Riksdagens skrivelse Nr 235.

5

Nr 235.

Godkänd i forsta kammaren den 28 maj 1919.
Godkänd i andra kammaren den 28 maj 1919.

Riksdagens ''skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till grunder för krigstidsunderstöd
under ecklesiastikåret 1919—1920 åt dels kyrkoherdar
och komministrar i nyreglerade pastorat samt
vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av
prästerliga emeritilöner.

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1919 dagtecknad proposition,
nr 325, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
allmänna grunderna för beviljande av krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret
1919—1920 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den
30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat, samt åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga
emeritilöner;

dels ock medgiva Eders Kungl. Maj:t rätt att, därest det procenttal,
varefter statstjänstemannens krigstidstillägg må beräknas, under år 1919
blir föremål för sänkning, förordna, att det till prästerna utgående understödet
skall undergå skälig minskning.

6

Riksdagens skrivelse Nr 235.

I fråga om prästerskapets behov av dyrtidsunderstöd även för ecklesiastikåret
1919 —1920 anser riksdagen i likhet med departementschefen,
att någon tvekan icke kan råda därom, att ett dylikt behov gör sig
gällande.

Vad angår måttet av det dyrtidstillägg, som för nämnda ecklesiastikår
bör ifrågakomma, har departementschefen uttalat den uppfattningen, att
det icke finnes anledning att vid bestämmandet av prästernas dyrtidsunderstöd
för ecklesiastikåret 1919—1920 frångå den proportion mellan
dyrtidsunderstödet för å ena sidan prästerna och å den andra statstjänstemannen,
vilken förut tillämpats.

Enligt förslaget skulle dyrtidsunderstödet eller som det i propositionen
heter krigstidsunderstödet till i tjänst varande prästmän utgå i form av
dels procentuellt tillägg, utgörande 60 procent av avlöningsförmånerna,
dels dagtillägg med 1 krona för dag, dels och krigstidshjälp. Sistnämnda
understöd skulle utgå med belopp, motsvarande summan av de bidrag,
vilka under år 1918 såsom krigstidshjälp utgått till statens befattningshavare
jämlikt beslut av samma års lagtima och urtima riksdagar. Sammanlagda
beloppet krigstidstillägg och krigstidshjälp skulle icke få överstiga
11 kronor 65 öre för dag.

I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse med allmänna
grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i
statens tjänst har riksdagen hävdat den uppfattningen, att den form av
understöd, som inbegripes i dyrtidshjälp (krigstidshjälp), d. v. s. systemet
med familjeförsörjningsbidrag icke borde bibehållas. Enligt riksdagens
mening fordrar konsekvensen, att jämväl i fråga om prästerskapet sagda
form av dyrtidsunderstöd ej längre bör utgå. Att vid sådant förhållande
vidtaga någon jämkning av övriga former för dyrtidsunderstöd åt nu förevarande
tjänsteinnehavare har riksdagen väl tagit under övervägande, men
icke ansett sig böra vidtaga en sådan åtgärd. Riksdagen har alltså beslutat,
att dyrtidsunderstödet till i tjänst varande prästmän må utgå i form av
dels procentuellt tillägg, utgörande 60 procent av avlöningsförmånerna,
dels ock dagtillägg med 1 krona för dag.

Beträffande innehavare av prästerliga emeritilöner innebär förslaget,
att dyrtidstillägget till dessa skulle utgå efter samma grunder, som kunde
komma att gälla för statens f. d. befattningshavare, varigenom möjlighet
skulle hållas öppen för dess utgående efter glidande skala. Riksdagen biträder
vad härutinnan föreslagits.

Såsom gottgörelse för det extra krigstidsunderstöd för senare hälften
av ecklesiastikåret 1918 — 1919, vilket understöd icke kommit prästerskapet
till del, skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag det procentuella tillägget

7

Riksdagens skrivelse Nr 2.15.

till de i tjänst varande prästmännen förhöjas med ett belopp, motsvarande
15 procent å avlöningsförmånerna, dagtillägget med 25 öre och maximibeloppet
för sammanlagda understödet med 2 kronor 35 öre för dag. Krigstidshjälpen
borde ökas med de belopp, vilka skulle hava utgått såsom
extra krigstidshjälp. För emeriti borde krigstidstillägget ökas med 350
kronor.

Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot de grunder, som
av Eders Kungl. Maj:t föreslagits i fråga om den nu förevarande ersättningen
för det uteblivna extra understödet. I motsats till vad riksdagen beslutat
beträffande det först omnämnda, så att säga ordinarie dyrtidsunderstödet,
bör i anslutning till departementschefens uttalande i föreliggande fall dyrtidshjälp
ifrågakomma och utgå med de belopp, vilka skulle hava utgått
såsom extra krigstidshjälp. Erinras må, att förslaget i förevarande del helt
och hållet grundar sig på vissa av vederbörande utskott vid 1918 års
urtima riksdag i ämnet gjorda uttalanden.

På sätt av det förestående framgår, skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts
förslag krigstidsunderstöden till nu ifrågavarande grupper av präster, med
undantag för innehavare av emeritilöner, utgå med fixa belopp och icke
efter glidande skala. Departementschefen har, såsom framgår av statsrådsprotokollet,
berört de stora svårigheter, som möta vid beräkning såväl av totalkostnaden
för ett till prästerna utgående krigstidsunderstöd som särskilt
av kostnadsbeloppets fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden. Äro,
säger departementschefen, dessa svårigheter mycket betydande redan med
ett system vid fixa tilläggsbelopp, så bliva de praktiskt taget oöverkomliga
vid ett system med glidande skala. Då man ju icke kunde släppa
efter på kravet på någorlunda tillförlitliga beräkningar i nämnda hänseenden,
torde man således, vad anginge krigstidsunderstöd till andra präster
än emeriti, vara hänvisad uteslutande till det förstnämnda systemet.

Man måste vidare, framhåller departementschefen, räkna med den
eventualiteten, att de krigstidsbidrag, som för innevarande kalenderår borde
tillkomma statens befattningshavare, på grund av inträffat avsevärt prisfall,
kunde komma att utgå efter ett lägre procenttal under den senare delen
av året än under den förra, Vid sådant förhållande borde möjlighet beredas
att under loppet, av instundande ecklesiastikår vidtaga nödiga jämkningar
i det prästerna tilldelade krigstidsunderstödet. Detta anser departementschefen
lämpligen kunna ske på sådant sätt. att riksdagen medgåve Eders Kungl.
Maj:t rätt att, därest det procenttal, varefter statstjänstemannens krigstidstiTllägg
beräknades, under året bleve föremål för sänkning, förordna, att det
till prästerna utgående understödet skulle undergå skålig minskning. Med
hänsyn till det sätt, varpå krigstidsunderstödet till de ordinarie präster -

8 Riksdagens skrivelse Nr 235.

liga befattningshavarna och de ständiga adjunkterna bestredes, vore det
förenat med betydande svårigheter från redovisnings- och kontrollsynpunkt
att under löpande ecklesiastikår alltför ofta vidtaga ändringar i understödets
storlek. Det borde därför knappast ifrågakomma att mer än en
gång under ecklesiastikåret, lämpligen då från och med den 1 november
1919, eller möjligen kvartalsvis företaga dylik ändring.

Vad i nu senast berörda hänseende föreslagits, har riksdagen ansett

sig ävenledes böra bifalla. ...

Riksdagen, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Eders
Kungl. MajTts förslag, har dels godkänt de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 11 mars 1919 förordade allmänna
grunderna med av riksdagen, på sätt av ovanstående framgår,
beslutade jämkningar för beviljande av dyrtidsunderstöd under ecklesiastikåret
1919—1920 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen
den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat sa^t åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga
emeritilöner;

dels ock medgivit Eders Kungl. Maj:t rätt att, därest det procenttal,
varefter statstjänstemännens dyrtidstillägg må beräknas, under år 1919
blir föremål för sänkning, förordna, att det till prästerna utgående understödet
skall undergå skälig minskning.

Stockholm den 28 maj 1919.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1919, Ivar Iloeggströms Boktryckeri A. B.
192103