Riksdagens skrivelse Nr 283.
11
Nr 283.
Godkänd av första kammaren den 4 juni 1919.
Godkänd av andra kammaren den 4 juni 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om fri rättegång m. m.
ävensom en i ämnet väckt motion.
(Första lagutskottets utlåtande nr 27 och memorial nr 31.)
Till Konungen.
Genom en den 21 februari 1919 dagteeknad proposition, nr 118,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till
1) lag om fri rättegång; samt
2) lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken.
I samband med propositionen har riksdagen till behandling förehaft
en i anledning av densamma väckt motion.
Under åberopande av vad som anförts i första lagutskottets utlåtande
nr 27 och memorial nr 31, varav tryckta exemplar härvid fogas,
får riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick godkänna det i propositionen
innefattade förslaget till lag om fri rättegång, anmäla, att riksdagen
för sin del antagit följande
12
Riksdagens skrivelse Nr 283.
Lag
om fri rättegång.
Med upphävande av 15 kap. 9 § rättegångsbalken samt med ändring av
vad lag och författning i övrigt innehålla mot denna lag stridande, förordnas
som följer:
Om fri rättegång vid underrätt.
1 §•
Vid allmän underrätt, polisdomstol, poliskammare och krigsrätt samt första
domstol i skiftesmål och i vattenmål må på de villkor och i den omfattning, som
här nedan stadgas, fri rättegång i visst mål beviljas den, som icke äger tillgång
till gäldande av de med rättegången därstädes förenade kostnader eller efter deras
utgivande skulle sakna nödiga medel för eget uppehälle och för fullgörande av
honom åliggande underhållsskyldighet.
I brottmål, där brottet är sådant, att det hör under allmänt åtal eller må
efter angivelse åtalas av allmän åklagare, må fri rättegång ej beviljas målsägande
i annat fall än att åklagaren anhängiggjort talan i målet, ifri rättegång må ej
heller beviljas den, vilkens talan grundar sig på överlåtelse, som kan antagas
hava skett i syfte att därmed vinna sådan förmån.
2 §•
Part, som beviljats fri rättegång, vare befriad från erläggande av stämpelavgift
i målet och njute tillika den förmån att av allmänna medel skola gäldas
expeditionslösen, kostnad för delgivning av stämning och sådant rättens beslut, av
vilket motparten skall erhålla del, samt för inkallelse av och ersättning till sådana
av parten åberopade vittnen, vilkas hörande rätten prövar för målets utredning erforderligt,
så ock ersättning till tjänsteman för särskild förrättning eller å tjänstens
vägnar förskjuten kostnad.
Där så finnes erforderligt för behörigt anhängiggörande eller utförande
av partens talan, må ock lämplig person förordnas att mot ersättning av allmänna
medel biträda parten i rättegången.
3 §.
Beslut om fri rättegång meddelas av rätten eller, då rätten ej sitter, av
dess ordförande.
4 §•
Ansökan om fri rättegång göres muntligen eller skriftligen och skall åtföljas
av skriftlig, på heder och samvete avgiven uppgift å sökandens förmögen
-
Riksdagens skrivelse Nr 283. lii
hetsvillkor och omfånget av honom åliggande underhållsskyldighet; äro sagda
förhållanden ej kända, bör uppgiften vara styrkt genom offentlig myndighet
eller trovärdig, känd person.
5 §•
Rättegångsbiträde förordnas av rätten eller, då rätten ej sitter, av dess
ordförande.
Där målets beskaffenhet det fordrar, bör till biträde förordnas lämplig person,
som avlagt för utövande av domareämbete föreskrivna kunskapsprov. Därvid bör
företrädesvis anlitas någon, som yrkesmässigt utövar adv okat verksamhet.
Har i fall, som i andra stycket sägs, part till rättegångsbiträde föreslagit
person, som där avses, bör avvikelse från förslaget ej ske, såframt ej särskilda skäl
därtill äro.
Vid förordnande av rättegångsbiträde må, när skäl därtill äro, biträdet
berättigas att sätta annan lämplig person i sitt ställe.
6 §•
Om delgivning och inkallelse, som i 2 § sägs, föranstalte, där parten därom
framställer begäran, rätten eller dess ordförande.
7 §•
Finnes under rättegången, att parten utan intrång i de medel, som äro
nödiga för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet,
kan gälda kostnaderna för rättegången, äge rätten förordna, att förmånen^
av fri rättegång skall upphöra. Lag samma vare, där parten berett sig fri
rättegång, oaktat hans talan är av beskaffenhet, som i 1 § andra stycket andra
punkten sägs.
8 §•
När rätten från sig skiljer mål, vari fri rättegång varit part beviljad,
skall rätten, där parten jämlikt 7 § förklarats förlustig sagda förmån, förplikta
honom ersätta statsverket kostnad, som enligt 2 § skolat gäldas av allmänna
medel. År ej sådant fall för handen, men tappar motparten, varde dylik ersättningsskyldighet
denne ålagd, där han enligt lag är pliktig gälda vinnande parts
rättegångskostnad.
9 §•
Mot beslut, varigenom fri rättegång beviljats, må talan ej föras.
Har rättens ordförande lämnat utan bifall ansökan om fri rättegång eller
om förordnande av rättegångsbiträde eller till rättegångsbiträde förordnat annan,
än part föreslagit, må parten hos rätten påkalla ny prövning av frågan.
Om fri rättegång i hovrätt och hos Konungen.
10 §.
Har part vid underrätt åtnjutit fri rättegång, vare han, då målet fullföljes
till hovrätten, berättigad att jämväl med avseende å rättegången därstädes
14
Riksdagens skrivelse Nr 283.
tillgodonjuta de i 2 § första stycket omförmälda förmåner, såframt ej under tiden
partens förmögenhetsförhållanden veterligen så ändrats, att han utan intrång i de
medel som äro nödiga för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom ålig
fande
underhållsskyldighet, kan gälda kostnaderna för rättegången i hovrätten.
art äge ock eljest i hovrätten komma i åtnjutande av fri rättegång i den omfattning
nu sagts, där han, på sätt i 4 § föreskrives, styrker, att han icke äger
tillgång till gäldande av de med rättegången i hovrätten förenade kostnader eller
efter deras utgivande skulle sakna nödiga medel för eget uppehälle och för fullgörande
av honom åliggande underhållsskyldighet.
Där hovrätt i allo eller i huvudsakliga delar bifaller ändringssökande av
part, som äger tillgodonjuta de i första stycket angivna förmåner, må hovrätten
på partens begäran i det slutliga utslaget tillerkänna biträde, som parten anlitat
för rättegången därstädes, ersättning av allmänna medel.
Yad i 1 § andra stycket samt i 6, 7 och 8 §§ är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å fri rättegång i hovrätt.
Mot hovrätts beslut i fråga, som i denna paragraf avses, må talan ej föras.
11 §•
Yad i 10 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om mål,
som fullföljes hos Konungen.
Om fri verkställighet av dom eller utslag.
12 §.
Har part åtnjutit fri rättegång, vare parten vid verkställighet av dom
eller utslag i målet befriad från honom enligt lag åliggande skyldighet att förskjuta
kostnad för förrättningen, och skall av allmänna medel gäldas all nödig
förrättningskostnad, i den mån den ej kan av tappande parten uttagas.
Har på grund av vad nu stadgats statsverket haft att vidkännas förrättningskostnad,
skola bestämmelserna i första stycket icke äga tillämpning i fråga
om nytt försök till verkställighet av domen eller utslaget i den del förrättningen
avsåg.
Allmänna bestämmelser.
13 §•
Part, som åtnjutit fri rättegång, må, där han efter rättegångens avslutande
finnes utan intrång i de medel, som äro nödiga för hans eget uppehälle och för
fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet, kunna gälda rättegångskostnad,
som enligt denna lag av allmänna medel guldits, på yrkande av kronans
ombudsman i den ort, där parten har sitt hemvist, förpliktas ersätta statsverket
sådan kostnad, såframt motparten ej i utslaget ålagts dylik ersättningsskyldighet.
Talan härom må ej väckas senare än fem år efter rättegångens avslutande.
Riksdagens skrivelse Nr 283. 15
Yad nu stadgats galle ock i fråga om kostnad, som av allmänna medel
guldits för verkställighet av dom eller utslag, dock att tiden för talans anhängiggörande
skall räknas från det verkställigketsätgärden avslutats.
14 §.
Vittnesersättning, som enligt denna lag skall gäldas av allmänna medel,
skall utgå efter enahanda grunder och i samma ordning, som stadgas angående
ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål.
Rättegångsbiträde, som enligt denna lag är berättigad till ersättning av
allmänna medel, åtnjute efter rättens prövning skäligt arvode för det arbete, biträdet
nedlagt å rättegången för dess förberedande och utförande, så ock ersättning
för nödvändiga utgifter och tidsspillan. Ej må biträde, som förordnats av
rätten eller dess ordförande, av parten förbehålla sig ytterligare ersättning; bar
sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.
Beslut om ersättning till rättegångsbiträde gånge i verkställighet, ändå
att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall utan avgift
tillhandahållas biträdet.
15 §.
Vad i denna lag sägs om rättegångsbiträde äge ej tillämpning i fall, då,
enligt vad särskilt är stadgat, häktad eller vid krigsdomstol tilltalad är berättigad
erhålla sådant biträde.
16 §.
Under förutsättning av ömsesidighet äger Konungen förordna, att undersåte
i viss främmande stat i fråga om rätt till fri rättegång skall vara likställd
med svensk medborgare.
11 §■
Närmare föreskrifter rörande ordningen för gäldande av ersättning enligt
denna lag till tjänstemän och rättegångsbiträden ävensom angående delgivningar
och inkallelser genom rättens eller dess ordförandes försorg samt vad" i övrigt
med avseende å''denna lags tillämpning är att iakttaga meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.
16
Riksdagens skrivelse Nr 283.
Angående propositionen, i vad den avser förslag till lag om ändrad
lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken, kommér riksdagen
att framdeles avlåta särskild skrivelse.
Stockholm den 4 juni 1919.
Med undersåtlig vördnad.