Riksdagens skrivelse Nr 252.

1

Nr 252.

Godkänd av första kammaren den 30 maj 1919.
Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ödehygdsvägar.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen den 14 mars 1919 avlåten proposition, nr
292, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagda utdrag av i
statsrådet och lagrådet bållna protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslagit riksdagen att antaga därvid fogat förslag till lag om ödebygdsvägar.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

»Förslag till lag om ödebygdsvägar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Med. ödebygdsväg förstås i denna lag väg, som till avsevärd längd
sträcker sig över fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter
och som, ehuru vägen icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig
och nödig, likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad
att främja landets uppodlande och bebyggande.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 saml. Nr 252—253. 1

2

Biksdagens skrivelse Nr 252.

2 §.

Uppstår fråga om anläggning av ödebygdsväg, skall, efter det
plan och kostnadsförslag uppgjorts samt de väghållningsskyldiga ävensom
landsfiskalen blivit i ärendet hörda, länsstyrelsen pröva, huruvida
den tillämnade vägen är att hänföra till ödebygdsväg.

I samband med denna prövning äge länsstyrelsen ålägga vägstyrelsen
i distrikt, där vägen skall framgå, att, om företaget kommer
till stånd, ur vägkassan lämna bidrag till vägens byggande med visst
belopp i penningar. Ej må sådan bidragsplikt åläggas, där densamma
skulle för de väghållningsskyldiga verka oskäligt betungande, ej heller
må bidraget i allmänhet sättas högre än till en sjättedel av beräknade
kostnaden för den del av företaget, som faller inom distriktet.

3 §■

Huruvida väg, som länsstyrelsen prövat vara att hänföra till ödebygdsväg,
skall byggas eller ej, därom bestämmes i den ordning, som
är eller må varda föreskriven i fråga om beslut rörande användningen
av statsanslag till sådana vägföretag.

4 §•

Anläggning av ödebygdsväg sker genom statens försorg.

Ödebygdsväg skall till byggnadssättet vara av så enkel beskaffenhet,
som kan vara förenlig med vägens ändamål.

5 §•

När anlagd ödebygdsväg vunnit nödig stadga och fasthet, skall
vägen övertagas till allmänt underhåll. Intill dess så skett have de
väghållningsskyldiga i distriktet ej annan förpliktelse med avseende å
vägens byggande än i 2 § är sagt ej heller skyldighet att deltaga i
vägens underhåll den tid mark är bar.

Om vägens övertagande till allmänt underhåll meddelar länsstyrelsen,
efter verkställd utredning, beslut att tillämpas från utgången
av det år, då beslutet vunnit laga kraft. Från samma tid skall gällande
lag angående väghållningsbesvärets utgörande på landet i tillämpliga
delar gälla med avseende å ödebygdsvägen som vore den allmän väg,
dock med iakttagande av vad här nedan särskilt stadgas.

Riksdagens skrivelse Nr 252.

3

6 §.

Beträffande omläggning av ödebygdsväg skola, evad vägen är till
allmänt underhåll övertagen eller ej, bestämmelserna i 2—5 §§ äga motsvarande
tillämpning, med iakttagande att länsstyrelsens prövning för
sådant fall skall gälla frågan, huruvida omläggningen länder det allmänna
till gagn.

När den nya vägen övertagits till allmänt underhåll, skall, utan hinder
av vad i 14 § första stycket i gällande lag angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet finnes stadgat, underhållet bestridas
av vägkassan intill dess vid vägdelning inom distriktet annorlunda må
varda bestämt.

7 §•

Sker, efter det ödebygdsväg blivit till allmänt underhåll övertagen,
vägdelning inom distriktet, skall, där icke annat i laga ordning bestämmes,
ödebygdsvägen i sådan egenskap omfattas av fördelningen.

8 §•

Förändras ödebygdsväg till bygdeväg eller landsväg, skall beträffande
kostnaden härför tillämpas vad i 8 § andra stycket i gällande
lag angående väghållningsbesvärets utgörande på landet finnes för där
avsedda fall föreskrivet; och njute den, vilkens vägunderhåll genom
förändringen försvåras, härför ersättning ur vägkassan. Om den ersättning
gälle vad i 18 § i nämnda lag stadgas.

9 §•

Sedan ödebygdsväg övertagits till allmänt underhåll, lämnas av
statsmedel, utöver sådant bidrag som avses i 60 § första stycket, första
punkten i gällande lag angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet, särskilt tilläggsbidrag med belopp motsvarande tre tiondelar av
uppskattade kostnaden för vägens underhåll. I väghållningsdistrikt, där
särskilda omständigheter äro för handen, må dock, enligt vad därom
särskilt föreskrives, tilläggsbidraget kunna utgå med högre belopp intill
sex tiondelar av nämnda kostnad.

Tilläggsbidraget utbetalas till vägstyrelsen. Det bidrag, som belöper
på underhållet av indelad väg, tillkommer samtliga dem, som bestrida
underhåll av indelad väg inom distriktet, en var i förhållande till

4

Riksdagens skrivelse Nr 252.

uppskattade underhållskostnaden å hans väglott. Vad sålunda å väghållarna
belöper tillhandahålles dem av vägstyrelsen på lämpligt sätt.

Vid beräkning av vägskatt, enligt vad i 60 § sista stycket i nämnda
lag stadgas, skall avdrag ske jämväl för tilläggsbidraget, i den mån
det belöper på indelad väg.

10 §.

Vad i VII och VIII kap. i gällande lag angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet stadgas beträffande vinterväghållning skall
äga tillämpning med avseende å ödebygdsväg, ändå att vägen ännu icke
blivit till allmänt underhåll övertagen.

11 §•

Över länsstyrelses beslut i fråga, som i denna lag omförmälesT
må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den
ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.»

Under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända
utlåtande nr 63, varav ett tryckt exemplar bifogas, får riksdagen anmäla,,
att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 30 maj 1919.

Med undersåtlig vördnad.