samt den inkomst, på grund varav pensionsavgiften påförts, uppgått till
1,800 kronor eller mera;
samt att sjukpenning ej utgår, med mindre sjukdomen varat under
mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet.
I fråga om ersättning, som ovan sägs, skall vad i 10, 11, 12, 13,
14, 20, 24, 25, 30 och 31 §§ är stadgat i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
Kan den skadade, på grund av arbetsgivarens obestånd eller av
annan anledning, ej utfå ersättningen, utgives densamma i arbetsgivarens
ställe av den försäkringsinrättning, i vilken hans arbetare äro försäkrade
enligt 4 §, ägande inrättningen av arbetsgivaren söka åter vad
sålunda utgivits. Förlust, som på grund av denna bestämmelse må
uppkomma för riksförsäkringsanstalten, ersättes av statsmedel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920, dock att ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall, vilket dessförinnan inträffat, bedömes
enligt äldre lag.
dels ock att det i propositionen nr 399 innefattade lagförslaget av
riksdagen bifallits.
Stockholm den 13 juni 1919.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1919.