Riksdagens skrivelse Nr 247.
1
Nr 247.
Godkänd av första kammaren den 28 maj 1919.
Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1919.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående dyrtidstillägg för år 1918 å vissa
jämlikt lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet
för skada i följd av järnvågs drift utgående ersättningar.
(Bankoutskottets utlåtande nr 70.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 14 mars 1919 avlåten proposition (nr 231)
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen
dels medgiva, att till f. d. befattningshavare hos statens järnvägar,
vilka enligt lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för
skada i följd av järnvägs drift uppbära ersättning för skada, som ådragits
under förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst, samt till änkor
och barn efter sådana befattningshavare vid statens järnvägar, som
dödats under förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst, och till
vilka änkor och barn på denna grund utgår ersättning enligt ovannämnda
lag, må såsom dyrtidstillägg för år 1918 utbetalas ett belopp,
motsvarande vad som i krigstidstillägg och extra krigstidstillägg under
nämnda år skulle hava utgått, därest å ersättningen fått beräknas
dylika tillägg enligt de för f. d. befattningshavare i statens tjänst
respektive änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst för
år 1918 gällande grunder;
skolande, där jämte ersättningen åtnjutits pension, varå krigstidstillägg
och extra krigstidstillägg av statsmedel utgått, dyrtid stillägget
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 247—251. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 247.
beräknas å ersättningens och pensionens sammanlagda belopp, därvid
å dyrtidstillägget avdrag skall göras för vad som i krigstidstillägg och
extra krigstidstillägg å pension redan uppburits;
dels ock till bestridande av kostnaderna för ovannämnda dyrtidstillägg
å tilläggsstat för år 1919 under tionde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag å 116,000 kronor.
I propositionen omnämnda f. d. befattningshavare samt änkor
och barn efter befattningshavare hava icke förut erhållit krigstidstillägg
i likhet med motsvarande grupper av verkliga pensionärer. Eders
Kungl. Maj:t har emellertid i propositionerna nr 226 och 227 rörande
dvrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst och åt änkor
och barn efter avlidna statstjänare föreslagit, att dyrtidstillägg enligt
de i dessa propositioner förordade grunder skulle få åtnjutas jämväl
av i förevarande proposition avsedda personer. Riksdagen har förut
bifallit berörda propositioner med vissa ändringar, vilka dock icke innebära
någon ändring i ifrågavarande personers rätt till dyrtidstillägg.
Ehuru riksdagen sålunda anser, att dessa f. d. befattningshavare samt
änkor och barn efter befattningshavare i avseende å rätten till dyrtidstillägg
äro att jämställa med pensionerade f. d. befattningshavare samt
pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare, har riksdagen
dock ställt sig synnerligen tveksam till den i förevarande proposition
gjorda framställningen, att till ifrågavarande personer nu jämväl
skulle utbetalas, vad som under år 1918 skulle tillkommit dem, därest
de under detta år fått beräkna krigstidstilläg å till dem jämlikt ovanberörda
lag den 12 mars 1886 utgående ersättningar. Enligt riksdagens
åsikt är det i allmänhet icke lämpligt att giva avlöningsbestämmelser
retroaktiv verkan. Emellertid har riksdagen funnit, att i förevarande
fall så starka skäl äro förebragta, att trots nämnda betänkligheter anledning
finnes att göra undantag från denna regel. Riksdagen vill
dock framhålla, att ett bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag icke får
på något sätt anses såsom prejudicerande beträffande andra personalgrupper,
som framdeles möjligen skulle anses böra komma i åtnjutande
av någon liknande förmån.
Riksdagen får således anmäla, att ifrågavarande proposition blivit
av riksdagen bifallen.
Stockholm den 28 maj 1919.
Med undersåtlig vördnad.