Riksdagens skrivelse Nr 203.

1

Nr 203.

Godkänd av första kammaren den 28 maj 1919.
Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1919.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående åvägabringande av utredning
beträffande åtgärder för skapande av förbättrade
kommunikationer med Tärna socken och Vilhelmina sockens
fjällbygd.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)

(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.)

Till Konungen.

Enskild motionär har inom riksdagen gjort framställning, i syfte att
skyndsam utredning måtte komma till stånd beträffande de åtgärder,
som lämpligen borde vidtagas för skapande av sådana kommunikationer med
Tärna socken och Vilhelmina sockens fjällbygd, att handelsförbindelser
mellan dessa trakter och det övriga Sverige måtte komma till stånd.

Yttrande över motionen har i vederbörlig ordning inhämtats från
länsstyrelsen i Umeå.

Inom Tärna och Vilhelmina socknar i Västerbottens län finnas såsom
bekant mycket vidsträckta områden, vilka på grund av sitt isolerade
och från kommunikationer avlägsna läge ännu icke kunnat erhålla
de förbindelser med det egna landet, som uppenbarligen äro önskvärda
och av stort behov påkallade.

Vad Tärna socken beträffar, vill riksdagen erinra om följande. De
åtgärder, som statsmakterna hittills vidtagit för förbättrande av befolkningens
i denna socken vägförbindelser, hava huvudsakligen varit inriktade
på åstadkommandet av sådana kommunikationer, som äro ägnade
att underlätta varuutbytet med den norska handelsplatsen Mo vid RanenBihang
till riksdagens protokoll 1919. 14 samt. Nr 203—207. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 203.

fjord. Dessa åtgärder från svensk sida hava givetvis betingats av den
omständigheten, att avståndet från Tärna kyrkoby till Mo är omkring
120 kilometer, men från Tärna kyrkoby till närmaste järnvägsstation på
norra stambanan, Hällnäs, omkring 310 kilometer. Upprättandet av
lämplig handelsförbindelse mellan Tärna socken och det egna landet
har under sådana omständigheter svårligen kunnat åstadkommas.

Visserligen har riksdagen år 1910 anslagit medel för anläggande av
en ödebygdsväg av enklaste slag från Luspen vid Storumans östra ända
till Tärna; men denna omkring 144 kilometer långa vägsträcka lärer för
närvarande icke befinnas i det skick, att den kan tjäna som kommunikationsled
för framforsling å barmark av de varupartier, som avyttras
från och inköpas till Tärna.

Genom beslut om den s. k. inlandsbanans byggande med tilltänkt
station vid Storumans östra ända har emellertid frågan om förbättrad
kommunikation för Tärnabefolkningen kommit i ett förändrat läge, och
det bör otvivelaktigt vara statsmakterna angeläget att söka bidraga till
åstadkommande av ordentliga kommunikationer med denna station. För
detta ändamål synes den ovannämnda ödebygdsvägen mellan Luspen
och Tärna by lämpligen böra förbättras och, där så behöves, omläggas
samt i övrigt fullständigas till vinnande av förbindelse med inlandsbanan.
Härigenom skulle för visso den handel, som bedrivits med Norge,
kunna överflyttas till vårt land.

Länsstyrelsen i Umeå har framhållit, att Tärna socken har ett produktionsöverskott
av livsmedel, som det bör vara för staten angeläget
att bevara för den inhemska konsumtionen. Därtill kommer, att i Tärna
socken påträffade malmförekomster giva grundad förhoppning om eu
lönande gruvdrift i dessa trakter. För att möta den ökade trafik, som
borde bliva följden dels av sistnämnda omständigheter, dels av ett målmedvetet
arbete på att omlägga Tärna sockens handelsförbindelser, fordras
uppenbarligen, att vägförbindelserna väsentligen förbättras. Länsstyrelsen
säger sig fördenskull hava hos kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjort framställning om förordnande av förrättningsman för upprättande
av förslag till anläggning av en väg mellan Tärna kyrka och Slussfors,
vilken väg, om den skall komma till stånd, det enligt länsstyrelsens
mening måste bliva en statens sak att bygga och även underhålla, till dess
väghållningsskyldigheten möjligen bliver överflyttad till landstingsområdet.

Den ifrågavarande motionen avser åstadkommande av vägförbindelse
från Tärna by ända till blivande järnvägsstation vid Storumans östra
ända. Det förefaller riksdagen, som om detta förslag åtminstone måste
göras till föremål för närmare undersökning, därest man vill vinna verklig

Miksdagetis skrivelse Nr 20H.

:s

visshet om möjligheten att nå det åsyftade ocli önskvärda målet, nämligen
handelsförbindelsernas omläggning åt svenska sidan till. Ty
under vissa årstider skulle förbindelsen mellan järnvägsstationen och
Tärna by vara omöjliggjord, om vägens slutpunkt blir Slussfors. Därjämte
torde böra påpekas, att å sträckan Slussfors—Storumans järnvägsstation
finnes en rätt talrik befolkning, som ävenledes har behov
av eu under alla årstider framkomlig vägförbindelse till inlandsbanan.

Men även andra skäl tala för åtgärder i angiven riktning. Uti ett
av t. f. överjägmästaren i Umeådistriktet A. Sylvén till riksdagens
vederbörande utskotts förfogande ställt yttrande över motionen har denne
framhållit bland annat, hurusom inom Västra Stensele revir — omfattande
västra delen av Stensele samt hela Tärna socken — staten äger
ej mindre än 52,690 hektar oavvittrade skogsmarker, därav inom Tärna
socken 22,790 hektar. Som någon uppskattning av skogstillgången å
dessa områden icke förekommit, kunna icke ens närmelsevis lämnas
några uppgifter härutinnan. Visst är emellertid, att i och med inlandsbanans
framdragande stora möjligheter uppstå att avsätta virke och
virkesavfall av snart sagt alla dimensioner inom åtminstone stora delar
av dessa vidder, därifrån avsättning av virke förut på grund av för
dyra flottningskostnader omöjliggjorts, varjämte man torde kunna påräkna,
att industriella anläggningar, såsom kolugnar, sågverk samt måhända
trämassefabriker skulle uppstå, där inlandsbanan passerar Storumans
östra del. Med hänsyn till statens i många avseenden stora intressen
inom de trakter, varom fråga vore, som ock för hela Tärna och
Västra Stenselebygden liksom för i många fall hela Västerbottens län
syntes ifrågavarande motion vara av utomordentlig betydelse.

Jämväl ur jordbrukssynpunkt synas förhållandena i Tärna socken
vara värda att uppmärksammas, och torde socknen i förhållande till sin
nordliga breddgrad och ansenliga höjd över havet äga exceptionella betingelser
för jordbruk och boskapsskötsel.

Beträffande Vilhelmina sockens fjäll bygd, så äro förhållandena därstädes
i viss mån likartade med dem i Tärna socken. Såsom länsstyrelsen framhåller,
är denna fjällbygd så gott som i saknad av varje slags körbar väg.

I fråga om kostnaderna för inrättandet av utav riksdagen ifrågasatta
kommunikationer lärer man, då ifrågavarande bygder torde vara av de
mest fattiga och vanlottade i vårt land, ej kunna räkna på kommunernas
medverkan, vartill kommer, att endast Tärna sockens areal är cirka
380,000 hektar, varför vägsträckorna bliva så betydande, att statsmakternas
bistånd skulle'' vara påkallat även för en ekonomiskt långt bättre
lottad befolkning än dessa bygders.

4

Riksdagens skrivelse Nr 203.

De av riksdagen anvisade medel, vare sig å allmänna vägbyggnadsanslaget
eller till enklare vägar, ödebygdsvägar och utfartsvägar i de
fyra nordligaste länen, torde icke heller av ovan angivna omständigheter
vara tillfylles, utan lärer riksdagen böra direkt för ändamålet bevilja
medel. Om icke åtgärder av här avsedd art vidtagas, synes det riksdagen
vara att befara, att i sinom tid måste upptagas i nu ifrågavarande
gränstrakter ett liknande försvenskningsarbete som det, vilket för närvarande
med stora kostnader för statsverket försiggår bland befolkningen
i Norrbottens finnbygd. En uppoffring från statens sida i syfte att
knyta här ifrågavarande isolerade fjällbefolkning närmare samman med
det egna landet, så att den icke längre må vara för sin existens beroende
av vårt grannland, synes riksdagen vara en fosterländsk gärning,
vars betydelse icke kan underskattas.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, det Eders
Kung]. Maj:t täcktes låta verkställa utredning rörande de åtgärder, som
lämpligen böra vidtagas för åstadkommande av sådana kommunikationer
med Tärna socken och Vilhelmina sockens fjällbygd, att handelsförbindelser
mellan dessa trakter och det övriga Sverige må komma till
stånd, samt vidtaga de åtgärder, som av utredningen kunna föranledas.

Stockholm den 28 maj 1919.

Med undersåtlig vördnad.