8

Riksdagens skrivelse Nr 352.

Kr 852.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1919.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning angående
avsättning för år 1920 till statsverkets fond av rusdrycksmedel.

(Statsutskottets utlåtande nr 212.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 9 januari 1919 avi åt na propositionen angående
statsverkets tillstånd ock behov under år 1920 har Eders Kungl.
Maj:t under titel »utgifter för kapitalökning» föreslagit riksdagen

dels att, under förutsättning att inkomsterna av brännvinstillverkningsskatt,
brännvinsförsäljningsmedel, maltskatt och punschskatt för
åren 1918 och 1919 understiga 41,900,000 kronor, för avsättning till
statsverkets fond av rusdrycksmedel av det belopp, varmed samma inkomster
för år 1920 må komma att överstiga medeltalet av motsvarande
inkomster under närmast föregående tre år, anvisa ett förslagsanslag å

5,800,000 kronor,

dels ock att till statsverkets fond av rusdrycksmedel såsom förslagsanslag
anvisa ett belopp av 860,000 kronor.

Yad angår förstnämnda anslag å 5,800,000 kronor har chefen för
finansdepartementet till statsrådsprotokollet rörande inkomstberäkningen
anfört följande:

9

Riksdagens skrivelse Nr 352.

»I förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel
stadgas i förordningens 1 §, sådan den lyder efter ändring den 10 november
1916, följande:

''Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt,
punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel skall, efter restitution
för denaturerat brännvin och för malt, som vid skattepliktigt bryggeri
omedelbart använts för tillverkning av svagdricka, till en särskild fond
avsättas vad som för varje år överskjuter ett belopp av 41,900,000 kronor.

Skulle för tre på varandra följande år medeltalet av ovannämnda
inkomster understiga 41,900,000 kronor, skall därefter vad som överskjuter
detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt
förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet
av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre år
ytterligare nedgått.

Till fonden skall jämväl läggas statsverkets inkomst av spirituosa accis.

’

Det i förordningen förutsatta fallet, att den hittills gällande maximiBiflfran
41,900,000 kronor för det belopp av rusdrycksmedel, som må för
statsregleringsändamål tagas i anspråk, skall ersättas av en ny sådan
maximisiffra, synes komma att inträffa, då 1919 års riksbokslut föreligger,
alltså under det statsregleringsår, om vilket nu är fråga.

Medan under år 1916 inkomsten av de fyra först i fondförordningen
nämnda rusdrycksmedlen uppgått till ungefär 43.2 miljoner,
har den för år 1917 enligt riksbokslutet utgjort 21.2 miljoner kronor.
För åren 1918 och 1919 torde motsvarande belopp komma att uppgå
i runda tal till: för år 1918 14.9 miljoner och för år 1919 14.8
miljoner. Sedan alltså för vart och ett av dessa tre år 1917, 1918 och
1919 inkomsten understigit beloppet 41.9 miljoner, har man att, beträffande
år 1920, lägga till grund ett nytt maximibelopp, utgörande
medeltalet för de tre närmast föregående åren. Det exakta bestämmandet
av detta medeltal kan givetvis ej ske, förrän riksbokslutet är känt för
år 1919, således ett gott stycke in på år 1920. Att till dess undanskjuta
varje hänsynstagande till nu påpekade omständighet skulle uppenbarligen
innebära, att man för år 1920 och sannolikt även för år 1921
kom me att räkna vid statsregleringen med en tillgång, som icke får
för ändamålet disponeras. Ty av det beräknade beloppet 22.8 miljoner
för rusdrycksmedlen år 1920 lärer — såvitt nu kan bedömas — icke mer
än ungefär 17 miljoner, vilket är medeltalet för åren 1917—1919, kunna
få tagas i bruk, medan överskottet, eller 5.8 miljoner, bör vid 1920
års bokslut tillföras rusdrycksmedelsfonden.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 349—353.

2

10

Riksdagens skrivelse Nr 352.

Under sådana omständigheter synes det vara lämpligast, att man
icke nu för ordinära statsutgifter disponerar mer av 1920 års rusdrycksmedel
än förutnämnda medeltalsbeloppet 17 miljoner. Budgetmässigt
synes detta böra utföras så, att å inkomstsidan visserligen uppföras de
av statskontoret beräknade beloppen, tillhopa 22.8 miljoner, men att
samtidigt under utgifter för kapitalökning uppföres som förslagsanslag
en avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel å 5.8 miljoner
kronor vid sidan av den regelbundet återkommande avsättningen av
fondens räntemedel. Skulle det exakta medeltalsbeloppet komma att
avvika från det härförut antagna, skulle därav, liksom därest de faktiska
inkomsterna komma att avvika från de i riksstaten upptagna summorna,
intet annat föranledas än att, då anslaget erhåller förslagsanslags karaktär,
det verkliga överskottet över det rätta medeltalet skulle i överensstämmelse
med förordningen tillföras fonden. Eventuellt kunde en del av
anslaget komma att gå till kassafonden.»

Vidkommande det senare av Eders Kungl. Maj :t äskade anslaget å

360,000 kronor avser detta ränteavkastningen av fonden, vilken enligt
gällande bestämmelser skall läggas till kapitalet.

Riksdagen, som icke funnit skäl till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förevarande förslag, får anmäla, att riksdagen

dels, under förutsättning att inkomsterna av inkomsttitlarna
brännvinstillverkningsskatt, brännvinsförsäljningsmedel, maltskatt och
punschskatt för åren 1918 och 1919 understiga 41,900,000 kronor, för
avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel av det belopp, varmed
samma inkomster för år 1920 må komma att överstiga medeltalet
av motsvarande inkomster under närmast föregående tre år, anvisat
ett förslagsanslag å 5,800,000 kronor,

dels och för avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel,
att av fondens avkastning direkt utgå, anvisat ett förslagsanslag å

360,000 kronor.

Stockholm den 18 juni 1919.

Med undersåtlig vördnad.